Vilka stöd erbjuds från samhället i stort?

Som nämnts ovan anser våra informanter att det finns ett behov av stöd och hjälp hos anhöriga till personer som sitter på anstalt. I intervjuerna framkommer det att informanterna erbjuder olika typer av stöd och i skild omfattning. En del av dessa stödinsatser som erbjuds är direkt riktade till anhöriga medan andra snarare ger ett indirekt stöd.

En naturlig början är att se på vad svenska myndigheter erbjuder för stöd som är specifikt riktade mot denna målgrupp. Detta är myndigheter som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med personer som är anhöriga till en intagen. Vidare fortsätter vi med de ideella organisationerna som tar sin början med Bryggans arbete.

5.5.1 Socialtjänsten

Enhetschefen på Socialtjänsten beskriver att hen inte kommer på något specifikt stöd som erbjuds denna målgrupp, vilket stämmer väl överens med vad andra enhetschefer och socialsekreterare vi i början av vår studie har talat med. Hen

beskriver att när det gäller missbruk erbjuds en del stöd enligt lagstiftning, exempelvis anhörigveckor. Hen nämner även att Socialtjänsten erbjuder olika typer av stöd när det i samband med en familjeutredning framkommer att ett stödbehov finns. Ekonomiskt bistånd är också en del av det generella stöd som Socialtjänsten tillhandahåller. Hen uttrycker att alla har rätt till att söka vad som helst, men att man i egenskap av att endast vara anhörig till en intagen inte, enligt lag, har rätt till någon särskild form av stöd och hjälp.

5.5.2 Kriminalvården

Kriminalvårdsinspektören beskriver att Kriminalvårdens uppdrag är att verkställa den intagnes straff som den är dömd till samt ge den intagna verktyg för

framtiden, det är där man lägger sitt fokus. Dock ges indirekta stöd till de anhöriga vilket är av stor betydelse för dessa individer.

Kriminalvårdsinspektören beskriver att anhöriga kontaktar hen ungefär en gång per månad med frågor angående deras oro och negativa beslut som har delgivits den intagne. Förutom att kriminalvårdsinspektören talar med de anhöriga per telefon skickar anstalten även ut information per post till dessa individer.

Informanten uttrycker att det ibland kan vara svårt för de nära och kära att förstå att processen måste ha sin gång och att när den intagna sitter häktad kan de endast få kontakt med den intagna via advokat eller polis. Hen menar också att den intagne själv har ett ansvar i att informera sina anhöriga om var denne befinner sig, hur den har det och dylikt vilket hen kan göra genom exempelvis sin advokat eller ankomstsamtal.

En viktig del av det indirekta stödet som ges är besök och permissioner. Anhöriga kan besöka den intagna då det finns speciella rum de kan träffas i. Enligt

Turessons (2009) studie hade en regelbunden kontakt med sin närstående en lindrande effekt för barnen. Kriminalvårdsinspektören beskriver att på anstalten hen arbetar ges möjlighet till en sådan kontakt då det finns besöksrum där ett av dem är ett speciellt rum för besök av barn. Hen beskriver att rummet är speciellt anpassat för att det ska vara barnvänligt.

“Ja, vi har ett barnrum som är anpassat. Rummet är större, väggarna är målade i andra färger, det finns fler sittplatser och vi erbjuder leksaker.”

Informanten berättar att vissa anstalter även erbjuder besökslägenheter. Hen beskriver att dessa lägenheter ligger på anstaltens område och är som en vanlig liten lägenhet eller ett hotellrum där man kan laga mat, umgås och övernatta. Då avstånd mellan den anhörigas hem och anstalten kan vara stort, vilket även

Turesson (2009) beskriver är en problematik hennes informanter upplevde, kan en besökslägenhet var ett bra stöd för den anhöriga då det underlättar att bibehålla en regelbunden kontakt. Kriminalvårdsinspektören menar dock att hen har en dubbel känsla av hur bra lägenheternas funktion faktiskt är då det har förekommit att brott har begåtts i dessa.

Informanten förklarar att varje häkte och anstalt har personal som är barnombud som bland annat har till uppgift att ta kontakt med de intagna som har barn. Ombuden har även fått möjligheten att vara delaktiga i utformningen av

Kriminalvårdens hemsida där det tydligt beskrivs, för både barn och vuxna, hur det är att vara intagen på häkte eller anstalt. Här kan man finna information om hur man kan få kontakt med den intagne, skillnader mellan häkte och anstalt, vad

restriktioner innebär, hur en dag på ett häkte eller fängelse ser ut etc. På hemsidan länkar man även till olika organisationer som anhöriga kan söka sig till.

