Barns vakna återhämtning: En kvalitativ studie om ett antal förskollärares uppfattningar om barns vakna återhämtning i förskolan

Barns vakna återhämtning

-En kvalitativ studie om ett antal förskollärares

uppfattningar om barns vakna återhämtning i

förskolan

Författare: Camilla Lundgren och Hedvig

Andersson

Självständigt arbete i

Abstrakt

Studiens syfte är att bidra med kunskap om barns vakna återhämtning i förskolan utifrån ett antal förskollärares uppfattningar. De frågeställningar som studien baseras på är; Vilka möjligheter till återhämtning erbjuds de barn som inte sover i förskolan? samt; Vilka hinder kan påverka möjligheter till barns vakna återhämtning i förskolan? Studiens resultat har analyserats utifrån det teoretiska perspektivet sociokulturellt perspektiv med tillhörande begrepp. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer och urvalet består av fyra förskollärare som arbetar eller har arbetat med barn som inte sover i förskolan. Resultatet visade att respondenterna erbjuder barnen olika former av återhämtning under dagen. Det kunde kategoriseras som antingen en aktivitet i grupp eller att barnen själva fick välja och ägna sig åt en lugnare aktivitet. Återhämtning skedde huvudsakligen efter maten. Respondenterna uttryckte hinder som kunde påverka barns möjlighet till återhämtning, till exempel organisatoriska faktorer såsom bristande lokaler, rutiner och personaltäthet.

Nyckelord

Återhämtning, stress, förskola, vila, barn, förskollärare, hinder

Tack

Vi vill inleda med att tacka vår handledare Janina Carlén för din vägledning under arbetets gång. Vi vill också rikta ett stort tack till er förskollärare som har ställt upp och deltagit i våra intervjuer – utan er hade inte vår studie kunnat genomföras. Sist men inte minst vill vi tacka våra studiekamrater för givande samtal och stöd.

Innehållsförteckning

1

Introduktion

1

2

Bakgrund

2

Tidigare forskning

2

2.2 Vilan som rutin och tradition

4

2.3 Återhämtning och stress

4

2.4 Barns delaktighet och inflytande

5

2.6 Teoretiskt perspektiv – Sociokulturellt perspektiv

5

2.6.1 Samspel och interaktioner

6

2.6.2 Den proximala utvecklingszonen

6

2.6.3 Scaffolding

6

3

Syfte och frågeställningar

7

4

Metod

8

Metodval

8

Urval

8

Genomförande

9

Bearbetning av data

10

Etiska ställningstaganden

10

5

Resultat och analys

11

Vilan som rutin efter maten

11

Återhämtning utöver vilan

12

Förskollärarnas förhållningssätt

12

Läroplanen och barns inflytande

13

Hinder för barns återhämtning

15

Sammanfattning och slutsats

16

6

Diskussion

18

Resultatdiskussion

18

Metoddiskussion

20

Pedagogiska implikationer

21

Förslag till framtida forskning

21

7

Referenser

23

Bilagor

Bilaga 1-Samtyckesblankett Bilaga 2-Intervjuguide

1 Introduktion

I dagens samhälle har vardagen blivit allt mer stressrelaterad på grund av en rad många olika faktorer. Några utmärkande faktorer som orsakar stress hos människor är krav och prestationer samt medier och reklam (Arbøl 2016). Dagens barn

tillbringar en stor del av sin dag på förskolan med stora barngrupper, aktiviteter och ett högt tempo. Det här är olika saker som har gjort att vi ser återhämtning som en betydelsefull del under barns vistelsetid i förskolan. Förskollärare har ett brett uppdrag där de inte bara förväntas delta i pågående aktivitet, utan också utföra planering, möta vårdnadshavare och få organisatoriska faktorer att gå ihop. Barns återhämtning sker oftast på vilan efter maten, och vid just den tidpunkten är det många andra organisatoriska faktorer som ska genomföras, bland annat raster och duka av borden. Här uppstår en krock mellan organisationens och barnens behov. Hur upplever förskollärare det och vad ges barn för återhämtningsmöjligheter under dagen på förskolan?

På förskolan finns det barn som har sovande vila, vilket ofta är yngre barn. Det är på grund av antal sömntimmar då små barns kroppar utvecklas mer och behöver återhämtas genom sömn. Det finns också barn som inte sover, oftast i de senare förskoleåren, men även deras kroppar utvecklas och behöver någon form av återhämtning (1177 Vårdguiden 2020). Återhämtning är viktigt för att kunna hantera den tid och det samhället vi lever i idag och dels för att börja förebygga den stress som kan uppstå senare i livet. Genom att förebygga stress i tidig ålder kan det med åren bli till en vana och människor skulle lättare kunna lära sig att hantera stress (Nyholm 2016).

Trots att vilan är en rutin som sker dagligen så nämns den väldigt smalt i Läroplanen för förskolan 18, Lpfö 18 (Skolverket 2018) i form av riktlinjer om dagsrytm samt balans mellan aktivitet och vila. Grunditz (2018) betonar hur vilan är framträdande i förskolans verksamhet, men får en stämpel som en omsorgsdel som inte behöver analyseras eller studeras. I avhandlingen beskriver författaren vilan ur ett förskolehistoriskt perspektiv och betonar det faktum att vilan är en stor del av förskolan och dess vardag, men som knappt nämns i forskning om förskolans historia. Utifrån nämnda faktorer kan ett behov av återhämtning för alla barn utläsas som en viktig del i förskolan. Med den här studien vill vi bidra med kunskap om barns vakna återhämtning i förskolan utifrån ett antal förskollärares uppfattningar.

2 Bakgrund

I följande avsnitt presenteras vetenskapliga artiklar som visar tidigare forskning kring området vila och återhämtning i förskola. Artiklarnas resultat har

sammanställts och utifrån dem kunde tre områden inom vila och återhämtning urskiljas. De tre områdena är Vilan som rutin och tradition, Återhämtning och stress samt Barns delaktighet och inflytande. I avsnittet belyses kunskapsluckan i

forskningen och utifrån det har litteratur kopplats till områdena. Avsnittet avslutas med en presentation av det sociokulturella perspektivet som teoretiskt perspektiv.

Tidigare forskning

Studier visar att hjärnan är särskilt känslig för stress hos yngre barn, Lupien, McEwen, Gunnar och Heim (2009) menar i sin studie om hur stress påverkar hjärnan att det troligtvis beror på den stora utvecklingen som sker hos barnet under den här perioden. Vidare beskrivs det hur ett barn som har utsatts för stor mängd stress kan uppleva stresskänslighet och andra kognitiva svårigheter i vuxen ålder. Stress är ett ord som ofta har en negativ klang, men det är värt att nämna att det historiskt sett är en överlevnadsinstinkt som också är viktig för människan. I slutsatsen på studien tar forskarna upp hur en faktor att tänka på angående framtida studier inom stress är vikten av en väl fungerande dagsrytm och hur det kan påverka människors hälsa. Ur en förskolekontext kan det utläsas att barn behöver vila för att få den balanserade dagsrytmen.

Grunditz har gjort två studier och en sammanläggningsavhandling om vila. De två studierna bildar materialet till hennes avhandling om förskolans vila och hur den utvecklats under 100 år. I den första studien (2013) utgörs forskning kring barnens deltagande i deras vila. Resultaten i den studien visar att vilan är en komplex aktivitet som tar upp en stor del av dagen. I den här aktiviteten sker det också mer än vila, till exempel samspel mellan barn och pedagoger samt att vila också är mer aktiviteter än bara sömn. Studien berör vilan som en aktivitet där barn sover, men Grunditz tar även upp hur vilan fortsätter efter barnen har vaknat genom att de ägnar sig åt lugna aktiviteter såsom att läsa böcker, pussla, ligga i soffan eller leka

stillsamt. I den andra studien (Grunditz, Lindgren & Frankenberg 2019) visar resultaten av forskningen kring vila i förskolans historia att vilan sker i ett offentligt rum där flyttbara sängar eller madrasser plockas fram. Grunditz betonar också att vilan under hela förskolans historia har varit och är fortfarande en central aktivitet i verksamheten. Grunditz (refererad i Grunditz 2018 s.53-54) använder sig även av sin artikel The visual remake as research methodology for visual analyses: Naptime

in preschools as an examplesom finns sammanfattad i avhandlingen (2018) där två bilder redovisas med 100 år emellan och det beskrivs att det inte går att avgöra vilken bild som tillhör vilken tid eftersom likheterna är framträdande. Grunditz (2013) lyfter barns autonomi genom att de får utifrån sina egna behov sova andra tider av dagen. Den sömnstunden är inget som räknas in i vilorutinen efter maten eftersom det individuella barnet har ett behov av mer sömn.

