Vad innebär individanpassad undervisning?

Det resultat som presenteras i denna studie kan med fördel jämföras med tidigare forskning (Lindström & Pennlert 2010) på området vilka i många fall uppvisar en likartad framställning om vad individanpassad undervisning är i teorin. Det vill säga individanpassad undervisning innebär: undervisning som utformas efter varje enskild elevs erfarenheter, behov och förutsättningar. Det är dessutom en undervisningsform som ska utgå från varierande arbetsmetoder för att inkludera elevernas olika behov, samt ge en varierad undervisning som tillför lust att lära (Skolverket 2011). Denna definition av individanpassad undervisning stämmer dock inte alltid överens med hur den förstås och implementeras i den praktiska pedagogiska skolverksamheten. Verksamma lärare ställs här inför ett dilemma där en idealbild av verkligheten krockar med faktiska möjligheter att genomföra undervisning.

Den främsta anledningen till att det teoretiska begreppet upplevs som svårbemästrat är att det råder en viss oklarhet om vad begreppet individuell egentligen står för och hur det kan omtolkas utifrån skilda kontexter. Lärarna arbetar i den dagliga verksamheten med att hitta och upprätthålla en balans mellan individ och grupp. Begreppet individ i detta sammanhang kan innebära varje enskild elev.

För att kunna utföra en individanpassad undervisning där fokus ligger på det individuella krävs det lärare med god kompetens. Lindström och Pennlert (2010) värderar att en betydande del i att kunna utföra individanpassad undervisning är lärarkompetensen. En nödvändighet är att kunna läsa av eleverna samt situationer och utifrån detta anpassa undervisningen till varje elev. Varje lärare är styrd av styrdokumenten som redogör vilka ramar individanpassad undervisning ska utformas efter för att det ska bli en individuell undervisning. Varje enskild elevs förutsättningar, behov och erfarenheter är viktiga komponenter för att undervisningen ska bli individanpassad, oavsett elevernas prestationsnivå (Skolverket 2011). Min tolkning av resultatet visar att de hinder som uppstår i den dagliga verksamheten när individanpassad

26

undervisning ska genomföras är att den utformas efter lågpresterande elever, vilket då tappar de ramar som styrdokumenten fastställer. Undervisningen i detta fall innebär att den inte kan preciseras som individanpassad undervisning utifrån varje enskild elev. Risken att högpresterande elever förlorar sin motivation är stor då dessa elever faller utanför ramen för den individanpassade undervisningen. Utifrån detta kan det konstateras att det innebär en framstående didaktisk svårighet när det gäller att anpassa undervisningen efter varje enskild elev. Det som krävs för att förebygga detta är att lärarna ändrar sina tankemönster om låg- och högpresterande elevers behov. Definitionen behov i detta sammanhang innebär vilken stöttning eleven anses behöva. Varje enskild elev behöver någon form av stöttning för att kunna komma vidare i sin utveckling. Behov innebär även att alla elever kräver någon form av respons från läraren för att vidareutvecklas.

Utifrån studiens resultat kan det konstateras att individanpassad undervisning till stor del är ett förhållningssätt mellan individ och grupp där varje enskild elevs behov ska fokuseras. Detta innebär att elevernas individuella prestationsnivå ska kombineras med andra individer och utifrån detta kunna utvecklas och få fördjupade kunskaper. Genom att sätta samman elever till en grupp kan leda till att eleverna utvecklas utifrån deras individuella kunskapsnivå (Dysthe 2010). I teorin anses individanpassad undervisning ske bäst när eleverna har möjlighet att samspela och samtala med varandra. Det som kan hindra att individanpassad undervisning i grupp kan genomföras där eleverna får maximalt utbyte av kunskaper är främst lärarens kompetens, men även hämmandet av varierade arbetsmetoder och strategier. Andra hinder som kan motverka att individanpassad undervisning kan fullföljas är verksamhetens tillgångar till resurser. Resurser anses vara allt från extra personal till material. Det som krävs för att resurser inte ska hämma undervisningen är att lärare ser de möjligheter som verksamhetens resurser har att erbjuda istället för att inte använda något utav det som erbjuds i resurser. Detta kräver att lärare har god lärarkompetens och har kännedom om hur dessa kan tas tillvara samtidigt som eleverna utmanas, då deras utveckling inte får hämmas. Genom att använda individanpassad undervisning i grupp, när resurserna är knappa kan ge läraren en fördel då det finns möjlighet att anpassa undervisningen efter elevernas individuella kunskapsnivåer. Detta medför en integrerad undervisning där eleverna lär av varandra, där lågpresterande elever tar till sig högpresterande elevers kunskaper.

27 6.2 Motivation

Ett gemensamt nyckelord som upprepas flertal gånger i resultatet är: motivation. Detta centrala begrepp innebär att eleverna är i behov av vad, varför och hur de ska lära sig ämnet svenska.

De didaktiska frågorna är en betydande del i elevernas motivation till att lära (Dahlgren et al.

2013). Dessa medför att eleverna får både inre och yttre motivation. Intresse har stor betydelse för hur motivationen uppstår. Ingår inte detta i undervisningen krävs det att lärare motiverar eleverna till deras yttre motivation (Askland & Sataøen 2011). Även detta kräver god lärarkompetens för att det ska ge en bra effekt. Eleverna är i behov av motivation för att behålla lusten att lära.

