Vägledning- en studie om vad som påverkar valet av arbetsmetod i mötet med den vägledningssökande och resonemanget kring detta

Malmö högskola

Studie- och

yrkesvägledarutbildningen

Individ och samhälle

Uppsats

15 högskolepoäng

Vägledning

-

En studie om vad som påverkar valet av arbetsmetod i mötet med den

vägledningssökande och resonemanget kring detta

Career Guidance

-

a study about influences on the choice of method in guidance

interviews and the discussion about this

Lotta Smideborn Malin Nilsson

Sammanfattning

Detta examensarbete har till syfte att försöka ge dig som läsare en ökad förståelse för vad som påverkar vägledares val av arbetsmetoder i mötet med de vägledningssökande samt ge en djupare insikt i hur vägledarna reflekterar kring dessa val. Det är vägledarnas egna perspektiv och uppfattningar vid val och resonemang kring arbetsmetoder som är i fokus för studien.

Arbetet har genomförts vid Vägledningscentrum i Göteborg hösten 2009. Vägledningscentrum i Göteborg är en plattformsorganisation där de anställda vägledarna har sin utgångspunkt. Samtliga av de anställda vägledarna har en studie- och yrkesvägledarutbildning, med undantag av några som har en annan utbildningsbakgrund i kombination med yrkeserfarenhet, men där kompetensen bedöms likvärdig av organisationen.

Med avsikt att söka svar på våra frågeställningar har kvalitativa intervjuer genomförts med sju vägledare, samt en person från ledningen av Vägledningscentrum.

De teoretiska ramverk som presenteras i arbetet är av betydelse för att analysera det ämne vi valt att undersöka samt för att kunna förankra det insamlade intervjumaterialet till relevant litteratur, med syfte att försöka besvara våra två frågeställningar.

Vägledarna som intervjuats påverkas av en rad faktorer i valet av arbetsmetoder i mötet med den vägledningssökande. Resonemanget vid svar på flertalet intervjufrågor har vart relativt lika vägledarna emellan, medan åsikterna gått mer isär på andra punkter. Att organisationen, Vägledningscentrum, påverkar framkommer tydligt, så som i form av arbetsplanen som vägledarna arbetar utifrån och den fortbildning som de anställda får ta del av. Det arbetslag vägledarna tillhör på Vägledningscentrum samt de övriga kollegor de omges av påverkar och då främst genom att man inspireras och tar hjälp av varandra. Under samtliga av intervjuerna nämns begreppet tid och hur denna begränsar arbetet och att detta blir en påverkansfaktor och en ram för hur vägledarna får planera och prioritera sitt arbete.

När vägledarna reflekterar över vad som påverkar dem vid valet av arbetsmetod i mötet med den vägledningssökande uppkommer en rad faktorer, men gemensamt för samtliga av vägledarnas resonemang är att de genomsyras av att det viktigaste är den vägledningssökande i sig. Att mötet är det viktiga och att kunna vara behjälplig för en annan individ.

Nyckelord: Attityd, kompetens, kunskap, professionellt förhållningssätt, vägledning, yrkessocialisation, yrkesutövning

Förord

Vi vill tacka de vägledare som avsatt sin tid samt ställt upp och delat med sig av sina erfarenheter och åsikter vid intervjuerna, utan er hade detta arbetet ej kunnat genomföras. Vi vill även ge ett stort tack till ledningen, där vi fått grundläggande information om Vägledningscentrum genom intervju och snabba mailsvar på våra efterföljande frågor och funderingar under arbetets gång.

Avslutningsvis vill vi tacka varandra för vårt härliga samarbete. Mycket kaffe och många kulinariska luncher har hållit oss flytande!

Innehållsförteckning

1. Inledning... 3

2. Bakgrund ... 4

2.1 Vägledning ... 4

2.2 Vägledningscentrum i Göteborg – Uppkomsten... 4

2.3 Vägledningscentrum i Göteborg – Organisationen... 5

2.4 Vägledningscentrum i Göteborg – Vägledning... 5

2.5 Tidigare forskning ... 7

2.6 Begreppsförklaring... 7

2.7 Syfte och problemformulering ... 8

3. Metod ... 9

3.1 Hermeneutiskt förhållningssätt ... 9

3.2 Val av metod ... 10

3.3 Kvalitativ intervju som metod... 10

3.4 Urval... 11

3.5 Genomförande... 12

3.6 Etik ... 14

4. Teoretiskt ramverk ... 15

4.1 Teorier och modeller inom vägledning ... 15

4.2 Yrkesutövning ... 16

4.3 Yrkessocialisation ... 18

4.4 Arbetsorganisationer - handlingsutrymme och samspel ... 19

4.5 Yrkeskunskap och kompetens... 19

4.6 Ett professionellt förhållningssätt... 20

4.7 Attityd... 22

8. Resultatredovisning och analys... 23

8.1 Utbildning – dörröppnare och kunskapskälla... 23

8.2 Kontexten - hur påverkar sammanhanget... 26

8.3 Vägledning med kunskap och kompetens... 30

9. Slutdiskussion... 36 9.1 Vidare forskning... 38 10. Referenslitteratur... 39 Bilaga 1 – Intervjumall Bilaga 2 – Intervjumall Bilaga 3 – Verksamhetsplan

Bilaga 4 – Arbetsplan, grundskola (3 sidor) Bilaga 5 – Arbetsplan, gymnasium (3 sidor)

1. Inledning

Vi har från första året på studie- och yrkesvägledarprogrammet varit intresserade av den relativt nya organisationsform som ett vägledningscentrum innebär och vad som påverkar vägledningen som bedrivs inom ramen för denna. Med anledning av detta skrev vi under första terminen på utbildningen ett paper. Syftet var att undersöka vad vägledarna i Göteborgs stad ansåg vara för- respektive nackdelar med omorganisationen till ett vägledningscentrum utifrån yrkesstatus och arbetsuppgifter. Vi vill i detta arbete, utifrån vårt intresse för organisationen och resultatet som framkom i paperarbetet, fortsätta att undersöka och fördjupa oss inom ämnet men denna gång med en annan infallsvinkel.

Under den praktik som genomförts på Vägledningscentrum i Göteborg har vi upplevt att vägledningen är ett komplext fenomen där olika faktorer påverkar utförandet av vägledningen. Syftet med detta arbete är att få en ökad förståelse för vad som påverkar den enskilda vägledarens val av arbetsmetoder. Detta undersöks utifrån vägledarens perspektiv genom att bland annat titta på vad som påverkar, motiverar och inspirerar dem i mötet med den vägledningssökande. Detta i relation till den kontext som vägledarna befinner sig i, så som Vägledningscentrum som organisation.

I de inledande kapitlen kommer du som läsare att få en presentation av det ämne vi valt att undersöka och den bakgrund som ligger till grund för detta arbete. Vidare presenteras syftet, frågeställningarna samt en förklaring av de begrepp som kommer att användas.

2. Bakgrund

2.1 Vägledning

I Mia Lindbergs rapport På väg mot flexibel studie- och yrkesvägledning (2003) har hon valt att citera forskaren och vägledarutbildaren William Peterssons definition av vad vägledning är. Citatet ger en tydlig och övergripande definition för dig som läsare och en grundförståelse för vad vägledning innefattar, något som vi som författare anser viktigt och relevant för vidare läsning.

