Val av ämne och förförståelse

Författarna till denna studie har liknande akademisk bakgrund då båda har studerat Civilekonomprogrammet med inriktning mot Service Management vid Umeå Universitet. Båda har även studerat inriktningen Management på avancerad nivå. Genom utbildningen har författarna förvärvat teoretiska kunskaper från kurser i ledarskap, organisation och beteendevetenskap som kan komma att vara behjälpliga i genomförandet av denna studie. Båda saknar fördjupade kunskaper rörande offentlig sektors uppbyggnad och styrmodeller som dominerat genom åren vilket har lett till en omfattande undersökning av dessa aspekter. En potentiell fördel med vår avsaknad av förförståelse är att vi mest troligt kan undvika partiskhet då vår förkunskap inom ämnet är begränsad. Intresset för ämnet bottnar sig i en nyfikenhet för mänskliga beteenden och interaktioner, hur arbetsplatser kan organiseras för att utveckla arbetsglädje, motivation och bibehållen hälsa hos anställda. Som tidigare exemplifieras har offentlig sektor återkommande drabbats av bristande ledarskap och styrproblematik vilket resulterat i hög personalomsättning och försämrad medborgarservice. Detta anser vi gör offentlig sektor i allmänhet och kommuner i synnerhet till ett intressant perspektiv att studera ledarskap ifrån.

Intresset för och inblicken i styrningen av offentlig sektor härstammar för ena författarens del till huvudsaklig del ifrån att ha föräldrar som jobbat inom den, vilket även är källan till att författarna har kännedom om det rådande arbetet mot en mer tillitsbaserad styrning och ledning. Författaren har själv även erfarenhet av att jobba i en verksamhet där ledningen länge arbetat för att stärka medarbetarnas förmåga att vara flexibla i leveranser av tjänster och minska beroendet av regler för att säkerställa en så hög tjänstekvalitet som möjligt. I och med det har författaren fått insikt i att det finns utmaningar med att gå mot ett mer värdegrundsbaserat arbetssätt i en bransch där många medarbetare har en bakgrund av att vara detaljstyrda samt av att ha för vana att förlita sig på generella regler och på förhand specificerade tillvägagångssätt. Detta har väckt ett personligt intresse för att undersöka hur kommunal verksamhet som länge präglats av liknande arbetsförhållanden jobbar i praktiken för att överkomma dessa hinder.

En av författarna har länge haft ett intresse för verksamhetsutveckling och landsbygdsutveckling, och ser sig själv jobba inom dessa områden i framtiden. Parallellt med universitetsstudierna samt under praktiktillfället har författaren arbetat i en konsulterande roll vilket innefattar daglig kontakt med tjänstemän som jobbar inom den offentliga sektorn. Via rollen förvärvades insikter i vilka utmaningar individer som arbetar i samhällets tjänst står inför, med hög arbetsbelastning och krav. Detta väckte en nyfikenhet att studera uppkomsten till problematiken närmare samt om några åtgärder vidtagits i syfte att förbättra situationen.

3.2 Forskningsparadigm

Ett forskningsparadigm är ett filosofiskt ramverk som styr hur vetenskaplig forskning ska bedrivas (Collis & Hussey, 2014, s. 43). Paradigm är trossystem som kopplas till forskningsfrågor, och rör frågor om verklighetens natur och grundläggande frågor om denna verklighet (Denscombe, 2008, s. 275). Ett paradigm består av begrepp, praxis och språk som definierar ett synsätt på vetenskapen (Varpio & MacLeod, 2020, s. 687). Ett forskningsparadigm inkluderar ställningstaganden kring vad som kan accepteras som giltig kunskap, synen på verkligheten samt värderingarnas roll i forskningen. På ett övergripande plan finns det två olika forskningsparadigm; positivism och interpretivism (Collis & Hussey, 2014, s. 44). Positivism influeras av tron om att verkligheten är oberoende av individer och målet med forskningen är att upptäckta teorier som är baserade på empirisk forskning såsom observationer och experiment. Att förutse eller förklara sociala fenomen objektivt ligger bakom tillvägagångssättet. Interpretivism fokuserar på att utforska komplexiteten i sociala fenomen i syfte att få förståelse genom tolkning. Metoderna syftar till att beskriva samt översätta fenomen som pågår i den sociala världen (Collis & Hussey, 2014, s. 45). Utöver positivism och interpretivism finns även pragmatism, som är ett mellanting mellan positivism och interpretivism.

Pragmatism bygger på att forskaren ska vara fri att mixa metoder från olika forsknings paradigm med syfte att använda metoder som bäst kan besvara forskningsfrågan (Collis

& Hussey, 2014, s. 54).

