Våldspreventivt arbete på sekundär nivå 32

En av frågeställningarna i denna studie är hur professionella arbetar för att förebygga mäns våld mot kvinnor på sekundär nivå. Studien ställer sig även frågande till vilka grupper detta arbete riktas emot. En av informanterna, Alex, arbetar återfallspreventivt med våldsamma män och beskriver att hen möter alla typer av män i sitt arbete. Alex menar att det inte går att urskilja en särskild grupp av män bland dem som hen möter.

Men det är ju det som är så häftigt i de här grupperna, för det är verkligen så helt vitt skilda män liksom, det är verkligen ett gränssnitt känns det som av samhället. Vi har liksom unga såhär mer gangstrar, alltså sådana som är så här, ja men

ungdomsbrottslingen liksom om du tänker stereotyp, blandat med LTH-studenten som aldrig har förekommit någonsin i brottsregistret innan blandat med en sextioårig busschaufför blandat med en högt uppsatt tjänsteman blandat med någon som har varit på behandlingshem och dessförinnan varit bostadslös. De har något

gemensamt, alltså de kan känna igen sig i varandra. Den här högt uppsatta

tjänstemannen kan ju se lite rädda ut ibland när han ser hur de andra börjar prata om våld hit och våld dit och hur det är i deras kretsar och sådär, men sen så har de alltid någon gemensam kärna och det är när de börjar prata om relationer så är det liksom inte så jäkla stor skillnad. Alla känner inte igen sig i alla, men alla känner igen sig i någon, på något vis. /Alex

33

På den sekundärpreventiva nivån nämner övriga informanter några olika riskgrupper som det förebyggande arbetet riktas mot. Exempelvis pratar

informanterna om grupperna nyblivna föräldrar, barn som upplevt eller bevittnat våld, människor med invandrarbakgrund, människor med en viss klasstillhörighet och människor med missbruksproblematik. Dessa informanter tycks med andra ord ha andra erfarenheter av riskgrupper än vad Alex har. Även bland forskare råder det delade meningar kring huruvida det går att identifiera vissa riskgrupper eller inte. Johnsson-Latham menar att våldet inte utövas av en viss typ av

människor utan förekommer i alla socioekonomiska skikt, i alla åldrar, inom alla länder, kulturer, religioner och traditioner (Johnson-Latham, 2014). de Los Reyes problematiserar utpekandet av vissa män som särskilt våldsbenägna och menar att detta kan leda till att dessa män normaliseras som våldsutövare (de Los Reyes, 2003). Konsekvensen av att peka ut endast vissa män som särskilt våldsbenägna kan vara att andra grupper av män osynliggörs och undgår insatser i det

sekundärpreventiva arbetet. Eriksson m fl anser, precis som de flesta av informanterna, att det finns vissa grupper av män som kan pekas ut som

riskgrupper. Eriksson m fl nämner nyblivna föräldrar och barn som bevittnat våld som särskilda riskgrupper (Eriksson m fl, 2011). Detta är dock endast två av de riskgrupper som studiens informanter nämner. En möjlig förklaring till varför Eriksson m fl endast talar om två riskgrupper kan vara att det finns en generell medvetenhet, eller försiktighet, på forskningsfältet kring det problematiska i att tala om riskgrupper och att peka ut vissa män som extra våldsbenägna.

6.2.1 Nyblivna föräldrar och barn som blivit utsatta för våld

Fyra av studiens sex informanter uppger gruppen nyblivna föräldrar som en grupp som riskerar att använda sig av våld eller utsättas för våld. Även Eriksson m fl menar att detta är en viktig grupp att rikta insatser mot (Eriksson m fl, 2011). Det finns flera exempel på forskning som pekar på sambandet mellan att kvinnan blir gravid och att mannen börjar utöva våld (Grände m fl, 2009, Eriksson, 2014). Informanterna har främst två motiveringar till varför våldet uppstår i denna grupp. Den ena förklaringen rör vad som händer i relationen mellan mannen och kvinnan i samband med föräldraskap och den andra förklaringen handlar om att det finns en ökad risk för våld om föräldrarna själva varit utsatta för våld som barn.

