Vägledning i grundskolan

Inför frågan om hur viktig vägledning är i grundskolan tror L1 att det är väldigt viktigt då det är många elever som känner sig vilsna och har svårt att veta vad de vill göra i framtiden, därmed kan det vara svårt för eleverna att göra valet av gymnasieprogram. Däremot menar L1 att hon inte märkt av detta på just sina elever. Det är lärarna som är mentorer för eleverna som håller i utvecklingssamtalen i nian och då har redan eleverna kommit ganska långt i valprocessen. Eleverna vet vad de ska välja, men L1 kan inte svara på hur de kommit fram till sitt val. Hur och om hen tror att ungdomars studie- och yrkesval påverkas av vägledning svarar L1 att hen tror att intresse och kompisar styr mest. Informanten tror även att vägledning kan vara till viss hjälp för elevens beslutsfattande, men att det inte påverkar särskilt mycket. E1 beskriver dock hur skolan hade kunnat berätta mer om gymnasieutbildningar i angränsande kommuner, då hemkommunen är liten och inte har samtliga program. Detta nämner E1 som en brist och något som skolan hade kunnat förbättra. Gottfredson (1981) beskriver i sin teori hur individer runt 14 års ålder genomgår en identitetskris och blir mer medvetna om sina känslor och förmågor, vilket som nämnt tidigare i kapitlet kan leda till begränsat och kritiskt förhållningssätt för eleven (Gottfredson 1981: 548-549).

E2 anser även att vägledning borde starta tidigare i grundskolan för att kunna förbereda eleverna bättre inför kommande gymnasieval, då tiden inför ett val går

snabbare än vad man tror och att individen kan behöva information som bidrar till bättre förberedelsetid,

”... det här med inriktning och allt det här... jag fattade ingenting av det och sen så kommer 9an och då bara oh shit liksom... jamen lite såhär att oj gud det är så mycket som ska väljas... ja men att såhär först ska man välja linje, sen ska man välja inriktning och allt det där... och sen högskoleförberedande och allt... asså det blir ju så mycket nytt som man... som liksom är viktigt att dom nämnt men dom har inte gått in på det typ...” – E1

Enligt vägledningens deklaration står människor i livet inför olika val, exempelvis utbildning eller yrkesval. Vägledning har som mål att underlätta för dessa individer inför deras val och även bidra med livsplanering. Vägledarens uppgift är att underlätta och möta frågor som kan uppstå för individen (Vägledarföreningen 2017).

L1 tror att ett nära samarbete mellan lärare och studievägledare kan vara till fördel för eleven, då de tillsammans kan hjälpa varandra tillgodose elevens intressen och ämnen individen är intresserad av. L1 menar att även om eleven är intresserad av vissa ämnen så kanske den inte har kännedom om vad den kan läsa vidare till där de ämnena ingår. När informanten fick frågan om hur hen konkret kan inkludera vägledning i sina ämnen var exempelvis att i geografin kan läraren prata om var en bor, vilka jobb som finns, och i idrott kunde läraren ta upp varför det är viktigt med god fysik för att klara av det vardagliga livet samt även för framtida yrken. Detta tänker författarna kan vara ett tillvägagångssätt för att öka elevernas kognitiva yrkeskarta, där generella bilder av ett yrke kan länkas samman till en mer sammanhängande helhet (Gottfredson 1981:547).

E4 berättar att det funnits en säkerhet för gymnasievalet en längre tid, dock anser hen att gymnasiemässan som eleverna i grundskolan fick besöka har varit väldigt bra inför kommande programval. Då gymnasiemässan rör gymnasieutbildning och framtida möjliga yrkesutgångar, kan det kopplas till karriärinformation. Dede menar inte att vägledning bara behöver handla om elevers studieteknik eller provresultat, utan fokus skall ligga på hur arbetsmarknaden ser ut, vad eleven kan behöva och vilka fördelar eleven kan tillgodogöra sig. Dede skriver att detta skapar en större medvetenhet för eleven och gör denne benägen att lita på sig själv (Dede 2015:48).