Ur ett internationellt perspektiv skriver Nothard, Irvine, Theobald, Staton, Pattinson och Thorpe (2015) i sin studie från Australien att läraren har avgörandet för barns autonomi samt vilka aktiviteter som blir tillåtande. Studien behandlar intervjusvar

utifrån barns samt vårdnadshavares perspektiv på vila i förskolan. Även Grunditz (2013) lyfter hur barns individuella behov till vila och autonomi kan påverkas av lärarens förhållningssätt. I intervjuer med barn uttrycker de att autonomin under vilan har att göra med vilken lärare som ansvarar för aktiviteten. Barnen uttryckte att lärarna var olika tillåtande när det gällde vilka aktiviteter som fick utföras på vilan. Nothard et al. (2015) berör vila som andra aktiviteter mer än att sova likt det Grunditz (2013) beskriver hur till exempel vila kan vara att pussla, rita, läsa bok samt ligga och vila utan att sova.

En internationell studie från Louisiana i USA (Bowers, Cassellberry, Isbell, Kyakuwa, Li, Mercado & Wallace 2019) beskriver i likhet med Grunditz (2018) i sitt resultat att vilan är en aktivitet som tar upp en stor del av dagen. Forskarna menar att det är en tidsmässigt lång rutin i förhållande till övriga aktiviteter som görs i förskolan. I studien framkommer det att det används instrumental musik vid vilan och att det är fokus på sovvila. Forskarna betonar vikten av kopplingen mellan musik och en sömnig atmosfär. Därför har pedagogerna gjort vilan till en rutin där de förbereder barnen inför vilan under lunchen med dämpad belysning och instrumental eller klassisk musik. Jämfört med övriga studier beskrivs vilan medvetet som en rutin som utförs på ett visst sätt med ett syfte bakom det rutinmässiga.

Samtliga studier syftar huvudsakligen på vilostunden som en rutin som sker efter maten. Som vi tidigare nämnt tar Lupien et al. (2009) upp i sin artikel hur en god dagsrytm är viktigt för att förebygga konsekvenser av stress. Någonting som krockar i studierna är huruvida barns dagsrytm blir balanserad om återhämtning endast är någonting som sker under den planerade vilostunden efter maten, och inte är anpassad efter barns individuella behov.

I sökningar av forskning inom ämnet återhämtning behandlas begreppet mest med vila i relation till att sova och därmed de yngsta barnen. Många sökord som nämns i studier om återhämtning är t.ex. naptime och sleep-time och inte rörande den vakna återhämtningen. Ovanstående studier visar att återhämtning ses som rutin eller tradition i både dagens läge och sen lång tid tillbaka i förskolans historia. Forskare är eniga om att barn är i behov av återhämtning och att de yngsta behöver sova för att upprätthålla en god dagsrytm. Det finns olika perspektiv på hur återhämtningen kan utformas och vara samt hur barns autonomi kan komma till uttryck i aktiviteten samt i vilken grad det påverkar dem. Utifrån det som lyfts i tidigare forskning kan vi kategorisera upp studiernas resultat i tre områden: vilan som rutin och tradition, återhämtning och stress samt barns delaktighet och inflytande.

Det uppmärksammades ytterligare hur lite forskning som faktiskt har bedrivits inom området vaken vila och återhämtning i förskolan under sökningar av studier till avsnittet Tidigare forskning. Grunditz, som är en framträdande forskare inom vila i förskolan i Sverige beskriver själv det här i sin avhandling (2018). Det bidrog till valet av ämne i den här studien och till att försöka göra ett bidrag till den enorma kunskapsluckan inom forskningsområdet vaken återhämtning för barn i förskolan.

2.2 Vilan som rutin och tradition

I Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter artikel 31 nämns “barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder och rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet” (UNICEF 2018 s.28-29). Barnkonventionen är sedan år 2020 lag i Sverige som gäller såväl hemma som på förskolan. Davidsson (2020) beskriver hur vila synliggörs som en rutin i förskolan och kan variera på många sätt, men vanligast är att den sker efter maten. Vissa barn sover och gör det på grund av åldersskäl och det större behovet av sömn. Vidare menar författaren att de barn som inte sover på förskolan får en helt annorlunda vila. Vilostunden beskrivs ofta ske utan någon speciell planering. Davidsson (2020) menar att det görs främst på grund av praktiska delar i verksamheten, till exempel att plocka iordning efter maten och personal som måste ta sin rast. Vilan beskrivs som en utmaning, vilket bör betonas. Utmaningen i det här är att vilan efter maten ska vara en meningsfull stund för barnen där de ska samla ny energi samtidigt som personalens scheman ska gå ihop och praktiska saker ska utföras (ibid).

2.3 Återhämtning och stress

Skolverket (2018) beskriver i Lpfö 18 att förskolans verksamhet ska utgå ifrån en helhetssyn på barn och deras behov. Förskolan ska därför erbjuda barnen en verksamhet där omsorg, utveckling och lärande bildar den här helheten. Barn ska också erbjudas en god miljö samt en väl avvägd dagsrytm. Det innebär att både vila och aktiviteter ska vara anpassade efter barns behov samt deras vistelsetid på förskolan (ibid). Det som läroplanen lyfter här är också tolkningsbart eftersom det kan uppfattas olika av personalen samt att förskolor har olika förutsättningar såsom antal förskollärare och möjligheter i miljön, och därför kan det se olika ut på olika förskolor.

Både Nyholm (2016) och Arbøl (2016) skriver om hur samhället har utvecklats fort och har ett högre tempo vilket medför en större stress. Våra hjärnor och kroppar har dock inte utvecklats i samma takt och det blir svårare för oss att hantera stressen. Nyholm (2016) beskriver att barns hjärnor formas under uppväxten och det grundar till hur de fungerar i framtiden. Genom att ge barn förutsättningar att kunna hantera stress kan det påverka måendet och förmågan till lärande.

Barns hjärna har en högre hjärnaktivitet än vuxna människor eftersom barn utvecklar synapser dubbelt så fort som vuxna. Dessutom har barn också högre glukosförbrukning än vad vuxna människor har, vilket gör att de blir tröttare och behöver mycket sömn. När barn sover sparar de energi och det är då deras kroppar och hjärna utvecklas (Arbøl 2016). Här går det att utläsa vikten av återhämtning även hos de barn som inte sover på förskolan, då de fortfarande behöver

kompensera för den höga glukosförbrukningen.

Bornstein (2017) skriver att många barn i dagens samhälle spenderar stora delar av sin barndom på förskolan, då de spenderar mer tid där än deras vårdnadshavare gör på sina jobb. På grund av det betonar hon att hur viktigt det är att väva in stillhet i barns vardag. Stillhet behöver dock inte nödvändigtvis syfta på vilostunden efter maten, utan kan vara olika aktiviteter som skapar ett lugn hos barnet. Dahlström (2016) skriver att det finns väl utvärderade metoder som anses ha lugnande effekter

på både kort och lång sikt. De här metoderna är till exempel att vara vid vatten, få massage, motionera, sjunga i kör eller att vara i skogen samt grönområden. Författaren nämner också att fysisk aktivitet är en förebyggande faktor för att motverka stress. Det gäller för den vuxna att hitta en bra balans mellan fysisk aktivitet och återhämtning. Det är viktigt att barn stöttas av vuxna till den fysiska aktiviteten och inte driver på för hårt då barn kan uppleva att de har krav på sig och måste prestera, då blir det istället någonting som skapar stress. Här finns det en kritisk punkt som är avgörande för hur barn uppfattar aktiviteten (ibid).

2.4 Barns delaktighet och inflytande

Att få möjlighet till återhämtning är en rättighet för barn som kan krocka med arbetet om att utgå från varje barns bästa, speciellt när det finns en fast stund där återhämtning sker. Davidsson (2020) menar att det synliggörs speciellt under vilostunden efter maten där de barn som inte vill vila inte får sina rättigheter tillgodosedda ur ett delaktighetsperspektiv. Det bör dock nämnas och betonas att förskolan är en kollektiv verksamhet där de individuella behoven ibland får backa för det kollektiva. I förskolans utbildning ska barn få förutsättningar till att bilda sig en förståelse för vad demokrati är. Barns sociala utveckling tar allt efter som form i att de får ta eget ansvar för sina handlingar och miljö i förskolans verksamhet (ibid).

Lpfö 18 (Skolverket 2018) lyfter att barn har rätt till både delaktighet och inflytande i förskolan. Det nämns också att förskolan ska ge barn förutsättningar till att

utveckla “intresse för och förmåga att uttrycka tankar och åsikter så att de kan påverka sin situation” (Skolverket 2018 s.16) vilket är ett av målen. Genom att barn får uttrycka sina tankar under återhämtningssituationer kan de göras delaktiga och få inflytande i situationen. I Lpfö 18 (Skolverket 2018) nämns det att arbetslaget har riktlinjer som de måste ta hänsyn till som bland annat innefattar att främja barns delaktighet och inflytande samt att respektera barns rätt att uttrycka sina åsikter. De ska även ta till vara på barns uppfattningar och deras åsikter som ska ge uttryck i utbildningen för barnen.

