A: Videoinspelningar av gymnasieensembler
Framställandet av fokusmaterialet beskrivs här med avseende på urvalskriterier, val av ensembler, inspelningsförfarande, videoredigering samt etiska aspekter. Slutligen presenteras de fyra ensemblerna.
Urval av musikanter
På ”min egen” gymnasieskola där cirka 120 elever deltog i kurserna Ensemble A och Ensemble B gjordes en efterlysning med en affisch samt med en muntlig förfrågan under en gemensam körlektion:
Ensembler önskas till ett forskningsprojekt. Jag behöver få spela in ensembler under lektion. Videofilmerna skall sedan visas för musik-lärare utanför den egna kommunen vilka ska få kommentera filmerna. Olle
Förhoppningen var att få ett så stort intresse att ensembler med fyra till fem olika genreinriktningar kunde spelas in. Ungdomar från fem ensembler anmälde sig och deras ensemblelärare kontaktades. Samtliga gav sitt medgivande till en inspelning. Två av ensemblerna hade pop/soulpopinriktning, men i en av dessa fanns en medlem som var under arton år. Denna ensemble valdes därför bort. De fyra återstående ensemblerna bestod av elever från årskurserna två och tre på estet-programmets musikinriktning. Samma ensemble kunde bestå av elever från två kurser: Ensemble A och Ensemble B. Alla årskurs tre-elever gick kursen Ensemble
KAPITEL 4
B. Genom att ingen i ensemblegrupperna var under arton år behövdes inte målsmäns tillstånd. Jag fick elevernas och lärarnas tillstånd att spela in lektionerna och när videoavsnitten sedan var färdigredigerade fick de först läsa igenom ett skriftlig godkännande med tre alternativ för visning och därefter se filmavsnitten. Samtliga deltagande elever hade haft mig som sin lärare, men ingen av dem stod i någon betygsmässig beroendeställning till mig. Rätten att förbjuda användandet av inspelningen betonades flera gånger. Samtliga godkände att inspelningarna fick visas för lärare i andra kommuner samt i forskningssammanhang.
Ensemblerna musicerar inom den afroamerikanska kultursfären. Enligt Karlssons (2002) stora enkätstudie bland musikgrenens avgångselever är pop- och rockensembler helt dominerande. Tre fjärdedelar av eleverna säger sig alltid eller ofta spela dessa genrer på ensemblelektionerna. Andra genrer, till exempel konstmusik och folkmusik, får mycket mindre utrymme. Inriktningen på genrer inom den afroamerikanska traditionen kan därför anses vara representativ för dagsläget inom estetprogrammet.
Presentation av ensemblerna
Samtliga fyra ensembler har manliga lärare.REGGAEENSEMBLEN består av fyra
manliga instrumentalister fördelade på trumset, conga, elgitarr och dragspel samt en kvinnlig pianist och två kvinnliga sångare. I den ena inspelningen spelar och sjunger de en reggaeversion av Here comes Santa Claus från 1947 av Autry & Haldeman. Ensemblens andra låt är Satta Massagana från 1968 av The Abyssinians. Där tillkommer en manlig sångare. Denne, samt en av de kvinnliga
sångarna, går i årskurs två. Läraren spelar elbas i gruppen. SOULPOPENSEMBLEN
består bara av män och de spelar Gaye & Terrells Aint no Mountain High Enough från 1967. Trummisen går i tvåan medan pianisten, basisten och de två gitarrist-erna går i trean. Även HÅRDROCKSENSEMBLEN är helt igenom manlig och består av idel årskurs treor: trummis, elbasist, tre gitarrister och sångare. De spelar Under Jolly Roger från 1987 av det tyska powermetalbandet ”Running Wild”. GOSPELENSEMBLEN, slutligen, består av elva kvinnor och två män, varav två kvinnor och en man går i tvåan, övriga i trean. Ensemblen sjunger Beatles Ticket to ride från 1965 till lärarens pianoackompanjemang.
