VERKSAMHETENS PLANERING UTIFRÅN BARNS TANKAR

Hur pedagoger fångar upp och synliggör barnens tankar? Vilka möjligheter och begränsningar finns det?

Förskolan Nalle

Maria: “Det handlar om hur medvetna vi pedagoger är, för upplever jag att vi gör att vår verksamhet utgår ifrån barnens intresse, att vi ser de med, så ska det hela tiden vara i våra tankar när vi styr upp vår planering egentligen. Tanken är att vi ska vara så medvetna om det, så att vi ser barnen.”

Pedagogen Lena berättar att på förskolan är barnen uppdelade i olika grupper och att det finns olika mål, som pedagogerna ska arbeta utifrån. Pedagogerna försöker också arbeta utifrån barnens intresse, som de lockar fram med olika material.

Lena: ”Man försöker lyssna på barnen, är vi ute på gården och de visar t.ex.. väldigt intresse för små djur, nyckelpigor och så, då kan man ta in i det matematiken och ta fram nyckelpigor och andra små insekter och kanske räknar hur många ben de har.”

Förskolan Kastanje

Pedagogen Jesper tycker att barnen får påverka sin vardagssituation genom att vara med och utforma miljön på förskolan. Pedagogerna frågar barnen vad de tycker och på det viset blir barnen en del i processen och får känna att deras röster är viktiga.

Jesper:“ Vi behandlar barnen som jämlika. Det är inte så att vi frågar ett gulligt barn om det ska vara gult eller rött, utan vi låter de vara med och diskutera hela tiden. Vi ger barnen möjlighet och redskap att välja och göra något val.”

Pedagogen Emma tycker att barn har mycket inflytande och därför är det viktigt att pedagogerna sätter ramar, för hur mycket barnen ska få bestämma. Hon är orolig för om de alltid frågar barn vad de vill göra, så skulle kanske barn svara att de vill titta på en tecknad film eller sitta vid dator hela dagarna. Men det får de inte göra på förskolan. Emma:“ Vi måste sätta ramarna på vilket sätt de ska ha inflytande och hur mycket de ska bestämma. Vi ska ge de en verksamhet som är kompletterande. De får inte göra här samma sak, som de gör hemma och som vi inte tycker är pedagogiskt bra.”

Pedagogerna på förskolan Nalle pratar mycket om att försöka få barns tankar in i verksamheten. De tycker att man ska lyssna på barn och observera dem, för att kunna

fånga upp deras intresse. Enligt Sheridan och Pramling Samuelsson (2009) kan pedagoger göra barn delaktiga genom att planera verksamheten tillsammans med barn. Barn ska kunna påverka innehåll, bidra med åsikter om hur aktiviteter ska se ut och delta i miljöns utformning. Genom att delta och få inflytande över både pedagogiska processer och beslutprocesser, får barnen förståelse för vad demokrati innebär.

Pedagogerna berättar om att de använder förskolans miljö och olika material för att kunna se vad barnen har intresse för. Vi kan resonera att i det fallet används miljö som en så kallad tredje pedagog, men det känns också att pedagoger på ett medvetet sätt styr med barnens val.

En av pedagogerna tycker inte att det alltid fungerar om pedagogerna försöker arbeta utifrån barnens intresse. Vi kan se en tydlig koppling mellan ovanstående mening och Johanssons (2003) slutsats om att det är svårt att fullfölja någon annans tankar eftersom vi inte kan kliva in i en persons kropp och börja tänka på dennes sätt. Därför har våra möjligheter för att helt och hållet förstå barns vilja, intentioner och barns perspektiv, en viss begränsning. Den kunskap om barnen som vi får är komplex och inte fullständig. För två pedagoger på förskolan Kastanje handlar barns inflytande om att barn ska vara med i själva planeringsprocessen och de ska få utrycka sina åsikter. Pedagogen Jesper påpekar att barn ska behandlas som jämlika och kunna ta större beslut, än sådana som handlar om att välja färg. Enligt Sheridan och Pramling Samuelsson (2009) barns möjlighet till inflytande finns främst på detaljnivå, som utesluter övergripande beslut i förskolan. Detta innebär att barn har inflytande över vardagliga situationer, som att välja vad de ska göra efter samlingen och liknande. Genom att vara flexibla och öppna för barnens tankar, är pedagoger beredda för att göra den ”pedagogiska kullerbyttan”. Enligt Wallin (2003) ska pedagoger vara lyhörda på barns frågor och öppna för spontana aktiviteter.

