Vad vet lärarna redan? - Att mäta en klass

Monica och Inga arbetar på Solskolan i centrala Malmö. På Solskolan går ca 300 elever från förskoleklass till skolår 6 (Malmö stad 2009). De är båda klasslärare skolår 3. Bland treorna på Solskolan finns det inga elever som invandrat till Sverige. Både Monica och Inga berättar att majoriteten av skolans elever bor i familjer med bara en av de biologiska föräldrarna. Detta och att det inte finns några barn med invandrarbakgrund i klassen är det enda hon kan säga om föräldrarna. Hon kan inte ge någon generell bild av föräldrarnas utbildningsnivå eller ekonomi. De är en ”lagom blandning” säger hon.

Skolans sociala miljö och elevernas familjer beskrev de båda lärarna på likartat sätt men de parallella klasserna tycktes skilja sig mycket åt. Monica beskrev sin klass med orden: “Det är en grupp med väldigt mycket sociala bekymmer som gör att det är väldigt rörigt”. Kunskapsmässigt är klassen förvånansvärt jämn, inga stora dalar eller höga toppar säger hon. De sociala problemen i klassen är dock stora. Flera barn är oroliga och det gör att de inte hinner med så mycket som de skulle kunna göra om det var lugnare i klassen.

Inga beskriver sin klass som: ”En go klass med förhållandevis väldigt snälla barn”. I Ingas klassrum finns 20 elever och av dessa är det tre elever som har diagnostiserats med olika neuropsykiatriska funktionshinder. Dessutom finns det barn i klassen som har fysiska sjukdomar som kräver speciell omsorg.

På Månskolan arbetar Anna-Karin i en årskursblandad klass vilket innebär att hon har 12 elever i skolår 3 och 8 elever som går i skolår 2. Månskolan har ca 200 elever från förskoleklass till skolår 5 (Malmö stad 2009). Månskolans upptagningsområde gör att elevsammansättningen är blandad, både etniskt och ekonomiskt. Anna-Karin uppskattar andelen barn med invandrarbakgrund till ca 70 % men större delen av dessa barn är födda i Sverige. Även Anna-Karin berättar att många av eleverna inte lever med båda sina föräldrar. Anna-Karin beskriver sin klass som ”mycket speciell”. I klassen finns flera elever med olika diagnoser.

- Hur är kunskapsnivån i klassen?

- Väldigt spritt, detta område är så att vi har vissa barn som har jättebra förutsättningar. Föräldrarna jobbar och de har jättebra stöd hemifrån. Andra barn har inte bara ett annat språk hemma utan två till tre språk hemma och har då mycket svårare så det är väldigt spritt i klassen (Fundberg 2009b).

Anna-Karin ser alltså en koppling mellan arbete och bra möjlighet att hjälpa sina barn i skolan. Detta ställer hon mot de barn som kommer från hem där flera språk används. Kanske kan detta ses som en mer politiskt korrekt omskrivning av skillnad mellan ”svenska familjer” och familjer med invandrarbakgrund?

På Stjärnskolan går totalt ca 750 elever från förskoleklass till skolår 9. Av dessa går 250 i skolår F-6 (Malmö stad 2009). Skolan ligger i ett medelklassområde säger Jenny, läraren som jag intervjuar, och de flesta av hennes elever bor i närområdet. Fem av eleverna i klassen har invandrarbakgrund. Enligt Jenny så har även många av barnen i denna klass föräldrar som är skilda. Klassen består av 15 elever och under ca halva skolveckan är de ytterligare en lärare med i klassen. När jag ber Jenny berätta om sin klass strömmar orden ur henne i en väldig fart och med stor värme.

Det är 15 elever jämnt fördelat mellan pojkar och flickor, dom är snackiga, en jättego klass, verkligen härlig och positiv. Positiva till att jobba, till att diskutera, inte alla men många. Där är några rätt så svaga framförallt bland tjejerna. Det är en klick tjejer som är väldigt osäkra. Dom har visserligen hög status i klassen men de är osäkra på sig själva och sin förmåga (Fundberg 2009d).

