Vidare forskning

I min studie har jag fokuserat kring förskollärarnas perspektiv omkring barnsamtal för att få svar på syfte och frågeställningar. Mina frågeställningar är besvarade utifrån detta och för fortsatt forskning skulle det vara intressant att fördjupa frågeställningarna ytterligare. Hur ska arbetet med barnsamtal kunna utvecklas och bli en del av verksamheten för ökat lärande både för barn och pedagoger?

Referenser Litteraturlista;

Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.

Bergmark, U. (2006). Livsnära möten och relationer – en artikel om skolans lärandemiljö sett ur etiskt perspektiv. I E. Alerby (Red.). På kurs mot lärande: Betraktelser av lärande ur olika perspektiv. (s 25-41). Luleå: Universitetstryckeriet.

Från http://epubl.ltu.se/1402-1528/2006/16/index.html

Bjervås, L.-L. (2011). Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som bedömningspraktik i förskolan - En diskursanalys. Doktorsavhandling. Göteborgs universitet, Utbildningsvetenskapliga fakulteten. Från http://hdl.handle.net/2077/25731

Björndal, C,R,P. (2005). Det värderande ögat; Observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. Stockholm: Liber AB.

Boström, L. (2007). Goda lärmiljöer – en spindel spinner ett nät. Härnösand: Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Från http://www.butiken.spsm.se/produkt/katalog_filer/Nr62.pdf

Dovemark, M. (2007.). Etnografi som forskningsansats. I J. Dimenäs (Red.), Lära till lärare: Att utveckla läraryrket – vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik (s134-156 ). Stockholm: Liber AB.

Doverborg, E & Pramling Samuelsson, I, (2000). Att förstå barns tankar: Metodik för barnintervjuer. (3. uppl.) Stockholm: Liber AB.

Dysthe, O. (2003). Om sambandet mellan dialog, samspel och lärande. I O. Dysthe (Red.). Dialog, samspel och lärande (s 7-74). Lund: Studentlitteratur.

Dysthe, O. & Igland, M-A. (2003) Vygotskij och sociokulturell teori. I O. Dysthe (Red.). Dialog, samspel och lärande (s 75-90). Lund: Studentlitteratur.

Emilsson, A. (2008). Det önskvärda barnet. Fostran uttryckt i vardagliga kommunikationshandlingar mellan lärare och barn i förskolan. Doktorsavhandling. Göteborgs universitet. Utbildningsvetenskapliga fakulteten.

Från http://hdl.handle.net/2077/18224

Gunnarsson, R. (2002). Fenomenologi. Från http://www.infovoice.se/fou/, 20120417

Hundeide, K. (2006). Sociokulturella ramar för barns utveckling – barns livsvärldar. Lund: Studentlitteratur AB.

Igland, M-A. & Dysthe, O. (2003) Mikhail Bakhtin och sociokulturell teori. I O. Dysthe (Red.). Dialog, samspel och lärande (s 95-117). Lund: Studentlitteratur.

Iwarsson, P. (u.å). Samtal med barn. Från http://www.barnperspektivet.se/samtal-med-barn/samtal-kan-gora-skillnad, 20120417

Johansson, E. (2005). Möten för lärande [Elektronisk resurs]:pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan.[Ny utg.] Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.

Från http://www.skolverket.se/publikationer?id=1830

Johansson, E. (2003). Forskare och pedagogers möten med barns perspektiv. I E. Johansson & I. Pramling Samuelsson (Red.). Barns perspektiv och barnperspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige. Årg 8 Nr 1-2 (s 42-57) ISSN 1 401-6788

Från http://www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/v8/n1.html

Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2003). Barns perspektiv i pedagogisk forskning och praxis. . I E. Johansson & I. Pramling Samuelsson (Red.). Barns perspektiv och barnperspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige. Årg 8 Nr 1-2 (s 1-5) ISSN 1 401-6788

Från http://www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/v8/n1.html

Kihlström, S. (2007). Intervju som redskap & Fenomenografi som forskningsansats. I J. Dimenäs (Red.). Lära till lärare: Att utveckla läraryrket – vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik (s 47-57 ), (s 157-171). Stockholm: Liber AB.

