Pernillas svar går i linje med Linas då Pernilla svarar: ”Framför allt är det språket tänker jag” på frågan om vilka möjligheter och fördelar som finns med att arbeta med skönlitteratur i undervisningen. Även Amanda beskriver språkutvecklingen som en stor möjlighet när det gäller arbete med skönlitteratur:
Sen får jag för mig att idag har elever smalare och smalare bild för de får allting serverat. Så då är det liksom så att man får utmana dem lite till att fantisera. Och blir de utmanade att fantisera så blir de också oftast lite bättre på att skriva också.
För de får fantisera, alltså de har fått lite idéer vad det skulle kunna handla om.
Till skillnad från de andra nämnda lärarna beskriver Amanda vikten av att utmana elevernas fantasier genom skönlitteraturen. Genom att ta del av texter och reflektera över vad de läst kan eleverna utveckla sin fantasi, som i sin tur leder till att deras skrivförmåga utvecklas.
6.2.3 Värdegrundsfrågor
Den sista aspekten som fyra av fem lärare tar upp som en möjlighet i arbetet med skönlitteratur är att kunna belysa olika värdegrundsfrågor. De menar att skönlitteraturen ger eleverna möjlighet att ta del av hur människor har det i andra delar av världen, men även hur livsvillkoren kan variera beroende på människors socioekonomiska förhållanden. Lärarna ser möjligheter när det kommer till att diskutera olika handlingar som karaktärerna utför i de olika berättelserna som även kan kopplas till elevernas vardag och situationer.
Amanda beskriver att:
Vi får så mycket mer. Det här med att bygga elevernas empati och förståelse för andra människor, helt andra värden, andra sätt att leva som de inte möter annars.
Jag tycker om möjligheten att få att bredda deras värld. […] Fördelarna är just att jag kan få tillgång till människor som bor i en storstad, i en förort, på landet i ett helt annat land bara med hjälp av att använda skönlitteraturen
Att använda skönlitteraturen för att låta eleverna möta andra människor på andra platser och med andra förutsättningar är något som flera av lärarna nämner. Johanna uttrycker att arbetet med förståelse för andra människors livsvillkor är en av fördelarna med skönlitteratur:
Det socioekonomiska är ju en jättegrej man kan prata om där. För att barn jämför ju sig, alla barn har inte råd med den senaste iPhonen, eller föräldrarna. Och där blir det också tydligt på klasskillnader och det man kan ju lyfta jättemycket i sexan när de förstår. Ja den här acceptansen för varandra.
I svaren framgår det även att flera lärare anser att diskussioner om litteraturen utgör en viktig del av värdegrundsarbetet. Johanna beskriver det så här:
Men att det gäller att man hittar något som verkligen kan beröra. För det märker man också, att vissa barn har det svårt om de känner att de inte är med i den kontexten så kan de inte relatera till det, så det gäller verkligen att du försöker få med 25 ungar och hitta att ”du finns med i den här boken” liksom, då funkar det.
Citaten belyser hur arbete med skönlitteratur kan träna eleverna i att identifiera sig med andra och leva sig in i andras situation. Detta är en möjlighet som flera av de intervjuade lärarna tar upp och som stämmer överens med vad tidigare forskning belyser som viktigt. När eleverna kan relatera till litteraturen kan diskussioner uppstå, som i sin tur kan resultera i att eleverna får en ökad förståelse för sina medmänniskor (Parsons et al. 2011, s. 25; Economou 2018, s. 68–70). En tolkning är att diskussioner om skönlitteratur, där eleverna kan utbyta tankar med varandra, går att koppla till det sociokulturella perspektivet där utgångspunkten är att lärande sker i samspel med andra (Säljö 2017, s.
260–261).
6.3 Utmaningar
Förutom möjligheter beskriver lärarna även utmaningar med att arbeta med skönlitteratur och det är främst tidsaspekten, skolans förutsättningar och elevers bristande läsintresse som är återkommande i svaren.
6.3.1 Tid
När det kommer till utmaningar beskriver samtliga lärare att arbete med skönlitteratur är tidskrävande. För att lärarna ska kunna lägga grunden för ett bra arbete där de själva är insatta i boken eller böckerna måste det avsättas tid.
Johanna beskriver att eleverna i en klass ofta behöver olika nivåer på sina böcker. Om alla elever arbetar med samma bok, men där det finns olika versioner, måste hon som lärare vara medveten om vad som skiljer böckerna åt till kommande diskussion:
För just när det kommer till tyst läsning där barnen ska sedan diskutera, då krävs det att alla är på ungefär samma nivå för att det ska fungera. Och då gäller det att man kanske hittar någon bok som är lättare till en grupp. Och då gäller det för mig att då måste jag ju antingen läsa på två böcker eller då att jag har koll på att ”ja men det kapitlet och de två kapitlen är samma” om det nu är en bok som är olika versioner. Och det krävs ett jättearbete av mig, från min sida.
Ur Johannas svar går det att utläsa att hon vill utmana eleverna i deras proximala utvecklingszon men att tiden inte alltid räcker till, eftersom eleverna ofta befinner sig på olika kunskapsnivåer (Säljö 2017, s. 260–261). Elin benämner också tidsaspekten som en utmaning när det kommer till arbete med skönlitteratur eftersom hon inte har tid att läsa den skönlitteratur som riktar sig mot den åldersgrupp hon undervisar i. Hon beskriver det så här:
Det är väl just det att vi ska hitta tiden till att hålla oss uppdaterade. För det gör ju jag också, att man läser för lite av den skönlitteraturen som finns runtomkring oss i åldersgruppen. Man känner inte att man har tid, och det är ju lite tråkigt.
[…] Jag skulle ju aldrig ta upp en bok här, en skönlitterär bok och sitta på min planeringstid och läsa. För jag känner att man har andra saker för sig. Man prioriterar inte det och det är inte bra. För det är ju precis lika viktigt att göra det
Elin är med andra ord medveten om vikten av att hitta passande litteratur till eleverna, men arbetet bortprioriteras eftersom det är en tidskrävande uppgift som konkurrerar med många andra läraruppgifter som ska göras.