På Raketskolan håller Judith precis på att genomföra nationella proven när vi gör intervjun. På Raketskolan går ca 500 elever från förskoleklass till skolår 9 (Malmö stad 2009). På Malmö stads hemsida kan jag läsa att det; ”På skolan finns ett 40-tal

nationaliteter och det talas cirka 30 språk vilket innebär att det finns en hög tolerans för mångfald och olikheter” (Malmö stad 2009). I Judits klass har alla elever invandrarbakgrund, berättar hon. Det är en blandning av barn som bott i Sverige 4-5 år och andra som är födda här av föräldrar som invandrat. Vi gör intervjun i hennes klassrum och jag ser att det även i detta klassrum enbart finns platser till 15 elever.

Ja du, det är en klass med 15 elever, som du redan har räknat ut och så är det en klass som har en medel.... hur ska man säga för att det inte låter fel, en klass behöver mycket hjälp, många barn som har speciella behov, men det är en vanlig trea som är trevlig på många sätt och vis men man behöver vara flera tycker jag än en som jag är i nuläget för att de skall få det som de egentligen behöver med tanke på de resurser som vi har på skolan så är det bara jag (Fundberg 2009e).

Judit berättar att flera av eleverna i klassen har föräldrar som inte själva har gått i skolan och som inte pratar svenska och därför har svårt att hjälpa sina barn med skolarbetet, något som de flesta barn med svenska föräldrar kan få.

Det finns, som vi ser, ganska omfattande kunskap bland lärarna om eleverna, deras bakgrund och den miljö de lever i. De ger i intervjuerna många exempel på hur de själva kategoriserar och sorterar eleverna. Barnen är flickor, pojkar, lugna, stökiga, oroliga, diagnostiserade, barn som har skilda föräldrar och barn som har speciella behov. Redan innan några nationella prov är genomförda kan jag tolka, med hjälp av Foucault, att lärarna har mycket kunskap om sina elever som ger dem stora möjligheter att utöva makt i meningen sortera, mäta och premiera. Denna kunskap ger dem möjlighet att bedöma vilka resurser som behövs för eleverna och hur dessa resurser bör fördelas.

Vad tror lärarna att de kommer att få veta?

Fyra av de lärare som jag intervjuat var övervägande positiva till att göra proven. Spännande var ett ord som användes av flera av dem för att beskriva sin inställning. Monica säger så här:

Det ska bli jättespännande jättemycket jobb och jätte kul att sätta sig in i hur det fungerar. Jag har hela pärmen med mig i väskan och det ett rätt gediget arbete att sätta sig in och förstå i hur det är upplagt hur det skall fungera och hur det skall organiseras både i klass alltså gruppen och dagen för att det skall bli så bra som möjligt för att de skall kunna prestera så bra som möjligt (Fundberg 2009f).

Även Jenny var positiv från början kring att genomföra proven. Hon var implementeringsansvarig i stadsdelen och fick redan hösten 2007 delta i en konferens arrangerad av Skolverket kring nationella proven och målen för skolår 3. Hennes uppgift efter denna konferens har varit att leda träffar för lärare i skolår 3 i stadsdelen där provet och målen har diskuterats. Jenny upplever att alla av de lärare som ingått i gruppen varit positiva till proven.

Den enda av de intervjuade som är tveksam till proven är Inga. Det är framförallt det gedigna och svårarbetade testmaterialet som gör att hon tycker att det känns jobbigt att sätta igång att genomföra proven. Dessutom tycker hon att de kringmaterial som finns med 14, troligtvis med avsikt att stimulera eleverna, känns onödigt då barnen är så pass stora som de är.

Att proven skall ge nya kunskaper om eleverna är lärarna dock mera tveksamma till. Monica kan sträcka sig så långt att hon tror att några av eleverna kommer att överraska, positivt eller negativt vad gäller läsförståelse.

