Även i kommuner som arbetar bra och långsiktigt mot våld, finns självklart mer att göra. Nedan följer några av de utvecklingsområden som intervjupersonerna tar upp utifrån arbetet i den egna kommunen och områden som generellt är eftersatt i kommuner i landet.
Kvalitetsarbete
I flera av kommunerna som ingår i kartläggningen saknas en uppföljning av det arbete som görs. Dels säger man att det är svårt att veta om resurserna tillgodoser de behov som finns på orten och dels saknas kunskap om effekten av arbetet. Gör det nytta?
I kvalitetsarbete om våld behöver ingå en regelbunden kartläggning av våldets omfattning i kommunen och analys av hur de sociala tjänster som erbjuds svarar mot gruppers och enskildas behov. System för återföring av fel och brister i arbetet med enskilda till verksamheten är en annan del av kvalitetsarbetet. Dessutom behöver man genomföra uppföljning och utvärdering av nämndens verksamhet på området. Det senare behöver ske med stöd av en handlingsplan. Om dessa delar tillämpas främjas en mer hållbar utveckling av arbetet.
Arbetet med barnen
I tillsynsrapporten från Socialstyrelsen och länsstyrelserna (Socialstyrelsen och
länsstyrelserna, 2009) sägs att flera barn som bevittnat våld inte uppmärksammats och fått det stöd och den hjälp de kan behöva. Barnet ses inte alltid som en egen individ med egna
rättigheter.
I en av intervjuerna i denna studie säger en socialsekreterare att kvinnorna kan vara traumatiserade av våldet och ha stora svårigheter att se sina barns behov och någon annan måste ta det ansvaret. Hon säger vidare: ”Fokus är ofta på kvinnan. Hur kan vi säkerställa att det finns en vuxen för barnet? Idag hänger barnen med ”som trasiga vantar”.
Arbetet med männen
Arbetet med männen behöver intensifieras. Ofta är arbetet inriktat på att främst skydda barn och kvinnor för att därefter erbjuda fortsatt stöd och bearbetning. Någon uppsökande
verksamhet gentemot de män som slår de kvinnor man jobbar med, sker inte, annat än i undantagsfall. Dock arbetar man med män som själva söker hjälp. Men även här ser man ett område som behöver utvecklas. Ofta är dessa verksamheter små till sin omfattning när en jämförelse görs med verksamheter som riktar sig till kvinnor.
I en kommun berättas om ett förebyggande arbete riktat till intellektuellt funktionsnedsatta flickor och unga kvinnor. Här var syftet att kvinnorna skulle stärkas i sin förmåga att sätta gränser gentemot män. ”Sätt gränser på gubbarna istället!”, säger en anställd i kommunen som själv arbetar med projektet.
Hela socialtjänsten
Socialtjänstens arbete mot våldet behöver bli hela socialtjänstens arbete. Våldet i de nära relationerna förekommer vid alla delar av socialtjänsten och behöver uppmärksammas överallt. Arbetet behöver bli en del av den ordinarie socialtjänstens dagliga verksamhet.
Hållbar samverkan med frivilligorganisationerna
En del i samverkan mellan socialtjänst och frivilligorganisationerna är det ekonomiska bidraget till frivilligorganisationen. Om bidraget beviljas ett år i sänder försvåras det långsiktiga arbetet på frivilligorganisationen och samverkan med socialtjänsten. Alltfler frivilligorganisationer anställer medarbetare och deras kompetens byggs upp över tid. Då behövs ett flerårigt perspektiv i arbetet. Samverkansavtal med frivilligorganisationerna underlättar för att klargöra det ömsesidiga åtagandet i samverkan. Ett samverkansavtal har blivit ännu mer motiverat i och med Socialstyrelsens Meddelandeblad från december 2009 ”Socialnämndens ansvar för god kvalitet oavsett utförare av insatser”.
Preventivt arbete
Det preventiva arbetet behöver formuleras som ett långsiktigt arbete. Det behöver vara inriktat på generella insatser, s k primärprevention. Förutom dessa insatser behövs preventivt arbete i form av tidiga insatser när tecken på våld eller risk för våld finns, s k sekundärprevention. Området våld i nära relationer är ett förhållandevis nytt ansvar för kommunerna jämfört med andra ansvarsområden. Mycket arbete finns kvar att göra. Trots det har många kommuner kommit långt. De lagstadgade ansvarsområdena som gäller för socialtjänsten och som redogörs för tidigare i rapporten, uppfylls till stor del av kommunerna som ingår i
kartläggningen. Flera kommuner har också under förhållandevis lång tid arbetat med frågorna. Därmed kan de sägas ha uppnått en hållbarhet i arbetet mot våld.
De exempel som ges i rapporten på arbete mot våld i nära relationer, är alla goda exempel som är viktiga att beskriva och berätta om. Förhoppningen är att de kan inspirera och bidra till fortsatt utveckling av arbetet mot våld, för att på så vis kunna erbjuda dem som lever med våldet det stöd, skydd och den hjälp de behöver.
