Guidance counselor´s competences concerning students with special needs

SAMHÄLLE–KULTUR– IDENTITET

Examensarbete

Studie- och yrkesvägledares kompetenser

gällande elever med speciella behov

Guidance counselor’s competences

concerning students with special needs

Ann-Christin Ask

Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Handledare: Ange handledare Datum för uppsatsseminarium: 2019-06-05

Examinator: Jonas Olofsson Handledare: Malin Mc Glinn

3

Sammanfattning

I Skollagen 2 kap 29 § står det att elever i alla skolformer förutom förskola och förskoleklass har rätt till vägledning av kompetenta studie- och yrkesvägledare för att kunna göra välgrundade studie- och yrkesval. Inom vissa skolverksamheter har elever behov av särskilda insatser i form av anpassad studie- och yrkesvägledning. För att tillämpa anpassad vägledning erfordras kunskap om olika diagnoser och på vilket sätt individen påverkas av dem.

Undersökningens syfte är att studera huruvida en grupp studie- och yrkesvägledare anser sig ha tillräckliga kunskaper för att möta och vägleda elever med speciella behov, såsom särskoleelever och/eller elever med NPF-diagnoser, efter sina avslutade studier från studie- och yrkesvägledarutbildningar i Sverige. För att kunna uppfylla detta syfte användes kvalitativ metod i form av intervjuer med fyra utbildade studie- och yrkesvägledare. Utöver intervjuerna kompletterades undersökningen med ett frågeformulär som skickades till de tre lärosäten i Sverige som bedriver studie- och yrkesvägledarutbildning. Frågeformuläret bestod av tre frågor gällande huruvida respektive utbildningar har undervisning om elever med speciella behov såsom särskoleelever eller elever med NPF-diagnoser. Frågorna berörde även hur vägledningsteorier och modeller kan appliceras på denna elevgrupp. Resultatet av undersökningen tyder på att det finns behov av ytterligare undervisning om elever med speciella behov på studie- och yrkesvägledarutbildningarna. Ytterligare undervisning behövs för att vägledare ska utveckla förmågan att se elever och deras situation ur ett helhetsperspektiv för att på så sätt kunna anpassa vägledningen och möta eventuella utmaningar. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av systemteorier vilka tillsammans med tidigare forskning om elever med speciella behov vävts ihop i analysen.

4

Förord

Jag vill tacka de informanter som besvarat mina frågeställningar och på så sätt ökat min kunskap inom detta område. Ett stort tack till min handledare Malin Mc Glinn som varit ett stort stöd och kommit med tips och idéer. Jag vill dessutom tacka min make Michael och min dotter Felicia för att de visat förståelse och tålamod under hela min studietid men särskilt då jag skrivit mitt examensarbete.

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1.INLEDNING………7 1.1SYFTE……….…….……...10 1.2FRÅGESTÄLLNINGAR……….…….…...10 1.3UPPSATSENSDISPOSITION……….………..10 2 TIDIGARE FORSKNING……….….11 2.1SJÄLVBESTÄMMANDERÄTT……….……11 2.2ANPASSADVÄGLEDNING……….…….12 2.3HELHETSPERSPEKTIV……….…....12 2.4ATTSEMÖJLIGHETER……….…...13 2.5TYDLIGVÄGLEDNING………....14 2.6KOMMUNIKATION……….…..15 2.7SAMMANFATTNING………...15 3.TEORI……….…...….17

3.1 SYSTEM THEORY FRAMEWORK………...…...17

3.2 THE THERAPEUTIC SYSTEM………...……….…...18

3.3 SAMMANFATTNING……….………...………19 4 METOD……….…………...20 4.1 METODVAL……….…...20 4.2 URVAL………...20 4.3 GENOMFÖRANDE……….21 4.4 ANALYSMETOD……….…22 4.5 ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN……….…22 5 RESULTAT………..…...23

6

5.1 VÄGLEDARNAS ARBETSSÄTT………..……23

5.2 VÄGLEDARNAS UTMANINGAR………..…..27

5.3 VÄGLEDARNAS TANKAR OM KUNSKAP………..…….30

5.4 SAMMANFATTNING AV RESULTATET……….…..32

6 ANALYS……….…34

6.1 VÄGLEDARNAS ARBETSSÄTT………..34

6.2 VÄGLEDARNAS UTMANINGAR………....…36

6.3 VÄGLEDARNAS TANKAR OM KUNSKAP……….…..37

6.4 SAMMANFATTNING………...….37 7 DISKUSSION ………....39 8 REFERENSLISTA……….…....….41 9 BILAGOR……….………..……44 9.1 BILAGA 1……….…………..……….………44 9.2 BILAGA 2……….………...45 9.3 BILAGA 3……….……….…….….46 9.4 BILAGA 4………...……….………47

7

1 Inledning

Samhällsutvecklingen är en ständigt pågående process med en mångfald av utbildningar och yrkeskategorier som kan vara komplicerade att överblicka. Då kan studie- och yrkesvägledare vara ett stöd för eleverna samt bidra till att synliggöra vilka möjligheter en elev står inför. När jag genomförde min verksamhetsförlagda utbildning (VFU), bevittnade jag andra sätt att vägleda elever med speciella behov på, än de sätt jag tidigare sett och lärt mig på studie- och yrkesvägledarutbildningen. Detta väckte en undran huruvida studenter på studie- och yrkesvägledarprogrammet får tillräckliga kunskaper för att möta och arbeta med elever med speciella behov. Enligt Skolverket (2018) var antalet elever med särskilda behov var läsår 2017/2018, 10 612 elever i grundsärskolan, 53 800 elever som var i behov av särskilt stöd i grundskolan, 650 elever på specialskolan, 5 900 elever i gymnasiesärskolan och 3 605 i skolformen särskilt stöd för vuxna.

I skollagen 2 kap. 29 § står det att elever i alla skolformer utom förskola och förskoleklass, ska få sitt behov av studie- och yrkesvägledning tillgodosett av kompetent personal. Vägledningen ska vara förankrad i vetenskaplig mening och utföras professionellt. Eleven ska ges förutsättningar att utveckla kunskaper om sig själv och sina valmöjligheter för att kunna göra genomtänkta såväl som motiverade val (Skolverket 2013, 11–12). Det finns särskilda förutsättningar i studie- och yrkesvägledningen inom vissa skolformer så som grundsärskola, gymnasiesärskola samt inom andra verksamheter där eleverna har behov av särskilda insatser och därför behöver anpassad vägledning. De speciella förutsättningarna innebär att studie-och yrkesvägledarna har relevant kompetens om utvecklingsstörning och om vilka verktyg eller metoder som kan användas för att anpassa vägledningen (Skolverket 2013, 22).

Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM 2019) förtydligar vad intellektuell funktionsnedsättning och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) innebär för den enskilde individen, och hur bemötande bör ske. SPSM menar att det är viktigt att ha en helhetssyn för att kunna individanpassa information utifrån de behov individen har. Individer med sådana diagnoser behöver längre tid på sig för att förstå och lära sig om sådant som inte

8

syns, till exempel pengars värde, tidsuppfattning och att hitta i sin omgivning. Vidare skriver specialpedagogiska Skolmyndigheten om vad som är viktigt att tänka på vid arbete med dessa personer. ”Omgivningen har ansvar för att ge förutsättningar för utveckling av samspel och kommunikation. I det arbetet krävs kunskap, tid, och engagemang” (SPSM 2019).

Det framkommer ur tidigare forskningsstudier att studie- och yrkesvägledare har bristande kunskaper angående individer med funktionsnedsättningar och dess hinder, med konsekvensen att vägledaren inte har tillskansat sig förmågan att ha en helhetssyn på individen. Detta medför att vägledaren inte ser vilka möjligheter individen har utan ser endast begränsningar (Smart och Smart 2006, 29–30). Denna grupp av elever har behov av vägledare som har förmågan att kunna se dem med en helhetssyn för att de ska kunna utvecklas både personligt men även utbildningsmässigt (Undiyaundeye 2013, 014–015). Helhetssynen kan vara behjälplig i att synliggöra funktionsnedsattas rätt till att vara med och påverka sin studie- och yrkeskarriär (Moore och McNaught 2014, 249–253).

