Hållbar utveckling - fem kommuners arbete mot våld i nära relationer

Hållbar utveckling

- fem kommuners arbete

mot

våld i nära relationer

En kartläggning av framgångsfaktorer

Utredare

Elisabeth Johansson

2010-10-31

Innehållsförteckning

Sammanfattning ……… s 4 Inledning ……….…s 5 Rapportens disposition……… s 6 Ansvarsområdet våld i nära relationer av Göran Lindén……….s 6

Socialtjänstens ansvar idag Ansvarsområdet

Ansvarets olika delar

Framväxten av kommunal socialtjänst

Bakgrunden till denna nya uppgift för socialtjänsten

Syfte ………s 10 Arbetets gång ……… s 10 Definition av begrepp ……… s 10 Kommunerna ……… s 12 Kungälv ...s 13

Organisation och samverkan för arbetet mot våld i nära relationer Styrdokument – framtagande, antagande, revidering

Malmö ……… s 14

Organisation och samverkan för arbetet mot våld i nära relationer – övergripande

Det dagliga arbetet på IFO i Rosengård Organisation

Samverkan Rutiner Styrdokument

Tjörn ……… s 18

Organisation och samverkan för arbetet mot våld i nära relationer Det dagliga arbetet

Styrdokument

Trollhättan ……….s 20

Organisation och samverkan för arbetet mot våld i nära relationer - övergripande

Det dagliga arbetet på IFO

Styrdokument

Göteborg – Stadsdelen Centrum ………s 23

Att kartlägga behov av kompetensutveckling

Utväg Södra Älvsborg ………s 24 Vad säger kommunerna om framgångsfaktorer? ……… s 25

En folkhälsofråga – Inget snack om saken Engagerade politiker

Det som man har varit med om att ta fram genomför man – om styrdokument Ingen kan göra allt – om samverkan och struktur

Har man inte kunskapen så ser man inte – om kompetensutveckling

På IFO är det så mycket akut så man hinner inte med det övergripande – om samordnare, uppdrag och mandat

Slutsatser och diskussion ………. s 27

Folkhälsa och politiker

Styrdokument – Top down och Bottom up Samverkan – mellan verksamheter ………. och mellan kommuner Samverkansstrukturer

Kompetensutveckling Kvinnofridssamordnare Att ha mandat

Och sånt som inte nämns ………. s 33

Pengar Kvalitetsarbete

Allt hänger ihop ………s 34 Hur svårt är det? – Baskunskaper kontra specialistkunskap ………s 34 Utvecklingsområden ……… s 35

Kvalitetsarbete Arbetet med barnen Arbetet med männen Hela socialtjänsten

Hållbar samverkan med frivilligorganisationerna Preventivt arbete Slutord ……….. s 36 Referenser ……… s 37 Kontaktlista ……….. s 38 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5

Sammanfattning

Föreliggande rapport har som ambition att med hjälp av exempel från kommuner, som framgångsrikt arbetat mot våld i nära relationer, lyfta fram några av de faktorer som bedöms bidra till en hållbarhet inom området. Medlemskommuner inom Göteborgsregionens

kommunalförbund har, genom bland annat styrgruppen för Dialoga Relationsvåldscentrum, uttryckt en önskan att få ta del av goda exempel på detta. De verksamheter som har studerats är kommuncentrala specialistverksamheter och Individ- och familjeomsorgen i fyra

kommuner. Ytterligare en kommun ingår, med en stadsdel, i studien. Härifrån redovisas ett gott exempel på ett omfattande arbete med kompetensutveckling inom området våld i nära relationer.

Flera av intervjupersonerna i kommunerna nämner många olika faktorer som har betydelse för hållbarheten i arbetet. I samtliga intervjuer med personal vid specialistfunktioner och Individ och familjeomsorgen nämns följande faktorer. Någon rangordning med avseende på betydelse för hållbarheten görs inte.

 att våld i nära relationer betraktas som en folkhälsofråga

Ett folkhälsoarbete har en stor bredd. När våld i nära relationer hanteras som en folkhälsofråga får denna en spridning bland aktörer från olika sektorer och det blir en fråga för många. En särskild tjänsteman finns som har ansvar att driva frågorna och dessutom styrs arbetet av politiker.

 politikers engagemang i frågan och att den utgör ett prioriterat område

Politiker har makt att avgöra om denna fråga ska prioriteras och ge den en egen plats.

 att styrdokument finns inom området samt att dessa är antagna av politiker och framtagna av berörd personal

Styrdokument på området fungerar som ett stöd för den personal som möter människor som lever med våld, både i det direkta arbetet men också på en mer övergripande nivå genom att tala om vad, hur och när man ska jobba med ett visst område. Genom att personal deltagit i framtagandet av dokumentet gynnas förankringen och därmed hållbarheten.

 samverkan mellan olika sektorer i samhället

Flera är de verksamheter som ska arbete med våld i nära relationer. Genom att göra detta i samverkan bidrar var och en med sin specifika kompetens och man hjälps åt att hålla arbetet levande. Till detta kommer samverkan mellan

kommuner. För mindre kommuner är en samverkan nödvändig i många stycken, bland annat för att kunna erbjuda insatser till stöd för dem som utsätts eller utsätter andra för våld.

 kontinuerlig kompetensutveckling för flertalet

En baskunskap på området hos det stora flertalet gynnar dem som har behov av insatser. Våldet finns överallt och med en kunskap kan och vågar man som professionell se det.



En samordnare eller liknande har sitt fokus på området våld i nära relationer. Här finns inte konkurrensen från andra arbetsuppgifter. Hon har mandat och till uppgift att särskilt driva frågor om arbetet mot våld.

Inledning

Våld i nära relationer, i synnerhet mäns våld mot kvinnor, är ett omfattande folkhälsoproblem. Kommunerna har ett lagstadgat ansvar för att de som drabbas av våldet får det stöd, skydd och den hjälp de behöver. För att kunna ta detta ansvar har flera kommuner inom

Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) efterfrågat en kartläggning av hur ett sådant arbete kan byggas upp och vad som bidrar till att göra detta arbete hållbart över tid. Behovet av en kartläggning har bland annat lyfts i projektgruppen för Dialoga Relationsvåldscentrum (nedan kallat Dialoga). Kommunerna har efterfrågat goda exempel.

Dialoga är ett kunskapscentrum inom Göteborgsregionens kommunalförbund. Syftet med Dialoga är att erbjuda GR:s kommuner, som samverkar om Dialoga, kompetenshöjande aktiviteter inom området våld i nära relationer. Uppdraget att driva ett kunskapscentrum gav GR till Social resursförvaltning inom Göteborgs Stad.

Dialoga vill genom denna kartläggning visa på goda exempel, som ett stöd i det utvecklingsarbete som främjar långsiktighet.

Länsstyrelserna runt om i landet genomförde under 2008 och 2009 särskild tillsyn i ett urval av kommuner av deras arbete mot våld i nära relationer. Dessa har sammanställts av

länsstyrelserna och Socialstyrelsen i en slutrapport. Rapporten visar att våld mot kvinnor i första hand är en fråga för socialtjänstens Individ- och familjeomsorg.

”En del kommuner har länge arbetat mer aktivt och strukturerat kring våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Det finns dock stora skillnader mellan kommunerna. Vissa saker skiljer mellan små och stora kommuner, men det finns även skillnader inom

stadsdelsnämnderna i storstäderna.”

(Socialstyrelsen och länsstyrelserna, 2008-2009, sid. 34) och

”Endast några få kommuner har aktivt arbetat mot våld mot

närstående inom t.ex. äldreomsorgen. Individ- och familjeomsorgen har i många kommuner ett strukturerat arbete gällande våld i nära relationer, men de saknar ofta kompetens och rutiner inom äldreomsorgen och omsorgen om funktionsnedsatta personer.”

(sid. 33)

I tillsynsrapporten sägs även att det saknas en struktur för samverkan i flertalet kommuner, även om samverkan finns hos de flesta. Mot ett antal kommuner har länsstyrelserna riktat kritik för att flera barn som bevittnat våld inte uppmärksammats och fått det stöd och den hjälp de kan behöva. Barnet ses inte alltid som en egen individ med egna rättigheter.

Denna kartläggning ska belysa vilka faktorer som bidrar till att kommuner på ett långsiktigt sätt arbetar med frågor som rör och utvecklar arbetet mot våld i nära relationer. Vissa av de aspekter som länsstyrelserna och Socialstyrelsen lyft fram i sin rapport och gett kommunerna kritik för kommer härigenom att belysas, men utifrån perspektivet att de är goda exempel. I kartläggningen ingår fyra kommuner med sina kommunövergripande verksamheter och Individ- och familjeomsorgen eller motsvarande. Det är främst inom dessa verksamheter som ett aktivt arbete mot våldet bedrivs, varför det bedömts naturligt att börja ett

kartläggningsarbete som detta just här. Men det ska ses som en början, då kommuners övriga verksamheter självklart också är viktiga att kartlägga och där det finns goda exempel att lyfta fram.

