Vikten av förskollärare medvetenhet om barns kunskaper om människokroppen

Vårt syfte med studien är att bidra med insikter om utveckling av biologiundervisning med kroppen som tema. För att utveckling av biologiundervisningen i förskolan ska gå framåt så är en viktig del att förskollärarna är medvetna om vad barn besitter för kunskaper och hur de kan utveckla dem vidare. Vi kan genom det didaktiska perspektivet se vikten av att barn,

förskollärare och innehållet har en relation till varandra och förstår varandra fullt ut. Detta belyser som vi tidigare nämnt, den didaktiska triangeln (figur 1). Där är alla komponenter beroende av varandra för att kunskap och lärande ska ske inom olika ämnen. Då en av komponenterna representeras av just förskollärare så är det betydelsefullt att de har

medvetenhet och kunskap om barnens olika kunskapsnivåer så att de utifrån dem kan ge dem rätt verktyg och skapa ett innehåll som passar alla. Resultatet visar att hjärtats funktion var något vi såg en stor skillnad på jämfört vad förskollärarna trodde och vad barnen faktiskt hade kunskap om. Där var de flesta förskollärarna säkra på att barnen hade kunskap medans mer än hälften av dem inte hade det. Detsamma gällde hjärtats position där nästan alla förskollärare ansåg att barnen kunde rita ut organen på rätt plats men det visade sig att det var många som inte hade kunskap om det heller. Vad beror denna omedvetenhet på hos förskollärarna? Är det för att de inte har arbetat med ämnet och därför inte har nån insikt i barnens kunskaper eller är det som Karlsson (2014) skriver att barnens intresse ska vara utgångspunkten för

verksamheten och förskollärarna inte har tagit vara på det? Vi kan ta del av förskollärare som svarar i intervjuerna att frågor och funderingar har dykt upp hos barnen och att förskollärarna har svarat på dem utan att lägga någon större vikt i något vidare kunskapssökande inom ämnet. När vi ser resultatet på barnens kunskaper om hjärnan och dess placering och vad

30

förskollärarna trodde så var det istället mer barn som hade kunskaper om det än vad de trodde. En teori om vad det kan bero på är att barn i dagens samhälle möter kunskap på fler olika ställen, som genom tillexempel film, reklam och genom interaktion med andra. Det är något som Elfström m.fl., (2014) beskriver som positivt då de ges fler möjligheter att ta del av information och fakta på. Kunskaperna om lungorna som är det sista organet som denna studie har behandlat var det organ som både förskollärare och barn hade svårast att både finna svar på och det funderades även på om denna kunskap skulle vara nödvändiga i förskolan. Liknande resultat gjordes i vår studie som i studien som Òskarsdottir m.fl., (2011) gjort vilket var att lungorna var det svåraste av alla organ att placera ut på rätt plats i kroppen. De hade en teori om att det berodde på att barnen inte ser dem och att de heller inte kan röra dem.

Samtidigt visar våra resultat på att fler barn hade kunskap om de andra två organen som även de är osynliga och orörliga. Slutsatser vi kan se utifrån studiens resultat är att majoriteten av barnen hade kunskap eller delvis kunskap om de vitala organens funktion och placering som undersöktes. Vidare kan vi se att det fanns stor utvecklingspotential kring medvetenheten bland förskollärarna när det kommer till vad barnen besatt för kunskaper inom biologi med inriktning kroppens vitala organ. Som svar på en av frågeställningarna framkom det att förskollärarnas undervisning med människokroppen har stora möjligheter till utveckling. Vikten av att dokumentera varje enskilt barn för att kunna synliggöra de nuvarande

kunskaperna och deras möjligheter till vidare utveckling (Skolverket, 2018) kopplas till den utvecklingspotentialen som finns bland förskollärarnas medvetenhet i studien. En fundering som uppkom under diskussionen är om läroplanens mål bör bli tydligare inom naturvetenskap och inte ge så mycket utrymme för tolkning? Och om det i så fall kan leda till att ämnet biologi i läroplanen kan utformas mer specificerat med fler strävansmål

