VEMS ÄR ANSVARET FÖR SPELANDE OCH SPELMISSBRUK?

Artikel 7 har citatet “– Det är som att hjärnan inte fungerar rent logiskt.

Konsekvenstänket, det har jag inte” och syftar på Ulfs egna ord om sitt missbruk och framställer det som något psykiskt, vilket innebär att läsare kan tolka textens utifrån dess struktur och latenta faktorer att Ulfs svagare psyke är en förklaring till att hans missbruk uppstod. Framkommer Ulfs tankar via en fråga från skribenten eller inte framgår ej. På ett interdiskursivt sätt kopplar texten latent ihop diskursen spelmissbruk med psykiska faktorer som spelar in i uppbyggnaden av ett spelmissbruk. Texten uppger sig inte vara intresserad av att tolka Ulfs historia kring andra anledningar till missbruket förutom de individuella faktorer och det lyfts inte upp mycket gällande tillgängligheten eller hur enkelt det är i dagens samhälle att hamna där. Exempel på tillgängligheten jag ser är sms-lån, spelsajter som inte kräver banköverföringar direkt, fakturabetalningar och liknande.

Med tanke på textens transitivitet antingen missar eller så väljer skribenten att inte lyfta fram diskussionen kring andra anledningar till Ulfs missbruk än en förståelse att det har med Ulf psykiska mående att göra. Dock tar följande citat upp Ulfs egna tankar:

Och han tycker att samhället borde ta ett större ansvar, många spelar och många av dessa gör det på ett osunt sätt, tror Ulf Pettersson. Han ser flera i sin närhet som enligt honom är spelberoende, som han själv, men de söker inte hjälp. På tv:n snurrar reklamerna för nätkasinon och spelsajter.”

(Vickhoff, 3 februari, 2019, Expressen, sid. 27).

Det här är det enda från artikeln som skribenten tar upp om underliggande kritik mot strukturella faktorer och det sker utifrån Ulfs egen syn på det hela. Det framhäver i min tolkning en interdiskursiv syn på spelberoende i samband med att individer inte söker hjälp och att det kan vara kan vara känsligt att exponeras för spelföretags reklam.

Från Artikel 5 kommer en text som skiljer sig från övriga och har stort fokus på just det strukturella ansvaret. Texten är intertextuell då den bygger på fakta från Folkhälsomyndighetens statistik samt citat från intervju med en utredare på myndigheten, Ulla Romild, som med sitt yrke får anses ha hög modalitet i ämnet. Texten visar sin transitivitet genom Folkhälsomyndighetens statistik som förtydligas i texten genom att

“andelen svenskar med problemspelande minskat” de senaste tre åren. Skribenten lyfter fram att Romild “anser att spelbolagen själva har en viktig roll i att motverka och förebygga spelproblem” och särskiljer således den vanliga ansvarsbördan på individen till det strukturella i form av spelindustrin. Jag tolkar texten med dessa citat som att den

33

lyfter upp ett annat perspektiv kring ansvarsfrågan runt spelmissbruk, som inte har synliggjorts i övriga artiklar av det empiriska materialet.

Artikel 6 har följande citat:

– Det finns inget tidigare exempel på en spelmarknad som har sett ut som den svenska, med den här explosionen av exponering av spelreklam mot hela befolkningen. Människor ser nästan bara spelformer som är väldigt snabba och mest beroendeframkallande (Folkö, 2 april, 2019, Svenska Dagbladet, sid. 8).

Det här visar på textens intertextualitet genom att det bygger på en intervju av Anders Håkansson, som utifrån sin benämning av professor i spelberoende får anses ha hög modalitet i ämnet. Det är en strukturell faktor lyfts, i och med att intervjuobjektet nämner

“den här explosionen av exponering av spelreklam mot hela befolkningen”. Dock är det så att lika kvickt som det togs upp, riktas fokus tillbaka till att spelformerna är snabba och beroendeframkallande, som tolkar jag att författarens modalitet och för den delen transitivitet i frågan anser att ansvarsbördan är på individen, oavsett att han påpekar att spelreklamen har ökat markant.

Även Artikel 3 kopplar till ansvarsfrågan. Skribenten tar ständigt avstånd för ansvaret exempelvis via citat som “Själv föredrar jag annat spelande.”, som avslutar en artikel som predikar om tips för att lyckas (vinna pengar) på gambling online. Tidningen hittar ett nyhetsvärde i själva artikeln, men vill samtidigt inte ta ansvar för att läsare kan följa deras tips för att spela och med risken att förlora stora pengar hos spelföretag. I ett av skribentens fem tips, finner vi “Spela ansvarsfullt och håll dig till dina normala insatser”.

Skribenten använder sig med denna typ av formulering för att i min tolkning ta det minimala av ansvaret som förväntas av honom i diskursen. Betoningen i texten och citatet som precis nämndes, tolkar jag som att det ligger latent att ansvaret till fullo ligger på individen själv.