Slutord
Som avslutning vill jag tacka all er som tagit er tid att samtala med mig. Ni har på ett
intressant och givande sätt berättat om allt det goda arbete ni och era kollegor gör. Jag har lärt mig mycket och ni har imponerat på mig. Utan er hade den här kartläggningen inte varit möjlig att genomföra. Tack!
Referenser
Boklund, Ann (1995). Olikheter som berikar? - möjligheter och hinder i samarbetet med socialtjänstens äldre- och handikappomsorg, barnomsorg samt individ- och familjeomsorg. Rapport nr 71. Stockholm: Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.
Herstad, Jan, (2010) Våld i nära relationer, analys och förslag för Södra Älvsborg Jergeby, U. (red.)(2008) Evidensbaserad praktik i socialt arbete, Gothia förlag FoU i Väst/GR, Staffan Johansson (2010), Implementering av Västbus
Länsstyrelsens i Västra Götaland delrapport, Samordning och samverkan i arbetet mot våld i nära relationer i Västra Götaland, 2008:33
Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Strategi för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, 2007
Regeringens skrivelse, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, 2007/08:39
Socialstyrelsen, SOSFS 2009:22 (S) Allmänna råd, Socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld
Socialstyrelsen: Att uppfylla samhällsansvaret – Förbättrat kunskapsstöd när det gäller socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Slutrapport, 2010.
Socialstyrelsen. Meddelandeblad dec 2009, Socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld
Socialstyrelsen och länsstyrelserna, Kommunala handlingsplaner för våldsutsatta kvinnor, 2005
Socialstyrelsen och länsstyrelserna, Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld – Alla kommuners ansvar, slutrapport från en nationell tillsyn 2008-2009, (2009)
Sveriges Kommuner och Landsting, Utveckling pågår. En kartläggning av kvinnofridsarbetet i kommuner, landsting och regioner, (2009)
Kontaktlista
Göteborg/Centrum Christina Sjödahl Utvecklingsledare Kungälv Inger Aronsson Utvecklingsledare för folkhälsofrågor Malmö Margot Olsson Samordnare för kvinnofridsprogrammet Malmö/Rosengård Irene Carlsson Enhetschef, Vuxenenheten Marie-Louise Svarfvar Socialsekreterare, Vuxenenheten Åsa Magnusson Socialsekreterare, Vuxenenheten Tjörn Anna Sandberg Projektledare/samordnare Gisela Sinclair Enhetschef, Vuxenenheten Lena Sand LeidzenFamiljerådgivare, Stenungsund Linn Leidersdorff
Socialsekreterare, Barn och familjeenheten Vivi Metsola
Utvecklingsledare, Socialförvaltningen
Trollhättan
Annette Alexandersson
Socialsekreterare, Verksamhetsområde familjestöd Ann-Catrine Westerbäck
Enhetschef Råd och stöd beroendeproblematik Eva Johansson
Gerd Holmgren
Enhetschef, Kriscentrum
Utväg Södra Älvsborg
Ulla Kristiansson barnsamordnare FoU i Väst/GR Carina Löfström Organisationsforskare Dialoga Relationsvåldscentrum Göran Lindén projektledare
Bilaga 1
Arbetets gång
Starten och urvalet av kommuner
Uppdraget för denna rapport är att göra en kartläggning av framgångsfaktorer för ett hållbart arbete mot våld i nära relationer. Syftet med kartläggningen är att ge Dialoga Relationsvålds-centrums medlemskommuner ett underlag för sitt fortsatta arbete mot våld i nära relationer. För att underlätta detta arbete bedömdes det viktigt att kommunerna skulle kunna känna igen sig i exemplen och berättelserna. Faktorer som då kunde vara viktiga var storleken på
kommunen och befolkningsstrukturen. Med detta följer olika förutsättningar för arbetet. Bland Dialogas medlemskommuner finns små, medelstora och en stor kommun. Det var därför viktigt att de kommuner som skulle väljas ut till kartläggningen också representerade olika storlekar. Det som förstås också var viktigt var att kommunerna skulle kunna uppvisa ett hållbart arbete. Många kommuner arbetar bra med frågor som rör våld i nära relationer och flera har också arbetat länge med frågorna och urvalet för denna rapport utesluter inte detta. De kommuner som ingår i kartläggningen är Göteborg med stadsdelen Centrum, Kungälv, Malmö med stadsdelen Rosengård, Tjörn och Trollhättan. Trollhättans kommun har arbetat strukturerat med frågorna under ca 25 år, vilket är en i sammanhanget lång tid. Malmö och Kungälv har även de under lång tid haft frågan högt upp på agendan. Malmö och Trollhättan har dessutom rönt mycket uppmärksamhet för sitt arbete mot våldet, utanför sina
kommungränser. År 2007 vann Malmö kommun den svenska uttagningen och nominerades som Sveriges kandidat till European Crime Prevention Awards.
