Äldrepedagog ett yrke i utveckling

Hälsa och samhälle

Äldrepedagog ett yrke i

utveckling

VILKA FÖRUTSÄTTNINGAR/HINDER FINNS FÖR

UTVECKLANDET AV EN ÄLDREPEDAGOGISK

PROFESSION

Rosella Citterio

Louise Öhman

Magisteruppsats 15hp Malmö högskola

Socialt arbete Hälsa och samhälle

Elderly pedagogue an

occu-pation in a developing

proc-ess

WHAT CONDITIONS/OBSTACLES ARE THERE

FOR THE DEVELOPMENT OF AN ELDERLY

PEDAGOGUE PROFESSION

Rosella Citterio

Louise Öhman

Citterio, R & Öhman, L. Elderly pedagogue an occupation in a developing proc-ess. What conditions/obstacles are there for the development of an elderly peda-gogue profession. Degrees project 15 credit points in social work, Malmoe Uni-versity: Health and society, department of social work 2010.

Abstract: The purpose of this study was to examine how a group of elderly pedagogue students perceived their professional role and how professional developments for elderly pedagogues have proceeded. We have looked at how professional development looks like from the scientific literature established professional criteria and how these professional criteria will be relevant to the shaping of a profession. To access our basic issues and to understand the elderly pedagogue development is the empirical evidence both of literature studies and by qualitative open interviews of importance. In order to interpret and understand the empirical material of the study did we use theories linked to profession, profess- ional identity and social constructivism. The profession criteria we have worked out of are: professional knowledge should be embedded in a systematic theory, the professionally trained has authority, the professional shall hold the code of ethics and the profession must have formed their own organization. With the support of the collected interview material and on the base of the professional criteria processed in this study have we concluded that the elderly pedagogue occupation is not a profession. Professionalization can be seen as an ongoing process that there is no possibility to delineate temporally, and if we place the occupation elderly pedagogue in a professional scale they are at the beginning of it.

Keywords: Profession, Professional, Professionalization, Professional develop-ment, Professions theory, Social constructivism, Elderly pedagogue

Citterio, R & Öhman, L. Äldrepedagog ett yrke i utveckling. Vilka förutsätt-ningar/hinder finns för utvecklandet av en äldrepedagogisk profession. D-uppsats i socialt arbete 15 hp. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, enheten för socialt arbete 2010.

Abstract: Syftet med denna studie har varit att undersöka hur en grupp äldrepe-dagogstudenter upplever sin kommande yrkesroll och hur professionsutvecklingen för äldrepedagoger ser ut. Vi har tittat på hur professionsutveckling ser ut utifrån den vetenskapliga litteraturens uppställda professionskriterier och hur dessa pro-fessionskriterier bedöms ha betydelse för formandet av en profession. För att komma åt våra grundläggande frågeställningar och för att förstå äldrepedagogers utveckling består det empiriska materialet dels av en litteraturstudie och dels av kvalitativt öppna intervjuer. För att tolka och förstå empirin är teorier kring pro-fession, professionsutveckling och socialkonstruktivism centrala i studien. De kriterier vi utgått från är följande: professionell kunskap bör vara förankrad i en systematisk teori, den professionellt utbildade har auktoritet, de professionella ska inneha etiska regler och yrkeskåren ska ha bildat en egen organisation. Med stöd av informanternas svar och utifrån de kriterier som denna uppsats presenterar drar vi slutsatsen att äldrepedagogyrket i nuläget inte är en profession. Professionalise-ring kan betraktas som en pågående process som inte går att avgränsa tidsmässigt och placerar vi yrket äldrepedagog i en professionaliseringsskala befinner de sig i början på denna.

Nyckelord: Profession, Professionell, Professionalisering, Professionsutveckling, Professionsteori, Socialkonstruktivism, Äldrepedagog

Förord

Med denna magisteruppsats vill vi synliggöra och förstärka yrkesidentiteten för äldrepedagoger och ge inspiration till fortsatta diskussioner om kompetenshöjning inom äldreomsorgen.

Vi vill rikta ett stort tack till de informanter som tagit sig tid att medverka i stu-dien och för de visioner och framtidsplaner de delat med sig av. Vi vill även tacka vår handledare Camilla Nordgren som alltid kommit med nya idéer då vi under skrivandets gång känt oss vilsna och som med stort engagemang delat med sig av sina erfarenheter. Tack för att du lärde oss att ”kill our darlings”.

Oktober 2010

Rosella Citterio & Louise Öhman

Innehållsförteckning

2.2 Intervjuer med representanter vid Malmö högskola ... 5

2.3 Äldrepedagogutbildningen ... 6

2.4 Äldrepedagogföreningen ... 7

2.5 Äldrepedagoger som yrkesgrupp ... 7

2.6 Äldrepedagogik i utveckling ... 8

2.7 Pedagogy for de elderly – distinctive features and praxis ... 9

2.8 Tidigare forskning ...10

2.8.1 Ideal och verklighet. Debatten om professionalisering inom äldreomsorgen ...10

2.8.2 Äldreomsorg – Om makt, genus, klass och känslor i ett yrke ...12

2.8.3 Vad ska man kunna och hur ska man vara ...12

2.8.4 Akademisering och professionalisering – barnmorskans utbildning i förändring ...13

3. Metod och urval ...13

3.1 Val av forskningsmetoder ...14

3.1.1 Litteraturstudie ...14

3.1.2 Intervjuer ...15

3.2 Urval ...17

3.3 Teman för bearbetning av intervjuerna ...17

3.4 Reliabilitet och validitet ...18

3.5 Forskningsetiska reflektioner ...18

3.6 Metoddiskussion ...19

4. Teoriredovisning ...20

4.1 Socialkonstruktivism ...20

4.2 Professionsteorier ...22

5. Resultat av litteraturstudie och intervjuer med äldrepedagogstudenter ...24

5.1 Litteraturstudie ...24

5.1.1 Kännetecken på en profession ...25

5.1.2 Professionalisering ...27

5.1.3 Semiprofessionella ...30

5.2 Intervjuer men äldrepedagogstudenter ...31

5.2.1 Äldrepedagogens arbetsuppgifter ...31

5.2.2 Äldrepedagogisk kompetens ...31

5.2.3 Äldrepedagoger som yrkesgrupp ...32

5.2.4 Yrket äldrepedagog ...34 6. Analys ...35 6.1 Ny yrkesgrupp ...35 6.2 Samhörighet ...38 6.3 Kunskap ...39 6.4 Oklar yrkesroll ...42

6.6 Olika arbetsuppgifter ...44

6.7 Tredje året ...46

7. Slutdiskussion ...48

1. Inledning

Svensk äldreomsorg måste utvecklas och förändringsarbetet bör vara en konstant pågående process. Ett sätt att hålla processen igång är att utöka äldreomsorgssek-torn och ge plats för nya kompetenser. Många menar att det finns ett behov att identifiera nya kompetenser och yrkesroller i äldreomsorgen och flera diskussio-ner förs om vilken typ av kunskap som behöver utvecklas. Det finns representan-ter för olika synsätt på kunskaps- och kompetensutveckling inom äldreomsorgen där en del i högre omfattning än andra betonar forskning som bas för kunskapsut-veckling. Andra väljer att fokusera på kunskap anskaffad genom praktisk erfaren-het och goda förebilder (Johansson 2002).

Malmö högskola startade hösten 2003 äldrepedagogutbildningen som ett försök att lämna ett bidrag till lösningen på det sedan länge diskuterade behoven av kompetenshöjning inom vård och omsorg av äldre människor (www.edu.mah.se1_). Äldrepedagogutbildningen såg vi som ett redskap till ett förändringsarbete i äldre-omsorgen och som nyexaminerade äldrepedagoger blev begrepp som professio-nellt förhållningssätt och kvalitetshöjande praktiskt arbete viktiga. Hur en yrkes-grupp blir mer professionell i sitt utövande är en diskussion som pågår inom många grupper på arbetsmarknaden (Selander 1989). Frågor kring begreppet pro-fession har under lång tid varit föremål för forskning och försök att ange de vä-sentligaste definierande egenskaperna i ett yrkes professionalisering har gjorts av många forskare (t.ex. Abbott 1988 & Brante 2005). Vi är intresserade av att titta på vilka omständigheter som finns för utvecklandet av en äldrepedagogisk profes-sion. Kort sagt handlar frågan om huruvida det går att fastställa om äldrepedagog-yrket har påbörjat vägen mot en professionsutveckling eller inte?

1.1 Problemformulering

Utvecklandet av en ny profession förutsätter att yrket tillskrivs de kännetecken och kompetenser som utmärker en profession. Dessa kännetecken och kompeten-ser bidrar till att yrkesområdet får en förhöjd kunskapskärna (Brante 2005). För vissa yrken är frågor kring yrkeskompetens och yrkesidentitet tämligen oproble-matiska. Det finns arbetsuppgifter som kräver särskild yrkeskunskap som omvärl-den förväntar sig att yrkesgruppen är bärare av yrkeskårens bild av sig själv stäm-mer med efterfrågan på dess kunskap och kompetens. Det finns också yrken som gör det svårare att avgränsa vilket kompetensområde kåren innehar och vad som kan förväntas av dem, en sådan yrkesgrupp är äldrepedagoger.

Frågor kring professionalisering och om äldrepedagoger uppfyller de i litteraturen uppställda kriterier som kännetecknar en profession är något som denna studie kommer att behandla. Professionaliseringsprocesser tar lång tid och det är många kriterier som måste uppfyllas för att utifrån professionsforskningen få kalla sig en profession. Vi anser att de kriterier som finns idag skapar dominansprocesser och blir centrala i sin slutenhet genom att vissa yrken gynnas och andra utesluts. Det vill säga kriterier som stänger ute många yrkeskårer. 2000-talet behöver titta framåt och ett nytänkande måste ske.

1 _{Internet 4}

1.2 Syfte

Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur en grupp äldrepedagogstudenter upple-ver sin kommande yrkesroll och hur professionsutvecklingen för äldrepedagoger ser ut. Vi söker kunskap om det komplexa och svåråtkomliga fenomen som professionsutveckling och professionalisering är. Frågor kring professionalisering och vilka förutsättningar/hinder som finns för utvecklandet av en äldrepedagogisk profession är begrepp vi tittat närmre på.

1.2.1 Frågeställningar

• Hur uppfattar äldrepedagogstudenterna sin blivande yrkesroll och sina framtida arbetsuppgifter?

• Vilka kriterier i den vetenskapliga forskningen sägs vara vägledande för att ett yrke skall få använda benämningen profession och hur kan dessa kriterier kopplas till äldrepedagogers utveckling mot en profession?

1.3 Förförståelse

Författarna till denna uppsats är båda utbildade äldrepedagoger och har även gått den ettåriga påbyggnadskursen äldrepedagogisk fördjupning. Tiden innan äldre-pedagogutbildningen arbetade vi som undersköterskor i äldreomsorgen och såg tidigt ett behov av att identifiera nya kompetenser och yrkesroller i äldreomsor-gens organisation. Det var vår önskan om att förändra och förbättra omsorgen av äldre människor som gjorde att vi sökte oss till äldrepedagogutbildningen. Intresset för professionalisering och professionsutveckling väcktes genom våra tidigare erfarenheter som undersköterskor. Frågeställningarna kring ämnet var inte klara men vi insåg att det fanns flera faktorer som påverkar en professions fram-växt i äldreomsorgen. Vi har stannat vid frågor kring omsorgens professionalise-ring och synen på professionalitet inom organisationen av olika anledningar. En av dem är en personlig frågeställning utifrån att själv ha bytt identitet från under-sköterska till äldrepedagog. Vår roll som äldrepedagoger inverkade naturligtvis på intresset att undersöka just formandet av en äldrepedagogisk profession men vi tror inte att den förkunskapen påverkar undersökningsresultatet negativt. Tvärtom har vår kännedom om äldrepedagogisk utbildning gjort det lättare att inför under-sökningen formulera relevanta frågeställningar. Eftersom uppsatsen handlar om äldrepedagogsrollen och äldrepedagogers upplevelse av denna ligger studiens fo-kus på äldrepedagogernas egna subjektiva bedömningar.

1.4 Centrala begrepp

En allmän förklaring till de begrepp som används i studien kommer att redovisas i kommande avsnitt detta för att på bästa sätt tillgodogöra sig uppsatsen och förstå de tolkningar och slutsatser som kommer att presenteras.

Äldrepedagog - En yrkesexamen tillräknad efter en tvåårig högskoleutbildning där möjligheten finns att komplettera med en äldrepedagogisk fördjupning på ett år. Äldrepedagogen arbetar utifrån en pedagogisk grundsyn och arbetsuppgifterna

består bland annat av att tillsammans med äldre människor och deras nätverk motverka psykisk och fysisk ohälsa (www.edu.mah.se2).

Profession - En profession är i allmänt språkbruk detsamma som yrke. I samhälls-vetenskaplig terminologi ofta snävare definierat som yrke, vars auktoritet och status bygger på hög formell utbildning, ofta universitetsbaserad (www.ne.se3). Professionalisering - En process som leder till att en yrkesgrupp tillägnar sig de kännetecken och den kompetens som är utmärkande för en profession. Ofta ge-nom att kombinera yrkesverksamhet med lång högskoleutbildning och forskning. Leder ofta till legitimation och yrkesgruppens monopol på yrket (www.ne.se4). Professionell - Någon utför en uppgift på ett fackmässigt godtagbart sätt något yrkesmässigt som även kan utföras amatörmässigt, ofta med betydelse av skick-lighet (www.ne.se5).

1.5 Disposition

Studiens följande delar inleds med en bakgrund där en kartläggning gjorts av den forskning som tillsammans med den äldrepedagogiska tillbakablicken utgör en del av underlaget. En redogörelse av de metoder som använt för att samla in empirin presenteras och även urvalet gällande intervjupersonerna. Nästa kapitel är en re-dovisning av studiens teorier. Sedan presenteras resultatet av den insamlade empi-rin och efter det avsnittet görs en analys av studiens alla delar där den vetenskap-liga kunskapen och övrigt material ställs mot varandra. Uppsatsen avslutas med en slutdiskussion där studiens slutsatser läggs fram samtidigt som en återkoppling görs till syfte och frågeställningar.

2. Bakgrund

Avsnittets bakgrund syftar till att ge en förförståelse för det valda undersöknings-området och den kontext ämnet befinner sig i. Syftet med bakgrunden är även att lägga tyngd på de perspektiv som är viktiga för läsarens förståelse inför de kom-mande delarna av uppsatsen.

2.1 Äldreomsorgens fält

Svensk äldreomsorg började i mer modern form växa fram alldeles efter förra se-kelskiftet. I början av 1900-talet inträffade en uppgörelse med det förindustriella samhällets fattigvård och ålderdomshemmet föreföll som idealet. Ifrågasättandet av denna äldreomsorgsform kom omkring 1950 och från denna tid växte sig hemmaboendeideologin stark (Lill 2007). Under uppbyggnaden av hemtjänsten var en stor del av personalen hemmafruar. Äldreomsorgens kunskapskultur kan därför sägas vara baserad på kvinnors vardagskunskaper eller husmorskompeten-ser. Arbetet med den äldre jämställdes med hushållsarbete och kategoriserades som naturligt och okvalificerat med påföljden att ingen formaliserad kunskapsbas

2 _{Internet 4}

3 _{Internet 8} 4 _{Internet 6} 5 _{Internet 7}

krävdes för yrkesutövarna. Amatörismen blir i och med detta den huvudsakliga kunskapsbasen (Törnquist 2004).

Hemtjänstens traditionella innehåll kan allmänt sätt delas in i uppgifter av servi-cekaraktär och uppgifter som är mer inriktat mot personlig omvårdnad. Med ser-vicekaraktär menas praktiskt hjälp med hemmets skötsel, hjälp med inköp och tillagning av måltider. Med personlig omvårdnad menas de insatser som därtill behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan handla om hjälp att äta och dricka, klä sig, sköta personlig hygien, bryta isolering och upp-leva trygghet och säkerhet i det egna hemmet (Lill 2007). Bender (1994) skriver om hemtjänstpersonalen som en splittrad yrkeskår med varierande utbildnings-bakgrund, yrkeserfarenheter och arbetsuppgifter. Författaren påpekar att hem-tjänstens organisation präglas av omorganisationer och att resultatet kan bli att hemtjänstpersonalens kompetens försvinner i förändringsverksamheten och förblir oidentifierad. Konsekvensen är att yrkesrollerna kan urskiljas som oklara. Arbetet i hemtjänsten är ett slitsamt kvinnodominerat yrke med dålig betalning och till-träde till vetenskaplig utbildning för hemtjänstpersonalen har varit relativt låg (a.a.).

Personalen inom vård och omsorg för äldre är Sveriges största yrkeskår med cirka 185 000 anställda år 2006. Dessa personer ger stöd och hjälp till cirka 250 000 personer som är sextiofem år och äldre (Socialstyrelsen 2007). Den stora grupp yrkesutövare som innehar dessa arbetsuppgifter utgörs av vårdbiträden och under-sköterskor. Yrket vårdbiträde kräver formellt endast motsvarande grundskole-kompetens. Tidigare fanns inom sjukhusvården yrkeskategorin sjukvårdsbiträde men denna har avskaffats sedan mitten av 1990-talet (Ahnlund & Johansson 2006). För yrket undersköterska finns det flera gymnasieutbildningar bland annat omvårdnadslinjen. Denna är en yrkesutbildning på tre år som på försök inleddes 1988 och den tvååriga sociala servicelinjen samt vårdlinjens hälso- och sjukvårds-gren (Bender 1994).

I Socialstyrelsens lägesrapport för 2006 Vård och omsorg om äldre dras slutsatsen att all personal bör ha en definierad lägsta yrkeskompetens, att utbildningssyste-met måste ses över och att villkoren för utvecklandet av arbetsplatslärandet måste förbättras. I rapporten framhålls att den fortsatt låga andelen yrkeskompetent om-vårdnadspersonal inverkar negativt på kvalitetsutvecklingen. Trots olika sats-ningar de senaste åren har andelen med formell yrkesförberedande utbildning bland de månadsanställda inte ökat. Denna utveckling är ett allvarligt hot mot kvaliteten inom vården och omsorgen. För att öka förekomsten av yrkesutbildade bör därför olika åtgärder övervägas. Staten bör vidta åtgärder för att öka utbudet av yrkeskompetent omvårdnadspersonal (Socialstyrelsen 2007).

Lill (2010) betonar att en tydlig professionsprofil i äldreomsorgen behöver arbetas fram där det mest väsentliga i omsorgsarbetet måste utkristalliseras. Frågorna som måste ställas enligt författaren är vilken profession i äldreomsorgen som skall vecklas och professionaliseras eller är det så att det egentligen handlar om att ut-veckla en ny profession. De yrkeskategorier som finns representerade inom det som sammanfattningsvis bedöms som äldreomsorgen är av skiftande slag. Den stora gruppen utgörs av vårdbiträden och undersköterskor men socialarbetare, lä-kare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, äldrepedagoger och arbetsterapeuter är också verksamma i arbetet med de äldre (a.a.).

I betänkandet I den äldres tjänst. Äldreassistent - ett framtidsyrke (SOU

2008:126) rekommenderas en kompetensreform för att kvalitetssäkra omsorgen och förtydliga vilken kompetens omsorgspersonalen behöver. Genom att i första hand utgå från äldre personers behov av värdighet, trygghet och kvalitet i den om-sorg och vård som finansieras av kommunerna har nationella yrkeskrav formule-rats. För att få genomslag för de nationella yrkeskraven föreslås att kravet om kompetens regleras i lag. De som har kompetens som motsvarar de nationella yr-keskraven ska få ett kompetensbevis och yrkestiteln äldreassistent. Omsorg ska vara äldreassistentens huvudsakliga och specifika kompetensområde, kompletterat med vissa vårduppgifter. Utbildningsvägen är en gymnasial utbildning med inrikt-ning mot arbete för äldre och vänder sig både till ungdomar som ska välja gymna-sieutbildning och till dem som vill utbilda sig i vuxen ålder (SOU 2008:126).

2.2 Intervjuer med representanter vid Malmö högskola

Två personer intervjuades, båda verksamma på Malmö högskola fakulteten för Hälsa och samhälle. Informant ett arbetade med utvecklingen av äldrepedagogut-bildningen och undervisar på utäldrepedagogut-bildningen. Informant två är

enhets-chef/kvalitetskoordinator och arbetade vid tiden för starten med frågor kring äld-repedagogutbildningen. Frågor som ställdes till intervjupersonerna (bilaga 2) be-handlar bakgrunden till varför lärosätet startade äldrepedagogutbildningen och hur högskolan ser på äldrepedagogernas framtid både utbildningsmässigt och yrkes-mässigt.

Initiativtagarna till äldrepedagogutbildningen vid Malmö högskola, fakulteten för Hälsa och samhälle, såg brister i kompetensen hos den befintliga personal som arbetade inom äldreomsorgen och ansåg att frågor rörande äldreomsorgen var viktiga att lyfta fram. ”Att få lov att dö frisk var, allvarligt talat, en del av de

vi-sioner vi hade” (Informant 2). Detta och den dåvarande debatt som fanns kring äldrefrågorna var några av de faktorer som ledde fram till utvecklingen av äldre-pedagogutbildningen. Debatten handlade om huruvida äldreomsorgen var förbe-redd på det faktum att antalet äldre i samhället ökade och att de mångkulturella frågorna inom äldreomsorgen skulle få större fokus. Det var dags att inte endast satsa på vård och omsorg utan på något annat så som det förebyggande arbetet. Informanterna betonade att aktuella utredningar lade tyngdpunkten vid hur viktigt livets sociala innehåll är och att äldre är i stort behov av social stimulans. Något som befintliga tjänster i äldreomsorgen inte kunde tillgodose ”en brist upptäcktes,

brist på upplevelser för äldre” (Informant 1). Informanterna ansåg att äldrefrågan var viktig och att ett behov fanns att öka kompetensen i äldreomsorgen.

Olika uppfattningar fanns kring vem utbildningen skulle vända sig till. Skulle ut-bildningen vara en komplementär utbildning till andra utbildningar inom äldre-omsorgen eller skulle den ersätta basutbildningarna med inriktning mot äldre? Ett ersättande Malmö högskola inte ställde sig bakom då det innebar att äldrepedago-ger skulle utföra omsorgsarbetets basuppgifter. Syftet med utbildningen var att den skulle öppna upp för nya kompetenser och arbetsuppgifter i äldreomsorgen, inte ersätta arbetsuppgifter som redan utfördes. Utbildningen skulle vända sig till personer som hade praktisk erfarenhet från äldreomsorgen och som önskade vida-reutbilda sig och få nya arbetsuppgifter. Det visade sig dock att det inte skulle bli så. I den första gruppen äldrepedagoger kom studenterna från helt andra sektorer vilket i början blev bekymmersamt eftersom utbildningen byggde på förutsätt-ningarna att studenterna skulle ha omsorgserfarenhet. Högskolan menar att de

kanske vände sig till en grupp som inte ville vidareutbilda sig och om de haft de ambitionerna skulle de ha fullföljt dem tidigare. I dag är äldrepedagogutbild-ningen två år med möjlighet att bygga på med en äldrepedagogisk fördjupning men högskolan ser inte det som en omöjlighet att i framtiden slå ihop de båda och göra den treårig. Utbildningen lades inte på tre år från början just med tanke på tidigare argument som var att den praktiska erfarenheten skulle väga tungt och att arbetsmarknaden kanske inte var redo att ta emot de färdigutbildade äldrepedago-gerna.

Processen att starta upp en ny utbildning kan vara trög och högskolorna anklagas oftast för att de ”ligger i bakvattnet i förhållande till verksamheterna, i den här

processen låg Malmö högskola i frontlinjen istället” (Informant 2). Malmö hög-skola ställde frågan till Kommunförbundet i Skåne om de var intresserade av att utbildningen startade eftersom det efter utbildningen behövdes en arbetsmarknad som var villig att ta emot äldrepedagoger. Ett intresse fanns men Kommunförbun-det ansåg att Kommunförbun-det behövdes ytterligare två år att bearbeta idén. Malmö högskola tyckte det var för lång tid och körde igång utan medverkan från andra aktörer. Detta menar högskolan att det kan finnas synpunkter på så här i efterhand men säger samtidigt att om ett behov identifierats så uppstår det ett dilemma. Antingen agerar man utifrån den vetskapen eller så väntas de verksamheter in som ska an-ställa. I detta fall hoppade Malmö högskola över de tröga processerna och ansåg att det inte var läge att vänta utan de startade hösten 2003. Anledningen till det beslutet var behovet som fanns att utveckla nya kompetenser inom äldreområdet och de var inte ensamma om den åsikten. Andra stora aktörer på området som Socialstyrelsen och Kommunförbundet höll med om att det fanns ett behov men att det inte var det samma som att de lokala aktörerna inrättar de tjänster som be-hövs efter avslutade studier.

När vi ställde frågan om fakulteten funderade på om äldrepedagogyrket kunde ingå i en professionaliseringsprocess fick vi svaret att man alltid tänker på det när en ny utbildning startar men att processen mot professionalisering är komplicerad. Anledningen till komplexiteten är att professionsforskningen är stränga i sina kri-terier och att det inte är många yrken som uppnår krikri-terierna, ett av de yrken som inte gör det är socionomerna. Informanterna menar vidare att professionalisering är en sak och att profession är en annan och poängterar att de ville öppna upp för nya kompetenser i äldreomsorgen. Yrkestiteln är äldrepedagog eftersom utbild-ningen leder till en äldrepedagogexamen något som inte varit en självklarhet. Högskoleverket hade planer att ändra examensnamnet till högskoleexamen med inriktning mot äldrepedagogik vilket hade tagit bort förutsättningarna för yrkesti-teln äldrepedagog. Om en ny profession ska skapas krävs det en yrkestitel, hade den tagits bort hade många av äldrepedagogernas förutsättningar att komma in på arbetsmarknaden försvunnit.

2.3 Äldrepedagogutbildningen

När Malmö högskola startade äldrepedagogutbildningen stod andelen äldre i Sveriges befolkning inför en kraftig ökning och pensionsavgångarna bland per-sonal i äldreomsorgen förväntades tillta. Dessa faktorer tillsammans innebar att efterfrågan på personal inom äldreomsorgen väntades bli stor. Att det krävdes nyanställning till nuvarande funktioner var ett faktum men det var även så att Malmö högskola såg ytterligare en utveckling av äldreomsorgen i form av nya kompetenser och yrkesroller. En förening av samhällsvetenskapliga, humanistiska

och vårdvetenskapliga kunskaper ansåg man krävdes och dessa nya yrkesroller och kompetenser skulle möjliggöra en sådan förening. (www.edu.mah.se6). Det huvudsakliga syftet med Malmö högskolas satsning var att förbättra äldreom-sorgen genom att förbereda för nya yrkesroller inte bara inom den offentliga sek-torn utan även inom den privata seksek-torn och i frivilligorganisationer. Utbildning-ens mål (se bilaga 3) är att ge studenten bred kunskap om åldrandet som en kultu-rell, social och biologisk process. Via studierna ska studenten lära sig att med pe-dagogiska metoder ge stöd till äldre och deras anhöriga. Det pepe-dagogiska arbetet ska skapa förutsättningar som ger den äldre socialt innehåll i vardagen men även trygghet och hälsa. Det äldrepedagogiska inslaget ska vara ett komplement och stöd till äldreomsorgens nuvarande funktioner och till andra yrkesgrupper inom vård och omsorg. Det äldrepedagogiska arbetet skall bygga på ett förebyggande och hälsofrämjande arbete med äldre människor och målet är att stärka den soci-ala, psykologiska och medicinska förmågan (www.edu.mah.se7_).

Äldrepedagogisk fördjupning

Hösten 2008 kom möjligheten att bygga på den tvååriga äldrepedagogutbild-ningen med en äldrepedagogisk fördjupningskurs på ett år. Kursen ger en fördju-pad kompetens i äldrepedagogiskt arbete. Centrala moment är projektledning, kommunikation, samtalsmetodik och handledning. Utbildningen förbereder äldre-pedagogerna för ett förändringsarbete genom projektmetodik och utvecklandet av en kritisk förståelse av de organisationer, privata såväl som offentliga, där socialt arbete med äldre bedrivs (www.edu.mah.se8).

2.4 Äldrepedagogföreningen

Äldrepedagogföreningen är en ideell förening som startade våren 2005 av de två första äldrepedagogklasserna på Malmö högskola. Det är en organisation för yrkesverksamma äldrepedagoger, studerande och andra som är intresserade av äldrepedagogik. Syftet är att fungera som ett nätverk för både

yrkesverk-samma och blivande äldrepedagoger. Föreningen arbetar med att sprida kunskap om äldrepedagogik och för att skapa forum för kunskapsutbyten. De arbetar också med att sprida information och kunskap om äldrepedagogyrket till framtida ar-betsgivare och andra grupper. Ett forum är hemsidan där medlemmar kan logga in och läsa månadsbrev, diskutera i medlemsforum och mycket mer, nyheterna är tillgängliga för alla. Föreningen följer utvecklingen för äldrepedagogers yrkesroll i Sverige och drar nytta av varandras erfarenheter och idéer

(www.aldrepedagogerna.se9). Äldrepedagogföreningen är en viktig förutsättning för att den äldrepedagogiska yrkesgruppen skall få ett fäste ute i arbetslivet. Ge-nom föreningen håller äldrepedagogerna ihop och förser varandra med informa-tion rörande anställningar och fortsatt kompetensutveckling.

2.5 Äldrepedagoger som yrkesgrupp

För att få inblick i vad en äldrepedagog kan arbeta med har vi tagit del av äldrepe-dagogföreningens exempel på äldrepedagogiska arbetsuppgifter, samt deras kart-läggning av utexaminerade äldrepedagoger och vad de gjort efter sin examen. Av 82 studenter som lämnat Malmö högskola sedan 2003 med en examen hade

6 _{Internet 4} 7 _{Internet 4} 8 _{Internet 3} 9 _{Internet 1}

ningen i sin kartläggning november 2008 nått 76 stycken. De kom fram till att 17 arbetar som äldrepedagoger, 15 studerar på tredje fördjupningsåret, 14 önskar jobba som äldrepedagoger och att de resterande 30 gör annat. Föreningens kom-mentarer till siffrorna är att det kan låta lite att endast 17 har arbete men att det kan ha olika anledningar. En av dem är att äldrepedagogerna inte är en homogen grupp, utbildningen har en stor åldersspridning. En annan är att många yngre stu-denter valt att läsa vidare på andra utbildningar. Att yrket är nytt är en utmaning och gör det svårare att hitta arbete. Anställningarna för äldrepedagoger är många gånger i form av projekt. En annan faktor är att utbildningen endast finns i Malmö vilket gör att den geografiska spridningen av äldrepedagoger inte blir stor. Mycket kan ha hänt sedan kartläggningen gjordes men siffrorna är trots det intressanta och föreningens kommentarer visar vilka omständigheter det finns kring äldrepedago-gernas möjligheter till arbete. Nedan visas äldrepedagogföreningens lista över äldrepedagogiska arbetsuppgifter (www.aldrepedagogerna.se10_).

– Hälso- och aktivitetsinspiratör i kommunernas öppna förebyggande äldreverk-samhet och på äldreboenden, planera, organisera och leda dagverkäldreverk-samhet, aktivi-tetssamordnare på seniorboenden eller träffpunkter.

– Samtalsgrupper och individuella samtal, samordnare av anhörigstöd, utbildning, rekreation, initiera anhöriggrupper, leda samtal, organisera utbildningsinslag, in-formera om kommunens och andra aktörers stöd.

– Uppsökande verksamhet, skapa nätverk och möjligheter till kontakt mellan äldre som bor hemma eller mellan äldre på särskilt boende.

– Samordnare av samarbete mellan kommuner, frivilligorganisationer och bostadsbolag.

– Arrangera utbildningsinslag, seminarier och coachning för personal av alla kate-gorier om åldrande, bemötande, demografi mm.

– Äldreombud, eget företag, projektledning.

2.6 Äldrepedagogik i utveckling

I januari 2006 beviljades medel från Malmö högskola fakulteten för Hälsa och samhälle för pedagogiskt utvecklingsarbete inom området äldrepedagogik. Arbe-tet resulterade i en studie som vänder sig till äldrepedagoger verksamma i organi-sationen detta för att få information om det faktiska äldrepedagogiska arbetet som utförs (Hallstedt, Högström & Nilsson 2006).

Projektets resultat är planerade att användas för att närmare definiera äldrepeda-gogens arbetsfält och arbetsinnehålldels utifrån det faktiska äldrepedagogiska arbetet som utförs, dels utifrån en analys av möjliga arbetsuppgifter. Därmed kan dessutom teorigrunden för äldrepedagogiken som disciplin utvecklas och utbild-ningens pedagogiska modell och dess innehåll få en tydligare form.

Studien belyser några karakteristiska drag som kan symbolisera äldrepedagogiskt praktiskt arbete, som att äldrepedagogerna alltid har nära till handling, coachning,

äldrepedagogen som igångsättare och skapande av nätverk med mera. Hallstedt, Högström & Nilsson (2006) skriver att utifrån intervjuerna framkom det att kom-munikation i sin direkta roll är central och att det faktiska arbetet är att underlätta och stödja. För informanterna var det viktigt att ha en inverkan på den gemen-samma synen på äldre människor i samhället, inte minst påverka den dominerande uppfattningen om äldre i äldreomsorgen. Många äldrepedagoger ser sig själva i en position mellan traditionella sätt att arbeta i äldreomsorgen och i fronten av äldre-pedagogiken (a.a.).

Äldrepedagogiken är avskild från allmänpedagogiken via sin inriktning mot äldre, socialpedagogiken genom att det inte primärt är utsatta människor i brukligt syn-sätt. Det handlar om en normal utsatthet det vill säga risker som åldrandet kan medföra (Hallstedt, Högström & Nilsson 2006). I studien framkommer några pro-visoriska kännetecken om disciplinen äldrepedagogik. Författarna poängterar att det är det relationella som är grunden för äldrepedagogiken det vill säga det emo-tionella utbytet bygger på en relation på subjekt – subjekt nivå. De betonar slutli-gen att det centrala i äldrepedagogiken är att finnas för kollektivet och i synnerhet att finnas för individen i kollektivet (a.a.).

Enligt Hallstedt, Högström & Nilsson (2006) pekar intervjuerna på ett påtagligt samband mellan utbildning och äldrepedagogisk praxis. Praxisen kommer i sin tur att inverka på utbildningen. Feedback från fältet är en viktig källa till förändring av utbildningen samtidigt som diskussionen om äldrepedagogikens innehåll inom utbildningen kan bidra till produktiv utveckling av praxisen.

2.7 Pedagogy for de elderly – distinctive features and praxis

I denna essä beskriver Hallstedt, Nilsson & Högström (2009) äldrepedagogik som disciplin och redogör för begreppet professionalisering kopplat till äldrepedago-ger. Författarna betonar att äldrepedagogyrket ännu inte är etablerat och att det kommer ta tid innan detta sker. Närbesläktade yrken som socialarbetare, sjukskö-terskor och arbetsterapeuter betraktas, trots att de är väl etablerade yrken, som semiprofessioner. I studien har äldrepedagoger verksamma ute i organisationen skildrat sina synpunkter på äldrepedagogik och det framkommer att informanterna anser att deras yrke ännu inte är fullständigt definierat.

Hallstedt, Nilsson & Högström (2009) belyser att det centrala i äldrepedagogiken är kommunikation och målet är att etablera symmetriska relationer där likvärdiga parter genom argumentation skall nå samförstånd. Informanterna poängterar att en faktor som skiljer dem från andra professionella yrkesgrupper i äldreomsorgen är att de inte ser den äldre som sjuk. I studien framläggs de förslag som informan-terna anser vara centrala värden i äldrepedagogik. Som att möta den äldre som individ, att se personen inte problemet, ta den äldres perspektiv och arbeta tillsam-mans med den äldre personen. I vissa fall kan äldrepedagoger inneha en position där de arbetar nära andra yrkesgrupper och att de därför måste hålla sig till organi-satoriska krav. När de tilldelats en avancerad tjänst och inte följer arbetsuppgifter tilldelade från arbetsplatserna beskriver äldrepedagogerna ofta sig själva som fria agenter. Som fri agent kan de därför införa och sprida äldrepedagogiska idéer i olika delar av äldreomsorgen (a.a.).

Författarna påpekar att en prominent attityd i relationen till äldre personer är att äldrepedagogerna ser sig själva som katalysatorer för något värdefullt i den äldres

liv. Det faktiska arbetet är att underlätta den äldres vardag och vara ett stöd. Varje situation har sina egenskaper som äldrepedagogen får ta i beaktning, inte minst när hennes eget deltagande berörs. Ett viktigt beslut är att vara uppmärksam på när det är dags att dra tillbaka stödet och låta de äldre själv hålla projekten igång. Paradoxalt nog är det yttersta målet för äldrepedagogen att sträva efter att göra sig överflödig.

Hallstedt, Nilsson & Högström (2009) belyser en annan aspekt av professionalise-ring. Eftersom yrket är ungt och ännu inte fastställt är det en utmaning för varje enskild äldrepedagog att forma sin yrkesroll. Författarna har sett ett par goda ex-empel på personlig utveckling och yrkesmässig befordran. De anser att en del i socialiseringsprocessen naturligtvis sker i organisationen där äldrepedagoger fak-tiskt tagit plats. Författarna påpekar dock att det ännu inte finns många förebilder att följa för den nyligen utexaminerade äldrepedagogen men menar samtidigt att den grupp äldrepedagoger som arbetar i organisationen är i växande antal. Efter-som det ännu inte finns så många äldrepedagogiska arbetsbeskrivningar finns det en frihet att göra en egen tolkning av arbetet. Enligt Hallstedt, Nilsson & Hög-ström (2009) är äldrepedagogföreningen en viktig part iprocessen för professio-nalisering och utbildningsprogrammet är den andra viktiga parten. Utbildningen ger en teoretisk grund för utvecklingen av yrket. De yrkesverksamma äldrepeda-gogerna uppmanas att informera om sitt arbete och ett annat tillfälle när detta kan göras är vid de fem veckors fältstudier som ingår i utbildningen. Det finns alltid flöde av erfarenheter från fältet till utbildningen. Författarna betonar att det är när kraven från det professionella fältet möter akademisk utbildning som en omvand-ling av yrket sker.

En central roll i processen för professionalisering är äldrepedagogföreningen som spelar en betydande roll i identitetsskapandet för studenter och äldrepedagoger. Föreningen bidrar till att göra yrket och utbildningen känd för en bredare publik, informerar om landsomfattande lediga platser för äldrepedagoger och om hög-skolekurser relevant i området. Ett annat exempel på dess arbete är kampen för skydd av yrkestiteln äldrepedagog. Därtill finns här en potential att utarbeta etiska regler som styr det äldrepedagogiska arbetet (Hallstedt, Nilsson & Högström 2009).

2.8 Tidigare forskning

I genomgången av tidigare forskning presenteras utredningar och rapporter som har till syfte att ge en bild av de omständigheter som har betydelse för en yrkes-grupps professionsutveckling i en organisation. Mer specifikt berör forskningen yrkesgrupper som är verksamma inom vård och omsorg. Tidigare forskning har till uppgift att kartlägga det fält som studiens ämne berör och påvisa vilka resultat forskningen kommit fram till på det valda området.

2.8.1 Ideal och verklighet. Debatten om professionalisering inom äldreom-sorgen

I sin studie diskuterar Bender (1994) för- och nackdelar med en professionalise-ring av hemtjänsten och granskar några av de teoretiska perspektiv som dominerar forskningen om den kommunala äldreomsorgen. Studien har tilldragit sig i drygt två år. Tyngdpunkten har lagts vid en genomgång av tidigare forskning om hem-tjänst, litteraturstudier och två intervjuundersökningar. Den första

intervjuunder-sökningen utfördes med personer som har strategiska positioner inom socialför-valtningen och lång erfarenhet av hemtjänstverksamhet såsom chefsbefattningar i organisationen. Intervjuer har även utförts med hemvårdsassistenter som har en längre erfarenhet av hemtjänst. Parallellt med projektet har två undersökningar med enkäter genomförts. En enkätundersökning som vände sig till hemvårdsassi-stenter arbetande i socialförvaltningen och den andra studien är en intervjuunder-sökning med fokus på äldre människors sociala kontakter i servicehus.

De olika perspektiven som idag innehas av forskarna bidrar till motsägande upp-fattningar i debatten om professionalisering inom äldreomsorgen (Bender 1994). En del forskare menar att professionalisering kan vara positivt för personalens kompetensutveckling och självkänsla men kan samtidigt leda till att äldre männi-skor får svårare att få sina önskemål uppfyllda och behandlas med ett kyligare professionellt uppträdande. Den status som yrkesutövarna får gör att omsorgstaga-rens kunskaper om sin situation får marginell betydelse, den professionella vet bäst och omsorgstagaren tolkas som hjälplös. Andra forskare poängterar att den formella utbildningen ökar rutiniseringen av arbetet genom att personalen lärs upp till att tänka och agera utifrån värden som bygger på vetenskapens rationalitet. Kunskap om omsorg är inte förenligt med formell utbildning det är något som personalen tillskriver sig via erfarenhet. Professionalisering har dessutom blivit ifrågasatt utifrån bland annat ett marxistiskt perspektiv. De professionella yrkesut-övarna betraktas som ombud för den kapitalistiska staten. Genom professionalise-ring stimuleras en form av institutionell kontroll. Därtill menar somliga feminister att en professionalisering förstärker de manligt styrda ideologierna som motiverar kvinnors lägre status på arbetsmarknaden. Då det görs en koppling mellan profes-sionella yrkesroller, manliga roller, icke profesprofes-sionella yrkesroller och kvinnliga roller. Följden av professionalisering blir att de minst glamorösa arbetsuppgifterna avskiljs och överlåts till lägre yrkesutbildad kvinnoarbetskraft. Detta innebär att yrkena i omsorgen kommer att fragmenteras (Bender 1994).

Flera äldreforskare betonar de negativa följderna med en professionalisering av hemtjänstverksamheten (Bender 1994). De ser risker med att yrket avfeminiseras, byråkratiseras, rationaliseras, fragmenteras och specialiseras om personalen blir mer professionell. De förklarar omsorgens säregna förutsättning med antagandet att personalens kön är väsentligt. Negativa följder som kommer att drabba hem-tjänstverksamheten om den blir mer professionell utgår ur ett kvinnligt perspektiv. Forskarna uttrycker oro för en mer instrumentell karaktär av arbetet där de kvinn-liga egenskaperna får svårt att finna utrymme. En professionalisering skulle ske efter manligt mönster det vill säga de egenskaper som av tradition har tillmätts kvinnorollen såsom empati, vänlighet, tålamod och sympatisk förståelse skulle tryckas tillbaka. Således skulle en avfeminisering av arbetet innebära en försäm-ring av hemservicekvalitén. Av den orsaken tar de ställning för erfarenhetsbaserad kunskap och motsätter sig utveckling av teoretisk kunskap (a.a.). Författaren un-derstryker att forskarna var okritiska till teorier kring manligt och kvinnligt trots betydelsen för analysen av varför hemtjänstverksamheten hotas av försämring om personalen blir mer professionell. Ingen av forskarna gör en empirisk prövning av könsrollsdebatten innan man fastslår att det har betydelse. I litteraturen lovprisas forskarnas förslag om manligt, kvinnligt, professionell och icke professionell till pedagogisk sanning. Författaren påpekar att i hennes intervjuundersökning ges exempel på att manliga assistenter stereotypt använder både kvinnliga och man-liga förhållningssätt i arbetet. Det verkar snarare vara föreställningar om manligt respektive kvinnligt beteende i chefsrollen som formar attityder. Författaren

po-ängterar att det är tänkbart att yrket präglar arbetet mer än könstillhörigheten. Det blir då snarare en strukturell fråga än en fråga om kön eller genus. En kvinna som arbetar som snickare måste tillskriva sig snickarens kompetens, liksom en man som arbetar som vårdbiträde måste lära sig dessa yrkesegenskaper (a.a.).

2.8.2 Äldreomsorg – Om makt, genus, klass och känslor i ett yrke I sin bok Äldreomsorg diskuterar Lill (2010) om maktrelationer och äldreomsor-gens feminina profil och väcker frågor om både arbetets organisering och om-sorgsarbetets status. Författaren gör gällande att bilden av kvinnlig omsorgsfullhet skapar hinder för en förändring inom äldreomsorgen. För att komma bort från föreställningar om omsorgens kvinnliga grund är det tvunget att införa ett mer teoretiserande perspektiv på förhållandet emellan omsorgsapparaten som struktur och det individuella känsloarbetet. Författaren resonerar kring hur föreställningar om omsorg som en kvinnlig praktik medverkar till en feminiserad organisations-kultur och hur det utvecklas till ett särskilt arbetsklimat inom äldreomsorgsarbetet. Dominansen av kvinnor inom yrkeskåren har en stark historisk förankring vilket författaren anser kan härledas till föreställningar om att det hos kvinnan finns en medfödd förmåga att ge omsorg. Således inte förvånande att omsorgsarbetet i hu-vudsak utförs av kvinnor (a.a.).

Lill (2010) understryker att det har betydelse att den litteratur som finns inom om-rådet reviderar sin strikt feminina framtoning av omsorg. Det kategoriskt feminina i omsorgen kan närmare bestämt utgöra ett hinder för omorganisation och para-digmskifte inom äldreomsorgen. Författaren diskuterar och väcker frågan om vad det menas med en professionalisering av äldreomsorgen? När frågan om profes-sionalisering kommer upp blir det följaktligen intressant att försöka lokalisera behovet av en profession. Det är viktigt att yrkesgrupper får en sådan kompetens att det på allvar skapas förutsättningar för bildandet av en profession och dessa former för professionalisering ställer krav på både högskoleutbildning och forsk-ning (a.a.).

2.8.3 Vad ska man kunna och hur ska man vara

Törnquist (2004) har genomfört en avhandling om enhetschefer och vårdbiträdes yrkeskompetens som är verksamma inom äldreomsorgens särskilda boendefor-mer. Studiens empiriska material består av historiska och nutida nationella och kommunala styrdokument och av intervjuer och observationer. I centrum är frå-gan om vilken yrkeskompetens som krävs för enhetschefers och vårdbiträdens arbete i de särskilda boendeformerna. Studiens syfte är att beskriva och analysera hur yrkeskompetens uppfattas inom äldreomsorgens särskilda boendeformer. För-fattaren betonar att före 1900-talet fanns ytterst få vetenskapliga studier gjorda med inriktning på yrkesgrupper inom äldreomsorgen. Under 1990-talet och senare har det emellertid skrivits ett antal avhandlingar som behandlar äldreomsorgens yrkesgrupper och deras yrkesroll. Det är främst yrkesverksamma inom hemtjäns-ten som studerats. Forskning som handlar om arbetet inom särskilda boendefor-mer är begränsat till ett fåtal studier (Törnquist 2004).

Ett av avhandlingens huvudresultat visar att enhetschefer och vårdbiträdens per-sonliga kompetens uppfattas som viktigare än formell utbildning och yrkeskun-skap. Om det inte finns emotionell förmåga och ansvarsförmåga så skulle det egentligen inte vara möjligt att anställa någon, trots formell utbildning och

kunskap. Det empiriska materialet förtydligar en diskrepans mellan hur yrkes-grupperna talar om sin yrkeskompetens och det arbete som utförs. Resultatet av författarens forskningsgenomgång ger en indikation att vårdbiträdets yrkeskom-petens utgår från den erfarenhet som hon/han förväntas ha från sin vardag och från relationen med den äldre. Yrkeskompetens tillskrivs därmed i arbetet och läraren är den äldre som vårdbiträdet möter i sitt dagliga arbete. Principiellt kan sägas att skolförlagd utbildning får en underordnad roll. Enligt forskningsgenom-gången bör även den skolförlagda utbildningen relateras till och ta exempel av verksamheten. En verksamhet som tydligt är baserad på ett verksamhetsbaserat lärande menar Törnquist (2004) ställer krav på ledarskap som konkret arbetar med kompetensutveckling.

2.8.4 Akademisering och professionalisering – barnmorskans utbildning i förändring

I denna avhandling har barnmorskans utbildning stått i fokus. Utbildningen har belysts utifrån de förändringar som utgår från de utbildningssystem som barnmor-skeutbildningen var och är del av men även av förändringar inom den yrkesverk-samhet till vilken barnmorskeutbildningen är knuten. Avhandlingen vilar på hy-potesen att både reformer inom utbildningssystemet och förändringar som berör yrket har ställt barnmorskeutbildningen inför uppgiften att anpassa och förändras i förhållande till dessa. Hermansson (2003) skriver att genom historien har sam-hället haft kontroll genom sin reglering, i form av barnmorskereglementen över såväl barnmorskans utbildning och dennes yrkesverksamhet. Detta har bidragit till att barnmorskeyrket genom åren varit ett väldefinierat, skyddat och avgränsat verksamhetsområde. Författaren framhäver att utvecklingen av barnmorskans verksamhet är nära förknippad med den samhällsstruktur, tradition och kultur den vuxit fram ur och är verksam i.

Avhandlingen visar att barnmorskans utbildning och yrke alltid varit sammanflä-tande med varandra och att den akademisering av utbildningen som de båda hög-skolereformerna krävt varit en lång och periodvis besvärlig process. Hermansson (2003) poängterar att trots två högskolereformer som båda haft forskningsanknyt-ning har man ännu inte inom barnmorskeprogrammen lyckats tydliggöra det spe-cifika kunskapsområde och den vetenskapliga grund som yrkesverksamheten och utbildningen ska vila på. Enligt författaren betyder det att barnmorskan som via sitt yrkesmonopol fortfarande har en autonom ställning inom sitt yrkesområde saknar den vetenskapliga kunskapsbas som spelar nyckelrollen för både profes-sionens särart men också för att upprätthålla en specifik yrkesjurisdiktion. Förfat-taren understryker att om barnmorskeyrket även i framtiden skall bibehålla sin självständiga position tvingas även utbildningen svara upp mot dessa krav. Aka-demiseringsprocessen i betydelsen utveckling av en för professionen utmärkande kunskapsbas och en egen disciplin måste således påskyndas och ges möjligheter på ett helt annat sätt än hittills.

3. Metod och urval

Studiens empiriska data är utvald för att på bästa sätt försöka svara på det syfte och de frågeställningar studien har. Metoderna som används är litteraturstudie och kvalitativa intervjuer. Kapitlet avslutas med en metoddiskussion som har till syfte att redovisa de ställningstaganden som togs inför val av forskningsmetod.

3.1 Val av forskningsmetoder

Metodval är ett val som kan skapa ett metodologiskt dilemma utifrån den utma-ning som kan förekomma när forskaren ska skapa insikt i när och hur metoder av skilda slag skall användas. Enligt Edvardsson (2003) skall utredaren, när syfte och frågeställning finns, tänka ut den med tillgängliga resurser mest lämpliga metodik för att uppnå syftet och besvara frågeställningarna. Information som är allsidig, relevant och preciserad söks som balanseras utifrån frågeställningarna och kopp-las därmed till dem. Frågeställningar och syfte skall vara precist angivet det ska styra arbetet samt besvaras så långt som möjligt. Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen (2006) framhåller att det inte finns endast en saliggörande metod utan att val av metod bör bestämmas av forskningsproblemet och teori inte av metoden själv. Som forskare vill vi upptäcka och förstå forskningsfenomenet och hoppas få en bild av forskningsområdet. Design av forskningsstrategi och tillvägagångssätt var något vi noggrant funderade på innan insamling av datamaterialet påbörjades. Detta gjordes eftersom det inte är en självklarhet hur forskaren ska gå till väga när studiens arbete inleds. Ett av studiens syften är att undersöka hur äldrepedagog-studenter som ännu inte påbörjat praktiskt konkret arbete uppfattar sina blivande äldrepedagogiska arbetsuppgifter. En möjlig undersökningsmetod är fokuserade gruppintervjuer som är en metod där en grupp under en samtalsledares vägledning diskuterar ett givet ämne under en begränsad tid där målet är att åstadkomma en fri diskussion som rör ämnet. Fokuserade gruppintervjuer är en intervjumetod där vår roll som forskare är nedtonad och där vi inte går in med tillrättaläggande frå-gor (Morgan 1988). Med fokuserade gruppintervjuer hade det eventuellt varit möjligt att komma åt informanternas berättelser utan att vara alltför styrande i frågeställningarna men vi ansåg att det inte skulle ge den djupinsikt som eftersträ-vades. Målet med kvalitativ forskning är att skapa djup och bred förståelse för den sociala världen och för att nå den djupinsikt som eftersträvas användes kvalitativa intervjuer. De kvalitativa intervjuerna är en forskningsmetod som har till uppgift att samla in viktig empirisk data vilket görs via en speciell form av samtal. Kvali-tativa intervjuer har vissa fördelar i och med den direkta kommunikationen och den direkta kontakten mellan intervjuaren och den som intervjuas (Starrin & Renck 1996).

3.1.1 Litteraturstudie

Med litteraturstudien ville vi införskaffa kunskap i det undersökta ämnet detta för att lättare identifiera de kännetecken som utmärker en profession. Avsikten med att utföra en litteraturstudie är att beskriva, utveckla och fördjupa kunskapen som finns i ett ämne och ta del av skrifter som redan existerar. Metoden innebär att forskaren har ett strukturerat arbetssätt. Det skapas samtidigt en bild över valt äm-nesområde och i vilken omfattning det finns tidigare forskning på området (Fri-berg 2006).

I enlighet med Friberg (2006) eftersöktes vetenskaplig litteratur som stämde in på det ämne studien berör. Detta var i början av arbetsprocessen omfattande och det krävdes tid för en noggrann genomgång av de databaser som innehöll relevant information. I sökandet efter vetenskapliga artiklar är det av vikt att de är skrivna efter bestämda regler detta för att de ska anses vara vetenskapliga. De ska för-medla ny kunskap och vara skrivna i ett format där vissa moment ska finnas med som till exempel artikelns syfte, metod och resultat (a.a.). De databaser som bear-betades var CINAHL där man hittar artiklar, boktitlar och avhandlingar inom

äm-nena omvårdnad och hälsa och PubMed som är en internationell artikeldatabas med ett brett utbud ämneskategorier. Även Libris användes för att hitta referens-material från svenska universitets- och högskolebibliotek. En stor mängd litteratur studerades för att nå insikt och förståelse i ämnet och få ett grepp om fenomenet. Rapporter, artiklar, böcker och forskningsprojekt har gåtts igenom för att söka efter det material som kan kopplas till studiens ämne. Vissa begrepp har under arbetets gång blivit mer centrala och lotsat oss in på det område som rör forman-det av en profession. Litteraturgenomgången har gjort att vi skapat oss en bild av det studerade ämnet, där de skriftliga källorna tillsammans med intervjuerna gett oss essensen till analysen av uppsatsen.

Innan sökandet efter referenser startade gjordes ett antal förberedelser, som val av databas, val av sökord och synonymer, men även en undersökning av de olika söktekniker som finns för respektive databas. För att få en hanterbar litteratur-genomgång inleddes arbetet med en kartläggning av den litteratur som är skriven om professionsutveckling och ett selektivt urval gjordes. Ett urval som måste gö-ras eftersom mängden av tillgänglig information inte skulle kunna bearbetas på ett korrekt sätt i studien (Robson 2002). Det är viktigt att granska utvalda texter för att försäkra sig om vad analysen i respektive arbete handlar om. Genom att göra det införskaffas en bättre förståelse kring den litteratur som hittats och forskaren kan på så sätt lättare besluta om litteraturen passar den egna studiens syfte (Fri-berg 2006).

Vid arbetet med en uppsats, rapport eller en avhandling är det viktigt med kun-skap i hur man söker efter referenser och hur man får idéer om bra källor (Robson 2002). För det ändamålet bokades tid för handledning i informationssökning på biblioteket vid fakulteten för Hälsa och samhälle på Malmö högskola. Tillsam-mans med en bibliotekarie utarbetades relevanta sökord och kunskap inhämtades i systematisk informationssökning. Sökord som användes var kopplade till ämnets inklusionskriterier som var profession, professionsutveckling, professionsteori och professionalisering, orden användes som sin helhet men även i flera olika kombi-nationer. Litteraturgenomgången gav oss möjlighet att identifiera de hinder som finns kring skapandet av en profession och som var relevanta för studien. Genom-gången gjordes även som ett stöd för att hitta huvudrubrikerna till intervjufrågorna i de båda intervjuguiderna. Formandet av intervjuguiden genomfördes parallellt med litteraturgenomgången detta för att frågorna i guiden skulle komma så nära ämnet som möjligt. En djupdykning i litteratur och dokument som rör äldrepeda-gogutbildningen gjordes för att i uppsatsen kunna presentera en bred bild av ut-bildningens innehåll och målsättningar.

3.1.2 Intervjuer

Svårigheter som kan uppstå i en intervjuprocess är förhållandet mellan närhet och distans alltså relationen mellan forskare och informant. Andersson & Persson (1999) skriver om begreppsparet närhet och distans som ger anledning till sam-mankopplingar åt många olika håll. Samsam-mankopplingar som kan sättas i relation till informanten, empirin och materialet till texten, teorin, till resultatet och så vi-dare. Enligt författarna måste den enskilde forskaren skapa såväl närhet som di-stans i förhållandet till studieobjektet och hur det faktiskt görs kan variera. Vårt engagemang i ämnet kan ha påverkat både informanterna och intervjustilen som var personlig och engagerad snarare än passiv och neutral. Likaså har det varit

angeläget för oss att försöka synliggöra våra egna värderingar innan intervjuerna tog plats.

I studien genomfördes fem kvalitativt öppna intervjuer med äldrepedagogstuden-ter som var i slutet av sin utbildning och som sammanhängande gått den tvååriga grundutbildningen och var på väg att avsluta det tredje fördjupningsåret. Urvalet var systematiskt då vi bestämt oss för att intervjua studenter och inte äldrepedago-ger verksamma ute i organisationen Valet att inte intervjua verksamma äldrepeda-goger gjordes för att de representerar organisationen som kan ha gett sin definition av vad som är äldrepedagogiska arbetsuppgifter. Vi tänkte noga igenom hur många intervjuer som måste utföras för en bra analys och för att ge studien tillför-litlighet. De som genomfördes ansågs vara tillräckliga för att hitta ett djup och därmed dra slutsatser som tillsammans med litteraturstudien möjliggjorde en bra analys. Hur många intervjuer som måste utföras för att empirin ska ges hög grad av tillförlitlighet är alltid ett dilemma för forskaren (Denscombe 2000). När de fem intervjuerna genomförts visade det sig, i enlighet med vår plan, att informan-terna framförde liknande synpunkter det vill säga att inga nya uppfattningar i äm-net tillkom. Utifrån samtalen drar vi därför slutsatsen att fler intervjuer inte hade tillfört fler dimensioner i ämnet det vill säga att materialet hade nått en mättnad. Vid intervjutillfällena användes inspelningsutrustning för att ta vara på så mycket som möjligt av intervjuerna och på det sättet ge en fullständig dokumentation. Intervjuerna transkriberades sedan i sin helhet av författarna, även anteckningar gjordes. Det insamlade datamaterialet behandlas konfidentiellt, inspelningen, tran-skribering och anteckningar har förvarats inlåsta i skåp på ett sådant sätt att endast uppsatsskrivarna har tillgång till dem. Vetskapen fanns att inspelningen av inter-vjuerna endast fångade upp det talade ordet och utelämnade den ickeverbala kommunikationen och andra kontextuella faktorer (Denscombe 2000). För att för-söka få med även det som inte sades bestämde vi oss för att vara två vid intervju-tillfällena. Intervjuaren fokuserade på intervjufrågorna och den andre fokuserade på att observera omgivningen och ta anteckningar. Samtliga informanter gav sitt samtycke till inspelningen både vid bokningen och vid intervjutillfället.

Inför intervjuerna med äldrepedagogerna användes en guide (bilaga 1) som bestod av fyra rubriker vars uppgift var att säkerställa intervjuns struktur. Områdena var äldrepedagogers arbetsuppgifter, äldrepedagoger som yrkesgrupp, yrket äldrepe-dagog och äldrepeäldrepe-dagogens kompetens. Intervjuguider används som stöd för att ringa in studiens huvudsakliga syfte och för att vara till hjälp i strävan att få svar på det studerade ämnet (Starrin & Renck 1996). Samtidigt som vi använde oss av guider som stöd i intervjusituationen var informanterna fria att svara utanför mal-len. Valet av en öppen och halvstrukturerad intervjuform användes för att ge in-formanterna möjlighet att svara reflekterande och vidare ge dem möjlighet att tänka igenom sina svar (Levin 2008). Den öppna formen användes också för att informanterna skulle ges möjlighet att prata fritt om ämnet och ge oss sina spon-tana åsikter kring det som diskuterades. Den flexibla intervjuformen gav oss som intervjuare möjlighet att ställa spontana följdfrågor till informanterna vilket for-made intervjusituationen och ledde in oss på information som var relevant för stu-dien. Informanterna hade uppmanats att avsätta cirka en timme för intervjuerna och vi träffade äldrepedagogstudenterna i ett seminarierum på deras studieplats. Samtidigt informerades de om bakgrunden till undersökningen, dess syfte och hur intervjuerna skulle användas.

3.2 Urval

Vi kan se en del problem där forskaren måste handskas med val av undersök-ningspersoner, i studien tillämpades inte en slumpmässig urvalsmetod utan en direkt förfrågan till äldrepedagogstudenterna gjordes. De kvalitativa djupintervju-erna tillämpades på studentdjupintervju-erna utan att det i förväg arbetats fram några specifika kriterier. Atturvalspersonerna valdes av oss gjorde att det blev ett subjektivt ur-val. Det vill säga i ett subjektivt urval väljer forskaren medvetet vissa informanter därför att det bedöms sannolikt att just dessa ger den mest värdefulla data (Dens-combe 2000). En anmärkning som kan läggas fram mot urvalsförfarandet är att det inte genomfördes en slumpmässig selektion bland studenterna. I urvalsgrup-pen fanns det cirka femton studenter och de som valdes hade vi haft sporadisk kontakt med under våra egna studier i socialt arbete vid Hälsa och samhälle. En tänkbar konsekvens av vår äldrepedagogiska närvaro kan ha varit att informan-terna upplevde sig pressade både av vår tidigare kontakt och av att vi var där som äldrepedagoger med syftet att få en definition på äldrepedagogiska arbetsuppgif-ter.

Under helaintervjuprocessen med äldrepedagogerna fanns en medvetenhet att förfarandet var komplicerat och att de svar informanten gav på frågorna kunde vara styrda av faktorer kring den interaktion vi som äldrepedagoger tillsammans utgjorde. Med styrning menas, i vilken grad informanterna leds in på svaren och hur mycket spelrum de har inom frågornas ramar. Det är viktigt att personen som intervjuar är medvetna om den inverkan den kan ha på de svar informanterna ger (Denscombe 2000). Eftersom det var studenternas egna subjektiva bedömningar på äldrepedagogiska arbetsuppgifter som eftersöktes är vår uppfattning att vi inte påverkat studenternas bedömningar i någon riktning. Intervjuformen var öppen och för att undvika styrning av svaren var informanterna som vi tidigare nämnde fria att svara utanför den mall som intervjuguiden representerade.

3.3 Teman för bearbetning av intervjuerna

För att systematiskt bearbeta och analysera studiens intervjuer använde vi oss av de teman som efter noga bearbetning återfunnits i empirin. Det systematiska te-maarbetet är ett viktigt stöd i kartläggningen av intervjumaterialet (Olsson & Sö-rensen 2001). Att arbeta fram teman i de transkriberade intervjuerna kan göras på olika sätt, till exempel varje rad för sig där resultatet blir små enheter eller så kan man välja att arbeta med större textmassa, som hela satser. Som forskare arbetar man med att kartlägga projektets helhet genom att leta efter begrepp, dessa be-grepp är till hjälp i utkristalliseringen av de dimensioner som ger studien ett kva-litativt värde (a.a.). Arbetet med att söka efter teman i forskningsmaterialet ger forskaren möjligheten att se innehållet som en helhet vilket är viktigt i uteslutan-det av information som inte ingår i studiens ursprungliga frågeställning (Kvale 1997). De teman som hämtas ur materialet blir överskrift i studiens analys och används för att identifiera och synliggöra informantens intervjusvar och vad som är viktigt i de svaren. Vad informanten uppehåller sig kring och kanske upprepade gånger återkommer till avgör vilka teman som är viktiga. Informantens tankar och funderingar visas i det insamlade materialet och hjälper forskaren att hitta materi-alets röda tråd, att tematisera är ett sätt att skapa kännedom om sammanhanget (Starrin & Renck 1996).

I sammanhanget gällande användandet av teman är det väsentligt att diskutera om det är etiskt riktig att plocka ut vissa delar i en intervju och använda sig av dem

utan att presentera materialet i sin helhet. Kvale (1997) argumenterar för just ett sådant dilemma och menar att den typen av bearbetning gör att en spännande tolk-ning och analys av ett forsktolk-ningsmaterial är möjlig om det sätts i ett historiskt el-ler socialt sammanhang. Det är inte möjligt att använda hela intervjumaterialet eftersom det skulle medföra svårigheter med att få en översikt av informanternas åsikter. Efter en noga genomgång av hela intervjumaterialet upptäcktes det att äldrepedagogerna hade en näst intill gemensam syn på äldrepedagogrollen och att svaren i de flesta fall gick i samma riktning. Detta gjorde att vi kände oss be-kväma och säkra i att identifiera och använda delar av underlaget, delar som an-sågs utgöra essensen.

3.4 Reliabilitet och validitet

I analysen av det insamlade materialet har frågan dykt upp om det vi kommit fram till verkligen är sanning och vad är det som gör studien trovärdig? För att tillför-säkra materialets äkthet och kontrollera dess trovärdighet skall forskaren beakta faktorer som kan få betydelser för studiens tillförlitlighet (Robson 2002). I det empiriska materialet ska det finnas belägg för att man gjort en rimlig tolkning och som när det analyseras och ställs mot valda teorier visar på hög grad av autentici-tet (Svensson 1996).

En noggrann genomläsning av alla intervjuer utfördes för att skaffa ett allmänt in-tryck. Det som är viktigt att tänka på är att se och analysera varje intervjutillfälle individuellt för att bedöma reliabiliteten i materialet (Robson 2002). Två forskare tog sig an materialet vilket gav två, kanske inte olika vinklar eftersom vi har samma utgångspunkt men två olika sätt att tolka materialet och från det dra slut-satser. Ett sådant förfarande tror vi styrker studiens tillförlitlighet. I forskarrollen måste vi förlita oss till våra egna förmågor och tro på vår kunskap att tolka råma-terialet och dra trovärdiga slutsatser.

Under arbetets gång har det varit viktigt att ta hänsyn till vår egen centrala roll som hjälpmedel i datainsamlingen, tolkningen och analysen. Vårt sätt att se på världen, vår förförståelse och våra tidigare erfarenheter påverkar vilka frågor som ställs och vilka tolkningar som görs. Thomassen (2007) markerar särskilt omöj-ligheten att vara helt säker på att ett fenomen kopplat till människan är sant efter-som människan är komplex och oöverskådlig och det finns inget sätt efter-som klart bevisar sanningen. Det är viktigt i arbetet med människor att inte tro på en fast sanning utan se till helheten och tro på alla människors olikheter och sätt att rea-gera. Vi är medvetna om att den ena situationen inte är den andre lik och att analysen skall värderas utifrån den kontext den befinner sig i.

3.5 Forskningsetiska reflektioner

Andersson & Svärd (2008) skriver om etiska reflektioner och kontakten mellan forskaren och de människor som det ska forskas kring. De etiska dilemman som kan uppstå med våra intervjufrågor är kopplade till äldrepedagogernas professio-nella roll. Vi har varit noga med hur vi formulerar oss i studien och informanter-nas integritet är viktig för oss. Vid analys av vårt inhämtade empiriska material var vi noga med att inte fokusera på enskilda personer utan på den äldrepedago-giska yrkeskåren. Det är viktigt att diskutera om forskaren kan garantera en av-identifiering av studiens informanter. Efter att noggrant gått igenom det specifika runt informanterna kom vi fram till att en avidentifiering inte kunde göras.

Infor-manter namnges inte i studien, vilket ger en viss grad av anonymitet men äldrepe-dagogutbildningen finns endast på Malmö högskola vilket gör att en identifiering av informanterna är möjlig. Eliasson (1995) lägger tonvikten på att forskningsetik inte endast innefattar respekt för de människor det forskar om och kring utan forskningsetik är också respekt för den egna verksamheten och ett försvar för forskningens heder, dess specifika villkor och grundlägganden värden. Innan studien påbörjades och informanterna kontaktades godkändes den av Malmö högskolas etikprövningsnämnd.11

3.6 Metoddiskussion

Metodavsnittet är ett kapitel om metodologi som ofta är beskrivande. De metoder som tillämpades i studien är beskrivna i metoddelen. Efter noga övervägande har vi bestämt oss för en metoddiskussion kring metodval och alternativa metoder sist i detta kapitel. För att förtydliga syfte och frågeställning är det rimligt att diskus-sionen förs här i metodavsnittet och inte senare i arbetets avslutande diskussions-del. Att det görs tidigt i arbetet gör det lättare att förstå tillvägagångssättet och hanteringen av empiridelen.

Initialt i arbetet väcktes frågan om det utifrån studiens frågeställning är den kvan-titativa datainsamlingsmetoden eller den kvalitativa datainsamlingsmetoden som bäst representerar vår undersökning. Levin (2008) understryker att kvantitativ och kvalitativ metod ofta framställs som otvetydiga begrepp och varandras motsatser. Men detta har alltmer börjat ifrågasättas, vad som menas med kvalitativ respektive kvantitativ metod är inte fullt så självklart som vi ibland vill tro. Djurfeldt, Lars-son & Stjärnhagen (2003) skriver att metodpluralism bör vara en självklarhet bland samhällsvetare. Forskare bör ha kunskap om och helst också behärska en rad olika metoder. När forskaren står inför ett konkret problem måste denna börja med att ställa sig frågan vilken som är den bästa kombinationen av metoder för att studera ett problem (a.a.). En metodstrategi som eventuellt förtydligat arbetets problemställning hade varit en kombination av djupintervjuer och enkätundersök-ningar. En så kallad triangulering det vill säga en kombination av metoder. Fler tänkbara undersökningsmetoder vore kombinationen av fokuserade gruppinter-vjuer och kvalitativa intergruppinter-vjuer. Fokus grupper är bra när det gäller att få fram deltagarnas åsikter och erfarenheter och kompletterar personliga intervjuer. En sådan triangulering var dock inte möjlig eftersom intervjupersonerna vid tiden för undersökningen befann sig på olika geografiska platser.

Persson (1999) poängterar att vetenskapssamhällets demarkationslinje är rena och raka endast i läroböckers kontrollerade värld. Uppdelningen i kvantitativa och kvalitativa metoder är betydligt mer problematiskt än vad som antyds i den i och för sig förnuftiga men förenklade uppdelningen i kvantitativa och kvalitativa data. På ett mångtydligt sätt menar författaren förbinder uppdelningen i kvalitativa och kvantitativa metoder också skilda kunskapssyner och skilda uppfattningar om forskningens och forskningsanvändandets roll i samhället. Kvantitativa metoder svarar stundtals mot en positivistisk vetenskapsideal och ibland inte. Författaren understryker att kvalitativa metoder kan kopplas samman med en konstruktivistisk syn på kunskap samtidigt som kvantitativa metoder kan uppfattas som samhälls-konserverade. Kvalitativa metoder kan även emellanåt ses som mer kritiska