Val av källmaterial

6.2.1. Övergripande syn på empirin

Några ytterligare klargöranden rörande empirin och min syn på denna behöver göras innan analysen. Det empiriska underlaget utgörs av olika former av källor, dels av litteratur inom planering och planeringsteori, dels av litteratur inom och om nyliberalism och dels av översiktsplaner. Tidsperioden som undersöks är 1989 till 2014. Undersökningarna av planering som politiskt styrsystem respektive marknadsstyrd markanvändning är också att betrakta som undersökningar av ett empiriskt material inom ramen för den undersökning som genomförts. På så sätt skiljer sig dessa undersökningar inte från undersökningen av översiktsplanerna, förutom att det undersökt materialet inte utgörs av verksamhetsdokument så är de lika. I respektive undersökning är det hur diskursen är ordnad som styrt hur analysen av respektive diskurs redovisats. Därför är de olika undersökningarna rubriksatta och uppställda på olika sätt. Det är inte fråga om likvärdiga samtalsordningar och de kan därför inte struktureras på samma sätt i analyserna.

52

Källmaterialet för undersökningarna om planering som politiskt ekonomiskt styrsystem och marknadsstyrd markanvändning är främst litteratur inom och om planeringsteori/planering respektive nyliberalism. Det som utförts för att undersöka dessa båda diskurser, som jag kallar analytiska diskurser, är en litteraturstudie i form av diskursanalys. Eftersom undersökningen av den praktiska diskursen i översiktsplanerna syftar till att undersöka hur dessa båda diskurser omsatts till styrning i översiktsplanerna, har de analytiska diskurserna inte undersökts genom att tolka dem med hjälp av governmentality. Istället utgör de avgränsningarna för det diskursiva fält inom vilket den praktiska diskursen rör sig.

6.2.2. Källorna till undersökningarna av de analytiska

diskurserna

Vad gäller undersökningen av diskursen av planeringen som politiskt styrsystem är det med avsikt så att källorna som undersökts är svenska källor. Det finns på så sätt en korrespondens mellan den praktik som undersöks i översiktsplanerna och den litteratur som undersöks i diskursanalysen av planeringen som politiskt styrsystem.

En överväldigande majoritet av den litteratur som behandlar nyliberalism och stadsbyggnation och planering är synnerligen kritisk till nyliberalismens inflytande över planeringen. Jag har försökt övervinna denna skevhet dels genom att lyfta fram mer positivt inställda källor och genom att gå till grundkällorna författade av främst Friedrich Hayek och Milton Friedman. I viss mån finns det också en brist på svenskspråkig litteratur på detta område, varför det främst är anglo-saxisk litteratur som analyserats i denna undersökning om än jag också strävat efter att inkludera svensk litteratur.

6.2.3. Översiktsplanerna som källor

Översiktsplanen i dess nuvarande form infördes i och med PBL 1987 och kommunerna var ålagda att anta en översiktsplan enligt den nya lagstiftningen senast i juni 1989. Före PBL:s införande utfördes planeringen genom en annan process än efter införandet, den översiktliga planering som utfördes före detta har inte undersökt. Detta eftersom jag ville undvika att jämföra planering som skett under så olika betingelser. Jag har gjort ett antagande om att tidigare översiktlig planering skulle vara svår att jämföra med översiktsplanering enligt PBL, utifrån den frågeställning och de metoder jag utgår från i detta arbete.

Det är obligatoriskt för varje kommun att ha en aktuell översiktsplan och under varje politisk mandatperiod ska planens aktualitet fastställas genom beslut i kommunfullmäktige. I det fall planen inte anses vara aktuell ska en ny översiktsplan framställas. Det är en relativt utdragen process som ofta tar flera år. I översiktsplanen

53 ska kommunen lägga fram den utvecklingsplan som översiktligt är gällande för den fysiska miljön och mark- och vattenanvändningen.

Jag betraktar inte översiktsplanen som korresponderande med kommunens egentliga politiska vilja, inte heller någon specifik politiker eller tjänstemans, grupp av politiker eller tjänstemäns, viljor. Istället utgör översiktsplanen, ur mitt perspektiv, ett dokument som representerar den utveckling kring vilken man genom översiktsplaneprocessen kunnat åstadkomma politisk enighet om att presentera för medborgarna. Översiktsplanen återspeglar inte vad som faktiskt kommer hända. Istället utgör den ett policydokument som är politiskt gångbart att presentera inom kommunen, men också utanför denna. I översiktsplaneprocessen ingår att länsstyrelse, medborgare och andra ska få komma med åsikter och ha en påverkan. Planen måste också tillfredsställa dessa aktörer. Översiktsplanen är på så sätt ett viktigt dokument i policyformuleringen, just eftersom den anger vad som är politiskt gångbart. På samma sätt förhåller jag mig även till materialet som ligger till grund för de analytiska diskurserna, det är de generella dragen som undersöks och framställs – inte specifika författares eller subjekts uppfattningar.