2.6 Teoretiskt perspektiv – Sociokulturellt perspektiv

I studiens resultatavsnitt kommer den insamlade datan att analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Det sociokulturella perspektivet grundades av den ryske psykologen och forskaren Lev Vygotskij (1886-1934). Säljö (2014) beskriver hur perspektivet trycker på vikten av kommunikation mellan människor, och menar att människor lär sig och utvecklas i samspel med andra.

Vi har valt sociokulturellt perspektiv som teoretiskt perspektiv i vår studie eftersom det fokuserar mycket på samspel och kommunikation, vilket är genomsyrande i återhämtningssituationer i förskolan. Säljö (2014) beskriver hur lärande ur ett sociokulturellt perspektiv inte går att undvika, utan att frågan är vad vi lär oss i olika situationer. Återhämtning handlar till stor del om omsorg, men som också går att lära sig genom både teori och praktik, genom att till exempel samtala om hälsa och utöva avslappnande övningar. Samspel och interaktioner framkommer också genom lärarens förhållningssätt i form av lyhördhet och förmåga att både lyssna in och läsa av barns behov av återhämtning.

2.6.1 Samspel och interaktioner

Säljö (2017) menar att i sociokulturellt perspektiv läggs stor vikt vid samspel och interaktioner. Det ses som en förutsättning för barns individuella utveckling. En viktig del inom sociokulturellt perspektiv är samspelet mellan det individuella och det kollektiva. Säljö (2017) beskriver hur Vygotskij menade att om människan ska förstå sin omvärld, andra kulturer och det som ligger utanför ens egna erfarenheter behöver kommunikation ske med andra människor. Språket är ett viktigt verktyg inom det sociokulturella perspektivet som ett sätt att kunna förstå sin omvärld och kommunicera, det kan handla om bilder, talat språk, skrivet språk men även om former av kroppsspråk som gester och ögonkontakt (ibid).

2.6.2 Den proximala utvecklingszonen

Ett viktigt begrepp inom sociokulturellt perspektiv menar Säljö (2017) är den proximala utvecklingszonen. I förskolan observerar läraren barnets nivå i olika situationer, till exempel pennfattning eller påklädning. Utifrån det är det lärarens uppgift att utmana barnet vidare till en lite högre nivå som anpassas så att barnet utmanas och kan klara en uppgift med stöd. Det är den här nivån som kallas den proximala utvecklingszonen. Läraren fungerar som vägledare för barnet i den här utmaningen, som kallas för scaffolding, och det ska leda barnet framåt så att det så småningom klara utmaningen själv. När barnets nuvarande nivå höjs, höjs också den proximala utvecklingszonen (ibid).

2.6.3 Scaffolding

Säljö (2017) menar att scaffolding är ett nära begrepp till den proximala utvecklingszonen som handlar om lärarens stöttning i barns lärande. Syftet med scaffolding är att lärarens stöttning ska avta successivt under barnets lärprocess. Barn är i behov av stöd i början när de ska lära sig något. I början av lärandet så är läraren närvarande för att kunna ge barnet det stöd det behöver under barnets lärprocess (ibid).

3 Syfte och frågeställningar

Under litteratursökning framkommer det inte så mycket forskning som undersöker barns vakna återhämtning i förskolan. Vi vill att vår studie ska bidra till att det kommer att fyllas en lucka i forskningen samt inspirera andra att undersöka ämnet närmare. Studiens syfte är att bidra med kunskap om barns vakna återhämtning i förskolan utifrån ett antal förskollärares uppfattningar. Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats:

• Vilka möjligheter till återhämtning erbjuds de barn som inte sover i

förskolan?

• Vilka hinder kan påverka möjligheter till barns vakna återhämtning i

4 Metod

I följande avsnitt presenteras redogörelser för metodval, urval, genomförande, bearbetning av data samt etiska ställningstaganden.

Metodval

Vi har valt att arbeta med kvalitativ metod eftersom det rör sig om bearbetning av ord, och metoden är typisk för studier som baseras på intervjuer, observationer och dokument. Kvalitativ forskning beskrivs associeras starkt med småskaliga studier, då det fokuserar på ett fåtal människor eller händelser. I studier med intervju som metod görs transkribering av materialet för att omvandla det, ge det beständighet och för att kunna göra det till analyserbar data. Vid transkriberingen finns också möjlighet att förstärka datan genom att skriva till kommentarer som inte kan höras under inspelning, men som antecknades vid intervjutillfället som också kan ha betydelse för framtida analys av data (Denscombe 2019).

Studien har genomförts med semistrukturerad intervju som metodval som

genomfördes med hjälp av en intervjuguide. En semistrukturerad intervjuguide har fasta ämnen och frågor som lämnar ett utrymme för intervjuaren att ställa

följdfrågor anpassade efter de svar som framkommer under intervjun. Genom att ställa följdfrågor kan respondentens svar bli mer utförliga och deskriptiva och därmed ge en mer sanningsenlig bild av upplevelsen. Denscombe (2019) betonar att det är viktigt att inte styra intervjun eller ställa ledande frågor.

Urval

Urvalet i studien har skett utifrån bekvämlighetsprincipen, dock anser vi att respondenterna ändå är lämpliga för vår studie. Denscombe (2019) beskriver bekvämlighetsprincipen som ett urval som forskare ofta väljer på grund av att olika praktiska villkor såsom tid, pengar samt vad som finns till förfogande. Urvalet har delvis skett strategiskt då vi valde att endast intervjua förskollärare för att försäkra att det finns en gemensam nämnare mellan respondenterna, samt att de arbetar med barn som inte sover. För att få svar på forskningsfrågor och för att få tillförlitliga data menar Kihlström (2007) att intervjuer bör ske med någon som har erfarenhet av det område som undersöks, därför valde vi att intervjua förskollärare som är

verksamma i förskolan. Samtliga respondenter är aktiva förskollärare som är verksamma i olika geografiska områden i en kommun i södra Sverige.

Kajsa är 27 år gammal och har arbetat i förskolan i fem år. Barnen på Kajsas avdelning är 3-5 år gamla och inga barn sover på dagen.

Stina är 36 år gammal och har arbetat i förskolan i 13 år. Barnen på Stinas avdelning är 1-3 år gamla och en liten del av barnen sover inte på dagen.

Lisa är 36 år gammal och har arbetat i förskolan i elva år. Barnen på Lisas avdelning är 3-5 år och endast ett barn sover på dagen, men går då över till

Petra är 43 år gammal och har arbetat i förskolan i tio år. Barnen på Petras avdelning är 3-5 år och de har ett barn som sover på sin avdelning.

Genomförande

Inför intervjun formulerades en samtyckesblankett [se bilaga 1]

som skickades ut till respondenterna. I blanketten fanns information om studiens syfte, kontaktuppgifter till oss och vår handledare samt etiska ställningstaganden. Eftersom blanketten formulerades tidigt under arbetets gång har vi valt att behålla det syftet som då var aktuellt och som respondenterna tagit del av trots att det nu har utvecklats. Vi påminde respondenterna om de etiska ställningstagandena innan intervjun började. Utifrån syfte och frågeställning formulerades en semistrukturerad intervjuguide [se bilaga 2] med frågor som berörde de områden vi ville få

respondenternas uppfattning om. Frågorna ur intervjuguiden ställdes med eventuella följdfrågor. Vi planerade från början att göra fysiska intervjuer men med kort varsel fick vi snabbt tänka om på grund av pandemin covid-19. Eftersom smittspridningen ökade i Sverige under hösten 2020 kunde vi inte besöka förskolorna, vilket

eventuellt hade gjorts under normala omständigheter. Vi valde därför att istället göra videointervjuer. Pandemin påverkade även tillgången av respondenter då det var många förskollärare som inte hann ställa upp på intervju på grund av hög

arbetsbelastning och sjukfrånvaro. När vi tillslut fick tag i våra fyra respondenter så gav de olika förslag på hur de ville träffas och genomföra intervjuerna. Det blev tre fysiska intervjuer och en internetbaserad intervju. Denscombe (2019) menar i enlighet med Bryman (2018) att en internetbaserad intervju liknas vid en intervju som sker fysiskt och betraktas som likvärdiga intervjuformer då de delar samma för- och nackdelar. I båda former kan en fördel vara att intervjuaren kan se

respondentens uttryck under intervjun och en nackdel kan vara att effekter av intervjuarens egenskaper kan påverka respondentens svar, till exempel kön eller etnicitet (ibid). Utifrån det gjorde vi en bedömning innan intervjuerna att det inte skulle påverka reliabiliteten av den insamlade datan på grund av intervjuernas olika former. Ljudet spelades in med mobiltelefon för att vi skulle få med så mycket detaljer som möjligt. Under granskningen av intervjusvaren bedömde vi att intervjuerna var likvärdiga och att svaren inte utmärkte sig beroende på intervjuform.

