Vanligt förekommande teman

6.2.1 Skog

Anspelningar på träd och skog är genomgående. De utomhusmiljöer som visas är främst skog under sommartid och alla dialoger kretsar, på något sätt, kring detta ämne. Visuellt är skogarna soliga, vidsträckta, lummiga och fyllda med djur. Skogarna innehåller både barr-och lövträd barr-och marken täcks av mossa barr-och låga risbuskar. Dock visas även ängar, en skog i dimma, ett hygge och ett plantage. Dessa miljöer ger en övergripande känsla av lugn och naturlighet, trots spår av gallring. Känslan av plantage och avverkning uteblir tack vare blandade trädsorter. Film C skiljer sig från övriga filmer då den från start till slut utspelar inomhus, dock i en lägenhet fylld med plantor.

Lexikalt lyfts främst skogarnas förmåga att binda koldioxid och att trä i framtiden kan bli ett alternativ till olja, plast och glas. Det är en positiv känsla som förmedlas och centralt är budskapet att ju mer skog det finns, desto bättre är det. I film C, till exempel, berättar

mäklaren glatt för spekulanten att 70% av Sveriges yta är täckt av skog och att det är dubbelt så mycket som för 100 år sedan. ​I film D berättar försäljaren att två, och ibland tre, plantor planteras för varje träd som avverkas, vilket är bra för klimatet.

Det som uteblir är dock ljudet av skog. Inte i någon film får man höra vind som susar i träden eller liknande. De enda gången träden hörs är när de knäcks eller berörs.

6.2.2 Medelklass

Aktörerna är rena, hela och friska med välklippta frisyrer och naglar samt händer utan tecken på hårt kroppsarbete. Aktörerna verkar självsäkra, glada och lyckliga. En pojke porträtteras även som populär och får avundsjuka blickar i skolkorridoren. Estetiken blir sammantaget någon form av medelklass, vilket förstärks genom miljöerna de befinner sig i och vad de har på sig. Husen och inomhusmiljöerna ser nya och dyra ut med en känsla av privilegium. Detta då, till exempel, en visning av en lägenhet med fräscha träskåp besöks av personer med relativt gott om pengar. Även huset som visas i film B är stort och står till synes utan grannar och inredningen känns ny och dyr. Det ligger även ett privilegium i möjligheten att ta sig ut i skogen då detta kräver tid, ekonomiskt kapital och till viss mån kunskap.

Strukna kavajer och skjortor signalerar välstånd, precis som möjligheten att ha speciella kläder för friluftsliv. Övriga attribut är enkla, rejäla och förmedlas även de ett lågmält välstånd genom design, funktionalitet och god kondition. Detta välstånd signaleras även genom en frånvaro av kitsch och skräp. Sammanslaget förmedlas känslan av välbärgad medelklass med koll på design och västerländskt mode.

Fig 5. Medelklass

6.2.3 ​Produktion

Kopplingen till de produkter som skapas tack vare skogsbruk, till exempel flaskor och kläder, är återkommande filmerna igenom. Den uppmärksamhet som möter träjackan som bärs av pojken i film B visar dessutom att produkter gjorda av träfibrer är nytt och häftigt samt något att vara stolt över.

Även ord och fraser som känns igen från produktion inkluderas i alla filmer. I film A sägs ordet ​byggt​, ​äger och ​växt klart (nämns även i film F och G). I film C nämner man gallra​, film D ​avverka och film G sägs det att skogen ​jobbar för klimatet. Att produktion kan vara negativt lyfts endast i ett historiskt sammanhang. Det sägs att förr höll skogen på att ta slut, men att ​vi insåg att någonting måste göras. Med detta blir det underförstått att det är det moderna skogsbruket som räddade skogen.

