Vilken kommunikativ funktion fyller loggboken?

Med kommunikativ funktion menar jag den skriftliga kommunikationen som sker mellan lärare, elever och vårdnardshavare. En av loggbokens funktioner är att fungera som en kontaktbok mellan hem och skola. I intervjuerna har jag sett olika åsikter om denna kommunikation. Lärarna är övervägande positiva; Amir anser att kommunikationen har blivit enklare och Ali säger att han har mer kontakt med vårdnadshavarna nu än tidigare. Ingen av lärarna anser att loggboken har ersatt den muntliga kommunikationen som sker mellan hem och skola. Lina är mycket nöjd med den kommunikativa funktionen som loggboken har, eftersom hon hela tiden efterlyser större inflytande för vårdnardshavarna i skolan. Genom loggboken får hon nu en automatisk kontakt med alla vårdnadshavare. Emil skulle vilja skriva mer och framförallt fler positiva saker.

Eleverna däremot, är inte lika positiva och eniga som lärarna. Lena i skolår 7 tycker att det är bra att vårdnadshavare och lärare har kontakt med varandra regelbundet genom loggboken.

Karin i skolår 9 säger att den inte fungerar som en kontaktbok. Även vårdnadshavarna uttrycker skilda åsikter. De skriver sällan längre kommentarer och/eller frågor till läraren, även om alla tre är noga med att läsa loggboken och skriva kommentarer.

Kommunikation bygger på språket och i det här fallet det svenska språket. Eftersom ungefär hälften av eleverna har modersmålsundervisning är det naturligt att diskutera frågan om språkproblem. Både lärarna och de lokala styrdokumenten tar upp språkproblemen. Amir och Emil från arbetslag Citronen säger att språkkunskaperna ställer till problem. Det kan vara så att vårdnadshavarna skulle vilja skriva mer, men att språket är ett hinder. Även i kvalitetsredovisningen för 2004 tas språket upp och man skriver där att loggboken naturligtvis inte något hjälpmedel för de vårdnadshavare som inte behärskar svenskan.

Den fråga som uppkommer här är vilken kommunikation som efterlyses. Min uppfattning av loggboken är att den fungerar som en möjlig kontaktbok. Lärare och vårdnadshavare har här en möjlighet att diskutera elevens skolgång och i vissa fall får mer kontakt även om själva diskussionerna inte är så uttömmande. Utifrån mina intervjuer vill jag dra slutsatsen att vårdnadshavarnas och lärarnas skrivmoment består av tre delar. Kommentar riktat till eleven angående det skrivna, information till den andre vuxna angående till exempel tandläkarbesök, samt diskussion med den andre vuxna angående eleven till exempel elever som inte följer skolans uppsatta regler.

Det följande kapitlet ligger strax utanför mitt syfte. Jag tycker dock att diskussionen ligger så pass nära att det blir intressant att bifoga detta till examensarbetet.

Exkurs

Jag kommer här att presentera två modeller om förhållandet mellan hem och skola för att utifrån dessa försöka förstå de olika aktörernas förhållande och syn på loggboken. De två modellerna – parnerskapsprincipen och isärhållandets princip – har jag företrädesvis hämtat från Lars Eriksons avhandling Föräldrar och skola (2004). I det följande avsnittet har jag valt att använda begreppet föräldrar istället för vårdnadshavare. Detta beror på att Lars Erikson (2004) använder det förra i sin avhandling.

Presentation av partnerskapsprincipen

Under efterkrigstiden började tanken på ett mer jämlikt samhälle att formas i USA och stora delar av Europa. Grunden låg i en socialdemokratisk eller liberal anda och man ville bland annat utjämna de skillnader som fanns för möjligheter till högre utbildning. I mitten av 1960-talet kom Colemanrapporten som behandlade ”hemfaktorernas starka betydelse för skolframgång” (Erikson 2004, s 81) och som legitimerade ett starkt partnerskap mellan hem och skola. I korthet går Colemanrapporten ut på att familjen och familjebakgrunden är den viktigaste faktorn när det gäller barnens prestationer i skolan. I England tillsattes en utredning som gick i ungefär samma anda och som kom att kallas Plowden-rapporten. Där betonades vikten av en bra kommunikation mellan hem och skola. Föräldrarna kom att ses ”som potentiella (pedagogiska) resurser för barnens framgång i skolan […] och det är skolans uppgift att […] engagera föräldrarna” (Erikson 2004, s 83). Målet var att alla barn ska ges möjligheter att uppnå bra skolprestationer och detta gjordes genom att överbrygga de skillnader som fanns mellan hem och skola för att skapa en god utbildningskultur för eleverna. Nyckelorden i denna princip är ”jämlikhet, effektivitet och lärande” (Erikson 2004, s 118).