Studie- och yrkesvals- och vägledningskunskap är det tvärvetenskapliga studiet av val, väljande i dagens, gårdagens och morgondagens samhälle. Ämnet studerar barns och ungdomars samt vuxnas val av socialisering i utbildning och studier, yrke och arbete. De omfattar studier av utbildningens och arbetslivets utveckling och förändring, dess innehåll, krav och utbyte. Det innefattar även studiet av individens självuppfattning, värderingar, förmågor med mera. Förhållandet på den övergripande samhällsnivån likväl som förhållanden på grupp- och individnivå analyseras. Historiska framtidsinriktade perspektiv anläggs. Ämnets fokus finns i relationen mellan individ och utbildnings- och arbets-/yrkesalternativen sett i olika perspektiv såsom individens, arbetsgivares, statens och samhällets

(William Petersson, 1997)

2.2 Vägledningscentrum i Göteborg – Uppkomsten

År 2003 beslutade kommunfullmäktige i Göteborg att inrätta ett vägledningscentrum. Syftet med starten av Vägledningscentrum var att stärka ungdomars rätt till oberoende vägledning. Innan Vägledningscentrums uppkomst var vägledningen av mycket varierad kvalitet ute på skolorna, då rektorerna fick besluta hur mycket vägledning de ville ha på respektive skola. När vägledningen i Göteborg sågs över innan Vägledningscentrum bildades fann man att det fanns få gemensamma strukturer och en bristfällig sammanhållning så väl organisatoriskt som på lednings- och vägledarnivå. I och med omorganisationen tillhör nu alla Göteborgs vägledare, på de kommunala grund- och gymnasieskolorna, en enhet; Vägledningscentrum. Då vägledarna förut var anställda av skolorna var det rektorerna som var deras chefer, medan det i den nya organisationen istället är två enhetschefer som är stationerade på Vägledningscentrum. När Vägledningscentrum startades fick alla vägledare söka sina tjänster

på nytt och nu anställdes endast de med utbildning eller så lång erfarenhet av arbetet att det kunde jämställas med relevant utbildning. En arbetsplan utformades vilket bidrog till att arbetsuppgifter som tidigare förekom så som marknadsföring, administrativa uppgifter och ansvar för Praon inte längre tillhör vägledarna. Syftet var att renodla vägledarrollen och att få mer tid med eleverna. Arbetsplanen skall fungera som ett stöd, dels för att kunna hänvisa rektorer och övrig skolpersonal till vad som utgör vägledarens arbetsuppgifter, och dels i vägledarens eget utförande och planerande av sina arbetsuppgifter.

2.3 Vägledningscentrum i Göteborg – Organisationen

Vägledningscentrum i Göteborg är en plattformsorganisation, med syfte att öka kvaliteten på vägledningen och öka professionaliseringen av vägledarrollen. Organisationsformen innebär att samtliga anställda har en gemensam utgångspunkt med gemensamma lokaler och ytor. Det är en målsättning att ha en röd tråd mellan grundskola och gymnasium. Högst upp i organisationen finns verksamhetschefen följd av två enhetschefer. Vägledarna är uppdelade i två enheter, Kustbandet samt Inlandet, med cirka 25 stycken vägledare i respektive enhet. Dessa två enheter är även uppdelade i mindre arbetslag. Kustbandet är uppdelat i tre mindre lag och Inlandet i fyra mindre lag. De två enhetscheferna har ansvar för varsin enhet inklusive arbetslagen som innefattas i dessa. Förutom dessa enheter finns den så kallade ”Lilla gruppen” som är ett eget arbetslag. Lilla gruppen består av sex personer som i huvudsak har hand om cirka 15 mindre skolor där det inte behövs vägledare så många timmar som på övriga skolor. Förutom detta har Lilla gruppen även ansvar för den klassinformation som hålls på plats på Vägledningscentrum samt den Drop-in som anordnas två eftermiddagar i veckan. Enhetschefen som har ansvar för enheten Inlandet har även hand om lilla gruppen. Vägledarna har möte med sitt respektive arbetslag en gång per vecka, och detta sker då på Vägledningscentrum (För organisationsschema se bilaga 1).

2.4 Vägledningscentrum i Göteborg – Vägledning

Inom Vägledningscentrum finns en arbetsplan för respektive skolform, framtagna för att i viss mån reglera vad vägledarna utför i sitt dagliga arbete. I arbetsplanen framgår att exempelvis enskilda samtal, klassinformationer och Drop-in verksamhet ska förekomma. Arbetsplanen ska genomlysa det dagliga arbetet så att Vägledningscentrums verksamhet känns igen av skolorna. Däremot står det inte skrivet hur vägledarna ska arbeta med de olika momenten, då

det inom ramarna behövs utrymme för vägledarnas egna professionella frihet. Det är viktigt att vägledarna inte är begränsade i sina metodval, utan att de kan tillämpa övningar utifrån elevernas behov. Under tidigare praktik som genomförts på Vägledningscentrum kan det konstateras att vägledarna använder sig av en rad olika metoder som de personligen finner bekväma och relevanta. Det kan exempelvis innefatta att arbeta med bilder, papper och penna, intressetest eller skalfrågor i det enskilda samtalet. Eller att låta eleverna söka svar på färdigskrivna frågor utifrån gymnasiekatalogen, visa film, eller ha gruppvägledning då klassinformation hålls av vägledaren. Vägledarna vid Vägledningscentrum är utbildade studie- och yrkesvägledare, vilket innebär att de anställda har en likvärdig grund att utgå ifrån. Denna byggs på med fortbildningar i form av färdighetsträning och samtalsövningar med ett lösningsfokuserat – och coachande fokus. Utöver dessa kurser som köps in från externa aktörer så arbetar de olika arbetslagen med exempelvis samtalsanalys som ett återkommande moment vid träffarna på Vägledningscentrum. I samtalsanalysen diskuterar vägledarna i arbetslaget genomförda samtal, detta för att få erfarenhetsutbyte och på så sätt en viktig intern form av fortbildning. Förutom fortbildning inom själva vägledningen förekommer det även fortbildning inom bland annat presentationsteknik, så som PowerPoint, och andra mer praktiska aspekter som är relevanta för vägledarnas dagliga arbete. Fortbildning finns med som en stående punkt vid arbetslagsträffarna på Vägledningscentrum. Vägledarna får då möjlighet att komma med synpunkter och önskemål inför kommande fortbildningar.

Inom Vägledningscentrum ser man att elevens behov ska vara utgångspunkten i vägledningen, både vad gäller vägledarens val av metod och hur mycket samtalstid som behövs. Kvalitetssäkringen för att bedöma vägledningen ur ett elevperspektiv är idag utformad som en enkät där eleverna får svara på hur de anser att vägledarnas tillgänglighet är och vilken nytta eleverna haft av vägledarna. Denna statistiska undersökning drivs av Statistiska centralbyrån och finns över alla Göteborgs grund- och gymnasieskolor. När svaret på enkäten är sammanställt får vägledarna, via Vägledningscentrum, resultatet för respektive skola utskickat till sig med ett antal öppna frågor om vad resultatet kan bero på. Exempelvis hur de arbetar i mötet med eleven, använder sin e-mail, SMS och andra faktorer som kan påverka tillgängligheten. Kvalitetssäkringen kunde dock ha varit bättre då elevernas svar på denna enkät inte blir särskilt uttömmande och svaren inte alltid ger en rättvis bild av hur det faktiskt är. Vägledningscentrum har på egen hand börjat med en mindre enkät där gymnasieelever utifrån tidsaspekt, innehåll och genomförande får svara på hur de tycker att klassinformationen som de fått varit. Detta för att få ytterligare mätningar att förhålla sig till

och för att få studie- och yrkesvägledningen så bra och effektiv som möjligt (Intervju 1, 2009). (För arbetsplan se bilaga 2).

2.5 Tidigare forskning

Vi har i försök att hitta forskning om vad som påverkar vägledare i val av arbetsmetoder ej funnit något relevant för detta arbete. Den forskning vi funnit behandlar andra yrkesgrupper men går tydligt att applicera på vägledarna i vår studie. Exempel på detta är det sociologiska forskningsprojekt med arkitekter och psykologer som Svensson skriver om i Selanders bok ”Kampen om yrkesutövning” (1989). Kapitlet behandlar teori och praktik i de professionellas vardagsarbete och syftar till att försöka få fram konkret material kring de professionellas kompetens och vad de omsätter i sitt arbete. Även hur de praktiskt går tillväga i relation till den utbildning de har och den arbetsorganisation de ingår i behandlas. Forskningsprojektets syfte är vidare att försöka klarlägga vad som möjliggör samt begränsar yrkesutövarnas konkreta arbete i ett antal arbetssituationer. I undersökningen har det granskats vilka slags metoder och resurser som används i relation till utbildning och position (Selander S, s.183- 184, 1989). Vi har i vår teoridel använt oss av den del i kapitlet som fokuserar på psykologerna i projektet då vi anser att detta är väl överensstämmande med vägledarna i vårt arbete.

2.6 Begreppsförklaring

I detta arbete har vi valt att använda oss av benämningen vägledare.

När vi i detta arbete skriver Vägledningscentrum, så syftar vi på Vägledningscentrum i Göteborg, eftersom det är inom denna organisation vårt arbete är utfört. Det vi skriver har alltså inte till syfte att beskriva något annat Vägledningscentrum än det i Göteborg.

Med arbetsmetoder menar vi alla verktyg och tillvägagångssätt som vägledaren kan tänkas använda i sitt dagliga möte med de sökande. Vi har valt att använda ordet arbetsmetod då vi anser att det har en bredd samtidigt som det är neutralt i sammanhanget. Det innefattar eller utesluter inga verktyg eller tillvägagångssätt och syftar inte heller på något specifikt i vägledarnas möte med de sökande, vilket innebär att svaren vi får från de intervjuade vägledarna tillåts vara av stor bredd och variation.

