Kim Kardashian och offentligheten: En studie om hur en av världens mest kända människor framställs i press och sociala medier

EXAMENSARBETE

Kim Kardashian och offentligheten

En studie om hur en av världens mest kända människor framställs i press och

sociala medier

Johannes Andersson

Simon Brandén

2015

Filosofie kandidatexamen

Medie- och kommunikationsvetenskap

Luleå tekniska universitet

  LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET  Institutionen för konst, kommunikation och lärande.   V0012F Examensarbete MKV Kandidat.  

Kim Kardashian och offentligheten 

En studie om hur en av världens mest kända människor framställs i press och  sociala medier.         

“Kardashian has come to represent pretty much everything we loathe about social media age: bite­sized,                              meaningless content that you hate looking at, but for some reason you can’t look away. And because                                  nobody has the self­control to look away, the bite­sized meaningless content spreads like wildfire,                            creating an online experience of a never­ending series of cultural car wrecks where we all gawk,                                rubberneck, discuss and/or make fun of something for 12 minutes until distracted by the next oncoming                                collision.”      ­ Mark Manson          Johannes Andersson  johanj­2@student.ltu.se  Simon Brandén  simbra­2@student.ltu.se    Handledare: Torbjörn Rolandsson  Examinator: Inger Lindstedt 

1 ABSTRAKT  2 ABSTRACT  3  INLEDNING  4 SYFTE & FRÅGESTÄLLNING  4.1 Frågeställningar  5 TEORI  5.1 Synlighet och Makt  5.2 Makt och Synlighet, Offentligt och Privat  5.3 Konvergenskultur  5.4 Ideologi och interpellation  5.5 Hegemoni.   5.6 Identitet  5.7 Representation  6 TIDIGARE FORSKNING  6.1 Hur en stjärna skapas i ny media och med konvergens  6.2 Konvergens och hegemoni i sociala medier  6.3 Kvinnor i offentligheten  7 METOD  7.1 Intertextualitet & genre  7.2 Interaktion  7.3 Relation   7.4 Koherens  8 METODDISKUSSION  9 VALIDITET/RELIABILITET 

10 MATERIAL     10. 1 Metod för urval    11 ANALYS  11.1 Hur förhåller sig Twitter till Kim Kardashian?  11.2 Hur förhåller sig pressen till Kim Kardashian?    12 RESULTAT  13 DISKUSSION    14 KÄLLFÖRTECKNING    14.1 Tryckta källor  14.2 Digitala källor    15 BILAGA  15.1 Twitterinlägg  15.2 Artiklar                     

1 ABSTRAKT  En person har idag möjligheten att i allt större utsträckning göra sig synlig, tack vare  den utveckling medierna gått igenom de senare åren, framför allt journalistiken online  och sociala medier. En av världens mest kända personligheter är Kim Kardashian West,  som i början av mars år 2015 färgade håret blont, vilket ledde till att händelsen  porträtterades och diskuterades oerhört mycket i press och sociala medier.      Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur pressen, och hur Twitter framställer  Kim Kardashian, med hjälp av de  termer som uppsatsen bygger på, bland annat  hegemoni, ideologi, identitet, och synlighet. Hur bidrar det skiftande mediesamhället till  hennes framställning, och hur bidrar det som kallas konvergens? Analysen har  genomförts med hjälp av en kvalitativ textanalys, där ett antal artiklar och tweets från  den 5e till 28e mars granskats.     Resultaten visar att de flesta av tidningarna framställt hårfärgningen som en oerhört  viktig händelse, med tanke på hur mycket medieutrymme den har fått. På Twitter har  responen kring hårfärgningen varit mer nyanserad, och hon har fått både negativ och  positiv kritik. Men vad både Twitter och pressen har gemensamt enligt analysen, är att  vad som än skrivs om henne ­ så bidrar det till hegemonin som legitimerar Kardashian  som en av världens mest kända människor.     Nyckelord: _​hegemoni, ideologi, identitet, synlighet, Kim, Kardashian, blond,  offentlighet, kvalitativ textanalys             

2 ABSTRACT  Today, one has a great opportunity to make oneself visible, mainly in regards to the  development the media has seen in the last few years, especially regarding the online  journalism and social media. One of the most famous people in the world is Kim  Kardashian, who in the beginning of mars, 2015, bleached her hair to blonde. The event  was massively portrayed and discussed in press and social media.  

 

The purpose of this essay has been to examine how the press, and Twitter, represent  Kim Kardashian, with terms as hegemony, ideology, identity and visibility, in mind. How  does the shifting media society contribute to her portrayal, and how does convergence  contribute? The analysis was carried out with a qualitative text­analysis, wherein a  number of articles and tweets from the 5th to the 28th of mars was reviewed.  

 

The result shows that most of the magazines has represented the event as an incredibly  important event, considering how much space it was given in the media. On Twitter, the  event has been more nuanced, and Kardashian has received both positive and negative  criticism. However, what both press and Twitter has in common, according to our  analysis, is the whatever is written about here ­ it contributes to the ruling hegemony  that legitimates Kardashian has one of the worlds most famous people.  

 

Keywords: _​hegemony, ideology, identity, visibility, Kim, Kardashian, blonde, publicity,  qualitative text­analysis     

  3 INLEDNING    En person som syns oerhört mycket i flera olika medier är Kimberly Noel Kardashian  West, mer känd som bara Kim Kardashian. Hon blev först uppmärksammad runt år  2003 efter att en sexvideo släppts på henne och hennes dåvarande pojkvän.  Kardashian lyckades efter att sexvideon läckt, tjäna miljontals dollar då hon stämt  produktionsbolaget som marknadsfört videon. Efter detta tog Kardashians karriär fart  med dokusåpan _​Keeping up with the Kardashians _​om hennes­ och sin familjs liv.     Sedan dess har Kardashian skapat en framgångsrik karriär tack vare sin TV­serie, ett  mobilspel, som modell, som ägare till parfymer och klädmärken med mera. Mycket av  sin framgång har hon ständigt dokumenterat via sociala medier, och hela världen kan  följa hennes liv via TV, Twitter, Facebook och Instagram.     Det är idag relativt enkelt att göra sin röst hörd. Det kanske enklaste sättet att nå en  publik är att skapa ett konto hos något, eller flera, av de största sociala medierna:  Twitter, Facebook eller Instagram. Framförallt Twitter har förändrat möjligheten att bli  offentlig på ett helt annat sätt eftersom du där kan skapa egen ­producerat material som  når tidningar. Det finns många exempel på material som har skapats av användarna på  twitter och sen blivit till nyhetsmaterial i tidningar. Sociala medier har alltså skapat  möjligheter för den som inte är journalist eller producent att skapa ett material och bidra  till att sprida rådande värderingar.    I början av mars i år färgade Kim Kardashian håret blont inför Paris modevecka, och  helt plötsligt var Kardashians nya blonda hår en världsnyhet på Internet och i olika  sociala medier. I denna uppsats kommer vi att undersöka detta “event” kring hennes  hårfärning, och de veckorna då hon var blond. Vi undersöker framför allt vad pressen 

skrev om henne, och hur människor på Twitter reagerade efter hon färgat håret. Kim  Kardashian är alltså en person med väldigt mycket makt och som genom dessa events  försöker att skapa en bild av sig själv. I uppsatsen kommer vi aldrig få reda på vad Kim  Kardashian själv försöker säga, utan istället försöka ta reda på vad som sägs om henne  som person när hon har färgat håret. På vilket sätt framställs hon för att personer från  hela världen ska lockas till att följa henne och ha en åsikt? Och hur bidrar sociala  medier till detta? Tidningarna har tidigare varit en position som gatekeeper men den  positionen håller kanske på att lätta i och med att människor som sagt kan uttrycka sin  åsikt via sociala medier. Vad har det för betydelse för bilden av Kim Kardashian och vad  hade begreppet “synlighet” för inverkan i att hela världen tycktes veta att Kim  Kardashian, en vanlig dag i början av mars, valde att färga håret blont?      4 SYFTE & FRÅGESTÄLLNING   Det övergripande syftet är att studera hur en internationell kändis omskrivs i såväl  traditionella medier som sociala medier, i detta fallet Twitter.   Det mer konkreta syftet är att se hur Kim Kardashian framställs, i ett av hennes mer  uppmärksammade mediala framträdanden detta året.     4.1 Frågeställningar  Hur framställs Kim Kardashian i press och på Twitter?  Vilka identiteter får Kim Kardashian i press och på Twitter?  Vilka ideologier sprids om Kim Kardashian i press och på Twitter? 

