Vägtransportsystemet

Robusthet uttrycker transportsystemets förmåga att stå emot och hantera störningar. Exempel på störningar är olyckshändelser, svåra väderförhållanden, fel och avbrott i olika tekniska system som kan orsaka oplanerade avbrott, samt akuta underhållsåtgärder och olika typer av förebyggande underhåll.

Robust och tillförlitlig infrastruktur är en grundförutsättning för effektiva, säkra, energieffektiva och miljömässigt hållbara transporter och därmed ett väl fungerande samhälle och näringsliv. Det är en grundförutsättning för att den kapacitet som infrastrukturen är byggd för ska kunna utnyttjas effektivt.

40 James, B., 2018 Cost Projections of PEM Fuel Cell Systems for Automobiles and Medium-duty Vehicles, DOE Fuel Cell Technologies office Webinar, April 25, 2018

41 Deloitte and Ballard, Fueling the future of mobility-Hydrogen and fuel cell sources for transportation role, 2018

Om ett transportsystem inte är robust blir följden att det inte går att uppfylla eller leverera planerade res- och transporttider samt svårigheter att snabbt tillhandahålla rätt information vid störningar. Resenärer och transportköpare måste kunna lita på att resan/transporten kan genomföras på det sätt som planeras. Resultatet blir förseningskostnader för såväl individer, näringsliv som för samhället samt att förtroendet för infrastrukturen sviktar. Ny infrastruktur måste utformas och dimensioneras med hänsyn till klimatförändringar, anpassas till omgivande landskap och bebyggelse och tillsammans med människor och fordon skapa ett säkert transportsystem. Detta gäller även olika former av elektrifiering av tunga fordon.

4.7.1. Övergripande systemperspektiv

När det gäller robusthet ur ett systemperspektiv har riskanalyser pekat på ett antal risker och frågor som är kopplade till eventuella sårbarheter som kan uppstå vid elektrifiering av tunga transporter.

Exempel på frågor som uppstår:

 Hur sårbart blir samhället och transportsystemet?

 Bygger vi ett sårbart nationellt infrastruktursystem som är störningskänsligt och beroende av kontinuerlig elförsörjning?

 Påverkas vårt totalförsvar och vår beredskap om vår transportförsörjning försämras exempelvis vid konflikter?

 Hur påverkas dispenstransporter, exempelvis i form av begränsningar i bredd, i höjd eller lägre bärighet beroende på vilken elektrifieringsteknik som används. Om så, bör det i samband med förstudie/vägplan finnas alternativa vägar som klargörs.

 Blir tillgängligheten till anläggningen eller restiderna försämrade för att nya metoder för underhåll eller specialanpassade maskiner måste användas?

En preliminär bedömning är att stationär laddning av tunga fordon inte har någon

betydande påverkan på frågorna ovan utöver ett elberoende men en detaljerad riskanalys är planerad att genomföras under 2021.

Dagens fordon använder bränslen som kan lagras i stora depåer och det finns ett väl utbyggt system för att tanka fordonen över hela landet. Vätgas kan lagras i depåer och ett system för att fylla på fordonen kan byggas ut i framtiden. Gemensamt för dessa är att de inte är beroende av momentan extern kraftförsörjning, det vill säga elkraft. När det gäller

batteridrift kan fordonen nå en viss sträcka innan de måste laddas, antingen stationärt eller på en elväg. Elvägar är beroende av en fungerande kontinuerlig elförsörjning vid färd. Med detta resonemang kan man rangordna de olika elektrifieringslösningarnas påverkan på robusthet ur ett systemperspektiv, där stationär laddning av batteridrivna fordon har en något mindre robusthet i jämförelse med dagens diesel- och bensinfordon, se Tabell 6, framförallt på grund av räckvidd och möjligheten att lagra energi i systemet.