2.7 Syfte och problemformulering

Syftet är att undersöka vad som påverkar den enskilda vägledaren, vid Vägledningscentrum i Göteborg, i val av arbetsmetoder. Detta vill vi göra utifrån två perspektiv, det mer konkreta och påtagliga i form av organisation, styrdokument, lokaler, kollegor och tid. Samt utifrån ett kognitivt perspektiv där vi vill få en djupare förståelse för hur vägledaren tänker och resonerar i mötet med den enskilda eleven utifrån personlig uppfattning, människosyn, attityd, erfarenhet och kunskap. Detta har lett oss fram till följande frågeställningar:

– Vad anser vägledarna påverkar valet av arbetsmetod i mötet med den vägledningssökande?

3. Metod

Att anta ett vetenskapligt förhållningssätt innebär en insikt om att kunskapen inom det område som undersöks är under ständig utveckling. Det innebär kritisk granskning, värdering och kanske omvärdering av redan vunnen kunskap. Det kan också handla om att söka nya infallsvinklar eller att samla annan typ av information som grund för vetenskapen

(Berge B-M & Hult A, s.6, 1999)

3.1 Hermeneutiskt förhållningssätt

I uppsatsen, utifrån en vilja att öka förståelsen för hur enskilda vägledare inom Vägledningscentrum upplever och resonerar kring val av arbetsmetoder, kommer ett hermeneutiskt förhållningssätt att användas. Ett hermeneutiskt förhållningssätt innebär att studera, tolka och få en ökad förståelse för den enskilda vägledarens val av arbetsmetoder och innebörden av dem sedda i sitt sammanhang (Thurén T, s.94 ff. 2007). Det hermeneutiska förhållningssättet bygger på ambitionen att se mer än det mest konkreta och uppenbara, samt en vilja att reflektera över hur man skapar ett kritiskt förhållningssätt till sig själv och sin egen förförståelse (Internet: http://infovoice.se). Med förförståelse menas den uppfattning forskaren har om det som studeras vilken denna fått genom tidigare erfarenheter, vetenskapliga arbeten eller utbildning (Holme & Solvang, s.103, 1991). Förförståelsen blir utgångspunkt för forskningsarbetet och är omöjlig att göra sig av med. I vårt fall handlar denna förförståelse om våra erfarenheter från praktik på – och det arbete vi tidigare skrivit om – Vägledningscentrum. Här är viktigt att påpeka att vi aldrig möter något eller någon förutsättningslöst. Genom våra tidigare erfarenheter av Vägledningscentrum har vi skaffat oss förväntningar, fördomar och känslor. Detta kan tyckas vara till vår nackdel, men om vi medvetandegör dessa så mycket som möjligt och aktivt prövar om våra tolkningar påverkas av dem kan nya tolkningar sökas (Starrin B & Svensson P-G, s.83, 1994). Som forskare ställs således våra tolkningar ständigt i relation till den vi intervjuar och dennes egna upplevelser. Tolkningarna utvecklas och omprövas allt eftersom inhämtning av ny information sker. En viktig del av denna tolkningsprocess är att försöka tolka den inkommande informationen i förhållande till sitt sammanhang. En ökad förståelse för vägledarnas uppfattningar och tolkningar av sin situation kan alltså inte öka vår förståelse utan att dessa sätts i förhållande till sammanhanget de tillhör,

det vill säga Vägledningscentrum. Genom att som forskare pendla mellan att försöka skaffa en uppfattning och ökad förståelse för Vägledningscentrum som helhet och vägledarna som delar av denna helhet hoppas vi kunna nå fram till en så fullständig förståelse som möjligt för vårt forskningsområde (Patel R & Davidson B, s.28-31, 2003). Denna process ligger som grund för den kvalitativa forskningsprocessen och kallas för en hermeneutisk spiral (Holme & Solvang, s.102-105, 1991).

3.2 Val av metod

Vetenskaplig metod kan definieras som ett redskap, ett sätt att lösa problem och komma fram till ny kunskap för att ge oss en bättre förståelse av samhället (Holme & Solvang, s.12, 1991). Inom samhällsvetenskaplig forskning brukar man skilja på två olika metodiska angreppssätt, det kvantitativa och det kvalitativa (Holme & Solvang, s.13, 1991). Den kvantitativa forskningen handlar om att fastställa mängder och att söka efter förekomst eller frekvens av det man studerar medan den kvalitativa forskningen kännetecknas av en vilja att försöka förstå innebörden och tolka dem man studerar. Kvalitativ forskning bygger på en närhet till forskningsobjektet och en vilja att överskrida det subjekt – objektförhållande som förekommer i kvantitativ forskning. Inom den kvalitativa forskningen försöker forskaren sätta sig in i den undersöktes situation för att på så sätt försöka att se världen utifrån dennes perspektiv samt få en djupare och mer fullständig bild av den företeelse man studerar (Holme I & Solvang B, s.100 ff. 1991).

Eftersom syftet med denna uppsats är att undersöka och öka vår förståelse för vad som påverkar den enskilda vägledarens val av arbetsmetoder i mötet med den vägledningssökande, ligger den kvalitativa metoden närmast. Den kvalitativa metoden låter oss som forskare få en helhetsförståelse av det ämne som undersökts, detta genom exempelvis intervjuer och observationer. Denna studie är baserad på det empiriska material vi får in genom intervjuer. Syftet med intervjuerna är att skaffa oss en ökad förståelse för vårt ämne och därför är insamlingen av detta empiriska material högst relevant (Larsen A-K, s.23 ff. 2009).

3.3 Kvalitativ intervju som metod

Den kvalitativa intervjun utgår ifrån ett antagande om att man från början inte kan veta vilka frågor som är viktiga och betydelsefulla. Den kräver att intervjuaren anpassar, utvecklar och följer upp vad som kan vara ändamålsenligt för situationen och för det centrala syftet med

undersökningen (Svensson & Starrin, s.56, 1996). Den kvalitativa intervjun kan således ses som en vägledd konversation och den som intervjuar måste vara uppmärksam, vaken och fantasirik (Svensson & Starrin, s.56, 1996). Detta ställde, under arbetets gång, stora krav på oss som intervjuare och krävde en medvetenhet om olika faktorer som kunde påverka resultatet. Så som sättet frågorna ställdes på, intervjuförhållandena, den intervjuades förväntningar eller attityd samt vår egen roll i intervjusituationen (Svensson & Starrin, s.58, 1996). Vi har i vårt arbete valt att använda oss av en halvstrukturerad kvalitativ intervju. En halvstrukturerad intervju definieras som ”En intervju vars syfte är att erhålla beskrivningar

av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening” (Kvale S,

s.13, 1997). Den halvstrukturerade intervjun gav oss möjlighet att utifrån våra två frågeställningar skapa teman eller områden under vilka ett antal öppna frågor fanns. Vi har i vår intervjuguide, i linje med den halvstrukturerade intervjuformen, känt oss fria att till viss del omformulera frågorna samt byta plats på våra frågor om det passat bättre i intervjusituationen, på detta sätt skapades ett bra flyt i intervjusituationerna (Larsson S, Lilja J & Mannheimer K, s.2005). Att använda sig av kvalitativ intervju som informationssamling kan vara tidskrävande, våra intervjuer tog allt från en halvtimme upp till en och en halv timme beroende på respondent då vi inte ville stressa eller tvinga fram svar, utan ge dem så stort utrymme som möjligt för att utforma sina svar.

3.4 Urval

Då insamling av empiriska material, genom intervjuer, ligger till grund för studien är urvalet av intervjupersoner högst relevant. Vårt arbete är genomfört vid Vägledningscentrum i Göteborg. Detta eftersom vi är intresserade av den relativt nya organisation som Vägledningscentrum representerar och hur den påverkar individerna i den. Då syftet med arbetet är att få en ökad förståelse för vad som påverkar den enskilda vägledarens val av arbetsmetoder, i mötet med den vägledningssökande, kan kontext som vägledaren existerar inom exempelvis Vägledningscentrum som organisation och skolan som arbetsplats inte uteslutas. Vårt syfte är att undersöka vägledarnas egna upplevelser av vad som påverkar dem och hur de tänker kring val av arbetsmetoder. Intervjuer med skolpersonal eller elever för att undersöka hur de ser på vägledarens arbetsmetoder är därför ej relevant. I arbetet ligger fokus på vägledarnas situation idag och det är inte av intresse att få en jämförelse av eventuella tidigare erfarenheter som vägledarna har.