Pedagogerna fångar upp barnens tankar genom att fråga vad barnen tycker, vad de vill göra och antecknar barnens svar. Anteckningarna används som pedagogisk dokumentation och kan vara grunden för att starta ett projekt på förskolan och visa pedagoger hur de kan utmana barnens tankar. Enligt Lenz Tanguchi och Åberg kan dokumentation hjälpa pedagoger att förstå hur barnen tänker och hur de tar till sig kunskapen. (Lenz Taguchi & Åberg, 2005).

säger hon, att det är viktigt att sätta ramar som hindrar barnen från att göra allt vad de vill. Enligt Skolverket (2000) innebär det inte automatiskt att i en verksamhet som främjar demokratiska samtal, ska det tolereras alla åsikter och uttryck.

”Värdegrund, demokratiska relationer och samtal handlar också om att sätta gränser och ta hänsyn. Varje individ ska kunna utnyttja sina fri- och rättigheter och måste respektera att andra som kanske har helt andra åsikter har samma möjlighet”. (Skolverket, 2006)

Vi hittar också likheten mellan pedagogens agerande och Birgittas Qvarsell (2003) påstående om att pedagoger känner rädsla för att tappa kontrollen över den ”trygga verksamheten”.

På Nalleförskolan har barnen t.ex. fått bestämma vilken funktion ett av rummen ska uppfylla och hur det ska inredas. Under en gemensam diskussion har barnen kommit med sina idéer och förslag. Barnen och pedagoger har kommit överens om att göra en affär/restaurang i det ena rummet. Det var pedagogerna som har bidragit med möbler, men barnen fick ta med sig olika material hemifrån som tomma förpackningar eller redskap till matlagning. Ett tydligt exempel som en av oss observerade under Vft tiden, och som bekräftar att barnen på denna förskola får göra sin röst hörd är under barnrådets möten. Barnrådet består av sex barn varav tre pojkar och tre flickor och två pedagoger och går ut på att barnen talar om sina behov på förskolan. Det kan gälla allt från att önska sig nya leksaker, till att vela göra en tågutflykt. Under ett av mötena kom barnen med förslag om att det ska byggas ett staket kring två gungor, som ska hindra små barn för att komma för nära och bli slagna av en gunga. Pedagogerna kontaktade rektor och berättade för henne om barnens förslag, som i sin tur ledde till att en vecka senare byggdes ett staket kring gungorna. Detta var ett synligt bevis på att pedagogerna tar på allvar barnens önskemål och lyssnar till deras röster.

På Kastanjeförskolan blir barnen erbjudna olika förslag om vilken aktivitet de ska göra under sin utedag. Barnen får välja mellan att gå till en lekplats eller åka skridskor. Pedagogerna ger barnen förslag på olika lekplatser som de kan gå till. Barnen får rösta och majoritetens röst vinner. Vid nästa tillfälle tar de minoritetens val. Detta överensstämmer delvis med Pramling Samuelsson & Sheridans påstående om att om barn ska aktivt kunna påverka sin egen situation behövdes förutsättning till att barn får känna sig delaktiga och att deras åsikter tas på allvar Detta kan uppnås genom att

pedagogerna tar tillvara barnens intressen och intentioner och använder dem på ett respektfullt sätt i den dagliga verksamenheten.