Det var dock svårt att genomföra idéerna om ett jämlikt utbildningssystem och förhållandet mellan familj, klass och utbildning var mer komplext än man trott innan. Ur denna forskning

började tanken på ett partnerskap mellan hem och skola formas. Grunden till partnerskapsprincipen var skillnaden mellan hem och skola. Föräldrarna – den privata institutionen som introducerar barnen i kulturen – och lärarna – den offentliga institutionen med ansvar för utbildning – hade ett gemensamt ansvar för barnens utbildning och lärande. Kärnan i partnerskapsprincipen var att klyftan mellan den privata och den offentliga instituionen skulle minskas (Erikson 2004).

Presentation av isärhållandets princip

Isärhållandets princip betonar skillnaden mellan hem och skola och att den skillnaden inte ska överbyggas som i partnerskapsprincipen. En av utgångspunkterna i denna princip är att dessa skillnader fyller en funktion. Hem och skola är två helt separata sfärer och de ska utöva det som de klarar bäst. Skolan fyller sin funktion som utbildningsinstans och hemmet som fostransinstans. Att försöka få till någon form av samverkan skapar endast konflikter. Inom isärhållandets princip talar man om lärare och föräldrar som ”naturliga fiender” (Erikson 2004, s 202). Konflikten mellan dessa båda parter bottnar i att de har helt olika medel för sin undervisning/utbildning/fostran. Föräldrarna ser hela barnets utveckling medan lärare endast ser den intellektuella utvecklingen. Lärare bedömmer dessutom barnen och har inte samma känslomässiga förhållande till barnen som föräldrarna (Erikson 2004).

En av förklaringsmodellerna som Erikson (2004) använder sig av är barnens skilda förhållande till hem respektive skola. Hemmet är en primärgrupp medan skolan är en sekundärgrupp, vilket resulterar i att lärare och föräldrar har olika känslomässiga förhållande till barnet. Det är av godo att läraren inte blir en förälder till barnet. Detta dels eftersom läraren är förpliktigad att ta hänsyn till alla elever i klassen medan föräldrarna endast tar hänsyn till sitt barn, dels eftersom läraren är utbytbar och endast finns med i barnets liv under en begränsad tid.

Ett tredje argument som Erikson (2004) använder för isärhållandets princip är ett jämlikhetsargument. Ur ett jämlikhetsperspektiv är en nära förbindelse mellan hem och skola inte eftersträvansvärt eftersom det bygger på att föräldrarna till lika hög grad både är intresserade av ett samarbete och kapabla till detta. Föräldrar ur den utbildade medelklassen förfogar över ett kulturellt kapital som de känner igen hos lärararna, vilket i sin tur innebär att föräldrar och lärare förstår varandra och talar ungefär samma språk. Föräldrar som däremot

kommer ur den lågutbildade arbetarklassen har andra referenspunkter än lärarna och överlåter utbildningen av barnen till lärarna. Ur ett jämlikhetsperspektiv blir det problematiskt att arbeta för en ökad föräldramedverkan och att bygga delar av elevernas utbildning på detta eftersom vissa elever – med resursstarka föräldrar – får ut mycket av det medan vissa elever – med resurssvaga föräldrar – riskerar att inte få ut någonting. Således tar skolan som helhet risken att öka avståndet mellan elever istället för att minska detsamma.

Analys utifrån de två principerna

Jag kommer här att diskutera Eriksons (2004) principer. Sedan kommer jag att diskutera min analys med utgångspunkt i partnerskapsprincipen och isärhållandets princip. Jag kommer då framförallt att koncentrera mig på den tredje frågeställning: Vilken kommunikativ funktion fyller loggboken? Min utgångspunkt i det här stycket är att förklara hur man kan förstå de olika förhållningssätten till loggboken genom att använda Eriksons (2004) principer.

Enligt Erikson (2004) är den närhet mellan hem och skola vilken partnerskapsprincipen eftersträvar tänkt att gagna barnets utveckling och lärande. Den är speciellt av godo för de elever för vilka skolarbetet inte fungerar så bra. Tanken är att lärare och vårdnadshavare ska dela på informationen för att få inblick i den sfär där de själva inte rår och tillsammans hjälpa eleven med de svårigheter som denne har. Detta bygger på en tvåvägskommunikation. Skolledningen och lärarna har en central roll i detta och det ligger på deras ansvar att upprätthålla en fungerande kommunikation.