I detta examensarbete har sju vägledare vid Vägledningscentrum intervjuats, samtliga av dessa är utbildade studie- och yrkesvägledare. De intervjuade vägledarna är anställda av Vägledningscentrum men är utplacerade på grund- och gymnasieskolor runt om i Göteborg. Utöver dessa sju vägledare intervjuades även en person i ledningsgruppen, detta för att få en övergripande information om Vägledningscentrum och de styrdokument som finns. Denna intervju utfördes först och detta för att få de grundläggande fakta som behövdes för att kunna gå vidare med intervjuer av vägledarna. Valet att genomföra sammanlagt åtta intervjuer beror dels på avsatt tid för vårt arbete, både genomförandet av intervjuer och bearbetningen av dem är en tidskrävande process (Dalen M, s.54, 2008). Dels beror det på tillgången av respondenter som ville och kunde ställa upp och till sist beror det på att våra åtta respondenter i tillräckligt hög grad gav oss den bredd vi ville uppnå genom vårt urval.

Det urval som genomfördes utgick från tiden vägledarna varit anställda inom Vägledningscentrum, detta för att få en spridning i urvalet mellan de som arbetat länge och de som arbetat lite kortare. Urvalet genomfördes på detta sätt då vi anser att olika faktorer, exempelvis hur man förhåller sig till arbetsplan, grupptillhörighet, attityd och trygghet, kan spela olika stor roll beroende på hur länge vägledarna varit en del av Vägledningscentrum och således påverka resultatet i vårt arbete. Informationen om anställningslängd togs reda på genom att be ledningen om en lista över alla anställda och deras arbetslängd vid Vägledningscentrum. Alla vägledarna som intervjuats arbetar inom den kommunala skolformen, på grund- eller gymnasienivå, något som inte varit ett medvetet urval utan skett slumpmässigt.

3.5 Genomförande

Som ett första steg informerades ledningen på Vägledningscentrum om hur arbetets genomförande var tänkt att realiseras. De fick då även godkänna genomförandet och komma med synpunkter. Ledningen gav även sitt medgivande till att ”Vägledningscentrum i Göteborg” skrevs ut i uppsatsen då detta inte ansågs påverka organisationen eller anonymiteten hos deltagarna i undersökningen. Vårt val av att använda korrekt stad och där med att avslöja Vägledningscentrum beror på att bakgrunden till arbetet har så pass stor betydelse för valet av forskningsområde att det hade blivit svårt att utelämna. Det beror även på det faktum att det inte finns så många vägledningscentrum i Sverige idag. Då årtal förekommer för att beskriva organisationen hade det varit lätt att identifiera denna om läsaren

så ville oavsett om det stod utskrivet eller ej, något som även ledningen hade i åtanke vid sitt beslut.

Då bevarandet av de intervjuades anonymitet gentemot ledningen men även mot varandra var viktig, skickades som steg två ett allmänt informationsmail ut. Detta innehöll en presentation av oss och ämnet för vår uppsats. Vägledarna upplystes i detta informationsmail om att ett antal av dem skulle kontaktas via telefon, för en förfrågan om enskild intervju. Då en medvetenhet fanns om att detta tillvägagångssätt kunde dra ut på tiden, beroende på hur många av de kontaktade som tackade ja eller nej, började vi med detta så snabbt som möjligt. Utifrån listan med anställningstid för vägledarna valdes slumpmässigt, via lottning, ut vilka som skulle ringas inom respektive tidsspann. Tidsspannen vägledarna delades in i blev fyra stycken. De som arbetat upp till två år blev grupp 1, de som arbetat 3 år blev grupp 2, de som arbetat fyra till fem år blev grupp 3 och de som arbetat sex år blev grupp 4. Medvetenheten fanns för att vägledare som vi redan tidigare varit i kontakt med – under praktik eller tidigare intervjuer – då kunde komma att intervjuas. Detta anses inte ha påverkat utförandet eller validiteten i arbetet eftersom forskningsområdet belyser andra aspekter än vid tidigare möten. Den förförståelse i form av åsikter och uppfattningar som vi ändå hade med oss till intervjutillfällena anses istället ha hjälpt oss i förståelsen av den intervjuades upplevelser och uttalanden (Dalen M, s.13, 2008). Tanken var att genomföra intervjuerna tillsammans då vi ansåg att det var en fördel att vara två vid intervjutillfället. Detta för att vi gemensamt kunde få en djupare förståelse och uppfattning för vad som kom fram och skedde under samtalet samt för att underlätta vid genomgång och bearbetning av den information vi fick in. Under arbetets gång blev dock en av oss sjuk och under två av intervjutillfällena var bara en av oss närvarande. Vid de tillfällen då vi var två fanns bättre möjligheter att följa upp det som kom fram under intervjuerna, detta eftersom vi då hade större potential att fånga upp och ställa följdfrågor.

Vid intervjutillfällena, med respondenternas tillåtelse, spelades samtalen in med en diktafon för att underlätta bearbetningen efteråt. Ett tekniskt hjälpmedel gjorde det lättare för så väl oss som respondenten att koncentrera sig på samtalet, det hjälpte också till att skapa en mer avslappnad stämning då inga pauser för att hinna med att skriva behövdes. Att spela in samtalen styrker även validiteten av vårt arbete. Vid intervjutillfället informerades de intervjuade om sin anonymitet och att det inspelade materialet skulle raderas när arbetet var färdigställt.

Intervjumallen utformades utifrån de teorier vi valt att använda i detta arbete, vår tidigare kunskap om organisationen och våra två frågeställningar.

3.6 Etik

Vår uppsats och forskningsprocess präglas av etiska avgöranden som är grundläggande för all form av samhällsforskning. I studien skyddas den psykiska och fysiska integriteten hos de personer som har bidragit med information. Valet att identifiera stad och där med Vägledningscentrum anses genom övervägande och godkännande av ledningen inte påverka anonymiteten hos de vägledare som medverkat.

Inför intervjuerna informerades alla vägledarna om det allmänna syftet med undersökningen via e-post. Valet att informera om det allmänna syftet och inte avslöja för mycket berodde på ett övervägande om hur mycket information som kunde ges utan att påverka utfallet av intervjuerna. Via e-mail fick vägledarna även information om att ett deltagande i studien sker på frivillig basis och att ledningen och andra kollegor ej kommer känna till vilka som kommer att delta. Deltagarnas integritet skyddas även genom att de i studien tilldelats fiktiva namn och valet att undvika sådana fakta som gör deltagarna identifierbara (Kvale S, s.77 ff. 2009). Deltagarna fick själva välja plats för genomförandet av intervjuerna så att de på så sätt kunde påverka sin egen anonymitet gentemot ledning och andra kollegor. Kvale menar att om undersökningen kommer att behandla eller framkalla konflikter kan en skriftlig överenskommelse tjäna som skydd för både deltagare och forskare(Kvale S, s.77 ff. 2009). Detta har tagits hänsyn till men ej uppfattats som nödvändigt utifrån det ämne och den organisation studien berör. Under studiens gång har det framkommit att deltagarna i vissa fall valt att undanröja sin anonymitet gentemot kollegor och ledning. Detta är deltagarnas egna val och något som genom etiska beslut eller avgöranden ej kunnat påverkas. Kvale skriver vidare att till de etiska krav som ställs på forskaren hör att denna skall söka att uppnå hög vetenskaplig kvalitet på det som publiceras. Detta innebär att resultatet skall vara så korrekt och representativt för forskningsområdet som möjligt (Kvale S, s.91, 2009). Detta har i denna uppsats tagits hänsyn till genom ett tydligt redogörande för tillvägagångssätt och den metod som använts samt en analys som styrks av citat från deltagarna. Vår egen roll som forskare har även lagts under lupp där vår förkunskap och erfarenhet värderats och där ett medvetet resonemang om vår roll som forskare förts under hela forskningsprocessens gång.

4. Teoretiskt ramverk

I detta teoretiska ramverk presenteras de teorier och den forskning som är av relevans för vår rapport. Kapitlet är uppdelat i sju rubriker som alla tar upp viktiga delar av den helhet som vägledarna i detta arbete existerar och verkar inom. Valet av de teorier vi redogör för i detta ramverk har gjorts utifrån att de förankrar och styrker vårt empiriska material.