De fysiska intervjuerna genomfördes på olika sätt, två av dem genomfördes inomhus ostört i lugna rum hemma hos respondenterna. Den tredje genomfördes utomhus vid ett bord på respondentens arbetsplats, men ostört då inga barn var närvarande på gården. Den internetbaserade intervjun skedde också i en ostörd miljö både hos oss och respondenten. Vi upplevde inte några större skillnader mellan intervjuerna utöver formen.

Efter intervjuerna gjordes transkriberingar som analyserades och kategoriserades för att sedanbilda resultatavsnittet i studien. Under transkriberingen fingerades namn på personer och förskolor. Eventuella kommentarer om till exempel respondenternas kroppsspråk eller tonfall har lagts till i transkriberingen.

Bearbetning av data

Efter transkribering av intervjuerna läste vi igenom dem noga för att bekanta oss med materialet. Vi samtalade om det centrala innehållet och möjliga teman utan att lägga värderingar i svaren. Vi använde oss av analysverktyget innehållsanalys, där texten bryts i mindre delar för att lättare kunna se mönster och dela in i teman eller kategorier. Innehållsanalys ger möjlighet till en kvantifiering av innehållet i texten vilket är en av metodens styrkor. Genom att använda sig av innehållsanalys ges det möjlighet till att avslöja många dolda sidor av det som kan utläsas i den skrivna texten (Denscombe 2019). Vi skrev ner de mönstren och teman vi kunde se och formade egna kategorier samt sorterade bort det i intervjuerna som var irrelevant för vår studie. Efter att kategorierna var färdiga försökte vi se om några av dem kunde föras samman, med syftet att göra varje kategori så exklusiv och kärnfull som möjligt. Under analys av den insamlade datan använde vi oss av den sociokulturella teorin. Efter kategoriseringen av datan kopplade vi den till relevanta begrepp inom sociokulturellt perspektiv. Till slut redovisades resultaten som analyserats utifrån den sociokulturellt perspektiv tillsammans med citat. Någonting vi hade i åtanke under bearbetningsprocessen var att resultatet skulle svara upp till vårt syfte och våra forskningsfrågor. I studien använder vi titeln förskollärare i tal om arbetet som sker i barngrupp, på grund av att vi endast intervjuat förskollärare. Dock är vi medvetna om arbetet ute i verksamheterna sker tillsammans med pedagoger med annan utbildning.

Etiska ställningstaganden

I vår studie har vi tagit hänsyn till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2012) för att skydda de deltagande individerna. De fyra huvudkraven är

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet syftar på att respondenter ska meddelas om forskningens syfte samt hur den ska genomföras. Samtyckeskravet innebär att respondenter lämnar samtycke för att deltaga i studien samt har rätt att bestämma sina egna villkor och kunna avbryta sin medverkan. Konfidentialitetskravet berör hur uppgifter om inblandade personer i studien ska behandlas och förvaras så att ingen obehörig kan ta del av dem. Nyttjandekravet talar om hur uppgifter insamlade för studien endast får användas för forskningsändamål (ibid).

I insamlandet av data i vår studie tog de forskningsetiska principerna form genom att vi före intervjuerna skickat ut en förfrågan och en samtyckesblankett [se bilaga 1] där respondenterna fick grundlig information om vad studien handlar om samt skrev under att de var införstådda med innehållet samt vilka etiska

ställningstaganden som tagits hänsyn till. Innan intervjun startade berättade vi åter igen för respondenterna om syftet med vår studie och vad vi skulle undersöka samt hur empirin skulle behandlas samt förvaras. Respondenterna blev också informerade om att det var frivilligt att delta samt att de hade rätt att avbryta sin medverkan när som helst. Vid samtalet fick respondenterna också information kring att uppgifterna för studien endast skulle användas för forskningens ändamål. Särskilt viktigt att tänka på under inspelning av intervjuer är hur vi förvarar vårt insamlade material tills transkriberingarna var gjorda för att skydda respondenterna, samt att vi använder fingerade namn och uppgifter för att ytterligare säkra anonymitet. Efter transkribering raderades det inspelade materialet.

5 Resultat och analys

I följande avsnitt presenteras studiens resultat som kategoriserats utifrån mönster och skillnader som uppkommit. Resultatet har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet och de teoretiska begreppen samspel och interaktioner, den proximala

utvecklingszonen och scaffolding har applicerats i följande kategorier: Vilan som rutin efter maten, Förskollärarnas förhållningssätt, Läroplanen och barns inflytande samt Hinder för barns återhämtning.

Vilan som rutin efter maten

En gemensam faktor mellan samtliga respondenter är att det sker återhämtande aktiviteter efter maten, men i olika former. Vi kan utläsa två olika sätt att utforma vilan på. Den första formen liknar en traditionell vila och framkommer i Kajsas och Stinas intervjuer. Kajsa och Stina beskriver den som en aktivitet i grupp där de oftast läser, antingen med fysiska böcker eller med Polyglutt. Polyglutt är en digital bilderbokstjänst som erbjuder böcker att läsa och lyssna på digitalt för förskolebarn. Utöver läsning kan det varieras med att titta på tv-program eller att ha avslappning till musik. Genom att dela upp gruppen i två mindre grupper blir det bättre

förutsättningar för barnen, både genom att förskolläraren lättare kan se till varje barn men även för att det lugn som kan skapas i mindre grupper gynnar det samspelet och möjliga interaktioner. När förskolläraren har ett färre antal barn i en grupp ser vi möjligheter till att tydligare kunna anpassa efter barnens proximala utvecklingszon och utöva scaffolding för att utmana vidare. Kajsa beskriver också att barnen ibland får ha avslappning och lyssna på lugn musik. I den här aktiviteten går det att utläsa att kroppsspråket blir mer framträdande än det verbala språket och det kan främja ett icke-verbalt samspel.

Oftast delar vi upp oss i två grupper för att det blir lite lugnare när inte alla är tillsammans på samma ställe. Vi läser oftast en bok eller lyssnar på Polyglutt eller tittar på något pedagogiskt program. Ibland har vi haft avslappning att dom ligger och lyssnar på musik men det var ett tag sen nu. -Kajsa

Någonting som utmärker sig i intervjuerna och talandet om former av vaken återhämtning framkommer när Kajsa nämner om hur en ren återhämtning för både hjärna och kropp helst ska ske utan någon form av stimulans utan att tänka eller fantisera. Hon berättar att trots att det sker en stillasittande aktivitet så behöver inte det vara avslappnande för barnens hjärnor.

I Lisas och Petras intervjuer framkommer den andra formen att utföra vilan på, vilket liknar den fria leken men med ett lugnare tempo. Lisa och Petra har ingen vilostund som gruppaktivitet utan beskriver en stund där barnen får välja vilken aktivitet de ska ägna sig åt, men med vissa gränser som att till exempel inte springa och störa andra avdelningar med sovande barn. Här beskriver Lisa och Petra hur barnen får välja aktiviteter själva men med vissa gränser vilket gör att barnen måste tänka på sitt förhållningssätt och anpassa det efter förskollärarnas gränssättning. Det framgår att samspelet mellan förskollärare och barn blir framträdande och det har en avgörande roll för hur väl barnen tar till sig budskapet så att det blir genomförbart.

Just i den här barngruppen så fungerar det så att dom leker lite väldigt bra, dom vet att det… vi är inne och att det är lite lugnare lekar. Det kan vara att dom

sitter och bygger med lego eller spelar spel. Det kan va rollekar också bara det inte är massa spring och så utan att vi tar det lite lugnt. -Lisa

Alltså dom sätter sig ofta och pärlar, det är det dom oftast väljer, ett tag hade vi att dom skulle gå in och titta på något lugnt program eller musik eller så men naaee...dom blev väldigt rastlösa av det, det var precis som om att dom var tvungna att få utlopp för någonting, så det är väl liksom mycket skapande efter lunch. Pyssla, spela spel men även bygg. Man får välja liksom. -Petra

Även om det kan ske variationer av olika aktiviteter efter maten så läggs fokus på återhämtning och en lugnare atmosfär. Det blir alltså en form av rutin där Kajsa beskriver hur rutinen kan bero på att vid just den tiden efter lunch är det mycket logistik som spelar in och att allt ska gå ihop. Stina nämner hur rutinen i sig är en trygghet för barnen, då barnen vet vad de kan vänta sig och vad som ska ske efter maten.