Äppelskolan är influerad av partnerskapsprincipen och arbetar efter att vårdnadshavare och lärare ska ses som partners som verkar för att eleverna ska utvecklas till goda samhällsmedborgare. Som ett led i detta har lärarna infört loggboken för att få vårdnadshavarna mer delaktiga i undervisningen och för att underlätta för dem att ha insyn i elevernas skolgång. För att partnerskapsprincipen ska fungera tillfredsställande krävs en god tvåvägskommunikaton. Den kommunikationen har Äppelskolan försökt frambringa genom kontinuerlig användning av loggboken och genom att låta den fungera som kommunikationsarena mellan hem och skola. Dock fungerar inte kommunikationen mellan hem och skola i loggboken så som den skulle kunna göra. De kommentarer som verkar vara mest frekventa är sådana som är riktade till eleverna och med utgångspunkt i dessas reflektion

kring veckan som varit. Även vårdnadshavarnas kommentarer tar sin utgångspunkt i detta och inte i relationen mellan dem själva och lärarna.

Hur hade det fungerat om skolan hade utövat isärhållandets princip? Då hade lärare och vårdnadshavare ägnat sig åt respektive delar som de är bäst på, och frågan är om lärarna i samma utsträckning hade försökt att få med hemmet i arbetet. Under 1980- och 1990-talen reformerades utbildningspolitiken till att betona en starkare samverkan mellan vårdnadshavare och skola. Reformen möttes av stark kritik, vilken gick ut på att jämlikhetstanken mellan vårdnadshavare och lärare faller, eftersom många vårdnadshavare inte förfogar över de resurser som den utbildade medelklassen – vilken majoriteten av lärarna tillhör – förfogar över. Dessa vårdnadshavare utestängs därmed mer eller mindre från skolans kulturella sfär (Erikson 2004). I Äppelskolan tillhör endast en minoritet av vårdnadshavarna av utbildad, svenskfödd medelklass. Enligt Eriksons teori (2004) borde motståndet således vara mindre bland dessa vårdnadshavare, eftersom de inte har samma tillgång till den svenska medelklassens utbildningskultur som de flesta av skolans lärare. Det goda vårdnadshavareengagemanget ur lärarnas synvinkel kännetecknas av vårdnadshavare som stöttar skolan och lärarna (Erikson 2004). Loggboksskrivandet går till stor del ut på att vårdnadshavarna engagerar sig i arbetet genom att läsa och skriva kommentarer till elevernas anteckningar. Lärarna har kommit med idén om loggboksskrivandet och de vårdnadshavare som inte ställer upp på det och därmed inte stöttar skolan stör idén och arbetet med denna.

Om skolan arbetar enligt partnerskapsprincipen och hemmet enligt isärhållandets princip, uppstår automatiskt en konflikt. Vårdnadshavarna anser då att skolan är lärarnas ansvar och frågor som rör utibldning och skolgång helt och hållet är lärarnas domäner, medan de själva har hemmet som sin sfär och tar fullt ansvar för den. Vårdnadshavarena kanske ställer upp på utvecklingssamtal eftersom skolan kräver det, men att läsa och skriva i loggboken varje vecka är inte intressant. Den förälder som vill kontakta lärarna gör det och har ingen anledning att ha kontakt med lärarna varje vecka om det inte finns något att dryfta. Dessutom kommer inte loggboken till sin rätt om lärarna inte noga pekar på att de tycker att den är viktig och därmed får eleverna att använda den i särskilt stor utsträckning. Ali – lärare i Bananens arbetslag – poängterar att den lärare som orkar tjata har lättare att få arbetet med loggboken att fungera.