4.1 Teorier och modeller inom vägledning

Teorier inom studie- och yrkesvägledning kan delas in i två delar, dels yrkesvals- och karriärutvecklingsteorier och dels vägledningsteorier. Lovén skriver i Kvalet inför valet att yrkesvals- och karriärutvecklingsteorierna avser att beskriva, förklara och förutsäga vad som påverkar individen till att välja på ett visst sätt, eller hur det kommer sig att man som individ hamnar i de positioner som man gör inom yrkes- och utbildningsvärlden. Vägledningsteoriernas syfte är att förklara vad som händer i den direkta val- och eller vägledningssituationen, men även att ge en bas för handling i studie- och yrkesvägledningen. Det kan dock vara svårt att dra en klar gräns emellan karriärutvecklingsteorier och vägledningsteorier. Som Lovén nämner så är vägledningsteorier inte alltid renodlade teorier utan i många fall normativa modeller som utgår ifrån olika teoretiska perspektiv. Vid en längre vägledningsprocess blir överlappningen av de två teoriområdena större (Lovén A, s.44 ff. 2000). Om det finns några renodlade vägledningsteorier kan alltså konstateras vara tveksamt och det kan snarare beskrivas som att det är modeller, förhållningssätt och metoder som utgår och inspireras av olika teoretiska perspektiv. Flera av modellerna som används i studie- och yrkesvägledning som kallas för vägledningsteorier är ursprungligen utvecklade för att passa i samtal för exempelvis psykologer och behandlingspersonal. Ofta blandas olika teoretiska utgångspunkter medvetet, vilket således innebär att begrepp och definitioner från olika teorier blir en bas för beskrivning av en vägledningsmodell som då kan beskrivas som eklektisk (Lovén A, s.52- 53, 2000). När det kommer till karriärteorier så finns det inte någon samlad teori som förklarar hur människors studie- och yrkesval formas och utvecklas. Däremot kan ett antal teoriansatser grupperas utifrån forskarnas olika förklaringsvariabler som de använder sig av för att beskriva människors karriärutveckling. Olika forskare har på en rad olika sätt delat in karriärteorier utifrån ett antal olika kriterier (Lovén A, s.47-48, 2000). Få försök har gjorts för att sammanväva sociologisk respektive psykologisk

teoribildning. Antingen har val och väljande setts ur ett individuellt perspektiv, där individen kan skaffa mer eller mindre kontroll över olika personlighetsfaktorer och hur dessa samverkar, alltså psykologisk teoribildning. Eller så har väljande setts ur ett strukturellt perspektiv då man menar att individen påverkas av faktorer som ligger utanför individens kontroll, sociologisk teoribildning. Av dessa två perspektiv har de psykologiska teorierna har haft störst genomslagskraft inom vägledning. Utifrån dessa teorier har en rad arbetssätt och metoder utvecklats för den enskilda vägledningen. På senare år har ett intresse funnits att sammanväva och kombinera psykologisk samt sociologisk teoribildning (Lovén A, s.50, 2000).

Modeller för vägledning som blivande studie- och yrkesvägledare får lära sig under sin utbildning idag kan beskrivas som eklektiska. Det innebär att de bästa delarna ur olika vägledningsmodeller kombinerats och ur dessa har nya modeller utformats. Momenten i modellerna liknar ofta varandra då vägledaren med den sökande utreder och klargör problemsituationen, hittar alternativa lösningar, väljer bästa alternativ, gör upp en handlingsplan, ser till att handlingsplanen realiseras samt utvärderar vägledningen. Dessa olika moment bildar strukturen för modellen. Det är individens behov som ska behandlas i vägledningen, modellerna utgår således ur individens perspektiv (Lindh G, s.26, 1997).

4.2 Yrkesutövning

I Selanders bok Kampen om yrkesutövning, status och kunskap skriver Lennart G Svensson ett kapitel som behandlar teori och praktik i professionellas vardagsarbete. Kapitlet baseras på ett sociologiskt forskningsprojekt som syftar till att försöka få fram konkret material kring de professionellas kompetens och vad de omsätter i sitt arbete. I sociologi om utbildning, professioner och samhällsklasser poängterar Svensson att det ofta saknas analyser av vad människor använder i sina arbeten och hur de praktiskt går tillväga i relation till den utbildning de har och den arbetsorganisation de ingår i. Forskningsprojektets syfte är vidare att försöka klarlägga vad som möjliggör samt begränsar yrkesutövarnas konkreta arbete i ett antal arbetssituationer. I undersökningen har det granskats vilka slags metoder och resurser som används i relation till utbildning och position. I detta forskningsprojekt har man valt att studera arkitekter samt psykologer (Selander S, s.183- 184, 1989).

Det man närmast brukar förknippa med professionella yrkesutövares förmåga är de kunskaper och färdigheter som de antas ha fått under sin specifika utbildning. Med denna

perspektiv hämtas kunskap om begrepp och modeller. Detta är resurser som finns som bakgrund till det som yrkesutövarna låter framträda i sitt arbete. De intervjuade psykologerna nämner att i det fria samtalet ligger modeller och teorier i bakhuvudet som en mindre medveten bakgrund. Svensson beskriver att det är ovanligt att det finns en förbindelse mellan teori och praktik i många av psykologernas arbetssituationer. Han nämner vidare hur snabbt ett samtal kan löpa för psykologerna och att det under den korta tiden kan vara svårt att göra rationella överväganden. Tolkningar kan vara hämtade från tidigare erfarenheter av liknande fall där man tillämpat en tolkning som visat sig vara rimlig, vilket på det sättet kan kopplas till en teori. Alternativt kan det vara så enkelt att det är hämtat direkt från psykologens egen livserfarenhet och yrkeserfarenhet. Det innebär då ett annan slags kompetens än den teoretiska kunskapen, vilken kan vara väl så värdefull (Selander S, s.194 ff. 1989).

Teorier och modeller kan fungera på så sätt att de skapar en gemenskap och sammanhållning och på så sätt stärker yrkesgruppen genom att det finns gemensamma referensramar där man kan diskutera sina arbetsuppgifter och stödja varandra. På så vis profileras också yrkesgruppen och gränser sätts till andra grupper (Selander S, s.198, 1989).

Arbetsrum, arbetsverktyg, tider, lön är exempel på materiella resurser. De kontrollerar och disciplinerar den enskilde, samtidigt som de också används för att få någonting gjort. Arbetstider är för de flesta en grundläggande del i vad som strukturerar arbetet. Psykologerna i projektet beskriver arbetsveckor där det ingår möten i personalgrupper, handledning och beredningsgrupper. Vid säsongens början planeras många olika mötestyper in i kalendern och övrigt arbete får planeras in i förhållande till de utsatta tiderna för möten. Det kan då vara till exempel telefonsamtal, terapier och andra samtal, journalskrivande och vidareutbildning (Selander S, s.185 ff. 1989).

Flera av psykologerna, beroende på deras typ av anställning, utför sina arbetsuppgifter på många olika håll och ofta tillsammans med annan personal än inom den egna yrkesgruppen. Då de kommer tillbaka till sina arbetsrum får de chans att träffa sina kollegor och prata av sig. Flera av psykologerna har även regelbundna gruppträffar, vissa arbetar även i arbetslag. Sammanfattningsvis kan konstateras att psykologerna har starka egna nätverk i de olika träffar som de ordnar (Selander S, s.187 ff. 1989).

I motsats till materiella resurser finns immateriella resurser som exempelvis kan vara arbetets upplägg, anställning och beslutsfattande kring arbetsorganisationen. Det innefattar också att tillämpa regler, föreskrifter och andra kodifierade normer. Med detta menas i vilken utsträckning det dagliga arbetet styrs av administrativa rutiner, uppsättning av regler med

mera. Organisationer kan använda sig av normer som administrativa, ekonomiska eller informerande propagerande styrmedel. I denna undersökning ser psykologerna sällan administrativa regler, lagar och förordningar som hinder eller begränsningar. Det finns en önskan att ha entydiga föreskrifter samtidigt som man ändå inte vill ha det. Psykologerna hänvisar i större utsträckning till ramar som knappast påverkar det dagliga behandlingsarbetet alternativt att de är så självklara för alla så att de inte behöver nämnas. En del av psykologerna kan hänvisa till sina befattningsbeskrivningar som användbara för att definiera sina relationer till omgivningen, medan andra bara har en vag uppfattning om dess innehåll (Selander S, s.189 ff. 1989).

