Yrken eleverna upplever som möjliga eller inte möjliga att välja

Här presenterar vi exempel på insatser som studie- och yrkesvägledarna gör för att försöka hjälpa elever att vidga sin handlingshorisont. Målet är att eleverna ska överväga yrken som de tidigare inte sett som möjliga att välja. Detta handlar inte främst om informationsgivande, utan om att öka elevernas mottaglighet för information (Hodkinson och Sparkes, 1993).

Studie- och yrkesvägledarna berättar att de försöker att hjälpa eleven att vidga sin handlingshorisont genom att utgå från det yrke eleven säger att hen är intresserad av och

sedan prata om andra yrken inom samma bransch. Så här uttrycker sig en av studie- och yrkesvägledarna:

H: Pratar de (eleverna) om läkare så försöker du prata om...

SH: Vården! /.../ För man behöver ju inte... Man kan jobba med friskvård, men behöver inte jobba med sjukvård, så hela, hela vårdapparaten tar man ju in då liksom.

Hodkinson och Sparkes (1997) menar att individens handlingshorisont är segmenterad utifrån strukturer, till exempel klass. I citatet ovan försöker studie- och yrkesvägledaren hjälpa eleven att vidga sin handlingshorisont genom att prata om yrken med olika utbildningsnivå inom vårdsektorn. Genom detta hoppas studie- och yrkesvägledaren att eleverna kan se yrken som, utifrån deras klassbakgrund, tidigare inte varit ett alternativ.

I våra intervjuer finns det även exempel på när studie- och yrkesvägledarna försöker hjälpa eleverna att vidga sin handlingshorisont men där deras insatser istället riskerar att reproducera rådande klasstrukturer.

H: Hur jobbar du i samtalen med att liksom får dem att se nya möjligheter? SL: Ja, fast ja de kommer ju in och undrar. De vet vad de är intresserade av. Det är utifrån eleven ju Är Kalle intresserad av att bli bilmekaniker så ja, då pratar vi om vad det är. Och vad det finns. Eller om man (eleven) säger ”jag är intresserad av bilar.” Då får man spinna vidare på det. Hur är du intresserad av bilar? /.../ Vill du köra dem, meka med dom? Liksom hur?

Till skillnad från exemplet ovan, pratar denne studie- och yrkesvägledare inte om yrken med olika utbildningsnivå inom bilbranschen. Hen tar inte upp yrken som till exempel ingenjör och designer. Samtidigt menar en studie- och yrkesvägledare att eleverna inte alltid är mottagliga att se yrken med en annan utbildningsnivå som ett alternativ. En av dem uttrycker det så här:

H: Hur tar eleverna det (att du pratar om hela vården när de vill prata om läkaryrket)?

SH: Ja, de ser det ju som information.

H: Men tror du att de tänker att det där skulle ju va nåt?

SH: (Lång paus) Jag vill ju gärna tro det. Men, och det är... (paus) Nä. Jag tror egentligen inte det. Alltså det hade varit bra om det hade varit så /.../ men jag vet inte hur mycket spår man lämnar egentligen.

Studie- och yrkesvägledaren uttrycker att hen försöker utmana rådande klasstrukturer men att eleverna inte är mottagliga för det. En av anledningarna till varför eleverna inte ser yrken med lägre utbildningsnivå inom samma bransch som ett alternativ, kan vara att det främst inte är branschen de är intresserade av utan statusen på yrket. Här skulle det

vara möjligt för studie- och yrkesvägledarna att istället prata om yrken med samma status som läkaryrket då eleverna kanske hade varit mer mottagliga för detta. Samtidigt hade det inneburit att studie- och yrkesvägledaren hade bidragit till att reproducera rådande klasstrukturer.