 

5 TEORI  5.1 Synlighet och Makt  Följande teoriavsnitt handlar om John B Thompsons teorier som bygger på relationen  mellan synlighet och makt. (2001). I teoriavsnittet presenteras Thompsons idéer, som  börjar i hur relationen mellan hur offentlighet och synlighet såg ut förr och hur  förhållandet ser ut idag. Thompsons teorier rör framför allt press och TV, men för vår  uppsats skull inkluderar vi även sociala medier i hans teorier rörande medierad  synlighet.    5.2 Makt och Synlighet, Offentligt och Privat  Idag kan vi se och känna en relation till makthavare och kändisar via bland annat tryckt  press och TV. Antalet människor som kunde det innan de elektroniska mediernas tid var  betydligt färre. Kungar, härskare, eller andra ledare visade istället upp sig på torg eller  offentliga platser för att presentera sin makt, och rikedom. Och för att kunna se dessa  personer, var man tvungen att vara på plats. Det fanns dock fördelar med att förr inte  vara lika synlig som idag. Ledarna var “osynliga” för allmänheten och kunde agera i  princip hur de ville utan att människor fick reda på det i någon större utsträckning. Idag  måste ledare och offentliga personer anpassa sin självframställning, som Thompson  kallar det. De måste anpassa sina aktiviteter med tanke på denna nya _​synlighet_​.  För att kunna prata om synlighet måste man först prata om offentligt, och privat; framför  allt deras skillnader men även deras likheter. Förr handlade offentlighet om en  gemensam geografisk plats, en händelse kunde inte vara offentlig utan en gemensam  fysisk plats där människor samlades. Människor var tvungna att vara där för att se vad  som hände, och det hela handlade om interaktion ansikte mot ansikte.   Idag har inte offentligheten samma geografiska knytpunkt, tack vare teknikutvecklingen  och medieutvecklingen. En handling eller händelse kan spelas och vidarebefodras till  andra som inte är fysiskt närvarande i rummet just då. 

  Det är inget nytt att härskare och politiker vill styra bilden av sig själva._​ ​Med  utvecklingen av de nya kommunikationsmedierna, tex de första tryckta medierna, måste  ledare och offentliga personer allt mer bekymra sig för hur de främställdes inför sin  publik. Men det finns också nya möjligheter tack vare de nya medierna. Thompson  beskriver fenomenet:     “Den medierade synligheten är ett tveeggat svärd. Även om de nya  kommunkiationsmedierna har skapat nya möjligheter att styra synligheten och gjort det  möjligt för politiska ledare att uppträda inför de styrda på ett sätt och i en omfattning som  aldrig tidigare skådats, har de också framkallat nya risker”. (Thompson, 2001, s. 176)    Thompson menar att samtidigt som att de som syns mycket, ofta utövar makt och får  makt tack vare sin synlighet, finns däri också en motsats. Just för att man syns så  mycket, måste man anpassa sin självframställning mer och mer, och på så sätt blir de  synliga istället underkastade makten och synligheten. De har förmågan att inneha makt  tack vare synligheten, men måste också anpassa sitt agerande på grund av den. Förr  var ledare och politiker endast synliga på deras egna villkor, idag är de mer och mer  synliga på pressens och medborgarnas villkor, tack vare utvecklingen av till exempel  smartphones och sociala medier.     Detta leder till problem som kan skapas av synligheten. Tidigare har vi pratat om en  kontrollerad självframställning, där makthavare styr synligheten till något positivt. Men  med den nya median i tanke, framförallt då sociala medier, och i denna uppsatsen  Twitter, så blir det svårare att kontrollera sin synlighet. Thompson (2001) skriver:    Oförmågan att helt kontrollera synlighetens fenomen är en ständig källa till probblem för  politiska ledare. De måste ständigt vara på sin vakt och i hög grad kontrollera sina  handlingar och yttranden, eftersom en indiskret handling eller omdömeslös kommentar, om  den registreras och vidarebefodras till miljoner tittare, kan få ödesdigra konsekvenser.  (Thompson, 2001, s.177) 

Thompson pratar visserligen främst om politiska ledare, men detta kan  appliceras på alla personer med makt. Det intressanta i citatet är det sista i  citatet där Thompson menar att en omdömeslös handling eller kommentar kan  vidarebefordras till miljoner tittare. På Twitter kan detta ske oerhört snabbt och  på det sättet misslyckas makthavaren att styra över sin synlighet och därmed  också vilka ideologier som sprids.    5.3 Konvergenskultur  En stor del av denna nya offentlighet som Thompson diskuterar, handlar också om det  som kallas _​konvergens_​. Konvergens handlar om hur ny media kolliderar med gammal,  traditionell media och hur ett nytt förhållande skapas, där de båda samarbetar. Henry  Jenkins (2012) skriver: “Konvergens bygger inte på någon speciell återgivningsteknik.  Konvergens representerar snarare ett paradigmskift ­ en rörelse från mediaspecifikt  innehåll mot ett innehåll som flödar över många olika mediekanaler” (Jenkins, 2012,  s.251). Han myntade begreppet “Konvergens” i sin bok från 2012. I boken plockar  Jenkins ut exempel som visar på den konvergens som finns på mediamarknaden idag.  Deltagande­ och fankultur är också en stor del av konvergensen, och det  “paradigmskifte” Jenkins beskriver. Hierarkier planas ut, där tidigare en stor producent  producerat mycket innehåll, till skillnad från idag när fler människor kan vara med för att  producera ett innehåll. Massmedia har möjligheten att arbeta tillsammans med följare,  och fankultur på gräsrotsnivå.     En stor del av konvergensen är fankultur, som kort och gott handlar om att följare, ofta  utan någon ekonomisk vinning och främst för underhållningens skull, skapar ett eget  innehåll baserat på ett eget redan existerande material. _​Fenomenet fankultur är idag  populärare än någonsin, och sprids till stor del via medieplattformar som Youtube eller i  vårt fall Twitter. Just “fankultur” handlar ofta om att skapa popkulturellt material, men  själva konceptet, att flera människor skapar innehåll, kan även handla om det 