Den utbildningstradition som råder på Äppelskolan är utifrån partnerskapsprincipen, vilket märks i mina intervjuer med lärarna. Dessa vill ha en dialog med vårdnadshavarna. De vill

dela på ansvaret för elevernas utbildning och de vill att vårdnadshavarna ska ta del av och han insyn i elevernas skolarbete, eftersom de anser att det gagnar eleverna. Därför har de den form av loggbok som de har, där boken vandrar mellan hem och skola. Skolan vill ha en tätare kontakt med hemmet eftersom vårdnadshavarna anses vara en viktig del i elevernas liv och eftersom lärarna i vissa fall behöver en god kontakt med hemmet för att få eleverna att komma till skolan överhuvudtaget. Det som lärarna är negativa till är bland annat att loggbokens vandrande inte fungerar. Beror det på att vårdnadshavarna inte känner samma ansvar? Eller beror det på att eleverna inte förstår helheten och därför inte tar hem loggboken? Partnerskapsprincipen strävar efter en tät förbindelse och en större närhet mellan hem och skola, eftersom detta antas gagna barnets utveckling och lärande (Erikson 2004). Lärarna och en stor del av vårdnadshavarna håller med om detta och hjälps åt för att få till stånd ett fungerande samarbete och en stor närhet. I ett fungerande partnerskap tar vårdnadshavarna del av skolarbetet. En närhet mellan hem och skola och en tät kommunikation mellan lärare och vårdnadshavare där både hem och skola tar ansvar för elevens lärande och utveckling, anses gagna eleven. De vårdnadshavare som jag har intervjuat är intresserade av att ta del av elevernas skolarbete. De tycker om möjligheten att kontakta lärarna genom loggboken, både för information och för kommunikation. Som jag tolkar intervjuerna med eleverna, beror inte aversionen mot loggboksanvändandet på att vårdnadshavare och lärare vill ha en nära kontakt med varandra. Lena – elev i skolår 7 – var först rädd att kontakten mellan hem och skola skulle innebära att vårdnadshavare och lärare fick för stor kontroll över henne, men hon ändrade uppfattning under terminens gång. Nu tycker hon att det är bra att de har kontakt med varandra. Eleverna nämner andra avgörande faktorer, såsom att den är för stor och för tråkig och för meningslös.

Det är på skolans initiativ att loggboken finns som ett arbetsredskap och det ligger på lärarnas ansvar att loggboksskrivandet fungerar. Lärarna ska informera vårdnadshavare och elever, och skapa en arbetsrutin för loggboken. Det initiativ som skolan tar påverkar hemmet. Om vårdnadshavarna inte ställer upp på det och inte läser och skriver i loggboken, kan inte arbetet med denna fungera som lärarna har tänkt och det blir ett misslyckande. Följaktligen måste hemmet ha samma mål som skolan när det gäller elevernas utveckling och lärande.

Lärarna på skolan anser att det är mycket viktigt att få vårdnadshavarna att deltaga i skolarbetet och att få till stånd ett nära samarbete mellan hem och skola. Som ett led i detta har de introducerat en typ av loggbok som fungerar som reflektions- och utvärderingsarena

för eleven, men även som kommunikationsarena mellan lärare, elever och vårdnardshavare. De slutsatser som jag drar utifrån den här frågeställningen är att ambitionerna med loggboken är många. För eleven är det lärande, planering, reflektering och utvärdering, medan det för lärare och vårdnardshavare är kommunikation. För läraren är ambitionen att utveckla elevernas lärande och förmåga att själva planera och utvärdera sitt arbete, samt att detta ska ske genom reflektion. Till detta kommer kontakten med vårdnadshavaren vilken skolan anser vara mycket viktig, varför förhållandevis mycket energi läggs på att få vårdnadshavaren att deltaga.

I min undersökning är det eleverna som är mest negativa till loggboksskrivande. De säger själva att de inte orkar ta med loggboken överallt, att den är för stor och att de inte orkar skriva i den. För eleverna i skolår 7 är den ny, medan eleverna i skolår 9 förmodligen inte förstår syftet med skrivandet.

Isärhållandets princip betonar skillanderna mellan hem och skola och de olika förhållningssätt som lärare och vårdnadshavare har till samma barn. I intervjuerna med lärarna kom det fram att alla vårdnadshavare inte kan få arbetet med loggboken att fungera. De läser inte i den och skriver följaktligen inte heller. Jag tror att en del av förklaringen till deras oförmåga ligger i att de betraktar relationen mellan hem och skola utifrån isärhållandets princip. De känner helt enkelt att skolan är lärarnas domän och de lägger sig inte i deras arbete. En loggbok använd utifrån isärhållandets princip skulle nog helt enkelt vara uppdelad i två olika delar, en informationskanal från skolan till vårdnadshavarna om vad som händer i skolan och en loggbok som bara gäller eleven och läraren – kanske som den läsloggbok Olga Dysthe (1996) presenterar och som syftar till elevens språkliga utveckling.

