I analysarbetet av förskollärarnas beskrivningar av deras undervisning inom hållbar utveckling identifierade jag tydligt flera olika aspekter av att värna om. Att ta hand om material, naturen, oss själva som individer och andra människor uttrycks och närhet till skogen och förskolans närmiljö lyfts som tillgångar i undervisningen:
[…] att barnen får vara, att vi har liksom försökt aktivt få in barnen i att använda det vi har här på förskolan och att ta hand om det vi har […] (F4, 2020)
Vi jobbar mycket med hållbara individer, hållbara barn. […] För om man är en hållbar människa så tror vi att man kommer orka och ta hand om andra och vår miljö. (F3, 2020)
Vi har nära till naturen […] och kan prata om vad som finns där och vad som är viktigt med naturen.
(F1, 2020)
Just nu så jobbar vi mycket med vår närmiljö. Att vi ska få en relation till skogen, till badplatsen, fotbollsplanen. Allt vi har nära oss, för då tror vi också att man som tonåring kanske eller som yngre vuxen inte kommer att vilja förstöra det. Utan man har en djupt rotad relation till det, och det behöver man ta hand om. (F3, 2020)
En förskollärare berättar att hens barngrupp blivit mycket motiverade till att plocka skräp i naturen och att det har utvecklats till ett vanligt inslag i deras vardagliga aktiviteter:
Vi måste alltid ha med oss plasthandskar och vi måste alltid ha med oss sopsäckar, för att så fort barnen ser skräp ute i skogen eller på ängen så vill dom plocka upp det. Så jag tror att mycket av liksom, dom här delarna som vi introducerar för barnen, det fäster sig och att dom blir engagerade själva. (F4, 2020)
Att värna om förekommer i förskollärarnas beskrivningar främst i ett lokalt perspektiv. En förskollärare berättar dock om en global diskussion hen har haft tillsammans med barnen:
[…] pratat om att det finns ett jordklot, vi måste vara rädda om det och hur är vi rädda om det. Sen gäller det ju att hitta dom vägarna in, att jobba ännu mer med det här sen. (F2, 2020)
Analys
Resultaten i det här temat lyfter fram skilda aspekter av omsorg. Olika former av omhändertagande kommer till uttryck inom alla tre dimensioner av hållbar utveckling vilket illustreras i förskollärarnas beskrivningar. Arbete inom den ekologiska dimensionen kommer till uttryck i förskollärarnas beskrivningar av att ta hand om miljön, vara i naturen, samtala om jordklotet, vistats i närmiljön samt i skräpplockarexemplet. Arbetet med hållbara individer kan kopplas till den sociala dimensionen och den ekonomiska dimensionen relaterar till förskollärarens uttryck att ta hand om materialet som finns tillgängligt på förskolan. De tre undervisningsprinciperna inom hållbar utveckling som Öhman (2009, s.
12–13) benämner; faktabaserad, normerande och pluralistisk förekommer i citaten enligt min tolkning av förskollärarnas beskrivningar. Öhman förklarar att inom den faktabaserade principen fokuseras objektiva kunskaper i undervisningen (2009, s. 12). Beskrivningen som
lyfter att vara i naturen och prata om vad som finns där faller inom den faktabaserade undervisningsprincipen eftersom naturvetenskapliga fakta om djur och natur kan ha utgångspunkt i undervisningen. Den normerande undervisningsprincipen kan förekomma i den uttryckta situationen där värna om materialet är centralt vilket jag baserar på Öhmans beskrivning av att inom den normerande undervisningsprincipen läggs ett fokus på goda värderingar och beteenden (2009, s. 13). Några av exemplen som redovisas i det här temats resultat är svårtolkade i relation till den normerande och pluralistiska undervisningsprincipen. Hedefalk beskriver i sin forskning att inom den normerande undervisningsprincipen har barn inte möjlighet att själva värdera olika tillvägagångssätt utan korrekta värderingar enligt pedagogen förmedlas i undervisningen (2014, s. 63–64). Inom den pluralistiska principen beskriver Öhman att barnen ges möjlighet att ta del av olika synsätt och själva värdera alternativa handlingar (2009, s. 13). Utifrån denna förståelse av principernas innebörd kan citaten som beskriver olika samtal med barnen om vad som är viktigt med naturen och hur man värnar om jordklotet utgå från både en normerande och pluralistisk princip. Detta beroende på vilka och vems värderingar samt vilket innehåll som lyfts fram i de olika situationerna.
En förskollärare berättar att hen för tillfället arbetar med ett tema om närmiljön i barngruppen, där ett fokus är att skapa relationer till det närliggande området för att barnen på sikt ska vilja ta hand om det. Exemplet illustrerar den ena av definitionerna som innebär lärande i, om och för naturen som Hedefalk et al. lyfter i deras forskning (2014a, s. 978–
980). Min tolkning baseras på Björklunds förklaring av att lärande i miljön är ett arbetssätt som innebär att barn ska få upptäcka naturen på olika sätt och få möjlighet att skapa en relation till miljön. I arbetssättet finns uppfattningen av att barnets relation till naturen bidrar till ett intresse och engagemang att värna om den i framtiden (2014, s. 26). En annan förskollärare berättar att barnen i hens barngrupp blivit intresserade och engagerade av att plocka skräp, vilket innebär att undervisningen i det här fallet kan ha utgått från en pluralistisk undervisningsprincip. Hedefalk (2014, s. 63–64) beskriver att i den pluralistiska undervisningsprincipen finns en strävan av att utveckla barns kritiska handlingsförmåga vilket jag relaterar till de aktiva handlingar barnen i exemplet uttrycks göra. Barnen i den beskrivna situationen kan ha mött en problematisk miljösituation, värderat och haft möjlighet att aktivt agera.