Från ytterligare en kommun beskrivs ett exempel på hur man har arbetat med kompetensförsörjningen inom området våld i nära relationer.

Exemplen är delvis hämtade från kommuner som gör ett erkänt gott arbete och har arbetat med frågorna under en längre tid. Rapporten vill alltså lyfta fram goda exempel och kommer inte att fokusera på de brister som länsstyrelsernas och Socialstyrelsens rapport visar på. Urvalet av kommuner är även styrt av ambitionen att belysa exempel från stor, medelstor samt liten kommun.

Det finns sannolikt bra exempel på långsiktigt arbete i många kommuner. Vårt urval av kommuner utesluter inte detta.

En specialistverksamhet med annan huvudman än kommun ingår också i studien.

Rapportens disposition

Rapporten börjar med en bakgrund till framväxten av socialtjänstens olika ansvarsområden och dess olika delar, med ett särskilt fokus på våld i nära relationer. Ett kort metodkapitel kommer därnäst. Sedan följer en presentation av de kommuner som ingår i studien, vilken främst baserar sig på intervjupersonernas berättelser. Därefter kommer ett avsnitt om framgångsfaktorerna för hållbarhet. En diskussion och slutsatser, där resultat från tidigare gjorda studier lyfts in kommer sedan. Rapporten avslutas med ett kapitel om

utvecklingsområden.

Ansvarområdet våld i nära relationer av Göran Lindén

Socialtjänstens ansvar idag

Kommunernas socialtjänst har av statsmakterna tilldelats ett huvudansvar för insatserna mot våldet – och särskilt våldet i de nära relationerna. ”… nämnden har det rättsligt bindande ansvaret både för stöd och hjälp och för god kvalitet i de tjänster som erbjuds, så att samhället tar fullt ansvar för dessa grupper och det utomordentligt utsatta läge de kan befinna sig i. Detta är förstås fundamentalt ur ett perspektiv av mänskliga rättigheter.” (Socialstyrelsen, 2010, s 31.) Socialtjänstens övergripande ansvar regleras av

socialtjänstlagen. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för en person som vistas i kommunen i de fall när ingen annan tar ansvar/tillgodoser grundläggande behov.

Ansvarsområdet

Socialtjänsten har alltid det yttersta ansvaret för brottsoffer. Även för det våld som lagförts och det finns en fällande dom har socialtjänsten ansvar för brottsoffren. För den dömde våldsutövaren har kriminalvården ansvaret under verkställighetstiden av en påföljd. Därefter har socialtjänsten ansvaret. För det våld där en fällande dom saknas har socialtjänsten ansvaret för insatserna riktade till våldsutövaren.

Polis, åklagare och domstol har ansvaret för lagföring av våldsbrotten.

Hälso- och sjukvården har ansvar för insatser som är sjukvårdande. Den ska exempelvis ge medicinskt omhändertagande, stöd- och krissamtal, vägledning och hänvisning till andra hjälpinstanser samt dokumentation av skador. Insatser utöver denna hjälp är socialtjänstens ansvar (www.valdinararelationer.se)

Även de frivilliga organisationerna är en del av ansvaret. De kan vara utförare av socialtjänst. Den delen i frivilligorganisationernas verksamhet har socialtjänsten ansvar för att kvalitén är god . (Socialstyrelsen, meddelandeblad 2009)

Socialtjänsten har sedan lång tid det yttersta ansvaret för barn som far illa på ett sätt som riskerar deras utveckling. Hit hör olika former av våld mot barn. Ett nytt kunskapsområde är de barn som tvingas leva med att en närstående blir utsatt för våld eller en närstående är våldsam.

Ansvarets olika delar

Socialtjänstens ansvar för insatser mot våld i de nära relationerna regleras i lagstiftning och några styrdokument. *

De förebyggande insatserna mot våld omfattar information om stöd som finns i kommunen. Socialtjänsten ska bedriva uppsökande arbete och man ska aktivt arbeta för att identifiera våldsutsatta personer, vuxna som barn. Socialtjänsten ska ha insatser att erbjuda för personer som utövar våld mot närstående.

Insatserna ska ha kvalitet. Det uppnås genom att personalen ska ha kompetens om våld. Socialtjänsten ska ha ett kvalitetssystem inom området för kontroll och uppföljning.

Socialtjänsten ska samverka med de myndigheter och andra aktörer utanför kommunen som är inblandade. Även samverkan inom kommunens olika förvaltningar ingår samt samverkan inom socialtjänsten.

Personer utsatta för våld ska av socialtjänsten erbjudas det stöd och den hjälp och skydd de är i behov av. Personer som lever i särskilda beroenden ska särskilt uppmärksammas. Till dessa grupper räknas funktionsnedsatta, kvinnor i missbruk, samkönade relationer och personer som lever i hedersförtryck.

Uppmärksamhet på barnen ska ske genom att barns situation och behov ska av socialtjänsten bedömas när de upplevt våld mot närstående eller av närstående. Socialtjänsten ska ha insatser för att möta barns behov av stöd och skydd

När föräldrar söker samarbetssamtal vid tvister om vårdnad, boende och umgänge, ska våld uppmärksammas av socialtjänsten. I yttranden till domstol ska våld särskilt uppmärksammas och barnens behov av stöd och hjälp bedömas.

Framväxten av kommunal socialtjänst

Socialvården på 1960-talet var en del av den framväxande offentliga sektor i landet som utgjorde en ryggrad i vår välfärd. Socialvården var då uppdelad i huvudsakligen tre stora ansvarsområden. Det var missbruk, barnavård och ekonomisk socialhjälp. Dessa

huvuduppgifter återspeglades i lagstiftningen med tre olika lagar. Huvuduppgifterna

_______________________________________________________________________________________ *Socialtjänstlagen, Föräldrabalken, Förvaltningslagen, Prop. 1997/98:55, Prop. 2006/07:38, SOU 2006:65, SOSFS 2003:14

återspeglades även i hur arbetet var organiserat. Det fanns en nykterhets-, en barnavårds- och en socialnämnd. Första hälften av 1970-talet omvandlades dessa i en del kommuner till sociala centralnämnder. Omvandlingen var ett uttryck för behovet att ta ett samlat grepp om socialtjänstens huvudfrågor då de hörde samman. Under 1970-talet kom även barnomsorgen att bli en ny uppgift för socialtjänsten.

I och med nya socialtjänstlagen 1981 slog man samman socialtjänstens huvuduppgifter i en lag. Tvångslagstiftningen lades i särskilda lagar. Förändringen medförde att man även fick ansvaret för äldreomsorgen.

Perioden 1981 – 2000 har några nya huvuduppgifter tillkommit för socialtjänsten. Dessa är flyktingsmottagande, stöd och service till funktionsnedsatta och den kommunala psykiatrin. Uppgifterna har åtföljts av kompetent personal från landstinget, medel via skatteväxling och/eller statsbidrag. Huvuduppgiften brottsoffer/ våld i nära relationer åtföljs inte av kompetens via personal, medel via skatteväxling eller statsbidrag till verksamhet. De statsbidrag som finns avser utvecklingsarbete och samverkan.

Flyktingmottagandet

i de svenska kommunerna blev till en början en uppgift för socialtjänsten. Detta

ansvarsområde tilldelades kommunerna via avtal med staten. Ingen lagstiftning reglerade ansvaret. Uppgiften innebar att en helt ny klientgrupp tillfördes socialtjänsten. Det fanns ingen samlad kunskap om dess behov. Senaste decenniet har flyktingmottagandet successivt flyttats ut från socialtjänsten och till arbetsförmedlingen. Mot slutet av 2010 sker ytterligare överflyttning genom att arbetsförmedlingen tar över delar av flyktingars ekonomiska bistånd.

Stöd och service till personer med funktionsnedsättning

blev en av socialtjänstens huvuduppgifter i och med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Den tillkom 1993 och innebär att de som har vissa uppräknade funktionshinder har en rättighet att få stöd och service från kommunen. Kunskapen om klientgruppen fanns sedan länge inom framför allt landstingen, men lagen medförde även utvidgat ansvar för socialtjänsten att tillmötesgå de funktionsnedsattas rätt att få leva ett tillräckligt bra liv. Med övertagandet följde statsbidrag till verksamheten genom en skatteväxling. Denna täckte en del av kostnaden för kommunen.

Den kommunala psykiatrin

utvecklades i Psykiatrireformen i mitten av 1990-talet. Det var en ny huvuduppgift för socialtjänsten. Den innebar ett övertagande av uppgifter från landstingen. Boendestöd, daglig verksamhet och rehabilitering flyttades över till kommunerna. Kunskapsöverföring och personal som flyttade över till kommunerna var centralt i den reformen. Övertagandet var kopplat till att statsbidrag till verksamheten fördes över till kommunerna. Detta

ansvarsområde finns kvar inom socialtjänsten. Psykiatrireformen följdes av en skatteväxling som täckte en del av kommunens kostnader.

Våldet och brottsofferstödet

är den senaste huvudfrågan som socialtjänsten fått ansvar för. Det har skett successivt bland annat genom en stegvis allt tydligare lagreglering i SoL perioden 1998 till 2007.