I den senaste SYV -utredningen (SOU 2019:4 Framtidsval – karriärvägledning för individ

och samhälle) diskuteras vägledning för elever med särskilda behov och de förändringar som

behövs inom studie- och yrkesvägledarutbildningarna. I SYV-utredningen framgår det att det finns ett behov av studie- och yrkesvägledning inom alla skolformer, särskilt elever med funktionsnedsättning. Eleverna behöver anpassad vägledning och stöd i sina valsituationer för att bland annat kunna identifiera vilka möjligheter, omständigheter och intressen de har. Det poängteras i utredningen att det ofta efterfrågas kunskaper för att anpassa och organisera vägledningen. I SYV- utredningen nämns komvuxutredningens (U 2017:1) bedömning att vägledarnas kompetens behöver stärkas för att tillgodose vuxna med utvecklingsstörning eller förvärvade hjärnskador. Det framgår även att det är viktigt att se hela individens utvecklingspotential och inte endast funktionsnedsättningen. Vidare står det i SYV- utredningen att det behövs mer stöd och vägledning till elever i vissa skolformer så som grundsärskola, gymnasiesärskola och särskild utbildning för vuxna. (SOU 2019:4, 159–163). SYV- utredningen nämner även behovet av förändringar i studie- och yrkesvägledarutbildningarna och påpekar att det inte gjorts någon översyn sedan 1984. Detta anses som anmärkningsvärt då studie- och yrkesvägledarstudenter ska rustas till att ge andra individer verktyg att handskas med en rörlig arbetsmarknad och en utbildningsvärld som förändras. Utredningen föreslog en ny utredning av

9

bland annat utbildningarnas mål, omfattning, innehåll, styrning och struktur (SOU 2019:4, 239 - 245).

Studie- och yrkesvägledare träffar olika sorters individer med speciella behov och/eller svårigheter, både synliga och icke synliga, vilka gör att det är av vikt att studenter på studie- och yrkesvägledarprogrammet får undervisning i olika kompetenser för att kunna möta elevers olika behov. Detta är betydelsefullt för att studie-och yrkesvägledare ska känna sig trygga i sin yrkesroll, men även för att elever oavsett begränsningar ska ges samma möjligheter till vägledning. Det finns ett flertal benämningar på individgrupper med olika begränsningar så som utvecklingsstörda, funktionshindrade samt rörelsehindrade. I uppsatsen väljer jag att benämna elever med speciella behov, elever med NPF- diagnos samt elever med intellektuell funktionsnedsättning som elevgrupp eller individer/elever med speciella behov. Jag har valt att göra på detta sätt för att inte peka ut en speciell diagnos eller grupp. Jag vill poängtera att uppsatsen handlar om vägledares egen syn på sina kompetenser inom detta område efter avslutade studier och om det bedrivs undervisning om denna elevgrupp på universiteten. Vidare kommer jag att nämna studie- och yrkesvägledare för vägledare såväl som studie- och yrkesvägledare i uppsatsen.

10

1.1 Syfte

Syftet med undersökningen är att studera huruvida en grupp studie- och yrkesvägledare anser sig besitta tillräckliga kunskaper vid vägledning av elever med speciella behov, särskoleelever och/eller elever med NPF- diagnoser, efter sina avslutade studier från studie- och yrkesvägledarprogrammet.

1.2 Frågeställningar

- Vilka utmaningar ställs vägledaren inför i arbetet med dessa grupper av elever?

- Hur upplever studie- och yrkesvägledare att deras kunskaper efter avslutad utbildning stämmer överens med det befintliga behovet av vägledning av elever som har speciella behov, d.v.s. i särskolan och elever med NPF- diagnoser?

1.3 Uppsatsens disposition

I kapitel 2 presenteras tidigare forskning som är passande till undersökningen. Kapitel 3 behandlar teoretiska utgångspunkter. Därefter följer kapitel 4 som beskriver metodval, genomförande och analysmetod. I kapitel 5 redovisas resultatet av empirin för att sedan i kapitel 6 analyseras utefter teori och forskning. Kapitel 7 innehåller en sammanfattande diskussion om undersökningen och jag ger förslag på fortsatt forskning. Slutligen finns referenslista och bilagor.

11

2 Tidigare forskning

I detta kapitel lyfter jag fram nationell och internationell forskning som jag anser är relevant för min undersökning. De studier jag fokuserat på är utförda av Marianne Moore och John McNaught, Florence Undiyaundeye, Julie F Smart och David W Smart samt Elisabeth Söderberg. Studierna belyser på olika sätt vägledares arbete med individer med speciella behov enligt tidigare definition. Jag lyfter även fram specialpedagogiska Skolmyndighetens direktiv och Malténs (1998) beskrivning av kommunikation för att komplettera min undersökning. I slutet av kapitlet följer en sammanfattning av tidigare forskning och där ger jag även min syn på varför jag tycker forskningen är betydelsefull för min undersökning.

2.1 Självbestämmande rätt

I artikeln ”Assisting students with disabilities to become college and career ready” uppmärksammar Moore och McNaught (2014) ett projekt i Virginia, USA som kallas – ”i´m determined”. Syftet med studien är att uppmärksamma funktionshindrades rätt till självbestämmande, genom att synliggöra deras förmåga att vara med och påverka sin situation. De funktionshindrade ges möjlighet till att förvärva färdigheter vilka gör dem redo för vidarestudier och/ eller arbetsmarknaden. Projektet handlar om användandet av olika strategier för att utvärdera samt synliggöra för eleven deras befintliga förmågor och färdigheter, men även om att komplettera dessa förmågor och färdigheter så att eleverna kan bli självständiga och redo för vidarestudier eller arbete. Pedagoger och vägledare går tillsammans med eleven igenom dess förmågor och färdigheter för att på så sätt dokumentera elevens utveckling. Detta innefattar elevens intressen, styrkor, behov, självkänsla, och att kunna tänka kritiskt. Kritiskt tänkande kan handla om övning på att kunna göra olika val, lösa problem, ledarskap, få ökad självkännedom med mera, allt för att förbereda eleven för vidarestudier, arbete samt för vuxenlivet (Moore och McNaught 2014, 248–253). Författarna anser att detta verktyg kan bidra till att elever inom olika

12

skolverksamheter blir mer självständiga (Moore och McNaught 2014, 248). Resultatet visar att elever som deltagit i projektet blir mer självmedvetna och gör mer genomtänkta val inför framtiden (Moore och McNaught 2014, 253).

2.2 Anpassad vägledning

Undiyaundeye (2013) belyser i artikeln The duties of career counselors in adolescents and young

adults with special needs behovet av karriärvägledning till ungdomar och vuxna med speciella

behov. Deltagarna har olika funktionsbegränsningar och NPF- diagnoser såsom hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning (ADHD), inlärningsproblem, autism, utvecklingsstörning samt andra funktionshinder. Resultatet av studien visar att det är viktigt att vägledare har kunskaper om vilka diagnoser som föreligger för att kunna erbjuda individer med speciella behov anpassad vägledning så att individen kan utvecklas både utbildningsmässigt, och på ett personligt plan. Exempelvis erbjuds de arbetsträning och social träning, och utöver det uppmuntras befintliga talanger och förmågor (Undiyaundeye 2013, 13–15). Undersökningen visar på bred vägledning vilken fokuserar på människans förmågor och intressen som kan matchas med ett arbete. Resultatet av Dr Undiyaundeyes undersökning visar att det kan vara en utmaning att vägleda personer med speciella behov då vägledaren bör vara kreativ för att kunna anpassa vägledningen (Undiyaundeye 2013, 15–17).

2.3 Helhetsperspektiv

Smart och Smarts (2006) uppmärksammar i artikeln Models of Disability-, Implications for the

Counseling Profession att det är få universitet som lär hur vägledning med funktionshindrade går

till, vilket kan resultera i att vägledaren inte kan se individen med en helhetssyn. Bristen på helhetssynen kan innebära att vägledaren endast ser individens hinder. Författarna ger förslag på hur en vägledare bör bemöta elever med funktionshinder och hur vägledare kan gå tillväga för att lära sig att se elever ur ett helhetsperspektiv. Det påpekas i artikeln att vägledaren bör inneha

13

förståelse för att eleven kan vara diskriminerad och att vägledaren bör vidga sina kunskaper om funktionshindrades svårigheter i samhället (Smart och Smart 2006, 38).