Återhämtning utöver vilan

Samtliga respondenter tar upp olika varierande lugna aktiviteter som de ser som återhämtning för barnen. Alla nämner aktiviteter som yoga, massage, rita, pärla och skapa som återhämtande aktiviteter. Dock tar Kajsa upp hur hon funderar kring yoga. Hon berättar att hon är tveksam till att kalla yoga för vila då hon förklarar att det beror på vad man tänker att vila är.

Ja...kanske [kan yoga ses som återhämtande aktivitet], det beror på vad man tänker är vila [...] om det är att man ska va stilla och lugn med det som jag sa med hjärnan. -Kajsa

Förskollärarnas förhållningssätt

I förskollärarnas svar framkommer deras uppfattningar om sitt agerande och förhållningssätt både i samspel och interaktioner med barnen men också hur utformandet av miljön kan ge förutsättningar för återhämtning. Under intervjuerna ställdes frågor som berör barns möjligheter att återhämta sig under hela dagen på förskolan och hur de agerar om de märker att ett barn behöver vila sig. Samtliga beskrev att barnet får möjlighet att lägga sig ner och vila i en soffa eller på en madrass. Utifrån respondenternas utsagor kan det utläsas att barnet får möjlighet att vila sig om hen uttrycker det verbalt, men erbjuds även det om förskolläraren märker att barnet gör uttryck för att vara trött genom till exempel kroppsspråk. Det går att utläsa att det sker samspel och interaktion mellan barn och förskollärare där förskolläraren är flexibel i sitt förhållningssätt för att kunna tillgodose individens behov. Barnets proximala utvecklingszon kan utmanas här genom att de kan tilldelas ett ansvar att kunna meddela sitt behov av återhämtning. Stina och Petra beskriver hur barnen utifrån sina individuella behov kan återhämta sig när som helst under dagen.

Det beror lite när på dagen, är vi inne så hade barnet fått vila sig lite i soffan [...] eller så hade jag föreslagit lugnare aktiviteter. -Stina Man lär ju känna sina juveler och man vet ju oftast efter ett tag vad varje individ…eller vi tror oss veta vad dom behöver och man kan läsa av...-Petra

Respondenterna tog i intervjuerna upp flera gemensamma faktorer som de ansåg är viktiga i miljön under barns återhämtning. Samtliga beskriver en lugn atmosfär, dämpad belysning, låg ljudnivå samt få intryck och distraktioner som väsentligt för miljön där återhämtningen sker. Utifrån respondenternas svar går det att utläsa att barnen får genom scaffolding verktyg att lära sig att anpassa sig i den lugna atmosfären. Med hjälp av scaffoldingen kan barnen senare lära sig att själva känna av om de behöver gå undan och vila eller om det räcker med en lugn aktivitet. För att barnen ska lära sig det här är samspelet med förskollärarna viktigt då de ska finnas där och stötta barnet och även utmana det i sin proximala utvecklingszon för att det så småningom ska klara det själv. I en fråga om det finns möjlighet för barnen att dra sig undan under dagen utöver återhämtningen efter maten beskrivs olika lugna platser som finns eller kan möjliggöras, vilket Kajsa beskriver i följande citat.

Vi har ett bibliotek där man inte får leka nåt annat [...] det ska va lugnt där ute i det rummet liksom [...] vi kan ju också styra om, vi har ju några rum så vi kan ju liksom flytta om att aa vi ser till att det rummet liksom är ledigt, vi har ju inte dom här hörnorna typ dockebo, byggrum och så utan man kan anpassa, alla lekar kan man leka överallt. -Kajsa

Kajsa nämnde hur förskollärarens förhållningssätt har en stor inverkan på hur atmosfären och klimatet blir hos barnen och i gruppen. Hon menade att är förskolläraren stirrig så blir barnen också det. Petra berättade också om en lugn atmosfär och menade att det viktigaste i en återhämtningssituation är en pedagog som är närvarande. Utifrån det Petra och Kajsa nämner kring pedagogers

förhållningssätt så är de viktigaste redskapen samspel och interaktion. Finns det en bra kommunikation och ett bra samspel är det avgörande för hur väl interaktionerna blir tillsammans med barnen och vilken atmosfär som formas.

Den viktigaste faktorn tror jag är en närvarande pedagog som finns, som sitter, som inte far omkring och torkar bänkar eller ska fixa nåt där eller där, jag skulle säga att det är det viktigaste. För det blir liksom, det blir ett lugn. Sitter jag och pärlar och dom här härliga samtalen… det blir ett lugn. Händer det någonting och jag reser mig upp, men två stycken reser sig ju. Tjoff! Det händer någonting på en gång, vad ska hon, vad hände, var det telefonen, vem var det som ringde.. Alla deras tankar dom bryts. -Petra

Miljöns utformning och atmosfären på avdelningen påverkar det samspel och den interaktion som sker i gruppen. Som tidigare nämnts påverkas barnen både av pedagogers förhållningssätt som i sig påverkar atmosfären, och distraktioner i miljön som tar fokus från återhämtningsaktiviteten som pågår. Genom att som pedagog vara lugn, närvarande och erbjuda barnen en miljö som är anpassad till syftet skapas enligt förskollärarnas utsagor bra förutsättningar för återhämtning.

Läroplanen och barns inflytande

Eftersom läroplanen är till för att erbjuda barnen en likvärdig verksamhet så ställdes en fråga om förskollärarna kan se någon koppling till läroplanen om vila och återhämtning. Stina och Kajsa tog upp delar ur läroplanen där det står att barnen ska erbjudas en balans mellan vila och aktiviteter samt en väl avvägd dagsrytm. De båda förskollärarna förtydligade också att det är en fri tolkning kring hur man gör det.

Lisa uppfattar det lite annorlunda än Kajsa och Stina då hon kopplar vilan till delar i läroplanen som rör förskola och hem samt omsorg och lärande.

Det står i läroplanen att dagen ska vara väl avvägd med balans mellan vila och aktiviteter men det står inte vad det innebär, det är fri tolkning på det. -Stina Ja alltså att man ska lära sig om sin hälsa och välbefinnande och en väl avvägd dagsrytm. -Kajsa

Ja vi tänker på delarna som rör nära samarbetet med hemmet och omsorg sen tänker jag att det är klart att det finns lärande också. -Lisa

Petras tolkning om kopplingen till läroplanen skiljde sig lite från resten av svaren, då hon fokuserade på huruvida barnens individuella behov tillgodoses på deras avdelning. Hon beskrev hur de läser av barnens behov av återhämtning, vilket blir en icke-verbal interaktion och ett samspel mellan den lyhörda pedagogen och barnet.

Nu tar vi och läser en bok här nu märker vi att det händer någonting, sådär går man väl lätt in och individanpassar oftast, och där har vi ju läroplanen att utgå ifrån barnets behov. -Petra

Barnens inflytande framgick tydligast i Petras och Lisas svar. De beskrev att barnen själva får välja aktiviteter stunden efter maten. Förskollärarna är flexibla för olika aktiviteter bara de sker i ett lugnare tempo än vanligt. Utifrån Lisas utsaga om barnens val av aktiviteter kan det utläsas att barnen får träna på att utveckla sina sociala förmågor genom att till exempel själva bjuda in sig i lekar eller visa respekt och hänsyn till andra barn i aktiviteterna. I de fall där barnen får hjälp att hitta rätt till sina aktiviteter använder sig förskollärarna av scaffolding. Lisa beskriver nedan hur det ser ut på deras avdelning.

Just nu så väljer barnen helt själva och vi har inte bildat att det här kan ni välja för vi har inget behov av det. Utan att dom vet att själva att det är en lugnare stund som gäller och dom väljer, sen får man ju hjälpa om det är någon som inte riktigt hittar sin plats. -Lisa

Kajsa och Stinas gruppaktiviteter ger barnen inflytande på annat sätt, de får inte så stor möjlighet att påverka formatet i sig, som till exempel om de ska läsa bok eller titta på ett program. Dock får de ibland påverka innehållet genom att rösta på vilken bok de ska läsa eller om programmet handlar om någonting speciellt som barnen intresserat sig för. Kajsa berättade även att barnen ibland har med sig böcker

hemifrån som de sedan läser på vilan. Det sker ett samspel och möjlighet till lärande om demokrati då barnen får visa hänsyn och lyssna på och lära av varandra. Hon beskrev hur det kunde se ut när enskilda barn får inflytande under val av bok.