“tveeggade svärd” Thompson diskuterar. Att offentliga människor blir “utsatta” för  konvergensen, och löper risk att hela tiden vara synliga för den deltagarkultur som finns  idag tack vare ny teknik och ny typ av media.     5.4 Ideologi och interpellation  Det finns många olika sätt att se på ideologi men uppsatsen kommer att utgå ifrån Louis  Althussers (Storey, 2009) definition. Han menar att ideologi är en imaginär bild av  verkligheten. Det är alltså inte verkligheten som är det viktiga och som skapar ens  ideologi, det är förhållandet till sin bild av verkligheten. Althusser menar också att det  finns så kallade _​Ideologiska statsapparater_​ som håller uppe och är härskare över  ideologierna (Storey, 2009). En ideologisk statsapparat (ISA) kan exempelvis vara  religionen, politiken, eller familjen. Inom alla dessa finns olika ideologier som alla  upphålls med hjälp av förtryck och regler. Ideologi är även materiell menar Althusser  (Storey, 2009). Inte materiell som i ett fysiskt objekt nödvändigtvis, utan han menar att  de ideologier som man lever efter tar sig uttryck i det materiella (ibid). Till exempel om  man är kristen går man kanske till kyrkan och köper bibeln, medan om man är  vegetarian så äter man inte kött utan äter substitut så som Quorn och sojaprodukter.  Man kan såklart bilda flera ideologier tillsammans, och det är även detta som skiljer en  ideologi mot en idé. En idé är en tanke om verkligheten men som subjektet inte  bestämmer sig att leva efter.   Begreppet interpellation handlar om hur ideologin skapar ett subjekt. Det är en idé inom  ideologin som skapar subjektet och dess identitet (ibid). Interpellation är alltså en idé  inom ideologin som skapar subjektet och identiteten hos denne.       5.5 Hegemoni.   Termen har sitt ursprung i den marxistiska ideologin, där Karl Marx menar att de som  äger produktionsmedlen har möjlighet att producera och sprida ett samhälles 

dominerande idéer och ideologier. Marx hävdar att när de som äger produktionsmedlen  producerar nyheter, tidningar etc, så sprids idéer som förtrycker vissa grupper i  samhället. Men eftersom dessa idéer och ideologier sprids av de som har makten,  verkar dessa förhållanden som naturliga och gör det svårare att se hur det “verkligen”  ser ut. Dessa förhållanden blir normen. (Hall, 2013). Forskaren Antonio Gramsci var  den som först började använda begreppet Hegemoni, när han pratade om att det finns  vissa kulturella former som dominerar andra kulturella former. Han kallade det ett  kulturellt ledarskap.   Idag produceras och konsumeras dessa företeelser dagligen i media, och de är så  vanliga att varken du eller jag ser dem längre, vilket gör att konsumenter och  producenter ­ prosumenterna ­ reproducerar de ideologierna och värderingarna gång på  gång, som således blir det naturliga, det hegemoniska. Idag sprids hegemoniska  värderingar med stor sannolikhet snabbare än någonsin tidigare, tack vare att  prosumenter och den rådande konvergensen bidrar till att medieinnehållet sprids på så  många olika plattformar samtidigt.  Men Gramsci menar även att de hegemoniska värderingarna aldrig är konstanta, de  förändras ständigt. Han hävdar att hegemoni inte handlar om att någon tvingar ett  samhälle att tycka på ett visst sätt: “[P]_​ower in a bourgeois democracy is as much a  matter of persuasion and consent as of force, it is never secured once and for all._​” (Hall,  2013, s. 344). Det finns en förhandling mellan sociala, politiska och ideologiska krafter.  Således, enligt Hall, genom att det “förhandlas” om de hegemoniska värderingarna så  kan ideologier ändra mark, konsensus kan förändras och “verkligheten” förändras.   Till exempel, så har synen på homosexualitet i stort förändrats mycket de senaste åren.  Det är inte på grund av en enskild makthavare, det är politiska, sociala, kulturella, och  ideologiska krafter som alla samverkat för att förändra synen på homosexualitet. I de  flesta platser i världen har det blivit mer accepterat.  (_​http://www.pewglobal.org/files/2014/05/Pew­Global­Attitudes­Homosexuality­Report­R EVISED­MAY­27­2014.pdf_​)    

5.6 Identitet  Winther Jörgensen & Philips (2000) skriver om identitet utifrån diskurser, att man  genom interpellationer sätts in i diskurser och positioner ­ det vill säga sin identitet.  Winther Jörgensen & Philips tar sina tankar ifrån Laclau & Mouffe och menar att det är  diskurserna som sätter identiteten. Inom varje diskurs finns det vissa subjektspositioner.  Althussers subjekt och Laclau & Mouffes subjektsposition är detsamma. Dessa  subjektspositioner kan till exempel vara en läkare och en patient under ett läkarbesök.  Här har de bestämda roller. Läkaren är den som bestämmer vad som är rätt och fel, och  avgör hur sjuk patienten är. Det ligger i diskursen och är subjektspositioner som redan  finns där som personerna kliver in i. En diskurs definierar inte hela subjektet utan det  finns många olika diskurser där man hamnar i en subjektsposition. Subjektet är i  grunden splittrat, det hela och sanna jaget är en fiktion. Individen skapas av diskurserna  men eftersom att subjektspositionerna är föränderliga finns det inget konstant subjekt.  Men det är en “motor” som Winther Jörgensen & Philips (2000) kallar det eftersom att  individen hela tiden försöker finna sig själv inom diskurserna. De pratar också om  nodalpunkter som är ett viktigt uttryck. En nodalpunkt bygger på fler olika signifikanter  som tillsammans skapar en identitet. En nodalpunkt kan vara man, kvinna. I denna  uppsatsen kommer Kim Kardashian att vara nodalpunkten, och de åsikter som sägs om  henne och de attribut som hon tilldelas är de signifikanter som avgör i vilken  subjektsposition hon hamnar i och hennes subjekt och identitet skapas. I denna uppsats  är alltså identitet ingenting som man tilldelar sig själv utan en samling subjektspositioner  som man blir tilldelad utifrån diskurserna.     5.7 Representation  Representation handlar enligt Stuart Hall (2013) i grund och botten om att saker i  världen ­ objekt, människor och händelser ­ inte har en bestämd eller absolut mening.  Det är vi människor, beroende på vår kultur och bakgrund, som bestämmer dessa  sakers betydelse och vad de representerar.  

  Stuart Hall (2013) beskriver att det finns två olika typer av representation. Det första  handlar om mentala representationer som innebär olika förutfattade meningar vi har om  objekt, människor och händelser. Människor från samma kultur har ofta samma  förutfattade meningar, och samma mentala representationer. Hall kallar dessa “mentala  kartor”. Den andra typen av representation handlar enligt Hall om språket, eftersom det  huvudsakligen är det som skapar mening. Språket har i denna bemärkelse en bred  mening och innebär såväl det talade språket som skrift, attribut och tecken. När man  med hjälp av språket tänker på en sak, får man upp olika bilder av saken i fråga.  Lingvisten Saussure kallar objektet för “the signifier”, och de mentala föreställningar  som objektet representerar för “the signified”.    

Michel Foucault diskuterar med hjälp av tavlan _​Las Meninas _​hur, i detta fallet en bild,  men även text, kan representera subjekt på olika vis. Foucault menar, precis som Hall,  att representation inte handlar om en “sann” tolkning eller mening. En bild eller text kan  naturligtvis existera för att just beskriva hur något ser ut “i verkligheten”, men oftast  innehåller texten mycket mer än så.  

“Representation works as much through what is _​not _​shown as through what is.” (Hall,  2013, s.43). _​Las Meninas _​avbildar Kung Filip den IV samt hans hov. Men det finns  mycket mer än vad som exakt syns i bilden att se. Enligt Foucault, har bilden två  subjekt, och två centrum (Barnet, som är i mitten av bilden, men även Kungen och  Drottningen som syns i spegeln). Foucault menar att det får oss att pendla mellan vad vi  egentligen ska titta på. Poängen är att, även om bilden i sig aldrig förändras, gör de två  subjekten att vi aldrig helt kan bestämma en sanning i bilden. Det finns med andra ord  olika sanningar, och flera olika representationer. “Meaning is therefore constructed in  the dialogue between the painting and the spectator” (Hall, 2013, s. 44).       