2.4 Att se möjligheter

I sin avhandling Grynnor och farleder i karriärvalsprocessen: Unga med rörelsehinder och

deras handlingsutrymme uppmärksammar Söderberg (2014) att rörelsehindrade individer inte

erbjuds samma möjligheter som personer utan hinder. I avhandlingen återberättar Söderberg hur samhällets och den rörelsehindrades egna omedvetna syn på individer med rörelsehinder ofta innebär begränsningar istället för möjligheter. Således anser Söderberg att det finns ett behov av att undersöka vilka faktorer som kan hämma eller gynna rörelsehindrade individer. Författaren är intresserad av om individerna har erbjudits studie- och yrkesvägledning eller annat stöd i sin valprocess (Söderberg 2014, 13).

Författaren synliggör vad informanterna upplevde som betydelsefullt inför sina studie- och karriärval och hur de upplevde kontakten med studie- och yrkesvägledare (Söderberg 2014, 15– 16). Det framgår av avhandlingen att rörelsehindrade individer blir hämmade i sina studie- och yrkesval på grund av att de känner en stress och oro över att samhällets regler ska hämma dem eller att deras ekonomiska bidrag tas bort. Oron och stressen innefattar att de kan missa sin chans till studier eller arbete på grund av söndriga hissar och utebliven färdtjänst. I avhandlingen framgår även att en del av de studie- och yrkesvägledare och arbetsförmedlare som informanterna i undersökning mött har agerat på ett motarbetande sätt och sett hinder istället för möjligheter (Söderberg 2014, 194–195). Avhandlingens resultat visar på att de rörelsehindrade individer som deltagit i undersökningen har stött på många hinder i relation till sina studie- och yrkesval (Söderberg 2014, 213–215). Det framgår att vissa av informanterna har träffat studie- och yrkesvägledare som inte haft tillräcklig kunskap om vilka möjligheter som finns för rörelsehindrade på gymnasiet vilket resulterat i att individen känt sig ännu mer begränsad (Söderberg 2014, 91).

14

2.5 Tydlig vägledning

För att elever med speciella behov ska kunna utveckla sina förmågor, sitt tänkande och göra framsteg i sin utveckling, är det, enligt Specialpedagogiska Skolmyndigheten (2019) viktigt med en stödjande och uppmuntrande skolmiljö. En sådan miljö kan uppstå genom att personalen anpassar undervisningen och gör den begriplig för eleven utefter dennes styrkor, förmågor och intressen. Specialpedagogiska Skolmyndigheten (2019) beskriver denna form av anpassning ”Individens behov kan ställa krav på anpassningar i undervisningen i form av tydliggörande pedagogik samt alternativ och kompletterande kommunikation, AKK”. Tydliggörande pedagogik innebär att ge eleven svar på var hen ska befinna sig, vem hen ska vara med, vad som ska göras och hur det ska utföras. Alternativ och kompletterande kommunikation innebär att tydliggöra information med hjälp av bilder, symboler, kroppsspråk och konkreta föremål. Vidare går det att läsa att det krävs ett flexibelt sätt att tänka och bemöta elever med intellektuell funktionsnedsättning då deras förutsättningar och behov varierar vilket uttrycks i citatet nedan:

Eftersom det ofta förekommer flera funktionsnedsättningar i kombination med utvecklingsstörning är det viktigt att ha en helhetssyn runt eleven och ta hänsyn till olika behov och anpassningar (Specialpedagogiska Skolmyndigheten 2019).

Det framgår av SPSM att ADHD och autism tillhör neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Dessa diagnoser innebär för den enskilde ett annat sätt att tänka och ta in information än personer utan NPF diagnos. Det kan behövas en kartläggning av den enskildes behov för att omgivningen ska kunna anpassas så att hens vardag kan fungera vilket uttrycks i citatet nedan:

För att förskolan och skolan på bästa sätt ska främja utveckling och lärande hos barn, unga och vuxna med annorlunda kognition behövs eventuellt en pedagogisk kartläggning för att synliggöra personens specifika behov. Den ger kunskaper om hur anpassningar och stöd kan utformas (Specialpedagogiska Skolmyndigheten 2019).

15

2.6 Kommunikation

Maltén (1998, 11–16) beskriver hur kommunikation fungerar och vad som kan påverka den mellan två parter. Författaren beskriver hur information mellan två parter förmedlas såväl som tas emot. Individen som ska förmedla information kallas för sändare och individen som ska få informationen benämns som mottagare. Författaren vill synliggöra samspelet mellan sändare och mottagare genom att belysa att både sändare och mottagare kodar om informationen utefter sina erfarenheter, upplevelser och sin egen sinnesstämning vid kommunikationstillfället. Detta kan innebära att informationen tolkas fel av mottagaren vilket leder till kommunikationsmiss dem emellan.

”I samspelet mellan människor spelar kommunikation en avgörande roll. Med hjälp av den överför vi budskap till och mottager information från andra; påverkar andra vad gäller tankar, åsikter, värderingar, attityder och avsikter; försöker åstadkomma en reaktion hos mottagaren; och ibland även missuppfatta motparten” (Maltén 1998, 11).

Författaren nämner att kommunikationsmissar och feltolkningar kan undvikas om sändare och mottagare återkopplar till det som sagts och ifrågasätter om de uppfattat varandra rätt (Maltén 1998, 13).

2.7 Sammanfattning

Den ovan presenterade nationella och internationella forskningen lyfter fram brister i vägledares helhetsperspektiv av individen, vilket kan leda till att vägledare ser individens begränsningar istället för dess möjligheter. Dessa brister kan även bidra till att eleven inte själv får vara med och bestämma om sin studie- eller yrkeskarriär. Forskningen visar på samhällets bristande kunskaper om individer med speciella behov och lyfter fram dessa individers rätt till att påverka sin situation i olika sammanhang. Forskningen är intressant ur ett studie- och yrkesvägledarperspektiv för att det synliggör en del av de hinder dessa individer står inför, vilka kan vara relevanta för att vägledaren ska kunna bilda sig ett helhetsperspektiv om individen.

16

Informationen från Specialpedagogiska Skolmyndigheten (2019) är betydelsefull för min undersökning då den överensstämmer med det insamlade empiriska materialet som presenteras längre ner i uppsatsen. Forskningen är viktig ur ett studie- och yrkesvägledarperspektiv då den kan bidra till att vidga studie- och yrkesvägledares helhetsperspektiv av de individer de möter och deras möjligheter till arbete och studier. Den är även viktig då den belyser vilka svårigheter denna grupp kan uppleva i olika situationer både i skolvärlden och ute i samhället, och det är betydelsefull information för att vägledare ska kunna bilda sig en helhetsbild av individen. Forskning visar på att tillräcklig kunskap om denna grupp hör samman med hur vägledare bildar sig helhetsperspektiv och hur de hanterar eventuella utmaningar med gruppen.

Malténs (1998) beskrivning av kommunikation och kommunikationsmissar tillför undersökningen lärdomar om hur människor kommunicerar med varandra, och vad som kan påverka samtalet. Informanterna har flera gånger nämnt vikten av tydlighet gentemot både elev och dess förälder för att undvika missförstånd dem emellan.

17

3 Teorier

I detta kapitel presenteras två systemteorier inom karriärutveckling. Teorierna består övergripande av påverkningsfaktorer från olika områden inom psykologi, biologi, antropologi och fysiologi (Patton och McMahon 2006, 153–157). För att visualisera teorierna presenteras modeller av respektive teori i bilagorna 3 och 4.