Vi har ju pratat om att alla är lika mycket värda och att alla barn har rätt att säga sitt med barnkonventionen och då har vi såhär ”aa nu lyssnar vi på dig och vad du tycker och vilken bok du vill höra” så får dom välja bok i Polyglutt. Och alla ska respektera varandra och lyssna på den boken kompisen har valt och inte bara på sin egen. -Kajsa

Kajsa beskriver i följande citat återhämtning ur ett lärandeperspektiv samt hur det går att kombinera teori och praktik. Hon ger barnen ett syfte till varför de behöver återhämta sig och stöttar barnen i lärandet i enlighet med scaffolding. I

lärsituationerna sker samspel och interaktion i linje med det sociokulturella perspektivets ramar samt att barnen utmanas i sitt lärande för att kunna utvecklas i den proximala utvecklingszonen. Barnen får genom att bli medvetna om vad kroppen behöver verktyg för att själva kunna känna av och balansera sin dagsrytm.

Sen har vi pratat lite om vad kroppen behöver typ att man måste vila för att orka leka. […] det är ju ett lärande att man förklarar vad kroppen behöver. -Kajsa

Hinder för barns återhämtning

Samtliga respondenter är eniga om att det finns flera hinder som påverkar barns återhämtning. Någonting som alla nämner är de organisatoriska faktorer som spelar in just tidpunkten efter maten. De beskriver hur verksamheten ska flyta på samtidigt som bord ska dukas och torkas av, golven ska sopas, personal ska ha raster och att någon i personalen går hem för dagen. De talar om hur att det här är saker som också begränsar möjligheterna till att tillgodose både barnens individuella behov men även att kunna planera vilan efter maten.

[...] då kan det vara så att direkt efter maten alltså om man är tre personal som det oftast är, då ska en torka borden, en gå på rast och sen är man själv med hela barngruppen den andra. -Lisa

Tyvärr blir det väl så att just vid tiden efter lunch att mycket logistik spelar in och mycket görs på rutin för att allt ska flyta på. Typ att grupper delas upp i farten för att alla ska ha rast. -Kajsa

Förskolornas lokaler och utformningar skiljer sig från varandra då de har olika personaltäthet och andra organisatoriska förutsättningar. De har också olika hus eller lägenhetshus att bedriva sina verksamheter i. Därav ställdes en fråga om förskollärarna kan se några hinder i att tillgodose varje barns individuella behov att återhämta sig. Samtliga respondenter är eniga om att personaltätheten påverkar hur de kan erbjuda och tillgodose det individuella barnets behov. I och med att det blir brister i personaltätheten så kan vi utläsa att det påverkar möjligheterna till samspel och interaktioner, scaffolding samt att anpassa den proximala utvecklingszonen för det individuella barnet. Nedan beskrivs resultaten utifrån hur förskollärarnas samspel med miljön har betydelse för att kunna erbjuda barnen de optimala förutsättningarna för återhämtning.

[...] och sen vissa dagar kanske det är vikarie… [...] vi har ganska…alltså hög frånvaro vet jag inte men det händer att personal är sjuk och man kanske har en vikarie som inte är riktigt insatt i hur vi gör. -Kajsa

[...] men det är också beroende av personal, om det finns tillräckligt med personal för att kunna tillgodose dom här behoven eller om alla ska behöva göra likadant. -Lisa

Lisa, Stina och Petra beskriver också hur deras lokaler inte är optimala för att kunna erbjuda barnen en plats att kunna gå undan till för att vila eller återhämta sig på.

Petras förskola är en nybyggd förskola men saknar ändå ett rum för att kunna erbjuda barnen återhämtning i lugn och ro. Det finns tre stycken rum på avdelningen och det finns ingen möjlighet att göra om något rum till ett återhämtningsrum för då blir det för stor barngrupp att vistas i de andra två rummen, det ser likadant ut på samtliga avdelningar på förskolan. Lisas förskola befinner sig i ett lägenhetshus som inte är byggd för en förskoleverksamhet. Stinas förskola bedrivs i gamla skollokaler som inte heller är anpassad för förskoleverksamhet. Stina nämner dock att dom har en myshörna med madrasser och kuddar där barnen kan vila och återhämta sig men det ger inte barnen möjlighet att kunna stänga om sig men de kan avskärma sig från övriga rum.

Jag kan inte se hos oss att man kan göra tyvärr, det finns liksom ett rum som är svårmöblerat som vi sitter och äter i och där i det rummet kan någon sätta sig och spela lite men det finns liksom inget mysigt att kunna krypa upp i någon soffa eller så utan det är ju i lekrummet i så fall där det är mest lek och aktivitet [...] det är en bra fundering. -Lisa

Vi har myshörnan, barnen får inte alltid vara i fred där men det ska vara en plats för återhämtning för barnen där dock finns det ingen möjlighet att stänga om sig [...] det är dåliga lokaler också. -Stina

Både Lisa och Petra beskrev hur det finns brister i lokalerna som gör att de ser att det inte går att skapa ett vilorum. Dock nämnde båda en möjlighet barnen har till att vistas i en lugnare miljö i form av att besöka en småbarnsavdelning bredvid om så önskas. Här ser dem en lösning på platsbristen i miljön och visar på så sätt att barns möjligheter till återhämtning kan tillgodoses genom flexibilitet.

Just som vi har det nu har vi ett nära samarbete med småbarnsavdelningen [...] en del barn frågar om att få gå över dit och där finns det mer anpassat att kunna gå undan och vila sig lite. -Lisa

Utifrån det som uppkommit i respondenternas svar kan vi se organisatoriska faktorer som hinder för att vilan efter maten ska bli en meningsfull stund för barnen men även att det hindrar möjligheten till samspel, interaktion, scaffolding och att utmana barns proximala utvecklingszon. Samspelet och interaktionerna kan bli lidande i både barn-barn och lärare-barn situationer på grund av att låg

personaltäthet kan påverka den atmosfären som behövs i en återhämtningssituation negativt, till exempel att förskolläraren inte hinner med att hjälpa och stötta alla barn innan gruppen samlas för att vila. Scaffolding och att utmana barns proximala utvecklingszon kan också påverkas av hinder genom till exempel distraktioner och lokalernas brister kan göra att vilan och övrig återhämtning inte blir meningsfulla stunder för barnen.

Sammanfattning och slutsats

Resultatet visar olika former av återhämtning som respondenterna erbjuder barnen på respektive förskola. Det kan antingen vara en gruppaktivitet där en återhämtande aktivitet sker eller så kan barnen själva få välja en lugnare valfri aktivitet. Om barnen under dagen skulle be om att få vila sig eller visar tecken på ett behov av vila så är förskollärarna lyhörda och flexibla till att tillgodose barnets behov.

Barns inflytande och delaktighet varierar och ser olika ut, men det förekommer mer eller mindre i alla former av återhämtning. Genom samtliga respondenters svar framkommer hinder som kan påverka barns möjlighet till återhämtning, till exempel organisatoriska faktorer såsom bristande lokaler, rutiner och personaltäthet.

6 Diskussion

I följande avsnitt diskuteras studiens resultat kopplat till bakgrundsavsnittet i form av en resultatdiskussion. Vidare diskuteras kritiska punkter kring metodavsnittet i en metoddiskussion. Avslutningsvis beskrivs pedagogiska implikationer samt förslag på fortsatt forskning inom området.

Resultatdiskussion

Den huvudsakliga tidpunkten på dagen där återhämtning sker hos respondenterna är efter maten. Det stämmer överens med Grunditz historiska granskning (2018) av vilan och även hur Davidsson (2020) beskriver vilan som en form av tradition som går hand i hand med raster som ska tas och bord som ska torkas samt dukas av. I Grunditz (2013, 2018) studier talas det om att sova, och inte alls om någon form av vaken återhämtning. Samtliga respondenter i vår studie beskriver hinder som uppkommer efter maten, speciellt hur det är svårt att räcka till personalmässigt. Det framkommer en utmaning under just den här tidpunkten, då vilan bör vara en meningsfull stund för barnen samtidigt som organisatoriska moment behöver utföras. Utifrån den här definitionen kan det diskuteras huruvida det är optimalt att ha återhämtande aktiviteter vid just den tidpunkten då mycket ska göras runt om. Skulle just den tiden för vilan kunna bero på att de små barnen sover middag och då har det blivit per automatik att de stora barnen återhämtar sig samtidigt? Det är viktigt att barn får återhämta sig under dagen, många av de aktiviteter

respondenterna nämner som lugna är dagligen förekommande i de flesta förskolor som till exempel att pärla eller att läsa böcker.

Det är viktigt att inte glömma bort barns återhämtning i förskolan, då det står nämnt både i Lpfö 18 (Skolverket 2018) och i Barnkonventionen (UNICEF 2018) att deras dag ska ha en god balans mellan att vara aktiv och att återhämta sig.