  6 _​TIDIGARE FORSKNING  6.1 Hur en stjärna skapas i ny media och med konvergens  Elizabeth Ellcessors artikel _​Tweeting @feliciaday: Online Social Media, Convergence,  and Subcultural Stardom _​(2012) handlar om skådespelaren och författaren Felicia Day  och vilken väg hon har gått för att få den status som hon har på Internet idag. Ellcessor  tar upp Days serie “The Guild” som började som en webserie på Youtube men som  plockades upp av TV­bolag när den började att bli en succé. Artikeln diskuterar även  hur vår syn på stjärnor har förändrats efter sociala mediers uppkomst.     Stjärnstatus inom ny media, däribland internet och sociala medier, bygger på att det blir  en interaktion med stjärnan. Känslan av att man kan kommunicera med denne. Det  närmsta förr var TV, när man kunde känna att man fick en relation till stjärnan när man  såg de på TV säsong efter säsong. Men nu blir denna relationen ännu starkare tack  vare sociala medier. Det finns en efterfrågan att få se den “riktiga” personen bakom  stjärnan. Detta har i allt större utsträckning blivit möjligt tack vare teknikens framfart, och  sociala medier. Nu kan kändisar forma sin egen identitet via exempelvis Twitter. Men  med det sagt, är det ju inte alltid säkert att man får se den riktiga personen twittra eller  om det är “stjärnan” som twittrar. Några saker som “uppmuntrar” vår tolkning av detta  som “den riktiga personen” är att det kan vara de som twittrar själva, det finns ingen  publicist som står bakom, det är live (i nuet), ingen paparazzi som tar bilderna etc.  Dessa saker får oss att tro att allt vi läser på Twitter är “riktigt”, stjärnans riktiga identitet.  De flesta tolkar också personerna vi ser på sociala medier som “riktiga”, till skillnad från  tidigare online­identiteter, till exempel på den tiden det fortfarande var populärt med ett  alias, eller nickname, som på Lunarstorm, Hamsterpaj, Myspace etc. då det var enklare  att skapa sig en personlighet bakom ett alias.    

Således, det som Ellcessor kallar _​the star texts of connection_​,_​ ​bygger på denna tro om  att stjärnornas personlighet är “på riktigt”, och istället för att bara vara en produkt av  konvergensen, är de själva med och skapar produkten kring sig själva med hjälp av  konvergens ­ Twitter, Facebook, Instagram, Youtube, etc. Stjärnan agerar som en  person, inte bara som en personlighet. 

 

 

6.2 Konvergens och hegemoni i sociala medier 

Kapitlet nedan är från boken      _​Nya Medier och Kommunkation: makt och            meningsskapande i den digitala tidsåldern _​av Simon Lindgren (2012) 

Kapitlet _​Medborgarnas egna nyhetsberättelser_​ är skrivet av Ragnar Lundström, och  handlar om hur förhållandet mellan medborgarjournalistiken och medieutbudet ser ut.  Vilka förutsättningar finns det idag för människor att utmana de rådande normer som  media målar upp?      I och med regeringens nedskärningar inom sjuk­ och arbetslöshetsförsäkringar under  2006 uppstod en mängd protester. De nyheter som fick störst genomslag kom oftast  från privata bloggar och liknande. Förutsättningarna att som medborgare bedriva  journalistik har förbättrats väldigt mycket. Idag kritiserar många medieforskare  mediemarknaden, och hävdar att en stor del av den är alldeles för homogen, det vill  säga att nyhetstidningarna i allt för stor utsträckning skriver om samma saker och följer  samma mönster när de skriver om en nyhet. Även om det finns många olika kanaler så  är det relativt liten skillnad på innehållet. Detta fyller också en ideologisk funktion ­  nyheterna som det rapporteras om idag legimiterar hegemonin, de är hegemoniska.     Om nyheter görs som inte är kopplade till mediebolagen finns det en större chans att de  hamnar utanför ramen, alltså utanför hegemonin och de rådande ideologierna. Eftersom  att det numera finns teknik som vanliga konsumenter kan använda, till exempel sociala 

medier, kan de producera texter, bilder och berättelser oberoende av kommersiella eller  regeringskontrollerade intressen.  Twitter och bloggar har inneburit upptäckandet och spridningen av bilder, texter och  händeleser som kanske inte annars hade fått plats i media, som till exempel den  Arabiska våren_​.     Urvalet av nyheter begränsar utbudet. Nyhetsurvalet följer vissa mönster som gör att  det blir svårt för alternativa nyheter att få genomslag. Bland dessa kriterier finns bland  annat allmänintresse, geografisk närhet, kommersiell gångbarhet. Dessa kriterier  bestäms av allt färre aktörer i och med den rådande mediemarknaden med skiftande  ägarstrukturer osv, där få mediekonglomerat äger en enorm del av marknaden. Det för  med sig att hegemoniska nyheter får företräde och vilket gör att medborgarnas  samtycke ska undergrävas. Medborgarnas kritiska tänkande får sämre förutsättningar.  Sociala medier kan vara motbalansen till detta. Lundström kommer dock fram till att  sociala medier påverkas av de hegemoniska värderingarna eftersom att hegemonin är  möjlig genom att medborgarna samtycker till den dominerande ideologin. Alternativa  medier påverkar inte debatten nämnvärt då konsensus råder, det vill säga att de  hegemoniska värderingarna accepteras, Men när konsensus är ifrågasatt, _​“då den  dominerande ideologin befinner sig i ett kristillstånd”_​ kan medborgarjournalistiken få stor  betydelse. Det som skulle behöva göras är att ett utökat medborgarproducerat innehåll i  etablerade medier för ett mer demokratiskt urval. Vilket i sådant fall skulle leda till de  dominerande aktörernas inflytande begränsas och den rådande hegemonin kan  ifrågasättas.    6.3 Kvinnor i offentligheten  Artikeln _​Rethinking the Public Sphere: A Contribution to the Critique of Actually Existing  Democracy _​(1990) är skriven av Nancy Fraser, och är en kritik mot Jürgen Habermas  teorier om det offentliga rummet. I artiklen förklarar Fraser att hon håller med om, och 

erkänner teoriernas relevans och menar att de är absolut nödvändiga för att diskutera  sin egen tes. Men, hon menar att Habermas teorier måste omkonstrueras, och breddas  för att inkludera fler människor för att kunna fungera i det samhälle vi lever i idag. Hon  exemplifierar Habermas bristande teori och refererar till hans ord om att i det offentliga  rummet måste vi tala _​som om_​ alla är jämlikar, vilket enligt Fraser egentligen antyder att  alla faktiskt _​inte _​skulle vara jämlika. 

  Fraser diskuterar, med hjälp av Habermas teorier, offentligheten utifrån ett feministiskt  perspektiv, och hon driver tesen att när Habermas pratar om det offentliga rummet, får  inte alla delta och människors lika värde respekteras inte. Hon menar inte att problemen  endast finns i teorin, utan även i verkligheten och praktiken, och vill med denna artikel  försöka konstruera en ny “uppdaterad” form av teori om det offentliga rummet som  passar dagens samhälle mer och inkluderar fler människor.     Det hon menar rent konkret är att i dagens offentlighet så får alla inte lika mycket  utrymme, och behandlas inte likvärdigt. Det kan synas i hur olika grupper behandlas i  media, till exempel kvinnliga offentligheter, och Fraser menar att kvinnor länge har blivit,  och fortfarande till viss del blir exkluderade från offentligheten. Fraser hävdar dessutom  att kvinnor oftare än män bedöms för sitt utseende, mer än vad de säger. Och att även  om könsfördelningen är jämn, är vad kvinnor och män får tala om ­ vad de får  representera ­ fortfarande ojämnt.  