Skribenten av Artikel 1 framställer spelandet och spelreklamen ur ett negativt perspektiv och lyfter fram dess konsekvenser samt påpekar intertextuellt till statistik som visar att

“Spelmissbruket är nämligen ett växande problem.”. Skribentens transitivitet och modalitet synliggörs med uttalande som ”den spelreklam som sedan årsskiftet förpestar det offentliga rummet”, vilket jag tolkar det som att skribenten i grunden ser spelreklamen som någonting negativt. Min tolkning av det problematiska i texten är dock att skribenten,

34

efter han har kritiserat spelande och spelreklam som formuleras som det senaste nämnda citatet eller “mer eller mindre seriösa aktörer som översköljde oss med reklam och

“Spelandet var oreglerat och utnyttjades i kriminell verksamhet”, avsäger sig ansvaret i frågan genom citatet “Men hade det varit bättre om jag låtit bli att uppmärksamma eländet?” som avslutande svar på potentiell kritik mot hyckleri i texten. Skribenten yttrar sin modalitet i frågan genom att ställa sig kritisk till spelandet och spelreklamen samtidigt som han erkänner att det kan uppfattas som hyckleri. Det problematiska med artikeln för mig blir därmed att texten är en del av diskursen som påverkar att spelandet existerar i den mån som den gör och att skribenten inte till fullo erkänner sin och tidningens del av problemet utan sätter sig på sin ”höga moralhäst” för att undvika, i min tolkning, rättfärdigad kritik.

Gällande Artikel 2 är min analys i helhet redaktörens modalitet kring ämnet är att det inte är speciellt viktigt, eftersom texten intertextuellt bygger på spelodds från ett spelföretag.

Det här grundar jag i titeln “Slår vad om att Greta vinner” och sättet skribenterna framställer citat som “Om Greta Thunberg vinner får den som satsat 3,5 gånger pengarna”, vilket får det att låta som en annons för ett spelbolag. Ett underliggande budskap i artikeln är att chansen att vinna pengar finns via ett, i artikeln, nämnt spelföretag och skribenterna inte har något som helst konsekvenstänk gällande hur läsare kan tolka artikeln. Artikeln delar dessutom uppslag med en kolumn (Artikel 1 i denna analys, samt analyserat i tidigare stycke) om hur en av Aftonbladets reportrar lyfter fram spelmissbruk, men inte vill ses som hycklare i och med att Aftonbladet själva tar in annonspengar från spelindustrin. Att ha en kolumn hur en av tidningens reportrar inte vill bli kallad hycklare på samma uppslag som Artikel 2, är för mig värt att notera. Det jag vill lyfta genom att interdiskursivt tala om ansvarsfrågan och nyhetstidningars etiska överväganden, är i det här fallet Aftonbladet som inte tar sitt ansvar i diskursen om spelande, spelmissbruk och gambling. Genom att de anser att Artikel 2 i det här fallet är av nyhetsvärde och att i artikeln bredvid ifrågasätta möjlig stämpling för hyckleri i och med citat från Artikel 1

“Men hade det varit bättre om jag låtit bli att uppmärksamma eländet?”, påvisar den makt tidningar besitter och hur tidningens perspektiv i en fråga får stor betydelse i diskurser.

Slutligen från Artikel 2 innehåller texten även intertextuellt en kommentar från Greta, angående hennes nominering till Nobels fredspris. Kommentaren är:

35

Det är såklart väldigt hedrande och fint att bli nominerad till ett sådant stort pris. Det känns ofattbart och lite konstigt, kommenterade Thunberg nomineringen för Aftonbladet (TT-Reuters-Aftonbladet, 25 april, 2019, Aftonbladet sid. 19).

Att kommentaren är från en, vad en kan utläsa, ovetandes Greta Thunberg förtydligas inte, vilket jag tolkar som att anledningen till att det togs med var enbart för att legitimera en text som i stort sätt är spelannons förklädd till en nyhetsartikel. Publicisternas transitivitet tydliggörs alltså inte hur de ställer sig i frågan. Det som jag vill ta med från den här artikeln är hur det formar diskursen kring ansvaret i frågan om spelandet om pengar. Som jag har tagit upp tidigare så menar vissa studier att spelreklam kan vara en faktor som påverkar en individ med ett spelmissbruk eller beroende att spela om pengar (Derevensky et al., 2010; Hanss et al., 2015). Att med det sagt framställa Artikel 2 som en helt vanlig artikel med ett nyhetsvärde och grunda texten på spelodds från ett spelföretag, normaliserar debatten att spelföretag ska få ha med reklam som framställs som fakta. Skribenternas ärlighet utifrån deras ståndpunkt som en viss maktfaktor spelar stor roll.