Sammantaget visar filmerna upp fjorton flickor och sexton pojkar. Samtliga flickor utom en sjunger. Av pojkarna är tre sångare, sex elgitarrister, fyra slag-verkare, två basister och en spelar dragspel. Könsfördelningen (47% kvinnor) är relativt representativ för musikestetiska grenen där läsåret 2006-2007 53% av
eleverna var kvinnor (Skolverket, 2009a). Den sneda fördelningen mellan manliga och kvinnliga elevers instrument avspeglar en faktisk skillnad på nationell nivå. Enligt Karlsson (2002) hade läsåret 1998-1999 två tredjedelar av flickorna sång eller piano som huvudinstrument och drygt hälften av pojkarna elgitarr, bas eller slagverk. De fyra ensemblernas placering samt stillbilder från videofilmerna finns i bilaga C.
Framställning av musikexemplen
Eftersom jag från början var på jakt efter musikrelaterade kvalitetsuppfattningar hade ljudinspelning av ungdomarna varit ett alternativ till videoinspelning. En sådan kan relativt lätt genomföras och ljudkvaliteten blir god. En ”ljudbild” är betydligt mindre perspektivisk än en videobild; lyssnaren kan lättare själv välja vad hon ska fokusera på och blir mindre styrd i sitt perspektivval än vad fallet är när man får se en bild. Dessutom är en mikrofon inte så iögonenfallande som en kamera och bör därför inte påverka lektionssituationen lika mycket. Valet föll ändå på att visa både bild och ljud eftersom lärare i den vardagliga under-visningspraktiken både ser och hör sina elever. Strävan var att situationen skulle ha så många kopplingar som möjligt till faktisk undervisning.
Inspelningarna gjordes med två digitalvideokameror med DV-kvalitet. Vid två av inspelningarna (soulpopensemblen samt reggaeensemblens Here comes Santa Claus) kompletterades videokamerans ljud med en separat ljudinspelning på hårddisk. Varje lektion hade mellan 40 och 55 minuters effektiv repetitionstid och av detta material valdes tre till fem minuter ut från varje ensemble. Urvalet gjordes utifrån tre kriterier. (1) Läraren skulle synas och höras så lite som möj-ligt. Filmernas syfte var att få gruppdeltagarna att samtala om gymnasieung-domarnas faktiska musicerande. Det var ensemblemusicerandet som skulle stå i fokus, inte lärares pedagogiska praktik. (2) Så många som möjligt i ensemblen skulle synas i närbild. Eleverna i ensemblerna var okända för intervjugrupperna. Genom att låta den rörliga kameran zooma in ungdomarna fick lärarna ändå chans till en viss närkontakt med ensembledeltagarna. (3) Ljudåtergivningen skulle vara så bra som möjligt.
Jordan och Henderson (1995) förespråkar användandet av en fast kamera för att minimera risken att filmarens omedvetna val styr vad som hamnar i fokus. I en vidvinkelinspelning av en hel ensemble blir det dock svårt att uppmärksamma de enskilda musikernas förehavanden. Därför användes två videokameror med olika funktioner. Den fasta kameran var försedd med ett vidvinkelobjektiv så att hela
KAPITEL 4
gruppen syntes och gav betraktaren möjlighet att själv välja uppmärksamhets-fokus inom kamerans blickfält. Den andra kameran stod på ett flyttbart stativ, användes till panoreringar och närbilder och visade därmed vad filmaren för tillfället uppmärksammade. Den fasta kameran var försedd med extern mikrofon för bättre ljudkvalitet medan den rörliga kameran använde den inbyggda mikrofonen.
När väl ett lämpligt avsnitt hade valts ut synkroniserades de två inspelning-arna i programmet iMovie och placerades i samma TV-bild med hjälp av Quick-time Pro (se bilder i bilaga C). Den fasta vidvinkelinspelningen placerades som ett smalt bildfält i översta fjärdedelen av TV-bilden och den rörliga kamerans bild tog upp resten av bildytan. I Quicktime Pro försågs musikanterna med namn-lappar så att det skulle bli lättare att prata om dem. Slutligen överfördes filmerna till en DVD-skiva.