Intervjufrågor
S YFTE OCH METOD
Syftet med denna studie är att öka förståelsen för vad ett nätverk kan vara och tydliggöra ett antal aspekter och frågeställningar att förhålla sig till när man arbetar med nätverk. Som underlag till detta ligger intervjuer med sju av deltagarna i Biofuelregionens nätverk samt även ett gemensamt möte med dessa personer. Vidare samtal med projektledaren för nätverket. Dessa samtal har pekat på en rad viktiga faktorer att beakta i arbetet med ett nätverk. Resultaten från intervjuerna har kompletterats med den rikliga forskning som finns om nätverk och en tidigare sammanställning (Tydén & Blücher 2006) av sådana har till stora delar vävts in i denna rapport. De intervjuade deltagarna i Biofuelregionens nätverk har vidare medverkat genom att läsa utkast till denna rapport och gett värdefulla synpunkter, såväl tillägg som ändringar.
4.2. Lärande och kompetensutveckling i ett historiskt perspektiv
Nätverk är ett modernt begrepp som ofta används i anslutning till lärande och kompetens- utveckling. Det finns alltid en risk att man vid beskrivning av ett område fastnar i dagens diskurs och blir hemmablind. Ett sätt att motverka detta är att anlägga ett historiskt perspektiv för att kunna sätta dagens frågeställningar i ett större perspektiv. Därför inleder vi detta avsnitt med en kort historisk exposé över utvecklingen av vuxenutbildningen och lärande i arbetslivet under 1900-talet samt olika perspektiv på kunskap och kompetensutveckling. Denna inledning hämtar en hel del inspiration från en studie om förutsättningar och utveckling av regionala forskningsmiljöer i landsting och kommuner (Tydén 2009).
Övergången från agrarsamhället till industrisamhället ställde nya och institutionaliserade krav på utbildningen. En ny form av pedagogik växte fram som främst kom att präglas av den rumsliga inskränkthet som den nya folkskolan år 1842 innebar. Före folkskolelagens införande var lärandet för gemene mans barn en integrerad del av det vardagliga livet. Nu kom lärandet att separeras från barnens vardagsliv – deras praktik. Detta följdes av ett starkt ökande intresse för pedagogiska teorier och metoder som på olika sätt ställde sig kritiska till denna utveckling. Forskaren och pedagogen John Dewey var en av de mest kända och det var han som myntade begreppet ”Learning by doing” som fortfarande flitigt används idag (Dewey 1897).
Folkbildningen kom att under första hälften av 1900-talet vara den dominerande formen för vuxenutbildning. Under 1950-talet kom nya organisationer till. De snabbast växande var korrespondensskolorna eller brevskolorna som de också kallades. Hermodsandan och
kvällskurser kom att prägla detta decennium (denna exposé över utvecklingen från 1950-talet och framåt bygger på Abrahamsson (2006) och (Tydén 2006). 1960-talet var de stora
skolreformernas tid och även ett nytt intresse för vuxenutbildning växte fram.
Vuxenpedagogikens särart kom att betonas och metoder och arbetssätt började utvecklas på ett mer systematiskt sätt och ofta kom folkbildningen att utgöra en utvecklingsverkstad för detta metodutvecklingsarbete.
1970-talet kom att präglas av högskolans och vuxenutbildningens expansion och ett antal paket av nya vuxenutbildningsreformer såg dagens ljus. Högskolereformen år 1977 var startskottet för framväxten av de nya regionala högskolorna. Ansträngningar gjordes för att vidga tillträdet till högskolorna även för studieovana. Vi fick en rad yrkesutbildningar som YRK, DYRK och YTH, vilka var de Kvalificerade Yrkesutbildningarnas föregångare (de så kallade KY-utbildningarna). Forskning om vuxenpedagogik börjar ta form under detta decennium.