 

     

7 METOD  Alla texter är skrivna i olika kontexter, och kan läsas olika beroende på vilken kontext  läsaren befinner sig i. Avsändaren kan aldrig till hundra procent garantera att en text  läses på exakt det sättet som avsetts.   Det finns ett antal begrepp som kan användas för att analysera dessa texter, och som  finns i varje text. Alla texter innehåller inte alla begrepp, men alla texter innehåller några  av dem.  Metoden vi använder oss av utgår från Mats Ekström och Larsåke Larssons bok  Metoder i kommunikationsvetenskap. _​(2010). Dock är just detta kapitel, och denna  metod författad av Johanna Ledin och Ulla Moberg.     När vi analyserar artiklarna och twitterinläggen kan vi till hjälp ställa ett antal frågor till  texten, för att ha som ledsagare för att analysera texterna._​ ​Ledin och Moberg (Ekström  & Larsson, 2010) påpekar dock att skapa en modell för textanalys är motsägelsefullt,  eftersom man bör gå in med en öppen föreställning om texten. Därför menar de att  metoden som används, en kvalitativ textanalys, ska fungera mest som ett stöd i  analysen, och inte som någon checklista. Dessutom fungerar inte denna modell på  samma sätt för alla texter.  När man analyserar en text med hjälp av denna metod, så “dekonstrueras” texten. Det  innebär att saker som vid första anblick inte upptäcks, letas fram, och att andra saker i  texten som till synes verkar självklara granskas och utvecklas.    

I denna metod finns fyra analyskategorier: _​innehåll, form, relation_​ och _​intertextualitet. 

Dessa fyra begrepp, blir de “frågor” vi använder som stöd när vi utför analyserna. Hur  ser _​innehållet _​ut? Vilken _​genre _​kan ses i texten? Vilken _​relation _​skapas till läsaren, etc.  Innehållet handlar om vad som faktiskt finns i texten, vilka ord, meningar, satser, och  vad budskapet kan tänkas vara. Relation handlar om hur språket och texten skapar  relationer med sin läsare, och relationen mellan avsändare och läsare. Form är hur  texten är uppbyggd, och hur den formen bidrar till att skapa innehåll. Intertextualitet 

handlar om hur texten kopplas till andra texter, och hur betydelser “skär igenom” till  andra texter och återfinns på andra platser.     7.1 Intertextualitet & genre  Intertextualitet handlar om texters relationer till andra texter. Alla texter är skrivna i  förhållande till tidigare texter, och i viss mån till framtida texter. En text enligt detta  synsättet kan aldrig stå på helt egna ben. Texter står alltid i förhållande till vad någon  sagt, gjort, eller skrivit tidigare och kan vara referenser, citat eller liknande.   Till detta resonemang, att texter är en länk i en kedja av både dåtida, nutida och  framtida texter, kan man koppla begreppet genre. Det innebär att en text delar drag och  normer med andra texter. Men en genre är aldrig konstant, och inte heller står en genre  på egna ben. En genre kan vara olika typer av skrivna texter, som en skönlitterär text,  ett reklambrev, sakprosa. Vi kommer att försöka se hur artiklarna, och twitterinläggen  använder sig av intertextualitet. Refererar de till varandra, eller något helt annat. Vi kan  även undersöka hur genren tweet och artikel skiljer sig, eller liknar varandra.     7.2 Interaktion  Interaktion handlar om hur läsare och avsändare agerar med varandra. Ett tydligt  exempel kan vara ett talat samtal, där båda parter måste vara aktiva för att samtalet ska  kunna fortgå, men samma princip finns även i texter. En text vill alltid förmedla någon  form av mening, men som tidigare nämnt är det inte säkert att denna mening uppfattas  på samma sätt av avsändare som av läsare. Det är bland annat detta man försöker  komma fram till i en textanalys: vem är avsändaren, vem hörs, vem har skrivit vad och  vilka får delta? I uppsatsen blir det för oss relevant att se hur artiklarna eller  twitterinläggen försöker skapa interaktion med andra människor, till exempel genom att  tagga en annan användare på Twitter.    

7.3 Relation   Alla texter handlar om att nå fram till någon, för att stärka, förändra eller behålla en  relation. Ofta ska man nå ut med ett meddelande till många människor samtidigt, vilket  kan göra det svårt att skapa en bra relation med sina läsare. Då kan man föreställa sig  att man skriver till en specifik läsare, och förlita sig på de resurser språket har för att  hitta denna “ideala” läsare. Som tidigare nämnt kan det vara svårt att veta hur en läsare  reagerar, i och med att alla reagerar så olika, men att använda olika tilltal, att kalla  någon för Du, kan skapa en starkare och mer personlig relation. I textanalysen av  denna relations­aspekt är det dessa språkliga verktyg vi måste ta hänsyn till. Vem talar  texten till, hur talar texten till den, vilka retoriska begrepp använder texten, vilka olika  pronomen finns i texten, kan texten liknas vid en dialog? Vi analyserar hur pressen och  människor på sociala medier formulerar sig när de pratar om­ eller med Kardashian.     7.4 Koherens  Koherens handlar om att förstå en text på både en global och lokal nivå. Den globala  nivån är den mer “övergripande” nivån, och handlar om att man enkelt ska kunna se  vilken typ av text det är, om den är skönlitterär, om det är reklam, om den är rik på  information eller mer underhållande etc. Den lokala nivån är den mer “detaljerade”  nivån. Där granskas huruvida texten är förståelig i sin meningsbyggnad, ordval,  formuleringar, och hur textens olika delar kopplas till varandra på ett lämpligt vis. De  delarna bidrar till den globala koherensen. Koherens kan hjälpa oss att inte bara förstå  vad som skrivs, utan även vad som menas. Till exempel om en tweet kan anses vara  sarkastisk, eller ironisk.     Det första som kommer att göras är att göra preliminära, kortare analyser av varje  tweet, eftersom att alla tweets troligtvis inte kommer att innehålla samma ideologi, idéer  eller textanalytiska begrepp. Alla 100 tweets kommer att analyseras och följer med  arbetet i en bilaga, men i själva arbetet kommer endast de mest relevanta 

twitterinläggen att väljas ut för djupare analys. De twitterinläggen som vi anser vara  mest relevanta, är de som starkast går att koppla till våra teorier och teoretiska begrepp.  Alla 15 tidningsartiklar kommer dock att vara med i själva arbetet, och inte genomgå  samma “preliminära” analys som är nödvändig för att sovra bland twitterinläggen, utan  kommer att analyseras djupare direkt. Analysen delas sedan upp i två delar, där den  första delen handlar om hur Twitter framställer Kim Kardashian utifrån våra teoretiska  begrepp, och där den andra delen handlar om hur pressen framställer dito.   Detta för att tillslut komma fram till vad som är själva syftet med arbetet, hur Kim  Kardashians framställs i tidningar och ett twitterföde på webben.     8 METODDISKUSSION  En kvalitativ textmetod tror vi kommer att hjälpa oss att svara på våra frågeställningar.  Den här typen av metod låter oss granska texten och utifrån den förstå mer om hur  diskussionen kring Kim Kardashian framstår. Det är inte av intresse i denna uppsatsen  att gräva så mycket djupare och hitta bakomliggande sociohistoriska orsaker som vi  kanske hade hittat med en diskursanalys, vi vill främst granska texten och dess språk  för att se hur mening skapas. De fyra begreppen intertextualitet, relation, interaktion och  koherens blir betydelsefulla för att se hur diskussionen kring Kim Kardashian ser ut och  är en bra metod att använda för att se på hur någon bidrar till att framställa en annan  människas identitet. Som vi nämnde kommer alltså den kvalitativa textmetoden inte att  hjälpa oss till att förstå det sociohistoriska perspektivet, och metoden kan således till  viss del vara något begränsande. Det är dock svårt att inte prata någonting om ett  historiskt perspektiv, vilket innebär att det kommer tas upp, till exempel med Frasers  (1990) artikel om kvinnor och offentlighet, men väldigt begränsat. En annan nackdel  med val av metod är att vi inte kan analysera bilder. Kim Kardashians hårfärgning är till  stor del från hennes sida ett material som består av bilder. Men det intressanta för oss  är diskussionen kring hårfärgningen och inte bilderna som hon själv publicerar, eftersom  att hon då till stor del kan styra sin egen framställning och till viss del sin identitet. En 