3.1 System Theory Framework

Systemteorin STF består av ett ramverk som visuellt visar uppbyggnaden av ett individsystem som är indelat i dåtid, nutid och framtid. Detta individsystem innehåller individens olika influenser så som exempelvis värderingar, personlighet o.s.v., och som påverkas i dess möte med omgivningen. Teorin beskrivs som ett individsystem vilket är uppdelat i olika öppna system som är i ständig interaktion med varandra. Detta innebär att individen är ständigt föränderlig och utvecklas över tid (Patton och McMahon 2014, 243). Systemen utgörs av individuella och kontextuella system, varav det sistnämnda är uppdelat i det sociala och det miljömässiga systemet. Individsystemet består av influenser från den enskildes personlighet, funktionshinder, hälsa, värderingar, förmågor, kompetens, färdigheter och etnicitet. Det sociala systemet innehåller influenser från den enskildes omgivning som exempelvis familj, kamrater, utbildningsinstitutioner och arbetsplats. I det miljömässiga systemet finns influenser som påverkar genom geografiskt läge, politiska beslut, globalisering, socioekonomisk status o.s.v. (Patton och McMahon 2014, 245–251). Författarna förklarar:

The framework identifies the existence of recursive interaction processes within the individual and within the context, and between the individual and his/her context. This recursive interaction contributes to the microprocess of decision-making, and the macroprocess of change over time(Patton och McMahon (2014, 243).

Om det uppstår en förändring i ett systems influenser påverkar det de andra systemens influenser. Exempelvis kan individens sociala system påverkas om hen byter skola eller

18

arbetsplats som innebär att hen flyttar till en annan stad. Denna förändring kan leda till att det miljömässiga systemet påverkas genom att det exempelvis kan finnas begränsningar i transporten mellan studier och arbete (Patton och McMahon 2014, 249–255). Teorins fokus är att överblicka och kartlägga vilka faktorer som påverkar individen i olika valsammanhang och som påverkar individens möjligheter till karriärutveckling (Patton & McMahon (2014, 241). Se bilaga 3 för en visuell representation av teorins huvudkomponenter.

3.2

The Therapeutic System

Denna systemteori är en utvecklad version av STF med skillnaden att ramverket innehåller två individsystem. Detta innebär att teorin tydliggör mötet mellan två individsystem som påverkar eller påverkas av varandra i den vägledande relationen. Nedan beskriver författarna till teorin interaktionen mellan vägledares och sökandes individsystem:

The interaction between the client and the counselor, that is, the counseling relationship itself, can be conceptualized as a system in its own right. In fact, counselors become an element of the system of influences on the career development of the individual, and the individual becomes an element of the system of influences on the counselor (Patton och McMahon 2006, 159).

Vid användandet av teorin är det viktigt att vägledaren har insikt om sina egna värderingar och influenser från dåtid, nutid och framtid och vilka som kan uppstå i mötet med sökanden för att inte påverka den sökanden med sina egna värderingar (Patton och McMahon 2006, 159 - 160). För en tydligare förståelse av teorin se bilaga 4.

19

3.3 Sammanfattning

Syftet med teorierna är att synliggöra innehåll som kan påverka individen i dess karriärutveckling och bearbeta det för att på så sätt komma vidare. Patton och McMahon (2006, 157–164) nämner att det kan finnas svårigheter av olika slag från individens förflutna som kan påverka individens situation i dagsläget eller i framtiden. Med innehåll menar författarna identifierade influenser som är applicerbara på individen och dess sammanhang (Patton och McMahon 2014, 243). De olika influenserna är exempelvis individens färdigheter, personlighet, intressen, självuppfattning, värderingar och begränsningar o.s.v. visualiseras i figur 1 (se bilaga 3). Teorierna bidrar till att förtydliga vikten av vägledares helhetsperspektiv i mötet med den enskilde vilket kan leda till att vägledaren får insyn i individens situation och på så vis kan anpassa vägledningen (Patton och McMahon 2006, 157–164). Teorierna kan bidra till att vägledaren lär sig ett systematiskt tänk om olika influenser som kan bidra till ett helhetsperspektiv. Att tänka systematiskt om influenser och hur de kan påverka individen i vägledningssamtal kan bidra till att vägledaren får en förståelse för samtalets utfall (McMahon 2013, 78–83). Ovannämnda systemteorier bidar till att förtydliga vilka influenser från dåtid och nutid som kan påverka individens framtid. Dessa influenser påverkar både vägledare och elev och således även samtalet dem emellan. Systemteorierna kan synliggöra de olika influenser som kan bidra till att samhällskontexten skapar begränsningar och/eller restriktioner i utbildnings- och arbetsutbud. Detta kan yttra sig genom exempelvis politiska beslut och ekonomiska besparingar angående bidrag, material, begränsningar i skolskjuts, tjänstefördelning och vägledningstid. Teorierna kan bidra till att vägledare skapar sig ett helhetsperspektiv om en individ och dess situation. Att som vägledare ha ett helhetsperspektiv innebär att se den enskildes situation och dess behov för att anpassa vägledningen därefter. Detta perspektiv underlättar för vägledaren att hantera eventuella utmaningar som uppstår.

20

4 Metod

Under denna rubrik kommer jag diskutera mitt metodval, hur urvalet har gjorts, hur jag genomförde undersökningen och vilken analysmetod jag använt. Informanterna presenteras nedan i tabell 1 och avslutningsvis redogör jag för de forskningsetiska principer jag utgått ifrån.

4.1 Metodval

Jag utförde undersökningen enligt den kvalitativa metod som beskrivs i Larsen (2009, 22–27). Detta innebar att jag genomförde fyra ljudinspelade intervjuer som i efterhand transkriberades och bearbetades utifrån relevant innehåll. Tre av intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplatser och den fjärde spelades in per telefon på grund av stort geografiskt avstånd. Anledningen till att jag valde kvalitativ metod istället för kvantitativ metod är att jag anser att det fanns fler fördelar än nackdelar med den metoden. För att komplettera undersökningen har jag även skickat frågor till universiteten i Umeå, Stockholm och Malmö då de bedriver utbildning i studie- och yrkesvägledning (se bilaga 2). Syftet med denna kompletterande studie är att universiteten ska få yttra sig om huruvida de undervisar studie- och yrkesvägledarstudenter i de ämnen som behövs för att vägleda elever med speciella behov.

4.2 Urval

För att få svar på frågeställningarna i undersökningen valde jag att intervjua utbildade studie- och yrkesvägledare som arbetar med elever med speciella behov i både ordinär grundskola och i grundsärskola. Jag intervjuade fyra vägledare på olika skolor, då jag ansåg att det var ett rimligt antal för att hinna genomföra undersökningen. Tre av de fyra skolorna är placerade i Skåne län

21

och den fjärde i Hallands län. Jag valde informanter utefter godtyckligt urval och snöbollsmetoden, vilka beskrivs i Larsen (2009, 77–78). Dessa urvalsmetoder innebär att jag tog kontakt med personer som jag ansåg hade kunskap i ämnet som skulle undersökas, vilka i sin tur tipsade om andra personer att intervjua.

För att säkerhetsställa kravet på anonymitet enligt de fyra forskningsetiska principerna kommer jag, i presentationen av informanterna, endast att ange hur många år de har arbetat med elever med speciella behov och i vilken skolverksamhet de arbetar. Vidare anser jag inte att informanternas kön, etnicitet eller ålder är av betydelse då det är deras egen uppfattning om kunskaper och färdigheter som ska undersökas. I tabell 1 nedan följer en presentation av informanterna.

Tabell 1

Studie- och yrkesvägledare Antal yrkesverksamma år Nuvarande verksamhet

Informant 1 15 år F- 9 skola och grundsärskola

Informant 2 1 år F-9 skola och grundsärskola

Informant 3 20 år Grundsärskola och VUX

Informant 4 20 år F-9 skola och grundsärskola

4.3 Genomförande

Jag samlade in det empiriska materialet på så sätt som Larsen (2009, 83–84) beskriver genom att utföra ostrukturerade intervjuer utifrån en intervjuguidemed frågor. Intervjuguiden gav utrymme för följdfrågor samt diskussion vilket resulterade i ett större material. Undersökningen inleddes med att jag sökte på internet efter informanter som arbetar som studie- och yrkesvägledare på grundsärskola. Den första kontakten skedde via e-post där jag beskrev vem jag var, informerade om min undersökning, mitt syfte med undersökningen samt gav dem mina kontaktuppgifter så de kunde återknyta efter betänketid. När informanterna återkom med ett positivt besked om att de ville delta i undersökningen fick de ta del av den intervjuguide som jag satt ihop för ändamålet. I samband med detta fick de även ta del av de etiska ställningstagandena som råder, och vilka förklaras under rubriken ”etiska ställningstaganden” längre ner i uppsatsen (Se bilaga 1).