6.2 Metoddiskussion

Vi behövde välja en metod som hjälpte oss få ta del av barns kunskaper kring kroppens organ men samtidigt som ville vi ta del förskollärarnas medvetenhet kring dem. De metoder som vi ansåg passade syftet och frågeställningarna var semistrukturerade och strukturerade

intervjuer. De semistrukturerade intervjuerna utfördes med barnen då vi ville ge dem möjlighet till att utveckla sina svar och kunna berätta med egna ord. Förskollärarna

intervjuades med hjälp av strukturerade frågor då de svaren skulle analyseras effektivt för att sedan jämföras med barnens svar. Med hjälp av de båda metoderna så hade vi samma

utgångspunkt i alla intervjuer och det blev lättare att jämföra svaren med varandra. Om studien skulle göras om på nytt skulle de strukturerade intervjuerna bytas ut till

semistrukturerade för att kunna ge förskollärarna samma möjligheter till att utveckla sina svar. En reflektion vi gjort kring val av frågeordning i den strukturerade metoden är att de frågor som berör vad förskollärarna trodde att barnen hade för kunskaper om de olika organen hade kommit först och sedan avslutat intervjun med hur och om de har jobbat. Kunde detta ha gett förskollärarna lite extra tid att tänka efter och eventuellt förstå innebörden av frågorna bättre? Vi har även reflekterat över de val av frågor som vi ställde och hur vi hade kunnat utforma dem bättre för att få djupare svar ur ett didaktiskt perspektiv i intervjuerna med förskollärarna. Följd frågor som varför har ni/har ni inte arbetat med ämnet, hur skulle ni ha

31

utformat arbetet och vad inom ämnet skulle det vara intressant att undersöka. Dessa frågor hade kunnat lett till en djupare förståelse för de val och det tänk som förskollärarna hade men också gett förskollärarna en större möjlighet till att uttrycka sig mer fritt och kanske förstått frågorna på ett tydligare sätt.

Vid studiens start så funderade vi på att göra den med hjälp av enkäter. Detta på grund av de rådande omständigheterna med Covid –19 som begränsade möjligheterna till socialinteraktion men också för att det även fanns en påtaglig tidsbrist hos förskollärarna. En annan anledning till att vi ville använda oss utav enkäter var för att vi ville nå ut till så många som möjligt för att få en hög svarsfrekvens. Detta blev dessvärre inget alternativ då inga garantier för att alla barn i åldern fyra till sex år som tillhörde det urval som vi ville undersöka hade fullt utvecklat läs- och skrivkunskaper. Detta kunde då resultera i att alla barnen kanske inte hade haft möjlighet att svara på enkäterna vilket i sin tur kunde resultera i att förskollärarna skulle behövt hjälpa dem genom enkäterna och bli ännu mer begränsade i sitt arbete. En annan möjlig metod hade varit observationer men hade vi valt att använda oss utav observationer i studien så hade det blivit svårt att få svar på frågeställningarna då observation som

Christoffersen och Johanessen (2012) beskriver det är en metod för att få syn på människors handlingar och aktiviteter. Vi skulle endast får ta del av hur förskollärarna agerar i vår studie men inte vad de har för medvetenhet eller hur de tänker kring dem. En annan aspekt som Christoffersen och Johanessen (2012) anger som vi fick ha i åtanke var att observation är en metod som kräver resurser och tid vilket är något vi inte hade som förutsättningar inför studien.