4.3 Yrkessocialisation

Med yrkessocialisation avses den process som leder nyanställda till fullt medlemskap i en viss yrkesgrupp. För att få tillträde till en viss yrkesgrupp krävs oftast en grundläggande kunskapskompetens, men det är inte enbart kunskapskompetensen som är avgörande för medlemskapet, den är oftast endast ett minimikrav. Socialisationen säkerställer även en viss överensstämmelse med oskrivna regler som gäller beteende, åsikter och attityder som yrkets utövare uppvisar. Det finns två typer av yrkessocialisation, den formella i form av utbildningen till ett visst yrke och den informella yrkessocialisationen som innebär den yrkespraxis som faktiskt bedrivs på arbetsplatsen. Dessa två kan stå i viss motsatsställning till varandra där den informella yrkessocialisationen lär ut det som är för handen just nu medan den formella yrkessocialisationen är inriktad på uppfattningen av vad framtida krav kan komma att innebära. Utbildningen används som ett av flera sätt för att utveckla kvaliteten inom yrkesområdet. Den informella yrkessocialisationen är under vissa betingelser stark. Ett villkor handlar om att det måste uppfattas som viktigt för den nyanställda att uppnå medlemsstatus och bli en del av den yrkeskultur han eller hon verkar i (Lauvås P & Handal G, s.140 ff. 2001). Den yrkespraktik en individ besitter grundar sig till viss del på vad denne lärt sig under sin utbildning, det vill säga den formella yrkessocialisationen, men framförallt grundar sig yrkespraktiken på kunskaper och färdigheter som individen skaffar sig under sin yrkesutövning. Även värderingar, känslor och attityder har betydelse för individens yrkespraktik (Lauvås P & Handal G, s. 141, 2001). Enligt Lauvås och Handal är yrkesteori således ett begrepp som ligger på individnivå. Det är den enskilda individen som besitter sin egen och speciella yrkes- eller praxisteori. När flera personer ingår i ett nära och långvarigt samarbete eller har befunnit sig inom samma organisatoriska ram under en längre tid, kommer

de enskilda individernas yrkesteorier naturligt nog att påverkas av detta och bli mer lika än de annars skulle vara (Lauvås P & Handal G, s.104, 2001).

4.4 Arbetsorganisationer – handlingsutrymme och samspel

En organisation beskrivs av Hansen och Orban som en planmässigt inrättad social enhet som syftar till att uppnå ett eller flera mål (Hansen H L & Orban P, s.90, 2002). I strävan efter att uppnå mål binder organisationen samman en grupp individer och tillskriver dem vissa rättigheter och skyldigheter vilket påverkar och styr individernas handlings- och samspelsmöjligheter inom ramen för organisationen (Engdahl O & Larsson B, s.143, 2006). Förutom organisationen som utgör den sociala kontext inom vilken individen verkar spelar även kunskap och kompetens in för individens handlingsmöjligheter. Kompetens betyder ”som har förmåga” och har att göra med vilka resurser som individen förfogar över. De resurser som kompetens är förbundna med kan vara av vitt skilda slag och handla om allt från materiella och tidsmässiga resurser till sociala resurser i form av kontakt och utbyte med andra individer. Kompetens utgör på så sätt vad en person erfar som möjligt eller omöjligt att genomföra och innefattar båda kunskap, färdigheter och attityder (Engdahl O & Larsson B, s.36-37, 2006 samt Lauvås P & Handal G, s.123, 2001). Kompetens inom arbetslivet kan beskrivas som ”en individs potentiella handlingsförmåga i relation till en viss uppgift, situation eller kontext”, alltså en individs förmåga att framgångsrikt utföra ett arbete (Hansen H L & Orban P, s.188, 2002).

4.5 Yrkeskunskap och kompetens

Kunskap kan delas upp i två primära grupper, den explicita kunskapen som är av sådan typ att den kan verbaliseras eller uttryckas i ord och på så sätt kan förmedlas till andra i form av exempelvis regler, förordningar eller ren fakta om egenskaper och relationer. Den andra formen av kunskap är den implicita kunskapen och innefattar sådant som man inte vill eller kan formulera i ord. Denna kunskap kallas ofta för ”tyst” kunskap eller erfarenhet - eller förtrogenhetskunskap och är knuten till färdigheter eller praktisk kunskap, den kan också vara knuten till förmågan att känna igen något, att bedöma eller att se mönster (Hansen H L & Orban P, s.187-188, 2002).

Lauvås och Handal utvecklar i sin bok Handledning och praktisk yrkesteori begreppet tyst kunskap och beskriver den tysta kunskapen eller kompetensen utifrån tre åtskilda betydelser.

sätta ord på, det kan till exempel handla om insikter eller vetande som är av praktiskt art, så som olika färdigheter. För det andra kan den tysta kunskapen beskrivas som kunskap man tillägnat sig genom övning och som kommer till uttryck i den säkerhet man uppvisar då man hamnar i situationer där kunskapen är till nytta. Slutligen kan den tysta kunskapen utgöra kunskap som handlar om hur vi använder oss av vårt modersmål, kulturspecifika gester, helt enkelt vårt kulturspecifika sätt att vara och bete oss på (Lauvås P & Handal G, s.105 ff. 2001). All yrkeskunskap är dock inte personlig eller tyst, enligt Lauvås och Handal är förordningar och tillvägagångssätt ofta utformade i muntlig eller skriftlig form, så kallad explicit kunskap (Lauvås P & Handal G, s.122, 2001). Handal och Lauvås tar även upp vad de kallar för personlig kunskap. Den personliga kunskapen beskrivs som den kunskap som en person integrerat i sin egen personlighet, en individuell, unik och speciell utformning av den yrkeskunskap som finns utvecklad inom ett visst ämnesområde, denna kunskap kan även betecknas som införstådd kunskap (Lauvås P & Handal G, s.104 ff. 2001).

4.6 Ett professionellt förhållningssätt

I Ulla Holms bok (2009) Det räcker inte att vara snäll – om empati och professionellt

bemötande i människovårdande yrken beskriver hon vad som kännetecknar ett professionellt

förhållningssätt. Syftet med boken är att belysa det specifika i det professionella förhållningssättet och den medvetenhet, kunskap och självdisciplin som det förutsätter (Holm U, s.10, 2009). Holms bok bygger på teoretiska och empiriska studier av läkares psykiska arbetsmiljö som slutfördes 1993, i denna omarbetade utgåva (2009) har Holm kompletterat med undersökning av behandlare som arbetar med institutionsplacerade, tvångsvårdade missbrukare. Holm använder sig i sin bok av orden ”hjälpare” då hon skriver om läkarna och behandlarna i studien och deras patienter benämns ”patient/er”. Trots att Holm i sin bok ofta beskriver scener ur sjukhusmiljöer, vårdcentraler eller behandlingshem understryker hon att det som i hennes bok beskrivs om sjukhuset lika gärna kan användas i sammanhang som rör exempelvis socialkontor, gruppbostäder eller en prästens arbetsrum (Holm U, s.12, 2009). I

Holms bok Empati – att förstå andra människors känslor definieras professionell hållning som följer:

Professionell hållning är en ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som - på kort och lång sikt- gagnar den hjälpsökande, inte av de egna behoven, känslorna och

impulserna. Detta innebär att visa respekt, intresse, värme, medmänsklighet, empati och ett personligt bemötande

(Holm U, s.42, 2001) Vidare menar Holm att individen via en yrkesutbildning erhåller kunskap om det område där denna skall verka som både är teoretisk och praktisk. Förutom de fackkunskaper som individen tillägnar sig under utbildningen, får denna förhoppningsvis även en yrkesidentitet och en uppsättning etiska regler som kan vägleda individen i sin yrkesutövning. Den yrkesidentitet individen erhåller innefattar en värdering av sig själv som yrkesmänniska, med det menar Holm att den placerar in individen i en yrkeshierarki såväl på samhällelig nivå som i den speciella hierarki som yrket tillhör. Yrkesidentiteten ger även vägledning i arbetet och fungerar som ett starkt stöd i valsituationer där man måste välja mellan olika handlingar, den ger individen en känsla för vilka förpliktelser och etiska regler som gäller för dennes yrkesutövande. Yrkesidentitet kan också hjälpa yrkesutövaren att hantera och hålla sig professionell i olika situationer (Holm U, s.48 ff.1995).

Holm menar att en professionell förhållning kräver att yrkesutövaren i sin profession handlar tvärt emot sina egna behov, känslor och impulser och istället ständigt strävar och styrs av det som gagnar patienten och dennes behov, känslor och impulser. På så sätt kräver ett professionellt förhållningssätt en speciell motivation som gör att yrkesutövaren ger upp sina egna behov och utvecklar attityder och värderingar som gör att andra handlingar och inställningar känns belönande (Holm U, s.51- 52, 2009).

