Vägledning med kunskap och kompetens

Under arbetets gång har det visat sig finnas stora likheter emellan vägledarna i vår undersökning vad gäller människosyn och attityd till yrket. Detta återspeglar sig i hur de resonerar kring sitt val av arbetsmetod i mötet med den vägledningssökande. Holms teori om hjälparens professionella hållning som innebär en ständig strävan efter det som gagnar den hjälpsökande kan appliceras på vägledarna i undersökningen. Karin säger:

/.../så tänker jag nog allra mest utifrån att jag möter en människa och att jag i det mötet, för jag kan tycka att det blir lite ytligt ibland. För när jag möter en människa, då möter jag en människa och försöker se så mycket som möjligt av de behoven som finns där och då är det viktigaste att möta den människans behov

(Intervju Karin, 2009)

Holm menar att det professionella förhållningssättet, förutom att det ställer krav på självreflektion, medvetenhet och självkännedom också kräver att ”hjälparen” skall ha ett intresse för människor och en viss syn på människan. De flesta professionella hjälpare strävar efter att se sina ”patienter” som unika individer som alla reagerar utifrån sina egna förutsättningar och har en egen historia (Holm, 1995). Detta stämmer väl in på den syn som vägledarna i undersökningen har på de människor de möter i sitt yrke. Kim förklarar hur hon resonerar i val av arbetsmetod i mötet med den vägledningssökande:

Det viktigaste är att lyssna in vad personen, vad det är för någonting. Ibland är det ju kortare frågor som man vill ha svar på, någon slags information, ibland kan det ju vara att man känner sig helt vilsen, då kan ju till exempel Karriärpaketet – kan man ju använda om det verkar vara någon jätte vilsen, man kan försöka ha ett regelrätt vägledningssamtal. Det viktigaste är tycker jag ändå är att lyssna på individen och se vad den behöver då

(Intervju Kim, 2009) Samtliga vägledare vi intervjuat säger att de uppskattar och tycker om den kontakt med människor som yrket innebär, att de vill kunna bidra till något i mötet med den sökande och att känslan av att kunna vara behjälplig är en stark drivkraft i arbetet. Detta gör att vägledarna på olika sätt använder sig av metoder som de anser öka kvaliteten i deras arbete. Det kan röra sig om att uppehålla sig ute i korridorer eller uppehållsrum, att se till att avsätta längre tid för de enskilda samtalen, att samla in telefonnummer för att kunna skicka meddelande om aktuella händelser och datum eller genom att skapa en miljö som är trygg och förtroendegivande i mötet med den sökande. Moa säger:

För det är ju så, man sitter faktiskt och stänger dörren och sen sitter man där två, två stycken och eleven kanske inte alltid är så jättebekväm i sådana situationer alltid. Då

(Intervju Moa, 2009) Holm menar att ett professionellt förhållningssätt innebär att visa respekt, intresse, värme, medmänsklighet och ett personligt bemötande, men det handlar även om en förmåga till självreflektion. Självreflektion enligt Holm innebär ett granskande av sin egen roll i samspel med andra, att individen betraktar sig själv utifrån och reflekterar över hur han eller hon bidrog till att någonting gick bra eller dåligt. Rita säger under intervjun:

/.../det får man hela tiden försöka tänka på att det här är en ny elev och att man har ett intresse i mötet med människor, men ändå att det skall vara professionellt, att det skall vara en modell bakom, så att man inte bara sitter och småpratar lite å, alltså då blir, då leder det inte någonstans tycker jag

(Intervju Rita, 2009) Vägledarna får verktyg till självreflektion inom Vägledningscentrum bland annat genom det arbete som sker inom de arbetsgrupper de tillhör där ett stående inslag är samtalsanalysen. I samtalsanalysen kan vägledarna tillsammans ta upp speciella samtal eller situationer i mötet med den vägledningssökande för reflektion och analys. Den kunskap vägledarna delar med sig av vid dessa tillfällen är vad Hansen och Orban respektive Lauvås och Handal kallar för explicit kunskap, kunskap som kan verbaliseras och förmedlas till andra. Dock kan den även ses som implicit kunskap, alltså kunskap som vägledarna inte vill eller kan formulera i ord. Detta eftersom arbetslaget genom det inspelade samtal de får ta del av kan iaktta och uppfatta kunskap som vägledaren i det aktuella mötet inte kan sätta ord på. Att fundera och diskutera över hur ens arbete utförs och varför är något som flera av vägledarna anser viktigt och som fungerar kvalitets- och kompetenshöjande i yrkesutövandet. Kompetens inom arbetslivet beskrivs av Hansen och Orban som ”en individs potentiella handlingsförmåga i relation till

en viss uppgift, situation eller kontext”, alltså en individs förmåga att framgångsrikt utföra ett

arbete. Inom begreppet kompetens ingår även vad en person erfar som möjligt eller omöjligt att genomföra och innefattar båda kunskap, färdigheter och attityder. Göran resonerar på följande sätt när han väljer hur han skall arbeta med den vägledningssökande:

Ja, det är ju utifrån såklart mina förutsättningar, mina talanger och rumsförutsättningar och scheman och så där va, och den elevgruppen jag har/…/

