Den metod som har tillämpats för materialinsamling är semistrukturerade intervjuer. Under processen gång har jag övervägt olika möjliga metoder och vägt för- och
nackdelar med dessa mot varandra för att kunna avgöra vilken metod som är lämpligast att använda. I mitt fall har metodövervägandena även inneburit överväganden om hur min studie ska utformas, då den hade fått mycket olika utformning beroende på vilken metod som tillämpats. I detta avsnitt ska jag redogöra för vilka metoder jag har
övervägt, vad dessa hade inneburit för studien och sist motivera mitt val av metod samt beskriva denna.
De metoder jag övervägt är dels semistrukturerade intervjuer och dels observationer. Den sistnämnda har i förhållande till intervjuer den fördelen att forskaren deltar i den situation eller miljö denne studerar. Detta hade dock inneburit att jag i uppsatsen hade fått begränsa mig till att delta i endast en gymnasiebibliotekaries användarundervisning, med tanke på uppsatsens omfång. Storleken på uppsatsen hade dessutom medfört att jag hade fått avgränsa mig till att undersöka endast två olika gymnasieprogram i syfte att göra en jämförelse dem emellan. Detta hade även lett till att jag inte kunnat delta vid särskilt många olika tillfällen på respektive program. En av nackdelarna med
observationer är att det resultat dessa ger är mycket beroende av vilken situation forskaren utför observationen i (Bryman 2002, s. 292). Det finns här en risk att jag hade genomfört observationer under ett tillfälle som sällan inträffar, medan jag kanske missat ett tillfälle som är ett återkommande inslag varje år. Som jag skrev i kapitlet om teoretiska utgångspunkter förespråkar det sociokulturella perspektivet även att den kontext användarundervisningen sker i är av stor vikt för hur bibliotekarien kommer att
vilken klass den riktar sig mot samt hur denna uppför sig vid detta tillfälle påverka hur bibliotekarien kommer att handla. Dessutom trycks det i metodlitteraturen starkt på att forskarens närvaro riskerar att påverka situationen mycket, vilket kan leda till ett missvisande resultat eftersom situationen som observeras då inte är naturlig (Bryman 2002, s. 320). Det påpekas även att vad observatören tycker sig se under en observation samt vad denne minns efteråt påverkas mycket av t.ex. tidigare erfarenheter samt dennes känslor (Denscombe 2009, s. 273). På så vis blir resultatet av observationer än mer osäkra och då jag inte har någon erfarenhet av att genomföra observationer i forskningssyfte är risken överhängande att jag även riktar uppmärksamheten mot i sammanhanget irrelevanta företeelser. Detta i kombination med att jag endast hade haft möjlighet att delta vid ett fåtal tillfällen har medfört att jag valt att inte använda
observationer då jag anser att risken är alltför stor att det resultat jag får av dessa blir missvisande och inte ger en rättvis bild av hur användarundervisningen ser ut på skolan. Enkäter hade även kunnat vara en möjlig metod, men då jag ämnar genomföra en
kvalitativ studie har denna en del betydande brister som gjorde att jag inte sett denna som ett alternativ. Bristerna är dels att det i metodlitteratur påpekas att enkäter med öppna frågor kan avskräcka, då det krävs en större insats för att besvara dem (Bryman 2002, s. 158). Därutöver saknar forskaren möjlighet att ställa klargörande frågor samt följdfrågor för att få reda på mer och det går aldrig att vara helt säker på vem som besvarat enkäten (Bryman 2002, s. 147).
