Yrket äldrepedagog

Det var lite blandade svar på frågan om hur informanternas tankar går nu när de snart avslutat sina studier och ska ut i arbetslivet. Många av informanternas svar går ihop med tidigare rubrik som handlade om äldrepedagoger som yrkesgrupp. Majoriteten av informanterna kände sig positiva till att ha klarat av utbildningen och få komma ut och jobba samtidigt som osäkerheten fanns där att de inte skulle få något jobb. Trots osäkerheten fanns inspirationen att få användning för det de lärt sig. De kände sig beredda att ta ett annat arbete om de inte kunde få något som äldrepedagog det var nästan en självklarhet att det var så det skulle komma att bli. En minoritet av informanterna upplevde äldrepedagogrollen som osäker och hade svårt att se sig som yrkesverksamma äldrepedagoger.

Överlag var de intervjuade nyfikna och kunde se en arbetsmarknad där äldrepeda- gogen kunde ha många olika funktioner. Ett exempel på var en äldrepedagog kunde vara verksam var att arbeta med äldre som är på rekreation. Informanten såg det lite som en dröm och lite orealistiskt men var samtidigt allvarlig i sin för- klaring. Det hela skulle gå ut på att de äldre kom till ett rekreationsområde för att slappna av och få möjlighet att återhämta sig efter exempelvis en jobbig

sjukdomsperiod. Äldrepedagogens roll var självklar och skulle gå ut på att arbeta förebyggande helt anpassat efter den äldres eget behov och önskemål. Informan- ten kunde tydligt se sig själv i den rollen och menade att tidigare yrkeskunskaper kopplat till mat och hälsa och kunskapen som äldrepedagog skulle bidra till att visionen blev verklighet.

Ledarskap var en av informantens huvudområden samtidigt som det fanns en klu- venhet, ”chefsposition eller jobba i direkt kontakt med de äldre”? Den direkta kontakten upplevdes som viktig eftersom den ger bekräftelse på att man utfört något konkret, ”man ser att man gjort något”. Ledarskapet hade tidigare upplevts som skrämmande vilket berodde på ett dåligt självförtroende något utbildningen hjälpt till att radera bort. Med självförtroendet på topp berättade informanten att det med ledarskapsrollen fanns en vision om att skapa något från grunden men att den visionen medförde vissa svårigheter. Anledningen till svårigheten var att allt är hårt styrt uppifrån det vill säga samhällsmässigt och att det är ett hinder i ut- vecklandet av något konkret att arbeta med.

Finns det ett äldrepedagogiskt fackspråk var en av frågorna och det var tydligt att frågan var svår att svar på. Det akademiska språket från utbildningen kunde de förlika sig med och att den kunskapen skulle resultera i ett praktiskt arbete som gick ut på att se hela människan, arbeta förebyggande utan att fokusera på proble-

men och låta den äldre styra sitt eget liv. Detta rådde det ingen tvekan om men ett äldrepedagogiskt språk kunde de inte identifiera.

6. Analys

Uppsatsens syfte är att belysa hur en grupp äldrepedagogstudenter upplever sin kommande yrkesroll och hur professionsutvecklingen ser ut för yrkesgruppen. Analysen kommer i förhållande till det presentera de tolkningar och slutsatser som gjorts av studiens empiri det vill säga av de kvalitativa intervjuerna och litteratur- studien. Litteraturstudiens uppgift är att ge en bild av hur professionsutvecklingen ser ut för äldrepedagogyrket detta genom att identifiera de kännetecken som ut- märker en profession. Intervjuerna med studenterna ligger till grund för de teman som fungerar som huvudrubrik till varje avsnitt i analysen. För att tyda och förstå det empiriska materialet i förhållande till problemformulering, syfte och fråge- ställningar används professionsteorier och teorin om socialkonstruktivism.

6.1 Ny yrkesgrupp

Informanterna beskrev äldrepedagoger i termer ny yrkesgrupp och anser att det praktiska fältet fortfarande är oklart. Osäkerheten som uttrycktes inför den kom- mande yrkesutövningen var tydlig och delades av samtliga informanter. De inter- vjuade diskuterade svårigheterna med formandet av en ny yrkesgrupp och den eventuella utsatthet som medlemmarna av yrkeskåren kan uppleva. För sju år se- dan fanns inga äldrepedagoger och de betonade att yrket fortfarande är okänt för många. Informanterna påpekade att allmänheten och flera kommuner fortfarande inte har någon vetskap om äldrepedagoger och därför är de ännu inte helt fullt förankrade i omsorgen. De underströk vikten och behovet av att stärka yrkesrollen och inte minst betydelsen av gemenskapen med övriga äldrepedagoger. Majorite- ten av informanterna upplever att det finns en yrkeskår med benämningen äldre- pedagog och att de är medlemmar av en sådan. En av de intervjuade uppfattade emellertid inte likt dem andra att gruppen ingick i en yrkeskår. Otydligheten i kå- ren menade informanten är anledningen till yrkets osäkerhet på arbetsmarknaden.

Här beskriver informanten svårigheterna med att yrkeskåren är ny och att orga- nisationen inte riktigt vet var de skall placeras:

Informant 1: ” Jag arbetar i hemtjänst nu när jag alltså studerar lördag

och söndag så undrar fortfarande min chef vilket yrke jag har. Men själva äldrepedagogiken då vet ingen. Vadå äldrepedagogik, vadå? Det är okänt tror jag eller om man, nu är det kanske inte lika okänt som in- nan men det är fortfarande inte liksom om man jämför med andra yrken absolut inte”.

Vidare återkommer informanten till att det är en relativt ny yrkeskår och att de ännu inte haft någon möjlighet att utveckla en egen identitet och professionell auktoritet:

Informant 3: ”Själva utbildningen är så ny det är förvirrande och de vet

inte själva vilka uppgifter de skulle dela uppfattar jag som. Vi är fortfa- rande en grupp människor som man inte vet riktigt var man skall pla- cera och det tycker jag, jag känner så”.

Brante (2005) skriver att en av de egenskaper som bedöms känneteckna en profes- sion är professionell auktoritet som bygger på specialistkunskap:

Informant 1: ”Det är lite oklart fortfarande men vi läste mycket teorier

kring åldrandet och det kan vi rätt mycket, tror jag alltså alla äldrepe- dagoger, men praktikdelen vet vi inte så mycket om men åldrandet och åldrandets teori det kan man säga att vi vet rätt mycket om”.

Informant 4: ”Jag tror inte att vi kan bli experter på omsorgen alltså

inte omvårdnaden utan det handlar om intresse att man är intresserad av människor. Jag är mycket intresserad av människan inte bara perso- nen att hon har diabetes utan hur hon är som person”.

Enligt Svensson (2002) är professionsbegreppet ett relationsbegrepp, där vissa professioner genom speciella förordningar ges auktoritet inom ett verksamhetsfält. Andra yrkesgrupper kan utelämnas från verksamheten, en monopolställning for- mas. Informanterna förklarade att expertisen låg i att ta fram den äldres egen för- måga att förbättra sitt liv. De menade också att det äldrepedagogiska förhållnings- sättet fokuserar på att se det friska hos de äldre och inte det sjuka. Informanterna påpekade att de inte, som de flesta andra yrkesgrupper, ser sina klienter katego- riskt ur ett grupperspektiv det vill säga äldrepedagoger utgår från individen. En möjlig äldrepedagogisk specialist- och expertkunskap är kunskapen om målgrup- pen äldre människor att jämföra med sjuksköterskor, socionomer och sjukgym- naster som arbetar med alla målgrupper i samhället. Äldrepedagoger äger kunska- pen om en specifik målgrupp men kategoriserar fördenskull inte människor utifrån ålder utan snarare betonar personliga egenskaper hos människor. Om vi ser kun- skapsbildningen som en process utvecklas och förändras äldrepedagogers expert- kunskap hela tiden. Informanterna var överens om att det var svårt att övertyga organisationen om spetskompetensen som de menade är det förebyggande och lösningsfokuserade arbetet, men underströk samtidigt att får de bara in en fot i organisationen så gör det äldrepedagogiska förhållningssättet resten.

Enligt Bender (1994) anser en del forskare att kunskap om omsorg inte är över- ensstämmande med formell utbildning det är något som personalen tillskriver sig via erfarenhet. Svårigheterna med att definiera vad omsorgskunskap specifikt be- står utav är möjligtvis förklaringen till informanternas problem med att identifiera och forma yrkesrollen. Enligt Brante (2005) är professionsbegreppet fastställt till- sammans med systematisk vetenskaplig kunskap och hög status och blir en yrkes- grupp med auktoritet och anseende. Vårt intryck av intervjuerna är att äldrepeda- gogers uppgifter inte är knuten till ett specifikt yrkeskunnande och möjligtvis skälet till att allmänheten ännu inte vet vad de skall förvänta sig av äldrepedago- ger. Äldrepedagogerna behöver utveckla det specifika i sin yrkesroll då yrkes- identiteten många gånger är kopplat till specifika arbetsuppgifter och till ett speci- fikt kunskapsområde. Andra människors förväntningar och reaktioner på yrkeskå- ren påverkar därtill äldrepedagogers yrkesidentitet. Professionaliseringsprocessen bör emellertid te sig något annorlunda för en redan gammal och väletablerad yrkesgrupp än jämfört med en nyetablerad yrkeskår som äldrepedagoger. Barn-

morskeyrket är ett sådant exempel som Hermansson (2003) skriver om i sin av- handling som redan har åstadkommit samhällig status och kontroll över yrkes- verksamheten. De båda yrken är bärare av olika traditioner och måste därför också använda sig av olika strategier för sin professionalisering.

Svårigheterna för en ny yrkesgrupp att förankra sig och finna sin plats i organisa- tionen kan vara flera. Hermansson (2003) menar att en grundläggande faktor är samhällets acceptans och förtroende för yrkesgruppens kompetens. För att åstad- komma professionell status och den autonomi som därmed följer måste samhäl- let/allmänheten, ha förtroende för att professionens medlemmar handlar utifrån klientens eller brukarens bästa. Bakgrunden till utvecklingen av äldrepedagogut- bildningen var bland annat den debatt som då fördes om behoven av kompetens- höjning inom omsorgen. Ansvariga politiker var överens om att det fanns ett stort behov av nya yrkesroller och kompetenser inom äldreomsorgen men därefter sämre på att bereda plats åt äldrepedagoger i den befintliga organisationen. Det är problematiskt när samhället framför behovet av en ny yrkesgrupp och uttrycker krav på dess utbildning men aldrig kommer igång med att utreda hur det skall se ut i organisationen. När de examinerade äldrepedagogerna gav sig ut på arbets- marknaden var verksamheterna dåliga på att ta tillvara äldrepedagogers kompe- tens och ute i organisationen var man inte öppna för att ta in nya kunskapsområ- den. Det är emellertid positivt att det idag är fler verksamma äldrepedagoger än tidigare och att den grupp äldrepedagoger som arbetar ute i organisationen är i växande antal.

Förutsättningen för att ett yrke skall ges möjlighet till professionalisering är flera. En utgångspunkt för att illustrera villkoren för ett yrkes utveckling är teorier kring professionaliseringsprocessen. Dellgran & Höjer (2000) talar om professionalise- ringsprocessen på tre olika nivåer. Den kollektiva nivån är när en individuell yr- kesgrupp på ett mer övergripande plan organiserar relationerna och samspelet med staten, andra professioner och allmänheten. I intervjumaterialet framkom att in- formanterna var angelägna om att få lov att komma ut på arbetsmarknaden och praktisera det de lärt sig under utbildningen. Möjligheten för dem att förankra sig i organisationen försvåras följaktligen om inte deras kunskap efterfrågas. Faktorer som har betydelse för äldrepedagogers utveckling är både samhällets behov och efterfråga och synen på professionalitet inom organisationen. Abbott (1988) anser att en profession framställs när en yrkesgrupp tar kontroll över ett yrkesområde. Under intervjuernas gång uttrycktes frustration över arbetssituationen och det ef- terlystes fler regelrätta tjänster för äldrepedagoger att söka. Informanterna var överens om att det finns ett behov av deras yrkeskår men att organisationen behö- ver tänka framåt och se nya arbetsuppgifter. De måste bli bättre på att tillvarata äldrepedagogers kompetens och ta in nya kunskapsområde. Äldreomsorgen måste bestämma sig för i vilken riktning de vill gå med omsorgsarbetet. Enligt Abbot (1988) räcker det inte att de professionella själv anser sig behärska sitt område utan det som behövs för att säga sig ha jurisdiktion är när samhället ger vissa pro- fessioner, genom speciella förordningar auktoritet inom ett verksamhetsfält. Törn- quists (2004) avhandling visar att personalens personliga kompetens uppfattas som viktigare än formell utbildning och på så sätt får skolförlagd utbildning en underordnad roll. Enligt Törnquist (2004) är det den syn som råder på kunskap hos ledningen som får betydelse för personalens utbildning inom omsorgen och verksamhetens försök att motivera sina anställda till vidareutbildning. Det innebär att organisationens kunskapssyn får betydelse för i vilken omfattning äldrepeda- gogers tjänster efterfrågas. Informanterna var likväl eniga om, att får de använda

sina kunskaper och visa sin kompetens så bidrar det till att göra den äldrepedago- giska yrkesgruppen känd i äldreomsorgen.

6.2 Samhörighet

Informanterna är engagerade i äldrepedagogföreningen och beskrev det egna nät- verket som det mest värdefulla för dem. Genom tillgången till föreningen och de kontakter den skapar anser informanterna att den bidrar till utvecklandet av äldre- pedagogyrket. Som en källa till gemenskap och samhörighet för kåren underströk informanterna vikten av föreningen men betonade svårigheterna med att få fler äldrepedagoger att engagera sig. De hade gärna sett att fler engagerat sig för att på det sättet utveckla kännedom om äldrepedagogyrket ytterligare. En av informan- terna menade att det är svårt att prata om en samhörighet då äldrepedagogerna som yrkesgrupp inte är etablerad ute i organisationen. Att inte ha en fast arena menade informanten skapar brist på samhörighet.

Informanten önskar en mer utvecklad interaktion med andra äldrepedagoger både yrkesverksamma och de som ännu inte börjat praktisera sitt yrke:

Informant 3: ”Hade önskat att vi hade mer än vad vi har, mer samhörig-

het, vi är så pass ny yrkesgrupp att vi behöver mer nätverksträffar det är ett bra sätt för äldrepedagoger att träffas på tror jag”.

Även här efterfrågar intervjupersonerna samhörighet med andra äldrepedagoger, inte endast via föreningen utan andra nätverksträffar där de kan träffas och utbyta kunskap. Kontaktnätet har stor betydelse där samhörigheten kan bidra till att för- bättra yrkesutövningen:

Informant 2: ”Föreningen finns men kanske även något annat som hade

gjort att vi höll ihop, hade varit jättebra att kunna höra med andra. De har kanske gjort på ett speciellt sätt ute som de kan dela med sig av. Tipsa varandra när man inte vet hur man ska komma vidare, på arbets- platsen har de svårt att se det äldrepedagogiska förhållningssättet då kan vi hjälpas åt”.

Informant 4: ”Alltså all kontakt som jag har fått genom föreningen har

ju gett mig mycket liksom. Man kan gå ut i praktiken och titta, jaha du jobbar på det viset, jaha och du jobbar på det viset /…/ det ger en ett kontaktnät. Föreningen ger någonting och de här nätverksträffarna vi har börjat med nu kan vara en del av samhörigheten. /…/ att man måste ha ett nätverk tror jag är viktigt”.

Enligt Westerlund (1986) är det i vilken utsträckning yrkesgruppen uppnått en professionell auktoritet i förhållande till samhälle och klienter som definierar gra- den av professionalisering. Informanterna menade att föreningen bidrar till sam- manslutningen och till att yrket uppmärksammas det vill säga föreningen är del- aktiga i skapandet av en landsomfattande äldrepedagogisk yrkeskår. Äldrepeda- gogföreningen är ett viktigt redskap i sammanförandet av yrkeskåren. Vikten av förening i processen betonades av samtliga informanter och via föreningen har de träffat yrkesverksamma äldrepedagoger som de kunnat utbyta tankar och idéer med.

I vilken utsträckning yrket utvecklar en egen organisationskultur och värdege- menskap definierar graden på professionaliseringsprocessen enligt Westerlund 1986. Det framhävs att det är viktigt för en yrkesgrupps professionsutveckling att dess medlemmar organiserar sig i så kallade fackliga organisationer. En facklig organisation som tillvaratar yrkesgruppens intressen, driver kårens frågor och bi- drar till att utveckla en professionell kultur. En organisation som kan föra med- lemmarnas talan gentemot myndigheter och beslutsfattare. Enligt Bender (1994) är det de professionella sammanslutningarna som äldrepedagoger i nuläget saknar som spelar en viktig roll i en definition av yrkets professionaliseringsgrad. Genom att bilda ett eget yrkesförbund kan äldrepedagoger slå vakt om det egna verksam- hetsfältet. De kan även förstärka och bevara den egna kunskapen och kompeten- sen och därigenom äldrepedagogers professionella ställning. Abrahamsson (1986) betonar att en profession dessutom karakteriseras av att dess medlemmar bekänner sig till vissa etiska normer. I nuläget har inte den äldrepedagogiska yrkeskåren antagit yrkesetiska riktlinjer som är specifika för just dem.

6.3 Kunskap

För att få en uppfattning om i vilken grad äldrepedagogyrket påbörjat en profes- sionaliseringsprocess utarbetades till intervjuerna med äldrepedagogstudenterna frågor kring rubriken äldrepedagogisk kompetens. Rubriken innehöll frågor som behandlade studenternas omvandling av vetenskaplig kunskap till praktisk konkret handling och om de kunde beskriva äldrepedagogens spetskompetens. Intresset låg i att ta reda på hur studenterna skulle demonstrera sin yrkeskompetens ute i organisationen. Informanterna var överens om att de under sina högskolestudier tillförskaffat sig en omfattande kunskapsgrund att stå på inför sin kommande yr- kesutövning men att de inte specifikt kunde säga hur den kunskapen skulle använ- das.

Det var viktigt för informanten att få möjlighet att dela med sig av den kunskap utbildningen tillhandahållit och i citatet nedan innebar den möjligheten att få dela kunskapen med andra yrkesgrupper i äldreomsorgen som till exempel till de un- dersköterskor som medverkar i den äldres omvårdnad:

Informant 2: ”Mycket handlar om att ge kunskap, för alltså har man inte

den kunskapen vet man inte varför man arbetar, varför man gör det man gör. Så jag tänker mycket liksom det här vad ska jag förändra om jag kommer till en organisation där jag ska jobba /…/”

Informanten uppehöll sig vid möjligheten att få vara delaktig i en förbättring och förändring av omsorgens organisation. Detta genom praktisk användning av de metoder äldrepedagogutbildningen gett:

Informant 3: ”/…/ ge dem den kunskapen försöka få dem att se vad är

det de egentligen gör och varför de gör det. Det är där jag vill omvandla den vetenskapliga kunskapen till praktisk handling. Jag vill förändra or- ganisatoriskt. Jag vill konkret använda mig av metoder /…/”

Här kan vi se att informanten har vissa problem att formulera ägandet av kårens specifika yrkeskompetens:

Informant 4: ”/…/ det är det som är det svåra vet inte riktigt vad spets-

kompetensen skulle vara, vi har den som jag sa innan att vi arbetar soci- alt med den äldre utan medicinsk eller omsorgsarbete och att vi arbetar utan att tänka problem”.

Citaten nedan visar svårigheten som finns att definiera spetskompetensen och osäkerhet uttrycks inför definitionen av den äldrepedagogiska kunskapskärnan:

Informant 1: ”Alltså jag har mycket kunskap kring åldrandet det har jag.

Jag har mycket kunskap kring socialt arbete också men fortfarande inte just äldrepedagog och vad det betyder det har jag inte”.

Professionsforskarna är alla ense om att kunskap är ett viktigt redskap i formandet av en profession då den utgör grunden för yrkesgruppens monopolisering (t.ex. Hermansson 2003, Hellberg 1986 & Westerlund 1986). Den kunskap professio- nen innehar ska vara avgränsad och specifik för varje yrkesgrupp. Exempel på det är yrkesgruppens utvecklande av systematiska teorier som sedan bildar grunden för yrkespraktiken (Abrahamsson 1986). I studiens teoriavsnitt diskuterar Grimen (2008) vidare vad som egentligen är professionernas kunskapsgrundlag och an- vänder sig av empiriska dimensioner för att försöka svara på det. Författaren me- nar att kunskapen på olika plan ska vara homogen där den vetenskapliga kunska- pens alla element kommer från samma vetenskapliga disciplin som i detta fall är socialt arbete. Kunskapen ska även vara sammansatt av olika vetenskapliga kun- skapsfält. Homogeniteten tillsammans med graden av interaktion mellan kunska- pens element skapar en starkt integrerad kunskapsbas där alla kunskapens delar hänger logiskt samman och har en tydlig förbindelse (a.a.).

Äldrepedagogyrket kan få svårt att platsa under professionsforskningens snäva kriterier på grund av att deras kunskapskärna inte kan sägas vara avgränsad och monopoliserad. Den platsar inte under Grimens (2008) homogena dimension och kan inte utifrån det sägas ha en kunskap som logiskt hänger samman, om den haft det skulle äldrepedagogerna lättare kunna specificera sin kunskapskärna och