I litteraturen kan jag se två viktiga delar för att möjliggöra arbetet med elevers fel i klassrummet.
Det handlar om trygghet och interaktion. Trygghet handlar om att skapa rum där felen får ta plats. Interaktion betyder dialog, frågor och återkoppling mellan elev och elev respektive mellan elev och lärare.
10.1.1 Trygghet – en förutsättning
Denna del lyfter hur trygghet är en förutsättning för att kunna arbeta med fel som ett meningsfullt redskap i undervisningen. De viktiga komponenterna för att få till ett tryggt klassrumsklimat handlar om lärarens inställning till fel och om kommunikation.
John Hattie skriver att trygga rum handlar om att våga göra och lära av sina fel.70 Rum där det inte blir några större reaktioner om någon gör fel. Rum där elever vågar svara på frågor de inte har full koll på. För att komma dit behöver eleverna göras medvetna om att fel kommer att uppstå.71 I Lena Jerlströms studie beskriver de intervjuade lärarna hur trygghet är en
69 Skolverket, (2011). Kursplanen för bild på grundskolan, LGR. 11.
70 Hattie, 2012, sid. 140
71 Ibid., sid. 169
förutsättning för trivsel i skolan och för att få möjlighet att prata med eleverna om deras misstag.72
Det är i olikheterna mellan lektionerna och i elevers ageranden som jag lägger märke till att alla i klassen inte är trygga. I bearbetningen framträder detta i interaktion, när elever tar läraren till hjälp eller undviker det. Killgruppen har till skillnad från tjejgruppen en ständig interaktion med lärare, men tjejerna är inte lika villiga till denna typ av interaktion. En tjej i tjejgruppen säger att hon är rädd för att uppfattas som ”dum” om hon ställer en fråga. I resultatet av studien framträder att de flesta i klassen interagerar med lärare. Men att alla inte kommer göra det frivilligt. Det blir då viktigt att komma ihåg att alla elever inte kommer att inkluderas även fast vi tror att klassrummet är tillåtande för att majoriteten vågar.
10.1.2 Interaktion – återkoppling för förståelse och självständighet
Delen lyfter hur återkoppling kan leda till förståelse genom att arbeta med fel i undervisningen.
John Hattie förordar återkoppling för att inlärning ska kunna ske när eleven gjort fel.73 Han säger att återkoppling, om den ges på rätt sätt, är ”en av de mest kraftfulla faktorerna för lärande”.74 Det bekräftar även lärarna i Jerlströms studie och lärarna som intervjuas i studien för uppsatsen Mistakes, Risk, and Learning in Outdoor Education. Lärarna i dessa studier menade att återkoppling får eleven att reflektera – för att förstå och ta sig vidare i sitt arbete.75 I bearbetningen ser jag hur elever söker återkoppling hos varandra. De frågar varandra om hjälp eller visar vad de gjort för att få ett utlåtande av kamraten. När eleverna frågar klasskompisarna får de snabb återkoppling vilket är något som Hattie förespråkar för att felet inte ska kvarstå.76
Hattie framhåller metoden av ett ”självreglerande” lärande – vilket handlar om att eleverna ska lära sig att planera för sina egna inlärningsmål och att rätta till sina fel. Det handlar om att läraren undervisar – ger verktyg – till eleverna, så att de lär sig att undervisa sig själva.77 Jerlström menar att eleverna kan bli självständiga om de genom reflektion förstår vad som gjorts, att misstag kan leda till kunskap där de får syn på nya vägar till resultat.78
72 Jerlström, 2008, sid. 19, 20
73 Hattie, 2012, sid. 139
74 Ibid., sid. 157
75 Jerlström, 2008, sid. 14, 23, 29; Cure, Hill & Vaughan, 2018, sid. 8, 15
76 Hattie, 2012, sid. 139
77 Ibid., sid. 132
78 Jerlström, 2008, sid. 31
Lärarna som intervjuats för Jerlströms studie bedömer misstagen som ett tillfälle för eleverna att bygga erfarenheter, något att gå tillbaka till när misstag uppstår eller för att undvika att hamna i liknande situationer som tidigare uppstått. Även som ett sätt för eleverna att lära sig mer, vidga vyerna och kunna gå vidare – då misstagen blir en anledning till att få göra om.79 Killarna som dansar under idrottslektionen gör detta gång på gång. De gör fel och i repetitionen nöter de in danskoreografin. I det här dansexemplet kan självständigheten ses som en del av lektionsupplägget, de ska i sina grupper lära sig koreografin och tar sig genom felen tillsammans. De flesta av eleverna jag observerat har ett eget driv för att komma framåt. De löser oftast problemen med att först fråga en kompis och sedan kanske läraren frågas. Vilket kan ses som att eleverna görs självständiga från lärarens inblandning.
10.2 Att använda fel i bildämnets skapande processer
Kärnan för att arbeta med fel som ett meningsfullt redskap i skolundervisning är trygghet och interaktion. Detta sägs kunna leda till förståelse och självständighet i skolarbetet. Enligt kursplanen för bildundervisningen ska eleverna ges tillfälle att utveckla sin kreativitet. De ska arbeta problemlösande och pröva olika handlingssätt i processen för att på slutet kunna ge omdömen om den.80
Resultatet från studien visar att fel i bildämnets skapande processer kan tas tillvara genom bland annat språkliga verktyg.81 Det vill säga i interaktion mellan elev och elev respektive elev och lärare. I bearbetningen framträder hur elever upptäcker sina fel och antingen interagerar med en klasskompis eller läraren om att komma vidare i arbetsprocessen. Liksom om de vill få ett utlåtande om det de skapat kan de visa upp det för en klasskompis eller läraren. Snabb återkoppling, som Hattie framhåller, bidrar till att eleverna får prata om sin process.82 Andra exempel på verktyg är kunskaper om olika tekniker och material för att eleven självständigt ska lära sig att navigera genom dessa i sina projekt. Vilket kan vara nödvändigt för att eleven ska uppfylla bildämnets kursplan.83
Skapas trygga rum kan eleven vilja prata om sina fel och således kan dessa användas för att se specifika delar av processen.84 I bearbetningen återfinns trygghet i klassen. Jag ser dels till
79 Jerlström, 2008, sid. 24
80 Skolverket, (2011). Kursplanen för bild på grundskolan, LGR 11.
81 Säljö, 2014, sid. 20
82 Ibid., sid. 139
83 Skolverket, (2011). Kursplanen för bild på grundskolan, LGR 11.
84 Hattie, 2012, sid. 140; Jerslström, 2008, sid. 19, 20
majoriteten som naturligt interagerar med läraren, med eleven som går fram till läraren och visar upp det han inte var så nöjd med och den gif han är på gång med. Jag ser denna trygghet i kontrast till den delen av klassen som inte vill göra denna typ av interaktion med läraren. Men jag ser också elevens interaktion med klasskompisen som en trygghet.
Felen kan få eleven att resonera om vilka handlingsalternativ som finns. I förlängningen kan eleven ta lärdom av återkopplingstillfällena så hen kan se sina fel, ta sig vidare i arbetet och ge omdömen om sin process.85 Ges dessa förutsättningar kan fel användas som ett meningsfullt verktyg i bildundervisningen.