VALIDITET OCH RELIABILITET

Light (1999) diskuterar i en artikel ”Do augmentative and alternative

commu-nications interventions really make a difference?” vilka krav som bör ställas på

en effektiv undersökning och hon lyfter fram vikten av att forskningsfrågan

verkligen har social validitet. Hon tar upp ett exempel på hur ett resultat av en

intervention som syftar till att individen ska använda grammatiskt fullständiga

meningar som svar på frågor betraktas som lyckat om målet uppfylls. Hon

dis-kuterar frågan om det är säkert att individens kommunikativa kompetens

verk-ligen ökat eller om det istället är så att den ökade tidsåtgången för att svara gör

att resultatet egentligen har negativ inverkan? Många forskare har erkänt

beho-vet av social validering för att säkerställa att resultatet är relevant och

menings-fullt för undersökningspersonerna, men dessa kontroller sker oftast sent i

forskningsprocessen (ibid). Light förespråkar att detta istället ska göras vid

studiens början. I ett försök att säkerställa den sociala validiteten i föreliggande

studie har fokus legat på att eleverna ska vara så delaktiga som möjligt i hela

processen och på att deras intresse och personliga kommunikationsstilar ska få

utrymme. För att underlätta för eleverna att vara delaktiga användes

samtals-mattan som metod.

Uppmärksamhet riktades också under de inledande observationerna mot hur

övriga elever på skolan kommunicerade språkligt och på hur deras samspel

med kamrater såg ut. Det är rimligt att anta att eleverna som kommunicerar

med AKK har liknande behov och intressen som sina talande kamrater,

givet-vis med hänsyn till den naturliga variation som finns mellan ungdomar. Det

framgick även att eleverna i studien under observationerna inte alls

kommuni-cerade språkligt med sina kamrater, däremot förekom icke-verbalt samspel. Det

var dock tydligt att det var en mycket enkel ”här och nu”-kommunikation som

förekom och att eleverna i studien låg på en högre utvecklingsnivå än vad deras

språk avspeglade. Detta innebar också att de ofta blev behandlade som att de

inte hade något att säga av sina kamrater eller att de talande eleverna ibland

”talade för” sina AKK-användande kamrater. Det är främst observationerna vid

studiens början som har legat till grund för att studien bedömts ha social

validi-tet.

En risk för felkälla i studier där videoinspelat material ingår är de analyser som

görs av dessa. Transkription av materialet och analys av olika kategorier är två

moment där risk för bias kan uppstå (Anderson & Tvingstedt, 2009). I

förelig-gande studie uppstod inte några större praktiska problem vid transkriberingen.

Ljudkvalitén på filmerna var god och det förekom i stort sett inte några

stö-rande bakgrundsljud. Tempot i elevernas språkliga kommunikation var också

förhållandevis långsamt vilket underlättade transkriptionen. Dessutom

uppre-pade lärare eller assistent ofta det som eleven uttryckte om det varit otydligt.

Användning av två kameror och dess placering, samt att eleverna satt kvar på

samma plats under lektionerna medförde att den del av elevernas

språkprodukt-ion som tolkades visuellt för det mesta syntes tydligt. Det fanns dock några få

undantag när grafisk AKK användes, då t ex kommunikationshjälpmedlets

pla-cering till viss del skymdes av något och vid manuell kommunikation då eleven

tecknade med händerna mycket lågt och rörelsen därmed skymdes av bordet.

Om ljudet i elevens kommunikationsdator inte fungerade vilket inträffade vid

några tillfällen var det också svårt att avgöra vad eleven egentligen avsåg att

säga. Lärare och assistenter pratade för det mesta klart och tydligt och deras

talade kommunikation var lätt att uppfatta. Däremot går det inte att utesluta att

vissa tecken som personalen utförde inte uppmärksammades då de rörde sig i

klassrummet och ibland hade ryggen vänd mot kameran. Då fokus i

förelig-gande studie varit på elevernas uttryck bedömdes inte detta ha påverkat

resulta-tet i någon större utsträckning.

5.5.1 Interbedömarreliabilitet

En interbedömarreliabilitetsprövning av transkriptionen gjordes genom att fem

minuter transkriberades av en utomstående person med goda kunskaper i

alter-nativ kommunikation. Denna transkription jämfördes med forskningsledarens

och överensstämmelsen av personalens och elevernas språkliga uttryck var 98

%. Interbedömarreliabiliteten prövades också genom att 10 % av den totala

ti-den analyserades inom kategorierna kommunikativ form, antal turer och

an-vändning av hjälpmedel. Reliabiliteten inom elevernas produktion gällande

språklig form uppgick till 98 %, antal turer 94 % och användning av

kommuni-kationshjälpmedel 100 %. Bedömaren hade tillgång både till transkriptionerna

och till videomaterialet vid sin bedömning.

Vad gäller yttrandetyperna gjordes en reliabilitetsprövning på hela materialet.

Vid baslinjen uppgick samstämmigheten i bedömningen till 91 % och vid

upp-följningen till 87 %. Efter det att interbedömningen var gjord analyserades

samtliga yttranden där skilda bedömningar gjorts av forskningsledaren och

medbedömaren tillsammans. Vissa ändringar från ursprungsanalysen gjordes

utifrån denna genomgång av materialet.

Att ha väldefinierade kategorier minskar risken för felkällor vid analysen. En

avvägning av hur breda kategorierna skall vara måste alltid företas. Alltför

breda kategorier kan göra att information missas och snäva kategorier där det

är fina nyanser mellan de olika parametrarna medför större risk för

felbedöm-ningar (Light, 1985c). I föreliggande studie var det främst bedömningen av de

olika yttrandetyperna och bedömningen av samspelsfaktorer som blick, intresse

och grad av stöttning som bedömdes vara känsliga för felbedömningar. Därför

genomfördes även analysen av samspelskategorierna tillsammans med

medbe-dömaren. Vid analysen användes både den utskrivna transkriptionen och

videomaterialet.