Vilket stöd har de intervjuade fått i matematikundervisningen?

Vilket stöd och vilka hjälpmedel anser de intervjuade eleverna har underlättat eller skulle kunna ha underlättat lärandet i matematik?

Resultat

Alla informanter har fått någon form av stöd i form av specialundervisning.

Specialundervisningen har i samtliga fall utom ett satts in innan svårigheterna utreddes. David är den informant som fått klara hela sin skolgång själv, utan speciellt stöd med tanke på hans dyslexi. David är också den informant som var äldst när han diagnostiserades. Han sa följande under intervjun

”Jag gick igenom alla skolåren utan att få någon hjälp över huvudtaget… jag gick ju alltid i olika hjälpkurser och hjälpklasser och till speciallärare. Det var dock aldrig någon som testade mig för dyslexi, det kanske inte var så vanligt på den tiden…Jag har helt enkelt fått reda ut saker även om de varit svåra, har hittat lösningar tillslut.” (David).

Efter diagnostisering har några av våra informanter fått ytterligare hjälp i form av längre tid vid provtillfällen samt att de fått proven upplästa. De har ibland också fått hjälp i det dagliga skolarbetet genom att få matematiska texter upplästa. Jenny, som inte gick hos speciallärare fick istället gå om år tre. Jenny är den enda av informanterna som fick sin dyslexi

diagnostiserad redan i år fem, trots detta säger hon att hon inte har fått någon hjälp alls. Ingen av informanterna nämnde stöd eller hjälp i form av laborativt material, matematikordlistor, dator eller några andra kompensatoriska hjälpmedel. Lisa som blev diagnostiserad i år 7 tyckte att hon inte hade fått någon utökad hjälp efter att hon blivit diagnostiserad. ”Det kändes bra att få en diagnos, jag förstod varför jag haft problem under min skolgång. Det som var konstigt var att jag inte fick någon extra hjälp efter att jag blivit utredd. Det enda som lärarna gjorde var att oftare fråga om jag hade förstått.”

Diskussion

Samtliga önskar att de fått mer hjälp i form av högläsning av matematiska texter, mer

individuell hjälp så som diskussion kring innehållet i uppgifter och förtydligande av dessa. En av informanterna påpekar också att det ger en känsla av trygghet när läraren sitter bredvid. Högläsning kan vara en bra metod för att underlätta lärandet i matematik och denna metod tas upp av Lundberg och Sterner (2002). Anledningen till att informanterna vill ha texter upplästa är för att de säger sig få en större förståelse samt att de lättare kan återge innehållet. En annan

viktig aspekt är att alla informanter ansåg sig minnas texten bättre då de fått den uppläst än vid egen läsning. Detta tror vi har med korttidsminnet att göra, då de får texter upplästa behöver de inte fokusera lika mycket på de enstaka ordens innebörd utan kan direkt fokusera på textens innehåll och kontext.

Jenny är den enda av informanterna som diagnostiserades under grundskolans tidigare år. Lisa, Anna, Carin och Rut diagnostiserades i år sju. Maria och Melker diagnostiserades i år 8 och David så sent som på komvux. Att merparten av informanterna diagnostiserats så sent tror vi har bidragit till att stödet i matematikundervisningen har varit begränsat. Speciellt det specifika stöd som riktar sig mot den problematik som kan uppstå i matematiklärandet i samband med dyslexi. Det som dock är gemensamt för informanterna är att de har fått stöd i form av specialundervisning, undantaget är Jenny, som fick gå om en årskurs. Anledningen till specialundervisningen har varit att de haft svårigheter som påverkat de så pass att åtgärder behövts sättas in, trots att man i samtliga fall inte vetat om eller tagit reda på orsakerna till svårigheterna. Alla informanter förutom Jenny har gått i specialklasser eller gått till en speciallärare vid vissa lektioner. Rut är den enda som har fått specifik hjälp i matematik i samband med specialundervisningen, då specialläraren valde att alternera mellan svenska och matematik. Är en elev i behov av särskilt stöd så säger skollagen att hjälpåtgärder skall sättas in. Vilket det i dessa fall har gjorts. Men man kan undra vad specialundervisningen har gjort för nytta när orsakerna eller behovet hos den enskilda eleven inte har undersökts. Har informanterna utvecklats av dessa stödåtgärder när de inte varit riktade mot deras specifika problem, nämligen dyslexin. Vidare kan man undra om matematiklärandet på något sätt belysts under specialundervisningen i förhållande till läs- och skrivsvårigheter som eleverna har haft. Lundberg och Sterner (2002) påpekar vikten av att specialpedagogen gör eleven medveten om sin situation och att de tillsammans sätter upp mål för fortsatt utveckling. Specialpedagogens uppgift är också att vrida och vända matematiska problem med eleven samt att de tillsammans arbetar fram strategier som är till hjälp för den enskilda individen. Av vad vi fått fram i vår studie så har ovanstående inte varit fokus från specialpedagogens sida. Den generella uppfattningen från informanterna varit att de inte haft matematiksvårigheter till den grad att det påverkat deras utveckling i ämnet eller resultat.

Under lektionstid har informanterna inte fått mer hjälp än övriga klassmedlemmar. Vid enstaka tillfällen har de fått matematiska texter och uppgifter upplästa men det är först efter diagnostisering. Laborativt material är inget de intervjuade har fått arbeta med vilket enligt

många forskare inom detta område hävdar är nästan avgörande för en positiv

lärandeutveckling i matematik. Malmer (1999) och Lundberg och Sterner (2002) är några forskare som påpekar betydelsen av att arbeta laborativt och undersökande. Ingen av de intervjuade har heller fått någon specifik hjälp vid introducerandet av den matematiska terminologi som råder. Vi tror att det hade kunnat underlätta för dem om pedagogerna hade arbetat med och förklarat matematiska begrepp, texter och symboler. Som vi tidigare i detta arbete berört så har elever med dyslexi svårigheter med ordförståelse samt att känna igen ord, detta gör att det matematiska språket blir desto svårare att förstå. De skall inte bara förstå det matematiska språket, de skall även kunna tillämpa förståelsen och kunskapen till olika problem och olika situationer. Vi anser att specialpedagoger och övrig pedagogisk personal behöver god kompetens och kontinuerlig kompetensutveckling inom läs- och skrivsvårigheter och matematik. God kompetens inom läs- och skrivsvårigheter krävs för att uppmärksamma svårigheterna tidigare samt för att kunna förhindra eller underlätta svårigheterna som kan uppkomma i matematiklärandet.