3.2.1 Ontologi

I litteraturen används ontologi på olika sätt. I vissa avseenden syftar ontologi på stora filosofiska frågor såsom materialism kontra idealism, och i andra avseenden syftar ontologi på antaganden om verklighetens natur inklusive exempelvis huruvida världen präglas av ordning eller kaos (Höijer, 2008, s. 277). De ontologiska antagandena som vi kommer beröra relaterar till antaganden om verklighetens natur, och kallas för social ontologi. Social ontologi berör de sociala entiteternas karaktär, i fråga om huruvida de bör betraktas som objektiva och oberoende av de sociala aktörerna, eller om de ska betraktas som en konstruktion formad av aktörernas uppfattningar och handlingar (Bryman & Bell, 2017, s. 52). Antagandena om sociala företeelser kan ses som ett spektrum mellan objektivism och konstruktivism (Bryman & Bell, 2017, s. 52), där objektivister menar att sociala företeelser i sig besitter en nästintill påtaglig verklighet, och således är ett yttre fenomen för de sociala aktörerna (Bryman & Bell, 2017, s. 53).

Denna syn på verkligheten förknippas med positivism, då positivister antar att den sociala verkligheten är extern och objektiv för den som studerar den och att det därmed finns endast en verklighet (Collis & Hussey, 2014, s. 47). Konstruktivister å sin sida, menar att sociala fenomen istället konstrueras i samspel mellan de sociala aktörerna. Verkligheten menar man därför inte är stabil över tid, utan istället under ständig förändring. I fråga om till exempel organisation och kultur, ses dessa fenomen i enlighet med objektivism som fenomen som påverkar individen, medans de enligt konstruktivismen ses som fenomen som påverkas och formas av individerna. Interpretivister har generellt sett ett konstruktionistiskt synsätt på ontologi då de menar att den sociala verkligheten är subjektiv eftersom den är socialt konstruerad, vilket gör att flera verkligheter existerar (Collis & Hussey, 2014, s. 47). Höijer (2008, s. 277) menar att konstruktionism kan vara mer eller mindre radikal. Enligt en mer radikal konstruktionism, finns ingen verklighet bortom den som skapas i konversation mellan människor i en specifik situation, vilket

synen att inga generaliserbara slutsatser kan dras från intervjuer, eftersom materialet endast beskriver den verklighet som uppstår i interaktionen mellan intervjuaren och den intervjuade.

Författarna till denna studie har valt att anamma en interpretivistisk och således konstruktivistisk syn på verkligheten genom denna studie då datan som uppstår genom intervjuerna kommer tolkas och analyseras. Således går det inte att vara fullkomligt objektiv då tolkning förutsätter att författarnas syn på verkligheten influeras och påverkas i mötet med individerna som deltar i studien. Vi kommer dock utgå ifrån att den verklighet som beskrivs av cheferna under intervjuerna är en verklighet som de upplever även när vi inte är med. Således är vår syn på verkligheten visserligen konstruktivistisk, men inte så radikal att vi antar att den verklighet som vi ämnar studera endast uppstår i interaktionen under intervjun.

3.2.2 Epistemologi

Det epistemologiska antagandet handlar om vad som accepteras som giltig kunskap, detta innebär således en undersökning av förhållandet mellan forskaren och det som undersöks (Collis & Hussey, 2014, s. 47). Epistemologi bygger vidare på ontologi genom att utarbeta verklighetens natur i praktiken för att utveckla kunskap. Detta kräver att forskaren reflekterar hur deltagandet i utredningar ska se ut för att utveckla kunskap som anses vara legitim (Varpio & MacLeod, 2020, s. 688). En central fråga inom epistemologin är huruvida den sociala verkligheten bör studeras utifrån samma principer, metoder och verklighetsbild som gäller för naturvetenskapen (Bryman & Bell, 2017, s.

47). Enligt positivismen kan endast fenomen som är observerbara och mätbara betraktas som kunskap, en oberoende och objektiv hållning försöker upprätthållas. Interpretivister å andra sidan försöker minimera avståndet mellan forskaren och det som forskas (Collis

& Hussey, 2014, s. 47). Forskaren måste här bestämma om denne ska inta en position som en fristående observatör av en objektiv verklighet eller som en deltagare i verkligheten och anamma ett insiderperspektiv (Varpio & MacLeod, 2020, s. 688).

I denna studie har ett interpretivistiskt perspektiv på vad som anses som giltig kunskap antagits. Den aktuella frågeställningen i denna studie går ej att mäta med verktyg som går i linje med ett positivistiskt synsätt. Studiedeltagarnas bidrag går inte att objektivt mäta enligt kvantifierbara metoder för att generalisera hela populationen, det är inte heller syftet med studien. Författarna försöker istället minska avståndet till det som undersökts i syfte att finna åsikter, förhållningssätt och perspektiv och har därför ett subjektivt synsätt.