Det viktiga är ju vad som händer med ens känslor, vad händer med samlivet, vad händer med relationen när du får en ny liten person som tar allt fokus och så har man varit van vid att ha fokus på varandra. Det är ju det som är den stora skillnaden. Och det är ju så fantastiskt många positiva saker som händer men det är också en del svårigheter som händer. Nya roller som inte är helt lätta att hantera och där det då finns en ökad risk då naturligtvis, att våld ökar ju markant i och med graviditet. /Kim

För många är det bara positivt men många gånger debuterar våldet under graviditeten. Då är mannen inte i centrum längre, då är det någon annan som är i centrum. Och även om man är glad över barnet kan det ändå vara en del som har svårt att hantera det som händer i relationen och hur kvinnan får väldigt mycket uppmärksamhet under den här perioden. Och det kan vara svårt för en del män att ta. /Robin

Våld i tidig ålder ökar enligt WHO riskerna för våldsutsatthet och våldsutövande senare i livet. Därför är det viktigt att arbeta med barn som blivit utsatta för våld i syfte att förhindra att en ond cirkel upprepar sig (WHO:2013).

Generellt barn som har upplevt våld, pappas våld mot mamma, är också en riskgrupp. Jag tänker att pojkar som har, det finns ju ett erkänt samband mellan att

34

ha väldigt stereotypa attityder om kön och femininitet och maskulinitet, ett samband mellan sådana attityder och våldsutövande. Det är också en riskgrupp. / Charlie 6.2.2 Missbrukare

Både Robin och Alex för en diskussion kring kopplingen mellan missbruk, eller beroendeproblematik, och våld. Informanterna ser ett problem i att mäns våld ses som något sekundärt och orsakat av mannens eller kvinnans missbruk. De anser att det är problematiskt att det finns en tanke kring att missbruksvård per

automatik skulle leda till ett minskat våldsutövande.

Och då tänkte man som så att ”våldet följer med missbruket” så att om man jobbar med missbruket så kommer våldet att försvinna. Ja, och det vet vi ju att så är det INTE! /Robin

Vi har varit ute och informerat personalen också för att man ska få den här

helhetssynen så att inte de på behandlingshemmen sitter och säger att ‘ja men det där handlar om alkoholen’. För att vi ser ju alkoholen som en bidragande orsak men inte hela förklaringen, det är en riskfaktor, men alla som blir fulla slår inte sin partner liksom. Vi ser ju att alkoholen blir något man tar till, vi har en del konflikträdda män i våra grupper som trycker ner, de bara sväljer och sväljer och sedan kanske de dricker och då kommer allting ut. /Alex

WHO beskriver att det finns ett samband mellan olika livsstilsfaktorer såsom användandet av alkohol eller olika former av narkotika och våldsutövande, såväl som våldsutsatthet (WHO:2013). Robin menar dock att missbrukande mäns våld snarare hör samman med att denna grupp män är väldigt patriarkala än med att de missbrukar.

Så missbruk tror jag liksom fortfarande är något för sig. Och att man inte riktigt ser de här kombinationerna. Och då ser man det här [våldet, förf. anm.] som något extra men missbruket är grunden. Och där tror jag inte att man har det normkritiska. Inte lika mycket kring kvinnor och män. Man ser att de missbrukar i olika utsträckning, män missbrukar mera och att kvinnor är mera utsatta och så. Men jag tror inte att man ser att de här männen i grunden är väldigt patriarkala. Och man jobbar då med missbruket, man jobbar inte med deras grundläggande värderingar. /Robin

Robin anser att våldet till största del kan förklaras av patriarkala strukturer inom gruppen missbrukande män. Hen berättar vidare att det i hens kommun inte finns några specifika våldspreventiva insatser riktade mot missbrukande män. Det framkommer dock att det skett en stor satsning i flera kommuner i Sverige

gällande våldspreventivt arbete kopplat till missbrukande kvinnor. Insatsens syfte var att erbjuda missbrukande kvinnor ett boende för att undvika våldsutsatthet. Att lyfta ur kvinnor ur farliga miljöer anses med andra ord förebygga våld. Problemet med detta resonemang är att männens ansvar för mäns våld mot kvinnor

osynliggörs och att ansvaret för våldet istället läggs på kvinnan. WHO menar att det finns en tendens att lägga skulden för våldet på kvinnan genom att t ex hävda att hon befinner sig i en olämplig miljö och att våldet blir en konsekvens av detta (WHO, 2010). Ett annat sätt att skydda dessa kvinnor skulle kunna vara att avlägsna, eller arbeta med, den våldsamma missbrukande mannen och de

patriarkala strukturer som vår informant menar ligger till grund för mäns våld mot kvinnor. Men några sådana insatser omnämns inte i vårt material.

6.2.3 Klass

Endast en av våra sex informanter, Charlie, talar om klass som en faktor som kan bidra till ökad risk för våldsutövande eller våldsutsatthet. Hen nämner dock inte

35

detta i samband med mäns våld mot kvinnor utan då det handlar om mäns våld mot barn.