L2 beskriver hur hen är bekant med ordet vägledningsprocess och beskriver hur hen tror att det diskuteras intresse och vad en kan tänka sig att göra i framtiden, men har inte mer kunskap än så. Vid frågan om hur tidigt vägledning skall starta beskriver

E1 att det gärna kan påbörjas redan i årskurs sex och ske kontinuerligt fram till gymnasievalet i årskurs nio för att kunna bearbeta all information på bästa sätt. Lovén menar att en vägledningsprocess har ett tidsspann på minst ett år och ska innehålla av skolan planerade insatser. Vidare förklarar Lovén att det ofta inte sker någon sådan vägledningsprocess i skolan (Lovén, 2000: 243).

L2 har inte en niondeklass för tillfället, men tidigare när hen hade det kopplades vägledaren in när det var besvärligt runt någon elev. Däremot förklarar informanten vidare att det inte alltid är så att vägledaren kopplas in då denne inte känner eleverna lika bra som lärarna. Hen nämner också att lärarna generellt arbetar väldigt olika med vägledning, men att L2 försöker fånga upp eleverna redan i åttan om det är några betyg som är i riskzonen för att eleverna skall hinna åtgärda dessa i tid. För hur väl integrerad vägledning är på skolan tror L1 att det är vägledaren på skolan som har det största ansvaret och pratar mest om det, men nämner också att de tar upp ämnet på samhällskunskapen. Vidare tror hen att lärare kan arbeta med det på olika sätt i olika ämnen. Sveriges vägledarförening beskriver ett vägledningssamtal där fokus skall ligga på bland annat att bekräfta individen, motivera denne och hjälpa individen på vägen. Samtalet skall även syfta till att hjälpa den sökande att ta sig sträckan från där den är till var den vill vara (Vägledarföreningen 2017).

E2 berättar hur lärarna som individer inte varit viktiga inför dennes gymnasieval, dock anser hen att viss undervisning i samhällskunskapen bidragit till ett ökat intresse för politik och program som kan innehålla detta. Trots att L2 arbetar mer aktivt och medvetet med vägledning än vad L1 gör är båda lärar-informanterna eniga om att ett nära samarbete mellan lärare och vägledare kan vara till fördel för eleven, då de tillsammans med olika kunskaper kan tillgodose elevens behov. Hen har även tankar om att vägledaren kanske skulle kopplas in redan när eleven inte är i skolan för att prata om vikten av att hoppa av. L2 menar att det är för lite vägledning i grundskolan som syftar till att eleverna ska förstå konsekvensen av att missköta skolarbetet och öka sin självkännedom. Hen tror att det är viktigt att elev, lärare, studievägledare och föräldrar pratar samma språk och är raka mot eleven för att det ska bli så klart som möjligt. Det är alltså väldigt viktigt att ha god kontakt med föräldrarna enligt hen så att de är med på hur de kan stötta och hjälpa sitt barn.

”Vad blir det för konsekvenser av detta? Och när du inte har fullständiga betyg. Nu finns ju säkert räddningen i framtiden men på nått vis är det farliga med att hoppa av

mer att man blir och kommer på fel bana…att man väljer fel, att man gör fel. Sen finns det ju alltid alla dem som måste ha möjligheten att kunna göra fria val, men det är en viktig bit så att vi inte tappar studiemotiverade ungdomar i framtiden...” –L2

”Jag tror att det är i samhällskunskapen, det är där som de mest pratar om det, ehm där

man pratar om yrken och i samband med prao när de är ute på det så tror jag att man naturligt kommer in på det då. Man pratar om framtid och vilka olika yrken som finns, hur samhället är uppbyggt och så.. det tror jag att man kommer in på, att det är på det sättet. Ja, annars så vet jag inte riktigt om det inte kommer från eleverna själva att de liksom tar upp det och diskuterar det så tror jag inte att vi lärare pratar om det mycket.” –L1

L2 beskriver hur hen i sina ämnen arbetar med att samtala om elevernas intressen, möjliga praktikplatser, samt betyg och antagningspoäng för de olika gymnasieprogrammen. E1 poängterar att undervisningen i skolan inte bidragit till ökad kännedom om arbetsmarknaden eller ökad självkännedom. E4 förklarar att lärarna inte alls varit viktiga inför dennes gymnasieval. Hen beskriver att lärarna inte har gett någon särskild information om programmen eller vad som går att välja, lärarna har inte heller kunnat besvara de frågor eleven haft om gymnasiet. Här finns en skillnad på hur lärare och elever uppfattar sig själva och varandra, det saknas en dynamik i det fält individerna befinner sig i, detta fall skolan. I Careership teorin beskriver Hodkinson och Sparkes hur krafter i ett fält interagerar samtidigt som individen befinner sig i fältet (Hodkinson&Sparkes 1997:36. Då elever och lärare kan ha olika kapital med sig in i fältet, kan en ojämlikhet råda. Individernas habitus och handlingshorisont påverkar positionen på fältet vilket kan leda till att upplevelser och åsikter skiljer sig åt hos olika individer.

