Vad kan förbättras?

Under arbetets gång har det även dykt upp förhållanden där arbetet som bedrivs inte nödvändigtvis får medhåll i forskningslitteraturen. I kommande avsnitt redovisas de motsättningar som finns och även förslag på eventuella ändringar som kan göras.

29

Behandlingens utformning

I föregående avsnitt diskuteras vilken roll struktur spelar i implementeringen av en hjälpinsats. Det konstateras att en tydlig struktur är av betydande vikt och även att de eventuella program som används följer den agenda som är tillskriven programmet. Att använda sig av programmet eller verktyget på det sätt som det är ämnat innebär en större chans att lyckas till skillnad från om manualerna inte följs. Men det är inte enbart risken att inte uppnå det resultat som programmet siktar mot som kan ses som problematiskt vid en ”icke manual trogen”

användning. Ett annat problem som kan uppstå är att man går miste om

möjligheten att utvärdera resultat av programanvändningen. Möjligheterna att studera hur väl till exempel KSL-programmet hjälper rådgivarna och framförallt har en positiv inverkan på ungdomarna försvinner om man inte använder det i sin helhet då ingen av deltagarna har genomgått en identiskt utformad behandling. I ljuset av de ökade krav på evidensbaserat arbete som flera instanser inom området socialt arbete upplever (Eriksson & Karlsson 2008) så är möjligheterna att

utvärdera och följa upp de insatser som ges A och O. Förvisso kan man hävda att det räcker med att se om det mål som sattes vid insatsens början har uppnåtts vid slutet av insatsen eller en viss tid. Dock är denna typ av effektstudie eller

målutvärdering inte särskilt hjälpsam om man vill kunna sätta fingret på vad det är i behandlingen och själva processen som leder till slutresultatet. Naturligtvis kan det vara svårt att klarlägga vad det är som leder till framgång i ett arbete som är av en så pass abstrakt karaktär. Personligen är jag övertygad om att det är möjligt för Nya Vägvalet att sätta ord på stora delar av det arbete de gör och vilka aspekter av ungdomarnas känsloliv, familjesituationer, eller vad det nu må vara, som

rådgivarna som praxis tar upp och arbetar kring. Med andra ord utgå från de gemensamma nämnare som finns att finna hos varje individuellt klientarbete. Ett dilemma uppstår i frågan om manual-trogenhetens vara eller icke vara. En motiverad anledning till att skräddarsy en individuell plan genom att använda sig av enbart utvalda delar av de program som finns tillgängliga är att det tillåter behandlaren att fokusera på de områden hos individen som anses mest angelägna. I praktiken kan det innebära att tiden används mer effektivt och att man tillåts ta sig an problemområden på ett mer djupgående vis men samtidigt är det svårt att blunda för de fördelar ett manualtroget arbete innebär för möjligheterna att utvärdera de olika momenten i arbetsprocessen.

Begreppen evidens och effektivitet går ofta hand i hand. En insats som har god evidens är att betrakta som effektiv då den leder till de resultat den är ämnad att göra. I Nya Vägvalets fall handlar det om att skapa sig en tydlig bild över hur många ungdomar som har varit inskrivna, fullföljt eller avbrutit samt att sätta upp mätbara mål för var och en av dem. Så vitt jag förstår så görs detta men huruvida det finns någon översiktlig sammanställning i form av exempelvis statistik är jag osäker på. Det är även rekommenderbart att följa upp samtliga ungdomar som fullföljt programmet efter en förutbestämd tid till exempel ett år efter att kontakten formellt avslutats. Anledningen till detta är att det på så vis tydliggör både för verksamheten men även för omgivningen i vilken utsträckning arbetet kan anses vara effektivt. Fördelen med noggrant dokumentera utfallet av insatsen kan även ses i ur ett konkurrensmässigt perspektiv. Nya vägvalet tar även emot ungdomar som är bosatta utanför stadsdelen och konkurrerar således med andra liknande verksamheter vilket innebär att tydliga siffror över hur programmet hjälpt andra ungdomar kan vara avgörande för huruvida en utomstående

socialtjänst (som också har krav på evidensbaserade insatser) väljer att anlita Nya Vägvalet. Konkurrensen är inte begränsad till omvärlden utan kan även vara bli

30

tydlig inom organisationen om besparingskrav tvingar fram beslut om olika verksamheters framtid. Om man inte kan påvisa tydliga siffror eller evidens om man så vill, kan konsekvenserna bli mer eller mindre förödande för verksamheten. Min önskan är, vilket jag även har sagt till rådgivarna, att de försöker sätta ord på vad deras arbete innebär och hur de arbetar med de olika program de har

tillgängliga. Genom att skriva ner detta skapar de och dokumenterar sitt eget program vilket leder till att det går att utvärdera på ett helt annat sätt än det gör i dagsläget.

Att verbalisera och dokumentera är även viktigt för verksamhetens ”överlevnad”. När den dagen kommer då de två rådgivarna slutar arbeta inom Nya Vägvalet är deras metoder, arbetssätt och förhållningssätt oerhört svårt, om inte omöjligt att överlämna i någon annans händer. Farhågan är att den kunskap och erfarenhet de båda besitter går förlorad från verksamheten vilket skulle i mina ögon innebära en stor förlust. Naturligtvis är det som det är med de flesta som arbetar med

människor att kunskapen är starkt personbunden och svår att lära ut men jag är som jag tidigare sagt övertygad om att mycket av den är möjlig att göra tillgänglig för andra att tillgodose sig.