Vägledarna om grupprocesser

Lotta berättar att EHT har en väldigt konkret handlingsplan i arbetet. Processen börjar med en elevkonferens där de diskuterar pågående elevärenden. Lotta berättar att gruppen börjar med en kartläggning där de ser på elevens familjesituation, sociala relationer innanför och utanför skolan och elevens fysiska miljö. Lotta menar att det är flera olika faktorer som kan ha betydelse för att skapa en fullskalig kartläggning. Vilken profession som får huvudansvaret för ett elevärende beror på vad elevens problem grundas i. I fall det exempelvis är en elev med psykisk ohälsa är det kuratorn som har hand om ärendet. Om det handlar om en elev som saknar allmän

studiemotivation och inte har några framtidsplaner är det Lotta som har ansvaret för ärendet. Om någon av professionerna märker att eleven är i behov av en annan professions kompetenser så hjälper personen eleven att ta kontakt med kollegan i EHT. Anna beskriver ett liknande arbetssätt där EHT arbetar utifrån en så kallad indikationsmall som syftar till att upptäcka elever som riskerar avhopp på grund av att de inte blir behöriga till gymnasiet. Det är lärarna som fyller i mallen utifrån olika indikationer de uppmärksammar hos eleverna. Utifrån indikationsmallarna utvärderar sedan EHT vilka kontakter eleverna kan behöva. Lena beskriver ett liknande arbetssätt som Lotta och Anna. Skillnaden är att hon upplever att arbete är mer åtgärdande än förebyggande på grund av för lite resurser. En positiv aspekt som Lena nämner är att vägledare inte dokumenterar i lika stor utsträckning som de övriga professioner vilket resulterar i att hon kan lägga mer tid på möte med eleverna. Lotta, Anna och Lena förklarar att de främst arbetar med motivation i relation till framtiden i processen kring eleverna.

Tina berättar att hennes ansvarsområde inom EHT främst handlar om att kontrollera

studieplaner och att hennes del i processen handlar om att ge eleverna information om vilka betyg och ämne som krävs för att få en examen. Om eleverna får kunskap och förståelse för detta kan det höja motivationen att öka närvaron. Efter många år inom EHT hade Tina önskat att hon bara är med på EHT möten när ärendena är kopplade till hennes profession. Detta för att hon har arbetat länge i yrket och varit en del i EHT vilket gör att hon har en gedigen kunskapsbakgrund om problematik kring eleverna och att hon därför har lätt att sätta sig in i ärendet utan att vara med på alla EHT möten. Detta till skillnad från Lotta som upplever att hennes förutsättningar att göra ett bra arbete kring eleverna ökar om hon är med på EHT möten. Tina tycker att vägledaren ska vara opartisk och att rollen som vägledare i mångt och mycket är att vara ett språkrör för eleverna. Tina säger: “När jag har kontakt med eleven rent generellt tycker de att det är bra att vi är neutrala och att vi är där för dem”. Hon menar också det är lätt att få vissa värderingar och förutfattade meningar när hon har för mycket bakgrundsinformation som inte är relaterat till hennes profession.

Professionerna i EHT har olika ansvarsområden men det går också in i varandras. Anna berättar att det inte finns någon prestige i hur arbetet fördelas utan att EHT arbetar som ett team utifrån elevernas behov. Hon säger: “Om jag märker att det mer blir ett samtal om psykisk ohälsa, så är det ju inte jag som ska hålla detta samtal. Då är det ju kuratorn”. Detta är någonting som Tina också bekräftar när hon säger: ”Det ska inte finnas prestige i grupprocessen och vi ska respektera varandras kompetenser”. Hon menar att det är betydelsefullt för gruppdynamiken att alla samarbetar och inte motarbetar varandras professioner. Även Anna och Lena ser en stor vinst i att professionerna samverkar i arbetsprocessen. Det handlar mycket

om att bygga relationer med varandra så att EHT tillsammans kan belysa de ärenden som behandlas utifrån professionernas olika perspektiv. Detta bekräftas även av Lotta och Lena som påtalar att samarbete är en viktig förutsättning för att lyckas med målsättningarna i ETH:s arbete, vilket de säger är att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Lena säger: “Samverkan är som bäst när vi i EHT hittar en bra plan för att arbeta kring eleverna”. Vidare förklarar Lena att hon uppskattar och får mer ut av de mötena när alla professioner samverkar för att komma fram till lösningar som gynnar eleverna.

Alla fyra vägledare belyser vikten av att ha en relation till eleverna och att detta underlättas om de är en del i EHT och dess processer. Vägledarna upplever att eleverna tycker att samtalen med dem är mer positivt laddade än samtalen med de övriga professionerna. Detta för att samtal med kurator, sjuksköterska och specialpedagog handlar om sociala, psykiska, inlärnings- eller hälsoproblem och att eleverna kan uppleva dessa samtal som lite skrämmande.

5.3.1 EHT om grupprocesser

Specialpedagog 2 berättar att EHT arbetar med en så kallad frånvarotrappa som beskriver hur arbetet med elevers frånvaro kan struktureras. Hon menar att eleverna ofta behöver en liten del av alla professioners kompetenser. Kurator 2 håller med om detta och säger att det finns en anledning till att olika professioner ska finnas representerade i teamet, alltså att utgå ifrån professionernas olika perspektiv i arbetet med frånvaro. Hon menar att hon som kurator kan se något som inte de andra ser utifrån sina perspektiv och vice versa, för att sedan gemensamt komma fram till vad som fungerar för eleven. Specialpedagog 1 berättar att EHT arbetar förebyggande genom att gå ut i klassen när terminen startar och pratar om vad professionen i EHT kan stötta eleverna med. Detta för att eleverna ska veta vem de kan vända sig till om de behöver stöd kring något. Kurator 1 berättar att hennes profession arbetar med elevernas sociala relationer och psykiska ohälsa men att detta ofta hänger ihop med fysisk ohälsa och att hon därför ofta samarbetar med skolsköterskan i ärenden gällande frånvaro, motivation och självkänsla. Specialpedagog 1 inflikar att hennes profession hjälper eleverna med anpassningar för att klara av skolarbetet och att detta är en del i det motivationshöjande arbetet i EHT. Skolsköterska 1 fortsätter med att berätta att hennes del i processen handlar om att prata med eleverna om sömnvanor, matvanor, fysisk aktivitet och stress. Om hon märker att en elev behöver hjälp inom andra områden slussar hon eleven vidare till den profession som kan stödja eleven. Skolsköterska 2 beskriver liknande arbetsuppgifter och tillägger: ”Jag brukar tänka att

eleven är i mitten sedan är vi alla en liten tårtbit kring eleven, vi måste arbeta som ett team tillsammans så att vi tar tillvara allas kompetens”. Hon berättar att hon ser sina arbetsuppgifter som en grund, något som alla elever behöver kunskaper i. I nästa steg kan det vara att eleven behöver extra anpassningar för att klara av sina studier och där kommer specialpedagogen in eller att motivationen är låg för att eleven inte har hamnat på rätt utbildning och att eleven då behöver vägledarens kompetenser. Specialpedagog 1 berättar att hon börjar med att undersöka hur det kommer sig att eleven har frånvaro. Hennes utgångspunkt är att prata med eleverna och se hur de upplever situationen för att sedan hitta olika sätt att jobba på. Det handlar sedan om att samverka mellan professionerna för att öka motivationen, höja självkänslan och öka närvaron. Hon beskriver processen som att dra i olika trådar.