NT-INTERVJUN
VIKTIGT ATT FRAMHÅLLA
EU SOM FREDSPROJEKT
EU-kommissionär Olli Rehn (f. 1962) är en förhållandevis lågmäld, men bestämd politiker som axlat ett stort ansvar under sina 10 år i Bryssel.
Han intervjuas här av Pohjola-Nordens gene- ralsekreterare Henrik Wilén.
Det finns förvisso snabbare twittrare och slagfärdigare chattare bland Nordens politi- ker än Olli Rehn, men när det gäller politisk tyngd är den resonerande finländaren i en klass för sig. I egenskap av kommis- sionär för unionens utvidgning i José Manuel Barrosos första EU-kommission (2004-2009) och sedan 2010 med ansvar för ekonomi och monetära frågor har Rehn självfallet fått en hel del kritik och mothugg i de europeiska huvudstä- derna, men få ifrågasätter hans kompetens.
En och annan nationalekonom som läst sin Keynes noga anser att Rehn är den viktigaste arkitekten bakom den strikta ekonomiska politiken i eurozonen. En av de fränaste kritikerna är Nobelpristagaren Paul Krugman, som i sina bloggar framhållit att Rehn håller på och monterar ner välfärdssamhället när han ständigt varnar för den höga skuldsättningen.
På nordisk nivå har Rehn kritiserats främst av svenska vänsterpartiet vars ordförande Jonas Sjöstedt anser att Rehn sätter banker före människor och därmed kraftigt bidragit till den sociala krisen i Europa. Rehn, som påpekat att han läst alla Krugmans böcker, har i flera sammanhang sagt att det inte finns en enda undermedicin som till exempel Krugmans finanspolitiska stimulans för att lösa eurokrisen.
– Istället har Europa behövt en kombination av ekonomiska reformer för att stärka konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen med en konsistent konsolidering av de offentliga finanserna, säger Rehn, som också hänvisar till de senaste årens reformer som stärkt euroområdet och bidragit till stabiliteten. Det är smått ironiskt att en av de största finländska EU-experterna och integrationsfantasterna representerar Centern, som i tiderna motvilligt flag- gade för ett EU-medlemskap och efter det för det mesta ställt sig kritiskt till unionens politik.
Olli Rehn
Foto: EU-k
60 NT-Intervjun
Fotbollen väckte intresset för Europa
I en av sina böcker påpekar Rehn att hans intresse för Europa vaknade när han spelade knattefotboll hemma i Savolax på 1960-talet. Lagen i serien bar namn som Barcelona, Real Madrid, Benfica, Manchester United, Arsenal, Bayern München, Juventus m.fl. Lille Olli spelade för Manchester United, Benfica och Real Madrid. Höjdpunkten var när han fick bära kaptensbindeln i St Michels knatteversion av Los Blancos.
Med tiden blev han en habil fotbollsspelare och representerade MP (Mikkelin Palloilijat) 1979-81, först i division 1 och sedan en säsong i mäster- skapsserien. Veteranfotboll spelar han fortfarande i Finland United i Bryssel och FC Soppa i Helsingfors.
Rehn har bokstavligt talat fått politiken med modersmjölken eftersom hans far Tauno var en liberal lokalpolitiker i St Michel och modern Vuokko satt en period i riksdagen på Centerns mandat och även var aktiv lokalt. Efter att ha lett centerungdomarna 1987-89 blev han vald till viceordförande för moder- partiet (fram till 1994) och invald i riksdagen 1991. När Finland blev medlem i EU invaldes Rehn i Europaparlamentet av riksdagen, men i det första allmän- na Europaparlamentsvalet där finländarna fick rösta (1996) lyckades han inte bli omvald. Rehn satsade på doktorandstudier i Oxford i stället. Avhandlingen handlade om korporativismen och den industriella konkurrensen under efter- krigstiden i Finland, Sverige och Österrike.