22

4.4 Analysmetod

I undersökningen har analysmetoden innehållsanalys använts för att analysera det insamlade materialet. Detta innebar att jag samlade in empiriskt material genom intervjuer med fyra informanter. Intervjuerna transkriberades och kodades därefter till olika teman för att på så sätt kunna identifiera skillnader respektive likheter. Dessa teman användes sedan som utgångspunkt för resultat- och analyskapitlet. Jag använde mig analysmetoden innehållsanalys vilken beskrivs av Larsen (2009, 101–102) som en metod för att finna samband, mönster och skillnader eller likheter.

4.5 Etiska ställningstaganden

I samband med att informanterna tackade ja till att medverka i min undersökning fick de ta del av de etiska ställningstagandena som råder, vilka är de fyra forskningsetiska principerna som beskrivs av Vetenskapsrådet (2002). Nedan följer en kort beskrivning av dem:

• Informationskravet innebär att personer som deltar i undersökningen ska upplysas om undersökningens syfte samt deras roll i undersökningen. Det ska framgå att det är frivilligt att delta.

• Samtyckeskravet innebär att det ska inhämtas samtycke från den deltagande eller från vårdnadshavare om deltagarna är under 15 år. Det ska framgå att vederbörande har rätt att avsluta sin medverkan när så helst önskas.

• Konfidentialitetskravet innebär att deltagaren är anonym samt att det som skrivs inte kan påvisa vem som deltagit.

• Nyttjandekravet innebär att de insamlade uppgifterna endast får användas i det syfte som angetts.

23

5 Resultat

Under denna rubrik redovisas det empiriska materialet utifrån olika teman som motsvarar de valda frågeställningarna. Dessa teman är vägledarnas arbetssätt, vägledarnas utmaningar och vägledarnas tankar om kunskap. Avslutningsvis sammanfattas resultatet för att synliggöra likheter och skillnader i empirin. I slutet av sammanfattningen redovisas svaren från de tre universiteten.

5.1 Vägledarnas arbetssätt

Informant 1 har jobbat som studie- och yrkesvägledare inom olika verksamheter i 15 år. För närvarande arbetar hen på en F-9 grundskola- och grundsärskola vilket innebär vägledning av elever med både speciella behov och de utan. Vägledaren berättar att det inte läggs många vägledningstimmar på särskoleverksamheten i den kommun hen arbetar i:

Det fanns en vägledare på heltid på särskolan som slutade för flera år sedan, och sedan har man inte anställt någon ny utan tänkt att man ska trixa till det. Och eftersom vi är i samma lokaler så tyckte man att det var jättesmidigt men jag har inte bara 7–9 klasser utan jag har även F- 6 klasser, och så är jag ju ute i alla åtta F-6 skolor i kommunen också (Informant 1, 2019).

Informant 1 fortsätter berätta att särskoleeleverna är en utsatt grupp som egentligen är i behov av att ha en vägledare flera gånger i veckan för att bygga en relation till dem för att ”de har ju haft en vägledare som har jobbat i verksamheten hela tiden vilket gör att då lär man ju känna eleverna” (Informant 1, 2019). Vidare framkommer det att det är rektorn inom särskolan i kommunen som bestämmer och beställer hur mycket tid som ska förläggas i den verksamheten och för närvarande är det en lektion per år som en studie- och yrkesvägledare ska hålla i.

Det inte är mycket vägledningstid som är förlagt till särskola i denna kommun som jag arbetar i utan jag får trixa för att … mm ja egentligen så är det här jättehemskt, egentligen så ska jag gå in där och ha en lektion om vägledning (Informant 1, 2019).

24

Vägledaren påpekar att hen anser att det bedrivs för lite vägledningstid i särskoleverksamheten och berättar hur hen ser på det:

Men så är det ju så att när man är med eleverna och liksom har börjat så kan man inte om man jobbar med människor bara gå in och ha en lektion för det räcker inte. Nu ger jag dem mer än vad hon beställer, men hon menar att de får det tillgodosett på andra sätt (Informant 1, 2019).

Resterande vägledning mot studier och yrken ska integreras i den övriga undervisningen av pedagogerna med stöd från studie- och yrkesvägledaren i form av material som hen har satt ihop själv.

Jag har gjort en idébank eller ja en lektionsbank som innehåller material som det är meningen att lärarna ska arbeta med som vägledning med eleverna. Det kan vara olika övningar som de kan göra tillsammans och det kan vara förslag på yrken att prata om (Informant 1, 2019).

I praktiken brukar vägledaren börja med att ha gruppvägledning med filmvisning vilken följs av värdering och självskattningsövningar. För att kommunicera med elever som har kommunikationssvårigheter använder sig informanten av förenklade texter och bilder, och vid behov av teckentolk anlitar skolan det. Vägledaren anser inte att det finns tillräckligt med material att använda sig av till elever med speciella behov så ofta tillverkar och individanpassar hen det material som behövs. Materialet kan bestå av egentillverkade förtydligande bilder av yrken. Vidare anser vägledaren att elever med speciella behov finns i alla olika skolformer, och inte bara i särskolan vilket innebär att hens arbetssätt behöver individanpassas överallt. Informanten anser inte att det finns skillnader i själva vägledningen med elever som har speciella behov mot de som inte har det.

Inte särskild skillnad mot andra elever, mycket handlar om bemötandet. Man är kanske mer försiktig, man är mer fåordig och stryker svåra ord och är tydlig. Och där är ingen skillnad mot när jag vägleder övriga elever (Informant 1, 2019).

Vägledaren påpekar ytterligare en gång under intervjun att en studie- och yrkesvägledare möter elever med speciella behov i alla skolformer. Hen nämner att det kan vara elever med inlärningssvårigheter, ADHD, autism, intellektuell funktionsnedsättning samt de som har låg begåvning som alla behöver anpassad vägledning.

Och jag tänker att återigen så kan jag ha de eleverna bland de andra, alltså där är elever som har hörselskador, har svåra sjukdomar men som inte tillhör särskolan. Men de har fysiska problem så där är ingen skillnad. Det är klart att man tänker på det då och pratar tydligt så att man inte lindar in någonting utan man tittar på vilka möjligheter som finns, vad kan du göra? Vi behöver inte sitta och titta på det vi inte kan göra (Informant 1, 2019).

25

Informant 2 har arbetat som studie- och yrkesvägledare i ca ett år på en F-9 skola och inom särskola i ca tre månader, vilket innebär att hen arbetar med både elever som har speciella behov och de som inte har det. På frågan om vägledaren delar upp sin arbetstid mellan ordinär skola och särskola svarar hen att ”nej, det gör jag inte utan jag är rätt så flexibel för att jag tycker det är viktigt att särskolan inte får mindre tid. Jag försöker vara där lika mycket” (Informant 2, 2019). Vägledaren berättar att hen anpassar vägledningen utefter elevens förutsättningar:

Jag får anpassa mig efter deras förutsättningar, jag ser inte samtalet med dem svårare än med dem som går i grundskolan, det är samma. Sedan att samtalet skiljer sig det blir ju så helt enkelt. Det är individanpassat i alla fall (Informant 2, 2019).

Vägledaren har inga problem att kommunicera med de elever som har kommunikationsproblem då de har vårdnadshavare eller pedagog med sig så det blir ett trepartssamtal, och vid behov har skolan anlitat en teckentolk. Vidare menar vägledaren att arbetssättet ser likadant ut med alla elever förutom att hen pratar mer långsam och är tydligare med elever som har speciella behov. ”Jag är extra tydlig, även med föräldrarna så man är tydlig med vad som gäller, vilket utbud som finns” (Informant 2, 2019). Studie- och yrkesvägledaren använder inga speciella arbetsmetoder förutom enskilda samtal och filmvisning om studier och yrken. Vägledaren berättar att hen är extra tydlig och försöker förenkla informationen så eleverna förstår men det saknas bra material som kan vara till hjälp.

