Viktigt vid stadieövergångar

Våra resultat visar att relationer och kunskap är viktiga vid elevers stadieövergångar. Skolor ska samverka för lyckade övergångar enligt läroplanen (Lgr11) och särskilt uppmärksamma elever som känner oro inför en ny skolsituation (Nowland & Qualter, 2019). På skolorna där våra informanter arbetade fanns överlämningsrutiner men de var av varierande kvalitet. Vissa hade tydliga rutiner, blanketter och möten medan andra främst hade ett informationsmöte mellan mentorerna. Utifrån utvecklingsekologiska tankar (Bronfenbrenner, 1979) är det viktigt att få till samspelet mellan alla de nivåer som eleven rör sig mellan. Särskilt viktigt är det för de elever i behov av stöd vilka kan ha svårt att anpassa sig till nya miljöer och

30 uttrycka sina behov. Han betonade att utsikten för individens utveckling i en miljö påverkas av hur andra parter stöder eller hindrar effekterna av de aktiviteter individen är inblandad i. Anmärkningsvärt är att ingen av skolorna hade särskilda rutiner för att ta emot elever i behov av stöd vilket krävs för att möta alla olika individer enligt Maras och Aveling (2006).

Relationer är viktiga för lyckade stadieövergångar vilket även speglas av den forskning vi läst. Hattie (2012) skriver till och med att goda relationer är den viktigaste faktorn för att elever ska lyckas i skolan. Vi anser att trygga och smidiga övergångar skapas genom att elev och lärare har en relation och känner sig trygga med sina roller vid stadieövergången. De informanter som hade möjlighet att träffa eleverna några gånger innan stadieövergången pratade mycket positivt om den möjligheten. Coffey (2013) skriver just detta, att flera möten innan, under och efter övergången skapar goda relationer som gynnar elevernas skol- och sociala utveckling. Skolverket (2014a) tar upp att skolledningen ska skapa förutsättningar för dessa möten men det är något de flesta informanter upplever saknas. De har framför allt inte tid att besöka eleverna innan övergången och ibland inte heller vid överlämnandet då enbart mentorer överför information mellan varandra. Ingen av informanterna tog upp att de hade något uppföljningsmöte efter elevernas stadieövergång. Däremot menade några informanter att de saknade uppföljning av hur det gått för de elever de lämnat över. Överföringen av dokumentation fungerade i de flesta fall, något som Skolverket (2014b) anser är centralt vid övergångar. När elever kom från andra länder, kommuner eller friskolor tog det ibland lång tid innan alla elevpapper kom till det nya stadiet.

Informanternas uppfattningar verkar stämma med den tidigare redogjorda forskningen då relationers värde framhålls tydligt. Alla ekologiska övergångar (Brodin & Lindstrand, 2010) för eleverna innebär nya erfarenheter och relationer, vilket vi som specialpedagoger måste vara medvetna om för att kunna stötta både elever och personal i deras skolvardag. Detta ger oss insikt i hur viktigt det är att ge tid för relationsskapande när vi utformar en handlingsplan för stadieövergångar. Vi har insett att det är viktigt att inte bara ta emot information om eleverna utan också att få möjlighet att skapa relationer med eleverna innan stadieövergången sker. Övergången från ett mikrosystem till ett annat underlättas av ett relevant

informationsutbyte och relationsskapande. Detta är något som specialpedagogen på organisationsnivå bör uppmärksamma ledningen på så att tid och tillfällen ges till detta. Dokumentationsöverföringen fungerar oftast bra mellan stadierna, men skulle antagligen

31 förbättras om den såg likvärdig ut inom kommunen vilket vi som specialpedagoger skulle kunna samarbeta kring.

6.2 Beredskap för stadieövergångar

De informanter som hade handlingsplaner ansåg att deras beredskap för stadieövergångar var god. Däremot kände de som saknade tydlig struktur och rutiner för stadieövergångarna sig inte väl förberedda utan försökte lösa situationen efter bästa förmåga. Skolinspektionen (2018) har kommit fram till att det finns brister vid överlämningar. Dels fokuseras det främst på elever i behov av stöd vilket gör att övriga bortprioriteras, dels varken ges- eller används relevant information om elevernas inlärningsprogression. Brister vid överlämningar är något vi själva upplevt vid flertalet övergångar och visar på en viktig arbetsuppgift för oss som specialpedagoger. De överlämningar informanterna berättade om gav varierande mängd information om eleverna och var olika organiserade. Trots det uppfattade de flesta att deras beredskap var god. De som hade en handlingsplan, som innehöll en tidsplan för strukturerade möten för både informationsutbyte och relationsskapande, tyckte att de fick till en bra

överlämning för samtliga elever. De informanter som fick lösa övergången själva tog hjälp av kollegor för att ändå få en så bra övergång som möjligt. Hopwood m.fl. (2016) skriver att lärare behöver stöd och tid för att lyckas med övergångarna, vilket många av informanterna saknade. Detta anser vi är en viktig uppgift för specialpedagogen att lösa tillsammans med sina kollegor i kommunen. Specialpedagogen kan underlätta samspelet mellan många av de ekologiska nivåer (Bronfenbrenner, 1979) som eleverna tillhör, som exempelvis hemmet, skolan och kamratgruppen. Genom att ordna möten mellan det gamla och det nya

mikrosystemet blir gränserna uppluckrade och kan börja likna varandra. Detta mesosystem underlättar för eleverna när de kan känna igen strukturer och mönster i sin skolvardag.

Informanterna ansåg att det behövdes kunskap om eleverna och deras tidigare skolsituation, men tyckte inte att de hade så stora möjligheter att själva samla in den informationen. Ett problem med att hinna skapa detta mesosystem är tidsbrist. Att elever kommer från olika klasser och skolor med olika vanor och arbetssätt är ytterligare en komplikation. Här blir specialpedagogen viktig som en länk mellan olika mikrosystem. Både i SPSM (2020) och i Examensordningen för specialpedagoger (2017) poängteras att specialpedagogen ska arbeta förebyggande och vara ett stöd till hela skolan. Detta innebär i praktiken att specialpedagogen samlar in information om eleverna som ska byta stadie, sållar bland den och lämnar

32 specialpedagogen ser till att ingen kunskap försvinner i processen och att hen även ger

konkreta tips och stöd vid arbetet med eleverna.

Specialpedagogens roll i den svenska skolan är otydlig och har ibland låg legitimitet då den ännu är relativt ny och ej inarbetad i skolsystemet enligt Lindqvist (2013). Det märktes på de varierade svaren från informanterna angående specialpedagogens roll. Några hade låga förväntningar på specialpedagogiska insatser och andra visste tydligt vad de förväntade sig få stöd med. Informanterna uppfattade ändå att specialpedagogen hade olika roller vilket

stämmer med Takala m.fl. (2009), vilka såg tre centrala roller: direkt elevstöd, bakgrundsarbete och konsultation. Med utgångspunkt i Bronfenbrenners teori kan

specialpedagogen ses som nivåövergripande som bidrar till att koppla ihop de olika nivåerna och miljöerna. Det är en viktig roll med tanke på de många olika miljöer och sociala

intuitioner elever möter i dagens samhälle. Informanterna i vår studie önskade en

specialpedagog som gav direkt elevstöd, hade kunskap om elever och skolorganisation och stöttade personalen i frågor på olika nivåer. Dessa önskningar fick sitt uttryck företrädesvis i temana hjälpreda och helikopterperspektiv.