Kunde ha blivit statsminister efter Jäätteenmäki
2002 ställde Rehn upp i centerns ordförandeval, men förlorade åt Anneli Jäätteenmäki och skulle ha valts till viceordförande, men valde att tacka nej. Matti Vanhanen, som blev trea i ordförandevalet blev istället vice och när Jäätteenmäki tvingades avgå sommaren 2003 efter bara några månader som statsminister utsågs euroskeptikern Vanhanen i egenskap av reservens reserv till Finlands statsminister!
Hur kändes det då? Ångrade du att du tackade nej på partidagen?
– Den dåvarande partieliten var inte intresserad av en sådan lösning. Senare under sommaren 2002 kom jag överens med Anneli (Jäätteenmäki) att jag ställer upp i riksdagsvalet i mars 2003. Men slutligen kunde jag inte kandidera i valet eftersom jag försvarade Alpo Rusi mot Skyddspolisens surrealistiska spionmisstanke, säger Rehn med ett snett leende.
Efter att ha skött en professur i statskunskap vid Helsingfors universitet (2002-03) och varit statsminister Vanhanens ekonomiskpolitiska rådgivare fram till sommaren 2004 utsågs Rehn till kommissionär i Romano Prodis kommission istället för socialdemokraten Erkki Liikanen som utsågs till chef för Finlands bank.
EU som fredsprojekt 61 Sedan dess har han varit kommissionens man och är inställd på en topp- post efter vårens Europaparlamentsval. Den liberala gruppen Alde har utsett belgiern Guy Verhofstadt och Olli Rehn till sina kandidater för EU:s ledande poster. Verhofstadt kandiderar för ordförandeskapet för kommissionen och Rehn för ett toppjobb inom ekonomi och utrikespolitik.
Norden i otakt
De nordiska länderna går i otakt när det gäller förhållandet till den europe- iska integrationen. Är det tänkbart att Norden (de tre länder som är medlem- mar) kunde samarbeta mera inom EU och koordinera sina ståndpunkter även om man i allmänhet vill undvika ordet blockbildning?
– De olika lösningarna i Norden inverkar naturligtvis på samarbetsmöj- ligheterna, men i praktiken har samarbetet inom kommissionen mellan de nordiska medlemmarna och mellan de nordiska och de baltiska medlemmarna varit gott. Vi talar om ekonomiska reformer, grön ekonomi, mänskliga rät- tigheter och så vidare. Eftersom vi delar samma värdegrund är det naturligt att samarbeta. Som gammal nordist är jag mycket glad över att samarbetet fungerar verkligen bra i praktiken. Det gäller också i Rådet. De nordiska EU-länderna har tillämpat en klok politik när det gäller unionens utvidgning, säger Rehn, som påpekar att han har ett gott förhållande till sina nordiska kommissionärskollegor och att esten Siim Kallas är hans äldsta kollega och vän i kommissionen.
När det gäller Paavo Lipponens initiativ från 1997 om den nordliga dimen- sionen (ND) som går ut på att stödja nordvästra Ryssland för att minska den enorma sociala och ekonomiska klyftan som blottades efter Sovjetunionens undergång, konstaterar Rehn att ND numera är en normal EU-aktivitet som rullar på, om än kanske med något lägre fart än tidigare. Programmet handlar mycket om miljö- och transportfrågor.
Hur ska man tolka de stora EU-ländernas beröm och intresse för den nord- iska modellen – The Nordic Way – som diskuterats en del på senare tid? Är det fråga om ett genuint intresse eller normal europeisk artighet som nordbor gärna drar litet större växlar på?
– Visst är Norden sett i ett långt perspektiv en framgångshistoria som väcker intresse. Men om man är medveten om det ekonomiska läget i Finland idag så kan man inte påstå att vi skulle vara speciellt framgångsrika. Den offentliga sektorn, arbetslivet och konkurrenskraften släpar efter.
– Jag brukar använda ekonomiskpolitiska historier med nordisk anknytning som referens på hur man med framgång kan lösa saker och ting. Det brukar gå hem i Bryssel eftersom det politiska minnet är kort och det är inte många som kommer ihåg gamla ekonomiska problem som de nordiska länderna dragits
62 NT-Intervjun
med, säger Rehn, och syftar bland annat på den danska kartoffelkuren i början av 1980-talet och Finlands och Sveriges problem ett decennium senare.
