Med validitet menas huruvida det som undersöks stämmer överens med det som undersökningen avser att undersöka, och reliabilitet innebär hur noggrant undersökningen genomförs, menar Ekengren och Hinnfors (2006). Dessa begrepp handlar således om i vilken utsträckning vår undersökning är trovärdig och tillförlitlig, eller om den har brister som kunde undvikits om den genomförts på annat sätt.
Eftersom vår undersökning handlar om människor och är genomförd med kvalitativa metoder som söker svar på abstrakta fenomen, såsom hur eleverna uppfattar undervisningen eller hur de ser på begreppet friluftsliv finns alltid en risk för feltolkning eftersom forskaren är sitt eget verktyg, hävdar Justesen och Mik-Meyer (2011). De menar att det finns en risk med kvalitativa metoder, att forskarens förväntningar, åsikter och känslor läses in i det som undersöks och därmed öppnar för feltolkningar. Trots denna risk valde vi att använda oss av interventionsstudie som metod, eftersom vi själva ville uppleva upplägget och använda våra erfarenheter som resultat samtidigt som vi hade möjlighet att interagera med eleverna och på så vis nå den kunskap vi sökte. Dessutom nämner Johansson och Svedner (2006) vikten av att undersökningen är relevant och givande för vårt kommande yrke som lärare. Eftersom idrott och hälsa är ett praktiskt ämne valde vi att praktiskt leda undersökningen och presentera resultaten med ett ”inifrånperspektiv”.
Vad gäller undersökningens validitet kan valet av undersökningsgrupp diskuteras. Vi upplevde att klassen vi undersökte var exceptionellt enkel att arbeta med, och kanske beror detta på att skolans idrottslärare var den som valde vilken klass som skulle delta i undersökningen och inte vi. Ett troligt scenario är att just denna klass valdes ut eftersom idrottsläraren visste att de skulle göra bra ifrån sig, varför ett slumpmässigt urval kanske hade bidragit till ett resultat med högre validitet. Ett alternativ skulle också kunna vara att undersöka ytterligare en grupp, dels för att öka undersökningens validitet och dels för att ha en jämförelsegrupp att föra analytiska resonemang kring, vilket Johansson och Svedner (2006) anser bidra till en fördjupad kunskap. Att vi inte gjorde ett slumpmässigt urval av klass beror på att läraren vi kontaktade direkt föreslog vilka lektioner vi kunde få till vårt förfogande vilket vi då inte ansåg var värt att ifrågasätta. Vårt syfte med undersökningen motiverade inte att undersöka fler klasser då vi inte sökte ett absolut svar på våra
25
frågeställningar, utan snarare såg undersökningen som en chans för oss att lära oss mer om friluftsliv i skolan och som förhoppningsvis kunde öppna för fortsatt intresse i frågan och vidare forskning om möjligheten att bedriva friluftsliv i stadsmiljö.
I fokusgruppintervjun som gjordes fick eleverna själva anmäla sitt intresse att delta, och vi valde sedan ut sex elever som vi trodde skulle spegla gruppen så väl som möjligt. Det vill säga att vi valde både pojkar och flickor och att vi efter två lektioner nu visste vilka som varit aktiva och vilka som varit passiva, vilka som verkat intresserade och engagerade och vilka som verkat mer negativa eller frånvarande. Vi försökte välja elever inom detta spann, både de som verkade intresserade och de som verkade mindre intresserade. Antalet pojkar och flickor är lika i fokusgruppintervjun på grund av att klassens fördelning mellan pojkar och flickor var lika. Anledningen var således inte i huvudsak på grund av genusintresse, även om vi i undersökningen tittar efter eventuella mönster utifrån ett genusperspektiv utan att analysera detta närmre om inte anledningar dyker upp under undersökningens gång. Även om de svarandes validitet kan ifrågasättas utifrån vårt val att välja deltagare anser vi detta urval vara mer representativt för gruppen än om exempelvis ett slumpmässigt urval gjorts eftersom det kunde ha slutat med en homogen grupp elever som inte representerar alla delar av klassen. Att eleverna fick anmäla intresse att delta kan ha begränsat möjligheten att välja deltagare till enbart de mest aktiva och engagerade, men av forskningsetiska skäl gav vi eleverna själva möjlighet att anmäla sitt intresse. Detta borde inte påverka validiteten nämnvärt i just detta fall då endast tre av tjugosex elever inte anmälde sitt intresse att delta i intervjun, vilket dessutom är ytterligare en indikator på att klassen vi haft möjlighet att arbeta med är ovanligt engagerad och motiverad.
Hur en intervju genomförs påverkar i stor del dess reliabilitet. Johansson och Svedner (2006) påpekar risken för att moderatorn, medvetet eller ej, påverkar svaren genom att uttrycka förväntningar och värderingar. Ett sätt att minska risken för detta är genom att ställa öppna frågor och därefter ge dem som intervjuas tillräckligt med tid att reflektera, svara och sedan eventuellt också komplettera sina svar. Målet är att få ärliga och uttömmande svar. En faktor i vår inverkan på svaren vi fick kan vara att vi tidigare inte träffat eleverna. Kanske hade frågorna besvarats annorlunda om vi genomfört undersökningen på våra praktikskolor där vi är kända av eleverna, och kanske hade svaren blivit annorlunda om de ställts av deras ordinarie idrottslärare. Vi valde att hålla i intervjun själva eftersom vi inte ville att intervjun
26
skulle uppfattas som ett prov vilket vi såg en risk med ifall ordinarie idrottslärare som ska betygsätta eleverna genomfört intervjun. Istället tydliggjorde vi att ingenting av det som sades utgjorde något som helst underlag för bedömning.
27