5.4 Sammanfattning

Utifrån frågeställningarna Hur ser lärare på vägledning? Hur arbetar lärarna med vägledning i sitt/sina respektive ämne/-n? Hur viktiga anser eleverna att lärarna är inför gymnasievalet? Vilken hjälp har eleverna fått från skolan inför gymnasievalet?, framkommer det i resultatet att lärarna menar vägledning vara någon som stöttar, hjälper och fyller i information samt att det är något eleverna behöver till viss del. Lärarna anser det även naturligare att få in vägledning i ämnen som samhällskunskap

än exempelvis idrott. Fortsättningsvis beskriver lärarna hur vägledning är vägledarens ansvar och att det på informanternas skola är dåligt uppstyrt med hur vägledning skall implementeras för de olika yrkesrollerna. I Lovéns forskning finns det goda exempel på lärare och vägledare som valt att undervisa tillsammans i olika ämnen, för att ge eleven en bredare bild av arbetsmarknaden. På intervjuad skola visar resultatet att arbetssättet med vägledning inte går hand i hand med styrdokumentet från Skolverket som beskriver hur vägledning är hela skolans ansvar. Enligt Gottfredssons teori om kognitiv yrkeskarta kan generella bilder länkas samman till en mer sammanhängande helhet, vilket lärarna i sin undervisning kan bidra med för eleverna.

Vidare i resultatet framkommer det hur eleverna anser lärarna vara mindre viktiga inför gymnasievalet, istället anses vägledaren och kuratorn vara viktiga delar från skolan att diskutera med, även familj och vänner anses viktiga inför valet. I enlighet med Careership teorin är habitus det som påverkar individens val, habitus är även ständigt i utveckling och formas av individens alla upplevelser. Teorin beskriver även hur olika kapital ger individen utrymme att agera på fälten, beroende på vad denne har med sig. Olika delar kommer därmed vara olika viktiga för individerna.

Författarna kommer i teoridiskussion ställa sig kritiska till resultat/analysdelen med hjälp av teorier rörande DOTS-modellen samt karriärlärande stegen, för att få djupare svar på frågeställningarna.

7. Diskussion

I följande kapitel kommer Resultatdiskussion, Metoddiskussion, Teoridiskussion och Vidare forskning att presenteras. Här presenteras även vår kommande roll som studie- och yrkesvägledare med följande diskussion om hur vägledning i skolan kan implementeras till fördel för eleverna. Viss teori och tidigare forskning kommer även att diskuteras under detta kapitel.

7.1 Resultatdiskussion

Syfte för detta arbete är att vi vill få en bättre kunskap om hur lärare och elever uppfattar vägledning. Detta för att vi som kommande studie- och yrkesvägledare skall kunna föra ett nära samarbete med lärarna och kombinera våra olika kunskaper för att ge elever mer och bättre vägledning. I resultatet framkom det att lärare och elever har en liknande syn på vad en vägledare ska göra; någon som stöttar, hjälper och ger information. I Lovéns studie (2000) beskriver vägledare att vägledningens mål och syfte är att eleven skall hitta en medvetenhet om sig själv för att sedan kunna applicera detta på framtida arbetsmarknad och utbildningar. Till detta hör även att perspektivet hos eleven skall vidgas (Lovén 2000:131-132). Vi som forskare kan här se i resultatet och tidigare forskning hur grundsynen på vägledning hos informanterna överensstämmer med Lovéns beskrivning av vad vägledning är. Vi anser med hänsyn till detta att det finns det en bra grund att arbeta med för att utveckla vägledning i skolan.