1998 infördes i SoL följande lagrum:

”Socialnämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin situation.” ( 8 a § SoL)

Lagändringen 2001 medförde att socialnämnden bör verka för brottsoffer och särskilt beakta kvinnor som utsatts för våld.

2007 kom den nuvarande lydelsen:

”Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott

och dennes närstående får stöd och hjälp.

Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.

Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp.” ( 5 kap 11 § SoL)

Bakgrunden till denna nya uppgift för socialtjänsten

Våldet mot kvinnor uppmärksammades i Sverige under 1970-talet av den framväxande kvinnorörelsen. Uppmärksamheten syftade till att påvisa våldet som pågick i den privata familjesfären och som dittills betraktats som privat angelägenhet. Det första begreppet som användes var kvinnomisshandel. En uppgörelse med ett mycket långvarigt kvinnoförtryck tog sin början.

De första kvinnojourerna lyfte fram enskilda kvinnors utsatthet. Antalet kvinnojourer ökade i Sverige under 1980-talet och allt fler kvinnor sökte sig dit.

Under 1980-talet tog kvinnojourerna i stor omfattning på sig huvudansvaret för stöd och skydd till utsatta kvinnor. Socialtjänstens ansvar för denna fråga innebar – i bästa fall -

ekonomiskt bidrag samt hänvisning av utsatta kvinnor till lokala kvinnojouren. Eget ansvar på annat sätt från socialtjänstens sida för arbetet mot våldet var svårt att skönja. Kvinnojourerna grundade sitt arbete på dels ett psykologiskt och socialt stöd till kvinnorna, dels på

kvinnosolidaritet och feministisk grundsyn om kvinnors bristande rättigheter i samhället. Jämställdhet blev ett viktigt mål för arbetet.

Kvinnojourernas bidrag till socialtjänstens kompetensutveckling avsåg framför allt att väcka opinion för att problemet fanns – och i mycket större omfattning än vad socialtjänsten insett. Dessutom bidrog man med kunskaper om utsatta kvinnors upplevelser och behov.

Under 1990-talet blev kraven allt tydligare på socialtjänsten och dess hantering av våldet. Den statliga Kvinnovåldskommissionen tydliggjorde ett stort utbildningsbehov inom

socialtjänsten: Vi anser att medvetenheten måste öka hos socialtjänsten vad beträffar förekomsten av våld mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser. Detta gäller såväl på handläggarnivå som på chefs- och politikernivå (Sammanfattning av Kvinnofrid, SOU 1995:60, sid 2).

De statliga utvecklingsmedlen via länsstyrelserna 2007-2010 har stimulerat kommunerna till utvecklingsinsatser. Drygt 300 projekt beviljades till kommunerna 2007 och 2008.

Förutom kvinnojourerna har brottsofferjourerna, Rädda Barnen och BRIS haft en påverkan på socialtjänsten.

Socialtjänsten står inför uppgiften att ta till sig kunskap och omvandla den till synsätt och arbetsmetoder som är verksamma mot våldet inom ramen för en myndighets arbete och i enlighet med socialtjänstlagen. Statliga bidrag till verksamheter utgår inte. Medel till utvecklingsarbete finns dock att söka.

Syfte

Syftet med rapporten är att till Dialogas samverkande kommuner återföra beskrivningar av framgångsfaktorer för hållbarhet över tid avseende arbetet mot våld i nära relationer, som ett underlag för kommunerna att kunna bygga sitt fortsatta arbete på.

Arbetets gång

Fem kommuners arbete mot våld i nära relationer, på olika nivåer, har studerats. De fem kommunerna är Göteborg, Kungälv, Malmö, Tjörn och Trollhättan. Göteborg och

stadsdelsförvaltningen Centrum valdes ut som ett gott exempel på hur man kan arbeta med kompetensutveckling. Skälet till att Kungälv valdes ut var att här ligger det övergripande ansvaret för frågor som rör arbetet mot våld i nära relationer hos folkhälsosamordnaren, vilket bedömdes intressant att studera betydelsen av. Malmö och Trollhättan är två kommuner som under, en i sammanhanget, lång tid arbetat med frågorna. Båda kommunerna har också fått mycket uppmärksamhet för sitt goda arbete. Då rapporten ska kartlägga faktorer som bidrar till ett hållbart arbete och visa på goda exempel, var det naturligt att valet föll på kommuner som jobbat länge och framgångsrikt med frågorna. Tjörns kommun valdes för sin storleks skull. Eftersom det bland Dialogas samverkande kommuner finns små kommuner, bedömdes det viktigt att det i rapporten även fanns exempel på hur man i en liten kommun arbetar mot våldet.

Det bedömdes även intressant att lyfta in en icke-kommunal verksamhets perspektiv på hållbarheten i det arbete som utförs på Individ och Familjeomsorgen och i kommunen för övrigt. Av den anledningen ingår även Utväg Södra Älvsborg i studien.

Kartläggningen bygger främst på intervjuer med tjänstemän i de fem utvalda kommunerna. Nio intervjuer har gjorts med totalt 15 personer som på olika sätt arbetar mot våld i nära relationer i dessa kommuner och en intervju har gjorts med barnsamordnaren på Utväg Södra Älvsborg. Uppgifter och information hämtade från kommunernas hemsidor och styrdokument samt från andra studier ingår också i rapporten.

För mer om tillvägagångssättet, se bilaga 1.

Definition av centrala begrepp

Nedan följer definitioner och förtydligande av begrepp som används i rapporten. I andra sammanhang kan begreppen ha annan innebörd.

Checklista

Konkret stöd i det direkta arbetet med den utsatta, som till exempel konkreta frågor att ställa, tips på åtgärder att vidta både för den professionelle och den enskilde, telefonnummer till andra aktörer.

Handlingsplan/Handlingsprogram

Begreppen används liktydigt. Det avser skrivelse framtagen av tjänstemän, ofta fastställd av politiker. Skrivelsen är långsiktig.

Innehållet är bland annat:

 definition av våld i nära relationer  mål och organisation för arbetet  när handlingsplanen ska revideras

 beskrivning av hur information om arbetet sprids  områden där samverkan bör ske och med vilka  förhållningssätt

Handläggningsrutiner

Konkret stöd i det direkta arbetet med den utsatta: ärendegång, när ska utredning inledas, vad ska utredas, i vilka situationer tas kontakt med interna och externa samverkansparter, olika för olika enheter, beroende på uppdrag och målgrupp, kan i vissa delar likna checklista.

Hållbart eller långsiktigt arbete

Arbetet bedrivs på ett stabilt sätt, i en organisation som är planerad att vara över tid, är okänsligt för exempelvis personalomsättning, till skillnad från kortvariga och tillfälliga insatser. Arbetet är känt för de berörda.

Samverkan

”När någon eller några tillför sina specifika resurser, kompetenser och/eller kunskaper till en uppgift som man gemensamt har att genomföra.” (Boklund, A. 1995 s 47)

Screening

Metodiskt sätt fråga alla, eller alla inom en viss grupp, om de är eller varit utsatta för våld i en nära relation.

Styrdokument

En samlad benämning på handlingsplan, handlingsprogram, folkhälsoplan, handläggningsrutiner och checklistor.

Våld i nära relationer

Våld är varje handling som genom att den skrämmer, smärtar och skadar, får denna person att göra något mot sin vilja, eller avstå från att göra något den vill.

Våldet kan ta olika uttryck:

Fysiskt våld är varje form av oönskad fysisk beröring och fysisk handling som skadar och

orsakar fysisk smärta.

Sexuellt våld är när någon blir tvingad att delta i eller se på sexuella handlingar mot sin vilja

eller i oförenlighet med sin egen mognad.

Psykiskt våld är kränkningar med ord och handlingar som riktar sig mot den närståendes

person, egendom eller människovärde. Psykiskt våld kan ta sig många olika uttryck. Det kan handla om verbala kränkningar, isolering, hot och kontroll av olika slag. Det psykiska våldet

kan också vara materiellt som aggressiva handlingar riktade mot materiella ting som skapar oro och rädsla.

Ekonomiskt förtryck av en närstående ses också som våld. Det kan uttryckas genom

ekonomiska hot, begränsningar av gemensamma ekonomiska tillgångar, att tvinga någon att utföra ekonomiska olagligheter. Förtrycket skapar begränsat handlingsutrymme och verkar nedvärderande.

Källa: www.valdinararelationer.se

Kommunerna

I följande avsnitt finns beskrivningarna av kommunerna, deras organisering av arbetet och resurser. Dessa är baserade på intervjupersonernas berättelser, kommunernas hemsidor och styrdokument.

Nedanstående tabell innehåller vissa fakta för de fyra av de fem kommuner som ingår i kartläggningen med beskrivningar av övergripande verksamheter och IFO, för att möjliggöra en inbördes jämförelse, men även en jämförelse med läsarens egen kommun. Anledningen till att Göteborg/SDN Centrum inte ingår i tabellen är att endast stadsdelens arbete med

kompetensutvecklingsplanen beskrivs i rapporten.