Den akuta eurokrisen är väl över, men hur ska valutaområdet ta sig ur det besvärliga läget på längre sikt?
– För det första är det nödvändigt att fortsätta med reformkursen i alla medlemsländer. För Finland gäller det att genomföra strukturella reformer för att förbättra konkurrenskraften. Sverige är i ett annat läge eftersom landet har en starkare och mer mångsidig industri- och servicestruktur och på sistone en mer framgångsrik ekonomisk politik.
– För det andra gäller det allmänt taget att gå in för en hållbar ekonomi. Ta till exempel pensionssystemen. Av unionens 27 medlemsländer har 19 länder under de fem senaste åren anpassat pensionsåldern till den förväntade livs- längden. Bland annat Finland har låtit bli att göra det.
– För det tredje bör man fortsätta att bygga på valutaunionen och färdig- ställa bankunionen. En frisk och hållbar banksektor är en förutsättning för uppstramningen.
EU i fredens tjänst
Den politiska populismen sprider sig i EU och även i Norden och det finns historiska exempel på hur populism och extrema rörelser kan sabotera inte- gration. Hur borde EU agera för att bättre få ut sitt budskap? Retoriken om EU som fredsprojekt hörs inte längre lika mycket och yngre generationer har kanske svårt att se sambandet. Borde man utnyttja 100-årsmarkeringen av Första världskrigets utbrott för att få fram konkreta argument för allt djupare integration?
– Jag är, i den meningen gammalmodig att jag tycker att det är viktigt att framhålla EU som ett fredsprojekt, även om det verkligen är allt annat än gammalmodigt att lyfta fram det! Nobels fredspris 2012 var ett erkännande för detta arbete. Unionens utvidgning har haft och har en stor politisk bety- delse och har bidragit till en fredlig utveckling. Om vi kan bidra till en hållbar ekonomisk utveckling, sund energipolitik och en klok utvidgning av unionen stärker vi freden.
Rehn framhåller att EU är ett instrument för medlemsländerna att lösa problemen.
– Se på klimatförändringen. Globalt sett har EU varit en ledande kraft när det gäller att arbeta fram lösningsmodeller. De stora spelarna är EU, USA och Kina.
EU som fredsprojekt 63
Champions League eller nationella ligan?
Som han själv tidigare var inne på innehåller Rehns politiska karriär en spe- ciell parentes som berodde på att hans goda vän, Alpo Rusi, politices doktor, ambassadör och president Martti Ahtisaaris kanslichef, var spionmisstänkt hösten 2002. Enligt Skyddspolisen (Finlands motsvarighet till Säpo) skulle Rusi ha spionerat för DDR på 1970-talet. Rehn beslöt att avstå från riksdags- kandidaturen 2003 och gick med full kraft in för att försvara sin vän. Efter en årslång kamp frikändes Rusi senare från alla misstankar. Tillsammans skrev de boken Kylmä tasavalta (Den kalla republiken) där Skyddspolisens verk- samhet granskas synnerligen kritiskt.
– Det var inget lätt beslut. Men jag var tvungen att reagera. Som en liberalt tänkande människa måste jag kämpa för att vi ska kunna leva i en verklig och reell nordisk rättsstat.
Rehn har en del gemensamt med Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja (socialdemokrat) i den meningen att båda är intellektuellt lagda, har doktorerat och är produktiva skribenter som ger ut böcker på löpande band och diskuterar politikens innehåll i kolumner och bloggar.
Finns det en retur till finsk politik eller är det de stora spelplanerna i Europa som gäller även framöver? Champions League istället för inhemska ligan?
– Med hänvisning till din metafor kan man säga att både Champions League och de nationella ligorna pågår parallellt, och så är det också i politiken. Den europeiska och den nationella demokratiska politiken är ännu tätare sam- mankopplade med varandra än tidigare. De är inte varandras motsatser, utan förstärker varandra. Båda har något att ge europeiska beslutsfattare och båda stöder arbetet för ett enat Europa i både i stora och små frågor.