I översiktsplanen tas olika frågor i beaktande beroende på aktualitet, men planformen används också för att driva opinion och opinionsskapande debatt. Det går att se att vissa politiska sakområden tas med i översiktsplanen under en viss period, för att sedan försvinna. Man kan också se att det i översiktsplaner ibland inte finns någon klart definierad vision om framtiden rörande ett visst geografiskt område eller att tydliga ställningstaganden inte görs i sakfrågor. Istället efterfrågas mer input eller kunskap. Denna input eller kunskap kan vara resultat från undersökningar av attityden hos befolkningen eller kunskap av teknisk art. Samtidigt kan det vara så att detta skiljer sig åt för olika områden inom en kommun eller för olika frågor, i en och samma plan. Det kan alltså vara både och.

Översiktsplanen är ett strategiskt policydokument i fler avseenden än det att den stakar ut framtiden för kommunen i ett strategiskt perspektiv. Den är också strategisk i sin presentation av denna utveckling och de frågor som lyfts fram i planen. Ur detta perspektiv blir det föga förvånande att översiktsplanen inte är lagligt bindande. Den är hög grad ett policydokument, om man i enlighet med Hague och Harrop (2002:73) menar att policyer är beslutsinriktningar snarare än beslut i sig.

Eftersom översiktsplaner endast pekar ut målbilder för utvecklingen av den fysiska miljön samt mark- och vattenanvändningen, kan jag genom detta endast undersöka dessa mål. Det vill säga jag kommer inte undersöka implementeringen av målen eller det fysiska resultatet av planeringen, det är istället just policyer jag undersöker. Detta, sammantaget med den ovan beskrivna synen på översiktsplanerna, ger vid handen att

54

det är hur målen kommuniceras som undersöks. Inte hur de tillkommit, inte hur de uppfattas, inte hur de implementeras. Anledningarna till detta är dels rent praktiska; det skulle bli ett alldeles för stort forskningsprojekt redan i undersökningen av en kommun, det skulle också bli problematiskt att dra gränsen för vad som kunde/borde/skulle undersökts. Det finns också rent logiska konsekvenser av de ställningstaganden underliggande den epistemologi som mitt metodval bygger på. Jag tror inte att det går att påvisa kausalitet i dess klassiska mening och på så vis förklara ett skeende i den sociala sfären. Istället bygger min undersökning på att förstå hur innehållet i planeringen som verksamhet har förändrats över tid. Eftersom jag rimligen inte kan undersöka hela planeringen, måste jag göra ett urval. Ställd inför detta problem valde jag då att undersöka översiktsplaner, därför att innehållet i dessa planer korresponderar bäst mot det problemområde (det vill säga det planeringspolitiska) som ligger till grund för avhandlingen.

Relaterat till det som berörs i stycket ovan undersöker jag i analysen endast det som står i översiktsplanerna, ingenting utanför dessa. Det innebär att jag inte har undersökt översiktsplaneprocessen för de i studien ingående översiktsplanerna. Jag har inte heller undersökt tvistefrågor eller andra frågor som inte tas upp för behandling i översiktsplanerna. Det finns flera anledningar till detta ställningstagande. För det första är det en fråga om en praktisk avgränsning, det går inte att undersöka allt som kunde varit relevant för planeringen. För det andra kräver en undersökning som går utanför dokumenten en förståelse av fallen som går djupare än vad ett doktorandprojekt tillåter. Vissa sakfrågor kan medvetet ha undvikits, något som kan vara svårt att få reda på i vissa fall till och med om man jobbar på kommunen i fråga. För det tredje, rör mitt forskningsintresse vad som förekommer i planerna, särskilt hur planeringen rationaliseras där. Jag är inte intresserad av hur man kommit överens om att formulera sig på ett eller annat sätt eller hur man diskuterat olika val. Slutligen, för det fjärde, översiktsplaner ser olika ut i olika kommuner och i vissa fall pekas i översiktsplanen ut ett flertal andra policydokument med olika policyer och riktlinjer inom olika sakområden. Det blir snabbt oöverskådligt och en fråga om att väga en lika metodik över flera fall eller en mer djupgående undersökning av ett fall. Då jag velat göra en undersökning som kan säga något om planeringen i stort ansåg jag att det vore mer givande att undersöka flera fall.

Min undersökning är av diakron art. Eftersom jag undersöker förändring över tid måste jag undersöka skeenden över tid. Jag har valt att behålla samma undersökningsenheter, det vill säga kommuner, i undersökningen av översiktsplaner. Detta var ett medvetet val, då min utgångspunkt från början var att olika sakfrågor är relevanta i olika kommuner men också under olika tidsperioder. Dels utgick jag från att detta gällde internt inom en kommun, men också att samma typ av sakfrågor vinner aktualitet i olika

55 kommuner vid olika tidpunkter. Sådana förändringar hade jag inte fångat om jag strukturerat undersökningen utan att försöka följa utvecklingen i några utvalda undersökningsenheter.