Samtidigt som flertalet informanter nämner att vägledning är viktigt, beskriver de även hur yttre faktorer är en stor påverkan, exempelvis familj och vänner. Informant L2 nämner att ett samarbete mellan elev, lärare, vägledare och vårdnadshavare kan vara till fördel för eleven. Lovén beskriver hur det är viktigt med en vägledningsprocess för eleverna och att denna ska ske under minst ett år (Lovén 2000:131-132). När lärar-informanterna får frågan om vad en vägledningsprocess är,

kan de inte redogöra att det är en process som sker över tid. L1 uttrycker även att detta inte är något de får lära sig under lärarutbildningen. Här kan vi som författare tydligt se att kunskapen för hur lärar-informanterna ser på vägledning har brister som kan komma att påverka elevernas vägledningsprocess.

Som nämnt innan låg vårt fokus på elevernas syn på vägledning, vi insåg dock under transkriberingen att lärarnas syn på vägledningen är den viktiga delen i denna undersökning. Trots skolverkets framtagna styrdokument (2012:2) för samverkan av vägledning på skolan är detta något som brister på undersökt skola. L2 beskriver att det finns framtagna studie- och yrkesvalsplaner om vad som skall tas upp i varje ämne, men i samma mening nämner hen att det mest känns som “fina” ord. Enligt det framkomna resultatet för undersökningen tänker vi forskare att problem uppstår redan när lärarna vittnar om vad en vägledningsprocess innebär som nämnt i föregående stycke. I resultatet kan vi se hur eleverna inte anser lärarna vara viktiga i väglednings sammanhang. Enligt oss är tre av eleverna för undersökningen inte medvetna om hur undervisning kan vara en del i vägledningsprocessen. Vi anser att skolledningen brister i ansvaret att strukturera samarbetet för vägledning i skolan, för att förhindra detta kan det vara till hjälp att redan under lärar- och rektorsutbildningen informera studenterna om vikten av vägledning och vad en vägledningsprocess är, då menar författarna att det är vid vägledning för lärarna och snäv vägledning för vägledare. Varför detta kan vara viktigt att lyfta är att lärarna inte besitter en studie- och vägledarkompetens och deras roll är inte att arbeta med vägledning i snäv bemärkelse, utan i vid bemärkelse med syfte att informera elever om hur de ligger till i ämnena med hänsyn till att stärka elevernas kännedom om styrkor och brister (Skolverket 2013). Vi författare menar även att det är viktigt att inte lägga allt ansvar på läraren, som Fransson i Lovén (2015:25) nämner är en stor faktor för ett bra samarbete att det kommer mer klara riktlinjer till huvudmännens ansvar om vägledningens arbetsfördelning. Lovén (2015:124) menar däremot att det finns exempel på gott samarbete mellan lärare och vägledare som inte inneburit mer-jobb för någon av parterna där de utvecklat arbetet tillsammans. Med inkommit resultat kan vi se hur eleverna inte anser lärarna vara viktiga i väglednings sammanhang. Enligt oss är eleverna inte medvetna om hur undervisning kan vara en del i vägledningsprocessen.

Vår tanke med denna undersökning var från början att lägga fokus på elever och deras syn på vägledning. Vi insåg dock under arbetets gång att det var svårt att få fram ett resultat när eleverna själva antydde att det endast var vägledaren som står för

vägledningen. Dessa elever kände vi inte var medvetna om helheten i en vägledningsprocess, att information och kunskap bidrar till en ökad självbild (Gottfredson 1981:547) och större handlingshorisont (Hodkinson&Sparkes 1997:35- 36). Vidare tänker vi att eleverna kanske inte behöver vara medvetna om hela vägledningsprocessen och vilka kunskaper som bidrar till en ökad självbild genom undervisningen. Det viktiga är att lärarna är medvetna om processen och kan ge eleverna verktygen för att göra välgrundade val i framtiden, oavsett om eleverna är medvetna eller omedvetna om detta. Vi lever idag i ett samhälle som snabbt och ständigt förändras, detta ställer höga krav på individens flexibilitet och förmåga att tillförskaffa sig ny kunskap för att bli attraktiv på arbetsmarknaden. Detta påpekar både Savickas (2009:240) och Dede (2015:43) i sina artiklar. Med hänsyn till detta anser vi därför att vägledning idag är viktigare än någonsin för individen i dess utveckling, självbilden behöver ständigt utvecklas för att klara samhällets krav. Enligt Thomsen (2014:7-8) beskriver karriärkompetens individens kapacitet att lösa olika tillstånd i vardagens komplexitet där en balans skall råda mellan arbete, utbildning, fritid och familj. Vi tänker vidare att en välgjord vägledningsprocess kan bidra till ökad karriärkompetens samt kan minska avhopp och omval i gymnasieskolan. Som Lovén (2015:265-266) uppger är det idag är cirka en tredjedel av eleverna som inte fullföljer sin gymnasieutbildning. Detta är en siffra vi hade önskat se minska och kan god vägledning vara en bit av lösningen.