- Tror du att du kommer att få reda på något som du inte att du kommer få någon ny kunskap genom de här proven?

- Ja det som förvånar mig lite då och då är deras läsförståelse. En del som man tror att de förstår vad de läser har inte en susning och tvärtom de händer vid några tillfällen och det kan jag tänka händer här också (Fundberg 2009f) .

Judith har bara har varit klasslärare för denna klass sedan början av åk 3 men är även hon tveksam till att proven kommer att ge henne ny information om barnen. Visserligen säger hon att hon redan, genom de delprov som hon redan har gjort, har blivit positivt överraskad av vissa barns resultat. På de utvecklingssamtal där hon har presenterat resultatet på de delprov som var klara har föräldrarna varit positiva till proven. De har speciellt uppskattat att proven var så tydligt uppdelade i olika moment så att de som föräldrar har kunnat få en bra inblick i sitt barns kunskaper i de olika momenten.

Det material som Inga syftar på är den bild av en nyckelknippa som tillhör matematik proven. När ett prov är avklarat sätts en nyckel fast på klassens knippa. Jenny tyckte att det var synd att det inte fanns något sådant material för svenska proven och tillverkade därför motsvarande även för dessa.

Inga lyfter fram att det kan ge bra underlag till IUP. Att resultatet på nationella prov används som ett underlag för de individuella utvecklingsplanerna fick jag själv erfara vid det utvecklingssamtal som jag refererade till i inledningen. Att samtala genom dokument ser Vallberg Roth och Månsson som ett sätt att utöva makt, den som har kontroll över dokumenten är den som är i en maktposition (Vallberg Roth & Månsson 2006).

Lärarnas tidning (Lärarförbundet) hade i maj 2009 artiklar om nationella prov i slöjd, idrott och musik där Skolverket och några lärare framför sina åsikter kring införandet av nationella prov även i dessa ämnen. En av anledningarna som både Skolverket och lärarna lyfter fram är möjligheten att höja statusen hos dessa ämnen. Artikelförfattaren skriver:

Skolverket vill införa nationella prov i bild, musik, slöjd samt idrott och hälsa. Förslaget presenteras i en rapport till regeringen som Lärarnas tidning har tagit del av. Syftet är att få en mer likvärdig bedömning i dessa ämnen. Men också för att öka ämnenas status. – Vi vill med detta betona att alla ämnen är lika viktiga, säger Tommy Lagergren, enhetschef på Skolverket (Arevik 2009).

Nationella prov kan på samma sätt ge lärare för de yngre barnen, en statushöjning av deras arbete. Ett bevis för att det arbete som görs bland de yngre barnen är viktigt, så viktigt att de måste kontrolleras. Då stadieorganisationen på många skolor fortfarande råder blir de nationella proven en kvalitets garanti i samband med överlämnandet till nya lärare. Så här säger Jenny: ”alla varit väldigt positiva att ha mål i år 3 eftersom vi jobbar så stadiebundet som vi gör att då känns det naturligt att få mål att nå innan man lämnar dom” (Fundberg 2009d).

Om jag återkopplar till Foucaults idéer om hur makt utövas så blir detta ett exempel på hur skapandet av skriftlig dokumentation kan öka möjligheterna till utövande av makt. Både de intervjuade lärarna och Skolverkets förhållningssätt kring nationella prov i de praktisk estetiska ämnen visar på detta, menar jag. Lärarna har redan mycket kunskaper om eleverna men genom att de nu får ökade och genom proven bekräftelse på sina tidigare kunskaper, som kan placeras in i matriser, blir möjligheterna för att utöva makt än mer påtagliga.