De fördelar jag sett med intervju i förhållande till ovannämnda metoder är framför allt att den tillåter mig att genom att ställa frågor kring respondenternas syn på och
utformning av användarundervisning få en bild av hur de tänker kring detta i
förhållande till hur kontexten ser ut. På så vis är det möjligt att få reda på avsikter samt anledningar till ett visst upplägg. Denna möjlighet saknas vid observationer, då
observatören inte har samma möjlighet att ställa klargörande frågor. Dessutom kan intervjuer alltså även ge en bild av hur användarundervisningens kontext vanligtvis ser ut, då intervjuer inte är knuten till specifika tillfällen (Bryman 2002, s. 321). En annan viktig fördel är den möjlighet till följdfrågor dessa ger. Detta bedömer jag är mycket viktigt för att kunna få en välutvecklad bild av samt en förståelse för kontexten kring användarundervisningen på de olika gymnasieskolorna. För att kunna få en riktig bild av intresseområdet är det enligt Jan Trost av stor vikt att den som intervjuar inte antar att denne har förstått något, utan ber respondenten utveckla sig till dess att det inte råder någon tvekan om att intervjuaren faktiskt förstått (1997, s. 86). Detta går varken att göra vid observationer eller enkäter, vilket medför att intervjuer i min mening har en stor fördel här. Genom denna metod kan jag även genomföra min undersökning på något fler gymnasieskolor och därmed få en lite bredare, men samtidigt djup bild av mitt undersökningsområde. Ytterligare en viktig fördel är att i de fall då intervjuerna spelas in finns dessa bevarade, vilket gör det möjligt för forskaren att återvända till dem vid behov. Dessutom blir det möjligt att i efterhand undersöka rimligheten i
undersökningens resultat mot inspelningarna av intervjuerna. Denna möjlighet erbjuder inte en observation, vilket medför att forskaren måste förlita sig på sina anteckningar samt sitt minne. Som nämnts ovan kan detta påverkas av ett antal faktorer, vilket medför att resultaten riskerar att bli opålitliga.
Anledningen till att jag valt semistrukturerade intervjuer är att de, med sin grund i en kvalitativ ansats, har den fördelen att intervjuaren kan vara flexibel vad gäller
ordningsföljden frågorna ställs i, hur frågorna formuleras samt att denne har möjlighet att ställa klargörande följdfrågor (Bryman 2002, s. 300). Detta medför att utrymme ges
åt respondenten att delvis själv styra vilka aspekter denne anser är speciellt viktiga och ges utrymme att utveckla dessa (Denscombe 2009, s. 267). Då jag genom min intervju vill få fram aspekter i det sammanhang användarundervisningen genomförs som har betydelse för denna menar jag att det är fördelaktigt att kunna se vad
gymnasiebibliotekarierna själva väljer att fokusera på. Det finns dock en risk att intervjun svävar i väg från undersökningsområdet om respondenten får styra för mycket. För att kunna jämföra de olika respondenternas utsagor är det viktigt att det finns en stomme i intervjun som är lika för samtliga intervjuer (Bryman 2002, s. 304). Jag har därför funnit det lämpligt att använda mig av semistrukturerade intervjuer, då dessa kombinerar flexibilitet med ett visst mått av struktur. Detta anser jag också vara viktigt som ett stöd för mig själv under intervjuerna då jag inte har så stor erfarenhet av att genomföra intervjuer i forskningssyfte.
En nackdel som finns med intervjuer är dock att risken alltid finns att respondenten ”friserar” sina utsagor, vilket kan medföra att dessa riskerar att ge en ofullständig bild av undersökningsområdet (Bryman 2002, s. 173). Jag kommer i avsnittet
Tillvägagångssätt diskutera detta utifrån mina egna intervjuer. Här hade en tänkbar lösning kunnat vara att kombinera intervjuerna med observationer, men som jag konstaterade ovan påverkas resultatet av dessa av en mängd faktorer, vilket medför att dessa inte utgör någon garant för att resultatet ger en sanningsenlig bild. Dessutom skulle dessa båda metoder kunna påverka varandra i så mening att respondenten anpassar sitt beteende efter sina utsagor eller tvärtom. Även jag hade kunnat påverkas genom att få förutfattade meningar med mig från observationerna in i intervjuerna eller tvärtom. Jag har därför gjort bedömningen att detta inte skulle ge ett säkrare, utan snarare ett osäkrare resultat.