Ett annat problem vi forskare kan se är hur lärare brister i objektivitet och neutralitet. Dessa faktorer är något som vi vägledare arbetar för och lägger stort fokus på. Trots att E3 själv inte upplever sig påverkad, kan vi i resultatet utläsa hur en lärare enligt elevens uttalande styrt denne i en viss riktning då läraren sagt att hen inte kommer att klara av vissa program. Detta går direkt emot Vägledningens etiska riktlinjer, då neutralitet och opartiskhet är fokus för vägledning i alla vägledningssammanhang (Vägledarföreningen 2017). Detta kan vi även koppla till L1 och L2:s svar i hur de arbetar med vägledning i sina ämnen. De olika lärarna lägger olika stor vikt på vägledning och hur det kan implementeras i undervisningen. Enligt våra tankar kan detta leda till en sned fördelning av vägledning för eleverna, i sin tur kan detta leda till att eleverna får olika möjligheter till att utvecklas för kommande beslutsfattande.

I vår kommande yrkesroll kan vi vägledare som besitter kunskap om vägledningens vikt och styrdokument som ska tydliggöra en samverkan mellan olika

personalkategorier tidigt upplysa skolledningen om detta och hänvisa till deras ansvar att leda och fördela arbetet. Vi tänker också som skolinspektionens granskning (2013) visar, att om skolledningen fortsätter brista i sin ledarroll kan vi som vägledare försöka ha ett öppet sinne och själva nätverka med lärarna. I Studie- och yrkesvägledning i undervisningen- inspiration till samverkan beskrivs det hur lärare besitter kompetens inom sina ämnen denne undervisar i. Läraren skall även ha kunskap om samhällslivet och arbetsmarknad och hur detta kan vävas in i undervisningen. Styrdokumentet beskriver även hur vägledaren besitter specialistkunskaper inom vägledningssamtal, möjliga utbildningsvägar och olika metoder för vägledning (Skolverket 2012:2). Även då vi är medvetna om att det inte är vårt enskilda ansvar som vägledare att belysa de olika personalkategoriernas kompetenser tror vi ändå på att starta ett nära samarbete med lärarna kan leda till en lättad börda för oss vägledare och ett arbete som gynnar eleven i längden.

7.2 Metoddiskussion

I den tidigare forskning vi fann användbar för undersökningen upptäckte vi att fokus legat på vägledarens roll. Vi ville därför genom en kvalitativ metod (2009) fördjupa oss i lärare och elevers syn på vägledning. Vi kände att det var viktigt med den personliga kontakten och möjligheten att ställa följdfrågor, för att kunna arbeta med materialet på bästa sätt. Nackdelen med denna metod som vi även var medvetna om, är att beroende på dynamiken under intervjun kan informanten ge de svar denne tror att forskaren vill höra. Denna känsla fick vi av L1 när hen i början av intervjun svarar att vägledning är viktigt, men uttrycker i slutet av intervjun att hen inte tror att vägledning är något som inverkar på eleven till så stor grad.

Under planeringsfasen av arbetet beslutade vi att Engström skulle hitta informanter och genomföra intervjuer, medans Johansson skulle transkribera samtliga intervjuer för att få ta lika stor del av det insamlade materialet. Anledningen till uppdelningen var på grund av det geografiska läget mellan forskarna. Problematiken vi stötte på under arbetets gång var att Engström inte lyckades hitta informanter som stämde in för vårt undersökningsområde. Istället fick vi tänka om och Johansson kunde använda sitt nätverk, men även hon hade svårt att hitta informanter som stämde in på

undersökningsområdet. På grund att detta fick vi forskare ändra våra kriterier då