Viktig kunskap samt vad lärarna anser att de behöver mer av

hur man tänker och vad som gäller. Hon känner även att hon skulle behöva veta mer om olika spel, vad de innebär och vad de går ut på. Dessutom framhåller hon att hon gärna vill veta mer om spel man kan använda i undervisningen, t.ex. läsinlärningsspel. Hon påpekar att hon gärna skulle ha det som kompetensutveckling. Lärare A anser att hon skulle behöva mer tid för att sitta och kolla upp olika spel. Hon efterfrågar även mer forskning runt konsekvenserna av TV- och datorspelande, vad som är rätt och fel. Hon uttryckar även att man nog skulle sitta och diskutera mer både i lärargrupper och med föräldrar.

Båda respondenterna framhåller att de anser att det är ens skyldighet som lärare att man känner till en del om vilka spel eleverna i klassen spelar och vad de innebär. Vet man inte vad spelen handlar om är man inte kapabel att föra givande diskussioner med barnen om spelen och dess innehåll. Man behöver ha vissa förkunskaper.

Lärare B: ”Jag bör känna till lite vilka spel som eleverna i klassen spelar. Det är

nästan, ja, ens skyldighet som lärare att man intresserar sig för det. Det är en stor del av många barns värld.”

Lärare A: ”Även om jag inte är ett dugg intresserad egentligen så måste jag ha

lite koll när olika namn på spel dyker upp när vi pratar i klassen. Så att jag kan ställa någon fråga eller verkligen samtala om det. Den kunskapen är jätteviktig.”

När man lyssnar till de båda lärarnas berättelser får man ett tydligt intryck av att en lärares roll har utökats till att innefatta så mycket mer än endast undervisning. TV- och datorspel är något barnen sysselsätter sig med på fritiden. Ändå har det kommit att bli ett så pass viktigt fenomen så att lärare anser att de måste skaffa sig kunskap om det vare sig de egentligen är intresserade eller ej. Lärare B anser t.o.m. att det är ens skyldighet att som lärare att intressera sig för det då det är en så viktig del av många barns värld. Men frågan är hur mycket man orkar ta på sig i sin roll som pedagog. Om gränserna mer och mer suddas ut för hur pass stor inblick en lärare bör ha gällande elevernas fritid blir det kanske svårt att veta var man egentligen borde dra en gräns för sin egen skull. En viktig punkt som dock måste beaktas är att en förutsättning för att kunna föra diskussioner med barnen är, som Lärare A tar upp, att det är oerhört viktigt att man har kunskap om aktuella TV- och datorspel som barnen i ens klass spelar. Behov skulle även kunna uppstå av att man behöver tala med föräldrar om eventuella effekter av spelandet som kan uppkomma i skolan. Om sedan tiden finns för lärarna att på arbetstid införskaffa sig denna kunskap är ytterst tveksamt, i synnerhet som en av lärarna framhåller att hon skulle behöva mer tid för att sitta och kolla upp olika TV- och datorspel.

Lärarna anser båda att det inte är helt lätt hur man ska hantera detta med föräldrarna, och att man skulle behöva utveckla kompetensen gällande samtalen mellan lärare och föräldrar.

Lärare B: ”Hur man hanterar det här med föräldrar. Alltså just diskussionen

med föräldrar angående åldersgränser och vad dom låter sina barn spela. Hur sådana samtal kan föras, den dialogen.”

Lärare A: Det här är ett känsligt ämne, man inkräktar på föräldrarnas ansvar.

Det är svårt, jag kan ju inte påpeka att någons barn beter sig på ett visst sätt på lektionerna för att han spelar för mycket. Jag vet ju inte det säkert. Jag känner att jag kan ju inte bestämma vad barnen ska göra på sin fritid. Det handlar om sunt förnuft från föräldrarnas sida.”

Det Lärare A framhåller gällande att TV- och datorspel är ett känsligt ämne då man riskerar att inkräkta på föräldrars ansvar är en viktig punkt. Även källorna i bakgrundskapitlet tog upp det faktum att TV- och datorspelens förankring i fritidskulturen skapar ett dilemma för skolan och hur den skall förhålla sig till en så central del i många elevers tillvaro. Såsom man även kan urskilja i citatet av Lärare A; Det är inte en lärares uppgift att bestämma vad barnen ska göra på sin fritid. Det går inte heller att säga till föräldrar att de kanske bör ta bort TV- och datorspelen även om man kanske skulle ha den åsikten. I synnerhet då det ännu inte finns några säkra svar att hänvisa till gällande TV- och datorspels effekter på barn. Det Lärare B lyfter fram rörande att hon skulle vilja ha mer kunskap om hur man kan föra en dialog med föräldrar gällande barnens spelande är även det intressant. Kanske kan sådan fortbildning komma att bli verklighet för lärare i framtiden. Om TV- och datorspelande fortsätter att öka bland barn och man kan koppla barns spelande till problematik i skolan så borde behovet av sådan fortbildning öka och anses vara värdefull.

Lärare A påpekar att hon försöker ha kontakt med föräldrarna och försöker tipsa lite gällande gränser för spelande. Hon betonar vikten av att försöka få föräldrarna medvetna, men menar även att det är främst utifrån den sociala aspekten hon kan ta upp det med föräldrarna, gällande t.ex. mycket krigslekar i skolan.