Även Trollhättan är en kommun som låtit tala om sig för sitt goda arbetes skull. Samordnaren har man t.ex. kunnat se och höra på konferenser på temat runt om i landet och flera är de kommuner som i olika avseenden blivit inspirerade av Trollhättan. Även i Göteborg har det arbetats mot våldet under lång tid. Göteborgs Kriscentrum för kvinnor är till exempel landets äldsta kommunala kvinnojour. Därutöver pågår i de olika stadsdelarna i olika grad ett
utvecklingsarbete.
I Göteborg och stadsdelen Centrum har ett omfattande arbete med kompetensutveckling påbörjats, vilket bedömdes vara ett gott exempel och därmed värt att uppmärksamma. Det egentliga skälet till att Kungälv valdes ut var att här har folkhälsosamordnaren det
övergripande ansvaret för frågor som rör arbetet mot våld i nära relationer, vilket bedömdes intressant att studera betydelsen av. Men Kungälv har alltså dessutom arbetat relativt länge med frågor som rör våld i nära relationer. Tjörns kommun valdes ut för sin storleks skull. Detta var en liten kommun. Vid inledningen av arbetet med denna rapport fanns dock hos författaren inte någon kännedom om hur länge eller på vilket sätt man i kommunen hade arbetat mot våld.
För att se hur man på Individ- och familjeomsorgen i Malmö arbetade med frågorna valdes stadsdelen Rosengård ut, på grund av att det är den stadsdel som arbetat längst med frågorna, långt innan kommunen fick sitt kvinnofridsprogram.
Även Utväg Södra Älvsborg ingår i studien. Detta är en samverkansverksamhet mellan fem olika myndigheter: socialtjänsten i tio kommuner, hälso- och sjukvården, polisen,
åklagarmyndigheten och kriminalvården. Huvudman för verksamheten är hälso- och sjukvården. Verksamheten vänder sig till barn och kvinnor som utsätts för våld i nära
relationer och män som utövar våldet. Det bedömdes intressant att lyfta in en icke-kommunal verksamhets perspektiv på hållbarheten i det arbete som utförs på Individ och
Insamlandet av de goda exemplen
Rapporten avser att visa på goda exempel och kommer inte att fokusera på de brister som länsstyrelsernas och Socialstyrelsens tillsynsrapport visar på.
Främst bygger rapporten på intervjuer med personer som på olika vis arbetar med våld i nära relationer i de fem kommunerna. Samordnare, enhetschefer, socialsekreterare och
utvecklingsledare har här intervjuats. Även medlemmarna i en samverkansgrupp har bidragit med material genom en gruppintervju.
En intervju gjordes även med barnsamordnaren inom Utväg Södra Älvsborg.
Styrdokument, hemsidor och informationsmaterial från de deltagande kommunerna har studerats.
För att undvika att vara alltför styrande har semistrukturerade intervjuer använts. Några specifika frågeområden återkom i alla intervjuer:
Samverkan Styrdokument Organisation
Hur hålls arbetet vid liv?
I andra undersökningar framhålls samverkan, styrdokument och organisation som viktiga faktorer för ett framgångsrikt arbete. Genom att belysa dessa områden skulle det bli möjligt att undersöka om dessa faktorer även har betydelse för hållbarheten i ett arbete. Den fjärde frågan skulle ge intervjupersonernas egna uppfattningar om vad som är avgörande för att arbetet blir hållbart.
Inom ramen för de olika frågeområdena fanns utrymme att även beröra andra aspekter av arbetet. Intervjupersonerna hade i stor utsträckning möjlighet att själva avgöra vad de ville lyfta fram från sitt och kommunens arbete. Fokus låg, som tidigare nämnts, på det goda arbetet. Intervjuerna varierade i längd mellan en timme till nästan två timmar och de spelades in. Totalt har tio intervjuer genomförts. Samordnarna och utvecklingsledaren har intervjuats enskilt, en socialsekreterare likaså, medan jag vid två tillfällen träffade enhetschefer
tillsammans med socialsekreterare.
När intervjuerna var slutförda lyssnade jag på samtliga intervjuer, flera gånger och skrev därefter ner valda delar. I samtal som varar över en timma, ryms somligt som inte är helt adekvat för det som ska studeras, varför jag tog mig friheten att bedöma vad som var relevant och därmed skulle finnas med som underlag.
Berättelserna från de olika samtalen har sedan jämförts med varandra. Jag har undersökt om samma faktorer nämns som viktiga för att nå en hållbarhet i arbetet, i de olika intervjuerna. Utifrån dessa jämförelser förs som avslutning en diskussion och slutsatser dras beträffande faktorer som främjar en hållbarhet.
Under projektets gång har jag till min hjälp haft organisationsforskare Carina Löfström, FoU i Väst/GR och projektledare Göran Lindén, Dialoga. De har båda varit goda
diskussionspartners och gett mig värdefulla reflektioner, var och en utifrån sitt perspektiv och sin kompetens.
Text som innehåller beskrivningar av kommuner och dess verksamheter samt citat har godkänts av intervjupersonerna.
Bilaga 2