Respondenterna tillgodoser barns behov om de ber om att få vila, oavsett tid på dagen. Grunditz (2018) beskriver likt respondenterna när hon talar om hur barns inflytande framkommer när barnen själva får framföra och känna av sitt behov av att återhämta sig. Barns inflytande kommer till uttryck även i andra former på

förskolorna, till exempel val av aktivitet eller i form av röstning. Det kan dock diskuteras hur barns inflytande kommer till uttryck i en gruppaktivitet där alla barn ska delta, vilket är något Davidsson (2020) menar kan riskera barns rättigheter i ett delaktighetsperspektiv, vilket även framkom i vår analys om gemensam vilostund. Här kan det kollektiva behovet prioriteras före det individuella, vilket i sig faktiskt kan leda till ett lärande och få träna att medverka i en grupp och tänka demokratiskt. Ett demokratiskt förhållningssätt blir konkret för barnen i bokröstningen som nämns av Kajsa i resultatavsnittet.

Utifrån tidigare forskning framkommer det hur viktigt det är med återhämtning även för barnen som inte sover på förskolan. Både Nyholm (2016) och Arbøl (2016) skriver hur både stress och dagens samhälle påverkar barnens hjärnor.

Förskollärarna nämner att återhämtning för de barnen kan vara lugna aktiviteter eller planerade såsom läsning, yoga eller massage vilket stämmer med det Bornstein (2017) betonar om hur stillhet inte behöver syfta till vilostunden efter maten utan det kan vara andra aktiviteter som skapar lugn hos barnen. Respondenten Kajsa

beskriver under intervjun hur en stillasittande aktivitet nödvändigtvis inte behöver vara avslappnande, eftersom barnets hjärna får stimulans. Den här stimulansen kan vi utläsa finnas i de flesta av respondenternas beskrivningar av återhämtande aktiviteter. Utifrån det här kan man ställa sig frågan om de återhämtande aktiviteter som framkommer verkligen är återhämtande för både kroppen och hjärnan. Det kan också visa sig olika hos olika barn, en del kanske får maximal återhämtning, medan andra bara vilar sin kropp. Vidare i intervjun berättar Kajsa att hon är tveksam till om yoga kan räknas som vila, och det kan bero på lärarens erfarenheter och definition av återhämtning i arbetslaget. Dahlström (2016) menar dock att fysiska aktiviteter också kan ha lugnande effekt både på kort och lång sikt. Yoga skulle utifrån det kunna ses som en form av aktiv vila, som kanske passar de barn bättre som inte får ro av att ägna sig åt en stilla återhämtning.

Barn utsätts under hela sin vakna tid av intryck och distraktioner runt om sig. På förskolan finns många olika aktiviteter som erbjuds till barnen i form av leksaker och lekar. Kajsa berättade under intervjun om hur de ibland samtalar med barnen om varför deras kroppar behöver återhämtas för att vidare orka leka. Det kan genom resonemanget ses som en början i barnets liv för att själv kunna känna av sitt återhämtningsbehov och kunna förebygga stress som uppkommer. Det skulle kunna göra så att den vuxna människan som barnet växer upp till att bli lättare kan hantera stress i sin vardag och därmed kunna undvika de konsekvenser som Lupien et al. (2009) beskriver att stress i yngre åldrar kan medföra. Genom att sträva efter att tillgodose alla barns individuella behov av återhämtning i förskolan skulle även det kunna påverka barns stresshantering på ett positivt sätt. I relation till det här kan stresshanteringen och verktyg för återhämtning ses i ett större perspektiv, till exempel hur de barn som blir framtida förskollärare kan lära sig hantera stress och applicera det i sitt arbete. Förskollärares förhållningssätt under

återhämtningssituationer framkommer i vår studies resultat när Kajsa beskriver att så länge de vuxna stressar och är uppe i varv kommer barnen att påverkas av det.

Idag belyser Lpfö 18 (Skolverket 2018) ett stort fokus på att det individuella barnets behov ska tillgodoses. Grunditz (2018) nämner inte någonting om barns individuella behov i sin avhandling om vilan under de senaste 100 åren. En del av förskollärarna menar att deras lokaler inte är anpassade för att erbjuda variationer av återhämtning eller att barnen kan gå undan till något rum att vila sig i, vilket i sig kan påverka barns möjligheter av att själva kunna återhämta sig vid valfri tid på dagen.

Förskollärarna betonar också vikten av en lugn atmosfär vid återhämtningstillfället då det också finns brister till att kunna erbjuda det här när individen efterfrågar det. Den lugna atmosfären menar de är lättare att få till när det är återhämtning i grupp. Det här kan bero på att det dels är mindre rörelse och ljud på avdelningen då alla barnen är samlade på ett och samma ställe. Det kan även vara ett tillfälle att kunna ge de barn som behöver lugn och ro vid ett och samma tillfälle då de saknar rum till de barnen att kunna gå undan till. Genom det här så kan det vara ett sätt för

förskollärarna att se till barnens behov men kanske inte i den utsträckningen som hade behövts. Vad det gäller den lugna atmosfären tar Grunditz (2013) upp hur stunden efter den sovande vilan fortsätter med lugna aktiviteter men hon nämner inget mer än så. Bornstein (2017) nämner också att barnen idag tillbringar mer tid i förskolan än vad deras vårdnadshavare gör på sina jobb, vilket också kan vara en

faktor till att vaken återhämtning inte var aktuellt eller att det fanns behov för det tidigare i historien.

Grunditz (2018) tar upp hur sovvilan utförs i ett offentligt rum med flyttbara sängar som tas fram till barnen som de sover i. Hon benämner också att det finns bilder där det är svårt att avgöra vilken bild som är vilken då det faktiskt skiljer sig 100 år emellan dem. Respondenterna i vår studie menar att miljön och lokalerna har stor inverkan för vilka möjligheter till återhämtning de kan erbjuda barnen. Den sovande vilan har utförts med i princip samma utformning under de senaste 100 åren. De faktorer som framkommer i vårt resultat som är viktiga i rum för återhämtning är få distraktioner, en nedtonad belysning och en lugn atmosfär. Genom det här så går det att utläsa att respondenterna i vår studie ser miljön och lokalerna som viktiga delar för att kunna ge barnen den återhämtning som de har behov av. Grunditz (2018) talar ingenting om vare sig miljö eller lokalernas utformning då alla barn sov i flyttbara sängar och vaken återhämtning var ingenting som verkade genomföras på den tiden eller under de 100 åren som hon beskriver som likvärdiga.

Metoddiskussion

I vår studie valde vi att använda oss av kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer då vi ville undersöka förskollärarnas uppfattning kring ett område. Efter önskemål skedde intervjuerna antingen digitalt eller fysiskt, och vid fysiska möten med anpassningar utifrån pandemin covid-19 restriktioner genom att hålla ett säkert avstånd och inte träffas inne på förskolan. I vårt metodavsnitt tar vi upp hur

Denscombe (2019) och Bryman (2018) menar att internetbaserade intervjuer ses som likvärdiga med fysiska intervjuer och att båda formerna delar samma för- och nackdelar. Efter alla intervjuer så upplevde vi de båda intervjuformerna som likvärdiga utifrån våra erfarenheter i likhet med det Denscombe och Bryman tar upp. Däremot ser Bryman (2018) att det finns begränsningar som kan uppkomma vid internetbaserade intervjuer, dock inga som medför större problem, som till exempel dålig internetuppkoppling eller att respondenten är obekanta med videoprogrammet.

I valet av intervju som metod ser vi nu att enkäter skulle kunna varit ett alternativ för att öka möjligheten till mer data för en större studie. Enkäter hade eventuellt passat respondenterna bättre då de hade kunnat svara när de vill och har tid utan att känna sig stressade. Dock benämner Bryman (2018) att det finns många nackdelar med enkäter. Genom enkäter är det svårt att samla in ytterligare data då det inte går att ställa följdfrågor som i intervjuer, det gäller också att frågorna är så pass tydliga eftersom forskaren inte kan hjälpa respondenten att förstå frågorna. En annan sak att tänka på är att enkäten är lätt att fylla i så att inte respondenten tröttnar (ibid). Trots nackdelarna ser vi ändå möjligheter till att genomföra vår studie med enkäter. Dock hade vi fått arbeta frågorna väl och prova oss fram tills vi anser att frågorna förstås på rätt sätt samt att tänka extra kring hur vi hade utformat den för att få fram respondenternas upplevelser.

Under intervjuerna märkte vi att en del frågor i intervjuguiden var lite svåra att förstå, till exempel frågan om vilka erfarenheter de hade kring återhämtning och vaken vila. Det hade kunnat undvikas om vi hade gjort en pilotstudie innan och

provat vårt undersökningsinstrument och våra intervjufrågor. Dock hade vi svårt att få ihop tillräckligt med respondenter till studien i sig, och även begränsat med tid och andra faktorer som blev hinder till att kunna utföra det.