Informant 3 har arbetat i ca 20 år som studie- och yrkesvägledare inom olika verksamheter, och arbetade under en period som frilansande studie- och yrkesvägledare och blev således inhyrd av olika verksamheter. Vägledaren har erfarenhet av vägledning med elever med speciella behov och de utan. Informanten har arbetat på samma särskola i 12 år och har mött och möter elever med varierande behov. För närvarande delas hens arbetstid mellan grundsärskola och vuxenstuderande. Vägledaren berättar att arbetstiden är fördelad till ca två dagar i veckan på särskolan och resterande tid på vuxenutbildningen. ”Ibland på särskolan hoppar jag in på lektioner och ibland så ber läraren mig medverka på lektion. Då brukar jag ta med mig lite SYV- grejor” (Informant 3, 2019). För att bygga relationer till eleverna arbetar vägledaren på ett flexibelt sätt vilket innebär att hen kan sitta med på lektioner bara för att observera eleverna eller som vägledaren själv uttrycker det:

Jag försöker gå och äta en gång i veckan med dem och på sätt lär jag känna dem, och vi får en relation till varandra. Det är då jag får den kunskap om eleverna som jag behöver ha i samtalet (Informant 3, 2019).

26

Vägledaren brukar börja med att försöka lägga upp vägledningssamtalen med dessa elever på samma sätt som med andra elever, men anser att det oftast visar sig att det krävs ett annorlunda arbetssätt med elever med speciella behov:

Jag börjar med att försöka ställa öppna frågor, vilket ofta inte går. Det fungerar bara med vissa. De har inte adaptiva färdigheter, många har autismspektra som innebär att de behöver ja och nej frågor (Informant 3, 2019).

Det krävs visuellt material vid både enskilda samtal och vid gruppvägledning för att tydliggöra för eleverna vilka möjligheter och utbud som finns tillgängligt för denna elevgrupp. Materialet består av bilder, filmer samt egenpåhittat och anpassat material i form av bilder som föreställer specifika arbetsmoment inom ett yrke.

Jag har bilder som jag klippt ut och plastat utifrån de gymnasieprogram som finns och det som de får göra på ett gymnasieprogram. Alltså ingen som står och meckar vid en bil, utan en som står och byter däck eller tvättar en bil, så att man inte tror att man ska bli bilmekaniker för det är inte det man blir (Informant 3, 2019).

Enligt vägledaren krävs det mycket fantasi och kreativitet för att arbeta med elever med speciella behov då de precis som övriga elever ska ha tillgång till individanpassad studie- och yrkesvägledning. Med dessa elevgrupper gäller det att förenkla och förtydliga information, frågor eller visuellt material. Mycket tid vid vägledningstillfällena går åt till att visuellt visa eleven vad de olika utbildningarna innebär för just den enskilde eleven och vad hen får utföra för arbetsuppgifter efter avslutad utbildning:

Varje gång man får prova på olika gruppvägledningsövningar eller andra övningar så tycker jag att man ska tänka sig att det finns en grupp som klarar detta men sedan finns det en grupp som detta är för svårt för. Hur gör man för att de också ska få samma utefter sina behov (Informant 3, 2019).

Fortsättningsvis berättar informant 3 att det som skiljer sig åt i själva vägledningstillfället med elever med speciella behov och de utan är att de kan ske på olika sätt och i olika miljöer:

Med alla elever som har det svårt försöker jag hitta intressena, vad de är bra på och hela den biten. Och det sker på promenader, när vi åker bil, jag spelar pingis med dem, jag ligger på golvet och leker med dem, alltså det är väldigt annorlunda. De sitter och spelar datorspel på rasten och då börjar man fråga om det och sedan så får man luska in lite frågor här och var (Informant 3, 2019).

Informant 4 har arbetat som studie- och yrkesvägledare inom både ordinär grundskola samt i grundsärskola i ca 20 år och utbildade sig nyligen till studie- och yrkesvägledare. Vägledaren anser att hen arbetar på ett annat sätt med de elever som har speciella behov men att ett vägledningstillfälle börjar som för vilka elever som helst. Är eleven verbal kan vägledaren börja

27

med att försöka fastställa intressen och färdigheter men att detta sätt inte fungerar för så många särskoleelever på skolan där hen är verksam. Vägledaren arbetar mycket med visuellt material i form av film och bilder för att tydliggöra samt förenkla information och övningar för denna elevgrupp. ”Vi använder oss av ett program som heter In Print där jag skriver en text så får jag bilder ovanför som stämmer med texten, och jag kan själv lägga in nya bilder som jag tar själv” (Informant 4, 2019). Enligt vägledaren handlar arbetet mycket om att ha kontinuerliga samtal om var eleven befinner sig, hur behovet ser ut för den enskilde eleven och vad eleven vill. ”Om eleven kan och jag ser att det finns behov för det så börjar jag ifrågasätta och att de ska motivera varför de vill detta och inte det andra. Den är jättebra, gör så att de växer i sitt beslut (Informant 4, 2019). Vägledaren berättar att all vägledning är anpassad utefter elevens speciella behov. ”Allt jag gör är behovsanpassat, jag utgår ifrån elevens behov, vilka begränsningar behöver man se till, vilka förändringar kan man göra i/hos eleven och vad vill hen?” (Informant 4, 2019).

5.2 Vägledarnas utmaningar

Informant 1 anser att det finns nästan samma utmaningar med elever med speciella behov som med de utan. Utmaningarna inom särskoleverksamheten är att dessa elever har färre valmöjligheter då det finns färre utbildningar och yrken till denna grupp:

Det är samma utmaningar men man har färre valmöjligheter. Det kan vara att det begränsar sig till där de bor, och att de får välja de skolor som finns där. De eleverna har ju inte samma fritt sök som de andra eleverna har. Så där kan man inte säga att du kan välja alla de här skolorna utan då ska det till att hemkommunen går med på det. Så där måste man tänka till innan att det är inte alls säkert att de får lov och gå där de vill (Informant 1, 2019).

Vidare upplever informant 1 att de utmaningar hen ställs inför i sitt arbete innefattar att en del av föräldrarna ibland själva kan ha likadan problematik som sitt barn vilket kan leda till kommunikationssvårigheter med föräldrarna. Vägledaren upplever en stor oro hos de föräldrar som inte har samma problematik som sitt barn. ”Föräldrarna kan vara lite mer oroliga än andra föräldrar, jag kan möta det hos de andra elevers föräldrar också men det kan vara knepigare” (Informant 1, 2019). Oron handlar ofta om att deras barn inte ska klara sin skolgång såväl som resten av livet.

28

Informant 2 anser att den största utmaningen är kommunikationen med eleverna i särskolan då hen upplever dem som blyga och svåra att bygga relation till:

Alltså de utmaningar som finns är väl att det i den ordinära skolan är det mycket lättare att kommunicera med eleverna. Samtalen blir längre, det kommer upp mer saker och det är lättare att lära känna dem (Informant 2, 2019).

Vägledaren ser ytterligare en utmaning i att samtalen och relationerna till elever med speciella behov inte sker på ett smidigt sätt, det är enklare med de eleverna utan. ”Jag tänkte innan jag började här att det skulle bli en utmaning men det har faktiskt visat sig att vara förutom en utmaning i samtalet att de är jättetrevliga att ha och göra med” (Informant 2, 2019). Vägledaren ser även en utmaning i att det inte finns lika många valbara möjligheter för denna elevgrupp vilket upplevs som en begränsning av vägledaren. ”Utbudet är inte lika stort till dessa elever, och det begränsar deras möjligheter” (Informant 2, 2019).

Informant 3 upplever att de största utmaningar i arbetet med elever med speciella behov är saknaden av kunskap om barnens diagnoser och vad de innebär. Vägledaren anser även att det är en utmaning att veta på vilket sätt dessa elever ska tilltalas för att bemöta deras diagnos, deras egenheter eller deras funktionshinder. ”Det gäller barn med speciella behov över lag och speciellt inom autismspektrat, NPF-diagnoser, alltså ADHD samt ADD” (informant 3, 2019). En annan stor utmaning i sitt yrke anser vägledaren vara vissa elevers omedvetenhet om sin situation, och den ärlighet som krävs om elevernas möjligheter till att bli det som de önskar.