Kinge, Emilie. (2008). Barnsamtal - den framgångsrika samvaron och samtalets betydelse för barn med samspelssvårigheter. Lund: Studentlitteratur.

Kroksmark, T. (1987). Fenomenografisk didaktik- en didaktisk möjlighet. Didaktisk tidskrift. Vol.17, No 2-3, 2007.

Från http://www.didaktisktidskrift.se/Fenomenografiskdidaktik%202007.pdf Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Kvalitativ metod. (u.å). I Nationalencyklopedin. Från http://www.ne.se/kvalitativ-metod 20120530

Lenz Taguchi, H. (1999). Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm: HLS Förlag.

Lindgren, A-L. & Sparrman, A. (2003). Om att bli dokumenterad: Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation. I E. Johansson & I. Pramling Samuelsson (Red.). Barns perspektiv och barnperspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige. Årg 8 Nr 1-2 (s 58-69) ISSN 1 401-6788

Från http://www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/v8/n1.html

Malmqvist. J. (2007). Analys utifrån redskapen. I J. Dimenäs (Red.), Lära till lärare: Att utveckla läraryrket – vetenskapligt förhållningssätt och vetenskaplig metodik (s 122-132). Stockholm: Liber AB.

Maltén, A. (1998). Kommunikation och konflikthantering: en introduktion. Lund: Studentlitteratur.

Patel, R. & Davidsson, B. (1994). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Pramling Samuelsson, I & Sheridan, S. (2003). Delaktighet som värdering och pedagogik. I E. Johansson & I. Pramling Samuelsson (Red.). Barns perspektiv och barnperspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige. Årg 8 Nr 1-2 (s 70-84) ISSN 1 401-6788

Från http://www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/v8/n1.html

Qvarsell, B. (2003). Barnsperspektiv och mänskliga rättigheter: Godhetsmaximering eller kunskapsbildning? I E. Johansson & I. Pramling Samuelsson (Red.). Barns perspektiv och barnperspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige. Årg 8 Nr 1-2 (s 101-113) ISSN 1 401-6788 Från http://www.ped.gu.se/biorn/journal/pedfo/v8/n1.html

SFS 2010:800. Skollagen. [Elektronisk resurs]: Kap 8, Förskolan. Stockholm: Från http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800#K8

Skolverket (2005). Kvalitet i förskolan: Allmänna råd och kommentarer. Stockholm: Fritzes. Från http://www.skolverket.se/publikationer?id=1397

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98, reviderad 2011; Lpfö 2011. Stockholm: Fritzes. Från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Strandberg, L. (2006). Vygotskij i praktiken: Bland plugghästar och fusklappar. Stockholm: Norstedts Akademiska förlag.

Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken: Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Bokförlaget Prisma.

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Vygotskij, L. S. (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Bokförlaget Daidalos.

Wikgren,G. (2006). Lärande i dialog. I E. Alerby (Red.). På kurs mot lärande: Betraktelser av lärande ur olika perspektiv. (s 9-24). Luleå: Universitetstryckeriet.

Från http://epubl.ltu.se/1402-1528/2006/16/index.html

Wiklund Dahl, E. (2011). Med läroplanen på fickan. (5.uppl.) Stockholm: Förskoletidningen/Fortbildning AB

Bilaga 1

Intervjuguide; Samtalsguide; Bakgrunds frågor;

*Hur länge har Du varit yrkesverksam? *Vilken utbildning har Du?

*Hur är arbetsrollerna fördelade på arbetsplatsen?

*Hur stor är barngruppen och vilken ålder är det på barnen? *Vad tänker Du på om jag säger barnsamtal?

*Hur definierar Du barnsamtal?

*Använder Ni barnsamtal i verksamheten?

*Har Du fått någon fortbildning som handlar om barnsamtal?

Frågor till De som använder barnsamtal;

*Vad ser Du som pedagog inom förskolan som grundläggande vid barnsamtal?

*Varför är barnsamtal viktigt?

*Hur använder Ni barnsamtal i verksamheten? *När använder man sig av barnsamtal?

*Var genomförs barnsamtal? *Vad kan ett barnsamtal gälla? *Hur ofta används barnsamtal?

*Vilket är målet/syftet med barnsamtal?

*Vad är positivt/negativt med barnsamtal? *Vad är lätt/svårt med barnsamtal?