Ahlberg (2005) menar att elevers motivation i skolan är en grundläggande faktor som medverkar till deras kunskapsutveckling. Hon anser att undervisningen har en avgörande roll för hur motivationen hos eleverna påverkas. Tas inte elevernas erfarenheter och förväntningar med i lektionsplaneringen tappar eleverna motivationen och gör att de inte koncentrerar sig på skolan (Ahlberg 2005). För att detta inte ska inträffa gäller det att utföra en individanpassad undervisning som är meningsfull och givande utifrån elevernas synsätt. Problematiken till att genomföra en undervisning utifrån elevernas synsätt är att varje enskild elev har olika motivationsfaktorer som påverkar dem att utvecklas då alla är olika. Det som krävs av lärarna när denna situation uppstår är att variera arbetsmetoderna samtidigt som elevernas kartlagda förkunskaper tas tillvara och leder till att motivation uppstår genom att eleverna får arbeta på varierande sätt. Misslyckas lärare att ta tillvara på elevernas förkunskaper och inte anpassar undervisningen finns det en stor risk att eleverna får en negativ inställning till skolan samt att de mister sin motivation (Hugo 2012). Denna risk angriper både lågpresterande och högpresterande elever. För att förhindra detta behöver lärare ge lika mycket stöttning och tid till högpresterande elever som de gör till lågpresterande. Det behövs även fokus på de elever som presterar på en högre nivå (Carlgren & Marton 2000). Denna definition av lågpresterande elever stämmer inte alltid överens med verksamheten, enligt resultatet i denna undersökning.

Elever som presterar på en lägre nivå är de som fokus appliceras på grund av att de är i större behov av stöttning från lärare som tar tid. Dessa elever befarar att inte uppnå de mål som är uppsatta och hamnar i fokus då lärarens mål är att leda alla elever till godkända kunskaper utifrån läroplanens förmågor. Om fokus enbart appliceras på de lågpresterande eleverna samtidigt som undervisningen anpassas utifrån deras behov ger inte detta någon utmaning till

28

de högpresterande och de mister motivationen. Detta medför att elever med hög prestationsnivå övergår till att vara bekväma, vilket resulterar i mindre engagemang i sin egen kunskapsutveckling som bidrar till minskad motivation och dessa elever behåller ingen fördjupad kunskap. Elever är i ständigt behov av utmaningar för att kunna utvecklas och motiveras oberoende låg- eller högpresterande. I detta avseende är det viktigt att lärare inte är rädda för att utmana sina elever. Får inte eleverna möjlighet att utmanas uppstår det heller inga hinder för eleverna. Hinder gör att elever får använda sina styrkor för att omvända det till en fördel och på så vis utvecklas. Både hinder och utmaningar för lärare samt elev är motiverande och utvecklande.

Resultatet visar att lärare som lägger fokus på lågpresterande elever måste byta tankemönster när det gäller högpresterande elevers motivationsnivå. Varje enskild elev, oavsett prestationsnivå är i behov av drivkraft och inspiration för att motiveras till att utvecklas. Elever som presterar på hög nivå blir ofta tilldelade extrauppgifter av lärare då de inte har ”tid” att ge dessa elever nya utmaningar, vilket kan konstateras som en bidragande faktor till att högpresterande elever uppnår en minska motivationsnivå. Lärarna behöver avsätta tid och fokus på alla elever oavsett prestationsnivå för att kunna behålla elevernas motivation. Carlgren och Marton (2000) menar att tiden som lärare lägger på sina elever måste spenderas lika oavsett elevers behov och den får inte ersättas med extrauppgifter, vilket gör att eleverna inte känner sig uppskattade och deras drivkraft och inspiration försvinner då de inte blir utmanade.

Lärarens roll är att individanpassa undervisningen så att varje enskild individs erfarenheter, behov och förutsättningar ska utvecklas utifrån elevernas individuella kunskapsnivå. Lindström och Pennlert (2010) anser att elevers inflytande i undervisningsplaneringarna ger dem större förtroende och motiverar dem till att utvecklas. Tack vare detta ser eleverna syftet med undervisningen och känner därav engagemang och ansvar inför sin egen utveckling. Min tolkning för att detta ska uppnås är att det krävs en kartläggning av elevernas förkunskaper för att kunna utföra en individanpassad undervisning där alla elever kan utvecklas, hög- som lågpresterande utifrån deras individuella kunskapsnivå. Genomförs inte den individanpassade undervisningen utifrån elevernas kartlagda förkunskaper blir inte undervisningen anpassningsbar utifrån den grupp elever som planeringen utgörs till.

Lektionsplaneringar har ramar att förhålla sig till, de mål och riktlinjer som beskrivs i läroplanen (Skolverket 2011). Data i denna studie visar att varje undervisning bör vara utformad efter elevers förkunskaper, kunskapsnivå och behov för att kunna anpassa undervisningen från

29

den elevgrupp som läraren har framför sig. Det som kräver att undervisningen är utformade efter elevernas prestationsnivå är hur eleverna kan fördjupa sina kunskaper. Är inte lektionen planerad efter eleverna som befinner sig just där kan de heller inte utveckla de kunskaper som undervisningen är planerad efter. För att detta ska uppnås är läraren i behov av att kartlägga elevernas kunskaper för att sedan kunna anpassa undervisningen efter de individerna.