Tema 3: Barns delaktighet och inflytande
Det tredje temat som identifierades förekom frekvent i flera olika delar i intervjuerna av samtliga förskollärare. Vikten av barnens tankar, frågor och idéer i arbetet inom hållbar utveckling beskrivs och betonas. Förskollärarna berättar även att barnens intressen påverkar och styr utvecklingen av undervisningen inom kunskapsområdet samt att barnens nyfikenhet och engagemang driver arbetet framåt:
[…] det känns som dom [barnen] väldigt snabbt liksom snappar upp grejer inom ämnet hela tiden som vi kan jobba med. (F4, 2020)
[...] vilken typ av undervisning man än gör […] att barnen ska få vara med och uttrycka sina åsikter och att man verkligen tar deras idéer och tankar på allvar. (F1, 2020)
Inflytande handlar ju inte om att bestämma alla gånger, men att få säga sin åsikt och få tycka någonting.
(F3, 2020)
Barns inflytande beskrivs som viktigt av samtliga förskollärare och en betonar att det är huvudfokus i hens arbete inom hållbar utveckling. En annan lyfter förskollärarens ansvar att utmana och väcka intresse hos barnen:
Barnen har liksom fått göra sin röst mer hörd på förskolan. […] Och det är huvudfokuset tycker jag för vi behöver öka barnens inflytande. (F3, 2020)
Men sen så förskollärarens uppgift är då att involvera hållbarhetsfrågor i deras intressen […] (F1, 2020)
En förskollärare beskriver att de inom hållbar utveckling just nu genomför en digital resa tillsammans med barnen till länder runt om i världen där olika aspekter av hållbar utveckling vävs in i undervisningen. Hen beskriver att barnen är intresserade och blir engagerade i diskussioner inom kunskapsområdet och förskolläraren berättar ett exempel där de arbetat med att lyfta fram personers olika åsikter angående miljöproblem. Hen uttrycker följande:
[…] Greta Thunberg och Donald Trump är ju inte så goda vänner. […] De har ju olika åsikter om miljön.
[…] Det blir jättemycket bra diskussioner med barnen. För dom har koll på mycket känns det som. […]
Ja men det kommer ju upp jättemycket diskussion, dom har jättemycket frågor. (F2, 2020)
Analys
I resultaten framgår det att barns delaktighet och inflytande är en viktig utgångspunkt i förskollärarnas beskrivningar av deras arbete inom hållbar utveckling och de uttrycker att barnen har ett stort inflytande över undervisningen. Min tolkning av förskollärarnas uppfattningar är att genom att samtala, lyssna och utgå från barnens frågeställningar utvecklas deras undervisning och lärande för hållbar utveckling. Att utgå från barnens tankar och erfarenheter förklarar Hjälmeskog et al. handlar om den didaktiska relationen i den didaktiska triangeln. Författarna beskriver att förskollärarens insikt om relationen mellan barn och innehåll i den didaktiska triangeln är en viktig aspekt i undervisning. Vidare menar författarna att genom att skaffa sig förståelse via samspel och observation av barns tidigare erfarenheter kan undervisningen som genomförs utgå från barnen (2020, s. 28–29). Att undervisningen inte enbart ska utgå från barnen utan att förskollärare samtidigt har ett ansvar att utmana och väcka barns intressen inom kunskapsområdet uttrycker en förskollärare. Hens beskrivning av att involvera hållbar utveckling i undervisning relaterar också till den didaktiska relationen eftersom Hjälmeskog et al. förklarar att förskolan ska skapa möjligheter för barn att komma i kontakt med innehåll de eventuellt inte stöter på i andra sammanhang och på så sätt skapa nya erfarenheter (2020, s. 29).
I flera av förskollärarnas beskrivningar framgår det att ett demokratiskt arbetssätt där barnen har möjlighet att uttrycka sina åsikter och bli tagen på allvar utgör en viktig del i deras arbete med barns delaktighet och inflytande. Demokratiska processer beskriver Öhman (2009, s. 13) är en betydande aspekt inom den pluralistiska undervisningsprincipen vilket kommer till uttryck i förskollärarnas beskrivningar. I det konkreta exemplet en förskollärare berättar om där olika personers ställningstaganden beträffande miljöfrågor är en del av undervisningen kan den pluralistiska undervisningsprincipen vara en utgångspunkt vid tillfället. Detta eftersom samtal och diskussion om olika åsikter i det här fallet kan skapa möjlighet för barnen att kritiskt granska, värdera och ta ställning. Min tolkning grundar jag
i Öhmans förklaring av att inom den pluralistiska undervisningsprincipen synliggörs olika åsikter för att barnen själva ska kunna avgöra sin ståndpunkt (2009, s. 13).