diskussion på Twitter, eller publicerad artikel, kan Kardashian inte styra själv på samma  sätt, och det vi ju vill undersöka är hur press och människor via sociala medier  framställer henne ­ inte hur hon framställer sig själv.     9. Validitet/Reliabilitet  Validiteten avser två saker. Begreppsvaliditeten som avser om teorierna hänger ihop  med det vi avser att mäta och resultatvaliditeten som avgör om undersökningen mäter  vad den utger sig för att mäta. Reliabilitet mäter om verktygen låter undersökningen få  samma resultat om den görs om igen (Esaiasson, P. Gilljam, M. Oscarsson, H. &  Wängnerud, L. 2012). I den här uppsatsen tycker vi att vi har bra validitet. De begrepp  som vi använder oss av i teorierna är skapade av andra forskare som definerar  teorierna åt oss som gör att vi kan plocka ut det som vi behöver för att komma fram till  våra resultat. Vår begreppsvaliditet är alltså hög. Detta tillsammans med att reliabiliteten  som vi tycker är bra skapar en bra resultatvaliditet. Vi har aldrig hävdat att till exempel  alla kvinnor framställs så som Kim Kardashian gör. Dock så finns det problem i alla  generaliserande forskningar eftersom man inte alltid kan utgå från att det alltid ser ut så.  Men eftersom att vi har gjort ett strategiskt urval där vi har valt efter gynsamma  omständigheter så kan vi säga att eftersom vi ser våra teorier bekräftas här kan vi  också tänka oss att de gör de övrig tid också.      10 MATERIAL 

Materialet kommer vara det event då Kim Kardashian färgar håret blont. Tidsperioden        är från 5 mars, då hon först twittrar om det, till 27e mars då tidningarna skriver om        henne som brunett igen. 

Vi kommer att använda oss av material från mars och magasin som Aftonbladet, mars,  Expressen, Hollywoodlife, Intouchweekly, Radaronline, Daily Record, ET Online och  dessutom det sociala nätverket Twitter.     Urvalet av tweets skedde genom att använda sökorden “Kim”, “Kardashian”, och  “blonde”, och därefter se vilka inlägg som publicerats mellan de aktuella datumen  5e­28e mars. För att få bra spridning på urvalet från Twitter, valde vi ett visst antal  tweets från varje dag. Vi tyckte att det var viktigt att se till att det var ett jämnt antal  tweets under hela tidsperioden, så att det inte fanns ett överflöd av tweets som var  publicerade de första dagarna, eller de sista dagarna av månaden. Dock ska det  påpekas att twitteraktiviteten kring Kardashians hårfärgning var som störst i början och  slutet av tidsperioden, och vårt urval kan således ha påverkats av detta eftersom antalet  tweets per dag, stagnerade i mitten av månaden. Ursprungsmaterialet innehåller 100  stycken Tweets, som alla fått genomgå en mindre textanalys enligt vår metod. Utifrån  den korta analysen har vi sedan valt ut vissa tweets som är relevanta för uppsatsen,  löpande i analysen, och även placerade i kronologisk ordning.     Urvalet av artiklar gjordes under en liknande process, där vi till en början använde oss  av sökmotorn Google för att hitta artiklar om hårfärningen. Även här användes sökorden  “Kim”, “Kardashian”, och “blonde”. De flesta av artiklarna som sökningen visar, är  publicerade på sajter som i vardagligt språk skulle kunna kallas “skvallerpress”.  Tidningar som i stor utsträckning skriver om kändisliv och nöje i västvärlden. På samma  sätt som vid urvalet av tweets, valdes artiklarna här för att få en jämn spridning i vilket  datum de publicerades. Fyra av artiklarna är från den 5 mars, då Kardashian färgade  håret. Ytterligare fyra är från 26­27 mars, då pressen skrev om hur hon färgat håret  mörkt igen. Däremellan finns 7 artiklar, från datumen 10­23 mars och handlar om  alltifrån hur hon är påväg att förstöra håret, till att hon anklagas för “stilplagiat”.   

10.1 Metod för urval  Den metod för urval som vi har använt oss av är en strategisk metod. Det betyder att  urvalet har skett av en mindre population (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud,  2012) i detta fallet twitterinlägg och tidningsurklipp. Vi har även valt att välja kritiska fall  utifrån gynsamma omständigheter eftersom att Kim Kardashian är en person som är  såpass stor och bör kunna bekräfta våra teorier. Hon har många följare och det skrivs  mycket artiklar om henne. Därför tror vi att vi kan med hjälp av den stategiska metoden  säga att kan teorierna bevisas hos Kim Kardashian och hur andra ser på henne bör  teorierna också finnas represeterade hos andra i samma forum. Eftersom att Twitter är  såpass stort måste ett sånt här urval ske. Resultatet som vi kommer fram till hävdar vi  inte på något sätt stämmer överens med hela Twitter eller med alla tidningsartiklar om  Kim Kardashian men finns teorierna i det urval som vi har gjort finns de med stor  sannolik också i andra artiklar också och påverkar hur vi ser på Kim Kardashian.                                          

11 ANALYS   11.1 Hur förhåller sig Twitter till Kim Kardashian? Twitterdiskussionen som sker i början av Kim Kardashians event när hon färgar håret,  alltså runt den 5:e mars handlar mycket kring ideologin om att Kim Kardashian tar för  mycket plats och får alldeles för stor uppmärksamhet. Twitterinlägg nummer 14, av  “@dixonshuman”, är ett bra exempel på det. Den relation som @dixonshuman här  försöker att skapa med läsaren är att interpellera ideologin om att Kim Kardahsian får  för mycket uppmärksamhet genom att intertextuellt hänvisa till en nyhetssändning. Det  skapar en förståelse för hur han menar att Kim Kardashian får för mycket plats. Han  använder att människor blir dödade som en representation för något som är hemskt och  som det borde pratas om i nyheterna, som det visserligen görs enligt @dixonshuman,  men problemet enligt honom är att nyheterna alldeles för snabbt återvänder till att  rapportera om Kim Kardashians hår.     Likadant är det med inlägg nummer 18, av användaren “@m_dithh” som också har  samma ideologi som twitterinlägg nummer @dixonshuman. @m_dithh har en genre  som passar Twitter, en mening som hänger ihop med ett tydligt budskap. Budskapet i  tweeten är att Kim Kardashian som person tar mycket plats och att hennes hårfärgning i  relation till ISIS tar för mycket plats. Gemensamt mellan båda dessa tweets är att de  sätter en relation till läsaren genom att denne tvingas välja mellan Kim Kardashians hår  och något som får representera något hemskt. De väljer ut en nyhet som de tycker  passar in i det hegemoniska nyhetsflödet som Lundström (Lindgren, 2012) pratar om.  De tar upp ett ämne, som de anser är en nyhet och jämför den med Kim Kardashians  hår och sätter dessa i relation till varandra. Det hegemoniska flödet bestäms dock av  mediebolagen enligt Lundström (Lindgren, 2012) vilket i detta fallet då är nyheten om  Kim Kardahsians hår. Här blir alltså sociala medier någon slags motpunkt till de stora  mediebolagen och en plats där vanliga människor kan sätta sin egen agenda och sprida  sina egna ideologier och försöka interpellera oss till att tycka och tänka som dem.  