Kungälv Malmö/Rosen gård Tjörn Trollhättan Invånare 41 000 294 000/ 22 000 15 000 55 000 I arbete, 20-64 år 83% 65%/39% 83% 78% Utrikesfödda 8% 30%/60% 6% 16% Andel hushåll m försörj.stöd Sambo utan barn med barn Ensamst. män utan barn med barn Ensamst. kvinnor utan barn med barn 5% 15% 38% 2% 22% 17% Uppgift om andel hushåll saknas 12789/2524 personer 2% 10% 36% 1% 35% 16% 5% 12% 39% 2% 29% 12% Antal anställda i kommunen 3 300 20 000/1650 1 200 5 000 folkhälsofråga Ja Ja Ja Ja specialistenhet Ja Ja Ja, i samverkan m annan kommun Ja

Kungälv

Kungälv är en medelstor kommun med sina knappa 41 000 invånare. Kommunen är organiserad i sju olika sektorer.

Det övergripande ansvaret för frågor som rör våld i nära relationer ligger i Kungälvs kommun hos Folkhälsorådet och utvecklingsledaren för folkhälsoarbetet, eller folkhälsosamordnaren. Hon har sin tillhörighet i Sektorn för Kultur- och samhällsservice. Andra sektorer är Arbetsliv och stöd, dit Individ och familjeomsorgen hör, Skola och Vård och äldreomsorg.

Utvecklingsledaren för folkhälsa är den tjänsteman som intervjuats i Kungälv. Våld i nära relationer har varit en av flera frågor som hanterats inom ramen för

folkhälsoarbetet, ända sedan slutet av 1990-talet. 1997 anordnades två stora folkhälsofora på initiativ av politikerna i kommunstyrelsen. Syftet med dessa fora var att ta fram områden som var viktiga att arbeta med ur ett folkhälsoperspektiv. Ett av dessa områden var kvinnors hälsa. Utvecklingsledaren för folkhälsa fick uppdraget att arbeta vidare med denna fråga och bjöd in till en arbetsgrupp för att starta arbetet. Efter en tid enades gruppen om att våld mot kvinnor särskilt behövde lyftas i ett arbete som handlade om kvinnors hälsa. Efter en återkoppling till politikerna i Kommunstyrelsen fick arbetsgruppen ett nytt uppdrag, som omfattade även våld i nära relationer riktat mot kvinnor. År 2000 kom man på allvar igång med arbetet.

Organisation och samverkan för arbetet mot våld i nära relationer

För folkhälsoarbetet har samordnaren Folkhälsorådet, en beredningsgrupp, en chefsgrupp och flera arbetsgrupper till sitt förfogande. För arbetet mot våld i nära relationer finns en specifik arbetsgrupp. I alla grupper finns representanter från ett flertal myndigheter och organisationer. I grupperna sitter politiker och tjänstemän från olika sektorer i kommunen, från hälso- och sjukvårdens olika delar, polisen, ideella organisationer och kyrkan. Se bilaga 2.

Det är med andra ord ett arbete som involverar många aktörer och spänner över många olika områden.

För nya frågor, av mer begränsad eller tillfällig karaktär, sätter samordnaren samman nya grupper.

För styrning och ledning av arbetet finns de mer övergripande nivåerna, medan

Arbetsgruppen Våld i nära relationer har i uppdrag att mer konkret utveckla arbetet. Det var arbetsgruppen som 2004 tog fram den första gemensamma handlingsplanen mot våld i nära relationer. Vid tiden för intervjun, som gjordes inom ramen för denna studie, pågår

revideringen av densamma. Vidare har arbetsgruppen arrangerat utbildningar och

föreläsningar. Dessa har vänt sig till personal hos de samverkande verksamheterna, men även till elever, både på grund- och gymnasieskolan, och deras föräldrar. Det finns en strävan att personal ute i verksamheterna ska ha en grundkompetens gällande våld i nära relationer, även om det numera finns specialistverksamheter.

Dessa specialistverksamheter, Krismottagningen för kvinnor, Krismottagningen för män och barnsamordningen med Trappansamtal, startade för cirka två år sedan och är också ett resultat av arbetsgruppens jobb. Krismottagningen för män drivs tillsammans med grannkommunen Ale. Alla verksamheter är lokaliserade till Familjerådgivningen. Samordnaren berättar att man på Familjerådgivningen numera frågar alla familjer man möter om det förekommer våld, s.k. screening.

Arbetsgruppen arbetar också med marknadsföring och tar fram informationsmaterial. Folkhälsosamordnaren är sammankallande i gruppen.

För barnen finns även verksamheten Trampolinen. Här erbjuder man olika stödgrupper bland annat för barn som lever med våld.

Ytterligare en resurs i kommunen är den lägenhet för utsatta kvinnor och deras barn som socialtjänsten förfogar över. I kommunen finns också en ideell kvinnojour.

Finansieringen av olika aktiviteter såsom till exempel utbildning, informationsmaterial,

verksamheter samt löner för folkhälsans personal sker med folkhälsosamordnarens budget och olika projektmedel.

När det gäller Krismottagningarna finansieras de för andra året i rad av utvecklingsmedel från länsstyrelsen. Enligt ansökan till Kommunstyrelsen som föregick ansökan till länsstyrelsen om dessa medel, ska kommunen avsätta medel till verksamheterna den dagen länsstyrelsen inte beviljar vidare medel.

Samordnaren berättar att hon alltid känt sig välkommen på Kommunstyrelsen. Politikerna lyssnar och förstår vikten av folkhälsoarbetet, säger hon. Detta gäller även kommunchefen och hon menar att det har stor betydelse för arbetet i sin helhet vad politiker och högste chefen i kommunen tycker.

Styrdokument

dokument upprättas av antas av

Folkhälsoplanen Folkhälsorådet Kommunstyrelsen

och HSN 4

Gemensam handlingsplan - Arbetsgruppen Kommunstyrelsen våld i nära relationer Våld i nära relationer

Socialtjänstens handlingsplan och handlingsprogram

Malmö

I Malmö Stad bor totalt 294 000 personer. Kommunen består av tio stadsdelar och storleken på dessa varierar mellan 12 000 – 44 000 invånare. Förutom stadsdelsförvaltningarna finns även kommungemensamma förvaltningar och verksamheter, däribland Social

resursförvaltning. Hit hör de kommungemensamma verksamheterna för arbetet mot våld i nära relationer. Här återfinns också samordnaren för Kvinnofridsprogrammet.

Hon är en av intervjupersoner i Malmö. I stadsdelen Rosengård har enhetschefen och två socialsekreterare vid Vuxenenheten på Individ och Familjeomsorgen intervjuats.

I mitten av 1990-talet tog politikerna i dåvarande Välfärds- och folkhälsokommittén initiativ till en kartläggning av det stöd som kunde erbjudas personer, som utsatts för våld i nära relationer. Kommittén gav i uppdrag åt Södra Innerstaden att göra kartläggningen. En tidigare studie, gjord av sjukvården, hade visat att Södra Innerstaden var den stadsdel i Malmö, som hade störst andel av kvinnor som sökte läkare på grund av våld. Kartläggningen visade att stödet i kommunen var bristfälligt och tjänstemännen återkom till Välfärds- och

folkhälsokommittén och bad om att få i uppdrag att jobba vidare med frågan. Ett stort politiskt engagemang för dessa frågor i kombination med att regeringen vid den här tidpunkten i

Kvinnofridspropositionen hade föreslagit att kommuner skulle upprätta handlingsplaner för kvinnofrid, gjorde att det ”blev det raka spåret direkt”, säger samordnaren. Uppdraget man fick innebar just att ett sådant kommunalt handlingsprogram skulle utarbetas och för detta inrättades en tjänst.

Vid ungefär samma tidpunkt gjorde både sjukvården och polisen motsvarande kartläggningar och kom fram till att även deras arbete med målgruppen hade brister. De tre myndigheterna beslöts sig då för att gå samman i arbetet mot våldet.

Organisation och samverkan för arbetet mot våld i nära relationer - övergripande

En myndighetsövergripande samverkan tog alltså sin början på grund av att det fanns ett stort behov av att stärka myndigheternas arbete med frågorna och stödet till våldsutsatta, berättar samordnaren för kvinnofridsprogrammet. En struktur för samverkan lades och en styrgrupp, en arbetsgrupp, en samverkansgrupp och en kontaktpersonsgrupp inrättades i slutet av 1990-talet. På detta sätt blev olika nivåer inom organisationerna involverade i arbetet. I grupperna fanns representanter för de samverkande myndigheterna och organisationerna. Se bilaga 3. Denna struktur består ännu idag. Samordnaren är sammankallande i grupperna. Förutom den myndighetsövergripande samverkan finns även en samverkan inom respektive myndighet. Arbetsgruppen fick inledningsvis uppdraget att upprätta ett handlingsprogram. Detta

handlingsprogram var klart och antogs av ett enigt Kommunfullmäktige 1999. Dessförinnan hade mycket arbete med handlingsprogrammet gjorts i respektive myndighet

och organisation. På det sättet var programmet känt och förankrat redan då det antogs. Genom detta gemensamma arbete skapades också en samsyn omkring frågor som gäller våld i nära relationer.

