Jag är mer än min yrkesroll! : Betydelsen av etnicitet i mötet mellan socionom och klient

Akademin för hälsa, vård och välfärd

JAG ÄR MER ÄN MIN YRKESROLL!

Betydelsen av etnicitet i mötet mellan socionom och klient

ABDULRAHMAN, HELIN

HAMADA, NOOR

Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå

Högskolepoäng: 15 hp

Program: Socionomprogrammet

Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete

Handledare: Jonas Stier Seminariedatum: 2021-01-14 Betygsdatum: 2021-01-25

JAG ÄR MER ÄN MIN YRKESROLL

- Betydelsen av etnicitet i mötet mellan socionom och klient Författare: Helin Abdulrahman & Noor Hamada

Mälardalens högskola

Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet

Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Hösttermin 2020

SAMMANFATTNING

Sverige anses idag vara ett av de EU-länder med den högsta andelen individer med utländsk bakgrund. Sverige är därför ett mycket kulturellt, etniskt, religiöst och socialt heterogent land. Vissa begrepp, som exempelvis ”invandrare”, är därför ofta vaga och negativt laddade identiteter för många individer. Syftet med denna studie var att undersöka hur socionomer med utländsk bakgrund upplever sig bli bemötta av klienter med olika etniska bakgrunder. Syftet har även brutits ner i tre frågeställningar: Skiljer sig bemötandet från klienten

beroende på klientens bakgrund? Upplever socionomen att bemötandet förändras beroende på dennes bakgrund? På vilket sätt menar socionomer att deras sätt att se på sig själva påverkas av klientens bemötande? En kvalitativ metod tillämpades och semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta deltagare. Data analyserades med hjälp av en tematisk analys och de teman som valdes ut var bakgrund, makt, ålder samt att tolerera och förstå. Data diskuterades utifrån ett intersektionellt perspektiv samt med stöd av tidigare forskning. Resultaten visar att respondenterna bedömer att etnicitet i många av fallen inte påverkade bemötandet negativt. Något som påverkade bemötandet i högre grad var socionomens ålder, erfarenhet samt maktpositioner.

I AM MORE THAN MY PROFESSION

- the meaning of ethnicity in the meeting between social worker and client Authors: Helin Abdulrahman & Noor Hamada

Mälardalen University

School of Health, Care and Social Welfare

The Social Work Program, Thesis in Social Work, 15 credits Autumn term 2020

ABSTRACT

Sweden is considered one of the EU countries with the highest proportion of individuals with a foreign background. Sweden is therefore a highly culturally heterogenous country with different ethnicities and religions. Certain terms, such as “immigrants”, are for this reason, often vague and negatively charged identities for individuals. The aim of this study was to examine how social workers with a foreign background experience being treated by clients with different backgrounds. The aim has been broken down into three questions: Does the treatment differ from the client depending on his/her background? Does the social worker feel that the treatment changes depending on his/her background? In what way do social workers believe that their way of looking at themselves is influenced by the client's

treatment? A qualitative method, with semi-structured interviews with eight participants, was used. Data was analyzed using a thematic analysis and the selected themes were background, power, age and to tolerate and understand. Data were discussed from an intersectional perspective and with the help of previous research. The results show that ethnicity in many of the cases did not have a negative impact on how social workers were treated. Something that affected the treatment to a greater extent was the social workers’ age, experience and positions of power.

INNEHÅLL

3.1 Ett intersektionellt perspektiv på socialarbetarens bakgrund ... 8

3.1.1 Maktstrukturer ... 9

3.1.2 Kategori, ett analytiskt begrepp ... 9

3.2 Spegeljaget ...10

4 METOD ... 12

4.1 Val av metod ...12

4.2 Urval ...12

4.3 Datainsamling och genomförande ...13

4.4 Databearbetning och analysmetod ...14

4.5 Etiska ställningstaganden ...15

4.6 Metodens för- och nackdelar ...15

5 RESULTAT & ANALYS ... 18

5.1 Klientens och socionomens bakgrund ...18

5.2 Att förstå och tolerera ...21

5.3 Ålder ...24

6 DISKUSSION... 25

6.1 Resultatdiskussion ...25

6.1.2 Upplever socionomen att bemötandet förändras beroende på dennes

bakgrund? ...26

6.1.3 På vilket sätt menar socionomer att deras sätt att se på sig själva påverkas av klientens bemötande? ...26

6.2 Praktiska tillämpningar och implikationer ...27

6.3 Diskussion av teori och tidigare forskning ...29

6.4 Metoddiskussion ...29 6.5 Etikdiskussion ...31 6.6 Förslag för framtiden...31 7 SLUTSATSER ... 33 REFERENSLISTA ... 34 BILAGA BILAGA A – MISSIVBREV BILAGA B – INTERVJUGUIDE

1

INTRODUKTION

1.1 Bakgrund

Sverige anses idag vara ett av de EU-länder med högst andel individer som har utländsk bakgrund, dessa personer utgör mer än en femtedel av befolkningen. Därmed är Sverige ett höggradigt kulturellt, etniskt, religiöst och socialt heterogent land. Av denna anledning är vissa begrepp som till exempel invandrare och utländska medborgare ofta diffusa och

negativt laddade identiteter för flera individer (Stier, 2019). Många gånger utan att reflektera över det gör människor ständigt och snabbt analyser och kategoriseringar av andra

människor, det kan till exempel ske i skolan men även på jobbet (Stier, 2009). Inom dessa områden kan olika kategorier skapas, såsom lärare och studenter eller socialarbetare och klienter.

Kategori ett återkommande och centralt begrepp i diskussioner om konstruktion och maktstrukturer. Begreppet kategori är analytiskt och anses avse grupper som samhället har skapat. Det finns olika saker eller fenomen som för dessa grupper samman genom att ha vissa saker gemensamt. Dessa grupper skapar en form av logik för människor. Det finns flera olika kategorier, exempelvis är män en kategori och kvinnor en annan, på samma sätt är etnicitet en kategori och kön en annan. Etnicitetskategorin byggs upp av kategorier som svenskar och invandrare, precis som kön byggs upp av man och kvinna, vilket utgör två nivåer av kategorierna. Människor kan även tillhöra flera kategorier, till exempel kan en person som har utländsk bakgrund även tillhöra kategorin kvinna eller man. Det kan även finnas kategorier inom ålder, exempelvis unga och vuxna (Mattsson, 2015). Enligt

Diskrimineringsombudsmannen (2020) är ålder en av de sju diskrimineringsgrunder under diskrimineringslagen.

Eftersom professionella inom socialt arbete ofta har uppfattningar om sexualitet, etnicitet, kön och klass samt bemöter sina klienter utifrån dessa uppfattningar, bidrar detta till att vidmakthålla och återskapa diverse former av förtryck (Mattsson, 2015). På samma sätt kan den professionella tolkas och bemötas utifrån samma princip. Klienterna försöker snabbt analysera och sätta personen framför sig i en kategori, är det en kvinna eller en man? Hur gammal är den professionella? Är det en person med utländsk bakgrund? Även sättet den professionella klär sig, talar eller hur denne för sig i mötet kan väga in. Dessa är faktorer som kan ha betydelse för hur klienten bemöter socionomen.

I socialt arbete sker bemötandet både över telefon och genom fysiska möten. Mattsson (2015) beskriver att det viktiga i socialt arbete sker då socialarbetaren möter klienten. Vidare

framkommer det att socialt arbete anses av många forskare vara en kommunikativ praktik som går ut på att möta människor. Det finns även förslag på en ny socialtjänstlag som sätter

krav på bemötande, detta för att mötet med individen anses vara en av de mest betydande faktorerna för ett arbete av god kvalité (Regeringskansliet, 2020). Socialstyrelsen (2019) belyser också vikten av mötet, en socialarbetare berättar följande ”Ett gott bemötande stannar inte vid en vänlig hälsning utan sträcker sig mycket längre” (s. 80).

I det nya förslaget till socialtjänstlagen diskuteras bemötandet utifrån hur den professionella bemöter klienten och inte tvärtom. I den nya socialtjänstlagen införs det krav på ett

respektfullt bemötande och det förslag som utredningen har är att “Enskilda ska bemötas på ett respektfullt sätt utifrån sina förutsättningar och behov” (Regeringskansliet, 2020, s. 517). Det framgår att dessa regler är basala för kontakter med individer, dock gäller detta endast inom myndighetsutövning, inte andra delar i socialtjänstens arbete.

I mötet med socialtjänsten kan det vara enkelt för klienten att glömma bort att den

professionella, i detta fall socionomen, är mer än sin yrkesroll. Det är viktigt att tänka på att socionomen också är en individ med egna känslor och tankar. Bemötandet som socionomen får som professionell, kan även påverka denne både i sin professionella yrkesroll och i sitt privata liv. Under socionomutbildningen lär studenterna sig mycket om hur de ska bemöta sina klienter på bästa möjliga sätt, det finns mycket forskning och många böcker om ämnet. Däremot upplevdes det som svårt att hitta forskning om hur socionomer bemöts av sina klienter. Det anses finnas en kunskapslucka och utifrån det har ett syfte formulerats och brutits ned till tre frågeställningar.

1.2 Syfte

Denna uppsats belyser mötet mellan socionomer och klienter, detta avser både fysiska möten och möten över telefon. Mer specifikt är syftet att undersöka hur socionomer med utländsk bakgrund upplever sig bli bemötta av klienter med olika etniska bakgrunder.

1.3 Frågeställningar

• Skiljer sig bemötandet från klienten beroende på dennes bakgrund?

• Upplever socionomen att bemötandet förändras beroende på dennes bakgrund? • På vilket sätt menar socionomer att deras sätt att se på sig själva påverkas av klientens

bemötande?

1.4 Centrala begrepp

Klient: Begreppet klient innebär enligt Socialstyrelsen (2013) en brukare som till viss del

med eget deltagande genom återkommande möten får insats eller stöd från anställda inom socialtjänsten.

Rasism: Begreppet ”ras” bygger historiskt på den biologiska förståelsen av kroppen, detta

innebär att olika kroppar ges olika värden beroende på hur de ser ut. Den blonda, vita, hälsosamma, välbyggda ”rasen” har genom tiderna varit överordnad (Mattsson, 2015). Begreppet rasism kan enligt Stier (2009) användas om enskildas avsky mot personer vars kultur eller etnicitet är annorlunda. Det finns fem huvudsakliga antaganden som

rasismideologin bygger på. Det första är att det antas vara rättfärdigt att dela in människor i olika ”raser” beroende på fysiska skillnader, exempelvis hudfärg eller hår- och ögonfärg. Det andra antagandet innebär att det finns samband mellan människans utseende och

exempelvis människans mentala förmågor samt beteendemönster. För det tredje att människor från samma ”rasmässiga” grupp delar dessa beteendemönster. Det fjärde

antagandet innebär att människor delas in i en hierarki utifrån kvalitén på liknande ärftliga egenskaper. Det sista antagandet är att dem människor som befinner sig högt upp i hierarkin får rätten att utnyttja, bestämma över och våldföra sig på dem som är längre ner i hierarkin (Stier).

Socionom: I den här uppsatsen definieras socionom som en person som har avlagt en

socionomexamen på universitet eller högskola i Sverige.

Svensk bakgrund: Personer med svensk bakgrund definieras enligt Statistiska

centralbyrån (2020) som inrikes födda med en förälder eller två föräldrar som är inrikes födda.

Utländsk bakgrund: Personer som har en utländsk bakgrund är personer som är födda

utanför Sverige eller personer som är inrikes födda men har två föräldrar som är födda utanför Sverige (Statistiska centralbyrån, 2020).

2

TIDIGARE FORSKNING

Idag finns en hel del studier och forskning gällande klienter med utländsk bakgrund och hur de bemöts av socialarbetare. Det finns däremot inte lika mycket forskning om hur

socialarbetare med utländsk bakgrund blir bemötta av sina klienter. Att hitta tidigare forskning om detta var utmanande, av denna anledning har vissa artiklar om bemötande inom andra verksamheter inom omsorgsområdet valts. För att hitta dessa artiklar användes Mälardalen Högskolas databas primo. De sökord som användes var bland annat bemötande, klient, utländsk bakgrund, professionell, socialarbetare, social worker, foreign, client och treatment. Den forskning som hittades presenteras i detta avsnitt.

I en intervjustudie med amerikanska socialarbetare med kinesisk invandrarbakgrund av Lin, Chiang, Lux och Lin (2018), var fokus på styrkor och utmaningar med att vara en utländsk socialarbetare. En styrka som socialarbetarna själva såg var att de i kontakten med utländska klienter lättare kunde skapa en relation då de delade språk, kulturella bakgrunder och

värderingar. Det var även enklare för klienten att uttrycka sig själv när socialarbetaren talade samma språk. Det framkom vidare att utländska föräldrar såg en utländsk utbildad

socialarbetare som en förebild åt sina barn. Ännu en fördel var att de utländska

socialarbetarna kunde agera som medlare mellan barnen och föräldrarna. Föräldrarna hade kvar sina traditionella idéer från sina länder, vilka krockade med barnens nya idéer som de hade lärt sig i USA. Socialarbetarna kunde förstå båda sidorna och därmed agera som

medlare. Socialarbetarna berättar vidare att de ofta kunde vara förstående då de kan ha varit med om liknande situationer, en av klienterna berättar följande: “I understand the feeling of separation that families feel from their country of origin. I can identify with those children, too, with my experiences of immigration myself.” (Lin, Chiang, Lux och Lin, s. 107).

Vidare framkommer det att en utmaning med att vara utländsk socialarbetare var att en maktobalans mellan socialarbetaren och klienten kunde uppstå. Ett exempel på en sådan situation berättar en av socialarbetarna är då en äldre klient hade förväntat sig att

socialarbetaren ska respektera klienten och hålla med denne på grund av åldersskillnaden. Klienterna kunde även ha orealistiska förväntningar som att socialarbetaren ska förhålla sig till den kinesiska kulturen, eller att socialarbetaren ska vara förstående när en förälder slår sitt barn. Trots att socialarbetarna kunde vara förstående och såg detta som en styrka, kunde detta ibland bli en utmaning eftersom det ibland kändes som ett krav för socialarbetarna att vara förstående. En socialarbetare berättar att denne ibland behövde lära sig mer om en viss kultur i Kina för att kunna förstå sin klients situation bättre (Lin, Chiang, Lux och Lin, 2018). I kvalitativa fokusgruppsintervjuer med förskolelärare fann Stier och Sandström (2018) att religion, etnicitet och kultur är ofta förekommande ämnen i diskussionerna och de

professionella övervägandena i förskolorna. Stier och Sandström belyser att med tanke på att kulturen är variationsrikt och oftast ett diskuterat begrepp är det inte förvånande att

förskollärarna har olika syn på etnicitet, mångfald, kultur, språk, normer, beteenden och värderingar. Detta kan leda till dilemman och potentiella konflikter mellan förskollärare, föräldrar och barn. Resultatet påvisar även att läroplanen som finns ger lite vägledning och därmed behöver förskollärarna utveckla sina egna strategier för att hantera föräldrars och barns krav och förväntningar. Ett exempel som tas upp är att barn används som kulturella

mellanhänder. Sammanfattningsvis uppger Stier och Sandström att resultatet av det hela blir att förskollärarna använder strategier som möjliggör för dem att undvika ”svåra” situationer vilket i själva verket riskerar att utmaningarna placeras på barnens axlar.

I en studie av Dragojevic och Goatley-Soan (2019) undersöktes amerikanernas attityder till standardamerikansk engelska (SAE) samt nio utländska accenter. Dessa är; arabiska, persiska, franska, hindi, spanska, mandarin, ryska, tyska och vietnamesiska. I studien

framkom att alla personer som hade en utländsk accent upplevdes som svårare att förstå. Det framkom även att det var mer sannolikt att personer som hade en brytning skulle

kategoriseras som utländska snarare än “amerikanska” samt tillskrevs mindre status och solidaritet. Däremot tillskrevs inte alla utländska accenter mindre status, istället uppstod en hierarki. Accenter som exempelvis franska och tyska klassades som bättre än exempelvis arabiska och persiska, som istället var mer stigmatiserade och associerade med negativa stereotyper. Dragojevic och Goatley-Soan menar att de olika dialekterna delas upp i

kategorier, därefter uppstår en hierarki av dessa kategorier. Denna kategorisering leder i sin tur till att personer med en brytning även tillskrivs en utländsk identitet och stereotypiseras. Genom intervjuer med sjuksköterskor har Deacon (2011) undersökt hur de hanterar

rasistiska kommentarer från patienter som är inlagda på psykiatriska vårdavdelningen. Deacon belyser en erfaren svart sjuksköterskas berättelse där han förklarar följande:

‘like water off a duck's back’ and that he had developed a ‘thick skin over the years’. He contrasted this with his broader social experience, indicating that in other circumstances he would not put up with such harassment (i.e. in situations where people were not mentally ill and could therefore not be absolved) (s. 5).

Sjuksköterskan menar att han över åren blivit hårdhudad, däremot skulle han inte stå ut med rasistiska kommentarer från personer som inte är psykiskt sjuka. Eftersom patienterna är psykiskt sjuka blev det enklare för sjuksköterskorna att på något sätt acceptera eller tolerera rasistiska kommentarer. Sjuksköterskorna lärde sig en form av strategi för att avgöra hur de ska agera, beroende på exempelvis hur sjuk patienten är. Deacon (2011) nämner en annan kommentar från en annan sjuksköterska:

(in relation to experiencing different forms of abuse from patients) told me that he had not ‘developed a thick skin yet – but I know I need to’ because he had felt very upset on several occasions (s. 5).

Oavsett situationen strävade sjuksköterskorna efter att verka lugna, trevliga, tålmodiga, toleranta och respektfulla mot patienten. Detta var betydligt enklare för de erfarna sjuksköterskorna att uppnå, jämfört med de nya (Deacon, 2011).

I en studie av Hällgren (2006) framkommer det att Sverige inte är fritt från rasism och främlingsfientlighet. Vidare framgår det i studien att många unga invandrare känner ett behov av att arbeta mycket hårdare än andra ungdomar för att bli ”fullvärdiga medlemmar” i det svenska samhället. Det var av stor vikt att inkludera specifika minoriteter i studien

att de behandlades annorlunda på grund av sin bakgrund där var och en kunde berätta om erfarenheter av rasism och främlingsfientlighet. De huvudteman som tas upp är bland annat följande: både öppna och dolda aspekter av rasism, behovet av att arbeta hårt för att passa in, betydelsen av språk och att ha ”rätt namn” samt komplexiteten hos ”oss” och ”dem”. Att bli stämplad som “icke-typiskt svensk” satte individerna i en box där de kände sig som ”de andra” som inte kunde tillhöra. Ungdomarna beskriver att de ofta behövde svara på typiska frågor som till exempel “varifrån kommer du på riktigt?” eller “varför gör du på det sättet?”. Vidare berättar ungdomarna att de har lärt sig strategier för att hantera både öppna och dolda aspekter av rasism och fördomar samt menar att de måste vara tuffa om de ska lyckas (Hällgren, 2006).

Tinarwo (2015) försöker med hjälp av intervjuer med zimbabwiska socialarbetare avslöja rasdiskriminering inom den brittiska socialtjänsten. Två socialarbetare berättar följande: Sometimes they can really abuse you, the clients. Telling you to go back to the jungle where you live in trees and all sorts but as a professional you have to make sure that the situation remains under control (s. 712).

When I got here to the UK the service users were not willing to work with black social workers such that they would come up with different stories like, ‘Oh, I don’t understand what they are saying’, ‘Oh, I can’t pronounce their name’ … to try and avoid us … (s. 712).

Socialarbetarna skapade tillsammans “the Zimbabwean Social Workers Association” för att få en känsla av gemenskap. Genom denna förening kunde de prata med varandra när de kände att de behandlades orättvist. De zimbabwiska socialarbetarna betonade även vikten av att ge så bra service som möjligt, oavsett situationen för att inte kunna klandras för klienternas beteende (Tinarwo, 2015).

Ejaz, Rentsch, Noelker och Castora-Binkley (2011) utförde en studie som undersökte ifall utländska vårdarbetare som jobbar inom äldreomsorgen upplevde rasism på arbetsplatsen. Majoriteten av intervjupersonerna uppger att de fick kommentarer om deras etniska

ursprung eller hudfärg från klienterna, däremot tror de inte att kommentarerna sades för att såra deras känslor. Det framkom även att majoriteten såg klienterna som psykiskt svaga, sköra samt att deras nedsatta kognitiva förmåga låg bakom de rasistiska kommentarerna och inte var uppsåtliga. Intervjupersonerna berättar att de ibland kunde få rasistiska

kommentarer från de äldres anhöriga samt av andra kollegor. De intervjuade förklarar vidare att dessa kommentarer var mer skadliga och påtagliga än de från klienterna.

Jönson och Giertz (2013) utförde en liknande studie där intervjupersonerna var utländska och jobbade inom äldreomsorgen. Syftet var att undersöka om utländska vårdarbetare upplevde att deras situation på jobbet var mer problematisk än deras etniskt svenska kollegor. Resultaten visade på att utländsk vårdpersonal upplevde en ökad risk att ha hög arbetsbelastning samt att inte uppskattas av sina medarbetare, samtidigt tydde resultatet på att det finns en minskad risk att bli kritiserad av vårdtagare. Detta kan däremot bero på andra faktorer än just etnicitet, exempelvis ålder och kön. Jönson och Giertz menade att kvalitativa studier som undersöker utländska arbetares arbetsförhållanden har en tendens att

ibland blanda ihop svårigheter som har att göra med etnicitet med svårigheter som har att göra med exempelvis ålder eller kön. Vidare framkommer det att det inte är ovanligt att vårdtagare och deras familjer vägrar ta emot vård från personal med utländsk bakgrund, däremot är det viktigt att ta hänsyn till andra faktorer. Studien belyser ett behov av att ta hänsyn till andra egenskaper än etnicitet, exempelvis ålder, som var den absolut mest relevanta faktorn för diskriminering på arbetsplatsen. Det framkommer att risken för att stöta på etniska fördomar var fem gånger högre i den yngsta gruppen, som är under 30 år. För att sammanfatta visar den ovannämnda forskningen på att rasism, fördomar och kategoriseringar sker dagligen på både direkta och indirekta sätt. Både socialarbetare och klienter kan utsättas för fördomar och stereotypifiering. Denna uppsats samt forskningarna som presenterats ovan fokuserar däremot på socialarbetaren. Det visar sig att både de professionella och ungdomarna som intervjuades, har lärt sig att hantera rasistiska

kommentarer. Socialarbetarna försöker exempelvis hålla sig professionella och respektfulla mot klienterna trots fördomar och diskriminering. Det framkommer huvudsakligen att rasism är vanligt inom socialt arbete och inom omsorgen, däremot framkommer det också att andra faktorer behöver tas i beaktande. Faktorer som exempelvis ålder och kön kan också påverka bemötandet och misstolkas för rasism. Det finns många utmaningar med att vara en utländsk socialarbetare, men även många styrkor, vilka benämns och diskuteras i

forskningen. Detta kommer att vara behjälpligt för att styrka resultat och att dra slutsatser i denna studie.

3

TEORETISKA PERSPEKTIV

3.1 Ett intersektionellt perspektiv på socialarbetarens bakgrund

Begreppet intersektionalitet kommer ursprungligen från engelskans begrepp ”intersection” och betyder skärningspunkt eller korsning. Mattsson (2015) förklarar att översättningen visar på det intersektionella målet, att lyfta fram hur olika maktstrukturer och kategorier påverkar varandra. Vidare beskriver Mattsson att intersektionalitet därmed handlar om att på ett komplext eller dynamiskt sätt analysera maktstrukturer.

Centrala kategorier i intersektionella analyser är etnicitet, klass, kön och sexualitet. Det intersektionella perspektivet visar att kön inte bara utformas utifrån att män och kvinnor ställs mot varandra som skillnader. Mattsson (2015) menar att det finns olika typer av femininitet och maskulinitet samt att dessa konstrueras tillsammans med andra kategorier, såsom klass och etnicitet. Detta innebär att olika femininiteter och maskuliniteter även kopplas till bland annat klassideal eller till vad som anses som normalt för exempelvis svenska män och kvinnor respektive män och kvinnor med utländsk bakgrund.

Mattsson (2015) beskriver att många feminister har kritiserat hur kategorin kvinna har använts på ett för trångsynt sätt. En allvarlig kritik indikerade att genusforskningen endast har haft vita västerländska heterosexuella medelklasskvinnors upplevelser som utgångspunkt i forskningen och på grund av detta osynliggjort samt förtryckt resterande kvinnor. Kritiken började då många grupper av kvinnor inte kunde relatera till de berättelser eller den

forskning som egentligen syftade till att lyfta fram olika kvinnors erfarenheter. Många undrade exempelvis var de svarta kvinnornas berättelser eller tredje världens kvinnors berättelser var, detta för att olika grupper av kvinnor upplever ofta olika former av förtryck. Detsamma gäller även män. Mattsson förklarar detta på följande sätt: “Varken gruppen kvinnor eller gruppen män utgör homogena grupper, utan består av olika grupper av kvinnor och olika grupper av män som lever olika liv och har olika erfarenheter” (s. 20). Detta kan även synas när många kvinnor exempelvis anser sig ha mer gemensamt med män från deras egna grupper än med kvinnor från andra grupper. Alla ovannämnda kategorier som

sexualitet, kön, etnicitet och klass är självständiga kategorier, men samspelar samtidigt med varandra och det är just det samspelet som den intersektionella analysen handlar om

(Mattsson).

Genom människans omedvetenhet och handlingar i vardagen blir individen delaktig i att upprätthålla förtryck och maktstrukturer (Mattsson 2015). När det talas om förtryck och diskriminering tänker människan oftast på rasism, sexism och heterosexism, dessa uttrycks i individens medvetna åsikter och handlingar. Ett öppet och uttalat kvinnoförakt eller ett hatbrott mot homosexuella blir exempel på förtryck som binds ihop med dess extrema former. Dessa tankar framställer en bild om att förtryck handlar om att det förekommer homofober, sexister, rasister och individer med åsikter av extrema drag som merparten väljer att distansera sig till. Det innebär att förtryck förekommer i vardagen och något som alla människor tar del av. Något annat som Mattsson belyser är ett annat diffust förtryck som

finns bland oss individer konstant, vardagsrasismen är ett liknande resonemang som diskuteras. Det som belyses bland annat är ”oviljan att erkänna den roll de egna

handlingarna spelar för diskriminering och ojämlikhet.” (Mattsson, s. 12). Rasism är något som ofta förnekas, det finns ett motstånd mot att erkänna vardagsrasismen som finns. Diskriminering och förtryck fortsätter i och med att människor inte tar ansvar för sina egna handlingar. Individen kan även problematisera och bortförklara det som lyfts fram om rasism och beskyller den andra individen för att förstora sina tolkningar (Mattsson).

3.1.1 Maktstrukturer

Samhälleliga maktstrukturer är tillsammans med det konstruktivistiska perspektivet en viktig och central del inom intersektionalitet. En maktstruktur kan sägas vara de krafter som finns i samhället, som formar olika kategorier och sedan strukturerar dem hierarkiskt

gentemot varandra. Dessa maktstrukturer ligger utanför oss, de ligger på en strukturell nivå i samhället, men vi kan ändå påverka dessa maktstrukturer utifrån sättet vi väljer att agera. Utifrån en strukturell nivå kan det vara enkelt att se de olika maktstrukturerna och

ojämlikheterna mellan de olika grupperna, det är däremot betydligt svårare att se dessa på individnivå då denna nivå är mer komplex. Detta på grund av att alla individer kan träda fram med alla sina likheter och skillnader och därmed osynliggöra strukturella mönster (Mattsson, 2015).

Enligt Mattsson (2015) behöver hänsyn tas till att det är överordnade grupper i samhället, som på grund av sin maktposition, definierar vad som är normalt och inte samt hur världen ska uppfattas. Det är på det sättet vi kan förstå hur maktstrukturer upprätthålls. Inom socialt arbete är det inte endast organisationer och lagstiftningar som definierar vad som ska

uppfattas som normalt eller avvikande, utan även socialarbetarens egna uppfattningar. Förtryck och makt är något som lyfts fram i socialt arbete. Något som har diskuterats mycket är att socialt arbete utmärks av maktstrukturer mellan klienten och socionomen.

Diskussionen uppmärksammas på flera olika håll, bland annat inom socionomutbildningen, praktiska verksamheter, forskning och litteraturer. Det som uppmärksammas är den

maktojämlikhet som finns och knyts samman till socionomens maktposition i förhållande till klienten (Mattsson).

3.1.2 Kategori, ett analytiskt begrepp

Begreppet kategori är ett ofta återkommande och ett centralt begrepp vid diskussion om maktstrukturer och dess konstruktion. Inom socialt arbete är kategorier en viktig del i praktiken. Begreppet kategori syftar till en konstruerad grupp, där olika gemensamma faktorer förs samman för att tillsammans bilda denna grupp. Dessa grupperingar hjälper oss organisera världen, förstå den, tolka den och gör den mer logisk (Mattsson, 2015). Exempel på kategorier är kön och etnicitet, inom dessa kategorier finns det ännu fler kategorier. Kategorin kön byggs utav kategorierna kvinna och man, precis som etnicitet byggs utav exempelvis svenskar och invandrare. Inom socialt arbete skapar socialarbetare exempelvis olika kategorier för olika klienter, detta för att få en klarare bild av vem det är socialarbetaren

arbetar med. Det framkommer vidare att det finns tvingande och valbara kategorier, detta då vissa människor frivilligt tillhör vissa kategorier, medan andra kategorier tillskrivs vissa människor och därmed är tvingande. Exempel på valbara kategorier är när vissa väljer att definiera sig som feminister, tvingade är exempelvis kön, men även socialsekreterare då dessa definieras av experter (Mattsson, 2015).

Mattsson (2015) diskuterar hur ojämlikheten mellan de olika grupperna i samhället skapas och återskapas samt belyser hur organisationer bidrar till detta. Inom en organisation finns det yttre samt inre kategorier, inre kategorier kan till exempel vara fördelningen mellan anställda och chef eller mellan socialarbetare och klient. Yttre kategorier förs istället utifrån in i organisationen och kan hänga ihop med olika kategoriseringar och samhällsstrukturer. De yttre kategorierna och de inre förs samman vid möten mellan socialarbetaren och klienten.

Förutom sina positioner som just socialarbetare och klient bär de med sig olika

kategoritillhörigheter, exempelvis kön och etnicitet, som förstärker ojämlikheten. Av denna anledning är det intersektionella perspektivet intressant inom socialt arbete. I dessa möten skapas även känslan av ett vi och de Andra, som är en viktig del i diskussionen om etnicitet. Vidare beskrivs det hur människor gör för att utveckla känslan av ett jag och en identitet, det så kallade subjektet. Genom att interagera med andra människor och skapa gränser som skiljer oss från dem, utvecklar vi även subjektet. Vidare utvecklar vi subjektet genom att möta personen framför oss och spegla oss i denna person, genom att se likheter och skillnader mellan oss själva och den vi möter (Mattsson, 2015).

”Ras” är inte ett begrepp som i Sverige kan användas lättvindigt, utan är laddat. Begreppet kan, precis som kultur- och etnicitetbegreppen, användas för att belysa och beskriva olikheter mellan människor. Av denna anledning kan detta bidra till en del av den rasifierande

strukturen och legitimera ojämlikhet. Begreppet ”ras” är en konstruktion som skapas på grund av att människor rangordnas och stereotypifieras beroende på bland annat hudfärg På senare tid används begrepp som till exempel kulturell olikhet, etnisk identitet eller

kulturkrock för att beskriva skillnader mellan olika grupper. Baserat på dessa skillnader sorteras människor hierarkiskt där den “vita” kulturen anses vara mer utvecklat och jämställt än invandrade kulturer. Det är även problematiskt med begrepp som etnisk diskriminering och främlingsfientlighet då dessa begrepp tenderar att undgå huvudproblematiken som innefattas i rasistiska föreställningar i samhället. Andra begrepp som argumenteras för istället är rasifiering och kulturell rasism. Rasifiering definieras som bland annat

underförstådda kategoriseringar som normaliserar rangordningen i samhället (Mattsson, 2015).

3.2 Spegeljaget

Scheff och Starrin (2015) beskriver Cooleys teori om spegeljaget. Det framgår att skam och stolthet kan uppstå som en konsekvens av hur en individ ser på sig själv utifrån andras perspektiv. En direkt koppling till stolthet och skam är begreppet spegeljaget, som syftar till självets sociala natur. Det finns tre element inom individens spegeljag: “föreställningen om

hur vi framstår för den andra personen, föreställningen om den andres bedömning, samt någon slags självkänsla, såsom stolthet eller förödmjukelse” (Scheff & Starrin, s. 188). Det andra elementet spelar en stor roll. Det som får oss att känna stolthet eller skam är inte den avspeglingen som vi ser när vi tittar i spegeln. Det som istället får oss att känna skam eller stolthet är intrycket som vi tror andra människor får av oss. Detta syns till exempel då person kan känna skam över att verka feg i jämförelse med en modig person. Vidare framgår det att människor uppfattar sig själva enligt andras bedömning.

Teorin om spegeljaget har vidare utvecklats av sociologen Erving Goffman, som ger många exempel på betydelsen av att individen alltid uppfattar sig själv ur andras ögon, detta belyser Stier (2019) samt Scheff och Starrin (2015). Det framgår däremot att Goffman sällan använde sig av begreppet skam, Goffman använde sig oftare av begreppet förlägenhet. Scheff och Starrin definierar begreppet förlägenhet och kopplar det till känslor av att bli avvisad eller känna sig otillräcklig. Scheff och Starrin menar att: “Skam kan således ses som en

gruppbeteckning på en familj av emotioner och känslor, som uppstår då man på något sätt uppfattar sig själv negativt genom den andres ögon.” (s. 189). Dessa känslor av skam kan uppstå fastän vi endast föreställer oss en negativ reaktion från en annan person.

4

METOD

4.1 Val av metod

Syftet undersöktes med hjälp av en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer användes. Bryman (2011) menar att kvalitativ forskning till skillnad från kvantitativ forskning fokuserar på ord snarare än siffror. Bryman menar på att det inom kvalitativ forskning är deltagarnas perspektiv och uppfattningar som är av stor betydelse. Vidare framkommer det att metoden är tolkningsinriktad, detta innebär att fokus ligger på att förstå den sociala verkligheten utifrån hur deltagarna uppfattar denna verklighet.

Denscombe (2018) uppger att en kvalitativ forskningsstudie tenderar att innefatta färre deltagare. Ett begränsat antal deltagare möjliggör för detaljerade beskrivningar och djupgående studier i en kvalitativ forskning. Eftersom studiens syfte är att undersöka socionomernas upplevelser var en kvalitativ forskningsmetod att föredra. Den kvalitativa metoden är av ett hermeneutistisk synsätt, då det handlar om att tolka och förstå. Det hermeneutiska synsättet utformades enligt Bryman (2011) från början för förståelse eller tolkning av texter, framförallt i teologiska texter. Grunden är att forskaren ska analysera en text och försöka få fram textens innebörd utifrån det perspektiv som dess författare haft, vilket är den centrala idén inom hermeneutiken.

När det talas om induktiva och deduktiva strategier beskriver Bryman (2011) att det är bättre att förstå dessa som tendenser istället för tydliga distinktioner. Larsson (2005) beskriver att det inom kvalitativ forskning finns en möjlighet till att använda sig av både induktiva strategier och jobba mer deduktivt utifrån teoretiska perspektiv. Bryman förklarar att den främsta skillnaden mellan att arbeta deduktivt och induktivt är att ett deduktivt angreppssätt utgår från teori sedan observationer och resultat.

Ett induktivt angreppssätt utgår från observationer och resultat, sedan framkommer en teori. Inom kvalitativ forskning beskriver Larsson (2005) att det är en styrka att induktivt studera ett fenomen utan hypoteser, där teorier huvudsakligen framkommer efter studiens

observationer och intervjuer, detta utgör en naturalistisk metod. Både induktiv och deduktiv strategi användes i denna studie. Detta då det intersektionella perspektivet och teorin om spegeljaget valdes efter insamling av data, däremot har tidigare forskning studerats innan undersökningen påbörjades.

4.2 Urval

I denna studie användes ett icke-sannolikhetsurval. Detta innebär enligt Bryman (2011) att vissa personer har större chans att komma med i studiens urval än andra. Inom

icke-sannolikhetsprincipen rymmer andra former av urval, exempelvis bekvämlighetsurval, vilket användes i denna studie. Enligt Bryman innebär ett bekvämlighetsurval att forskaren väljer

intervjupersoner som finns tillgängliga för studien. Denscombe (2018) tillägger även att det som är av betydelse är att ett bekvämlighetsurval är enkelt, snabbt och billigt.

Enligt Kvale och Brinkmann (2009) bestäms antalet intervjupersoner i en kvalitativ studie genom att “intervjua så många personer som behövs för att ta reda på vad du behöver veta” (s. 129). Det framkommer även att den tid och de resurser som finns tillgängliga påverkar antalet intervjupersoner. Utifrån tillgänglig tid och resurser upplevdes åtta personer som ett rimligt antal deltagare.

Respondenterna i denna studie bestod av fyra kvinnor och fyra män, alla deltagare är mellan 23 - 45 år gamla. Alla deltagare har en utländsk bakgrund och kommer från Palestina, Sierra Leone, Kurdistan, Irak, Iran och Albanien. Vid val av deltagare togs ingen hänsyn till

personernas ålder då ålder inte på förhand var väsentligt för att få svar på studiens syfte och frågeställningar. Däremot togs hänsyn till deltagarnas kön, detta för att kunna se om kön är en faktor till hur socionomer bemöts. Kontaktuppgifter till deltagarna hittades genom bland annat bekanta till vänner som på något sätt i deras professionella och privata liv känner yrkesverksamma socionomer. Vissa deltagare var bekanta till oss, av denna anledning var kontaktuppgifter till dessa personer redan tillgängliga. Därefter kontaktades dessa personer genom mejl och Facebook. Deltagarna tilldelades missivbrev (Se bilaga A) vid första kontakt, därefter diskuterades tid för intervjuer. Intervjupersonerna fick även information om att intervjuerna skulle ske via digitala medier såsom Teams eller Zoom.

4.3 Datainsamling och genomförande

Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Detta innebar att en intervjuguide användes sig av exempelvis en intervjuguide (se bilaga B) innehållandes

allmänna frågor och teman. Det är viktigt att respondenten kan tala fritt och besvara frågorna på sitt eget sätt. Intervjuaren kan utöver de allmänna frågorna i intervjuguiden även ställa följdfrågor baserat på respondenternas svar (Bryman, 2011).

Utformandet av intervjuguiden skapades med hjälp av Kvale och Brinkmanns (2009) förslag på typer av intervjufrågor, några av dessa typer användes som standardfrågor i

intervjuguiden medan andra fanns i åtanke vid behov av följdfrågor. Kvale och Brinkmann tar upp frågor såsom; inledande frågor, uppföljningsfrågor, sonderande frågor,

specificerande frågor och tolkande frågor.

Vid inledande frågor ges intervjupersonen möjligheten att själv återge det som denne

upplever är av betydelse. Ett exempel på en inledande fråga som ställdes var ”Berätta lite om din bakgrund/berätta om dig själv”. Uppföljningsfrågor ger intervjuledaren möjlighet att ställa frågor som inte är med i intervjuguiden men som kan vara av intresse för att besvara syftet, exempelvis frågor som ”kan du berätta lite mer om det?”. Vid sonderande frågor uppger Kvale och Brinkmann (2009) att intervjuledaren söker efter svaren utan att uppge vad som ska beaktas. När intervjupersonens svar är mer allmänt hållna finns det en möjlighet för intervjuledaren att ställa en specificerad fråga för att få en mer detaljerad beskrivning. Tolkningsfrågor handlar om att intervjuledaren formulerar om intervjupersonens uttalande.

Intervjuguiden var anpassad till en semistrukturerad intervju och innehöll bakgrundsfrågor, två huvudsakliga teman och en avslutande del. Frågor som inte var med i intervjuguiden kunde ställas under intervjuernas gång. Antalet följdfrågor skiljde sig från person till person beroende på deltagarnas svar. Under intervjuerna ställdes först allmänna frågor i enlighet med intervjuguiden. Intervjuguiden innehöll nio allmänna frågor. Därefter tog

intervjupersonerna upp sådant som de själva ansåg var viktigt. Relevanta följdfrågor ställdes utefter deltagarnas svar. Den avslutande delen innehöll en allmän fråga som besvarades av vissa deltagare, andra deltagare uppgav att de inte hade något mer att tillägga.

Intervjuerna skedde främst genom programmen Teams och Zoom, vilka är olika program för videosamtal. På grund av tekniska problem skedde en av intervjuerna genom ett videosamtal på Facebook. Utifrån deltagarnas förutsättningar genomfördes intervjuerna under tre olika dagar. Intervjuerna genomfördes av två personer, där en agerade intervjuledare och den andra observatör, som hade möjlighet till att ställa kompletterande frågor samt följdfrågor. Vi genomförde intervjuerna tillsammans i skollokalerna för studenter. Eftersom intervjuerna genomfördes via videosamtal befann sig intervjupersonerna i olika miljöer. Alla intervjuer pågick under 25–40 minuter var. Innan intervjun påbörjades, fick deltagarna frågan om det var okej att spela in intervjun. Intervjuerna spelades in med två telefoner för möjligheten att senare använda inspelningarna till att transkribera materialet. Anledningen till att

intervjuerna spelades in på två telefoner var för att inte riskera att förlora materialet.

Inspelningarna transkriberades av intervjuledaren för att senare analyseras tillsammans med observatören.

4.4 Databearbetning och analysmetod

Bryman (2011) beskriver att den tematiska analysen är en av de vanligaste metoderna när det gäller analysering av kvalitativa data. Att söka efter teman är i grunden en aktivitet som utförs i nästan alla metoder inom kvalitativ analys, exempelvis narrativ analys, grounded theory och kritisk diskursanalys, menar Bryman. Inspelningarna från intervjuerna i denna studie transkriberades för att sedan genomföra en tematisk analys.

Denscome (2018) beskriver att innebörden av en tematisk analys är att identifiera teman som framkommer i forskningen. Att utföra en tematisk analys innebär i grunden att söka efter en enighet i de intervjuer som analyseras. Förekommer det liknande uppfattningar om de olika situationerna? I sådana fall varför? När det förekommer upptäckter som överenskommer med varandra och som orsakas av samma faktorer blir det enkelt att dra slutsatser om vad som är “sant”. I många fall händer det att det inte förekommer upptäckter som

överenskommer med varandra, det är då viktigt att genom tematisk analys ta reda på vilka skillnader det finns samt orsaken till dessa. Vid analyseringen av data i denna studie

identifierades olika teman som ansågs som relevanta och återkommande, detta genom att gå igenom alla transkriberingar och hitta exempelvis upprepade uppfattningar som ansågs som betydelsefulla för syftet. Teman som identifierades är ålder, bakgrund, makt samt att tolerera och förstå.

4.5 Etiska ställningstaganden

Enligt Bryman (2011) finns det grundläggande etiska principer som gäller för bland annat svensk forskning. Dessa principer innefattar exempelvis frivillighet, anonymitet,

konfidentialitet och integritet för alla deltagare. Det är av stor vikt att ta hänsyn till de forskningsetiska principerna, vilka är informationskravet, samtyckeskravet,

konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Enligt informationskravet ska deltagarna i studien informeras om undersökningens syfte. Bland annat innebär informationskravet att deltagarna ska vara medvetna om att deras medverkan är frivillig och att de kan lämna undersökningen utan påföljder (Bryman, 2011). Alla deltagare i denna studie tilldelades missivbrev (se bilaga A) vid första kontakt. I

missivbrevet beskrivs exempelvis studiens syfte, information om att deltagandet är frivilligt samt att deltagandet kan avbrytas om intervjupersonen så önskar. Samtyckeskravet innebär att deltagarna har rätt att bestämma över sitt deltagande i studien (Bryman). Samtycke inhämtades i denna undersökning vid första kontakt då intervjupersonerna tilldelades missivbrev och sedan svarade med ett godkännande. Då ingen av intervjupersonerna är minderåriga krävdes inga samtycken från föräldrar eller vårdnadshavare. Innan intervjun genomfördes fick samtliga deltagare frågan om intervjun kunde spelas in, alla deltagare godkände inspelning av intervjuerna.

Konfidentialitetskravet innebär att alla personuppgifter samt allt material som inhämtas från deltagarna bevaras oåtkomligt för obehöriga (Bryman, 2011). För att uppfylla

konfidentialitetskravet innefattade missivbrevet bland annat information om att deltagarnas personuppgifter kommer att behandlas konfidentiellt. Alla deltagare i denna studie kommer att vara anonyma för läsaren. Alla personuppgifter och material som inhämtas från

intervjupersonerna inför denna uppsats har förvarats enbart åtkomliga för oss och vår handledare. Efter uppsatsens examination kommer allt material, såsom transkriberingar och inspelningar att raderas. Allt material och personuppgifter om intervjupersonerna kommer att enbart användas i forskningsändamål, vilket uppfyller nyttjandekravet. Information om nyttjandekravet beskrevs även i missivbrevet.

4.6 Metodens för- och nackdelar

Det finns alltid både för- och nackdelar med alla metoder, samma gäller för den kvalitativa metoden. En nackdel som kommer upp vid användning av kvalitativa metoder, är att en studie blir väldigt svårt att replikera. Bryman (2011) beskriver att detta beror på att forskare ofta använder sig av ostrukturerade intervjuer och att följdfrågorna blir omöjliga att förutse då dessa förändras beroende på respondentens svar. I denna studie har semistrukturerade intervjuer använts, vilket försvårar en replikation av studien. Trots att studien blir svår att replikera finns det andra fördelar med en semistrukturerad intervju. En semistrukturerad intervju ger möjligheten till att ställa följdfrågor vilket som tidigare nämnt är en styrka och ökar tillförlitligheten. En annan nackdel som Bryman lyfter upp är att resultat som

framkommer vid kvalitativa studier vanligtvis är mycket svåra att statistiskt generalisera, detta då urvalet ofta är litet. Däremot är sådana generaliseringar inte heller syftet i dessa

studier. Som tidigare nämnt, är det lilla urvalet att föredra för att kunna studera varje

individs upplevelser på djupet, snarare än att nudda ytan. Detta anses viktigt i förhållande till syftet och frågeställningarna i denna studie.

Vidare förklarar Bryman (2011) att kvalitativa studier många gånger kan vara väldigt subjektiva då resultatet ofta bygger på forskarens tolkningar om vad som är av betydelse. Trots att det är vi som har analyserat alla intervjuer, anses det att det är deltagarnas syn på vad som är viktigt som diskuteras. Fokus låg även på att besvara studiens frågeställningar och utifrån det har relevant och betydelsefullt information tagits från alla intervjuer. Ännu en nackdel som Bryman benämner är att kvalitativa forskare ofta brister i transparens i sina studier, vi har dock försökt vara transparenta i den mån det är möjligt sett till de etiska principerna.

För att bedöma och värdera kvalitativa studier används tillförlitlighet och äkthet, i denna studie kommer kriteriet tillförlitlighet att belysas. Bryman (2011) belyser att en del forskare använder sig av de ovannämnda kriterierna istället för reliabilitet och validitet. Bryman menar att det är viktigt att använda begrepp och metoder som är specifika för kvalitativ forskning. Tillförlitligheten delas upp i fyra delkriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera.

Begreppet trovärdighet motsvarar i kvantitativ forskning intern validitet. För att

åstadkomma trovärdighet i en studie är det viktigt att säkerställa att insamlad data stämmer överens med det intervjupersonen har sagt. Av denna anledning är det viktigt att presentera resultaten för intervjupersonen och få data bekräftad. Detta benämns som

respondentvalidering (Bryman, 2011).

Vidare beskriver Bryman (2011) begreppet överförbarhet, vilket motsvarar extern validitet. Kvalitativ forskning innehåller ofta ett litet urval som studeras djupgående och där fokus ligger på deltagarnas perspektiv av den sociala verkligheten som studeras. Istället för att fokusera på en generalisering av ett resultat, genomförs tydliga och fylliga beskrivningar för att bedöma hur överförbart ett resultat är till en annan miljö. För att få vissa uttalanden bekräftade, ställdes tolkningsfrågor till deltagarna. Intervjuledaren kunde dessutom återberätta det deltagaren just sagt för att ge intervjupersonen chansen att kommentera, ändra eller bekräfta sitt uttalande. För att styrka överförbarheten valdes få deltagare vars uppfattningar kunde studeras djupgående.

Pålitlighet, som enligt Bryman (2011) ska motsvara begreppet reliabilitet, innebär att forskaren ska anta ett granskande synsätt för att bedöma en studie. För att uppfylla detta delkriterium behöver forskaren skapa en tillgänglig och fullständig beskrivning av studiens olika processer. Sista delkreteriet under tillförlitlighet är möjligheten att styrka och

konfirmera. Då forskaren aldrig kan uppnå fullständig objektivitet i samhällelig forskning, bör forskaren visa att denne inte medvetet tillåtit teoretisk inriktning och enskilda

uppfattningar påverka studiens resultat.

För att stärka pålitligheten i detta arbete har ett metodavsnitt med beskrivningar av val av metod, datainsamling, genomförande, urval, analysmetod samt etiska ställningstaganden presenterats. Under varje rubrik finns detaljerade beskrivningar av hur denna studie har

utformats, detta med stöd av varierande källor för att stärka pålitligheten. Precis som Bryman (2011) belyser kan forskaren aldrig nå fullständig objektivitet, däremot bör en

subjektivitet förhindras i den mån som är möjligt. För att stärka tillförlitligheten användes en induktiv strategi där teori valdes efter datainsamlingen. Fördelen med en semistrukturerad intervju och utformandet av frågorna i intervjuguiden var att deltagarna fick möjligheten att själva belysa det som är av betydelse, vilket stärker tillförlitligheten. Något annat som styrker tillförlitligheten i studien är att ett flertal citat från deltagarna har använts i resultatdelen för att minska tolkningar av deltagarnas uttalanden.

5

RESULTAT & ANALYS

I detta avsnitt presenteras resultat från de kvalitativa intervjuerna. Resultatet kommer att presenteras utifrån valda teman; bakgrund, makt, ålder samt att tolerera och förstå. För att förenkla kopplingarna mellan olika teman kommer vissa teman att slås ihop och tas upp under samma rubrik. Resultatet analyseras med stöd av tidigare forskning, det

intersektionella perspektivet och teorin om spegeljaget.

5.1 Klientens och socionomens bakgrund

Begreppet bakgrund tolkades olika av olika intervjupersoner. Vissa tänkte på sin etniska bakgrund, medan andra tänkte på uppfostran eller tidigare erfarenhet. Oavsett tolkningen de olika intervjupersonerna hade, upplevde alla att både ens egna och klientens bakgrund påverkade bemötandet. Vad gäller den etniska bakgrunden upplevde endast två av åtta intervjupersoner att de blev sämre bemötta på grund av sin bakgrund. En av de personerna uppger under intervjun att han över telefon inte upplever sig bli bemött annorlunda,

klienterna reagerar däremot i fysiska möten; ”Men sen så får man träffa mig och då kommer en svart ung man och då blir det lite annorlunda, ”oj” säger dem”, berättar han.

Intervjupersonen berättar vidare att han upplever att han ofta behöver jobba dubbelt så hårt som sina kollegor för att vinna klienternas förtroende. Den andra personen som upplever att hon blir rasistiskt bemött på grund av sin bakgrund, berättar om en händelse där en klient krävde att få tala med en etniskt svensk socialsekreterare istället. Intervjupersonen berättar att klienterna avbröt mötet innan hon hann tala med dem och att mötet avslutades redan i besöksrummet. Det framkommer däremot att även personer som själv har en utländsk bakgrund, kan neka en socialsekreterare med utländsk bakgrund, intervjupersonen berättar följande:

Sen har jag också blivit dåligt bemött av några klienter som själv har en invandrarbakgrund. Det var liksom också att man inte litar på att en utländsk kan göra lika bra jobb som en svensk gör och begära om man är utbildad socialsekreterare trots att man inte har börjat reda eller kommunicera med varandra.

Deltagaren kände sig därmed diskriminerad och rasistiskt bemött på grund av sin utländska bakgrund. I en studie av Deacon (2011) belyses hur anställda hanterar rasistiska

kommentarer från patienter, där en intervjuperson beskriver att han under åren har blivit hårdhudad på grund av rasistiska kommentarer. En annan sjuksköterska uppger att denne ännu inte är hårdhudad men att han behöver bli det inför framtiden eftersom han har

påverkats av rasistiska kommentarer. I en liknande studie av Tinarwo (2015) framgår det hur zimbabwiska socialarbetare avslöjar rasdiskriminering på socialtjänsten och uppger vilka rasistiska kommentarer de har fått ta emot.

Till skillnad från Tinarwos (2015) studie, framkommer det att trots att de två

intervjupersonerna i denna studie upplever sig bli bemötta annorlunda på grund av sin bakgrund, berättar de att de aldrig öppet har fått rasistiska kommentarer, utan att det har

skett indirekt. Av dessa två var ena deltagaren en ung svart man och den andra en medelålders kvinna med utländsk bakgrund.

Den första av dessa två deltagare beskriver en händelse om ett bemötande av en klient och uppger tre kategoriseringar när han beskriver situationen. Detta kan kopplas till det intersektionella perspektivet och de kategoriseringar som Mattson (2015) belyser. Intervjupersonen beskriver händelsen och lägger in sig själv i kategoriseringar när han uppger “en svart ung man”, han kategoriserar alltså sig själv som svart, man och ung. Den andra intervjupersonen hänvisar till en kategori när hon beskriver hur hon blev bemött, där hon belyser etnicitet. I ena händelsen belyser intervjupersonen sin egen bakgrund och i den andra händelsen klientens utländska bakgrund. Intervjupersonen berättar följande “Jag har mina brytningar så det märks även om man inte ser mig. Det kan vara fördelar och nackdelar gällande bemötande”. Intervjupersonen uppgav att nackdelarna med detta är att hon blir kränkt av klienterna.

I studien Dragojevic och Goatley-Soan (2019) framkommer det att personer med en utländsk accent upplevdes som svårare att förstå samt att en person med brytning stereotypiseras och tillskrivs en utländsk identitet. En av deltagarna i denna studie berättar att hon blev mycket upprörd över denna händelse och att beskriva att klienterna bemötte henne på ett rasistiskt sätt. Mattsson (2015) talar om vardagsrasism och att rasism är något som oftast förnekas och att det finns ett motstånd mot vardagsrasismen. Intervjupersonen beskriver att hon blev utsatt för rasism på grund av sitt utseende eftersom chansen till kommunikation mellan henne och klienten inte förekom, utan att mötet avbröts omgående. Intervjupersonen reflekterade mycket efter denna händelse och berättar under intervjun “Det tänkte jag var kränkande, bara för att man inte ser ut som en svensk”. Enligt spegeljaget känner vi skam eller stolthet beroende på hur vi tror andra ser på oss (Scheff & Starrin, 2015).

Intervjupersonen kände direkt att hennes utseende eller språk var orsaken till att klienten ville ha en ny handläggare, vilket kan ha orsakat att intervjupersonen kände sig avvisad. När det gäller klientens etniska bakgrund, upplevde nästan alla deltagare att bemötandet förändrades då klienten ofta förväntade sig att den utländska socionomen skulle vara förstående och ”veta hur det är”. En av intervjupersonerna beskriver hur det kan ske i vissa möten, när hon exempelvis tillsammans med sin svenska kollega, ska träffa en utländsk klient:

Då kan de vända sig till mig och säga ”du vet hur det är, du vet hur kulturen fungerar i

hemlandet”, då blir jag helt plötsligt på deras sida och ska förklara för den andra handläggaren hur kulturen fungerar. Då har jag lärt mig att säga ”nej jag vet inte hur det fungerar, du får berätta”.

En annan deltagare berättar:

Det beror på vilken klient du har framför dig, vissa klienter, om jag till exempel träffar en klient som har afrikanskt bakgrund då går dem oftast in med det här ”du är svart, du ska ha mer förståelse för min situation.”

Klienter från samma kultur som socionomerna ville ofta känna samhörighet och förväntade sig ofta att socionomen på grund av sin kultur skulle vara mer förstående. Socionomerna upplevde många gånger att deras utländska bakgrund kunde vara en tillgång just av denna anledning, då de ofta faktiskt kunde vara förstående. Det kunde dock även upplevas som jobbigt att ofta förväntas vara förstående eller att ändra beslut för de är förstående. En av deltagarna beskriver det på följande sätt ”i tidigare jobb så har det blivit nästan som att ”nu förstår du mig så nu kan vi göra lite på mitt sätt””. Som tidigare nämnt, kan socionomernas förståelse för de olika kulturerna väldigt ofta vara en tillgång till hela arbetsplatsen. Ett exempel på detta tar en av deltagarna upp:

Jag har känt på vad det innebär att vara flykting, jag har själv varit det. Jag vet vad det är och hur det känns att vara beroende av systemet eller av samhället i stort. Förutom det så tycker jag ändå att min bakgrund gör väldigt mycket i att jag kanske har en annan typ av förståelse för just problematiken som en del människor hamnar i eller lever i. Styrkan i det är egentligen att jag kanske har en annan synvinkel än vad de övriga kollegorna har.

