De vuxnas roll i leken

Samtliga pedagoger på förskolorna anser att miljön måste vara spännande och utmanande och att det är viktigt att barnen och pedagogerna har roligt tillsammans. Några pedagoger på varje förskola kommer också in på att de är en viktig del i barnens lek och att det är viktigt att de är närvarande i barnens lek och befinner sig på deras nivå, alltså på golvet. På detta sätt kan de hjälpa barn som har svårt för att leka och vägleda dem in i leken. En pedagog på Ekollonet säger att hon ofta blir inbjuden i leken och hon menar att man som pedagog inte bara ska låta barnen vara i sin lek. Här kan pedagogen, som Ekelund menar, utvidga leken med nytt material, nya ord och nya erfarenheter, så att kunskaperna växer på köpet. Ekelund påpekar däremot också att det är en svår konst att genomföra detta utan att förstöra leken (Ekelund 2009:23). Enligt Piaget däremot, ska pedagogen bara skapa utvecklingsbetingelser för barnet genom att tillhandahålla rekvisita men själv befinna sig utanför leken (Lindqvist 1996:55).

Två flickor och en pojke på Skogens förskola befinner sig i Lek-ateljén. De leker ”mamma, pappa, barn” och håller på en lång stund. De kommer på att flickan ska börja skolan och diskuterar hur de ska kunna göra detta. Pedagogen som finns i Lek-ateljén föreslår att de ska fortsätta sin lek i Matematik-ateljén. De flyttar leken dit och leken fortsätter ca en timme. Deras lek flyttas under tiden mellan olika ateljéer. Här ser vi hur pedagogen hjälper barnen att utveckla leken utan att förstöra den för dem. Eftersom hon befinner sig i rummet kan hon först observera och tona in barnen innan hon går in med sitt förslag (Ekelund 2009:23).

Leken i eget val anser pedagogerna i Dalens förskoleklass är fri lek och då deltar de, enligt en av dem, inte alls i leken. Inte mer än att de kan ge dem tips om vad som finns att göra och att

försöka ge dem utrymme till lek. Det är därför barnen har eget val där de får bestämma själva. En av pedagogerna på Lingonet berättar att när hon gjorde sin praktik i utbildningen sa pedagogerna att de lade stor vikt vid den fria leken. Det tyckte hon lät bra ända tills hon upptäckte att det betydde att de lät barnen vara ifred och själva satt och drack kaffe. På så sätt kunde de varken upptäcka konflikter, hierarkier eller vad barnen egentligen var intresserade av. Här ser vi att pedagogernas medvetenhet om vad och hur mycket barnens lek styrs, varierar (Tullgren 2004:117–123). Genom att vara närvarande med barnen anser pedagogerna i förskolan dessutom att de då kan observera och leda in leken på olika spår och på så sätt utmana barnen för att sedan ta ett steg tillbaka. Här får pedagogerna, som Tullgren menar, en möjlighet att styra leken och på så sätt forma ett barn som lär för framtiden genom att vara aktivt och kreativt (Tullgren 2004:113).

En pedagog i förskoleklassen menar att de genom att dela upp barnen i olika grupperingar under lektionstid ger dem möjlighet att skapa nya kontakter, som de kanske inte gjort annars, och på så sätt få nya vänner som de sedan kan leka med på rasten. Här kan vi se att pedagogerna, liksom Börjesson och Palmgren menar, strävar efter det de tycker är önskvärt. Nämligen att barnen behöver skapa nya kontakter (Tullgren 2004:21 från Rose, 1995). På Skogens förskolas gård leds de allra minsta barnen gärna till sandlådan av pedagogerna som sedan sitter med dem där och leker. Här styrs de små barnen, liksom Johannesen och Sandvik säger, både verbalt och fysiskt av pedagogerna. Johannesen och Sandvik anser att pedagogerna måste vara mycket mer uppmärksamma på ansiktsuttryck, kroppens placering och blickar för att kunna tillgodose de mindre barnens behov och att själva utmaningen ligger i hur pedagogerna kan tänka annorlunda (Johannesen & Sandvik 2009:45–58).

4.5 Frirum

En pojke och en flicka på Ekens förskola leker i dockvrån. De leker länge och det hörs hur de samtalar och kommer överens om vad de ska göra. När pedagogen sedan står och byter på ett barn i skötrummet kommer de körandes med vagnen. Då har de andra börjat plocka undan lite därinne för att det är dags att äta frukt. De kör förbi skötrummet och flickan säger: ”Stör oss inte, vi leker fint nu!” och så går de vidare ut till ett tält ute i hallen. Här kan vi se att barnen själva försöker hitta ett sätt att få fortsätta med leken eller som Tullgren menar, att skapa sig ett frirum för sin lek. Tullgren menar att frirummen antingen skapas av pedagogerna och utnyttjas av barnen eller som det är i detta fall. Barnen försöker själva skapa sig ett frirum