Det är massa samverkande faktorer, att man liksom är i en utsatt position själv, ekonomiskt till exempel, och då har vi på X utvecklat program som handlar om föräldrastöd för föräldrar i utsatta områden. För att man har sett att det är mer våld mot barn där. Så det är en riskgrupp./ Charlie

Alex anser i motsats till Charlie att klass inte kan kopplas till mäns våld. “Det är

ju inte likadant som med viss annan kriminalitet, att det kanske är en viss socioekonomisk status eller en viss utbildningsnivå, utan det är ju verkligen, det slår ju överallt.” /Alex

Däremot dyker socioekonomisk status upp som en faktor som kan bidra till att vissa män inte anmäls för kvinnomisshandel.

Jag kan ju ha en misstanke, som jag inte alls vet om den är grundad, men att det förekommer, att det är mycket mer våld som inte blir anmält i de här fina kvarteren, i villorna och så här, som kanske hinner bli ganska mycket grövre innan det väl blir anmält. För jag tror att de familjerna har så mycket mer att förlora, alltså att det blir så mycket att hålla uppe fasaden. Medan om man redan är aktuell hos soc, har man redan tre punkter i belastningsregistret så blir det inte på samma vis. Det kan jag ha en känsla av, att det är väldigt mycket som pågår bakom de finare fasaderna, som vi inte se. /Alex

En möjlig konsekvens av det finns riktade insatser mot vissa socioekonomiskt utsatta grupper är att mäns våld mot kvinnor tydligare synliggörs inom denna grupp. Detta kan i sin tur leda till att stigmat i att anmäla eller söka hjälp om en har problem med våld minskar. På samma sätt kan avsaknaden av insatser riktade mot socioekonomiska grupper med hög status bidra till att stigmat kring våld ökar inom just dessa grupper.

6.2.4 Män med invandrarbakgrund

De flesta av studiens informanter, fem av sex, pratar om människor med invandrarbakgrund som en särskild riskgrupp. Något som flera informanter nämner i detta sammanhang är hedersrelaterat våld och förtryck. En av

informanterna berättar att det finns särskilda pengar avsatta för att arbeta med just denna målgrupp. I NCK:s rapport Hedersrelaterat våld och förtryck- en kunskaps

och forskningsöversikt anges att regeringen sedan början på 2000-talet avsatt stora

summor för detta arbete (NCK:2010). Även från statligt håll pekas alltså denna grupp ut som en riskgrupp.

Ja, men det skulle man ju kunna säga att det är ju regeringen som har gett de här direktiven. För att regeringen har ju gett pengar till att inom heder utveckla och stödja förebyggande insatser. Det är ju liksom det som är regeringsuppdraget. Inom det andra uppdraget när det gäller mäns våld mot kvinnor så är det att stärka skydd och insatser till våldsutövare, våldsutsatta och barn som bevittnat våld. / Kim

Något vi uppmärksammat under intervjuerna är att de projekt som informanterna nämner i samband med heder inte i praktiken endast riktas mot en avgränsad grupp av människor utan når i de flesta fall ut på en bredare front än avsett. Som exempel kan nämnas projektet Identitet, kyskhetskultur och rätt till eget liv som inom förskolan arbetar med pedagoger och deras värderingar. ”Men huvudfokuset

här har varit pedagogerna [...] Alltså du måste själv jobba med var man själv befinner sig i sin egen värdegrund, vilka tankesystem man själv har kring de här

36

frågorna.”/Eli Pedagogerna möter i sin tur alla barn inom förskolan, inte bara de

barn som har föräldrar med invandrarbakgrund. Eli menar att arbetet med

pedagogerna kring det hedersrelaterade våldet bidrar till att pedagogerna blir mer uppmärksamma även på andra typer av våld. “De signaler jag får det är att man

blir mer medveten om våld överhuvudtaget.” /Eli

Ett annat exempel på projekt som når ut till en bredare målgrupp än avsett, men som finansieras med hederspengar, är Rädda Barnens projekt Det handlar om

kärlek. Detta projekt riktar sig mot alla elever.

