Informant 1 anser sig ha fått en bra kunskapsgrund om teorier, metoder och samtalsmodeller under sina studie- och yrkesvägledarstudier men påpekar samtidigt att hen inte brukar tänka på dessa i sina vägledningssamtal. Vägledaren menar att hen skapar sina egna modeller som anpassas utefter elevens behov. ”Möjligtvis att man har i bakhuvudet att man har lite inspiration från några men sedan skapar man sina egna och det gör man med alla elever” (Informant 1, 2019). Vidare berättar hen att det inte gavs information om elever med speciella behov under hens utbildningstid:
Nej, när det gäller elever med speciella behov överlag så var det när jag gick utbildningen alltså i princip obefintligt skulle jag vilja säga. Då menar jag alla diagnoser, autism och ADHD (Informant 1, 2019).
Vägledaren hade önskat att det under studietiden givits mer kunskap om hur man arbetar med elever som behöver specialpedagogik samt mer kunskap om förhållningssätt och bemötande till denna elevgrupp:
Jag känner att det inte tillräckligt pratades om bemötande, visst man pratade om psykologi och om olika modeller och teorier men inte om det konkreta. Kanske mindre fokus på teorier och mer fokus på förhållningssätt och bemötande (Informant 1, 2019).
När vägledaren får frågan om hen anser sig ha lärt sig ett helhetsperspektiv om elever med speciella behov från sin studie- och yrkesvägledarutbildning svarar hen att” Nä inte förrän nu efter flera års erfarenhet” (Informant 1, 2019). Vägledaren menar att det finns ett behov av att få undervisning på studie- och yrkesvägledarutbildningen om de olika diagnoser som finns för att bemöta dessa elever utifrån deras behov. ”Grejen är att har du den utbildningen, jamen då kan du även arbeta med de andra. De är många barn med speciella behov” (Informant 1, 2019).
31
Informant 2 anser att de kunskaper om teorier, metoder och samtalsmodeller hen lärt under sin studie- och yrkesvägledarutbildning överlag har varit användbara men att de är svåra att applicera på elever med speciella behov:
Kunskaperna har varit en bra grund att utgå ifrån för att sedan utveckla efter det befintliga behovet, då de har bidragit till en ökad förståelse för människor och dess situationer och det hade varit svårt att ha samtal utan dem (Informant 2, 2019).
Vägledaren påpekar dock att det inte gavs tillräcklig information om elever med speciella behov under hens studietid. ”Nej inte vad jag minns. Jag kan inte minnas att vi hade nått utav det faktiskt. Möjligt att vi läst något lite om det kanske…” (Informant 2, 2019). Hen hade önskat mer kunskap om funktionsnedsättningar, bemötande men även om det praktiska arbetet i SYV- rollen. På frågan om vägledaren anser sig ha lärt sig ett helhetsperspektiv om elever med speciella behov från sin utbildning svarar hen att ”nej men att det hade behövts kunskap om hur de har det så man hade varit förberedd på det” (Informant 2, 2019)
Informant 3 menar att de teorier, metoder och samtalsmodeller hen lärde sig på studie- och yrkesvägledarutbildningen var bra men hade behövt och kompletteras med annat. ”De är en jättebra som grund sedan modifierar jag dem efterhand som det behövs” (Informant 3, 2019). Informant 3 anser att det i stora drag borde undervisats mer om de vanligaste NPF- diagnoserna och om intellektuell funktionsnedsättning inom studie- och yrkesvägledarutbildningen. Vägledaren hade önskat information om hur de olika funktionshindren och individer som har diagnoser fungerar för att kunna bemöta dess behov. På frågan om det krävs kunskap om elevernas diagnoser svarar informanten ”Absolut både om funktionshindret och om personen själv, och hur hen fungerar. Hur man tolkar deras kroppsspråk och så” (Informant 3, 2019). Vägledaren anser att studenterna på studie- och yrkesvägledarutbildningen inte undervisades i ett helhetsperspektiv om elever med speciella behov vilket innebar att vissa studenter blev rädda och osäkra på denna elevgrupp:
Jag hade många kursare och andra kollegor som inte gick samtidigt som jag, som säger att de aldrig hade sökt jobb på särskola. För att de inte vet hur de ska bete sig kring dem, de vet inte hur de ska svara, varför skriker den, varför tittar inte den på mig och de tycker att det är väldigt obehagligt. Det är en allmän kunskap som går förlorad (Informant 3, 2019).
Informant 4 menar att de teorier, metoder samt samtalsmodeller hen lärt sig på studie- och yrkesvägledarprogrammet är bra förkunskaper men att de är gjorda för individer som kan tänka på ett visst vis eller som följer det normala:
32
Jag tycker att de är det, de får en att förstå varför jag gör på ett visst vis. Sen upplever jag att det inte är tillräckligt, om man som helt ny kommer till särskolan för att vägleda och inte veta vad man ska göra (Informant 4, 2019).
Vidare anser vägledaren att det inte gavs tillräcklig information om elever med speciella behov på studie- och yrkesvägledarprogrammet och menar att det skulle funnits mer kursmaterial, specialpedagogik samt att det borde kommit personer och föreläst om denna grupp vid några tillfällen:
Jag tror inte det är många som förstår vad särskolan innebär. Jag tror inte man förstår vad det är för individer som finns där överhuvudtaget. Kommer man ut och ska arbeta på särskola eller med barn med speciella behov och de får något utbrott så kanske man blir skrämd och inte vill arbeta med dessa elever. Då hade det varit bra att ha ett hum om hur man ska agera för att försöka undvika sådana situationer (Informant 4, 2019).
På frågan om vägledaren anser sig ha lärt sig helhetsperspektiv om elever med speciella behov på studie- och yrkesvägledarutbildningen svarar hen att det inte undervisades i det men att det hade behövts. Vägledaren anser att det är viktigt att studie- och yrkesvägledare har kunskap om elever med speciella behov då de möter dem i olika kontexter i sitt arbete:
Det är ju en kategori som vi träffar överallt i samhället. Man behöver ju ha kunskap om dessa som inte följer den normala vägen. NPF- diagnoserna är jättemånga utanför särskolan i dagsläget och det hade varit bra med mer kunskap (Informant 4, 2019).