Ett ytterligare stöd som ges till anhöriga som har en nära intagen på anstaltens behandlingsavdelning är “anhörigdagar”. Detta erbjuds, enligt informanten, några gånger per år. Vid dessa tillfällen kan de anhöriga och den intagne under ett antal timmar umgås och göra saker tillsammans, exempelvis laga mat och pyssla. Möjligheten om anhörigdagar ges dock inte till andra avdelningar än just behandlingsavdelningen. Däremot ges en möjlighet till alla intagna, oavsett avdelning, att inför julen göra julkort och skicka dessa till anhöriga. På detta sätt hjälper Kriminalvården den intagna att bibehålla kontakten med dess anhöriga vilket i sin tur indirekt är ett stöd för dem.

5.5.3 Polismyndigheten

Brottsoffersamordnaren på Polismyndigheten beskriver att deras roll är att stödja personer som blivit utsatta för brott. Hen uttrycker att om anhöriga kontaktar hen hänvisar hen dessa vidare, vart är beroende på vilken kommun personen bor i. Hen menar dock att rent generellt skulle hen rekommendera personerna att kontakta Socialtjänsten, Kriminalvården och Brottsofferjouren.

5.5.4 Vårdcentralen

Kuratorn på vårdcentralen beskriver att sjukvården ansvarar för individen i de fall det finns en diagnos. Som anhörig till en intagen kan man till exempel bli

deprimerad eller få en stressreaktion, menar informanten. För att få ett samtal med en kurator på denna vårdcentral behöver man skriva en självremiss. För att få fortsatt rådgivning, som kuratorn främst erbjuder, räcker det dock inte att endast vara anhörig. Även andra kuratorer på andra vårdcentraler intygar att det inte är självklart att man som anhörig till en intagen på anstalt erbjuds fler samtal än ett. 5.5.5 Bryggan

Representanten från Bryggan förklarar att Bryggan är en organisation som finns i åtta städer i Sverige. Det är en religiös och politiskt obunden ideell organisation. De arbetar utifrån ett barnperspektiv och deras målgrupp är barn upp till 18 år vars förälder eller föräldrar är eller har varit frihetsberövade.

På Bryggan erbjuds barnen tillsammans med sina föräldrar en mötesplats där de kan träffa andra i samma situation. Det arrangeras olika aktiviteter varje onsdag, men även fredagar eller lördagar ibland. Informanten berättar att de försöker variera aktiviteterna beroende på gruppen och vädret. Lekar, filmvisning och matlagning är exempel hen ger på olika aktiviteter som kan arrangeras. Till jul, berättar hen, brukar de baka pepparkakor, samt att de har en julfest med julbord, tomte och julklappar som har samlats in till barnen. Representanten förklarar att Bryggans arbete är ett viktigt stöd för familjerna;

“Men det är ju väldigt uppskattat av de här familjerna för de känner att de har ingen att kontakta riktigt. Många faller lite mellan stolarna när det gäller det här problemet och därför är det väldigt viktigt med Bryggan.”

Bryggan erbjuder även stödsamtal. Representanten berättar att det finns en

jourtelefon dit familjer med barn alltid kan ringa. I samband med första besöket på Bryggan erbjuder och rekommenderar informanten att föräldern först träffar en representant från Bryggan för ett samtal. Under samtalet har familjen möjlighet att

berätta om sin situation och representanten från Bryggan berättar om vilka stöd organisationen erbjuder. Ett krav som Bryggan ställer på föräldrarna är att de ska ha berättat sanningen för barnen om att deras förälder sitter i fängelse, detta för att barnen framöver kommer prata med varandra om ämnet. Hen beskriver att många föräldrar tycker detta är ett svårt samtal att genomföra, och uppger att Bryggan erbjuder stöd även vid ett sådant samtal, antingen genom att ge råd innan eller genom att vara närvarande.

Informanten uppger att de stöd som erbjuds av Bryggan är riktat till barnen, men att det även gynnar föräldrarna då de får träffa andra föräldrar i samma situation som de kan samtala med, dela tips och erfarenheter samt bygga relationer med. Hen påpekar att Bryggan arbetar för att stärka familjebanden och att stärka både den intagna samt omsorgsföräldern i den situation de befinner sig i. För att barnen ska må bättre behöver även dennes föräldrar stärkas, förklarar hen. Bryggan arrangerade även ett läger i somras, vilket både omsorgsföräldrarna och barnen uppskattade. Familjerna var då en vecka på en lägergård, vilket gjorde att de kunde få en semester med bad och fiske samt tillagade måltider som bereddes av mattanter. Det arbetet som görs påverkar barnen och deras familjer på ett positivt sätt, menar hen;

“...man kan många gånger märka skillnad på barnen och mammorna gör det framförallt [....] Mammorna beskriver att barnen är gladare, mer positiva, att de får tillbaka självförtroendet. Det beror väl lite på det här att de har sett andra och fått kompisar och kan prata om det med någon.”

