Alla förskollärare betonar vikten av att inte tvinga in något barn i musicerandet på förskolan. Viktoria anser att det kan vara intressant att fråga barns familjer vad de lyssnar på för musikstil hemma:
Vi tvingar inte in barnet i musicerandet, den får sitta på sidan av och om barnet kan uttrycka sig så kan man fråga vad barnet vill lyssna på, man kan fråga vårdnadshavaren vilken musik de lyssnar på hemma. Vill inte någon delta lär vi utvärdera varför inte barnet vill vara med, behöver barnet vara med? Är det viktigt att barnet är med? Om det är viktigt så får man hitta ett sätt som barnet kan bli delaktig på. (Viktoria)
Erika tänker också att det är viktigt att veta varför barnen skulle dra sig undan från musiken:
Innehållet kanske inte är anpassat för barnen, det kanske är för svårt, de kan bli obekväma om det är för stor grupp. De kanske inte vågar ta plats då. Man måste komma till roten med vad det är och försöka lösa problemet därifrån. Musik är inkluderande för alla kan vara med utifrån sina premisser, man behöver bara anpassa det (Erika)
Frida berättar om barnens egna musikintresse och om valmöjligheter som bör erbjudas till barn som inte vill delta i musikaktiviteter på förskolan:
Om man märker att någon inte vill vara med i samlingen så har den fått ett annat val, sitta bredvid eller sitta och rita eller duka. Men det är lite roligt för barn brukar dra sig dit de är kul, så om man som pedagog kan förmedla mkt glädje, och sjunger ganska starkt så barnen kan haka på, och att man har rösten i ett tonläge så barnen kan sjunga med, inte för mullrigt, då kan inte barnen sjunga med då brukar barnen stå där och titta och då tror jag faktiskt att barnen är med. Man kan inte tvinga dem att vara med men jag tycker det är viktigt att man erbjuder musik på olika sätt (Frida)
När pedagogerna förmedlar glädje och agerar som en bra förebild för barnet samt vägleder barnet så kan en parallell dras till begreppet scaffolding (Kulti, 2012, s.28). Den miljö som pedagogerna skapar blir en stödstruktur för barnens lärande. Även begreppet mediering passar in då förskollärarens tankar, utstrålning och förhållningssätt tillsammans påverkar barnens handlande.
Diskussion
Inledningsvis diskuteras studiens resultat vilka jämförs med tidigare forskning, litteraturen i bakgrundsdelen samt läroplanen för förskolan. Därefter följer en metoddiskussion, slutsats samt förslag på vidare forskning.
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen delas in i rubriker som baseras på studiens frågeställningar: Vilka olika
uppfattningar finns om musikens betydelse för barns utveckling, hur arbetar förskolläraren med musik/musikaktiviteter på förskolan och hur kan alla barn inkluderas.
Vilka olika uppfattningar finns om musikens betydelse för barns
utveckling?
Detta är en fråga som har fångat mig mest under denna studie, då alla människor tycker olika är det intressant att se hur just verksamma förskollärare ställer sig till frågan. Alla deltagande förskollärare menar att musik är en stor del av barnens liv och utgör en stor betydande del i
barnens utveckling. Riddersporre (2012, s.22) menar att barnens musikaliska utveckling börjar redan i fosterstadiet i form av ljud utanför magen, mammans hjärtrytm och puls. Det är intressant, då många människor i dag inte ser hjärtrytm eller puls som musik utan snarare biologiska självklarheter. Riddersporre (2012, s. 24) menar att puls, ögonkontakt och rytm lägger grunden för barns musikaliska utveckling. Förskollärarna som deltog i studien menar att barnen utvecklar bland annat munmotorik, sitt språk, sin självkänsla, rytm och taktkänsla och en gemenskap genom musicerandet och det kan bindas samman med barnens musikaliska utveckling, som Riddersporre (2012, s. 24) talar om.
Alla förskollärare som deltog i studien upplever att musik bidrar till glädje och gemenskap, det kan kopplas till Vesterlund (2003, s. 8) som menar att musik är en metod för att kommunicera med varandra utan att använda ord och det kan tolkas som att alla barn kan vara delaktiga i den gemenskapen trots att den verbala förmågan att kommunicera saknas. Det håller jag med om, efter observationer från VFU tiden som student så har jag observerat att små barn, ”toddlare” som ännu inte lärt sig att kommunicera verbalt gärna leker imitationslekar med den vuxne. Lindgren (2006) skriver att en estetisk undervisning kan upplevas som mer lustfylld än en teoretisk undervisning i skolan. Liberg (2007) menar att dans, rörelse, lek och musik är viktiga faktorer som tillsammans skapar en meningsfull miljö för barnen. Den upplevelsen delar jag också. I läroplanen för förskola (Lpfö 18) står det bland annat att utbildningen skall vara varierande, lustfylld och stimulerande. Därav finns det belägg att tro att undervisningen blir så mycket mer lustfylld med musik och gärna tillsammans med en artefakt som tex. gitarr, lek eller rörelse.
