Avslutningsvis frågar jag mina respondenter om en skola för alla är en verklighet eller bara en vision. Skolorna är överrens om att det går att skapa en skola för alla, men det krävs ett aktivt arbete för att nå målet. Rektorn på skola Y tycker att det i dagsläget är en vision och trots att vägen är lång tror hon att det kan bli en verklighet. Hon berättar om staden, som är mycket segregerad, och menar på att det gagnar alla om områdena blandades upp. Pedagogen på skola Y tror att det handlar om det politiska systemet och huruvida de är insatta i hur människor fungerar då de fattar sina beslut som rör skolan. Hon nämner ekonomi och resurser, ännu ett beslut om politikerna tar och hon hoppas att de förstår vilken inverkan de har på hur samhället ska se ut. Pedagogen avslutar intervjun med orden; ”Skolan måste vara en av de svåraste frågorna i samhället”.
Analys
Drömmen om en skola för alla kom redan på 1800-talet. Det skulle vara en gemensam skola för alla sociala grupper och den sociala klyftan skulle därmed minska. Åtskilda handlingsplaner, ramar, deklarationer och regler har tillkommit som stöd för att skapa denna skola för alla. Främst rör det sig om stöd för elever som har funktionshinder av något slag och därmed ofta särbehandlas. I projektet Helios beskrivs en skola för alla som en skola utan särlösningar(Brodin & Lindstrand 2004).
I Salamancadeklarationen (1994) och FN’s standardregler (1992) är även där en inkluderande skolgång målet. Elevernas olikheter ska respekteras och värdesättas och individuella behov ska tillgodoses. Samhället ska anpassas så att människor med funktionshinder kan delta i samhällets aktiviteter utan några hinder. Enligt FN’s standardregler bör det vara tillåtet att anpassa läroplanen efter elevens behov. Specialundervisning kan dock övervägas om behovet finns, men eleven ska i huvudsak delta i den ordinarie verksamheten.
35
I Skolverkets rapport Tre magiska G:n (2001) diskuteras undervisningsstilar som ger bäst resultat i delaktighet. Dialogstilen, där pedagogen ger eleven den tid den behöver för att svara på frågan eller lösa uppgiften, är en av två stilar som ger bäst resultat. Den andre är den individuella uppgiftsstilen, där uppgifterna är anpassade efter elevernas olika förutsättningar. I rapporten beskrivs även den engagerade läraren som dagligen gör små anpassningar av sitt undervisningsmaterial för att bättre passa elevens behov.
Foucault talar om att samhället har en normalitetssträvan och ett behov av att placera människor i olika fack (Persson 2001). Westling Allodi (2005) talar vidare om att skolan har två mål, socialisering och sortering och menar att ökningen av antalet elever som går på särskolan är ett tydligt resultat av detta sorterings mål. Fler och fler elever klarar inte av den ordinarie verksamheten och klassas därmed som avvikande och särbehandlas.
Skolan är en mötesplats för olika kulturer, kunskaper, erfarenheter, traditioner och språk. I skolan får eleverna praktisera och lära sig demokrati. Det talas mycket om hur viktigt det är att ha en gemensam värdegrund och det går ut på att ha en gemensam syn på vilket samhälle vi vill ha.
De två skolor där min undersökning bedrivits, beskriver en skola för alla som en välkomnande plats där eleverna kan utvecklas i sin egen takt. Eleverna är utgångspunkten och det pedagogiska arbetet ska planeras och anpassas efter eleverna. I överenskommelse med Salamancadeklarationen (1994) och FN’s standardregler (1992) talar de om en skolgång där elevernas olikheter värdesätts och respekteras. Båda undersökningsskolorna anser att de anpassar undervisningen efter elevernas behov och förutsättningar. Undervisningen ska huvudsakligen ske inom klassens ram, men vissa elever har behov av mindre grupper eller enskild undervisning. Skolorna är överens om att alternativa undervisningsgrupper (t.ex. i matematik eller svenska) är acceptabelt, men de bör vara tillfälliga då elevens plats är i klassen med sina kamrater.
En skola för alla ska, enligt rektor på skola Y, vara en spegling av samhället. Återigen är det viktigt att ha en gemensam syn på vilket samhälle vi vill ha. Rektorn tror att heterogena grupper gagnar oss alla, både vuxna och barn.
Då diskussionen om särundervisning och andra skolformer kom upp skiljer sig skolornas åsikter från den litteratur jag tagit del av. Skola X som bedriver särskoleverksamhet anser att denna skolform är mycket positiv då eleverna ofta har behov av en annan pedagogik än den
36
som bedrivs i s.k. vanliga klassrum. Eleverna har även ett större behov av mindre grupper än sina kamrater. Då både Helios (Brodin, Lindstrand 2004), Salamancadeklarationen (1994), FN’s standardregler (1992) och Skolverkets rapport Tre magiska G:n (2001) är klart negativa då det gäller segregerad undervisning, anser skola X att det inte finns någon anledning att alla elever ska vara i ett och samma rum, bara för att det ska låta bra. De anser att behoven styr vilken skolform eleven går i.
Skola Y har ingen direkt erfarenhet av särskoleverksamhet, men anser att elevens valmöjlighet är viktig. Elevens bästa är inte alltid att gå kvar på den ordinarie skolan. Specialpedagogen på skola Y väcker frågan om var betoningen ska läggas. Är den en skola för alla, eller skola för alla som är det viktiga.
Då målet är att skapa en skola för alla är det viktigt att vara överens om vad som menas med det. Är det en skola där alla barn undervisas i ett klassrum, där alla deras behov ska mötas eller är det en skola som tillåter andra undervisningsformer som t.ex. särskolan? Syftet med undersökningen har varit att se om det finns en gemensam syn på vad en skola för alla innebär. Båda skolorna tror på inkluderande och en anpassad undervisning efter elevernas behov, men är även positiva till andra skolformer. Det kan anses motsägelsefullt, men verkligheten är inte alltid svart eller vit. Deras syn på huruvida de arbetar på en skola för alla skiljer sig något då skola X, som bedriver särskoleverksamhet, anser att de är en skola för alla och skola Y är mer tveksam, då de inte anser att de har en tillräcklig bredd på elever. Mitt syfte var även att ta reda på vad som krävs för att skapa en skola för alla. Det viktigaste som undersökningen kommit fram till är en förändring av attityder. Båda skolorna uppmanar oss, blivande och verksamma pedagoger, att sluta tala om vad som är normal och avvikande och se eleverna som unika individer. Skola Y påpekar dock att det underlättar om skolan har mycket personal och möjligheten till att ha mindre undervisningsgrupper.
Ingen av skolorna har någon direkt målsättning för att skapa en skola för alla, eller någon handlingsplan för hur detta skapande ska se ut. Deras mål är dock att eleverna ska respekteras, synas och bli accepterade. Stadens skol- och fritidsnämnd har dock ett tydligt mål att skolorna ska vara skolor för alla, där utgångspunkten är allas lika värde, men inga tydliga direktiv på hur skapandet ska gå till i praktiken, eller vad som egentligen menas med en skola för alla.
37