(Tullgren 2004:113). Pedagogen byter färdigt på det lilla barnet och går sedan och knackar på i tältet och undrar om hon får sälja lite frukt till dem. De är genast med på detta och säger att de gärna vill köpa lite bananer. Pedagogen svarar att hon tyvärr inte har några men att hon genast ska gå och ordna det. Då kommer en annan pedagog ut i hallen och säger att alla barn måste städa nu för att de ska äta frukt. Den första pedagogen stoppar henne och berättar som det är och det slutar med att hon sedan går och säljer frukt till alla barn i gruppen. Här ser vi att pedagogen, som Ekelund menar, tonar in barnen och själv först reflekterar över hur hon kan göra för att inte bryta barnens lek och styra upp den (Ekelund 2009:23,36). Även Knutsdotter Olofsson talar om att lekreglerna också måste gälla för de vuxna annars är det lätt att bestämma över barnets huvud eller moralisera över barnens sätt att leka (Knutsdotter Olofsson 2003:25–26). Vi kan också här se en medvetenhet om Barnkonventionens budskap att barnen måste bli respekterade i sina åsikter och bemötta som likvärdiga människor (Barnombudsmannen 1998:11–12).

Några barn från Dalens förskoleklass befinner sig i skogsdungen ute på skolgården. De leker mamma, pappa, hund och samtalar ivrigt med varandra. En pedagog är på väg fram till barnen. När hon kommer närmare dem slutar de att samtala och ber henne att gå därifrån för de vill vara i fred. Här är det uppenbart att barnen inte vill ha någon vuxen med i sin lek. De försöker, som Tullgren skriver om, att skapa sig ett frirum där de kan komma undan övervakningen från de vuxna (Tullgren 2004:113).

4.6 Barnsyn

På Skogens förskola menar de att pedagogernas syn på barnet, på lärande och på kommunikation styr barnens lek. Vad de tillåter i olika situationer och hur de ingriper i olika situationer. I en av våra observationer ser vi tecken på detta. En dag springer tre pojkar på Lingonet fram och tillbaka i korridoren med bilarna. En pedagog, som är vikarie, kommer och säger till dem att de inte får springa där. Då ingriper en av de ordinarie pedagogerna och säger att hon får prata med pojkarna om vad de gör och varför. Regeln är att barnen får springa och leka där om det fungerar i övrigt och om inga andra barn finns där som kan bli omkullsprungna. Den första pedagogen försöker här styra leken mot det, Tullgren menar, normala och det som är accepterat av samhället (Tullgren 2004:121 från Rose, 1995). Denna typ av styrning förekommer även då Dalens förskoleklassbarn tillsammans med ettorna har uteaktivitet. De går till en skog. Barnen börjar genast röra på sig och delar upp sig. De

sysselsätter sig genast. Några av dem letar upp pinnar som de använder som vapen. ”De goda” springer i väg och jagas av ”de onda”. Vapnen använder de till att sikta och skjuta med. När en ond träffar en god blir den också ond. En pedagog får syn på detta och säger till dem: ”Det där ser farligt ut, akta så att ni inte får in pinnarna i era ögon. Ni kan väl bygga en koja med pinnarna istället”. Pedagogen styr här barnen mot vad hon tror är det bästa för deras personlighetsutveckling (Tullgren 2004:121). Däremot så går pedagogen helt emot Freuds mening om att barnet måste få utlopp för känslor och att leken är ett redskap för barnen att få göra förbjudna saker (Lillemyr 2002:158).

Några av pedagogerna i förskolan anser däremot att det är mycket viktigt att ta reda på vad barnen vill och inte leda dem i den riktning som pedagogen kanske önskar. De säger i intervjuerna att även lekar som pedagogen kanske uppfattar som stökiga måste få förekomma. Annars får inte barnen möjlighet att bearbeta sina upplevelser. Pedagogerna går här istället på Freuds mening om att leken gör att förbjudna saker blir legala och att barnet på så sätt kan bearbeta ångest och konflikter (Lillemyr 2002:158).

4.7 Sammanfattning

I våra observationer av den fria leken har vi uppmärksammat att den styrs på många olika sätt. Pedagogernas syn på leken både överensstämmer och varierar och då speciellt deras syn på vad och hur mycket leken styrs. De flesta förskole pedagogerna säger att all lek är styrd på något sätt medan pedagogerna i förskoleklassen ser den fria leken i barnens eget val och under rasterna.