Bryggan arbetar även med anstalter. Representanten berättar att de har bidragit till att rusta upp besöksrummen för barn på vissa anstalter. Det handlar om att skapa en trevlig och barnvänlig miljö, vilket de försöker göra genom att köpa in leksaker och liknande. Hen träffar även de intagna som har barn och samtalar med dem om vilka stöd Bryggan kan erbjuda deras familjer. Även om den intagna inte har barn i den stad de befinner sig i kan representanten ge information om att Bryggans arbete även finns i andra städer i Sverige. Hen beskriver att det inte är så många som vet om att organisationen finns och därmed vilka stöd de erbjuder. Även på Socialtjänsten och bland skolkuratorer finns det lite kunskap om organisationen, vilket gör att de sällan hänvisar anhöriga vidare till Bryggan.

För att sprida information om vad Bryggan erbjuder, föreläser informanten på skolor eller för olika föreningar då möjlighet ges. Detta arbete beskriver hen är en del i att sprida kunskap om de anhörigas aktuella situation och problematik samt Bryggans arbete. Genom att medvetandegöra samhället på detta sätt kan man bekämpa fördomar som finns i samhället, påstår hen. Under föreläsningarna visar hen en film gjord av ungdomar från Bryggan i Stockholm som illustrerar den anhörigas situation. “Oj, är det så de mår” är en kommentar hen ofta får höra efter en föreläsning. Som Goffman beskriver i sin teori om stigma placerar människor individer de möter i olika kategorier och utifrån detta tilldelar de dem vissa egenskaper och förväntar sig ett visst beteende. Han förklarar att en individ även kan bli placerad i en viss kategori baserad på rykten om denne. Dessa rykten uppstår när en person inte känner individen i fråga personligen men har negativa upplysningar om denna. Dessa rykten och klassificeringar som Goffman beskriver kan ses som fördomar som finns i samhället gentemot en individ eller en grupp (Goffman, 2007). Genom att skildra den situationen individen i realiteten befinner sig i, vilket representanten gör genom hens föreläsning, kan man reducera vissa

fördomar och förutfattade meningar. Detta påverkar hur samhället bemöter och ser på de anhöriga, samt ger samhället kunskap om hur de på bästa sätt kan stödja de anhöriga i deras situation.

Deltagande, vilket innebär medlemskap, i Bryggan kostar 100 kronor per år per familj. Målsättningen är att det utöver detta inte ska kosta familjerna något att delta i de olika aktiviteterna. I nuläget är detta dock inte möjligt vilket innebär att vid vissa påkostade aktiviteter, exempelvis sommarlägret, behöver familjerna betala en mindre summa.

Under år 2015 önskar Bryggan erbjuda samtalsgrupper för barnen. Tanken är att när det finns ett antal barn i liknande ålder som fungerar bra ihop så kan man samla dessa i en samtalsgrupp, där de får prata utan sina föräldrar. Vissa

representanter från Bryggan har, som en del i detta mål, fått delta i en utbildning som handlar om att hålla i dessa former av stödgrupper. Bryggan har även en målsättning att starta ungdomsgrupper, där de lite äldre barnen kan samlas och exempelvis starta projekt tillsammans, gå på bio etc.

5.5.6 Svenska kyrkan

Fängelseprästen uppger att Svenska kyrkan i nuläget inte erbjuder något specifikt stöd till anhöriga till personer som är intagna på anstalt. Det finns självklart en möjlighet att, som alla andra, komma och prata med en präst eller diakon om man går igenom en personlig kris eller har andra bekymmer. Som fängelsepräst

beskriver vår informant att hen även ibland kommer i kontakt med anhöriga och då för samtal med dessa när de besöker den intagna på anstalten.

Under år 2015 kommer det däremot startas en stödgrupp för vuxna anhöriga till intagna genom fängelsekyrkan i Malmö. Fängelseprästen uttrycker att Svenska kyrkan är vana vid att hålla i grupper med en tydlig början och ett tydligt slut, såsom sorgegrupper, och det är utifrån denna modell som stödgruppen för anhöriga kommer startas. Det kommer då vara sex samtalstillfällen samt en återträff efter nyår eller sommaren beroende på om gruppen träffas på hösten eller våren. Ett viktigt element i dessa grupper är att man då har möjlighet att följa upp individen under en längre tid i samband med att man stödjer dem. Tanken är också att de som håller i samtalsgruppen ska ha erfarenheter från att vara präst eller diakon i fängelsekyrkan för att på så sätt känna till de olika begrepp och uttryck som finns inom denna ”värld”. Detta, beskriver informanten, är av vikt för individens personliga bearbetning.