Sedan kommer 1980-talet med en utbyggd gymnasieskola samtidigt som högskolans yrkesprofil utvecklades och vi fick ett växande intresse för lärandets innehåll och lärande i arbetet. Nittiotalet är arbetslöshetens årtionde och med en kraftig strukturkris i samhället. Men också ett årtionde med många stora satsningar på vuxenlärande som till exempel KK- stiftelsens miljardsatsning på ITK-lärande för lärare. Kunskapslyftet förverkligas. Folkbildningen går igenom en svår kris men efter kraftig omstrukturering av formerna för det statliga stödet, genom bland annat bildandet av Folkbildningsrådet, stabiliseras verksamheten. Det nya millenniet har präglats av en massiv retorik om lärandets betydelse: ”Humankapitalet är vår viktigaste resurs!”, ”Våra medarbetare är vår största tillgång!”. Liknande tankegångar återkommer i ökad utsträckning i verksamhetsberättelser, branschtidningar, platsannonser mm. Det gäller såväl organisationer inom näringslivet som offentlig verksamhet. Vidareutbildning och fortbildning har alltmer kommit i fokus och företag och offentliga organisationer satsar stora ekonomiska resurser i detta avseende. Begreppet lärande organisation används ofta. Andra ord är det livslånga lärandet, det livsvida lärandet, horisontellt lärande, vertikalt lärande, lärande regioner etc. Det gemensamma för alla dessa begrepp är att man vill bryta sig loss från den gamla tankestrukturen där lärande förknippas med skolbyggnaden för att istället se lärandet som något som sker under hela livet och som följaktligen bör integreras även i yrkeslivet. Det är främst de senaste 15 åren som detta kraftigt har varit med i det offentliga samtalet och även varit föremål för forskning. Men som alltid är det viktigt att ha ett historiskt perspektiv och se att ord som det livslånga lärandet kanske är nya men att de frågor som de försöker att besvara är gamla, vilket nedanstående citat visar:
“Thus education must be general, and include all citizens. It has to be provided equally within the limits of its expenditure.”
“It should include the whole range of human knowledge and ensure that people at every stage of their life have the facilities to preserve and extend their own knowledge.”
Båda citaten är hämtade från ett anförande i den franska nationalförsamlingen av Marquis de Condorcet år 1792. Som vi kan se propagerar han för det livslånga lärandet och att det ska omfatta alla medborgare, fördelas jämlikt och inkludera hela skalan av kunskap. Med denna inledning vill vi understryka att synen på och det faktiska arbetet med lärande i arbetslivet har
en lång förhistoria och det senaste decenniets fokusering på det livslånga lärandet blott är en delmängd i en större helhet.
Vi kan se en övergång från fasta till flexibla strukturer som till exempel lärcentra, CFL (Centrum för flexibelt lärande). Den tysta kunskapen blir successivt uppvärderad och vi ser en utveckling från formell till reell kompetens vilket bland annat tog sig uttryck i skapandet av en valideringsdelegation och försök i landet med att utveckla konsistenta metoder för validering. Vi kan också se en utveckling från yrkesgymnasier till yrkeshögskolor. Betydelsen av lärande och kompetensutveckling betonas kraftigt i merparten av de strategidokument som tas fram i landets regioner.
Under 150 år kom tonvikten i lärandet att ligga på katalog kunskap (benämningar) och analog kunskap (textkunskap) (Dahlgren et al 2007). Men lärande kan också ses som en relationell företeelse där människor samverkar och hämtar sin näring och lärande i samtal och handling med varandra och man utvecklar gemensamt en dialog kunskap (samtal/växelspel/interaktion mellan verktyg – människa, människa – människa). Idag börjar vi närma oss en blandning av dessa tre kunskaper och lärformer även om de två första fortfarande till stor del är
förhärskande.
4.3. Om frågans betydelse för lärandet
Nedan redovisas några aspekter på lärandets vilkor som leder fram till ett resonemang om betydelsen av realistiska och väl förankrade frågeställningar.