Anna-Karin, en av de intervjuade lärarna, har tankar kring en positiv ”bieffekt” av proven. Hon hade tidigare använt de diagnostiska proven för skolår 2 i matematik och ansåg att hon genom dessa prov hade fått kunskaper och arbetsuppgifter till eleverna som förbättrat hennes undervisning. Samma lärare berättar också att de samtal som de varit ”tvingade” att ha i kollegiet inför organisationen av de nationella proven hade gjort att de påbörjat en diskussion om hur de kan skapa ett gemensamt arbetssätt i matematik i stället för att var och en arbetar för sig själva.

Det har varit bra diskussioner oss lärare mellan och det tycker jag är jätte bra. Vi har fått andra tankar kring hur vi kan lägga upp vårt arbete. Just nu sitter vi i varsin klass och jobbar med olika grejor men om vi gör något slags mattehjul som följer året och så kan man ta hjälp av varandras kunskaper. Det finns de som jobbat i 20-30 år som sitter inne med massa kunskaper och så sitter jag med en utbildning som är senare. Man har så mycket utbyte av varandra och det kanske vi inte skulle kommit fram till om det inte var för detta (Fundberg 2009b).

I den undersökning som genomfördes av UR inför radioprogrammet lyfte en av de tillfrågade professorerna fram just detta, att de nationella proven kunde fylla en funktion som ett sätt att höja lärarnas kompetens.

Andra kommenterar och anser att det skulle kunna finnas en indirekt effekt av nationella prov som såväl ökar skolans kvalitet som lärarens kompetens och bidrar till att elevernas prestationer också ökar (Lalouni & Avdic 2008).

Men fanns det inga mörka moln på himlen i lärarnas utsagor om proven? En oro rör sig kring de barn som har det svårt i skolan.

Alla elever i de klasser vars lärare jag intervjuade skulle göra eller hade redan genomfört proven. Det finns dock en hel del tankar kring detta. Monica känner en viss oro för de elever som hon vet har svårt att koncentrera sig. Hon menar de inte kommer att kunna visa vad de verkligen kan för att orken tar slut innan provet är avslutat. Även Inga funderar en del på hur hon skall lösa provsituationen för de elever som hon har i klassen som har diagnoser och speciella svårigheter. Hon tycker att det skulle kännas fel inför barnet men även inför föräldrarna att bestämma att dessa barn inte skall få delta. Däremot är hon övertygad om att vissa uppgifter blir helt omöjliga för vissa barn att klara av. En elev har stora svårigheter med att rita och en av de första uppgifterna i de

nationella proven är att barnen skall rita en maskin. Följande säger Monica om denna elevs möjlighet att klara en för honom svår uppgift:

- Jag kommer att ge honom chansen det känner jag att jag måste. Det är en pojke som jag har en god relation till så han kan göra det och veta att det gör inget om din maskin inte ser ut som en maskin

- Han kommer att försöka tror du?

- Ja det tror jag men det blir väll ändå ett bevis på hans tillkortakommande som jag redan vet men det blir ytterligare ett bevis och det kommer jag behöva för just nu diskuterar vi hur skall tänka kring den här eleven i fyran (Fundberg 2009c).

Judith uttrycker också oro över att hennes elever, som alla har ett eller flera andra modersmål, skall känna sig mindre värda om de inte lyckas genomföra proven.

Spännande att se hur det går till men sen tänkte jag att det kan vara påfrestande för våra elever. Är de tillräckligt kvalificerade? Kommer de att känna sig mindre värda än andra (Fundberg 2009e)?

Jenny berättade för mig att hon i sin klass hade en flicka som hade stora svårigheter med mycket av skolarbetet. När klassen skulle göra proven hade denna flicka svårt att hinna läsa texten på den utsatta tiden.

- …det var svårare för den eleven som är väldigt svag överlag för hon kom inte igenom texterna. Man sagt att alla elever skall få möjlighet att göra proven men det får finas en gräns för vad man kan utsätta henne för så vissa saker har vi hoppat över med henne för det har inte känts okej att göra att hon ska sitta där och känna att man inte kan.

- Har det gått att lösa det praktiskt på något snyggt sätt?