Studie- och yrkesvägledarna uttrycker att prao skulle kunna vara ett tillfälle för eleverna att vidga sin handlingshorisont och se yrken de tidigare inte upplevt som möjliga att välja. Dock fungerar det inte så, menar de, då eleverna oftast skaffar prao- platser genom kontakter och inom yrken de känner sig hemma inom. Två av vägledarna uttrycker följande:

SM: Och där, där är det ju rätt så, kanske ibland nästan obehagligt. För att (om en elev har en) mamma som är personalare på något stort företag (kan hon) fixa in sonen eller dottern på it-avdelningen. Just för att man har kontakterna.

SM: Och det är alltid lätt åt andra hållet. Jag kan lätt skaffa praktik åt någon som har (föräldrar med) högre utbildning och som tycker det är viktigare med teoretiska utbildningar å sånt. Det är lättare för mig att skaffa prao för dem. Hos ett bilföretag eller i affär eller något sådant. /.../ Nu hänger det ju så mycket på vad känner din mamma och pappa för människor. Vad har du för grannar runt omkring dig. För (att få prao på) en advokatbyrå, eller om du ska vara på en reklambyrå eller någonting sådant.

Här uttrycker dessa studie- och yrkesvägledare, liksom Hodkinson och Sparkes (1997), att elevernas sociala kapital i form av kontakter påverkar deras möjligheter till att få praoa inom olika yrken. Studie- och yrkesvägledarna menar att de har större möjlighet att hjälpa elever från högre klasskikt att vidga sin handlingshorisont, eftersom de har möjlighet att ordna prao-platser inom yrken som inte kräver högre utbildning. Däremot har studie- och yrkesvägledarna svårare att hjälpa elever från lägre klasskikt att vidga sin handlingshorisont då de har svårare att ordna prao-platser inom yrken som kräver högre utbildning. Studie- och yrkesvägledaren på en av de höga skolorna säger däremot att hen vill arbeta med att vidga elevernas handlingshorisont, men att elevernas höga kapital i form av studietradition medför att de inte vill missa den vanliga skolundervisningen och att hen därmed har svårt att exempelvis arrangera prao. Elevers sociala kapital, i form av kontakter, samt kulturella kapital, i form av föräldrars utbildningsnivå, påverkar elevernas möjlighet till olika prao-platser. Elever med lägre klassbakgrund missgynnas eftersom de varken har detta kapital, eller kan kompensera för detta med hjälp av studie- och yrkesvägledaren. I våra resultat framkommer det att

studie- och yrkesvägledarna på de låga skolorna tar avstånd från att prata om att elevers klassbakgrund påverkar deras studie- och yrkesval och att de inte arbetar för att eleverna inte ska begränsas av sin klassbakgrund. Utifrån resonemanget ovan borde dessa skolor arbeta särskilt med att kompensera eleverna för deras brist på kapital.

För att komma över problemet med att elevens kapital styr vilken prao-plats hen får, vill de flesta studie- och yrkesvägledarna ha en gemensam prao-bank, med flera och varierande prao-platser som de kan tilldela eleverna. Studie- och yrkesvägledarna menar att detta skulle ge dem större möjlighet att hjälpa elever att vidga sin handlingshorisont genom att placera eleverna på prao-platser som utmanar dem, vilket skulle kunna leda till att rådande klasstrukturer utmanas. Så här säger en av studie- och yrkesvägledarna om detta:

H: (frågar hur vägledaren skulle arbeta med prao om hen fick göra precis som hen ville.)

SM: Att om jag kunde göra precis vad jag ville. Ja men då skulle jag ju ha samtal med eleverna först. Kanske gruppvägledning. Och sen skulle jag kanske ha enskilda samtal med eleverna så jag tog reda på vem är du egentligen. Och sen att, det här hade väl varit kul att prova.

H: Hade det då varit något som såhär inte alls det dom kan föreställa sig eller något som var ganska likt men kanske lite mer än vad de har tänkt sig? SM: Det skulle nog kunna vara något som de absolut inte hade kommit på förslag med själv. Men jag skulle aldrig tvingat eller sagt att absolut det här måste du. Det skulle jag aldrig göra. För det blir ju inte bra.

Studie- och yrkesvägledarna beskriver i intervjuerna att de, i de individuella samtalen med varje elev, är noga med att prata om alla gymnasieprogram, oavsett elevens klassbakgrund. Nedan berättar en av studie- och yrkesvägledarna om hur hen gör när hen ger information om alla gymnasieprogram.

SH:Jag ska ju utgå från eleven, vad han vill, oavsett vem, eller hon, den, hen, vad de nu heter. Och när nån kommer in till mig och säger ”jag vet inte vad jag ska bli”. Så går man ju igenom alla programmen som står här (visar i en katalog över alla gymnasieprogram) oavsett om det är en tjej så pratar man ju om byggprogrammet som då traditionellt är ett killprogram. Det spelar ju ingen roll!

H: Och om nån kommer in och säger att det enda jag kan tänka mig är samhäll, ingenting annat liksom. Går du igenom andra program då med? SH: Ja! Och så lutar jag mig tillbaka och så får de berätta för mig varför de ska gå samhällsprogrammet och så kommer man ju automatiskt in på att du säger så här, då finns det detta här också, har du tänkt på det? För de måste, alltså de måste ju alltid ha fler olika möjligheter /.../ det innebär ju att jag informerar om allt som finns oavsett vem som sitter framför mig.

elevernas mottaglighet för information om yrkeskategorier som de tidigare har avfärdat, eller om den, enligt Hodkinson och Sparkes (1993) sätt att se på det, endast blir information som eleven inte kan ta till sig. Studie- och yrkesvägledarna är medvetna om att deras försök till att vidga elevers handlingshorisont ibland bara ses som oviktig information av eleven. Detta kan bero på att den information eleven får inte ryms inom hens handlingshorisont.

För att öka elevernas mottaglighet för information om yrken de inte har tänkt på tidigare, använder sig studie- och yrkesvägledarna av andra metoder för att komplettera informationen under de individuella samtalen. Nedan berättar en studie- och yrkesvägledare om en situation då hen arbetar med detta.

SM: De (eleverna) ska göra en muntlig presentation om arbetsplatsen (prao- platsen), arbetsuppgifterna, vad är det typiska för arbetsdagen. Positivt och negativt och om man kan tänka sig att göra det i framtiden och lite så. /.../ För att då får de ju dela med sig i hela klassen. Och alla har ju varit på olika ställen /.../ Och då kan man vidga perspektiven på så sätt också för eleverna.

Studie- och yrkesvägledaren beskriver här hur hen låter eleverna får berätta om sina prao-erfarenheter för varandra. Hen hoppas att elevernas mottaglighet för information om yrkeskategorier ökar då de får information från vänner. Samtidigt finns det en risk att eleverna kanske inte får lära sig om yrken de inte känt till sedan tidigare eftersom fördelningen av elevernas prao-platser i stor grad påverkas av deras kapital. Dock menar just denna studie- och yrkesvägledare att hens elever har varierande klassbakgrund vilket innebär att på hens skola kan denna övning bidra till att utmana elevernas föreställningar om yrken.

I citatet nedan berättar en av studie- och yrkesvägledarna om vad hen skulle vilja göra för att öka elevernas mottaglighet för information om yrken de inte har tänkt på tidigare, om hen hade haft mer tid och resurser.

SL:Om man hade kanske temaveckor där de fick ägna sig åt olika (yrken), det här ska du göra om du vill utbilda dig till advokat. Vill man bli jurist; vad kan du välja för vägar sen? Och så kan man göra det inom olika kategorier. Yrkeskategorier. /.../ Ja, man kan kanske göra en minimässa och sen så. Här har vi dem å man ska, ska man utbilda sig till jurist. Eller vi jobbar som jurister, vart kan vi jobba någonstans. Du kan också att du berättar. Jaha men vi har gått på juridikum och jag är jurist på stadsdelen och skattekontoret. Och jag jobbar som polischef och jag är åklagar. Att de får de olika det här kan man göra.

information ökar då informationen kommer från vänner.