En förklaring till att eleverna var de mest kritiska i min undersökning kan vara att skolan och hemmet är olika domäner där eleverna har olika roller. I hemmet har de starka känslomässiga band till ett fåtal människor vilka de har känt hela livet och som har varit de mest centrala. Hemmet har en uppfostrande och delvis allmänbildande roll. I skolan har eleverna förhållandevis vaga känslomässiga band till ett större antal människor. Skolarbetet går ut på att prestera och lärarens roll är att använda både piska och morot vilket eleverna är väl medvetna om. Elevernas rädsla för loggboken kan handla om att de inte vet hur de ska hantera de olika roller som de har till läraren och vårdnadshavaren. Det kan också handla om att

eleverna inte vet hur de ska hantera de frågetecken som uppkommer när lärarna och vårdnadshavaren inte förstår varandra.

Reflektion är ett centralt begrepp när det gäller användandet av loggboken. Arne Maltén (1995) beskriver reflektionen i tre steg. För det första rör det sig om att återvända till tidigare erfarenheter. För det andra handlar det om att fundera över de känslor som erfarenheterna väckte. Slutligen innebär reflektion att omvärdera erfarenheter genom att sätta dem i relation till varandra. Reflektionsprocessen ska leda till ett fördjupat handlande. John Dewey (1997) menar att reflektion är nödvändigt för en människa om hon ska lära sig att ta ansvar för konsekvenserna vilka handlandet för med sig. Eleverna ska alltså fördjupa sitt tänkande och reflektera över hur skolarbetet är, vad de kan och vad de behöver öva på. I mina intervjuer var det bara lärarna som nämnde reflekterandet som ett viktigt begrepp. Ingen av eleverna nämnde det vilket kan tyda på att de inte anser reflekterandet vara viktigt, och att de inte känner till loggbokens funktion som reflektionsarena. Det kan även tyda på att de ännu inte känner till reflektionen som företeelse och därför inte vet hur de ska göra. Min uppfattning är att det är en av anledningarna till att eleverna är så negativa till arbetet med loggboken.

Referenser

Tryckta källor

Alexandersson, Mikael (1994): Fördjupad reflektion bland lärare – för ökat lärande. I Madsén, Torsten (red) (1994): Lärares lärande. Från fortbildning till en lärande arbetsorganisation. Lund: Studentlitteratur

Arkhammar, Britt-Marie mfl (1988): Ett år med skrivprocessen. Klassrumserfarenheter av processorienterad skrivundervisning från L, M, H, Gy, Vux, Fb. Stockholm: Almqvist & Wiksell

Bonniers svenska ordbok (1998): Stockholm: Albert Bonniers Förlag

Calander, Finn (1998): Livets episodiska form som grund för datakonstruktion och analys. I Ingrid Heyman & Héctor Pérez Prieto (red): Om berättelser som redskap i pedagogisk forskning. En rapport från forskningsgruppen Utbildning: kultur-interaktion-karriär UTKIK. Pedagogisk forskning i Uppsala 131. Uppsala: Uppsala universitet,

Pedagogiska institutionen

Dewey, John (1997): Utbildning och demokrati. Göteborg: Daidalos

Dysthe, Olga (1996): Det flerstämmiga klassrummet. Att skriva och samtala för att lära. Lund: Studentlitteratur

Dysthe, Olga; Hertzberg, Fr∅ydis & L∅kensgard Hoel, Torlaug (2002): Skriva för att lära. Skrivande i högre utbildning. Lund: Studentlitteratur

Ellmin, Roger (2001): Portfolio – sätt att arbeta, tänka och lära. Stockholm: Förlagshuset Gothia

Ellmin, Roger & Ellmin, Birgitta (2003): Att arbeta med portfolio: teori, förhållningssätt och praktik. Stockholm: Förlagshuset Gothia

Egidius, Henry (2002): Termlexikon i psykologi, pedagogik och psykoterapi. Lund: Studentlitteratur

Erikson, Lars (2004): Föräldrar och skola. Örebro: Pedagogiska institutionen, Örebro universitet

Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1991): Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur

Kvale, Steinar (1997): Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur Lendahls, Birgit & Runesson, Ulla (red) (1995): Vägar till elevers lärande. Lund: Studentlitteratur

Lokala styrdokument för 2003–2004 i Äppelskolan

Lpo 94, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Utbildningsdepartementet

Maltén, Arne (1995): Lärarkompetens – i ett mångdimensionellt perspektiv. Lund: Studentlitteratur

Merriam, Sharan B (1994): Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur Molloy, Gunilla (1996): Reflekterande läsning och skrivning. Årskurs 7-9. Lund: