Det tredje temat synliggör informanternas tonvikt på tillgängliga vuxna. Avsaknaden av närvarande vuxna poängterades på flera håll och flera preventiva åtgärder för att motverka detta föreslogs. Generellt belystes vikten av att alla ungdomar behöver trygga vuxna närvarande i sina liv. Subtemana för Vuxnas tillgägnlighet är Allas ansvar, Vikten av Ungdomsmottagningar, Lyssna utan att döma och Svårt att få rätt hjälp.
Vikten av närvarande vuxna lyftes fram i subtemat Allas ansvar där flera informanter menade att ungdomarnas mående i stort är ett kollektivt ansvar. Vuxna behöver engagera sig i ungdomar, både sina egna och andras barn menades det. Vikten av att lyssna fördomsfritt och visa att man finns där poängterades:
Man måste lita på att man kan göra något för de här barnen och våga göra något. Vilken vuxen som helst som är trygg kan ju göra jättemycket för barn och inte hänvisa till en terapeut. Vi är nog ganska överens vi i vården att man behöver göra mycket utanför vården.
I föräldrarnas fall föreslogs från ett par olika håll att en föräldrautbildning för alla borde införas och i ett av förslagen att detta skulle föreligga mellan alla olika skolstadier såsom mellan låg- och mellanstadiet såväl som i brytningen inför
högstadiet och innan gymnasiet för att informera föräldrar om vanliga bekymmer för barn och ungdomar i olika åldersgrupper och vilken hjälp som finns att få.
Vikten av ungdomsmottagningar
Vikten av Ungdomsmottagningar som subtema lyfter fram ungdomsmottagningarnas viktiga roll både som prevention och som instans i ett tidigt skede av psykisk ohälsa och ett begynnande missbruk av alkohol eller droger. Ungdomsmottagningarnas roll beskrevs som en mötesplats där ungdomar kan få hjälp i ett relativt tidigt skede av psykisk ohälsa. En informant uttryckte det så här:
Det som är fint med ungdomsmottagningar är också att man inte måste vara sjuk för att komma hit. Allt som oftast kommer de hit av lustfyllda anledningar som ’jag vill ha kådisar eller jag vill ha p-piller’ och sen upptäcker man andra saker på vägen.
Vikten av att samtala i stort lyftes också fram:”man borde ha mera samtal av
ungdomsmottagningskaraktär- där man tar existentiella frågor där man kan vända och vrida på saker, där det inte behöver vara för tunga saker.”
I preventivt syfte lyftes det på flera håll fram att tänka salutogent och att i behandling ha ett holistiskt behandlingsperspektiv. Genom att anta ett holistiskt behandlingssätt kan man få en större förståelse kring vilka olika faktorer som samverkar uttrycktes det, var de faktiska problemen finns och vilka skyddande faktorer som kan finnas. Det holistiska synsättet belystes i följande citat av en av personerna som jobbade på ungdomsmottagning i hur denne jobbade med personer som hade någon form av riskbruk för alkohol eller droger:
Jag frågar inte bara om alkohol och droger. Jag kollar allt runt omkring.
Skyddsfaktorer, kompisar, psykiskt mående, alkohol och droger, sexualitet. Det är ju ett helt paket. Så när jag undersöker så undersöker jag allt runtomkring också.
Avsaknaden av ett holistiskt synsätt framkom också som problematisk vilket belyses av följande informant med arbetslivserfarenhet på BUP: ”Det vi saknar inom
framförallt psykiatrin är ett holistiskt synsätt. Vi ser inte en människa, vi ser diagnoskategorier”.
Lyssna utan att döma
Att vara närvarande med ungdomar, låta dem prata och lyssna förutsättningslöst framkom i subtemat Lyssna utan att döma. Det var något som informanterna nämnde ofta och som något som är viktigt både som en vuxen närvarande i ungdomens liv och likaså i vården. Vikten av att lyssna förutsättningslöst framkommer i följande citat:
Hur man bemöter handlar väldigt mycket om att lyssna. För vi har väldigt mycket fördomar. Men vi måste alltid först lyssna. Om vi lyssnar kommer vi förstå och då vet vi vad vi ska göra. Utan det går det inte.
Det poängterades också av en informant att även tystlåtna tjejer som kanske inte aktivt söker kontakt är viktiga att lyssna in: ”De ska heller inte glömmas bort bara för att de
är tysta och inte säger någonting. Om de inte säger något tänker man kanske ’Jaha, vad bra, allt var bra’, men så är det inte. ” Även i vården måste man vara lyhörd och när man byggt ett förtroende är det viktigt att inte släppa taget om en ungdom enbart för att den visar sig ha en ytterligare en diagnos eller ett problem där man inte har den primära kompetensen uttrycktes det. Problematiken med att se diagnoser eller problem primärt och ungdomens behov av att få en trygghet i en och samma kontakt som finns där och lyssnar som något sekundärt framkommer i nästa citat:
Att verkligen lyssna. För det har jag varit med om många gånger att ”Ja men då har du ett missbruk och då ska du åka till socialtjänsten och då har man ju liksom klippt den där lilla chansen man hade för det är ju inte alltid de där ungdomarna vill gå på BUP heller så det kan ju vara avgörande för den fortsatta kontakten.