Samverkansgruppen sammanträder tre gånger per termin och har så gjort sedan bildandet 1999. Medlemmarna i gruppen har ett särskilt mandat. Men hur man fått mandatet kan variera, enligt samordnaren. När någon slutar utses en ny representant. Representanterna i de olika grupperna för tillbaka information och kunskap till sina respektive verksamheter.

Fortfarande, efter alla år, prioriteras oftast mötena av medlemmarna. Den utbredda samverkan har betytt att kvinnofridsprogrammet blivit känt runt om i kommunen.

Samverkansgrupperna arbetar, under ledning av samordnaren för Kvinnofridsprogrammet, på de olika nivåerna med att utveckla arbete mot våld i nära relationer. Verksamheter som startats och åtgärder som genomförts sedan handlingsprogrammet infördes är bland andra

 Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn  Kriscentrum för män

 Kriscentrum för barn och ungdomar

 Embla – skyddat boende för flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersvåld  Yrkesgemensamma handböcker

 Utbildningsinsatser  Informationsinsatser

(Malmö Stads Handlingsprogram för insatser vid våld mot kvinnor och barn i Malmö, 2009)

I Malmö Stad ligger det kommunövergripande ansvaret för arbetet mot våld i nära relationer, som tidigare nämnts, på Social resursförvaltning. Där finns, förutom samordnaren för

Kvinnofridsprogrammet, Enheten för stöd och utveckling, dit bland annat Kriscentrum för kvinnor och barn, Kriscentrum för barn och ungdomar och Kriscentrum för män hör.

På Kriscentrum för barn och ungdomar finns socialarbetare, polis och läkare. Koncept Karin är en verksamhet dit en kvinna som har polisanmält att hon är utsatt för våld kan komma. Här finns också flera yrkeskategorier. Här kan man också arbeta med mannen som utsatt kvinnan. När det gäller utbildning på området säger samordnare att stadsdelarna själva anordnar utbildningar. Ibland finns hon med och bidrar med sin kunskap, men hon anser att det är viktigt att stadsdelarna själva tar ansvar för planering och genomförande för att underlätta och säkra implementeringen.

Malmö har blivit uppmärksammat för sitt goda arbete mot våldet. År 2007 vann Malmö kommun den svenska uttagningen och nominerades som Sveriges kandidat till European Crime Prevention Awards.

Det dagliga arbetet på IFO i Rosengård Organisation

Ansvaret för insatserna till stöd för kvinnor som är utsatta för våld ligger i stadsdelen Rosengård på Individ och Familjeomsorgen och Vuxenenheten. På enheten arbetar en

sektionschef, en enhetschef och 13 socialsekreterare. Här har man arbetat med utsatta kvinnor och deras barn under lång tid, långt innan kommunens handlingsprogram kom till.

Tidigare fanns en särskild kvinnofridsgrupp på enheten bestående av tre socialsekreterare. Dessa socialsekreterare fick bland annat en högskoleutbildning inom området våld i nära relationer och blev specialister. De jobbade fram rutiner, vilka fortfarande finns kvar. De fungerade som konsulter till sina kollegor och spred kunskap. Gruppen lades dock ner som en besparingsåtgärd. Två av de tre socialsekreterarna finns fortfarande kvar på enheten. Idag arbetar alla socialsekreterare på enheten med frågorna.

På enheten finns alltid ett eller flera kvinnofridsärenden pågående samtidigt, vilket ger mycket praktik, erfarenhet och kunskap. Förutom kunskap om hur det är att leva med våld, vilka stödinsatser som kan vara lämpliga för personer i den situationen, om bemötande och vilka resurser som finns i kommunen, finns det kännedom om till exempel kvinnojourer som är belägna på orter där det kan bli möjligt för kvinnan att få ett eget boende. Socialsekreterarna säger att detta är en kunskap som kommer av mycket praktiskt arbete inom området. De säger vidare att man jobbar med våldsärenden som med andra ärenden. De tillhör vardagen.

Kompetensen är stor även på de andra enheterna och man känner sig trygg i arbetet. De intervjuade påtalar att Rosengård är Sveriges fattigaste stadsdel. Andelen invånare utan arbete är betydligt högre än i landet och kommunen i övrigt. Detsamma gäller andelen invånare med utländsk bakgrund. Detta gör förutsättningarna i stadsdelen speciella.

Samverkan

När det finns behov av ekonomiskt bistånd, vilket oftast är fallet, tar socialsekreteraren kontakt med en ekonomihandläggare. ”Det är ett enkelt samarbete och det löser sig alltid.”, säger en av socialsekreterarna. ”De går på våra bedömningar och vet vad som ska göras.” När en utsatt kvinna har barn går alltid en anmälan till Utredningsenheten Barn & ungdom, som bedömer om en utredning ska inledas eller inte.

Samarbetet med polisen var mer utbrett tidigare, men nu upplever personalen på enheten att det inte finns tid för detta längre hos polisen. Enhetschefen menar att de skulle behöva

polisens stöd och hjälp bland annat för personalens säkerhet. ”Vi jobbar i en stadsdel med mycket gängkriminalitet och mycket annat.”, säger hon. Men även om inte samarbetet är särskilt utbrett tycks det finnas ett förtroende för socialtjänstens arbete hos polisen, som spontant kan ringa och rådfråga i något ärende som är aktuellt.

Det finns ett naturligt samarbete med hälso- och sjukvården i de enskilda ärendena. Socialsekreterarna och enhetschefen beskriver det på följande sätt:

”Vårdcentralen här, kan komma in till oss när kvinnan är här, den ligger precis här. (---) Om det kommer patienter till dom, kilar vi över gatan. På så sätt har det blivit ett naturligt

samarbete.” De berättar att man försökt få till stånd ett mer övergripande samarbete med vården, men att det varit svårare. ”(---) Men när det behövs runt klienterna så funkar det. Klienten i centrum.”

Rutiner

Det finns tydliga rutiner för arbetet med utsatta kvinnor. Förutom de kommungemensamma handböckerna finns en lokal handbok, lokala handläggningsrutiner och checklistor. De är idag så väl inarbetade att socialsekreterarna inte längre behöver titta i dokumenten i det dagliga arbetet. Arbetet har blivit till en vana.

Två rutiner som är resultatet av enhetens många erfarenheter gäller tolkanvändning och resor. Man använder sig så gott som alltid av telefontolkar för att skydda kvinnorna. Det finns erfarenhet av tolkar ”i rummet” som brutit sekretessen och informerat anhöriga till kvinnan om mötet med socialtjänsten. När det gäller taxiresor har personalen på socialkontoret ett upparbetat samarbete med speciella taxichaufförer för säkra transporter. Idén kommer utifrån att man i Köpenhamn har upptäckt ett nätverk av taxichaufförer som åtar sig att leta efter kvinnor som flytt från sina män.

Vid anmälningar om störningar i boendet från hyresvärdar har man alltid en beredskap för att det kan röra sig om våld. Även detta är något som den långa erfarenheten har lett fram till.

Styrdokument

dokument upprättas av antas av

Handlingsprogram för insatser vid Samordnaren och en Kommunfullmäktige våld mot kvinnor och barn tvärsektoriell samarbets-

grupp

Handböcker: Samordnaren och

Handbok för yrkesverksamma projekt bättre boende om våldsutsatta kvinnor i för hemlösa kvinnor missbruk

för personal som möter utsatta lokala samverkans- för hedersrelaterat våld och grupper

förtryck

för personalgrupper som samverkansgruppen möter kvinnor utsatta för kvinnofrid tillsammans för våld eller hot med ”experter” på resp barn som upplever våld i familjen område

män som utövar våld mot närstående kvinnor

Handläggningsrutiner Personal på resp

med checklistor verksamhet

Tjörn

Tjörn är en i sammanhanget liten kommun med sina ca 15 000 invånare. Det var också därför den valdes ut som en av de kommuner som skulle ingå i kartläggningen. Kommunen är organiserad i fyra förvaltningar; Barn- och utbildningsförvaltningen, Kultur- och

fritidsförvaltningen, Samhällsbyggnadsförvaltningen och Socialförvaltningen. Till detta kommer kommunala bolag och kommunkansliet. I Tjörn har arbetet mot våldet inte pågått under lika lång tid som i de andra kommunerna i studien. År 2006 ansökte kommunen om utvecklingsmedel hos länsstyrelsen för att intensifiera arbetet mot våld i nära relationer. Detta utgjorde det egentliga startskottet för arbetet. Vid länsstyrelsens tillsyn 2008-2009 fick kommunen en del kritik och personalen såg resultatet av tillsynen som en utmaning att jobba vidare med. Idag finns en projektledare/samordnare för arbetet mot våld i nära relationer. Hon är projektanställd på deltid och har sin ordinarie anställning som samordnare i

grannkommunen Orust. Hennes uppdrag är att, i samverkan med andra, utveckla arbetet mot våld i nära relationer genom att bland annat utveckla samverkan, upprätta rutiner, anordna utbildningar, utveckla stöd och boende för våldsutsatta kvinnor och barn och ta fram informationsmaterial. Projektledaren/samordnaren är en av intervjupersoner på Tjörn. Dessutom deltog socialtjänstens representanter i Kvinnofridsgruppen i en gruppintervju. −

Möjligheternas ö

Organisation och samverkan för arbetet mot våld i nära relationer

Våld i nära relationer definieras som en folkhälsofråga i Tjörns kommun liksom i de övriga kommunerna som ingår i studien. I och med det arbetar Rådet för folkhälsa och hållbar utveckling med frågan och den är ett av fyra prioriterade områden. I rådet sitter representanter från kommunen och hälso- och sjukvården. Rådet för hälsa och hållbar utveckling har tagit fram en övergripande plan för arbetet mot våld i nära relationer.

Under våren 2007 bildades en styrgrupp med uppdrag att börja arbeta med frågorna. Denna består av ledningen för ett flertal olika myndigheter och organisationer. Detta innebär att samverkan vilar på en bred grund. Se bilaga 4. Gruppen jobbar vidare och träffas fyra gånger per år. Styrgruppen har bland annat tagit fram en gemensam utbildningsserie för olika

personalkategorier. Sammankallande för gruppen är samordnaren tillsammans med folkhälsoplaneraren.

Under 2008 beslöt styrgruppen att bilda ett nätverk med kontaktpersoner från de olika verksamheterna. Målet med kontaktpersonerna är att:

 De olika representanterna ska besitta specialkompetens inom området och möjlighet att ”lotsa” när problematiken uppstår inom den egna organisationen.

 Få en nulägesbeskrivning av problemets omfattning i Tjörns kommun.

 De olika representanterna utifrån sina erfarenheter ska vara delaktiga när det gäller diskussion kring olika förbättringsåtgärder av rutiner och checklistor.

En av socialtjänstens kontaktpersoner säger i intervjun att man nu hjälps åt med att utforma uppdraget som kontaktperson.

Som ett led i arbetet har Individ- och familjeomsorgen tagit fram en handbok inom ansvarsområdet våldsutsatta kvinnor och deras barn. Syftet med handboken är att ge socialtjänstens personal vägledning i konkreta fall.

När det kommer till de insatser som erbjuds finns bland annat ett samarbete med den

närliggande kommunen Stenungsund omkring Krismottagningen för kvinnor respektive män . Mottagningen är belägen på Familjerådgivningen i Stenungsund. I Stenungsund finns även en kvinnojour dit kvinnor från Tjörn kan vända sig i mån av plats. För att möta behovet av boende för våldsutsatta kvinnor och barn, som önskar stanna kvar i hemkommunen, används idag en verksamhet som ursprungligen tog emot ungdomar och familjer med annan

problematik. I kommunen finns också verksamhet för barn som bevittnat våld.

Man uppger att Tjörns kommun har inspirerats av Trollhättans kommun i sitt arbete mot våld i nära relationer, bland annat med idén med kontaktpersoner och anordnande av utbildningar.

Det dagliga arbetet

Ansvaret för det direkta stödet till utsatta personer ligger i Tjörns kommun inom Individ- och familjeomsorgen, där man arbetar gemensamt på de olika enheterna för att ge stöd och hjälp. När en kvinna är utsatt för våld och har barn aktualiseras ärendet alltid för bedömning i Barn- och Familjeenheten.

Är någon i behov av akut hjälp under kvällar och helger finns det möjlighet att kontakta Räddningstjänstens tjänsteman i beredskap, som i sin tur tar kontakt med cheferna på Individ- och familjeomsorgen.

Personer i behov av stöd kan, som tidigare nämnts, även ha en kontakt med Kriscentrum i Stenungsund.

Samarbetet inom IFO fungerar väldigt bra, menar de representanter som deltar i intervjun. Den fysiska närheten bidrar till att det är enkelt att samverka.

En av fördelarna i den lilla kommunen är att man där känner varandra, vilket underlättar samverkan även utanför den egna organisationen.

Trots att ett aktivt arbete mot våld i nära relationer endast pågått under fyra år har man i kommunen åstadkommit mycket. En övergripande plan samt en handbok för IFO:s personal har upprättats. En styrgrupp har bildats, som lagt en struktur för sina möten. En gemensam utbildningsserie har tagits fram. Till detta har en projektledare för arbetet anställts.

Styrdokument

dokument upprättas av antas av

Verksamhetsplan (Folkhälsan) Folkhälsoplaneraren Kommunstyrelsen Handlingsplan våld i nära Folkhälsoplaneraren Kommunfullmäktige Relationer

Trollhättan

I Trollhättan lever cirka 55 000 personer. Kommunen är organiserad i åtta förvaltningar och flera kommunala bolag. Ansvaret för samordning och utveckling av arbetet mot våld i nära relationer ligger på Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, Kriscentrum för kvinnor, män och barn/Resurscentrum för kvinnofrid Väst. Verksamheten leds av en enhetschef.

Trollhättans kommun har under en lång rad av år arbetat mot våld i nära relationer. Redan 1983 beslutade sig de kvinnliga politikerna i kommunfullmäktige, över blockgränserna, att motionera om att man skulle starta en kvinnojour. Motionen antogs och beslut fattades att två personer skulle anställas för att driva verksamheten. Till detta startade man en ideell förening och löste på så vis bemanningen på kvällar och helger. Detta var inledningen på ett

framgångsrikt arbete.

Organisation och samverkan för arbetet mot våld i nära relationer – övergripande

För allt arbete mot våld i nära relationer finns en struktur. En styrgrupp och en arbetsgrupp finns och vid behov även samrådsgrupp. Man gör i Trollhättan en åtskillnad på förebyggande och operativt arbete. Eftersom våld i nära relationer definieras som en folkhälsofråga, precis som i de andra kommunerna, utgör Folkhälsorådet styrgrupp för det förebyggande arbetet. Folkhälsorådet är ett samverkansorgan mellan en rad olika myndigheter och organisationer. Vidare finns en arbetsgrupp, bestående av chefer från de samverkande parterna, kallad

Kvinnofridsgruppen. Gruppen bildades 1999 och har som uppdrag att forma det förebyggande arbetet och utveckla verksamheter. Enhetschefen har i uppdrag att medverka i

metodutvecklingen och att samverka internt och externt och finns med i dessa grupper. För det operativa arbetet finns samma struktur för samverkan, en styrgrupp, en arbetsgrupp och vid behov en samrådsgrupp. Det gäller såväl arbetet på Barnahuset eller ett tillfälligt projekt. Enhetschefen för Kriscentrum säger att dessa tre led finns ”vart man än tittar”. Se bilaga 5.

Samtliga som ingår i dessa grupper har ett särskilt mandat och ett engagemang för frågorna. ”Vi jobbar inte utan mandat, (---). Det kan inte vara så att ’Du har inget för dig – du kan ta den här gruppen’ (---) måste finnas mandat, annars blir det ingenting.” säger enhetschefen. Kravet på mandat gäller även kvinnofridsinstruktörerna. Det är personal som genom

utbildning fått en särskild kompetens inom området. Instruktörerna finns hos de samverkande

Myndigheterna och organisationerna och de har ett specialuppdrag vid sidan av sitt ordinarie uppdrag. Uppdraget som instruktör innebär bland annat att hålla sig uppdaterad i frågor som rör våld i nära relationer, fungera som bollplank till kollegor och vara med och ta fram rutiner för arbete i den egna verksamheten.

Samverkansgrupperna under ledning av enhetschefen, har anordnat flera utbildningar och konferenser riktade till de samverkande parternas personal. Man har också arrangerat

utbildning om hedersproblematiken för elever inom gymnasieskolan. Varje år hålls utbildning till kvinnofridsinstruktörer. Förutom utbildning satsas det mycket på marknadsföring och information.

I Trollhättan finns Kriscentrum för kvinnor. Det startade 1983 efter beslut i

Kommunfullmäktige. Om detta fanns en politisk enighet. På Kriscentrum finns ett skyddat boende för kvinnor. Boendet drivs i samverkan med en ideell kvinnojour, vars medlemmar bemannar jouren kvällar, nätter och helger. På dagtid finns här kommunalt anställd personal.

På kriscentrum finns vidare en samtalsmottagning för kvinnor. En heltids kurator är anställd här och har sin placering i polishuset. Kriscentrum för kvinnor har samverkansavtal med de närliggande kommunerna Lilla Edet, Orust och Vänersborg.

Kriscentrum för män startade 2004 och utgör 25 % av en tjänst på Familjerådgivningen. Till Kriscentrum för män är också män som befinner sig i kris av andra orsaker, än att de utsatt någon närstående för våld, välkomna. Även här har man upprättat samverkansavtal med Lilla Edets och Vänersborgs kommuner. Sedan 2007 finns i Trollhättan ett barnahus. Det är beläget i polishuset och här finns en samordnare. Hennes uppdrag är att just samordna olika

myndigheters arbete för barn som är eller varit utsatta för våld och sexuella övergrepp. Trollhättan samverkar med Lilla Edets kommun runt Barnahuset.

På en av verksamheterna inom Arbetsmarknads- och socialförvaltningen pågår en gruppverksamhet/samtalsgrupp för missbrukande våldsutsatta kvinnor.

Kommunen planerar även för att starta ett boende för missbrukande kvinnor och har anställt en samordnare för detta projekt. I denna fråga samarbetar man med Lilla Edet och

Vänersborg.

Enhetschefen för Kriscentrum uppger att hon, för att möjliggöra alla dessa satsningar, söker en mängd projektmedel. Eftersom våld i nära relationer är en folkhälsofråga har hon också folkhälsomedel att tillgå. Om en ansökan om projektmedel för start av en ny verksamhet görs, finns alltid ett beslut om att medel ur den ordinarie budgeten ska avsättas. Detta beslut tryggar möjligheten att kunna driva verksamheten vidare efter projekttidens utgång.

Det dagliga arbetet på IFO

På enheten Råd och stöd beroendeproblematik har näst intill alla socialsekreterare fått utbildning i våldsproblematiken och man har sedan många år flera instruktörer. Enheten har jobbat med frågorna under många år och de är aktuella hela tiden. Under 2010 har det varit stort fokus på våld och kanske i synnerhet på gruppen missbrukande kvinnor. Enheten har just nu handledning med denna speciella inriktning.

Man utgår ifrån att de flesta kvinnor som lever i missbruksmiljöer är utsatta för våld. Därför tillfrågas alla, som kommer till enheten, om de varit eller är våldsutsatta, så kallad screening. Ingen i personalgruppen känner sig, enligt enhetschefen, besvärad av att fråga, och på så sätt blir våldet synligt. För att ytterligare markera vikten av detta perspektiv finns frågan om våld i verksamhetssystemet, i bland annat utredningsmallar.

Även Enheten Familjestöd, Barngruppen, har kvinnofridsinstruktörer. Här finns också socialsekreterare som utbildats i samtalsmodellen Trappan. Socialsekreterarna på enheten screenar också för våld. Mammor, till barn som är aktuella på enheten, tillfrågas alltid om det förekommer våld i familjen. Om så är fallet kan socialsekreteraren, i det akuta läget, möta och stödja dessa mammor. Därefter jobbar Kriscentrum vidare med stödet till kvinnorna. När det gäller arbetet omkring kvinnans föräldraförmåga och hur hon bäst kan hjälpa sitt barn arbetar socialsekreteraren tillsammans eller parallellt med Kriscentrum. Men barnskyddet går alltid

först. När skyddet är säkrat fortsätter barnavårdsutredningen. Man möter alltid barnen så de får en möjlighet att berätta om det de upplevt. Dessa samtal kan även hållas av personal på en s.k. uteverksamhet, där man också har utbildats i Trappanmodellen. Var fjortonde dag har socialsekreterarna ett samråd med polisen, där gemensamma ärenden diskuteras. Alla ska känna till vad som sker i ärendena. För dessa ärenden finns en kedja för hur de ska hanteras;

22

från polisen till barnsamordnaren till socialsekreteraren eller vice versa. På så sätt garanteras att alla berörda involveras.

Socialsekreteraren från barngruppen säger att polisens organisering av arbetet har stor betydelse för samverkan. Samma förhörsledare i dessa ärenden och samlokaliseringen med barnhuset gör att ”(---) vi känner dem, vi kan bolla och diskutera, vi går hand i hand (---).” . Gemensamma utbildningar med exempelvis sjukvården har lett till att fler anmälningar om utsatta barn inkommer därifrån. Utbildningarna har också lett till att samverkan runt det enskilda barnet blivit bättre.

Både socialsekreteraren och enhetschefen säger att rutiner och riktlinjer som gäller den här typen av ärenden är så väl integrerade, att man inte funderar över dem längre. De som jobbat några år behöver inte längre använda de skriftliga dokumenten. ”Det sitter så i väggarna.”, säger enhetschefen. En viktig orsak till detta är enhetschefen för Kriscentrum; ”Hon har varit oförtröttlig sen 1995!”.

På enheten för socialt stöd och försörjning har personalen ännu (maj 2010) inte fått

utbildning till instruktörer. Men de särskilt utsedda socialsekreterarna för denna typ av ärenden, skyddshandläggarna, har annan utbildning inom området. Alla nya

kvinnofridsärenden, där det finns behov av ekonomsikt bistånd, handläggs av dessa socialsekreterare. De har ett särskilt uppdrag att arbeta med denna typ av ärenden och har något färre andra försörjningsstödsärenden jämfört med sina kollegor. Kvinnofridsärenden prioriteras alltid.

Även här finns frågor om våldet i utredningsmallar och manualer. Man använder sig av screening även på denna enhet, även om den inte alltid omfattar alla.

Om kvinnan är i behov av skydd eller önskar kontakt med Kriscentrum för stöd, kontaktar socialsekreteraren Kriscentrum. Om kvinnan inte önskar detta, kan socialsekreteraren på enheten fortsätta en stödkontakt. Finns det barn i familjen aktualiserar socialsekreteraren ärendet hos Enheten Familjestöd för en bedömning. Även socialsekreteraren som handlägger försörjningsstödet menar att innehållet i handböcker och rutiner är så väl integrerat hos henne, att hon sällan behöver titta i dem. Däremot säger hon att hon gärna ”bollar” detaljer i

individärenden med samordnaren.

Styrdokument

dokument upprättas av antas av

Mål och resursplanen 2008-2010 nämnderna Kommunfullmäktige

Folkhälsoplanen Folkhälsorådet Kommunfullmäktige

Handlingsplan för Kvinnofridsgruppen Kommunfullmäktige kvinnofrid

Handböcker: Kriscentrum

för socialtjänsten enhetschef Gerd

som möter kvinnor, utsatta för våld Holmgren, utvecklingsledare

eller hot Tove Corneliusson

som möter kvinnor, utsatta för våld Marianne Brattberg och hot

i arbetet mot hedersrelaterat Kriscentrum, Gerd våld och förtryck. Rutiner för skolans Holmgren, Inger och socialtjänstens personal Lundberg

Rutin för dokumentation vid personal vid Arb.- ledningsgruppen misstanke om våld i nära relationer och soc.förvaltn.

Rutin vid placering i det skyddade Kriscentrum, Gerd

boendet Holmgren

Göteborg – Stadsdelförvaltningen Centrum

Att kartlägga behov av kompetensutveckling

Stadsdelen Centrum i Göteborgs Stad har cirka 55 000 invånare. I samband med

Länsstyrelsens särskilda tillsyn 2008-2009 om hur kommunerna tar ansvar för arbetet mot våld uppmärksammades att alla medarbetare inte hade baskunskaper om våld mot närstående. Folkhälsosamordnaren fick i uppdrag av förvaltningsledningen att kartlägga/uppskatta behov av utbildning hos medarbetare inom verksamhetsområdena individ- och familjeomsorg, funktionshinder, äldreomsorg/hemsjukvård, förskola och skola samt hos personalspecialister. Syftet var att få fram antal anställda som behövde mer kompetens samt avgöra om de behövde basutbildning eller mer fördjupad/riktad utbildning.

Utvecklingsledare samlades från respektive verksamhet för att diskutera hur man skulle gå tillväga och kom fram till att respektive utvecklingsledare skulle genomföra kartläggningen inom sin verksamhet. Inom äldreomsorgen skedde kartläggning via ledningsgrupper. Inom IFO och de andra verksamheterna kartlade enhetscheferna via sina APT eller gjorde egna bedömningar. Ett underlag skapades för bedömning ner på individnivå.

Analysen av kartläggningens resultat gjordes av folkhälsosamordnaren och utvecklingsledare tillsammans med Dialoga. Analys samt förslag på utbildningsinsatser förankrades sedan i förvaltningsledningen. 700 anställda uppskattades vara i behov av basutbildning och ytterligare 150 medarbetare av mer fördjupad/riktad utbildning.

Det framkom att det var svårt att bedöma vilken fördjupning som behövdes för dem som hade behov av det. Därför beslutades att chefer samt andra nyckelpersoner skulle gå en

basutbildning först. En annan anledning till att chefsutbildningen anordnades var att chefer har arbetsmiljöansvar och måste vara uppdaterade i frågan innan medarbetare utbildas. Det huvudsakliga syftet med utbildning för cheferna var att:

 skapa förutsättningar för förvaltningens chefer och nyckelpersoner att få en samsyn i vad våld kan innebära såväl som vad arbetet kring våld kan innebära

 cheferna sedan på ett enklare sätt skulle kunna identifiera vilken typ av utbildning deras respektive medarbetare behöver

Förslag på nästa steg gällande utbildningsinsatser för medarbetare diskuteras i skrivande stund. Cheferna kommer att fundera på vilken kompetensutveckling som är relevant för deras medarbetare, bas eller fördjupad/riktad utbildning. Alla medarbetare kommer inte att kunna utbildas med en gång, en mer långsiktig strategi behöver tas fram över tid.

