6.1.1 Vilka argument anförs för barnen?
Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121)
Skolan ska fungera som en ”demokratisk frizon” för barnen enligt FN-kommittén. Varje skola har ett uppdrag som säger att alla elever oavsett kön, social eller kulturell bakgrund ska vara delaktiga och ha inflytande på arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen. Trots detta visar många undersökningar att eleverna anser att de inte har speciellt mycket att säga till om i skolfrågor.
Om man kort ska sammanfatta den bild som forskningen ger av elevinflytande, kan man konstatera att varken i grundskolan eller gymnasieskolan har eleverna något egentligt inflytande på undervisningen. De kan inte påverka undervisningens uppläggning eller innehåll i någon högre grad, är inte med och väljer läromedel och kan inte påverka prov eller hemuppgifter (SOU 2002:121 s. 258).
För att eleverna ska bli goda demokratiska medborgare, vilket faktiskt är en av skolans ansvar, ska barnen redan i skolan få en demokratisk fostran i form av elevinflytande. Elevernas lärande är också beroende på huruvida de har inflytande över sin kunskapsprocess. Det är också skolans uppdrag att informera eleverna om deras studieutveckling under hela grundskoletiden.
Informationen bör grunda sig på en utvärdering av elevernas utveckling i relation till målen i läroplanen och i kursplanerna för år 5 och 9/.../Planen bör visa vilka ytterligare insatser eleven behöver för att nå målen för utbildningen och vilka överenskommelser som lärare, elev och förälder ingått (SOU 2002:121 s. 272).
Utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner är en stor del av elevinflytande. De betonas ofta som ett verktyg för att gynna elevens kunskapsutveckling och som ett stöd för att eleven ska vara bekant med målen. Meningen med utvecklingssamtalen, för elevens del, är alltså att sätta elevens utveckling i förhållande till målen i läroplanen och kursplanerna. Man kan även ta upp trivsel, kamratrelationer mm.
6.1.2 Vilka argument anförs för föräldrarna?
Det framkommer enligt kommitténs mening att föräldrarna i samråd med barnen, närmare ska avgöra hur elevens inflytande ska utformas för att de nationella målen ska uppnås. Samtal om elevens studiesituation och sociala utveckling är en väsentlig del av arbetet med att främja elevens lärande och bör ske mellan lärare, elev och förälder. En rimlig tanke är att föräldrarna i takt med barnens stigande ålder, tar allt större hänsyn till deras synpunkter och önskemål. Det är mycket viktigt att föräldrarna är insatta i barnets trivsel, utveckling och kunskaper i skolan.
Elevens och föräldrarnas syn på skolarbetet är en viktig utgångspunkt vid samtalen. De som deltar i samtalet skall ha möjlighet att överblicka elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling (SOU 2002:121 s. 269)
Precis som det är en skyldighet för skolan att informera eleverna om deras studiegång, har även föräldrarna en rättighet att ta del av sitt barns studieutveckling. Det ska inte komma som en chock för föräldrarna när barnet får sitt första betyg, utan föräldrarna ska vara väl insatta i vilka insatser eleven behöver för att nå målen. Ökad delaktighet för föräldrarna innebär också ett ökat engagemang. Erfarenheter visar att både elevernas kunskapsutveckling och sociala utveckling gynnas om det finns ett väl fungerande samarbete mellan personal och föräldrar.
6.1.3 Vilka argument anförs för pedagogerna?
För att pedagogerna ska kunna uträtta ett reellt inflytande för sina elever är det några kriterier som måste följas. Det måste först vara en positiv anda i skolan, sedan måste också relationen mellan lärare och elev vara av god struktur samt en gemensam värdegrund för lärare och elever att utgå ifrån.
Under det senaste decenniet har, bortsett från den pågående försöksverksamheten med lokala styrelser, fokus för elevinflytandet förskjutits från det formella och kollektiva genom klass- och elevråd mm. till det informella och individuella över det egna lärandet i dialog med lärare och föräldrar (SOU 2002:121 s. 262).
Läraren ska genom utvecklingssamtal främja elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling. Därtill ska läraren utvärdera varje enskild elevs kunskapsutveckling utifrån kursplanernas krav och skriftligt redovisa detta för eleven och hemmen, samt informera
rektorn. Det är läraren som har det direkta ansvaret för utvecklingssamtalet, medan rektorn har ett mer övergripande ansvar.