Att nå fram till ungdomar som söker hjälp och hålla fast vid etablerade relationer är en nyckelfaktor menade flera informanter.
Svårt att få rätt hjälp
I subtemat Svårt att få rätt hjälp framkom problematiken för de ungdomar som redan mår dåligt och har ett riskbruk eller missbruk av alkohol/droger. Det framkom i nästan varje intervju att många av de ungdomarna hamnar mellan stolarna och att de skickas runt mellan olika instanser eftersom det sällan existerar en sambehandling av
ungdomar som behöver behandlas både för sin psykiska ohälsa och sitt missbruk samtidigt som det alltid tycks finns någon bättre lämpad att hjälpa. Detta subtema belyser främst vikten informanterna ser av att jobba preventivt eller hjälpa dessa ungdomar i ett tidigt skede av sin problematik också eftersom det tycks vara svårt att få hjälp när det finns en mer djupgående problematik. Följande citat belyser hur en informant upplever problematiken med att ungdomarna skickas runt mellan olika personer eller instanser:
Det som oftast blir är ju istället att de hamnar i den här rundbollningshistorien. Skolkurator eller skolsköterskan de upptäcker ohälsa, de skickar till X som skickar till Y som skickar till Z och DET hjälper inte. Det hjälper inte ett dugg.
Vad som istället behövs framöver för de ungdomar som hamnat i en samsjuklighet med psykisk ohälsa och missbruk har varit ganska samstämmigt mellan de
informanter som tagit upp problematiken, vilket belyses i nästa citat:
Framförallt samarbete tidigt, jag tror väldigt mycket inom vård och socialtjänst att man hela tiden remitterar vidare och att man behöver någon som följer en över tid. Det blir så otroligt hattigt och uppstyckat och det är svårt att få en bild av någons livssituation över tid.
Ett större samarbete mellan olika vårdinstanser krävs för dessa ungdomar menade flera informanter.
För dem som saknar en trygg kontakt med sina föräldrar framkommer i detta tema att det är fundamentalt att det finns andra vuxna att vända sig till. Alla har ansvar för samhällets ungdomar och behöver ta sig tid till att verkligen lyssna på ungdomarna menades det. Det framkom också att när ungdomar söker vård är det kritiskt att hålla fast i en etablerad kontakt och inte skickas runt mellan olika instanser.
Problemhantering
Det sista temat tar upp informanternas syn på hur de tjejer och killar som de möter med psykisk ohälsa och ett riskbruk eller missbruk hanterar sin problematik, både hur de hanterar sina känslor och hur de närmar sig hjälp. Oftast framkom inga direkta svar angående specifika
riskfaktorer eller prevention för killar och tjejer från informanterna
utan åsikterna kom fram när svaren utvecklades vidare.
Inkluderade subteman är Tjejer vänder det inåt/Killar vänder det utåt, Problemuppfattning och Självmedicinering.I subtemat Tjejer vänder det inåt/Killar vänder det utåt uppkom skilda åsikter från de flesta som intervjuades kring flickor och pojkars ohälsa. Tjejer som mår dåligt vänder känslorna inåt, var upplevelsen och de tror oftare att det är något fel på just dem. Det här var också något som upplevdes ha blivit värre med åren:
Tjejer lägger sig väldigt mycket på det privata planet, att det är fel på dem på något sätt. Det gör killar också men tjejer gör det ännu mer och det har att göra med könsrollsmönster va, det här med förväntningar och tyvärr tycker jag att det blivit sämre än vad det har varit.
Många gånger har tjejer en fasad där de presterar utåt nämnde flertalet personer, men de försöker kapsla in sina känslor och har ofta ett självskadebeteende. I pojkarnas fall uppfattade man det som att de vänder känslorna utåt och har ett större risktagande. Det upplevs samtidigt som mer okej för killar att dricka alkohol än för tjejer ansåg man. Pojkar har en känsla av att de måste skärpa till sig och inte visa känslor utåt, de binder heller inte ihop känslorna och lägger sig istället till med en tuff attityd, något som i sig kan vara ett tecken på ohälsa menade en person. Skillnaderna mellan pojkar och flickor som uppkom i intervjuerna åskådliggörs i följande citat:
Ja, generellt kan man nog säga att tjejer vänder det inåt och pojkar utåt, när man tittar på större grupper. Och det blir ju då mer supa, slåss, ut och härja runt för killar. Tjejer har ju mer självskadebeteende, vänder det inåt så, om man ska grovgeneralisera liksom.
