”Min vän Stefan”
En dag när jag var på väg hem från min nya skola såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Stefan. Han såg väldigt ledsen ut och ränderna på hans kinder avslöjade att han hade gråtit. Jag tänkte: ”Vem kan vara så ledsen på en fredag? Han måste vara knäpp”. Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare.
När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom och satte krokben så att han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg och jag såg dem landa på gräset ungefär en meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät igen. När jag gav honom glasögonen sa jag: ”De där killarna är töntar. De vet inte bättre!”. Han tittade på mig och sa: ”Tack så mycket!” Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom upp och frågade var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig. Vi pratade hela vägen hem och jag hjälpte honom att bära hans tunga ryggsäck. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja. Vi träffades hela helgen och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom och mina vänner tyckte likadant. Det blev måndagsmorgon och där gick Stefan med sin jätteväska igen. Jag stoppade honom och sa: ”Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den varenda dag”. Han bara skrattade och gav mig en vänskaplig knuff. Under de följande fyra åren blev Stefan och jag allra bästa vänner.
När vi närmade oss studenten började vi att planera för universitetet. Stefan bestämde sig för att läsa i Stockholm och jag skulle till Lund. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till Handelsskolan där jag hade fått ett stipendium. Stefan hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår gymnasieklass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han hade varit tvungen att förbereda talet under en lång tid och jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.
På studentdagen såg jag Stefan. Han såg verkligen bra ut. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna. Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla så jag klappade till honom på ryggen och sa: ”Hej kompis, du kommer att göra bra ifrån dig!” Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. ”Tack”, sa han.
När han började, harklade han sig först och började sedan prata. ”Studenten är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia för er.”
Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades och jag hade hjälpt honom med hans glasögon. Jag hade aldrig förstått hur mycket min vänskap hade betytt för Stefan. Han hade varit mobbad under hela skoltiden och han menade att jag hade dykt upp som en skyddsängel när jag börjat i hans klass. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. ”Som tur var, fick jag en vän som tyckte om mig som den jag var.” . Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet.
Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till det sämre.
Bilaga 3. Vänskapsdikter
Recept: En sjysst kamrat
3 dl kamratskap 2 msk hemligheter ¼ kryddmått bråk 2 tsk humor
5 dl blandade bra saker.
Gör så här:
Blanda ihop kamratskapet med blandade bra saker. Vispa ordentligt. Rör försiktigt ner humorn. Häll ut allt i en kompisform smord med bråk. Ställ in i ugnen i 3 minuter. Tag ut den och strö på hemligheterna.
Källa: Widerberg, Siv & Widerberg, Gertrud (red.) 2001: Barnens andra bok. Stockholm: En bok för alla. S.32
Att vara ensam
Många människor känner sej ensamma. Barn kan känna sej ensamma.
Vuxna också.
Många gamla är mycket ensamma.
Deras mammor och pappor har för längesen dött. Deras vänner också.
Det är inte så lätt att vara ensam. Det känns så tomt inuti på nåt sätt.
Barbro Lindgren
Jag ser
Jag ser att du är trött
men jag kan inte gå alla stegen åt dig Du måste gå dem själv
men jag vill gå dem med dig, jag vill gå bredvid dig.
Jag ser din dag är tung
men jag kan inte gråta alla tårarna åt dig Du måste gråta dem själv
men jag vill gråta med dig, jag vill gråta med dig.
BjØrn Eidsvåg
Källa: Bennet, Amelie (red.) 2002: De vackraste kärleksdikterna. Stockholm: Prisma. S.79
Min nalle
Min nalle har tappat ett öga och ena armen är sned. Foten har mamma lagat och lilla svansen med.
Alla tycker att nalle är sliten och ganska ful.
Dom säger att jag borde önska en ny och fin till jul.
Det gör precis detsamma att han är utan hår.
Jag tänker behålla nalle i alla mina år.
Brita af Geijerstam
Källa: Widerberg, Gertrud & Widerberg, Siv 2003: Barnens versbok. Älskade dikter att läsa om och om igen. S.186
Änglahund
Det var sent en kväll vi hade spelat på en marknad Trött o frusen stod jag kvar bakom scenen en stund När jag hörde någon mumla nåt om saknad, där i gräset satt en man och en liten hund
Hej du speleman kan du svara på min fråga Den e ärlig o jag menar varje ord
När vår herre släcker livets låga och de e dags att lämna denna jord Får man ta hunden med sej in i himlen Han är snäll och han har vart en riktig vän Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
Jag svarar lite enkelt som man gör Du din hund kommer säkert till himlen när den dör
Någon ropade det är dags att åka hem När jag satt mig i bilen tänkte jag på frågan igen (… )
men vem kan du svara riktigt
att hundar får nog på jorden stanna kvar
Hej du speleman kan du svara på min fråga Den e ärlig o jag menar varje ord
När vår herre släcker livets låga och de e dags att lämna denna jord
Får man ta hunden med sej in i himlen Han är snäll och han har vart en riktig vän Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
Får man ta hunden med sej in i himlen Han är snäll och han har vart en riktig vän Han e klok o fin o skatten e betald
Får man det du speleman då blir jag glad
Hasse Andersson
Källa: Lyricsbox 2007: Änglahund. (29.11.2007.)