Handal och Lauvås beskriver det som Göran berör i citatet ovan, det vill säga de olika resurser som kompetens är förbundna med vilka kan vara av vitt skilda slag och handla om allt från materiella och tidsmässiga resurser till sociala resurser i form av kontakt och utbyte med andra individer. Den resurs som utbytet med andra individer innebär för yrkesutövandet och val av metoder i mötet med den vägledningssökande har vägledarna i vår undersökning olika uppfattning om. Utbytet i mötet med den vägledningssökande menar samtliga vägledarna i vår undersökning har stor betydelse för hur de resonerar i de val av arbetsmetoder som de gör. Medan utbytet med kollegorna på Vägledningscentrum har olika stor betydelse för hur de tänker och arbetar. Tove menar att den gruppkonstellation som hon tillhör på Vägledningscentrum har liten inverkan på hur hon bedriver sitt jobb ute på skolan, medan andra kollegor kan inspirera mer när det gäller tips och inspiration till metoder i mötet med den vägledningssökande. Rita beskriver det på följande sätt:

/…/men eh, ja, det är lätt att man blir påverkad naturligtvis om någon berättar att det här fungerar inte alls för detta och detta hände, då kanske man inte riktigt vågar göra det, för man har ju inte så jättemycket tid att spela på, hade man jobbat heltid så kanske man hade kunnat göra så, men ah, sen får det ju inte ta för mycket tid heller och sen måste det ju kännas bekvämt och så

(Intervju Rita, 2009)

Hur vägledarna i vår undersökning resonerar kring val av arbetsmetod handlar förutom resurser i form av utbytet med kollegor och vägledningssökande också om den attityd de har till sin egen kunskap och kompetens, den nya kunskap de får genom olika fortbildningar och hur de förhåller sig till den arbetsplan de har inom Vägledningscentrum. Vägledarna vi intervjuat berör alla de aspekter av tyst kunskap som Lauvås och Handal beskriver. De menar att tyst kunskap kan vara sådan kunskap man tillägnat sig genom övning och som kommer till uttryck i den säkerhet man uppvisar då man hamnar i situationer där kunskapen är till nytta. Detta är något som återspeglar sig i de svar vi fått av vägledarna i vår undersökning. Maja säger:

/…/ men jag tänker skalfrågorna då. Det började jag med och så märkte jag att det var effektivt till exempel då och det var ju mest nått jag provade och så fortsatte jag med det för jag kände att jag fick fram mycket utav det

(Intervju Maja, 2009)

Tyst kunskap kan även handla om hur vi använder oss av vårt modersmål, kulturspecifika gester, helt enkelt vårt kulturspecifika sätt att vara och bete oss på. De intervjuade vägledarna har visat på en medvetenhet om dels sitt eget kulturspecifika sätt att bete och uttrycka sig på men även de vägledningssökandes. Medvetenheten, kännedomen och attityden till att de vägledningssökande har olika behov, önskemål och kulturella – eller språkliga bakgrunder, påverkar resonemanget i de val av arbetsmetoder som vägledaren gör i mötet med den vägledningssökande, men även i mötet med dennes omgivning. Bunkholdt beskriver attityd som en relativt varaktig struktur som innehåller tanke, känsla och handlingsbenägenhet, alltså en tendens att bete sig, känna eller tänka på ett visst sätt gentemot en viss företeelse. De attityder vi har kan enligt Bunkholdt ha olika funktioner och på så sätt medverka i vår aktiva anpassning till de olika miljöer eller uppgifter vi ställs inför. En sådan funktion är kunskapsfunktionen. Attityder som har en kunskapsfunktion präglas av tänkandet och kännetecknas av att de förändras allt eftersom ny kunskap eller ny information om det som rör attityden tillförs (Bunkholdt V, s.99 ff. 1991). I de intervjuade vägledarnas fall kan det handla om att erbjuda tolk vid föräldramöten eller i samtalet, att ge den sökande extra mycket tid eller att som Göran uttrycker det:

/…/det där önskemålet att få komma två och två eller tre och tre, det kan också vara det att tillexempel ifrån tjejer kanske med muslimsk bakgrund, som inte gärna vill träffa mig i enrum, det kan vara sådant också. Och om jag misstänker att det är så, så brukar jag ju gå med på det då va

(Intervju Göran, 2009) Den kunskap vägledarna genom övning och praktik fått inlärt inom utbildningen, genom Vägledningscentrum och i sitt dagliga arbete visar sig i den säkerhet och bekvämlighet de uttrycker sig besitta i sitt val av arbetsmetod. Vilka metoder de känner sig bekväma i varierar dock vägledarna emellan och visar på det Handal och Lauvås benämner för ”personlig kunskap”. Den personliga kunskapen beskrivs som den kunskap som en person integrerat i sin egen personlighet, en individuell, unik och speciell utformning av den yrkeskunskapen som finns utvecklat inom ett visst ämnesområde (Lauvås P & Handal G, s.104 ff. 2001). Karin säger:

Å sen är det ju då dom enskilda samtalet som jag nog tycker är det roligaste att jobba med och jag känner mig ganska stark i dom samtalen eller ja, kompetent så

(Intervju Karin, 2009) Även Svensson berör detta men beskriver det som tolkningar som han menar att vi bär med oss. Tolkningarna kan vara hämtade från tidigare erfarenheter av liknande fall där man tillämpat en tolkning som visat sig vara rimlig. Den kan vara hämtad direkt från den egna livs- och yrkeserfarenheten. Det innebär då ett annan slags kompetens än den teoretiska kunskapen, vilken Svensson menar kan vara väl så värdefull (Selander S, s.194 ff. 1989).

Vägledarna vi intervjuat poängterar att det är viktigt att de metoder de använder sig av känns bekväma att arbeta med och att professionaliteten i yrkesrollen hänger samman med att vägledarna kan vara naturliga i mötet med de vägledningssökande.