Det nämndes också att pojkar som har ett utåtagerande snabbt blir etiketterade som jobbiga och fastnar i det mönstret. Samtidigt etiketterades pojkar av en informant som ”jägare” och ”parasiter”, det sistnämnda för att de ofta låter sig tas om hand av en flickvän eller en mamma, enligt informanten.
I subtemat Problemuppfattning framkommer hur informanterna uppfattar tjejers och killars mående samt angreppssätt för detta på olika sätt. Flera informanter vittnade om att det är vanligare att tjejer med samtida psykisk ohälsa och riskbruk/missbruk söker hjälp för sin psykiska ohälsa och att killar söker hjälp för sitt missbruk vilket
sammanfattas i följande citat:
Om man ska se någon stor skillnad mellan könen så tror jag att det är det som är skillnaden att man börjar i olika ändar. Killarna söker för missbruket och kommer underfund med att det är psykisk ohälsa som är orsaken och tjejer söker för psykisk ohälsa och missbruket är en del av det.
I bemötandet av tjejer som sökt sig till ungdomsmottagningar eller annan form av samtalsterapi kom det fram att man har en förväntning på att tjejer är lättare att prata med än killar. I de fall då det uppdagades att tjejer redan hade ett riskbruk eller missbruk av alkohol eller droger nämnde flera personer att tjejers missbruk inte tas på allvar på samma sätt som killars och att det slätas över. Tjejer i missbruk uppfattas också vara svårare att nå och missbruket har hunnit pågå längre än för killar när de når vården. Ett av skälen till detta som nämns är att poliser i fält oftare är män och inte får kroppsvisitera tjejer vilket gör att de missar att fånga upp tjejerna. Ett annat är det som tidigare nämnts, att tjejer presterar utåt och därför är deras dåliga mående mer
svårupptäckt:
Tjejer.. i medelklass och överklass, de gömmer ju det här. Mästerligt. Och samtidigt så har deras missbruk och deras strategi är också – harmonierar med familjen. Man har ofta ett väldigt känslospråk. Det känns som världens kontakt men egentligen är hon ensam.
I bemötandet av killar nämndes att deras könsroll i sig är en riskfaktor för missbruk och deras utåtagerande formade en mur som gjorde det svårt att hjälpa dem. Det beskrevs så här av en person: ”Ingen vill ta i dem. Det är ingen som säger ’han mår dåligt, det här är en depression’. Det är ett tryck inuti, han är arg som fan”. En annan
person formulerade killars utåtagerande som en ond spiral: ”Det är precis det killarna glider på. De skriker och har tuffa attityder och får utskällningar och så fortsätter det så och då har man redan en fördom att han är jobbig.” Två personer, båda män, lyfte särskilt fram pojkar med psykisk ohälsa. De uttryckte det så här: ”Man glömmer bort pojkars utsatthet tycker jag, väldigt mycket och de är ju också en riskgrupp för att börja missbruka tänker jag, de som är utsatta.” samt ”jag skulle vilja slå ett slag för pojkar”. Samtidigt nämnde en av personerna relaterat till psykisk ohälsa att ”sen är det ju flest tjejer, det vet vi ju allihop.
Uppfattningen om pojkar var att de behöver lära känna sin uppåtenergi samt att man behövde ”väcka mjukare känslor i killars hjärna”.
Självmedicinering av känslor
Självmedicinering av känslor var ett annat tema som framkom i intervjuerna. Ångest i någon form upplevdes vanligt för både tjejer och killar.
Ungdomarna beskrevs ha känslor som skavde, känslor av otillräcklighet och att känslan att ingen har ett behov av dem. Det framkom i de flesta intervjuer att det är svårt att få hjälp för psykisk ohälsa på grund av en fragmenterad vård där det är lätt att hamna mellan stolarna och man skickas runt mellan olika instanser. Detta är något som beskrevs kunna vara en av orsakerna till att ungdomarna självmedicinerar med alkohol och droger eller andra typer av självskadebeteenden. Självmedicinering
beskrevs som att ungdomarna upplevde ett behov av att döva sina känslor och fylla sin tomhet. Det exemplifieras av följande citat: ”När de har ångest hanterar de det med – ofta alkohol, ganska ofta marijuana” Det nämndes också att självmedicinering i vissa fall kan fungera bättre än medicinsk behandling:”En del personer som har ångest eller sömnproblem, de kan ju börja använda cannabis i självmedicinerande syfte. Ofta på grund av att det fungerar bättre än deras psykmediciner”.
I detta sista tema om problemuppfattning framkommer att informanterna uppfattar det som att killar och tjejer söker hjälp på olika sätt och att de är medvetna om olika problem. Tjejerna identifierar snabbare sin psykiska ohälsa medans killarna snarare söker hjälp för sitt missbruk. De visar också sina känslor på olika vis även om det var gemensamt för både tjejer och killar att de självmedicinerade känslor i ett försök att döva dem.