Det kan vara jobbigt om eleven säger att hen vill bli polis och ingen vågar säga till personen att det inte går, och då får man säga som det är, och vad det beror på. Det hamnar på studie- och yrkesvägledaren rätt ofta, och då får man säga att du har svårigheter men är jättebra på annat. Jag tycker att som vilken vuxen som helst runt omkring dem ska vara ärliga för att varför ska man ljuga om en sådan sak. När de är mindre kan de drömma om det men när de kommer upp i åttan eller nian finns det begränsningar i livet, och det gäller oss alla (Informant 3, 2019).

Vidare berättar studie -och yrkesvägledaren att hen upplever att det är ett problem med huruvida intellektuell funktionsnedsättning ska benämnas utvecklingsstörning eller annat. Hen upplever att både föräldrar och andra aktörer kring eleven reagerar negativt på ordet utvecklingsstörning:

Jag säger utvecklingsstörning för det är vad det är. Så länge de benämner det så på Skolverket så ska man kunna använda det. Det är därför det blir så mycket problem när man vägleder och pratar om jobb för att man lindar in det till något annat, och då bli det fel förväntningar (informant 3, 2019).

29

I vägledarens arbetsuppgifter ingår det även att ha kontakt med skolskjutssamordnaren i kommunen vilken beviljar eleverna skolskjuts till andra kommuner. Vägledaren verkar besvärad av denna uppgift:

Jag som vägledare ska ju vara neutral men jag får ont i magen om det är en elev som vill söka sig till en skola där de inte får skolskjuts för då blir det problem med skolskjutssamordnaren. Så ibland känner jag att det är skolskjutsen som bestämmer var eleverna ska gå (Informant 3, 2019).

Vägledaren upplever att det kan vara en utmaning att vara kreativ och fantasifull trots mångårig erfarenhet i yrket. ”Fast man jobbat så länge med detta är det svårt ibland att komma på nått bra sätt för att de ska förstå” (Informant 3, 2019).

Informant 4 ser en utmaning i arbetet att vägleda elever med autism då ett vägledningssamtal oftast bör utgå ifrån elevens intressen: ”Den grupp som jag ser har svårast att se till intresset är elever med autism. De har svårt att se vad deras intresse har med arbete att göra” (Informant 4, 2019). Vägledaren förklarar vidare att elever med autism skiljer på intresse och yrke vilka enligt dem inte går att förena.

Andra utmaningar är enligt informant 4 att vara kreativ för att det ska bli individanpassad vägledning. ”Att se utanför boxen, ha fantasi, ligga steget före, inte ta något för givet och att ta in men inte styra. Vara bra på att skapa relation med alla varianter av människor” (Informant 4, 2019). En annan utmaning menar vägledaren är att ha ”fingertoppskänsla” när det gäller vissa av eleverna och deras föräldrar för att det inte ska bli någon kommunikationsmiss mellan dem och vägledaren. ”Det är viktigt med relationen till föräldrarna för att ibland är det väldigt svåra frågor man får diskutera” (Informant 4, 2019). Ytterligare en utmaning som vägledaren anser sig stöta på är att hålla sig uppdaterad om lagar, regler kring denna elevgrupp, och vem som betalar för vad för det är många instanser runt omkring dessa elever.

Det som är negativt är att många av eleverna begränsas i sitt val för det handlar om ekonomi. Det handlar om transportkostnader till och från kommuner och vem som ska betala det. Elever kan bli nekade att gå en utbildning i en annan kommun för att hemkommunen inte vill betala (Informant 4, 2019).

Det ingår i Studie- och yrkesvägledarens arbetsuppgifter att sköta kontakten med skolskjutssamordnaren i denna kommun för särskoleeleverna, och det anser vägledaren tar mycket energi från hen:

Ett problem vi har på vår skola är när eleverna söker en utbildning i en annan kommun för då blir det problem med skolskjutsen. Och det känner jag tar mycket energi från mig, och det har hänt att eleverna fått välja någon utbildning i hemkommunen istället” (Informant 4, 2019).

30

En annan utmaning vägledaren stöter på är att ibland krävs det styrande vägledning när eleverna inte klarar av att ha ett valutbud då det blir en ohållbar situation för dem.

Det kan vara så att det är begränsat till ett val, och då måste jag ha med mig allas åsikter i det hela. Alltså föräldrar, pedagoger och ändå utgå ifrån individen så att det blir dess intresse som avgör. Och det lär vi inte oss på utbildningen för där ska det vara olika valmöjligheter och vägledaren ska inte råda eller styra (Informant 4, 2019).

5.3 Vägledarnas tankar om kunskap

Informant 1 anser sig ha fått en bra kunskapsgrund om teorier, metoder och samtalsmodeller under sina studie- och yrkesvägledarstudier men påpekar samtidigt att hen inte brukar tänka på dessa i sina vägledningssamtal. Vägledaren menar att hen skapar sina egna modeller som anpassas utefter elevens behov. ”Möjligtvis att man har i bakhuvudet att man har lite inspiration från några men sedan skapar man sina egna och det gör man med alla elever” (Informant 1, 2019). Vidare berättar hen att det inte gavs information om elever med speciella behov under hens utbildningstid:

Nej, när det gäller elever med speciella behov överlag så var det när jag gick utbildningen alltså i princip obefintligt skulle jag vilja säga. Då menar jag alla diagnoser, autism och ADHD (Informant 1, 2019).

Vägledaren hade önskat att det under studietiden givits mer kunskap om hur man arbetar med elever som behöver specialpedagogik samt mer kunskap om förhållningssätt och bemötande till denna elevgrupp:

Jag känner att det inte tillräckligt pratades om bemötande, visst man pratade om psykologi och om olika modeller och teorier men inte om det konkreta. Kanske mindre fokus på teorier och mer fokus på förhållningssätt och bemötande (Informant 1, 2019).

När vägledaren får frågan om hen anser sig ha lärt sig ett helhetsperspektiv om elever med speciella behov från sin studie- och yrkesvägledarutbildning svarar hen att” Nä inte förrän nu efter flera års erfarenhet” (Informant 1, 2019). Vägledaren menar att det finns ett behov av att få undervisning på studie- och yrkesvägledarutbildningen om de olika diagnoser som finns för att bemöta dessa elever utifrån deras behov. ”Grejen är att har du den utbildningen, jamen då kan du även arbeta med de andra. De är många barn med speciella behov” (Informant 1, 2019).

31

Informant 2 anser att de kunskaper om teorier, metoder och samtalsmodeller hen lärt under sin studie- och yrkesvägledarutbildning överlag har varit användbara men att de är svåra att applicera på elever med speciella behov:

Kunskaperna har varit en bra grund att utgå ifrån för att sedan utveckla efter det befintliga behovet, då de har bidragit till en ökad förståelse för människor och dess situationer och det hade varit svårt att ha samtal utan dem (Informant 2, 2019).

Vägledaren påpekar dock att det inte gavs tillräcklig information om elever med speciella behov under hens studietid. ”Nej inte vad jag minns. Jag kan inte minnas att vi hade nått utav det faktiskt. Möjligt att vi läst något lite om det kanske…” (Informant 2, 2019). Hen hade önskat mer kunskap om funktionsnedsättningar, bemötande men även om det praktiska arbetet i SYV- rollen. På frågan om vägledaren anser sig ha lärt sig ett helhetsperspektiv om elever med speciella behov från sin utbildning svarar hen att ”nej men att det hade behövts kunskap om hur de har det så man hade varit förberedd på det” (Informant 2, 2019)

Informant 3 menar att de teorier, metoder och samtalsmodeller hen lärde sig på studie- och yrkesvägledarutbildningen var bra men hade behövt och kompletteras med annat. ”De är en jättebra som grund sedan modifierar jag dem efterhand som det behövs” (Informant 3, 2019). Informant 3 anser att det i stora drag borde undervisats mer om de vanligaste NPF- diagnoserna och om intellektuell funktionsnedsättning inom studie- och yrkesvägledarutbildningen. Vägledaren hade önskat information om hur de olika funktionshindren och individer som har diagnoser fungerar för att kunna bemöta dess behov. På frågan om det krävs kunskap om elevernas diagnoser svarar informanten ”Absolut både om funktionshindret och om personen själv, och hur hen fungerar. Hur man tolkar deras kroppsspråk och så” (Informant 3, 2019). Vägledaren anser att studenterna på studie- och yrkesvägledarutbildningen inte undervisades i ett helhetsperspektiv om elever med speciella behov vilket innebar att vissa studenter blev rädda och osäkra på denna elevgrupp:

Jag hade många kursare och andra kollegor som inte gick samtidigt som jag, som säger att de aldrig hade sökt jobb på särskola. För att de inte vet hur de ska bete sig kring dem, de vet inte hur de ska svara, varför skriker den, varför tittar inte den på mig och de tycker att det är väldigt obehagligt. Det är en allmän kunskap som går förlorad (Informant 3, 2019).