Den del av själva industrin som inkluderas är plantering och den planterade plantans potential lyfts fram i flera filmer. Visuellt visas det i film E att plantan kan bli allt från kemikalier till ett paket tomater. Dessutom är den hem för små insekter och spindlar som fridfullt kryper omkring i solen. Detta gör att den förmedlar känslan att även den minsta plantan är god och att ett oskyldigt träd aldrig kan vara till skada. Det lyfts ytterligare i och med att den lilla granen visuellt förvandlas till produkter som idag associeras till plast och konsumtion, fast i en positiv kontext.

Det är dock få attribut som är direkt kopplade till modernt skogsbruk. Inga skogsbruksmaskiner inkluderas och i film A är det istället en karatespark som fäller ett träd.

Inte heller några arbetare eller arbetsrelaterade kläder syns i bild. Det enda verktyg som tas med är den yxa som bärs över axeln, huggs ner i stubbe och som de “gamla“ arbetarna använder i skogsbruket i film A. Även ett granplantage inkluderas i denna film.

Fig 4. Skogsplantering

6.2.4 Miljömedvetenhet

Skogarna och de naturnära miljöerna anspelar på en hållbar, levande vildmark. Fåglarna som kvittrar i bakgrunden ger känslan av att skogarna är fulla av liv. Att djur finns med i bilderna skulle kunna förstärka intrycket av miljövänlighet och mångfald men störs av det faktum att de, iallafall ugglan, är animerade. Många attribut signalerar även ekologi och hållbarhet.

Leksaker av trä, rejäla kläder i naturliga material samt att grönsaker får representera mat är några exempel.

Lexikalt sägs det att skogarna renar luften, äter koldioxid och ordet ​klimat är vanligt förekommande. Dessutom sägs “innovationer ​från skogen” och inte “innovationer ​av skogen” vilket sätter skogen i centrum. Ord och fraser med miljökoppling återkommer i alla filmer. Ordet ​skogen nämns i alla utom film E, ​förbättrar klimatet​, i film A, ​känns naturligt i film C, ​renar luften​ i film F och G, ​klimatsmarta​ i A och F samt ​koldioxid​ i A och G.

Fig 3. Skog idag

6.2.5 Urbant

Temat ​storstad återkommer då det urbana inkluderas på flera sätt i filmerna. Centralt är det faktum att aktörerna blir förvånade över skogsbrukets uppbyggnad och nytta. Detta speglar en okunskap om skogen vilket kan grundas i en ovana att vistas i, och reflektera över den.

Skogen lyfts inte heller fram som en plats för arbetstillfällen utan mer som en plats för promenad. Aktörernas kläder spelar mer an på form än funktion, trots att majoriteten av filmerna utspelar sig utomhus. Detta gäller även de mer rejäla kläderna eftersom tighta jeans, örhängen, läppstift och sjalar inte är optimerade för fysiskt arbete och väta.

En urbant konnoterad, elektronisk musik spelas upp i film A under modevisningen. Detta, tillsammans med fotoblixtar och lampor kopplar bort det faktum att modellerna går på en stock i skogen.

6.2.6 Förenkling

Påståenden och fakta står onyanserade och oproblematiserade i alla filmerna. Till exempel så sägs det att 380 miljoner träd planteras, men inget sägs om hur många som överlever och växer till full storlek. Att detta dessutom skulle kunna vara negativt, i form av skapandet av monokulturer, nämns inte heller.

Även språknivån är ibland så enkel att det tar bort ifrån seriositeten i statistiken.

Uttrycken “​träd är gamla grejer​” och “​dra på trissor​” är ett två exempel på när uttrycken är

så ovanliga, enkla eller gammaldags att det eventuellt finns en ton av ironi i det hela.

6.2.7 Information och humor

När det kommer till genre går det se ett tydligt informativt syfte, då alla filmer har ett budskap utan att försöka sälja en produkt. Siffror och statistik används när aktörerna diskuterar skogen, till exempel genom “​380 miljoner per år​” (film D), “​70% av ytan​” (film C) och “​dubbelt så mycket skog​” (film A, C). Dock gör alla ordlekar att, tillsammans med övrig utformning, det teatraliska tar över och helheten liknar mer en sketch eller spex. Till exempel syns humorn lexikalt genom en liknelse mellan glass och plantor (film D) eller en ordvits om uttrycket “​rotavdrag​” (film C). Även attributen bär i vissa fall, speciellt i film B, humor. Leksaksbilar, träjackor och träflaskor blir roliga genom sin absurditet. I film D förstärker glassarna en poäng som görs genom lexikalt på ett roligt sätt.