3.2.3 Axiologi

Det axiologiska antagandet handlar om rollen av värderingar (Collis & Hussey, 2014, s.

48). Antagandet tvingar oss att överväga hur och varför vissa typer av forskning har blivit värderad och ansetts vara värdefull (Varpio & MacLeod, 2020, s. 688). Positivister anser att forskningsprocessen är fri från värderingar eftersom forskaren är fristående och oberoende från vad som undersöks och ser det som studeras som ett objekt.

Interpretivister anser att forskare för med sig sina värderingar i forskningen, även om detta inte har uttryckts. Dessa värderingar hjälper till att avgöra vad som känns igen som fakta och tolkningarna från dem (Collis & Hussey, 2014, s. 48). Bryman & Bell (2017, s.

65) menar att man som samhällsforskare som utgångspunkt bör sträva efter att förhålla

sig så värderingsfri som möjligt i sin forskning, men att det är omöjligt att helt och fullt kontrollera sina värderingar. Forskares personliga åsikter eller känslor kan påverka allt ifrån val av forskningsområde och forskningsfrågor, till metoder, forskningsdesign, datainsamling, analys, tolkning och slutsatser. Ett vanligt problem som uppstår till följd av kvalitativa forskningsstrategier är att forskare börjar sympatisera med de människor som studeras, vilket försvårar utförandet av en objektiv och opartisk analys av det studerade fenomenet. I andra fall kan forskare på grund av inlärda moraliska principer vara negativt inställda till det som studeras, vilket också riskerar att påverka tolkningen av resultaten.

Ett alternativ till att sträva efter att förtrycka sina personliga åsikter och känslor, är att reflektera över dessa och på så sätt göra sig själv och läsarna medveten om vilka bakomliggande antaganden som kan komma att påverka resultaten (Bryman & Bell, 2017, s 65; Rabbidge, 2017, s. 963). Att reflektera över kontextuella faktorer relaterade till en intervju, har med bakgrund av att intervjuer kommit att accepteras som ett sätt för forskare och de intervjuade att samproducera kunskap, blivit allt viktigare (Rabbidge, 2017, s. 961). Rabbidge, (2017, s. 964) menar att dels kontextparametrar, dels känslighetsparametrar och dels samproducerande parametrar tillsammans utgör de kontextuella element som bör ägnas särskild reflektivitet. Kontextparametrar inkluderar den fysiska kontexten i vilken intervjun genomförs, men också den sociala, institutionella och tidsmässiga kontexten. Den berör frågor såsom hur kultur, status och kön påverkar intervjun och tolkningen av den (Rabbidge, 2017, s. 964). De samproducerande parametrarna inkluder den intervjuade, intervjuaren, språket genom vilket man kommunicerar, och kunskap om det som studeras. Känslighetsparametrar inkluderar den förbindelse och empati som uppstår till följd av samkonstruktionen och påverkar samkonstruktionen och interaktionen under intervjun (Rabbidge, 2017, s. 964). Genom att ägna dessa områden reflektivitet före, under och efter intervjun, är man mer transparent med datat, skapar ett mer kritiskt förhållningssätt till intervjuande och således även en mer ärlig värdering av ens egen roll i intervjun.

Författarna i denna studie anser att det är ofrånkomligt att värderingar inte kommer involveras i forskningen, och har därför valt att anta ett interpretivistiskt perspektiv även inom axiologin. Författarna har trots det strävat efter att förhålla sig relativt värderingsfria. Exempelvis gällande kontextparametrar har intervjuerna genomförts digitalt som ett resultat av geografiska och tidsmässiga faktorer. Detta har bidragit till en mer distanserad och objektiv interpersonell relation mellan forskare och den intervjuade individen vilket underlättat för författarna till studien att förhålla sig relativt värderingsfria. Då kontextparametrarna inkluderar status och således påverkar känslighetsparametern och empatin som uppstår under intervjuerna har vi haft möjligheten att förhålla oss relativt värderingsfria. Då respondenterna till denna studie innehar en hög status och position som inkluderar ansvar över andra människors välbefinnande menar författarna att de kunnat undvika att sympatisera med dem på ett annat sätt än om de hade varit i en mer utsatt situation. Vidare menar författarna att samproducerande parametrar kan ha haft en påverkan på de empiriska resultaten. Detta då respondenter har mer erfarenhet av offentlig sektors uppbyggnad och funktion är författarna till denna studie. Risk finns således dels att respondenterna uttryckt sig annorlunda än om de pratat med någon med samma kunskapsnivå och dels för att författarna kan ha missat att följa upp på viktiga teman till följd av att man inte förstått innebörden.