Vid dessa träffar kommer man få möjligheten att träffa andra i liknande situation, få tips och verktyg för att hantera sin situation samt bearbeta sina känslor.

Fängelseprästen beskriver att det kommer vara olika teman vid de sju träffarna. Vid första tillfället kommer upplägget och gruppens deltagare presenteras. Andra tillfället kommer man fokusera på familjens reaktioner kring brottet deras nära har begått samt gripandet. Tredje tillfället kommer handla om häktestiden och domen, då kommer man fokusera på familjens relationer utåt, det vill säga samhället i stort. Hen beskriver att det är många olika aspekter som man måste ta hänsyn till när det kommer till bearbetning;

”...det är en av de här punkterna som vi har i grupper att prata just kring

när jag ringde hans advokat, när jag ringde hans åklagare, när jag ringde till hans förhörsledare, vad fick jag för hjälp, om någon.”

Vid fjärde tillfället kommer man diskutera fängelsetiden, där ett fortsatt fokus kommer ligga på familjens relationer utåt, men även familjens behov kontra den intagnes. Vid femte tillfället kommer man fortsätta samtalet kring fängelsetiden och då lyfta frågan ”var söker jag stöd?”. Vid sjätte tillfället kommer man avsluta gruppen, då kommer det läggas vikt vid stärkning av individen, vilket

fängelseprästen beskriver är särskilt viktigt för den anhöriga. Sjunde träffen beskrivs som en återträff som sker efter ungefär en månads tid. Vid detta tillfälle kommer man samtala om hur det har gått under den gångna tiden, var individen nu befinner sig samt hur den tänker om framtiden. Fängelseprästen beskriver att dessa olika teman kan variera lite beroende på gruppens skilda situationer. Hen uttrycker även en förhoppning om att samtalen kring de olika teman kan hjälpa individen att sätta sina upplevelser i perspektiv, vilket därmed kan påverka deras upplevelse av olika händelser;

”Men där tror jag att hade de anhöriga fått möjlighet att prata igenom

upplevelsen, därför att om jag upplever att jag blir väldigt illa bemött, men om vi tre sitter i en grupp och ni berättar att ni har blivit lite bättre bemötta så kanske det kan minska min frustration och mitt hat emot Polisen, Kriminalvården och åklagare eller vad det är. För det kan ju vara så att åklagaren i just min mans fall var en idiot, det innebär inte att hela åklagarkammaren eller åklagarämbetet är det.”

Eftersom Kriminalvården bestämmer vilken information som kan ges vid kontakter med en anstalt har stödgruppen planerats i samråd med företrädare för myndigheten. Kriminalvården i sig är inte engagerade i gruppen, men det bästa sättet att komma i kontakt med de anhöriga är, enligt informanten, genom att de kan se en affisch på anslagstavlan när de besöker sin nära på häktet eller anstalten. Fängelseprästen ser det som positivt att även den intagna är medveten om att en sådan grupp existerar då man som fängelsepräst kan förklara för den intagna att i gruppen kommer de inte samtala om eller fokusera på den intagna, utan det kommer endast vara den anhöriga som är i fokus.

5.5.7 KRIS

Representanten från KRIS beskriver att deras fokus ligger på den kriminella individen och att ge stöd så att denna kommer ut i samhället genom att få arbete, bostad och dylikt. Informanten förklarar att hen kommer i kontakt med anhöriga varje vecka, främst genom telefonkontakt, och att de då kan ge ett informellt stöd. Detta stöd handlar främst om att lyssna på deras historia och oro och då avgöra om de behöver något annat stöd som representanten från KRIS kan hänvisa till. Förutom samtal över telefon kan den anhöriga även ta sig till KRIS lokaler och där få samtala med någon. Informanten uttrycker;

“Mammor, fästmör och barn som då söker stöd och lindring i det problemet som man står i.[...] Då får man vara ett litet lyssnande öra och så får man försöka leda personen antingen till professionell hjälp eller någon form av lekmannahjälp eller att man kan lindra det själv genom att bara vara där och lyssna och ibland

Representanten från KRIS förklarar att samtalet hen har med den anhöriga inte innebär att denna berättar för personen vad hen ska göra och hur denna bör lösa sina problem. Istället, menar hen, att samtalet bör röra sig om hur den anhöriga hanterar situationen idag och om det känns bra för personen. Detta eftersom den anhöriga då själv får hitta sina egna lösningar, eftersom hens situation är unik, vilket i sig kan leda till att individen stärks. Informanten uppger att samtalet som erbjuds är konfidentiellt och att det inte är något som kommer föras vidare.

Representanten från KRIS berättar att de framöver kommer ha en anslagstavla där det finns information om var man kan vända sig men även telefonnummer och blanketter som kan delas ut till anhöriga som är i behov av hjälp och stöd.