Informant 4 menar att de teorier, metoder samt samtalsmodeller hen lärt sig på studie- och yrkesvägledarprogrammet är bra förkunskaper men att de är gjorda för individer som kan tänka på ett visst vis eller som följer det normala:

32

Jag tycker att de är det, de får en att förstå varför jag gör på ett visst vis. Sen upplever jag att det inte är tillräckligt, om man som helt ny kommer till särskolan för att vägleda och inte veta vad man ska göra (Informant 4, 2019).

Vidare anser vägledaren att det inte gavs tillräcklig information om elever med speciella behov på studie- och yrkesvägledarprogrammet och menar att det skulle funnits mer kursmaterial, specialpedagogik samt att det borde kommit personer och föreläst om denna grupp vid några tillfällen:

Jag tror inte det är många som förstår vad särskolan innebär. Jag tror inte man förstår vad det är för individer som finns där överhuvudtaget. Kommer man ut och ska arbeta på särskola eller med barn med speciella behov och de får något utbrott så kanske man blir skrämd och inte vill arbeta med dessa elever. Då hade det varit bra att ha ett hum om hur man ska agera för att försöka undvika sådana situationer (Informant 4, 2019).

På frågan om vägledaren anser sig ha lärt sig helhetsperspektiv om elever med speciella behov på studie- och yrkesvägledarutbildningen svarar hen att det inte undervisades i det men att det hade behövts. Vägledaren anser att det är viktigt att studie- och yrkesvägledare har kunskap om elever med speciella behov då de möter dem i olika kontexter i sitt arbete:

Det är ju en kategori som vi träffar överallt i samhället. Man behöver ju ha kunskap om dessa som inte följer den normala vägen. NPF- diagnoserna är jättemånga utanför särskolan i dagsläget och det hade varit bra med mer kunskap (Informant 4, 2019).

5.4 Sammanfattning

De fyra studie- och yrkesvägledarna har liknande arbetssätt vilket innebär att de alla utgår ifrån individanpassad vägledning vilken de utför på olika sätt, och med olika material beroende på elevens behov. För att tydliggöra information vid gruppvägledningar och vid enskilda vägledningssamtal med eleverna och /eller med deras föräldrar använder sig vägledarna av sin fantasi och kreativitet. Om vägledaren är väl förberedd kan eventuella missförstånd i kommunikationen dem emellan undvikas. Vägledarna upplever liknande utmaningar i sina respektive verksamheter vilka de hanterar på olika sätt. Det kan även innebära svårigheter i att vara kreativ för att kunna ge anpassad vägledning. Det framgår ur det insamlade materialet att det gemensamma för alla vägledarna är att de anser att de hade behövt mer kännedom om vilka utmaningar som en studie- och yrkesvägledare kan stöta på i arbetet med elever med speciella behov. De fyra vägledarna menar att de teori- och metodkunskaper de lärt sig på studie- och

33

yrkesvägledarprogrammet är en bra förkunskap, men att de fungerar bäst på elever i ordinär skola. Vägledarna ansåg även att det saknades undervisning om elevgruppen med speciella behov och om specialpedagogik på studie- och yrkesvägledarutbildningen. De menar att denna kunskap hade haft en betydande roll för hur dessa elever bemöts i vägledningstillfället. Den fjärde vägledaren ansåg att studie- och yrkesvägledare redan har det bemötande som krävs men att det borde ha undervisats om specialpedagogik för att öka medvetenheten om denna elevgrupp. Det framkom från undersökningen att det finns skillnader i vägledarnas arbetsuppgifter som kan påverka deras arbetssätt då två av studie- och yrkesvägledarna skötte kontakten med skolskjutssamordnaren medan de andra två inte gjorde det. Det visade sig även att det finns skillnader i hur mycket tid vägledarna tillbringar i särskoleverksamheten. De flesta av dem lägger mer tid än vad som är bestämt då de anser att det tar tid att förtydliga och vara kreativ. Det gemensamma för vägledarna är att de träffar elever både med och utan speciella behov och att de anser att de skulle fått mer undervisning om gruppen med speciella behov under sin studie -och yrkesvägledarutbildning. En annan sak de har gemensamt är att de anser att de kunskaper de lärt sig under studie- och yrkesvägledarutbildningen har varit en bra grund för vägledaryrket men hade behövts kompletteras med kunskaper om elever med speciella behov och innebörden av olika diagnoser.

Svaren på de tre specifika frågeställningarna (bilaga 2) som sändes till de tre universiteten lyder så här:

Jag svarar ja på dina frågor även om det säkert kan utvecklas i flera avseenden. Jag är osäker på om vi för närvarande har specialpedagoger som undervisar om de målgrupper du frågar efter men vi har haft det tidigare samt att studenterna fördjupar sig i området under praktiken och då möter bl a specialpedagoger (Stockholms Universitet, 2019).

I kursen Karriärvägledning och andra insatser för människor i behov av särskilt stöd, 10 hp behandlas de områden du efterfrågar. Specialpedagoger är inte bemannade som undervisande lärare på kursen, men kan vara gästföreläsare (Umeå Universitet, 2019).

Ett sätt att gå till väga för att få koll på vad som görs är att titta på lärandemålen på de olika kurserna. Det ger dock inte hela bilden. Det finns spår av temat i olika kurser och framförallt lämnar vi denna fråga öppen för er studenter (Malmö Universitet, 2019).

Malmö universitet tillägger dock att det vägledande förhållningssättet är samma för alla grupper, det handlar om att möta individen där den befinner sig.

34

6 Analys

Under denna rubrik presenteras analysen av uppsatsens empiriska material i tre underrubriker: vägledarnas arbetssätt, vägledarnas utmaningar och vägledarnas tankar om kunskap. Empirin kommer tillsammans med valda teorier besvara frågeställningarna:

- Vilka utmaningar ställs vägledaren inför i arbetet med dessa grupper av elever?

-Hur upplever studie- och yrkesvägledare att deras kunskaper efter avslutad utbildning stämmer överens med det befintliga behovet av vägledning av elever med speciella behov, d.v.s. i särskolan och elever med NPF- diagnoser?

Utöver det ovannämnda kompletteras analysen med tidigare nämnd forskning, styrdokument och svar på ställda frågor till universitet. Teoretiskt förankras undersökningen i delar av systemteorierna The System Theory Framework och The Therapeutic System som synliggör en individs olika inre värderingar och influenser som kan ha indirekt inverkan eller påverkan på vägledaren och dess arbetsmetoder. Teorierna belyser även behovet av vägledares helhetsperspektiv på individen för att kunna anpassa vägledningen och se individens möjligheter.

6.1 Vägledarnas arbetssätt

Utifrån undersökningens resultat visar det sig att vägledarna arbetar utefter de grundkunskaper de lärt sig under sin studie- och yrkesvägledarutbildning. Informanterna anpassar vägledning och material genom att förbereda och arbeta fram ett informationsmaterial vilket ska vara tydligt och förståeligt för eleven. Det framgår av resultatet att vägledarna anser att det behövs utökad kunskap om elever med speciella behov för att kunna anpassa vägledningen. Detta stöds av Undiyaundeyes tankar om att det är viktigt att vägledare har kunskaper om de olika diagnoser som förekommer hos individer med speciella behov för att kunna anpassa vägledningen. Anpassningen sker så att varje individ ska kunna utvecklas efter sina förutsättningar och kan bestå av exempelvis social träning och/eller olika inlärningsstrategier (Undiyaundeye 2013, 13–