Ja fast egentligen riktar det sig ju mot alla elever [Det handlar om kärlek, förf. anm.] och de har varit ute på alla skolor i ett stadsområde och har haft fokus på hedersvåld. Men det har ju också varit om rätten att få välja partner. Barnkonventionen har vi utgått ifrån. Rätten till fritid, rätt att få bestämma över sitt liv, rätt att ha kompisar. Rätt att ha alla de här delarna, helheten. Informerande om barns rättigheter och skyldigheter. Prata normer och värderingar, prata om manligt och kvinnligt. De har en massa värderingsövningar och så. Om det är olika om en pojke gör en sak eller om en flicka gör en sak. Hur ser man på det? Så att det kommer in de här

normdelarna där då, attityd. Men man diskuterar allmänt också så det handlar inte bara om hedervåld. Utan det är mer den här breda ansatsen. Fast det är hedersvåld som man hoppas på så. Men det har en bred ansats så det kan komma in annat våld också eller annat. /Robin

Begreppet hedersrelaterat våld har enligt NCK debatterats sedan problemet uppmärksammades i början på 2000-talet. Debatten har bland annat handlat om konsekvenserna av att peka ut olika etniska grupper som särskilt benägna att ta till våld och hur en talar om hedersrelaterat våld och förtryck utan att stigmatisera särskilda grupper av människor (NCK, 2010). Ett sätt att motarbeta stigmatisering kan vara att rikta de förebyggande insatserna mot alla inom t.ex. skolan.

En av informanterna berättar att hen uppmuntrar kvinnojourer och kommuner att söka pengar inom hedersuppdraget för att kunna arbeta förebyggande med mäns våld mot kvinnor generellt.

Så är det ju då heder, och där, runt hedersuppdraget är det vi som fördelar utvecklingsmedlen. Och där har det ju då blivit lite lättare, att då har ju vi kanske fångat upp, det vi inte har kontroll över genom Socialstyrelsen har vi försökt att, ja men sök inom heder istället så att säga. /Kim

Sammanfattningsvis kan vi se att det råder delade meningar mellan informanterna gällande riskgrupper och sekundärpreventiva insatser. Den enda riskgruppen som alla utom en informant nämner är den som utövar eller blir utsatt för

hedersrelaterat våld. Anledningen till att informanterna uppmärksammar just denna grupp kan vara att det redan finns avsatta pengar för detta arbete. Det är dock inte endast till att förebygga denna problematik som de riktade resurserna används enligt en av studiens informanter. Eftersom behovet av både primära och sekundärpreventiva insatser finns ute i kommunerna använder sig kommunerna av hederspengarna för att kunna arbeta förebyggande generellt. Detta kan ge både positiva och negativa effekter. Det positiva är att det sker förebyggande arbete och att ingen gupp egentligen pekas ut som mer våldsam än någon annan. Det skulle vara svårt att arbeta på ett annat sätt än just generellt med hedersproblematik eftersom det blir utpekande att bara arbeta med en viss grupp. En nackdel med att använda pengarna även till andra ändamål kan vara att det inte synliggörs att det finns behov av förebyggande arbete i flera grupper och därmed blir det en utpekad grupp som får ta hela ansvaret för alla mäns våld. Om våldet skulle minska till

37

följd av de generella insatser som finansieras med hederspengarna kan slutsatsen felaktigt dras att det är den grupp med invandrarbakgrund som är våldsam och bär ansvaret för mäns våld. Resultatet av detta kan vara en idé kring att andra

förebyggande insatser inte behövs och därmed inte behöver finansieras. de Los Reyes för ett liknande resonemang när hen diskuterar att om en fokuserar för mycket på hedersrelaterat våld och förtryck riskerar en att oreflekterat peka ut män med en annan etnicitet än svensk som våldsutövare (de Los Reyes, 2003). Genom att peka ut män med invandrarbakgrund som våldsutövare så osynliggörs andra grupper av män som också utövar våld. Studiens ena informant, Alex, spekulerar i att män med en hög socioekonomisk status inte anmäls då de utövar våld. En förklaring till detta kan vara att de inte passar in i bilden av hur en våldsutövare ser ut och för sig. Tvärtom kan andra utpekade riskgrupper, såsom missbrukande män, tänkas passa in i bilden av hur en man som slår ser ut och beter sig.

Det verkar inte finnas en lika stor samsyn kring de övriga riskgrupper våra informanter nämner som då det gäller den grupp som riskerar att utöva eller utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Studiens informanter har också svårt att ge exempel på insatser som riktas mot dessa övriga grupper. Intressant i

sammanhanget är att det verkar finnas en kunskap kring sekundärprevention och riskgrupper i kommunerna. I Bygg bra före anger 35 % av kommunerna att de arbetar sekundärpreventivt (SKR, 2014). Trots detta har informanterna svårt att ge exempel på insatser som riktas mot män. Eriksson m fl menar att det inte finns några sekundärpreventiva insatser för vuxna män i Sverige (Eriksson m fl, 2011). En rimlig tolkning är därför att de sekundärpreventiva insatser som sker i

kommunerna riktas mot andra grupper än vuxna män, t ex kvinnor och ungdomar.