I sin bok beskriver Holm även vad som skiljer den professionella yrkesutövaren från ”andra” och tar då upp två viktiga begrepp: Självreflektion och kommunikation

Självreflektion innebär ett granskande av sin egen roll i samspel med andra, det vill säga att individen betraktar sig själv utifrån och reflekterar över hur han eller hon bidrog till att någonting gick bra eller dåligt. Genom att besitta förmågan att reflektera över sig själv och ha trygghet nog att göra detta kan individen utveckla självkännedom (Holm U, s.82, 2009).

Kommunikationen som ett verktyg i det professionella förhållningssättet handlar enligt Holm om god samtalsmetodik. Holm menar att god samtalsmetodik hjälper yrkesutövaren att fånga upp små informationsbitar. Genom att ställa frågor och bekräfta uttryck fördjupas informationen som kommuniceras. En bristande samtalsmetodik kan enligt Holm handla om att inte klargöra förväntningar, att avbryta eller ge bristfällig respons på det som

kommuniceras eller att tala över huvudet på personen som yrkesutövaren möter (Holm U, s.85, 2009).

Holm skriver att det professionella förhållningssättet, förutom att det ställer krav på självreflektion, medvetenhet och självkännedom också kräver att hjälparen skall ha ett intresse för människor och en viss syn på människan. De flesta professionella hjälpare strävar efter att se sina patienter som unika individer som alla reagerar utifrån sina egna förutsättningar och som har en egen historia (Holm, s.64, 1995).

4.7 Attityd

Begreppet attityd beskrivs i Läroboken för psykologi (1991) av Bunkholdt som en relativt varaktig struktur som innehåller tanke, känsla och handlinsbenägenhet, alltså en tendens att bete sig, känna eller tänka på ett visst sätt gentemot en viss företeelse. De attityder vi har kan enligt Bunkholdt ha olika funktioner och på så sätt medverka i vår aktiva anpassning till de olika miljöer eller uppgifter vi ställs inför. En sådan funktion är kunskapsfunktionen. Attityder som har en kunskapsfunktion präglas av tänkandet och kännetecknas av att de förändras allt eftersom ny kunskap eller ny information om det som rör attityden tillförs.

En annan funktion som en attityd kan inneha är värderingsfunktionen. Värderingsfunktionen är kopplad till de värden som är viktiga för individen och är ofta en bekräftelse för individen på vilken sorts människa denna är. Dessa attityder är ofta integrerade i individen och mycket stabila. Vad vi har för attityder och deras funktioner har en uppenbar påverkan på allt vi tar oss för, bland annat påverkar våra attityder hur vi tolkar verkligheten, hur lätt vi lär oss saker, vilka grupper eller människor vi umgås med och tillhör samt vårt yrkesval. När det gäller val av yrke menar Bunkholdt att det inte alltid har med attityder att göra, men att vi i vissa fall kan se att somliga attityder pekar åt ett visst håll när det gäller utbildning och yrke. Ett exempel som Bunkholdt ger på detta är valet att arbeta inom vårdsektorn, ett val som ofta har med ett intresse för människor att göra. Bunkholdt menar att det attitydmässigt inte går att placera in vårdpersonal i en enhetlig kategori men att det finns en tendens till att vissa attityder återfinns hos de flesta i denna grupp, sådana attityder kan präglas av en positiv relation till omsorg och ansvar för dem som har det sämre ställt (Bunkholdt V, s.99 ff. 1991).

8. Resultatredovisning och analys

I denna resultatredovisning och analys kommer vi med hjälp av det teoretiska ramverket vi presenterat redogöra och analysera för det empiriska material vi samlat in under arbetets gång. Redovisningen är uppdelad i tre rubriker, detta för att på ett tydligt sätt besvara våra frågeställningar samt ge läsaren en tydlig struktur. Under samtliga rubriker kommer citat från våra respondenter presenteras, citat vi anser lyfter upp de frågeställningar som vår studie har för avsikt att besvara.

8.1 Utbildning – dörröppnare och kunskapskälla

Under denna forskningsprocess och utifrån intervjuerna som genomförts har det framkommit en rad påverkansfaktorer för vägledarnas val av arbetsmetoder i mötet med den vägledningssökande. Majoriteten av vägledarna inom Vägledningscentrum är utbildade inom studie- och yrkesvägledarprogrammet, vilket innebär att de har en likvärdig grund att utgå ifrån i sitt arbete. Under intervjuerna som genomförts framkommer tydligt att utbildningen är en viktig del i vad som påverkar vägledarens val av arbetsmetoder. Maja säger:

Nä, först och främst så är det ju mycket från utbildningen, det är ju det som jag har lärt mig som jag använder då. Nä men sen handlar det väl om hur man är som, jag är nog väldigt som jag, nä men hur skall jag säga, som jag är som person

(Intervju Maja 2009)

Den kunskap flertalet av vägledarna nämner att de förvärvat under sin studietid utgör den grund som de allt eftersom bygger på genom nya erfarenheter och influenser. På så vis integreras de nya metoderna med grundkunskaperna de redan besitter, vilket stämmer väl överens med det Lauvås och Handal beskriver som yrkessocialisation och den yrkespraktik en individ besitter. Med yrkessocialisation avser Lauvås och Handal den process som leder nyanställda till fullt medlemskap i en viss yrkesgrupp. För att få tillträde till en viss yrkesgrupp krävs oftast en grundläggande kunskapskompetens, men det är inte enbart kunskapskompetensen som är avgörande för medlemskapet, den är oftast endast ett minimikrav. Socialisationen säkerställer även en viss överensstämmelse med oskrivna regler som gäller beteende, åsikter och attityder som yrkets utövare uppvisar. Detta grundar sig till

viss del på vad denne lärt sig under sin utbildning, det vill säga den formella yrkessocialisationen, men framförallt grundar sig yrkespraktiken på kunskaper och färdigheter som individen skaffar sig under sin yrkesutövning, den så kallade informella yrkessocialisationen. Även värderingar, känslor och attityder har betydelse för individens yrkespraktik (Lauvås P & Handal G, 2001). Enligt Lauvås och Handal är yrkesteori således ett begrepp som ligger på individnivå. Det är den enskilda individen som besitter sin egen och speciella yrkes- eller praxisteori. Karin säger:

Ja alltså någonting har man ju med sig ifrån utbildningen och sen har det ju gått undan för undan menar jag. För man börjar och så bygger man på så det är klart att det blir en erfarenhet/…/

(Intervju Karin 2009) I Selanders bok och det sociologiska forskningsprojektet som Lennart G Svensson beskriver framkommer att det som närmast brukar förknippas med professionella yrkesutövares förmåga är de kunskaper och färdigheter som de antas ha fått under sin specifika utbildning. Med denna förmåga förväntas de veta vad som ska göras och vad som gäller. Ur teorier och teoretiska perspektiv hämtas kunskap om begrepp och modeller. Detta är resurser som finns som bakgrund till det som yrkesutövarna låter framträda i sitt arbete. De intervjuade i forskningsprojektet som Svensson skriver om nämner att i det fria samtalet ligger modeller och teorier i bakhuvudet som en mindre medveten bakgrund. Svensson beskriver att det är ovanligt att det finns en förbindelse mellan teori och praktik i många av psykologernas arbetssituationer (Selander S, s.183- 184, 1989). Detta är något som avspeglar sig även hos vägledarna då ingen av de intervjuade säger sig ha någon direkt teoretiskt förankring i sitt val av metoder och inte heller i det dagliga arbetet som helhet, utan plockar lite här och lite där. Moa får frågan om hon har något teoretiskt förhållningssätt och säger:

Nej, jag tror inte att jag är så jätte medveten utan det är bara liksom kommer in i vägledningssamtalen tror jag. För det är liksom någonting som man har bankat in så i huvudet när man gick utbildningen, så att de här grejerna kommer väl, men, så det är också sådana saker man, jag försöker väl åtminstone att inte ställa så mycket slutna frågor och ledande frågor, utan att man hela tiden låter eleven vara i centrum och att man får, de får berätta en hel del

Den formella yrkessocialisationen, alltså det man lär sig under sin utbildning, som vägledarna i vår undersökning har med sig kan härledas till de teorier och modeller som är centrala inom studie- och yrkesvägledarutbildningen. Lovén beskriver vägledningsteorier och hur dessa har till syfte att förklara vad som händer i den direkta val- och eller vägledningssituationen men även ge en bas för handling i själva vägledningen. Vägledningsteorierna är sällan renodlade utan i många fall modeller som utgår ifrån teoretiska perspektiv (Lovén 2000). Lindh skriver att modeller som vägledare får lära sig i dagens utbildning kan beskrivas som eklektiska, vilket innebär att de bästa delarna ur olika vägledningsmodeller kombinerats och på så vis har nya modeller utformats (Lindh G. 1997). Teorier och modeller kan fungera på så sätt att de skapar en gemenskap och sammanhållning och på så sätt stärker yrkesgruppen genom att det finns gemensamma referensramar där man kan diskutera sina arbetsuppgifter, stödja varandra och så vidare. På så vis profileras också yrkesgruppen och gränser sätts till andra grupper (Selander S, s.198, 1989). Som flertalet av de intervjuade nämner så är utbildningen något som påverkar dem i hög grad vid val av arbetsmetoder i mötet med den sökande. Karin säger:

Vad som, alltså det ligger ju i hela förberedelsen på utbildningen och praktiken och så, det är bara så man gör och jag kan inte se nått bättre sätt heller, det är ju inget jag ifrågasätter, användningen av enskilda samtal eller klassinformationen eller föräldramöten egentligen utan det tror jag att det måste finnas där

(Intervju Karin, 2009) Under intervjuerna framkommer det att en del metoder är så självklara och grundläggande för vägledarna att de inte nämner dem som metoder, utan beskriver användningen av dem utan att reflektera över dem som metoder. Karin säger:

/…/äh jag tänker kanske inte på det som metoder liksom utan man söker väl i det man har, plus att man någonstans, det är jätte svårt, det är jätte svårt det här att tänka runt om kring för att på nått sätt så bli det väl också så integrerat, alltså det man lär sig och det man tar till sig och vissa saker tar man säkert till sig mer, jag menar både under utbildningen och sen under fortbildningen och nya... Infallsvinklar så blir det ju på nått sätt integrerat i en som person, i yrkessituationen i varje fall, för annars blir det ju väldigt konstlat också

Dessa integrerade metoder är något vägledarna har med sig redan från utbildningen in i yrkesrollen, vilket ger underlag för gemensamma referensramar och gör att yrkesgruppen profileras redan under studietiden, detta kan liknas vid det som Svensson nämner ovan i sitt forskningsprojekt, även om denna profilering inte sker medvetet från vägledarnas sida. Lauvås och Handal beskriver att om flera personer ingår i ett nära och långvarigt samarbete eller har befunnit sig inom samma organisatoriska ram under en längre tid, kommer de enskilda individernas yrkesteorier naturligt nog att påverkas av detta och bli mer lika än de annars skulle vara (Lauvås P & Handal G, s.104, 2001). Detta kan appliceras även på utbildningen, som är ett nära samarbete under en tid, där påverkan kan liknas vid tillhörigheten till en organisation, då vägledarna under sin utbildning befinner sig inom en viss ram och blir mer lika i sin yrkesteori.

8.2 Kontexten – hur påverkar sammanhanget

Utöver utbildning och den socialisation in i yrkesrollen som denna medför framkommer det under intervjuerna att den kontext vägledarna verkar inom påverkar valet av arbetsmetoder i mötet med den sökande på en rad olika sätt. Vägledningscentrum som organisation är den gemensamma utgångspunkten för samtliga anställda. Pal Orban beskriver en organisation som en planmässigt inrättad social enhet som syftar till att uppnå ett eller flera mål (Hansen H L & Orban P, s.90, 2002). I strävan efter att uppnå mål binder organisationen samman en grupp individer och tillskriver dem vissa rättigheter och skyldigheter vilket påverkar och styr individernas handlings- och samspelsmöjligheter inom ramen för organisationen (Engdahl O & Larsson B, s.143, 2006).

Vägledarna arbetar på olika skolor, men möts i sina arbetslag på Vägledningscentrum en gång per vecka och får då möjlighet att bland annat diskutera vägledningssamtal de haft under veckan och ge varandra tips och feedback. Kollegorna och/eller arbetslaget är enligt flertalet av de intervjuade vägledarna något som i stor utsträckning påverkar valet av arbetsmetod i mötet med den vägledningssökande på så sätt att man inspireras och tar hjälp av varandra. Karin beskriver det så här:

/…/ja…, nä men många gånger så är det ju dem som jag talar med då, alltså eleverna då va, det är ju människorna då kan jag ändå säga, och kollegorna är ju väldigt viktiga. Det är ju väldigt mycket bra och trevliga människor kan jag tycka, som jobbar som studie-

och yrkesvägledare på vår arbetsplats liksom. Å sen, är man på en arbetsplats där man trivs och där lär känna människor så kan man ju hämta mycket inspiration i det där dagliga som kanske inte rör jobbet utan liksom, kallpratet också på något sätt

(Intervju Karin 2009) Under intervjun med Moa säger hon som följer:

Ja, man brukar väl höra lite vad kollegorna gör, det brukar man väl göra. Vi brukar ju prata ganska mycket om hur vi arbetar och så. På Vägledningscentrum brukar vi ju ta upp det

(Intervju Moa 2009) Detta kan till stor del liknas med Svenssons forskningsprojekt. Svensson nämner att flera av personerna i forskningsprojektet, beroende på deras typ av anställning, utför sina arbetsuppgifter på många olika håll och ofta tillsammans med annan personal än inom den egna yrkesgruppen. Då de kommer tillbaka till sina arbetsrum får de chans att träffa sina kollegor och prata av sig. Flera av forskningsprojektets deltagare har även regelbundna gruppträffar, vissa arbetar även i arbetslag (Selander S, s.187 ff. 1989).

Ytterligare en stark påverkansfaktor för de intervjuade vägledarna är den arbetsplan som finns för alla anställda inom Vägledningscentrum, med något olika utformning beroende på vilken skolform de arbetar inom. Arbetsplanen är en tydlig del i Vägledningscentrums gemensamma mål. Vägledarna nämner att arbetsplanen ger en ram för deras arbete och på så sätt påverkar dem, men att de ändå är fria att välja arbetsmetoder utefter hur de själva önskar arbeta så länge det som står i arbetsplanen följs. Göran svarar:

Jag är nog, ja jag, det får jag nog välja själv, det får jag säga, det tror jag. Det som vi har det är ju, vi har ju vissa arbetsplaner för varje skolform en för grundskola, en för gymnasium och en för praktikenheten och så här. Och för X skolan då så är det ju liksom målen som anges, exakt hur det ska gå till står i allmänhet inte. Skulle jag välja någon väldigt ovanlig form så fick jag väl prata med min enhetschef här

I undersökningen som Svensson beskriver ser deltagarna i forskningsprojektet sällan administrativa regler, lagar och förordningar som hinder eller begränsningar. Det finns en önskan att ha entydiga föreskrifter samtidigt som man ändå inte vill ha det. Deltagarna hänvisar i större utsträckning till ramar som knappast påverkar det dagliga behandlingsarbetet alternativt att de är så självklara för alla så att de inte behöver nämnas. En del av deltagarna kan hänvisa till sina befattningsbeskrivningar som användbara för att definiera sina relationer till omgivningen, medan andra bara har en vag uppfattning om dess innehåll (Selander S, s.189 ff. 1989). Det nämns i intervjuerna med vägledarna att arbetsplanen är till störst hjälp framförallt som nyanställd, då den används som en mall för hur arbetet skall utföras. När de arbetat några år menar vägledarna att de vet vad som står skrivet i arbetsplanen och kan jobba lite mer distanserat till. Precis som Tove beskriver:

När jag började jobba i Göteborg då lusläste jag arbetsplanen och så gjorde jag en egen plan, verksamhetsplan så körde jag ganska, men nu gör jag inte det. Nu är jag nog mer, ja det kanske är för att jag har landat i den

(Intervju Tove, 2009) Utöver arbetsplanen som styrdokument för hur arbetet skall utföras har även fortbildningarna som syfte att ge riktlinjer för gemensam utveckling i yrkesrollen. Kim säger:

Ja, eller ja det är ju viktigt att man tänker på det och försöker, att man försöker ha en så bred verktygslåda som möjligt och jobba med det och det är viktigt att få kompetensutveckling också

(Intervju Kim, 2009)

Samtliga av de intervjuade vägledarna tycker att fortbildningen som helhet är relevant men det finns synpunkter på vilken fortbildning som ges samt hur den ska tillämpas i det dagliga arbetet. Tove – som är något missnöjd – beskriver fortbildning inom organisationen:

/…/de flesta utav dem har ju vart bra, eller riktigt bra, men det värsta är att det inte följs upp. Att det inte finns en ram, och det är ju min förväntan av Vägledningscentrum som arbetsgivare, att ge mig som medarbetare denna ramen. Att ge mig metoderna för att implementera det, men där släpper man. Och det här har påtalats, nu har jag ändå