6.1.4 Sammanfattning
I den här texten är det helt klart barnens aspekter som ligger i fokus. Det är olika lagar och bestämmelser från FN-kommittén och skolformsförordningar som talar om elevernas rättigheter. Frågan är om det enbart räcker att lagstifta något för att det automatiskt ska bli förändring i skolan. ”Det har visat sig på skolans område att attityder till inflytandefrågor inte förändrats nämnvärt genom lagstiftning (SOU 2002:121 s. 261)”. Jag tror att IUP i anslutning till utvecklingssamtal blir det verktyg eleven behöver för att kunna öka sitt inflytande över sin skolgång. Texten lägger stor vikt vid att skolan har ett ansvar att fostra eleverna till goda demokratiska medborgare, men om de flesta av eleverna svarar att de egentligen inte har något att säga till om, fostrar vi då inte barnen till att leva i en slags skendemokratisk struktur?
Föräldrarna har fortfarande det sista att säga till om, vilket jag anser vara bra, men det sker i samråd med barnen och pedagogen. Föräldrarna är mycket mer delaktiga i sitt barns studiegång idag än för bara tio år sedan. Det är mycket viktigt att kontakten mellan hemmet och skolan fungerar bra.
Slutligen är det faktiskt argumenten som läggs fram för pedagogen som är ganska tunt formulerat. Det beskrivs en del kring utvecklingssamtal, vad som ska ingå mm. Kanske är det så att dagens pedagoger bör vara så professionella att de inte behöver några klara direktiv för hur de ska gå tillväga för att nå det bästa resultatet. Förmodligen finns det inte ett enkelt svar på det, utan man får pröva sig fram utifrån de riktlinjer som finns.
När jag sammanställer mina markeringar finner jag att stycken i texten som handlar enbart om barnen nämns vid 29 tillfällen, föräldrarna vid 16 tillfällen, pedagogerna vid 13 tillfällen och där samtliga parter omtalas vid 11 tillfällen
6.1.5 Vilka argument anförs för barnen?
Elevens framgång – skolans ansvar (DS 2001:19)
Varje elev ska med hjälp av en individuell utvecklingsplan, få chansen att utvecklas genom förskola och skola. Den ska uppdateras kontinuerligt och följa eleven under hela hennes
skolgång. Det ska där framgå att elevens arbetssätt och förutsättningar varierar beroende på vilken elev det är. Elevens kunskapsutveckling ska också synliggöras i IUP’n så att det konkret går att se. Införandet av IUP är tänkt att underlätta för elevens övergångar mellan olika stadier men främst är det tänkt att främja en helhetssyn på skolgången.
I läroplanerna understryks vikten av samarbete mellan olika skolformer och varje elevs mångsidiga utveckling och lärande, även i ett långsiktigt perspektiv. Rutinerna vid övergångarna har utvecklats och ingen av de besökta kommunerna anser att eleverna ska komma som ”oskrivna blad” (DS 2001:19).
Utvecklingsplanen ska inte primärt vara prestationsrelaterad till skolans ämnen, utan snarare en beskrivning av elevens kunskaps- och sociala utveckling. Det är meningen att eleven själv ska ansvara för sin egen IUP.
Det framkommer även i texten att alla elever inte vill ha sitt förflutna med sig till den nya skolformen han/hon börjar i. Det finns en viss oro över att eleven får ta med sig en oönskad ”ryggsäck” vid övergångarna.
6.1.6 Vilka argument anförs för föräldrarna?
Det är inte ovanligt att föräldrarna till ett barn är ganska ovetande kring vilken information som har överlämnats från den ena skolenheten till den andra. I vissa fall där den ena skolenheten har upptäckt att barnet är i behov av stöd, rinner den informationen ut i sanden då varken föräldrar eller eleven är närvarande under de s.k. överlämnandekonferenserna. Expertgruppen anser att om individuella utvecklingsplaner fanns att tillgå, skulle samarbetet mellan skola och hem utvecklas. Eleven och föräldrarna ska vara överens med skolan vilken information som ska dokumenteras.