Fig 6. Träjacka

6.3 Diskurser

För att identifiera diskurserna i filmerna har följande definition används: “Diskurs som en makt(relation) och diskurs som uttryck för perspektiv på skogen genom språkliga kategoriseringar” (Lisberg Jensen 2002, s 13). De koder och teman som identifierats har här vägs samman för att se vad visuella och lexikala val tillsammans signalerar inom detta ramverk.

De diskurser som identifierats är både en miljö och en produktionsdiskurs, men den

övergripande diskursen är den ekologiska moderniteten. Argument för detta presenteras nedan, men då den här studien även knyter an till socialsemiotiken är det intressant att se hur samhället påverkat dessa diskurser. Därför kommer dessa resultat att analyseras ytterligare med hjälp av Ulrich Becks teori om risksamhället i avsnitt 6.4 (Machin & Mayr 2012, s 35).

6.3.1 Miljödiskurs

Tittar man på dessa filmer utifrån ​Laszlo Ambjörnsson, Keskitalo & Karlsson (2016) ser på miljödiskursen (se avsnitt 3.3) känner man igen ord som​ren och ​vacker​. Dock förmedlas inte uråldrig då skogarna är gallrade och inga riktigt gamla träd inkluderas. Denna definition av miljödiskurs är dock helt emot enformig plantering, så den positiva konnotering som omgärdar plantaget (som endast hade en form av träd) gör att filmerna tar ett visst avstånd.

Dessutom ses det som en omöjlighet att konservering kan se tillsammans med produktion, vilket gör att även detta blir en tydlig avståndstagande faktor då avsändaren är en industri.

De miljöval som inkluderas i filmerna är dock inte områden med tydliga spår av produktion eller plantering, utan detta visas endast vid ett kort klipp. Det är dessutom inga ljud av skogsmaskiner hörs, vilket hade fört ämnet närmare ett modernt skogsbruk. Dock finns ljud av yxhugg, träd som knäcks och träd som faller. Om man tänker sig det motsatta, att skogen hade varit avverkad, fylld av maskiner och ljud av motorsågar hade känslan som förmedlas varit en annan. Här har alltså ett aktivt val gjorts som tar känslan ett steg bort från produktion och mot en miljödiskurs. Den lexikala analysen visade även att ord som ​klimat, träd och​skog är vanligt förekommande och att avsaknaden av ord som ​ekonomi​, ​avkastning och ​jobbtillfällen är tydlig. Detta, inklusive att den faktiska skogsbrukaren också är frånvarande, kan verka märkligt när man diskuterar skogsbruk. Därför tolkar jag det som att skogsbrukets främsta syfte är att odla träd för att de ska binda så mycket koldioxid som möjligt, och inte för att driva en industri. Detta förstärks genom att citat som till exempel “Du vet att svenska skogen binder minst 50 milioner ton koldioxid per år” är centrala samtidigt som de ekonomiska aspekterna utelämnas helt.

Ett annat lexikalt val som styrker miljödiskursen är från film A. Hade budskapet här till exempel varit “När träden växt klart kan det bli till hus eller förpackningar, eller nått annat som ger ekonomisk avkastning” och inte “När träden växt klart så kan de bli till hus eller förpackningar eller nått annat klimatsmart” hade värderingarna som förmedlas varit mer åt produktionshållet. Nu är de tydligt kopplade till att klimatet och miljön värderas högst. Även

den strukturella motsättningarna mellan träd och olja samt plast eller glas som sker i texten stärker känslan av miljödiskurs. Genom att säga detta, tillsammans med budskapet att skogen är framtiden, visar man att dessa fossila bränslen är omoderna. Man tar även avstånd från allt de konnoteringar oljan, plasten och glaset för med sig, till exempel ​nedskräpning​.