Tabell 6. Olika drivlinors bedömda robusthet relativt dieseldrift Typ Påverkan robusthet - system

Diesel/bensin 0 - alternativ

Vätgas

-Batteri

-Elväg

-4.7.2. Drift och underhåll av väganläggningen

Ett välplanerat underhåll minskar risken för störningar. Transportsystemets tillförlitlighet blir allt viktigare, men också allt svårare att upprätthålla, på grund av ökande trafik och underhållsbehov. I vägsystemet gör ökande trafikvolymer att systemet blir allt känsligare även för små störningar.

Trafikverkets underhållsuppdrag är att vidmakthålla infrastrukturens funktion. Det innebär att de tilldelade medlen för underhåll ska fokusera på att hålla infrastrukturen på samma funktionella nivå som den är byggd för. Leveranskvaliteterna som utgör grunden för prioritering är att väganläggningen ska vara säker, robust och miljö-och klimatsmart. Utgångspunkten för en effektiv drift och underhåll är Trafikverkets strategi för

tillgångsförvaltning. Tillgångsförvaltning innebär att använda organisationens tillgångar för att åstadkomma de värden eller nyttor som krävs för att uppnå de mål som organisationen har. Det medför att Trafikverkets mål omvandlas till konkret beslutsstöd för åtgärder så att tillgångarna under dess livscykel ska bidra på ett optimalt sätt. Vi eftersträvar att optimera balansen mellan kostnader, risker och resultat på både kort och lång sikt. En systematisk tillgångsförvaltning underlättar för Trafikverket att tillgodose krav på leveranskvalitet och förändringar i trafikering på ett långsiktigt hållbart sätt.

Punktlighet uttrycker transportsystemets förmåga att uppfylla eller leverera planerade res-och transporttider samt förmåga att snabbt tillhandahålla rätt information vid störningar. Dessa kan påverkas negativt om underhållsmetoderna medför längre restider, vilket kan vara en konsekvens av att nya metoder och maskiner måste användas. Detta gäller även vid oförutsedda händelser, till exempel olyckor som medför störningar, samt akuta oplanerade underhållsåtgärder.

Hur väganläggningen berörs av olika former av elektrifiering är betydande för Trafikverkets uppdrag. Detta kan beröra beläggningsunderhåll, slåtter/röjning, avvattning, trafikstyrning, vintervägklass, snöröjning, halkbekämpning, bärighet och underhållskostnader för

vägframkomlighet till olika delar i systemet.

Batteridrift med stationär laddning, samt vätgasdrift med bränsleceller bedöms inte påverka ovan angivna egenskaper överhuvudtaget till skillnad mot andra former för elektrifiering.

4.7.3. Trafikstörning

En viktig aspekt är hur elektrifierade fordon ska kunna ledas om vid stopp eller störningar på en väg. Trafikverket har i dagsläget identifierat omledningsvägar för europavägarna samt några större riksvägar. Omledningsvägnätet omfattar vägar som är avsedda för att tillfälligt leda om trafik och kan vara båda statliga och kommunala.

Omledningsvägar är idag klassade i tre olika klasser. Syftet med klassning är att

Trafikledning snabbt ska kunna se vilka omledningsvägar som har god användbarhet och vilka som har mer eller mindre omfattande begränsningar som måste beaktas innan beslut om att starta omledning tas.

För stationär laddning, där energin är lagrad ombord på fordonet bedöms inte omledning av trafiken utgöra samma utmaning som med elvägar. Att elektrifiera ett omledningsvägnät med elväg är kostsamt. Lösningen kan vara att på ett omledningsvägnät anlägga stationära laddningspunkter på strategiska platser. Dessa laddstationer kan även nyttjas för fordon som enbart laddas stationärt men behövs primärt för elvägar och hur affärsmodellen ser ut för dessa laddstationer behöver lösas inom ramen för elvägar. Alternativt kan elvägsfordon nyttja de laddstationer som uppförts primärt för stationärt laddade fordon om dessa finns längs med omledningsvägen, vilket skulle öka nyttjandegraden av dessa laddstationer.