6.1.7 Vilka argument anförs för pedagogerna?
Skolan har ett ansvar att alla elever får en individuellt anpassad undervisning och att utvecklingen följs och planeras noga genom hela utbildningssystemet. Med en IUP som följer med barnet under alla årskurser, kan det underlätta för pedagogen att utvärdera elevens tidigare år.
Skolan måste beskriva och analysera verksamheten såväl på individ-, grupp-, som skolnivå. Det innebär att även om en elevs problem t.ex. har sin grund i ett funktionshinder, så måste lärandemiljön i sin
helhet bli föremål för granskning och åtgärder för att därmed i möjligaste mån reducera elevens skolsvårigheter (DS 2001:19 s. 31).
För att lyckas med måluppfyllelse krävs det av skolan att beskriva hur det är tänkt att genomföra att alla elever når målen. Den beskrivningen ska ingå i arbetslagets dokumenterade planering. Att inom arbetslagen utveckla gemensamma arbetssätt och förhållningssätt, kan i sin tur leda till förbättrade lärandemiljöer. Det krävs också en kvalificerad analys av elevernas skolmiljö och orsakerna till varför vissa har det svårt.
Bristande kunskaper om elevernas sociala utveckling är tyvärr något som framträder i texten. Det är tydligast vid övergångarna när eleven kan behöva ett särskilt stöd av en kamrat och är i ett utsatt emotionellt läge. Det finns därför ett behov av kompetensutveckling för pedagogerna. För att arbetet med IUP ska nå hög kvalité bör personalen få kompetensutveckling i observation, dokumentation och formulering av planer.
Det finns en risk att lärare ser kraven att formulera en individuell utvecklingsplan för varje elev som en belastning och ytterligare en arbetsuppgift istället för ett medel för att höja kvaliteten i arbetet (DS 2001:19 s. 40).
6.1.8 Sammanfattning
I den här texten har fokusen mer varit på skolan och pedagogerna än på barnen och föräldrarna. En stor del av texten som rör barnen behandlar frågor som ska underlätta för elevernas övergångar mellan olika skolenheter. Det framkommer utan tvekan att IUP är det lämpligaste verktyget för att främja elevernas övergång. Även föräldrarna har här enligt rapporten mycket stor glädje av IUP, då många föräldrar är ovetande om vilken information om barnet som går vidare till den nya skolenheten.
Jag tycker att det på ett konkret sätt står beskrivet vad pedagogernas uppdrag är, för att uppnå målen. Uppenbarligen är övergångarna en stor del i barnets skolgång eftersom det tas upp för både barnet, föräldrarna och pedagogen men då det alltid är pedagogens ansvar att se till att barnen trivs, måste det finnas ett verktyg för detta. Observation, dokumentation och formulering av individuella utvecklingsplaner är vad som krävs.
När jag sammanställer mina markeringar finner jag att stycken i texten som handlar enbart om barnen nämns vid 18 tillfällen, föräldrarna vid 4 tillfällen, pedagogerna vid 25 tillfällen och där samtliga parter omtalas vid 7 tillfällen.
6.1.9 Jämförelse av texter
I Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) så var det helt klart mest riktat mot barnen och hemmen medan pedagogerna fick relativt lite uppmärksamhet. Möjligen kan det vara så att dagens lärare redan använder sig av en eller annan form av dokumentation kring den enskilde eleven vid t.ex. utvecklingssamtal mm. Det innebär alltså att den största förändringen av de tre parter i fråga (barnen, föräldrarna och pedagogerna) sker inte hos läraren, utan hos eleven eller föräldrarna. Läraren är redan van vid att arbeta på det sättet, fast det blir lite mer strukturerat nu med en IUP. Enligt min mening så tror jag att den största förändringen blir hos föräldrarna, då deras engagemang och delaktighet nästan blir till ett krav.
I Elevens framgång – skolans ansvar (DS 2001:19) är istället fokusen på pedagogerna och hur
de ska gå tillväga för att nå det bästa resultat för alla inblandade parter. Dom tar upp vikten av ett gott samarbete i arbetslaget för att främja elevens studiegång, vilket jag inte kunde hitta i förgående text. Något jag anser vara mycket viktigt är att det finns riktlinjer för pedagogerna som kan leda till ökad måluppfyllelse.