Urvalet av barninformanter som gjordes inför denna studie grundar sig i Panagiotaki och Nobes (2014) teori om att barn får insikt om kroppen vid åldern fyra till sex år. Efter avslutad studie anser vi att det skulle vara intressant att undersöka ännu yngre barn för att se om kunskaper om människokroppen finns redan då. Antalet i studien är inget som ingick i vårt urval då det var utanför våran makt att bestämma. Det var få informanter som valde att delta och det gjorde att studien inte når en generaliserbarhet. Det hade vi kunnat nått om fler barn och förskollärare till antalet hade medverkat. Mer tid och möjlighet till socialinteraktion hade gjort intervjuerna mer personliga och gett möjlighet att ställa eventuella följdfrågor och nått en högre validitet. Under samtliga intervjuer stod vi ute där det osannolikt nog småduggade vid varje tillfälle vilket gjorde att materialet blev blött och barnen hade stor lust till att leka i de nyblivna vattenpölarna istället för att prata med oss. Anledningen till att samtliga intervjuer var utomhus berodde på den rådande pandemin, detta begränsade oss tidsmässigt då vi var tvungna att befinna oss på de olika avdelningarna under deras ordinarie ute tid. På grund av den korta tiden som vi fick till vårt förfogande för att intervjua barnen på varje förskola så valdes det därför ut få och relevanta frågor för att hålla barnen intresserade, samt att vi höll intervjufrågorna enkla så att barnen kunde förstå vad som frågades. Vi krävde inte att barnen skulle behöva svara på frågorna med långa och komplicerade svar utan uppmuntrade dem att säga vad de ansåg om det så bara var med ett ord. För precis som Trost (2010) säger så har barn svårt att koncentrera sig och att göra intervjuer med dem kan vara en utmaning och speciellt menar han att fyraåringar kan vara den svåraste åldern att intervjua. Med detta i

32

åtanke så ansåg vi att rita var en fördel under intervjuerna då barnen behöll koncentrationen och intresset vid liv. De tillvägagångssätt som Christoffersen och Johanessen (2012) beskriver för att nå hög reliabilitet hade vi tyvärr inte möjlighet att utföra i denna studie. Dels på grund av tidsbrist samt möjligheterna att vistas på förskolorna. Hade vi gjort om studien under en tid när inte covid – 19 existerade så hade vi kunnat besökt förskolorna flera gånger för att utföra intervjuerna vid olika tidpunkter. Vi hade då kunnat jämföra svaren vilket i sin tur hade kunnat resulterat till en högre reliabilitet.

Det fanns en utmaning i att utföra intervjuerna på gården då det var möjligt för alla barnen att komma fram till oss. Det var många barn som var intresserade av att rita och tejpa på

materialet men som inte hade fått något samtycke ifrån sina vårdnadshavare vilket gjorde att vi inte kunde låta dem medverka. Hade studien gjorts om på nytt hade vi utfört intervjuerna inomhus i ett eget rum med informanterna. Dels för att fokus endast skulle ligga på våra frågor och det som vi gjorde där barn och förskollärare inte skulle bli distraherade av något annat. Dessvärre utförde vi ingen pilotintervju med varken barn eller förskollärare då vi inte hade någon möjlighet till det, dock så var vi nöjda över både formulering och frågantalet efter de första genomförda intervjuerna med samtliga. Vi valde att intervjua barnen i grupp om två för att på det sättet minimera att de skulle känna obehag eller utsatthet, något som Löfdahl m.fl., (2014) anser är av största vikt. Några riskfaktorer som vi hade med oss när vi

intervjuade i grupp var att barnen kanske inte skulle våga svara eller att det härmar varandra och inte svarar vad de tror utan mer vad de andra barnen svarar. Hade vi istället utfört

intervjuerna enskilt med barnen så hade utfallet kanske blivit annorlunda. All insamlade data har analyserats genom en fenomenografisk modell. Modellen är framtagen för att utvärdera intervjuer med enskilda individer där de förklarar hur de upplever sin omvärld (Dahlgren & Johansson, 2019). Med hjälp av denna modell kunde vi strukturera upp och kategorisera alla svar noggrant genom olika steg vilket lede oss till ett resultat.