  En annan person som sprider samma ideologi är användaren i twitterinlägg 32,  “@MrMoeOthman”. På den globala nivån kan vi förstå att hans inlägg är ett anpassat  för Twitter och handlar om att Kim Kardashian är på nyheterna, men inte den senaste  flygkraschen. På den lokala nivån skapar ordvalet “pathetic” mening och ger inlägget  mer tyngd. Användarens budskap är att det är patetiskt att Kim Kardashian får mer  uppmärksamhet än vad flygkrashen får. Än en gång sätter sig en användare upp mot  den hegemoniska nyhetsvärderingen. Dock så får deras ideologi här inte så stort gehör.  För precis som Lundström (Lindgren, 2012) säger så är det sällsynt att sociala medier  lyckas påverka det hegemoniska. Detta var tre exempel då man försöker att twittra ut  något som bryter mot normen. Dock ska vi komma ihåg att dessa tre nyheter som de  jämfördes med säkerligen rapporterades om, och kanske ännu mer, men detta var de  tre användarnas upplevelse av mediaflödet. Sociala medier blir väldigt sällan en annan  röst än vad hegemonin innebär. Om vi utgår från att dessa tre twittrare visar att  nyheterna om Kim Kardashian ingår i ett hegemonsikt mediaflöde så finns det betydligt  fler exempel på gånger som sociala medier bygger på och sprider den rådande  hegemonin    Att Kim Kardashian härskar över ideologin om blont hår i och med att hon färgade håret  kan vi se i twitterinlägg nummer 82. Där skriver användaren “@Sindrillon” om hur alla  följer efter Kim Kardashian vad hon än gör. Inlägget är väldigt genremässigt, kort och  tydligt budskap och liknar på så sätt de andra inläggen som finns med i uppsatsen.  Dessutom skapar inlägget mening genom tilltalet “you”. Hen skapar på så viss en  relation med sina läsare, först skriver @Sindrillon om Kim Kardashians hår ­ Att alla blir  blonda nu för att Kim Kardashian är blond. Sedan bygger Sin på detta genom att driva  tesen att om Kim Kardashian hade gått på toaletten så hade alla andra gjort likadant.  Den sista tesen skapar inte bara ideologin om att man ska vara blond nu för Kim  Kardashian är det, det sätter henne också lite i positionen som en ISA, en ideologisk  statsapparat. Det är förvisso lite av en överdrift men media i sig räknas också som en 

ideologisk statsapparat, i och med konvergensen där ny och gammal media krockar och  blir till ett. Kan Kim Kardashian kanske själv klassas som en egen typ av media som  sprider sin ideologi? Det är uppenbart att det finns folk som följer Kim Kardashians  ideologier och skapar därmed henne som en del av en ideologisk statsapparat. Det som  talar emot Kim Kardashian som ISA, är att det blonda håret inte alls blir någon  hegemoni. Vi har nu tagit upp några exempel som ändå visar att människor går med på  Kim Kardashians ideologi.     Många av twitterinläggen rörande Kim Kardashians nya hårfärg är negativa inlägg, som  kritiserar hennes nya hårfärg, beskriver hur ful hon är, hur lite hon passar i blont, eller  att hon borde färga håret tillbaka till mörkt. Användaren “@Tanialasalle” i twitterinlägg  39 går så långt att hon kallar henne för hora på grund av hennes nya hårfärg. Det finns  dessutom flera användare som interagerar direkt med Kardashian, genom att tagga  henne i inlägget, och skriver negativa saker till henne. En användare vid namn  “@jmbrown87” skriver exempelvis “God @KimKardashian looks so bad blonde”.  Thompson (2001) beskriver att på grund av de nya medierna, får offentliga  personligheter mycket större synlighet. Han beskriver som nämnt tidigare denna nya  synlighet som ett tveeggat svärd, där människor å ena sidan har större chans att  framställa sig själva, men å andra sidan har det han kallar “den medierade synligheten”  medfört risker. Risker kan exempelvis vara dessa, där Kardashian tar emot en stor  mängd negativa kommentarer av olika anledningar. Förr var enligt Thompson (2001)  offentligheten knuten till en plats, med andra ord var de som ville ta del av en offentlig  händelse eller se en offentlig person tvungna att vara på plats. Även då kunde personen  ta emot hot, eller negativa kommentarer, men troligtvis i mindre mängd än på Twitter.  Skillnaden idag är att Kardashian, som också naturligtvis kan få höra negativa  kommentarer och löper risker när hon gör offentliga framträdanden, även löper risk att  mottaga dessa negativa kommentarer dygnet runt, på sociala medier. Hon kan välja att  inte läsa kommentarerna, men de finns alltid i närheten. Den nya “medierade  synligheten” har också att göra med Jenkins (2012) begrepp kring konvergens och 

fankultur. Även negativa kommentarer utan större syfte än att kritisera någon, kan ses  om fankultur. Det Jenkins beskriver som konvergens, där medieinnehåll sprider sig på  flera kanaler, och där fler människor kan bidra till ett medieinnehåll, stämmer även in på  dessa negativa twitterinlägg om Kardashian. Det verkar till och med finnas ett slags  ideologiskt, eller hegemoniskt tillstånd som antyder att det är helt i sin ordning att vara  så negativ mot en människa, beteendet har helt enkelt blivit norm och förekommer ofta  utan kritik. Twitters enorma omfattning bidrar också till de negativa kommentarerna.  Twitter är en del av denna nya medierade synlighet, och en av principerna med  plattformen är att människor ska kunna göra sig hörda ­ oavsett åsikt.     En ideologi som som Twitter försöker sprida och som hör ihop med hur kvinnor i  offentligheten är att Kim Kardashian färgade håret på grund av Kanye West. Här blir  kvinnan den passiva som Fraser (1990) skrev om. Ett exempel på ett sånt inlägg är  nummer 62. Det är användaren “@socialgutterfly” som skriver. Hen skriver att hen såg  ett så kallat meme, vilket kan beskrivas som en genre av skämt som cirkulerar på  internet och ofta kan ses i sociala medier som Twitter. @Socialgutterfly skriver att i  memet står det, “Kanye West bleached his asshole”, _​Kanye West blekte sitt rövhål_​. På  den lokala nivån kan man sen tolka att Kim Kardashian är rövhålet som memet syftar till  eftersom att användaren tidigare i inlägget har skrivit att det ska handla om Kim  Kardashian och Kanye West. Kim Kardashian får här subjektspositionen som Kanye  Wests rövhål, vilket inte är så positivt. Kim Kardashian blir alltså något mycket lägre,  detta kan vi även se bevis på i inlägg nummer 58 då användaren @NuYouGuru skriver  något liknande men ett så grovt språk. Hon skriver att hon inte riktigt kan släppa tanken  om att Kanye West har Kim Kardashian som en accessoar. Här blir hon alltså återigen  förminskad och passiv. Hon gestaltas alltså som någon som inte deltar vilket Fraser  (1990) säger att det är så kvinnor i offentligheten målas upp.        

Kim Kardashian får i det här avsnittet representera blont hår. Till exempel i Twitterinlägg  nummer 72 då användaren “@feelstastic” skriver om Kim Kardashians blonda hår. Hen  placerar oss här i ett eget sammanhang. Detta passar genren personlig berättelse då  hen börjar med ordet “my”, på svenska _​min_​. Då kan vi förstå att det är en personlig  berättelse som berättas och det skapar mening. Hen skapar också mening genom att i  första satsen hänvisa till sina lärare som reagerat på något som hen har gjort, i detta  fallet färgat håret blont, för att sedan använda citattecken och skriva “Are you Kim  Kardashian?”. Här får alltså användaren @feelstastic frågan från sina lärare om hon är  Kim Kardashian, detta på grund av hennes blonda hår som hon har skaffat sig. Kim  kardashian får alltså representera blont hår. Detta är också en signifikant som visar  nodalpunkten Kim Kardashian och skapar hennes identitet och subjekt på sociala  medier. Men att Kim Kardashian får representera blont hår får vi även se i andra  twitterinlägg.    Ett till exempel på det är Twitterinlägg nummer 64 då användaren @hey_im_paigee  tycker att en annan användare ser ut som Kim Kardashian med sitt blonda hår.  @hey_im_paigee använder här @Jakeboys för att skapa mening, hen skriver alltså till  någon och försöker att skapa interaktion. Här är blont hår alltså något som Kim  Kardashian representerar återigen. Det fungerar också tvärtom att det blonda håret blir  en signifikant igen för Kim Kardashian, och hennes identitet som blond får genomslag.  Det finns fler exempel då Kim Kardashian representerar blont hår.     I twitterinlägg nummer 54 där användaren “@TonyDietstein” tackar Kim Kardashian för  att hon får blont hår att se coolt ut igen. Här skapar @TonyDietstein mening i sin tweet  genom att skapa en relation till Kim Kardashian genom att skriva till hennes användare.  Twitterinlägget är dessutom väldigt genremässig då det är kort och budskapet är klart.  Den liknar andra twitterinlägg på det sättet och också genom genren kan vi förstå när  hen skriver @KimKardashian att det är riktat till henne och hennes användare. Här får  alltså Kim Kardashian representera blont hår. Det är hon som har gjort det häftigt igen. I 