Det finns likheter mellan detta citat och det ett citat som framkommer i Lin, Chiang, Lux och Lins (2018) studie. I Lin m.fl framkommer det fördelar med att vara en socialarbetare där en av deltagarna belyser flera fördelar med att vara invandrare. Deltagaren berättar bland annat att denne förstår känslan av att separeras ifrån sin familj och sitt land samt kan relatera till barnen som har varit med om liknande situationer. Lin m.fl beskriver i sin studie att det även finns andra fördelar med att vara en socialarbetare med utländsk bakgrund. De fördelar som framkommer är bland annat det gemensamma språket, liknande kulturella bakgrunder samt liknande värderingar som klienterna har. Majoriteterna av intervjupersonerna belyser som tidigare nämnt att de såg sin bakgrund som en styrka och tillgång i arbetet som socionom. Mattsson (2015) berättar om kategoriseringar och att begreppet syftar till en konstruerad grupp, där olika gemensamma faktorer förs samman för att tillsammans bilda denna grupp. När en klient möter en socionom kan det hända att klienten utifrån vissa faktorer likställer socionomen i samma kategori som en själv. En människa kan ingå i flera kategorier, när en klient med utländsk bakgrund möter en socionom med utländsk bakgrund hamnar de i samma kategori då den gemensamma faktorn för dem i detta fall är utländsk bakgrund. Att hamna i samma kategori belyser majoriteten av deltagarna som en fördel, däremot beskriver alla intervjupersoner att det inte går att se över det professionella som i detta fall blir

kategorierna klient och socionom. Även om klienten och socionomen förs samman av den gemensamma faktorn så kvarstår den professionella kategorin.

Begreppet bakgrund uppfattades som tidigare nämnt på olika sätt, en annan typ av bakgrund är exempelvis erfarenhet. Många deltagare uppger att klienternas tidigare erfarenhet av socialtjänsten också påverkade bemötandet stort. Klienter som hade dåliga erfarenheter från socialtjänsten kom ofta till mötet med en negativ inställning från början. Kategorier som klient och socionom skapar även en känsla av ett vi och de Andra som Mattson (2015) beskriver. Vi och de Andra kan skapas i mötet mellan klient och socionom, interaktionen mellan klienten och socionomen utgör sedan gränser som skiljer dem åt. Detta utgör även den maktbalans som finns mellan dessa två kategorier och känslan av vi och de Andra förstärks. En av intervjupersonerna lyfter fram vi och dem känslan och berättar:

Beroende på om klienten har tidigare erfarenheter från socialtjänsten, speciellt om de har varit involverade inom liksom tvångsåtgärder och har förflutet med socialtjänsten, så är det oftast svårt att samarbeta och då har dem oftast en negativ bild av socialtjänsten och de bemöter oss alla snarlikt skulle jag vilja säga, det blir en väldigt tydlig vi och dem känsla.

Intervjupersonen talar om att han blir bemött snarlikt som sina kollegor och att hans bakgrund inte har någon stor betydelse. Intervjupersoner uppger däremot att klientens bakgrund har en betydelse och i detta fall om klienten har erfarenhet av socialtjänsten och möten med socialsekreterare. Vidare lyfter intervjupersoner fram att kategoriseringen av klient och socionom skapar känslan av vi och dem andra och att det kan vara av betydelse i bemötandet.

5.2 Att förstå och tolerera

Efter många intervjuer blev meningen ”jag tar inte det personligt” en mycket återkommande mening. Nästan alla deltagare förklarar att de inte tar det negativa bemötandet på ett

personligt sätt. De beskriver att klienterna ofta befinner sig i tuffa situationer och att de egentligen är arga på systemet, inte på den enskilda socionomen. ”Jag tar det inte personligt, jag vet att det inte är personligt, det är aldrig personligt så, men det påverkar och det är klart man tänker på det”, berättar en av deltagarna. ”Jag har ändå jobbat i cirka fem år eller vad det är nu, man träffar människor och tillslut blir man härdad och får någon form av förståelse”, berättar en annan. Detta var dock inte alls fallet när socionomerna var

nyutexaminerade och hade fått sina första jobb, utan då tog socionomerna det personligt och kunde ofta ta med sig jobbet hem. Vissa deltagare beskriver detta som en brist i

socionomutbildningen, en av deltagarna berättar att hon upplever detta som en brist på psykologikurser som gör att nya socionomer hanterar många möten på ett felaktigt sätt. Hon upplever att många unga socionomer tar med sig jobbet hem, oavsett om det är ett negativt bemötande eller om det är klienternas hjärtskärande historier.

Att inte ta det personligt belyser även Deacon (2011), där sjukvårdspersonalen upplevde att de behövde bli hårdhudade och inte ta det klienterna säger personligt. Där framkommer det även att personalen trots alla negativa kommentarer, försökte behandla alla klienter med respekt och värdighet. Anledningen till att sjukvårdspersonalen inte tog det personligt, var att patienterna behandlades för psykiska sjukdomar. Fastän att det inte går att påstå att alla klienter inom socialt arbete lider av psykiska sjukdomar eller att det är anledningen till att de har en negativ inställning, är det uppenbart att de befinner sig i tuffa faser av livet. Vidare belyser Ejaz, Rentsch, Noelker och Castora-Binkley (2011) att många vårdarbetare som jobbar med äldre ofta får rasistiska kommentarer om deras hudfärg eller etnisk bakgrund. Även dessa vårdarbetare uppger att de trots alla kommentarer försökte agera professionellt och menade på de äldres låga kognitiva förmåga låg bakom dessa kommentarer. Att vara förstående och tolerera rasistiska kommentarer behöver inte alltid handla om att klienten är psykiskt sjuk, utan kan även bero på att socionomen har en professionell yrkesroll att hålla sig till. I dessa sammanhang upprätthålls och synliggörs kategorierna klient och socionom ännu mer, en av intervjupersonerna berättar däremot följande “oavsett hur vi blir bemötta så

ska vi liksom bemöta dem bra tillbaka men det betyder inte heller att vi ska ta emot all skit heller såklart”.

Många deltagare uppger att maktpositionen mellan socionom och klient ofta har en stor påverkan på bemötandet. Mattsson (2015) belyser maktstrukturen mellan socionom och klient och obalansen i denna. Inom socialt arbete finns det lagar och regler som fastställer vad som är normalt eller avvikande, men även socionomens egna uppfattningar kan påverka detta. Socionomens egna erfarenheter och bakgrund påverkar hur denne ser på olika

situationer, exempelvis att utländska har en bredare förståelse tack vare sin bakgrund. En socionom som inte har ett bredare perspektiv, kanske inte är lika förstående och kan därmed ha en annan idé om vad som är normalt eller avvikande. Detta framkommer då en av

intervjupersonerna talar om hur hans kollegor ibland kunde kräva att nyanlända personer skulle på egen hand söka arbete. Intervjupersonen berättar att kollegorna ibland kunde neka ”de nyanlända” bidrag, om de inte lyckades söka till flera jobb, men att han själv kunde vara mer förstående:

man tänkte såhär: men stackarn kan knappt svenska hur ska hon söka jobb? Alltså hur ska hon kunna skriva själv, det var inte så att mina föräldrar kunde skriva direkt när de kom till

Sverige.

Socionomerna var oftast tålmodiga och förstående, både när de fick negativa kommentarer och i situationer som var svåra för klienten. Detta kan kopplas tillbaka till maktstrukturerna som Mattsson (2015) belyser samt hur dessa förändras beroende på hur överordnade

grupper väljer att agera. Alla intervjupersoner var medvetna om deras maktposition och hur detta kan ha en påverkan på bemötandet, vilket var den främsta anledningen till att de tolererade negativa bemötanden. En av intervjupersonerna förklarar det på följande sätt:

överhuvudtaget när man jobbar inom myndigheter till exempel så är man redan där i någon form av maktposition gentemot klienten. Och många bemöter en på olika sätt, det hänger egentligen på vad de får för beslut många gånger. Får de ett negativt beslut, ja då kan de bli lite sura och nästan svära åt en ibland.

Bemötandet kan av denna anledning även skilja sig beroende på socionomens yrkesroll. En av intervjupersonerna har tidigare arbetat med ungdomar, som socialsekreterare. Samma person arbetar fortfarande med ungdomar, men denna gång som utförare.

jag tror beroende på vilket yrke man har, alltså yrkesroll, så har de olika förväntningar och attityder. För att olika jobb har olika makt. […] Så det är jättestor skillnad mellan, inte bara vem jag är men i vilken yrkesroll jag möter den personen.

Eftersom en socialsekreterare besitter mer makt, kan denne bemötas på ett annat sätt. Detta kan exempelvis bero på att socialsekreteraren har gett klienten ett avslag eller fattat ett beslut som inte passar klienten. Även en av intervjupersonerna som är chef beskriver hur

bemötandet kan skilja sig då en klient talar med en socialsekreterare respektive en chef. Intervjupersonen berättar att många klienter bemöter honom på ett bättre sätt än hur de