3.3 Forskningsansats

På ett övergripande plan finns det två olika tillvägagångssätt för forskare att genomföra kvalitativa studier, varav den ena genom en induktiv forskningsansats och den andra genom en deduktiv forskningsansats. Deduktiv forskning är studier där en konceptuell teoretisk struktur utvecklas och sedan testas genom empirisk observation, således dras särskilda fall från allmänna slutsatser. Av denna anledning kallas den deduktiva metoden för att flytta från det allmänna till det specifika (Collis & Hussey, 2014, s. 7). Induktiv forskning är motsatsen till den deduktiva metoden då teori utvecklas från observation av empirisk verklighet. Forskningen flyttar från individuell observation till uttalanden om allmänna mönster eller lagar, och kallas således för att flytta från det specifika till det allmänna (Collis & Hussey, 2014, s. 7). Deduktiv metod kan påbörjas från vilken teoretisk bas och alternativa hypoteser som så önskas. Forskaren förväntas inleda uppsatsen med en omfattande introduktion som motiverar valda teoretiska utgångspunkter och hypoteser (Woiceshyn & Daellenbach, 2017, s. 186). Deduktion är en form av resonemang där slutsatsen logiskt härrör från en uppsättning premisser, således är slutsatsen endast en omprövning av premisser och innehåller ingen ny kunskap. En slutsats som baseras på deduktiv forskning är därmed sann när alla premisser är sanna (Ketokivi & Mantere, 2010, s. 330). En renodlad induktiv forskningsansats är en empirisk generalisering som baseras på ett flertal observationer, efter att ett visst antal fall har observerats som uppfyller utnämnd regel bedöms regeln stödjas av bevis (Ketokivi & Mantere, 2010, s.

330). En av de största utmaningarna vid empirisk forskning är att kunna dra teoretiska slutsatser från empiriska data på ett sätt som är trovärdigt och förståeligt för läsaren (Ketokivi & Mantere, 2010, s. 315).

På senare tid har det dessutom ett tredje angreppssätt föreslagits - en abduktiv forskningsansats. Till skillnad från kvalitativ forskning som generellt sett antar ett induktivt angreppssätt, och kvantitativ forskning som generellt antar ett deduktivt angreppssätt, så antar pragmatister ett abduktivt angreppssätt (Morgan 2012, s. 72).

Patokorpi och Ahvenainen (2009, s. 130), menar att med bakgrund av att forskning historiskt sett setts som en typ av problemlösning, så har forskning kommit att utgå ifrån att det finns ett problem att lösa. Detta menar de vidare gör induktion och deduktion till olämpliga forskningsansatser i situationer där det står oklart vad problemet egentligen är, eftersom inga svar på problemformuleringen då kan genereras (Patokorpi och Ahvenainen 2009, s. 130). Framtidsforskning är ett exempel på studier där problemet inte är tydligt, vilket gör att hypotesen inte kan testas med hjälp av en deduktiv forskningsansats, och en induktiv forskningsansats bara hade lett till ännu mer förvirring om vad problemet egentligen är (Patokorpi & Ahvenainen, 2009, s. 129). De föreslår således att en abduktiv forskningsansats hade varit en lämpligare metod i sådana fall.

Huvudidén bakom den abduktiva forskningsansatsen är att tillåta forskare att använda sig av mer kreativa metoder, där de tillåts utforma sin forskning utifrån anomalier och imaginära tillstånd snarare än faktiska tillstånd. Problemlösning är således inte utgångspunkten för forskningen, utan forskningen kan också ta sin utgångspunkt i paradoxer. Abduktion tar sin utgångspunkt i gåtor vilka sedan söker förklaras (Bell, et.al., 2019, s. 24).

I den här studien är problemet emellertid tydligt formulerat vilket gör den abduktiva forskningsansatsen mindre lämplig som tillvägagångssätt. En renodlad deduktiv forskningsansats är inte heller lämplig i denna studie eftersom hypoteser inte har utvecklats som kommer testas i verkligheten. Däremot finns deduktiva inslag i studien då

uppbyggnaden av intervjuguiden grundar sig i tidigare teori. Överlag är dock forskningsansatsen i denna studie av induktiv karaktär eftersom empirisk observation av verkligheten ämnar utveckla teorin. Studien bygger på att studera specifika kommuner och deras tillvägagångssätt i implementeringen av tillitsbaserad styrning för att kunna dra generella slutsatser och mönster om en potentiell lyckad strategi.