Barnens fria lek i förskolan kontra förskoleklassen ser olika ut beroende på att barnen i förskoleklassen inte har lika mycket tid till egen vald lek som i förskolan. Barnen här känner sig på något sätt stora och det förväntas inte av dem att de ska leka på samma sätt som tidigare. Deras lek påverkas också, enligt pedagogerna, av gruppsammansättningen. Pedagogerna deltar inte heller i barnens lek och kan på grund av detta inte observera på samma sätt som pedagogerna i förskolan. Leken styrs mycket av tiden och kamraterna. Pedagogerna i förskolan anser det däremot viktigt att delta i leken för att kunna observera och gå vidare med barnens idéer men också att tona in barnen och verkligen se deras tanke med leken. Hur mycket leken styrs är beroende av hur pedagogerna deltar i leken. Om de deltar på barnens villkor eller blir ”lekförstörare” genom att styra upp leken. I förskolan styr också

kamraterna mycket och många av pedagogerna menar att kamraterna styr mycket mer än pedagogerna. Barnen reagerar också på olika sätt under styrning av kamrater. Regleringen av tid, rum och regler styr enligt våra observationer barnen och deras lek mycket. Förflyttning av saker mellan olika rum är en sak som alla pedagoger kommer in på i intervjuerna. I förskolan anser de att det ska få förekomma om barnen har en tanke med förflyttningen. I förskoleklassen däremot ser pedagogerna att förflyttningen av saker skulle innebära kaos eftersom gruppen består av många barn. Barnen styrs också av det de tycker är, eller ser roligt ut, både i förskolan och i förskoleklassen.

Att barnen vill ha, som Tullgren uttrycker det, ”frirum” är uppenbart, både i förskolan och i förskoleklassen. De vill leka själva och uttrycker det också klart, genom att påpeka att de inte vill bli störda. Både i förskolan och i förskoleklassen finns det barn som en del av barnen ser upp till och de styr då leken mer än andra. Detta kan vara både positivt och negativt. Ibland behövs, enligt pedagogerna, någon som leder leken för att få de andra att komma igång eller för att få leken att flyta.

Alla pedagoger i förskolan ser leken som ett tillfälle för lärande. I leken bearbetar barnen upplevelser och tankar och en del pedagoger tar också upp att barnen i och med detta skapar ny kunskap. I förskoleklassen fick vi däremot inte lika djupgående svar. De ser den fria leken mer som ett tillfälle för barnen att ta en paus från skolarbetet. Rollen som pedagog i leken, har vi uppmärksammat, ser olika ut på förskolan och i förskoleklassen. Detta är något som både pedagogerna i förskolan och i förskoleklassen tar upp under intervjuerna. I förskoleklassen anser de att det är barnens eget val och då vill inte pedagogerna påverka dem på något sätt. De väljer att stå utanför leken i stället för att vara närvarande. Pedagogerna på förskolan däremot är mer deltagande i leken. De nämner också att leken för dem finns överallt, och att både miljön och att ha roligt tillsammans i leken är viktigt. Förskoleklasspedagogerna ser leken i barnens eget val och på rasterna men också, lite mera styrd, i lektionspassen.

Pedagogernas barnsyn styr också leken både i förskolan och i förskoleklassen. Då styrs leken mot det som är accepterat och upplevs som normalt. Pedagogerna i förskolan anser dock att det är viktigt att ta reda på vad barnen vill och att även lekar som uppfattas som stökiga ska få förekomma.

5. Diskussion

Studiens syfte var att undersöka fri lek på två förskolor och i en förskoleklass, samt vilken syn pedagogerna har på den fria leken utifrån begreppet styrning. För att besvara syftet använde vi oss av kvalitativa intervjuer samt observationer. Observationerna är gjorda vid ett flertal tillfällen, och på olika tidpunkter på dagen, under några veckors tid. I studien har vi intervjuat fyra arbetslag. Vi valde att intervjua i grupp eftersom vi ville ha igång en diskussion kring ämnet och på så sätt få djupare svar. Detta har säkert påverkat svaren och även om vi tyckte att alla kom till tals hade vi kanske fått andra svar om vi intervjuat pedagogerna en och en. Att vi var kända av både pedagoger och barn anser vi också har haft en inverkan på både intervjusvar och observationer men vi kan inte veta säkert. Vid intervjuerna använde vi oss av bandspelare för att spela in intervjuerna. Detta tyckte vi var bra, då vi kunde koncentrera oss på att enbart lyssna på pedagogerna och ställa följdfrågor om så behövdes. Därefter kunde vi i lugn och ro lyssna igenom svaren och ordagrant skriva ner vad som sades. Materialet har vi sedan använt oss av i analysen.