Musik kan därmed ses som ett extra språk, det styrker även läroplanen för förskolan (lpfö 18) och läroplanen för grundskolan (lgr 11) när de nämner de estetiska uttrycksformerna. Ett intressant resultat i föreliggande studie visar att alla deltagande förskollärare menar att musiken har en inverkan på barnens välbefinnande och humör. Resultatet i föreliggande studie visar att alla förskollärare hade en positiv och entusiastisk syn på musik och musikens betydelse för barns utveckling samtidigt som de menade att musik generellt sätt är väldigt anpassat efter våra känslor. Jag håller med förskollärarna om att musik är viktigt men även anpassat efter våra känslor, det baserar jag på personliga erfarenheter av musik men även på Engström (2007, s.38) som skriver att musik är anpassat till människans olika känslor då den används i tex. sorg, demonstrationer, glädje, krig.
Glad musik kan skapa glada barn medan nedstämd, intensiv musik kan skapa oroliga och stressade barn menar några av förskollärarna. Tre av sex förskollärare menar att de spelar avslappnande musik i samband med att barnen på deras förskola skall vila. Jag kan hålla med om att om barn är vana vid avslappnande musik vid sömn, är det naturligtvis ett bra hjälpmedel för att skapa ett lugn hos barnen. Att ha avslappningsmusik vid vilan kan även kopplas till Engström (2007, s. 20) som menar att musiken kan användas som en uttrycksform för både glädje, sorg och olika känsloupplevelser. Därmed kan en indirekt tolkning vara att musiken även har en inverkan på barnens stressnivå. Avslappningsmusik som förskollärarna använde kan enligt litteratur lugna barnet medan en viss musikstil kan intensifiera och stressa upp barnet. Frida berättar att mångabarn behöver de estetiska uttrycksformerna, det är lika viktigt som vanliga rörelser, eller förmåga att göra något annat. Det kan jämföras med det Hardy (2011, s.1) skriver att de estetiska ämnena som bild, dans, sång och musik ökar barnens lärande och påverkar deras självkänsla. Det ger även barnen en uttrycksform som kan utveckla människans sociala och personliga kompetenser samtidigt som de utvecklar människans mentala färdigheter, därför bör det även nyttjas mer i utbildningen.
Hur arbetar förskollärarna med musik/musikskapande i förskolan?
Alla förskollärare som deltog i studien bekräftar att de på ett eller annat vis arbetar med musik, baserat på läroplansmålet i läroplanen för förskolan (Lpfö 18). Många av förskollärarna menar att de planerar sina musiksamlingar med ett språkutvecklande perspektiv som grund. Språkutvecklingen är en väsentlig del för musiken på förskolorna och oftast vilar planeringen på barnens intressen. Jag anser att det är bra att pedagogerna på förskolan arbetar språkutvecklande med musik, jag tror att om språket har en stadig grund så sker barnens inlärning i andra ämnen snabbare. Jag vill även hålla med Sara som var en av de deltagande förskollärarna i denna studie, hon menade att det är viktigt att förstå vad sången betyder så barnen inte bara står och ”rabblar” massor av ord utan att sakna förståelsen för innebörden av orden.
Lagerlöf (2013, s.177) menar att många barn kan vara vana med musik hemifrån medan andra barn inte alls är vana. Därför vilar barnens kunskap och förutsättningar på olika nivåer och bör därmed anpassas olika för den utbildning som råder. De flesta förskollärare ansåg att de dagligen observerar olika former av spontant musicerande, de kan ske vid blöjbyten, vid sandlådan, vid gungan osv.
Lindgren (2004, s. 23) menar att barnens inre består av dolda känslor och tankar som behöver lyftas fram med hjälp av estetiska uttryck. Jag anser, med stöd av bakgrundslitteraturen men även med hjälp av respondenternas utsagor i resultatdelen att barn har alla förutsättningar att musicera. Vuxna i förskolan har också alla förutsättningar som krävs till ett bra musicerande, detta förstärks även av Uddholm (1993, s.52). Uddholms litteratur skrevs år 1993, men trots att det var över 20 år sedan boken skrevs så finner jag ändå hans (1993) ord om de vuxnas förutsättningar fortfarande aktuella och relevanta för dagens utbildning i förskolan. Jag tror att många som arbetar i förskolan tyvärr låser sig vid det som fungerar mindre bra och har därmed svårigheter att se möjligheterna till ett ökat musicerande och därför ser jag en reliabilitet i Uddholms teori.
Alla förskollärare använde också instrument i undervisningen, en del upplever att sångsamlingen blir roligare och får mer fart än annars. Ett instrument kan tolkas som en artefakt (Kulti, 2012, s.28), jag tror att musicerandet i förskolan blir så mycket annorlunda med instrument, det kan även kopplas till Lottas utsaga om tex. gitarr i undervisningen. Musik och andra estetiska uttrycksformer är viktigt att introducera till barnen i tidig ålder för att stimulera det livslånga lärande.
Uddholm (1993, s. 52) skriver att personal i förskolan måste våga använda sina kunskaper och inte fastna vid att fokusera på det som inte funkar lika bra. Han menar att varje musikmetod i förskolan är unik. Vesterlund (2003, s. 11) menar att många förskollärare drar sig för att undervisa i musik pga. deras okunskap om ämnet. Hon menar att personal i förskolan måste våga prova, använda sig av sina kunskaper samt våga prova något nytt. Ibland kan de vuxnas okunskap påverka musicerandet i förskolan negativt och det finns då en risk för att musicerandet kan få en alltför marginaliserad roll i förskolan. Förskollärarna i föreliggande studie förmedlar inga sådana känslor eller åsikter, tvärtom är de positiva till musikens roll i förskolan och beskriver istället olika sätt att arbeta med musik i sin undervisning.