6. Analys och avslutande kommentarer
6.2 Utvecklingen av lagstiftarens syn på avsteg från huvudregeln om
När lagen om anställningsskydd infördes skedde en förändring i sättet att se på anställningsförhållandet. Tidigare ansågs parterna i anställningsförhållandet vara jämbördiga och mellan dem rådde fria anställningsavtal där arbetsgivaren fritt kunde säga upp oönskade arbetstagare. 114 Med introduceringen av lagen om anställningsskydd fastställdes att tillsvidareanställning ska vara huvudregel på arbetsmarknaden. Då arbetstagare och arbetsgivare inte kan ses som jämbördiga parter och därför behöver arbetstagaren i egenskap av svagare part skyddas framförallt från osakliga uppsägningar. Från genomgången av ovan propositioner går det att urskönja en liberalisering av regleringen kring visstidsanställning över tid. Det skall dock tilläggas att redan sedan LAS tillkomst har det funnits möjlighet för arbetsgivare anställa på viss tid.115
6.2.2 Visstidsanställning tillåts endast i undantagsfall för att arbetsgivare inte skall missbruka anställningsformen
Sedan lagen om anställningsskydd infördes har huvudregeln varit att anställning skall gälla tillsvidare. Genom att arbetstagaren är tillsvidareanställd är denne garanterad ett skydd mot uppsägning som saknar saklig grund.116 Då visstidsanställning inneburit en försämring i arbetstagarens anställningsskydd har anställningsformen varit hårt knuten till att arbetet skulle vara av tillfällig natur, en visstidsanställning beviljades då endast i undantagsfall. Trots att intermittenta anställningar funnits på arbetsmarknaden och reglerats i kollektivavtal är det endast under perioden 1982 – 2007 som de reglerats direkt i lagstiftning. Med 1982 års ändringar kallades denna typ av anställning för visstidsanställning vid tillfällig arbetsanhopning och gav arbetsgivare möjlighet att anställa intermittent anställda under en period av sex månader.117 Arbetsgivaren bestämde själv när tillfällig arbetsanhopning förelåg men
114 Anderson, Anderz et al. (2011) s. 12-13
115 Proposition 1973:129 s. 145
116 Lag (1982:80) om anställningsskydd i arbetslivet § 7
117 Proposition 1981/82:71 s. 52
arbetsgivare som missbrukade anställningsformen gick att angripa rättsligt mot. Från förarbetena till lagen om anställningsskydd under 70- och 80-talet går det att urskönja en viss skepsis mot visstidsanställningarna då de försämrade arbetstagarens anställningsskydd. Enligt lagstiftaren skulle en alltför generell lagstiftning riskera i att arbetsgivare missbrukade anställningsformen. Därför skulle en visstidsanställning föranledas av arbetets särskilda beskaffenhet och endast tillåtas i undantagsfall.118 6.2.3 Visstidsanställning som åtgärd för att öka rörligheten på arbetsmarknaden I förarbeten till 2007 års förändringar av lagen om anställningsskydd återfinns en annan inställning till visstidsanställningarna. Den höga graden av anställningsskydd och de begränsade möjligheterna för arbetsgivare att anställa på viss tid lyfts fram som en förklaring till att arbetsgivare blivit mindre benägna att anställa och att stora grupper står utanför arbetsmarknaden.119 Genom att förenkla regleringen och göra det lättare för arbetsgivare att anställa på viss tid hoppas lagstiftaren att rörligheten på arbetsmarknaden kommer att öka och grupper med svag förankring på arbetsmarknaden som kvinnor, unga och invandrare får anställning. För att förhindra att arbetstagare är anställda långa perioder på viss tid får en visstidsanställning inte överstiga två år, däremot tror lagstiftaren inte att arbetsgivare kommer missbruka anställningsformen.120
6.2.4 Visstidsanställning – från verktyg för arbetsgivare att lösa kortsiktiga arbetskraftsbehov till verktyg för att uppnå socialpolitiska mål
Det går således att dra slutsatsen att visstidsanställningarna i tidigare upplagor av lagen om anställningsskydd fungerat som ett verktyg för arbetsgivare att lösa atypiska arbetskraftsbehov där tillsvidareanställningen inte var förenlig med arbetskraftsbehovet. I förarbeten till tidigare lagstiftning argumenteras för situationer då en tillsvidareanställning skulle resultera i en börda för arbetsgivaren.121 Då skyddet försämrades för arbetstagaren betonades vikten av en reglering som knöt de tillfälliga visstidsanställningar till arbetets särskilda beskaffenhet eller tillfälliga natur.122 I
118 Proposition 1981/82:71 s. 50
119 Proposition 2006/07:111 s 22-23
120 Proposition 2006/07:111 s. 28
121 Proposition 1973:129 s. 145
122 Proposition 1973:129 s. 146
dagens lagstiftning ses visserligen visstidsanställningarna fortfarande som ett sätt för arbetsgivare att lösa tillfälliga behov av arbetskraft men framförallt ses visstidsanställningarna som ett verktyg att uppfylla socialpolitiska mål. Vid 2007 års ändringar av lagen om anställningsskydd argumenterades i högre utsträckning hur en förenklad reglering skulle öka rörligheten och få in grupper med svag förankring på arbetsmarknaden än vad det försvagade anställningsskyddet för visstidsanställda skulle få för konsekvenser för den enskilda arbetstagaren.123 En tydlig skiljelinje går att urskönja i tidigare i förarbeten till lagen om anställningsskydd 1973 då lagstiftaren visade skepsis mot arbetsgivarnas ökade möjligheter att anställa på viss tid:
”Det finns därför en risk för att de mera långtgående reglerna om tillsvidareanställning kommer att kringgås genom att vissa arbetsgivare i ökad utsträckning väljer att anställa personal för viss tid e.d. En sådan utveckling måste naturligtvis så långt möjligt förhindras. ”124
I förarbetet till förändringarna i lagen om anställningsskydd 2007 är farhågorna för att arbetsgivare skall utnyttja de nya reglerna och stapla visstidsanställningar på varandra minimala:
”Enligt regeringens bedömning bör kombinationen säsongsanställning och allmän visstidsanställning eller vikariat hos samma arbetsgivare bli relativt ovanlig. Det finns därför enligt regeringens mening i nuläget inte skäl att införa någon yttersta gräns för hur länge en arbetstagare får vara tidsbegränsat anställd”125
Farhågor och misstankar från lagstiftarens sida mot att arbetsgivare skall missbruka en reglering som ger dem stora möjligheter att undgå huvudregeln om tillsvidareanställning har således blivit mindre över tid. Strävan efter att uppnå socialpolitiska mål väger tyngre och oron för konsekvenserna av arbetstagarens försämrade anställningsskydd i dagens lagstiftning är mindre än under 1970- och 1980-talets lagstiftning.
123 Proposition 2006/07:111 s 22-23
124 Proposition 1973:129 s. 145
125 Proposition 2006/07:111 s. 32