6.3.2. Produktionsdiskurs

Filmerna har ett genomgående fokus på skogsbrukets plantering av nya träd. Den nämns i alla filmer och har huvudrollen i två. Detta förmedlar känslan att skogen inte klarar av att sköta sig själv, utan behöver hjälp med reproduktion genom planteringar.

Den lexikala analysen visade även att produktionsvärden läggs in subtilt, genom ordval som reflekterar detta trots att ämnet berör något annat. Till exempel sägs “skogen jobbar för klimatet”, trots att ekosystemtjänsten inte är ett avlönat arbete. Man nämner även att skogen kan “växa klart” och hänvisar då till när träden är så stora som möjligt, inte när de dör naturligt.

Eftersom det allmänna budskapet handlar om skogsbruk och aktörerna ser glada ut när de förmedlar detta känns ämnet positivt. Om man tänker sig att det motsatta hade hänt, att glassförsäljaren varit allvarlig när hon berättade att 380 miljoner nya träd planterades per år, hade frågan uppfattats annorlunda. Då hade, till exempel, frågan om att skogsbruket bidrar till trädåkrar och monokulturer varit närmare till hands. Även det faktum att färgerna i filmen är klara och varma skapar även det en glad känsla. Att det svartvita filtret läggs på när man talar om hur dåligt skogsbruket var förr, sätter nutidens skogsbruk med dess glada färger i bättre dager. Genomgående är även musiken glad och kompletteras av fågelkvitter. Detta skapar känslan av att skogarna mår bra och är fulla av liv. Det enda som skapar oro i filmerna är det panikslagna vingfladder som sker när aktörerna får höra en chockerande fakta om skogen.

Detta är dock endast en kort stund innan musiken blir glad igen. Om man hade tänkt sig det motsatta, att det var mest oroliga ljud och bara korta inslag av glad musik hade stämningen i filmerna varit tyngre.

6.3.3 Ekologisk modernitet

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns tecken på både en miljö- och en produktionsdiskurs, men att de konvergerat till den grad att de inte går att se den ena utan den

andra. Övergripande skapas alltså en metadiskurs där miljön är central men kommuniceras på premisser av produktion. Det blir en slags produktion i ekologins tjänst, skogsbruket planterar träd och skapar förpackningar för att på så sätt binda koldioxid. Desto mer träd som planteras ju mer koldioxid binds, och som bonus får vi kläder vi kan använda. Detta signaleras även genom att en stor del av produktionen, avverkningen, helt ignoreras medan det samtidigt pratas om andra. Den miljödiskurs som inkluderas är heller inte en klassisk miljödiskurs präglad av att skogen förtjänar skydd, utan istället en där skogen är så viktig att det krävs mer planterade träd.

Det finns heller inga experter som förmedlar information, utan det är skådespelare som står för all dialog. Här kopplar man sig inte heller direkt till en miljö- eller produktionsdiskurs, utan ett mellanting. Aktörerna är intresserade av skogen, men inga miljöaktivister och inte heller skogsarbetare. Tack vare aktörernas sympatiskhet blir stämningen avslappnad och informationen lättillgänglig, och jag tolkar det som att många i Sverige kan på något sätt knyta an till dem och därmed även vad de säger. De attribut som inkluderas känns moderna och väldesignade samt anpassade för en person som bor i en stad. Till exempel är kavajer, skjortor och jeans genomgående klädval, vilket i skogen är relativt opraktiskt. De kopplar alltså mer an till en modern, urban människa som i sitt modeintresse är beroende av produktion och industri. En person inom skogsindustrin, eller en friluftsmänniska, hade förmodligen porträtterats med rejälare kängor, varseljackor eller kläder av funktionsmaterial.