Vilka roller tilldelas kulturen?

I teorin presenterades ett antal roller som brukar tilldelas kultur när det gäller regional utveckling. Under intervjuerna diskuteras nästan alla dessa roller av de olika informanterna. De roller som de flesta spontant nämner när jag frågar om kulturens roll i regional utveckling är kultur som upplevelsenäring och kultur som näring. Detta är två av de hårda, eller kvantitativa, roller som Nilsson (2003) nämner. Mjuka roller nämns också av alla informanter, men då som en motpol till de hårda rollerna. Detta kommer diskuteras mer utförligt längre fram i kapitlet.

4.3.1 Kultur som upplevelsenäring

Lasse säger att i dagens samhälle så finns det ett stort behov av upplevelser. Under sin lediga tid så säker sig människor därför till som är annorlunda, avvikande, nytt och spännande. Därför har kulturen en stor betydelse för en regions turistnäring, som för många platser är av stor betydelse för tillväxten. Även Maria framhåller hur viktig kulturen är för besöksnäringen:

Besöksnäringen står ju helt och hållet på kulturgrund. Den bärs ju upp helt och hållet av kulturarvet. (Maria)

Kertsin säger att hon tror att kulturturismen får större och större betydelse i hela Europa. Därför är kulturens roll som upplevelsenäring väldigt viktig, menar hon.

Det finns en intressant skillnad mellan dessa citat. Lasse talar om ett större intresse för upplevelser, vilket kan kopplas till Florida (2002) teorier om den kreativa klassen. Kertsin talar om kulturturism, vilket jag tolkar som baserat på mer specifika upplevelser. Att resonera

att besöksnäringen påverkas av en jakt på upplevelser, som Florida (2002) säger, kopplar jag till en bredare kulturdefinition. Den upplevelsetörstande kreativa klassen söker inte endast efter kulturupplevelser i bemärkelsen konst, musik och så vidare.

4.3.2 Kultur som näring

Den andra rollen som spontant nämndes var kulturen som en egen näringsgren. Denna roll kan kopplas till uppdelningen mellan kultur som aspekt och sektor som gjordes av Johannisson (2006). Kultur som sektor behandlar de institutioner och personer som sysslar med kulturella uttrycksformer. Många av informanterna pekade på denna del av näringslivet som viktig för utvecklingen och tillväxten på en plats.

Lasse säger dock att det finns ett stort problem i att varken politiker eller kulturföretagare själva ser på kulturnäringen som en del av näringslivet. Det finns ett glapp i politikernas medvetande, säger Lasse. Keramiker som driver en verkstad ses till exempel inte lika mycket som näringsidkare som hotellägare eller bilverkstäder. Politikerna har inte insett hur viktig kulturens roll är, menar Lasse. Samtidigt är det inte alltid som kulturarbetare betraktar, eller vill betrakta sig själva som näringsidkare heller. Så problemet existerar från bägge sidor. Foghagen och Johansson (2007) nämner kulturens roll som näringsgren som en av de roller som kulturen tilldelas i regional utveckling. Men om det, som Lasse säger, finns ett glapp både i politikernas och kulturnäringens medvetande så finns det definitivt problem med denna roll. Hur ska kultur som näringsgren kunna utvecklas, och hjälpa regionens utveckling, om man inte betraktar den som en näring?

Maria tror att kulturverksamhet för unga är speciellt viktigt. Om det inte satsas på kultur bland ungdomar kommer en exportvara gå förlorad, menar hon:

Om vi inte hade våra musikinstitutioner med länskulturen och musik- kulturskolorna- då skulle vi aldrig få våra musikartister. De är ju exportvara. (Maria)

En sak jag finner intressant är att alla informanter spontant kopplar frågan om kulturens roll i samhällsutvecklingen till det som Foghagen och Johansson (2007) kallar kvantitativa roller. Som diskussionen längre fram kommer visa ställer sig i stort sett alla informanter mer eller mindre skeptiska till ett instrumentell synsätt på kultur. Och flera gånger under intervjuernas gång så argumenterar informanterna för kulturens mjuka värden, som de menar är minst lika viktiga som de hårda värdena. Jag ifrågasätter inte de mjuka värdenas värde, tvärtom. Om något är jag förvånad att den spontana associationen från informanternas håll inte var att kulturens främsta roller i regional utveckling var de mjuka värdena. Även mjuka roller nämns av samtliga informanter, med det är i första hand de hårda rollerna som verkar associeras med regional utveckling. Detta tolkar jag som ett problem med mätbarhet. Det är i första hand de funktioner som kan påvisas som kopplas samman med utveckling och tillväxt. Det är inte särskilt konstigt eftersom utveckling och tillväxt är rationella, mätbara koncept. Men som Foghagen och Johansson (2007) betonar så blandas kvalitativa roller med kvantitativa när det gäller kultur och utveckling.

4.3.3 Som livsmiljö

Enligt informanterna är kulturens roll för livsmiljön, eller livskvaliteten i en region väldigt viktig. Detta är ett synsätt på kulturen som framkommer upprepade gånger under intervjuerna. När informanterna talar om kulturens roll för livsmiljön på en plats får jag känslan av att de ser på denna roll som en motpol till de hårdare roller som beskrivits ovan. Maria beskriver kulturen som kittet mellan människor. Hon säger att ett samhälle inte bara kan vara en produktionsapparat, då är det ganska fattigt och dött. Kulturen utgör den grund som samhället måste byggas på, säger hon.

Erica säger att kultursatsningar höjer livskvaliteten för de som bor på en plats. Men detta är ett värde som inte direkt kan mätas i ekonomiska termer, vilket eventuellt kan ses som ett problem. Lasse talar också om att de mjuka värdena är svårare att mäta och att de därför kan varar svårare att påvisa och använda som argument för kultursatsningar.

Nilsson (2003) skriver om de image- och identitetsskapande egenskaper som kan tillskrivas kulturen. Maria talar om kulturen som kittet mellan människor, en roll som även Nilsson pekade på. När jag frågar om kulturens roll för regional utveckling associerar de flesta informanterna som sagt först till de hårda, mätbara rollerna. Men som både Fogahagen och Johansson (2007) och Nilsson (2003) skriver så blandas de hårda och mjuka rollerna. Image och identitet är beroende av varandra, och livsmiljörollen är därmed viktig både ur ett kvalitativt och en kvantitativt perspektiv.

Nilsson (2003) hänvisar även till tre funktioner; allokerings- fördelnings- och stabiliseringsfunktionen. Dessa visar på svårigheterna med att dra paralleller mellan kulturella satsningar och ekonomiska resultat. Det går helt enkelt inte att uttrycka kulturens värden med hjälp av ekonomiska begrepp. Man måste hitta egna begrepp och termer för att påvisa dessa värden.