Utväg Södra Älvsborg

Utväg Södra Älvsborg är en samverkansverksamhet mellan fem olika myndigheter: socialtjänsten i tio kommuner, hälso- och sjukvården, polisen, åklagarmyndigheten och kriminalvården. Huvudman för verksamheten är hälso- och sjukvården.

Sedan 2006 är verksamheten permanent. Den är belägen i Borås, men man erbjuder även gruppverksamhet i de kommuner som ingår.

Verksamheten vänder sig till barn och kvinnor som utsätts för våld i nära relationer och män som utövar våldet. Den ordinarie personalen består av en verksamhetsledare och en

samordnare för kvinnor, en för barn och en för män. Här erbjuds både enskilda samtal och gruppverksamheter.

Till Utväg kommer man genom hänvisning eller rekommendation från någon av de samverkande myndigheterna eller från tidigare gruppmedlem eller på eget initiativ. Barnsamordnaren på Utväg berör i intervjun flera av de faktorer som även de övriga intervjupersonerna nämner som viktiga för arbetet mot våld.

Vikten av att man på ledningsnivå i de olika verksamheterna har kunskap inom området våld i nära relationer och ”vet hur man gör” ser hon som väsentligt. Hon menar att det är viktigt att man på arbetsplatsen för samtal om hur man möter de som utsätts eller utsätter andra för våld. Vidare säger hon att det är särskilt viktigt med rutiner när arbetet mot våld är en av flera arbetsuppgifter som man har att hantera. Rutiner behövs för att integrera ett arbetssätt, för att sprida det och för att göra det så enkelt som möjligt. ”Egentligen”, säger samordnaren, ”så behövs inga stora åthävor. Om det görs för komplicerat finns det risk för att en

socialsekreterare kan känna att det här ska jag inte göra och hänvisar allt till ’experter’. Men kvinnofridsinstruktörer får inte ersätta det jobb som ska göras av alla. Därmed inte sagt att det inte behövs de som ska jobba mer med frågorna. (---) Men det kan finnas tankar om att detta är något så speciellt och svårt och ’jag kan inte’, men det är det inte. Men det krävs kunskap, inte bara någon föreläsning, och tid.”

Om det ska vara möjligt att få en hållbarhet i arbetet menar samordnaren att det måste vara förankrat i ledningen. Med en samsyn ända upp i kommunledningen i hur man ser på våldet gynnas arbetet.

När det gäller olika styrdokument säger samordnaren dels att arbetet med att ta fram dokumenten bör engagera många och dels att de bör antas på högsta politiska nivå. Detta främjar hållbarheten.

Vad säger kommunerna om framgångsfaktorer?

I intervjuerna framkommer en rad olika faktorer, som anses bidra till att göra arbetet mot våld hållbart. Nedan illustreras de med exempel och citat hämtade från intervjuerna.

En folkhälsofråga - Inget snack om saken

Hos alla studerade kommuner organiseras våld i nära relationer som en folkhälsofråga och finns på Folkhälsorådens agenda. För samordnarna är detta en självklarhet, som de i intervjun ändå vill poängtera. I Tjörns kommun uttrycker sig samordnaren på följande sätt: ”I

kommuner som definierar våldet som en folkhälsofråga får den större genomslag. Det är allas ansvar. Detta ÄR ett folkhälsoproblem! I Tjörn, Orust, Kungälv, Ale, Trollhättan och

Steungsund är det inget snack om saken.”. Tre av samordnarna säger också att det faktum att frågan hanteras som en folkhälsofråga, bidrar till att göra arbetet mot våld i nära relationer hållbart. Man utvecklar det genom att säga att det blir en fråga för hela kommunen, det är en fråga som berör alla. Med många aktörer är det flera som har frågan aktuell, vilket bidrar till att hålla arbetet levande. I Kungälv säger samordnaren till och med att ”(---) det är tack vare att det ligger på Folkhälsan som det är så framgångsrikt.”. Folkhälsosamordnaren har mandat att driva frågor i hela kommunen, åt andra, som kanske inte har samma möjligheter att vara drivande. Flera av de intervjuade säger vidare att eftersom folkhälsofrågor är frågor för politiker blir det viktiga frågor.

Engagerade politiker

Initiativet till att inleda ett arbete mot våld i nära relationer kom i tre av de studerade kommunerna från politiker. Med engagerade politiker får frågan en självklar plats. I

Trollhättan säger en av socialsekreterarna att det var politikerna som gjorde frågan om våld i nära relationer till en viktig fråga och ”Frågan om våld i nära relationer har alltid haft en egen plats i kommunen.”. Politikerna blir föregångare och företrädare. Vidare säger samordnaren i Malmö att om uppdraget att arbeta med frågorna kommer från politikerna och om

styrdokumenten är antagna på politisk nivå ger det en större efterlevnad längre ner i organisationen.

Det som man varit med om att ta fram genomför man – om styrdokument

Kommunövergripande styrdokument antagna i Kommunfullmäktige, är de intervjuade eniga om, ger en stor tyngd och en tydlighet när det gäller att och hur frågan ska arbetas med. Det är inget som kan väljas bort, säger en av den intervjuade. Detta bidrar således till en

hållbarhet. Vidare säger en socialsekreterare att styrdokument av olika slag ger personalen ett gott stöd i det direkta arbetet med att stödja utsatta människor. Processen med att ta fram och sedan revidera dokumenten, menar man också, har stor betydelse för om de bidrar till

hållbarhet i jobbet. Malmös samordnare säger till exempel att kommunens handlingsprogram redan var förankrat när det antogs av politikerna, eftersom så många hade suttit med i

arbetsgrupperna som tog fram det. ”Det man varit med att ta fram själv det genomför man ju.”, säger hon.

Genom att man i tvärsektoriella grupper arbetar med att ta fram gemensamma planer och program stärks också samsynen på våldet och på hur arbetet ska bedrivas. Man blir överens om hur man ska arbeta med frågorna. Det underlättar i sin tur samverkan.

Ingen kan göra allt – om samverkan och struktur

Samverkan med andra aktörer anser de intervjuade vara en förutsättning för ett gott arbete mot våldet. Det gäller såväl den interna samverkan mellan till exempel olika enheter inom Individ- och Familjeomsorgen som samverkan mellan myndigheter och kommuner och med ideella organisationer. För att kunna stödja utsatta personer behöver man varandra och varandras kompetens, säger någon. En av de intervjuade socialsekreterarna uttrycker det så här: ”Situationen är så komplex att man måste samverka, ingen kan göra allt.”. De som möter personer som lever med våld behöver kunskap om andra verksamheters ansvarsområde för att minska risken för dubbelarbete men också för att undvika att personer inte får den hjälp de behöver. En tydlighet i roller och arbetsfördelning nämner en socialsekreterare som något som underlättar det direkta arbetet. I samverkan med polisen säger hon att man vet vem som gör vad. I förhållande till personal på Kriscentrum är det på samma sätt. Barnskyddet går alltid först för socialsekreteraren i Barngruppen, medan stödet till kvinnan är Kriscentrums första prioritet. Strukturen för samverkan är viktig. Med en tydlig struktur för samverkansgrupperna blir det, menar samordnaren i Trollhättan, lättare att arbeta och ge rätt stöd. Alla vet vad som gäller. ”Det är samma vart man än tittar” och ”Leden är korta. Det är ett vinnande koncept.”

Har man inte kunskapen så ser man inte – om kompetensutveckling

En femte faktor som alla kommuner är eniga om har betydelse för långsiktigheten i arbetet är kompetensutveckling. Flera säger att det är viktigt att alla som möter våldet har en

grundkompetens, även om det i kommunen finns en specialistenhet. Man menar att om man inte har kunskapen så ser man inte våldet. Eftersom kunskap är en färskvara måste utbildning ske kontinuerligt. Gemensam kompetensutveckling för de samverkande parterna bidrar till en samsyn och därmed bättre samverkan, säger en av samordnarna. Genom att satsa mycket på utbildning hålls frågan alltid levande. I Trollhättan berättar samordnaren att de har

konferenser, utbildningar, seminarier och utbildar brett. Så kallade kvinnofridsinstruktörer utbildas på socialförvaltningen,”(---) omsorgsförvaltningen, bovärdar, hälso- och sjukvården, polisen, tandläkare, you name it, finns det utbildade instruktörer.”. Instruktörerna, eller som de kallas i andra kommuner kontaktpersoner, får en fördjupad kunskap och ska på sin

arbetsplats fungera som konsulter med spetskompetens. Detta bidrar till att sprida kunskapen till övriga i verksamheten.

På IFO är det så mycket akut så man hinner inte med det övergripande – om samordnare, uppdrag och mandat

”Om man tänker att nån ska göra det här vid sidan om går ju inte. Att man har nån som kan driva är nödvändigt.” Detta uttalande kommer från en av socialtjänstens representanter i samverkansgruppen på Tjörn. Hennes kollega säger ”Finns det duktiga människor som driver frågorna högre upp skapas förutsättningar för oss att hjälpa människor. På IFO är det så mycket akut så man hinner inte med det övergripande.” Man menar att en person med ett särskilt uppdrag som en kvinnofridssamordnare är nödvändigt för att få en hållbarhet i arbetet.