Video SEWA

Video SEWA är en avdelning inom SEWA som arbetar med att dokumentera de egna fattiga medlemmarnas livsvillkor och problem. Detta verkar som ett ganska unikt projekt som startades för fattiga och i princip illitterata kvinnor som aldrig hållit i en videokamera förut, än mindre tittat på filmer. Det handlar enligt SEWA själva om att förse vanliga människor som organisationens fattiga medlemmar, med teknologi som ett verktyg för utvecklingskommunikation. Många olika situationer och problem har dokumenterats som bland annat könsroller och klyftor, sociala attityder, arbetsförhållanden, inkomster och löneförhandlingar, hälsofrågor, läs- och skrivkunnighet och barnomsorg. Video SEWA använder film som ett medel för att påverka och förändra ledande principer inför beslutsfattare: ”Advocacy through media”, som de själva uttrycker sig. Leela, som arbetar som filmskapare berättar om deras första produktion ”Manek Chawk”:

– Dokumentären handlar om Manek Chawk, grönsaksmarknaden där jag arbetade tidigare. Vi fick inga rättigheter att sälja våra grödor och blev ständigt trakasserade av polisen och andra. Detta blev ett fall för högsta domstolen i Indien och där visades vår dokumentär. Detta hjälpte 360 kvinnliga grönsaksförsäljare att få licenser och identitetskort och slippa dagliga trakasserier.121

Kvinnorna har förstått att visuell media är ett kraftfullt verktyg för kommunikation med omvärlden och i synnerhet med medlemmarna själva. Detta eftersom att video/dvd-tittande oftast inte kräver någon läskunnighet (förutom om man inte förstår språket förstås) vilket gör att illitterata människor som är marginaliserade från många andra former av media kan ta del av detta. Dessutom behöver de inte nödvändigtvis kunna skriva eller läsa för att vara med och producera filmer. Till skillnad från några andra intervjuer där motstånd och svårigheter närmast förnekades återfinns här en hel avdelning inom SEWA som nästan enbart arbetar för att skapa uppmärksamhet kring orättvisor och ojämlikheter, just utifrån att de är kvinnor. Video SEWA startades 1984 till följd av att SEWA:s grundare Ela Bhatt under ett besök i Mali såg hur video användes i ett utvecklingsprojekt. Detta leddes av en kvinna vid namn Martha Stewart som bland annat grundade nätverket Village Video Network för att främja

120

Dejal, SEWA:s IT-avdelning, 19/4 2006.

28 film som ett redskap för utveckling och som nu efter sin död ses som en pionjär när det gäller film till folket.122 Martha Stewart uppmuntrade SEWA att lära sina medlemmar att använda filmkamera och ett projekt startades där Martha under tre veckor tränade ett 20-tal av SEWA:s medlemmar att göra detta.

– Alla vi kvinnor var fattiga och illitterata eller semilitterata och från arbetarbakgrund. Ingen av oss hade någonsin sett en kamera och de flesta hade aldrig heller arbetat med någon sorts elektronisk utrusning, utom en av kvinnorna som arbetat med stillbildskameror. Men genom adekvat träning och frihet till att experimentera lärde vi oss att göra filmer.123

Efter detta gavs en del videoutrusning till kvinnorna som själva fick arbeta med kamerorna och gradvis lära sig fenomenet. Då var utrusningen ofta tung och ibland svårbearbetad medan de idag arbetar med lättare digital teknik. Darshana, som arbetar på Video SEWA berättar om sin utveckling:

– Jag arbetade tidigare på ett barnhem i slummen när jag hörde talas om videoprojektet. Innan jag gick med i SEWA kunde jag inte läsa eller skriva och hade ingen elektricitet i mitt hem och sällan drickbart vatten. Idag är jag en av ledarna inom Video SEWA och har rest i många regioner och länder för att hålla lektioner om vårt arbete och om videoteknologi.124

Video SEWA har ett tiotal anställda och till dagens datum har avdelningen producerat över 400 dokumentärer. Flertalet filmer har fått internationellt erkända nomineringar och priser, bland annat pris för tredje bästa dokumentär i FN:s fjärde kvinnokonferens 1995 och 1992 för ”Bästa internationella film” i franska ”De Films De Femmes”.125

SEWA har ofta använt dokumentärerna för att påverka och visa sina medlemmar vad de kan åstadkomma. De blir inbjudna till Video SEWA:s lokaler där man visar introduktionsfilmer om SEWA:s verksamhet, vilket ökar kvinnornas självförtroende då de inser att människor med deras enkla bakgrund kan delta och göra intervjuer lika väl som välutbildade personer:

– När de ser att det är illitterata och outbildade kvinnor som medverkar och står bakom kameran förstår de att även de kan lära sig hantera teknologin och finnas inuti TV-apparaten! Detta verkar som en isbrytare inför SEWA som organisation och kvinnorna inser att det arbetet inte ligger så långt ifrån deras egna liv som de kanske tidigare trott.126

Då SEWA:s arbete i mycket handlar om att organisera kvinnor för att de ska få rättigheter vad gäller minimilöner, försäkringar, pensioner, sjukvård och liknande, har filmer ofta visats upp för att visa vad andra medlemmar gått igenom. Nedan följer ett exempel där SEWA försökte organisera kvinnor som arbetade hemma med sömnad och broderi ute på landsbygden:

– Vi samlade en större grupp kvinnor och talade med dem om behovet av organisering och att komma utanför hemmets avskildhet. Men det som gjorde störst inverkan var när vi visade en dokumentär över hur en grupp klädsömmerskor under en lång tid tillsammans organiserat sig för att få minimilöner och hur de till slut lyckades. Detta skapade en så stor inverkan på de tittande kvinnorna att de hoppade upp och ner och planerade på vilket sätt de skulle kunna göra detsamma. I verkligheten var de själva långt ifrån att kunna genomföra detta, men detta skapade en stark entusiasm och hjälpte kvinnorna att organisera sig. Att visa andras exempel med film gör en mycket stor skillnad för inverkan då kan se effekterna med egna ögon.127

122 _{Shamsi, 1988, s5.} 123

Darshana, Video SEWA, 3/4 2006

124 _{Darshana, Video SEWA, 3/4 2006: Den här berättelsen återges också i Video Sewa, 2005, My life, my work.} 125 _{Video Sewa, 2005.}

126

Reema,SEWA Academy, 3/4 2006.

29

Video SEWA:s dröm är att deras dokumentärer ska ha ett namn med samma genomslagskraft som BBC eller CNN. Just BBC har visat många av SEWA:s dokumentärer tillsammans med andra större TV-kanaler som Australian TV Company. Även indisk nationell media har använt material från SEWA:s dokumentärer men därifrån har de till skillnad från internationella kunder aldrig fått betalt eftersom att indisk TV är centraliserad.