- Ja det har det gjort och vissa saker har hon klarat att göra att hon har skrivit sina berättelser utifrån bilderna istället för texten (Fundberg 2009d) .

Inga säger att en av anledningarna till att hon väljer att låta en elev som hon vet inte kommer att klara stora delar av proven ändå göra dessa är att hon hoppas kunna använda provresultaten som ett påtryckningsmedel i hennes arbete med att försöka får extra resurser i stånd till en elev med speciella behov. Ett sätt för henne att kunna utöva makt. Provresultaten blir här en opartisk bedömning av en elev som hon hoppas att skolledningen inte kan bortse ifrån.

Tänk dig själv att man var tvungen att gå till ett jobb varje dag där alla andra förstod uppgifterna, jag var tvingad att gå dit varenda dag och bara göra fel. Det är många barns situation. På så sätt kan det bli ett tydliggörande för vår skolledning att detta är ett barn med speciella svårigheter som ni måste hitta någon bra lösning på (Fundberg 2009c).

Att individualisera undervisningen så att den passar alla elever, även de med speciella svårigheter, hör till läraruppdraget. I Lpo 94 uttrycks detta mycket tydligt.

En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla (Utbildningsdepartementet 1998).

Enligt läroplanen skall undervisningen inte utformas lika för alla men de nationella proven ser likadana ut och skall, så långt det är möjligt genomföras av alla (Skolverket 2009c). De barn som har svenska som andra språk 15 gör samma prov som alla andra men bedöms efter andra kriterier vid rättningen.

En annan oro som lärarna känner rör hur de ska klara att genomföra proven. Förutsättningarna ser olika ut på skolorna och lärarna måste många gånger själva lösa logistiken runt proven. Inga tycker att hennes elever är ganska vana vid olika provsituationer. Förra året när klassen gick i tvåan gjorde de ”Måns och Mia”16. Hon upplever inte att det finns någon oro i klassen kring de nationella proven. Oro känner hon däremot själv inför hur hon skall lyckas genomföra proven. Inga arbetar ensam i klassen och på skolan i övrigt finns ingen beredskap för att hjälpa treorna med detta.

- Finns det någon oro i klassen?

- Nej, bara hos mig. Vissa uppgifter skall göras som gruppuppgifter och jag ska gå runt och iaktta och jag tänker herre gud hur ska jag göra det jag är helt ensam om 20 barn. Om det är någon som är orolig så är det jag och det handlar bara om det praktiska hur jag ska få till det (Fundberg 2009c).

Svenska som andra språk kallades tidigare Sv2. Nu är den officiella förkortningen sva.

Måns och Mia är ett diagnostiskt testmaterial i matematik för skolår 2 som Skolverket tillhandahåller (Skolverket 2009a).

Att de nationella proven innebär en ökad arbetsbelastning är alla av mina informanter eniga om. De måste alla välja bort att göra saker som de ”brukar” göra i slutet av trean och större delen av undervisningstiden under de veckor som provet genomförs används till just proven.

Inga, säger i intervjun att hon tycker att målen för skolår 3 är lågt satta i förhållande till vilka krav hon brukar ställa på sina elever i skolår 3. Detta kan ses som ett exempel på den risk som Eriksson (2007) och Harlen (2007) beskriver. Nämligen att lärarna kan komma att fokusera på uppnåendemålen istället för strävansmålen. Finns det andra anledningar till oro? Kan ovanan att genomföra prov vara en?

Prov har inte varit så vanligt i de intervjuade lärarnas klassrum, förutom i Ingas klassrum där prov förekommer. Proven är en del av en förändring som skolan genomgår och har genomgått under de senaste åren. Anna-Karin som varit ledig ett år och kommit tillbaka till skolan samma läsår som proven känner av den förändring som råder och har tankar om detta.

Man har kommit så långt ifrån detta med provsituationen i skolan och så

In document Att mäta en klass (Page 31-40)