*Följer Ni upp barnsamtalen på något sätt?

*Ger barnsamtalen barnen delaktighet i verksamheten?

*Hur skulle Du vilja att arbetet med barnsamtal såg ut?

*Vad skulle Du behöva för att utveckla arbetet med barnsamtal? Vilka önskemål kan Du komma på?

Frågor till De som inte använder barnsamtal;

*Vilka anledningar finns för att Ni inte använder barnsamtal? *Vad skulle behövas för att starta upp arbetet med barnsamtal? *Vad är positivt/negativt med barnsamtal?

*Vilka anledningar finns för att börja med barnsamtal eller inte börja med barnsamtal? *Vilka metoder använder Ni istället för barnsamtal i verksamheten?

Bilaga 2 Intervju 2

Förskolläraren i denna intervju är femtio år, utbildad förskollärare och har arbetat inom detta yrke i trettio år. Sedan två år tillbaka arbetar hon i förskoleklass, trettioåtta barn i åldern sex år, tidigare kallat sex års verksamhet. På förmiddagen har tre förskollärare huvudansvaret för barngruppen och på eftermiddagen en fritidspedagog. Två förskollärare arbetar heltid och en tredje nittio procent, fritidspedagogen arbetar heltid. Förskolläraren definierar barnsamtal som samtal med enskilda barn och en vuxen men menar att samtal kan även vara i grupp. Barnsamtal används inte i verksamheten, det finns inte inlagt planerade barnsamtal förutom när de gör intervjuer då och då, till exempel inför utvecklingssamtalen som, genomförs en gång per termin. Vid dessa tillfällen är det bara en vuxen och ett barn. Någon kompetensutveckling som handlar om barnsamtal har inte förskolläraren erhållit. För att genomföra ett barnsamtal så anser pedagogen att det krävs en färdigställd mall, det är detta som är grunden. Sen, utifrån denna mall, ska man fråga vidare, fråga upp och gå vidare beroende på vad man vill ha fram i samtalet. Barnsamtal genomförs inte så ofta men anser ändå barnsamtalet som viktigt, pedagogen tycker att man lär känna barnen bättre. Det händer ibland på samlingen att hon frågar vad barnen vill lära sig, det dokumenteras och används vid intervju eller ett samtal vid ett senare tillfälle. Barnsamtal kan också vara såna gånger när man sätter sig vid ett bord där det sitter några barn, man samtalar med barnen, då hinner man höra ganska mycket. Vid konfliktlösning vill inte förskolläraren kalla det barnsamtal utan ett samtal om man kan få reda på vad allt berodde på. Hon menar att det är ju för att något ska kunna utvecklas och gå vidare man använder samtalet. Enligt förskollärarens åsikt är syftet med barnsamtal att gå vidare och lära känna barnen bättre. Man kan se hur de fungerar och hur man kan göra nästa gång om en viss situation uppkommer igen (konflikt). Intressen kan också upptäckas, vad barnen pratar om just för tillfället, vad de vill göra. Samtalet är en väg att nå fram till barnen. Pedagogen skulle vilja arbeta med barnsamtal på så sätt att man hinner höra med barnen vad de pratar om och att man uppfattar vad som är intressant just då. För att utveckla arbetet med barnsamtal skulle förskolläraren vilja ha kompetensutveckling, antingen litteratur eller föreläsning. Vidare kan man prata om barnsamtal på förskoleklassträffar för att se om någon har mera erfarenhet av barnsamtal, något utvecklat arbetssätt att delge andra intresserade.

Bilaga 3 Intervju 4

Förskolläraren i denna intervju är tjugonio år, utbildad förskollärare och lärare och har varit yrkesverksam i sex år. På arbetsplatsen finns en förskolechef och tjugofem anställda, en samarbetande kultur med storarbetslag. Hon arbetar med åldershomogena grupper på avdelningar med cirka arton barn. Tre - fyra pedagoger arbetar i dessa grupper beroende på var behoven finns och personalen kan flyttas om när behoven skiftar. Förskolläraren definierar barnsamtal som medvetna samtal som ska öka förståelsen för barnens tankar och livsvärld. Det är viktigt att försöka hinna se alla barn varje dag och hinna prata med alla barn varje dag, vilket hon anser att personalen inte hinner. Hon tycker att observation är vanligare inom förskolan. Att man pratar med barnen är en självklarhet, man pratar så mycket man kan och hinner men anser att observation är en större del än vad barnsamtalen är. Förskolläraren har genomfört en utbildning inriktad på professionella samtal, både mot barn, handledande samtal, svåra samtal och utvecklingssamtal. Sådana samtal används inte i verksamheten vilket hon tror beror på att det har fått för lite genomslagskraft. Det är tidskrävande, kräver mycket av pedagogerna men ger en enorm vinst. Sen tror hon att det finns en viss rädsla hos pedagogerna, vilken information vill vi ha? Om samtalet rör upp mer än det kan vara till nytta är en farhåga från pedagogernas sida. Grundläggande och viktigt vid barnsamtal är lyhördhet, att man kan lyssna in barnet anser hon. Barnsamtal kan användas för att uppmärksamma barnets syn och barnets värld på ett annat sätt, mera medvetet. Vidare tycker förskolläraren att barnsamtal bör användas alltid och jämt, det kan vara en bra metod om man ser förändringar hos ett barn för att få en större förståelse. Om man bara har samtal som kartläggning inför utvecklingssamtal, som då används ibland, går man efter checklistor och sen är det klart. Det skulle behövas kontinuitet på det i det dagliga arbetet. Miljön där barnsamtalet utförs ska vara en välkänd och trygg miljö för barnet. Var det sen blir får det enskilda fallet avgöra, det får individanpassas. Barnsamtalet kan gälla allt som barnet gynnas av, det ska vara för barnets skull. Har barnet något behov av att prata är det viktigt att man visar att de får prata om det som de vill delge i samtalet. Sen att man inte kan göra så mycket åt det har mindre betydelse. Barnsamtal används alldeles för sällan enligt förskolläraren men hon menar att om man skulle fråga någon annan på arbetsplatsen så skulle de säga att de utförde barnsamtal, det beror på vad man lägger bakom begreppet barnsamtal. Att observationer är vanligare gentemot samtal tror hon beror på att man inte bemyndigar barnen riktigt. Syftet med barnsamtalet ska vara att barnet ska få berätta sin historia, få känna att det är en vuxen som lyssnar. Vad sen samtalet egentligen handlar om är ganska oviktigt. Det är viktigt att visa att vi lyssnar på barnet att det känner sig sedd och hörd, Förståelsen för barnets verklighet djupnar men svårigheten kan vara att vuxna intar en maktposition som gör att vi övertolkar det barnet har sagt så att det resulterar i att vi är ofullständiga lyssnare och lägger in värderingar hela tiden. Det svåra med barnsamtal kan vara de barn som inte vill prata, det är ju de som kanske skulle behöva det mest. Förskolläraren anser att tiden inte räcker till att truga någon som inte vill prata utan då lämnas det. Man måste sätta sig själv på prov, granska sig själv och prova olika metoder. Lätt kan ju vara de som vill prata, där stöter man inte på problem men de kanske inte får prata så mycket som de vill och då blir det ju en svårighet. Enligt förskolläraren följs alla samtal upp där det så krävs. Hon menar att har man rört om och lyssnat på en historia från ett barn med stora behov av att prata och inte kan följa upp det så ska det inte påbörjas. Det kan vara svåra samtal många gånger och alla pedagoger vill inte genomföra dessa samtal. På frågan om barn görs delaktiga i verksamheten menar hon att personalen är duktiga på att uppmärksamma barns olika behov, oftast genom observation, men sämre på att följa upp det. Det försvinner lätt i vardagen. Viljan finns men inte förutsättningarna. För att arbeta med barnsamtal

förespråkar hon handledning till personal i första hand, vad barnsamtal innebär och baktanken med barnsamtal, kunskap. Sen ska förutsättningarna finnas för att det ska sättas igång för att få de djupa barnsamtalen med varje barn, de ytliga görs ändå. Hon avslutar med att barnsamtal skulle fördjupa förståelsen för barnen och barnen skulle må otroligt mycket bättre. De skulle få känna att någon lyssnade på dem, om någon tog sig tid och förmedlade trygghet med kontinuitet.