Vi anser att vi har fått upp ögonen för begreppet styrning och fått fördjupade kunskaper om hur styrningen kan se ut samt att alla pedagoger måste vara uppmärksamma på detta. Utan denna kunskap kan vi som pedagoger inte följa vare sig läroplanen eller i ett större perspektiv, barnkonventionen där barnets rätt till inflytande och yttranderätt betonas starkt. Barnombudsmannen menar att det måste till ett nytt förhållningssätt till barn där de ses som kompetenta och som en viktig resurs både i vardagen och i samhället i stort. Detta synsätt måste genomsyra hela samhället (Barnombudsmannen 2000:9). Medvetenheten i vårt arbete har ökat under forskningstiden. Vi känner båda att vi nu observerar och reflekterar mera över både vårt eget förhållningssätt, och andra pedagogers, beträffande begreppet styrning. Vi har även fått bättre självförtroende och vågar ifrågasätta andra pedagogers handlingar och sätt att hantera barnens fria lek.

Våra val av metoder är vi nöjda med och vi känner att vi fått ut mycket av empirin både genom att observera och att intervjua pedagogerna. Detta underlag ger oss dock bara en liten inblick i hur det kan se ut eftersom vår undersökning endast är gjord på två förskolor och i en förskoleklass. Resultatet hade kanske blivit annorlunda om undersökningarna gjorts i andra barngrupper och med andra pedagoger.

Naturligtvis finns det mycket att forska vidare i kring detta ämne. En sak vi tänkt på är att det skulle vara intressant att göra barnintervjuer på förskolor och höra vad de anser om vuxnas delaktighet och styrning i leken. En annan forskningsgren kan vara att studera hur stor medvetenheten angående styrning är bland pedagoger och hur mycket det är kopplat till graden av utbildning. Barnkonventionen och medvetenheten på förskolorna angående den är ytterligare en sak som vi skulle kunna tänka oss att forska vidare på.

Hur mycket får och skall vi pedagoger då styra barnen? Om vi utgår från Barnkonventionen så är det klart att vi måste styra barnen i fall där de kan skada sig på olika sätt, men annars då? Det står ju att alla barn måste ses som likvärdiga människor. Om vi då tänker på hur vi som pedagoger behandlar barnen under en dag på förskolan och sedan ”byter ut” barnet mot en vuxen människa, alltså att vi i varje situation tänker oss att det är en vuxen vi bemöter. Vad händer då? Vi tror att det finns många situationer där pedagogerna då behöver tänka om och agera på andra sätt än de gör. När det gäller den fria leken, eller hur begreppet nu kommer att lyda i framtiden, så håller vi med Lillemyr om att utmaningen inför framtiden ligger i att skapa en miljö som bidrar till att barnen får behålla lekens genuina, upplevelsemässiga perspektiv (Lillemyr 2002:257).

6. Referenser

Barnombudsmannen (2000). Barndom pågår. Rapport från barnets myndighet. Stockholm: Barnombudsmannen.

Barnombudsmannen (1998). Ett steg framåt! En handbok om barnkonventionen för

kommuner och landsting. Stockholm: Kommentus förlag.

Dahlberg, Gunilla, Moss, Peter & Pence, Alan (2009). Från kvalitet till meningsskapande.

Postmoderna perspektiv-exemplet förskolan. Stockholm: HLS förlag.

Ekelund, Gabriella (2009). Barnet och leken. Mölnlycke: Elanders.

Gedin, Marika & Sjöblom, Yvonne (1995). Från Fröbels gåvor till Reggios regnbåge. Stockholm: Bonnier Utbildning AB.

Gjervan, Marit, Andersen, Camilla Eline och Bleka, Målfrid (2006). Se mangfold!

Perspektiver på flerkulturelt arbeid i barnehagen. Oslo: Cappelen Akademiske Forlag.

Granberg, Ann (2003). Små barns lek - en livsnödvändighet. Stockholm: Liber.

Jensen, Mikael & Harvard, Åsa (Red.) (2009). Leka för att lära Utveckling, kognition och

kultur. Lund: Studentlitteratur AB.

Johannesen, Nina & Sandvik, Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande – några

perspektiv. Stockholm: Liber.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber.

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt, en introduktion till samhällsvetenskaplig

metod. Malmö: Gleerups.

Lillemyr, Ole Fredrik (2002). Lek – upplevelse – lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Lindqvist, Gunilla (1996). Lekens möjligheter. Lund: Studentlitteratur.

Nordin Hultman, Elisabeth (2009). Pedagogiska miljöer och barn subjektskapande. Stockholm: Liber.

Pape, Kari (2001). Social kompetens i förskolan: att bygga broar mellan teori och praktik. Stockholm: Liber.

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Strandberg, Leif (2006). Vygotskij i praktiken. Stockholm: Nordstedts akademiska förlag. Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Tullgren, Charlotte (2004). Den välreglerade friheten. Att konstruera det lekande barnet. Malmö: Lärarutbildningen.

Utbildningsdepartementet (2010). Läroplan för förskola, Lpfö 98 Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes.

Utbildningsdepartementet (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och

fritidshemmet. Stockholm: Fritzes.

Åm, Eli (1993). Leken ur barnets perspektiv. Borås: Bokförlaget Natur och Kultur AB.