och med den representationen så skapar @TonyDietstein också ideologin om att Kim  Kardashian är en person som kan styra över ideologierna. Uppenbart är att det är fler  som kanske har färgat håret blont eftersom att vi genom koherens på den lokala nivån  kan förstå att om någonting är coolt är det också något som många vill eftersträva, vilket  också betyder att folk provar på det. Kim Kardashian kan med andra ord styra över den  hårfärg som man ska ha. Detta går att koppla till Althussers (Storey, 2009) teori om  ideologi, och att ideologi också är något som är materiellt. Hårfärg är en typisk sådan  materiell sak som ideologin tar sitt uttryck i.     Enligt Elizabeth Ellcessor skapas en stjärna idag genom känslan att kunna interagera  med denna, konvergenskulturen är med andra ord något som enligt Ellcessor bidrar till  hur en stjärna skapas idag. På Twitter finns den möjligheten inbyggd och skapar då för  många användare just den känslan av interaktion. Ett bra exempel är inlägg nummer 37  som är skrivet av användaren “@sylwiakrypien”. Hon skapar möjligheten till interaktion  mellan henne och Kim Kardashian genom att skriva till Kim Kardashians användare  direkt genom ett @ innan Kim Kardashian. Det skapar mening, dessutom skapar  inlägget mening genom att använda @sylwiakrypien skriver “your move 

@KimKardashian !”, _​ditt drag_​ ​Kim Kardashian_​. Här skapar hon en relation till sin läsare  & målgrupp, Kim kardashian, genom en uppmaning till henne att hon ska göra nästa  drag. Hela den här möjligheten skapar en stjärna. Det finns gott om andra exempel där  människor skriver riktat till Kim Kardashian, till exempel inlägg 46, 35 och 24, men det  är inlägg 37 som är tydligast. Dock har inte interaktionen lyckats eftersom att Kim  Kardashian (i varje fall inte på Twitter) har svarat. Men poängen är att det tack vare  Twitter i alla fall finns en möjlighet till interaktion. Som nya medier ser ut idag är det  viktiga kanske inte interaktionen i sig som skapar stjärnan utan mängden försök att  skapa interaktion. På Twitter är det inte interaktionen i sig som sticker ut utan mängden  av interaktioner. Ellcessor (2012) skriver också att Twitters snabbhet, autencitet och  personlighet bidrar till att många har uppfattningen att det är den “riktiga” personen som  sitter bakom Twitterkontot. Så är inte alltid fallet, Kardashian kan exempelvis ha många 

redaktörer som twittrar åt henne. De flesta verkar dock tro att det verkligen är  Kardashian som ligger bakom sina tweets, eftersom att det är så många som skriver  direkt till henne och som i inlägg 37, med ett direkt tilltal. (Huruvida det verkligen är  Kardashian eller inte som ligger bakom sina tweets är dock inte relevant för den här  uppsatsen).     Det många användare gör som skapar Kim Kardashians identitet är att de refererar till  olika personer som hon liknar. Ett exempel är twitterinlägg nummer 8_​ ​av användaren  “@sianwtf” . Där skriver hen att Kim Kardashian liknar Draco Malfoy med sitt blonda  hår. Här skapas mening genom just intertextualiteten när användaren refererar till Draco  Malfoy.     Tweet 8 är inte det enda inlägget som gör det, även twitterinlägg nummer 71 refererar  till att Kim Kardashian liknar Draco Malfoy. Detta kan ses utifrån den konvergenskultur  som Henry Jenkins (2012) pratar om, och då framförallt fankulturen som är en stor del  av den. I detta fall bidrar fankulturen till att människor som finns i det offentliga får agera  som inspiration, när det skapas nytt innehåll om dem. Det är en typ av fankultur när  människor på Twitter skapar innehåll genom att referera till andra karaktärer som Kim  Kardashian liknar. Ett annat exempel är i tweet nummer 5 då användaren skapar  mening genom att likna Kim Kardashian med en så kallad “Super Saiyan” från en  manga som heter Dragon Ball Z. Alla dessa referenser bli också signifikanter för Kim  Kardashians identitet. Saker som skapar henne som subjekt.    Nancy Fraser (1990) skriver i sin artikel att kvinnor inte får ta lika stor plats i  offentligheten, och att män och kvinnor representerar olika saker. Eftersom att vi har  valt ett sånt ämne som bygger på en kvinna i offentligheten, och dessutom om hennes  utseende är det kanske vi som har bejakat den teorin om att kvinnor som faktiskt syns i  offentligheten får vara ett utseende och inte så mycket mer. Dock är det Kim  Kardashian som från början själv har anpassat sig efter den ideologin genom att färga 

håret. De kommentarer som kommer från twitterinlägg som till exempel 47 säger väldigt  mycket om hennes utseende. Den handlar om att det inte finns en chans för Kim  Kardashian att hon tycker att hon är snygg i sitt blonda hår. Meningen skapas här  genom att användaren skriver om Kim Kardashians egna åsikter. Hon skapar alltså en  relation mellan henne och Kim Kardashian genom att tala om vad Kim Kardashian  tycker, hon vet mer än vad en “normal” twitteranvändare vet. Kim Kardashian får alltså  åsikter knutna till sig som hon kanske inte har. Ett tydligt exempel på hur en kvinna blir  reducerat till sitt utseende och istället för ett subjekt blir ett objekt. Dock har som sagt  Kim redan accepterat att vi pratar om hennes utseende genom att färga sitt hår från  första början. (Det är sannolikt ett av hennes motiv för henne att färga håret ­ så att folk  pratar om henne). Det här är ett exempel som bekräftar Nancy Frasers teorier om att en  kvinna, i större mån än män, får representeras av sitt utseende.    11.2 Hur förhåller sig pressen till Kim Kardashian?  En artikel som kan ses som en mer ironiserande text är In Touch Weeklys artikel  (_​http://www.intouchweekly.com/posts/kim­kardashian­went­blonde­because­god­forbid­ people­pay­attention­to­someone­else­53632_​). Till och med rubriken förklarar att  Kardashian färgat håret blont för att _​Gud förbjude att människor tittar på någon annan  och ironiserar på så sätt ideologin, och Kardashians identitet som oerhört  uppmärksamhetskrävande. Koherensen i artikeln antyder att artikelförfattaren är riktigt  trött på att se och höra om Kardashian överallt. Artikeln beskriver hur Kardashian inte  kunde låta rampljuset hamna på hennes syster Kendall Jenner, utan att hon själv måste  vara i centrum och färgar således håret blont.    

““The whole family, aside from Kris, thinks that Kim’s intentions with going blonde are purely        selfish,” a source tells ‘Radar Online.’ [...] “She is supposed to be in Paris supporting        Kendall, and the fact that she dyed her hair and did this drastic overhaul to one­up her        younger  sister  is  quite  pathetic,”  the  source  continues.”  (_​http://www.intouchweekly.com/posts/kim­kardashian­went­blonde­because­god­forbid­peo ple­pay­attention­to­someone­else­53632_​)