Ett annat problem som uppstod blev synligt vid urvalet av respondenterna. När vi insåg att det var svårt att hitta förskollärare som hade tid att ta sig an intervjuer så fick vi söka i vår närmaste krets. Det blev i det här fallet respondenter som vi har nära relationer med men i varierade grader. Kihlström (2007) menar att i intervjuer med personer i nära relation till intervjuaren kan det finnas svårigheter. Det kan till exempel vara att det är svårt att bortse från det man tror att respondenten kommer svara samt att hålla sig objektiv i samtalet. Eftersom vi läst om de här kritiska punkterna innan var vi medvetna om riskerna och hade dem i åtanke.

I vårt fall upplevde vi att våra nära relationer inte gjorde någon inverkan på studiens reliabilitet och validitet. Vi försökte att hålla oss professionella som intervjuare och inte blanda in något privat som skulle kunna påverka resultaten. Vi upplevde också att både vi och respondenterna kände oss bekväma i intervjuerna och de svarade utförligt på våra frågor. Vi som intervjuare tittade också på deras kroppsspråk och enligt vår tolkning var det ingenting som antydde att något kändes obekvämt eller att de anpassade sina svar utifrån vad de trodde att vi ville höra. Under våra intervjuer bejakade vi också deras svar för att visa att vi var intresserade av deras svar samt för att leda samtalet vidare. Det här stämmer överens med det Kihlström (2007) betonar om hur viktigt det är att intervjuaren verkligen lyssnar och visar ett genuint intresse för det respondenten har att säga.

Pedagogiska implikationer

I vår studie har vi utgått ifrån frågeställningar om vad barn som inte sover i förskolan erbjuds för återhämtning samt vilka hinder som kan påverka möjligheterna. Under arbetets gång har nya tankar väckts hos oss angående återhämtning och dess betydelse för barn i förskolan. I de här fyra förskolorna kan vi utläsa att förskollärarnas samspel med miljön är en väldigt viktig del för att kunna erbjuda barnen bra förutsättningar för återhämtning. De har en bild av hur de skulle vilja arbeta i återhämtningssituationer, men vårt resultat visar också på att det finns en del hinder som avgör i vilken utsträckning förskollärarna kan erbjuda barnen återhämtning utifrån sina önskemål. Under intervjuerna uttryckte flera respondenter att nya tankar om barns återhämtning väcktes och att de skulle börja diskutera mer i sina arbetslag. Det uppkom påståenden som rörde överseende av miljön ur

återhämtningssyfte samt ifrågasättande varför de slutade med bra upplägg på vilan som tidigare fungerat bra. Genom vår studie tror vi att barns återhämtning kan bli ett mer prioriterat område och ett mer planerat tillfälle under barns dag på förskolan.

Förslag till framtida forskning

När vi sökte litteratur blev det påtagligt för oss att även äldre barn på förskolan är i behov av återhämtning. I tidigare forskning finns det huvudsakligen forskning om sömn istället för vaken återhämtning. Därav hävdar vi att det behövs mer forskning kring vakna barns återhämtning i förskolan. Vi lever i ett mer stressigt samhälle där kraven på oss människor ständigt följer efter oss. Vi har mer skärmar och den digitala världen påverkar oss, positivt men också negativt. Barn är känsliga för stress precis som oss vuxna och det kan ge sjukdomar på både kort och lång sikt. Vi

ser det här som faktorer som påvisar hur viktigt det är att kunna förebygga stress och vägleda barnen till att själva kunna hantera det samt få en bra livsstil. Barn gör som vi gör, inte som vi säger, hur ska barn kunna leva i en lugn och stressfri miljö om vi vuxna inte kan sluta stressa? Det hade varit en intressant forskning om hur förskollärares stress påverkar barnen.

Vi hade en tanke om att intervjua barn som inte sover på förskolan också för att synliggöra deras perspektiv på vad de anser är återhämtning för dem men på grund av pandemin covid-19 kunde vi inte besöka förskolorna. Forskning om

återhämtning med barn som respondenter var även den begränsad och hade varit en intressant synvinkel för framtida forskning. Att synliggöra barnens perspektiv om hur de ser på återhämtning kan vara ett sätt för förskollärarna att möta barnen i det här området. Genom att förskollärarna blir medvetna om barnens perspektiv ger det också verktyg till att göra barnen mer delaktiga i arbetet kring återhämtning. Därför anser vi att forskning även i det området kan vara av stor vikt för framtiden. Ett intressant forskningsämne hade även varit hur återhämtning skiljer sig på olika förskolor beroende på om de har en speciell pedagogisk inriktning eller inte, och ta reda på om förskollärarna har olika uppfattningar om barns återhämtning inom till exempel Montessori eller Reggio Emilia.

7 Referenser

Arbøl, Niels (2016). Anknytning skyddar hjärnan mot stress. I: Arbøl, Niels, Dahlström, Annica & Sörlie Ekström, Christian (2016). För våra barns bästa: en

nordisk antologi om tidig barnomsorg, evolutionen och psykisk ohälsa : med texter av författare från 4 nordiska länder : Niels Arbøl, Danmark, Annica Dahlström, Sverige, Erja Rusanen, Finland, Anne Brudevold, Norge, Christian Sörlie Ekström, Sverige. Visby: Nomen/Books on demand pp.13-55.

Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. (2018). Stockholm:

UNICEF Sverige [2020-12-21]

Bornstein, Anna C. (2017). Stillhet i förskola och skola: steg för steg. Första utgåvan Södertälje: Dana förlag

Bowers, J.P., Cassellberry, J.J., Isbell, D., Kyakuwa, J., Li, Y., Mercado, E.M. & Wallace, E.M. 2019, "A Descriptive Study of the Use of Music during Naptime in Louisiana Child Care Centers", Journal of Research in Childhood Education, vol. 33, no. 2, pp. 212-224. [2020-10-14]

Bryman, Alan (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. tredje upplagan Stockholm: Liber

Dahlström, Annica (2016). Människan är ju ett däggdjur…. I: Arbøl, Niels, Dahlström, Annica & Sörlie Ekström, Christian (2016). För våra barns bästa: en

nordisk antologi om tidig barnomsorg, evolutionen och psykisk ohälsa : med texter av författare från 4 nordiska länder : Niels Arbøl, Danmark, Annica Dahlström, Sverige, Erja Rusanen, Finland, Anne Brudevold, Norge, Christian Sörlie Ekström, Sverige. Visby: Nomen/Books on demand pp.61-113. [2020-10-14]

Davidsson, Fanny (2020). Lekande rätt: en förskola för barnets rättigheter. Andra upplagan Lund: Studentlitteratur

Denscombe, Martyn (2018). Forskningshandboken: för småskaliga

forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Fjärde upplagan Lund:

Studentlitteratur

Grunditz, Sofia (2018). Vilan i förskolan 1910-2013: visuella material och visuell

metodologi. Diss. (sammanfattning) Stockholm: Stockholms universitet, 2018

[2020-10-14]

Grunditz, Sofia (2013). Små barns sociala liv på vilan: om deltagande och

ordningsskapande i förskolan. Licentiatavhandling Uppsala: Uppsala universitet,

Grunditz, S., Lindgren, A.-L. & Frankenberg, S. (2019) “Vardagligt samspel och mobila sängar i barnstorlek – en visuell historisk analys av vilan i förskolan”,

Educare - vetenskapliga skrifter, 2019(1), pp.116-142. doi:

10.24834/educare.2019.1.6. [2020-10-14]

Kihlström, S. (2007) Intervju som redskap. I Björkdahl Ordell, S., Dimenäs, J. & Davidsson, B. (2007). Lära till lärare: att utveckla läraryrket - vetenskapligt

förhållningssätt och vetenskaplig metodik. 1. uppl. Stockholm: Liber, pp.47-57

Lupien, S., McEwen, B., Gunnar, M., & Heim, C. (2009). Effects of stress throughout the lifespan on the brain, behaviour and cognition. Nature Reviews

Neuroscience, 10, pp. 434-445. [2020-12-15]

Nothard, M., Irvine, S., Theobald, M., Staton, S., Pattinson, C. & Thorpe, K. 2015, ”I Have to Rest All the Time Because You Are Not Allowed to Play": Exploring Children's Perceptions of Autonomy during Sleep-Time in Long Day Care Services”, International Journal of Early Childhood, vol. 47, no. 3, pp. 423-442. [2020-10-14]

Nyholm, Lena (2016). Nedstressad förskola: medveten närvaro. 1. uppl. Stockholm: Gothia fortbildning

Skolverket. (2018). Läroplan för förskolan: Lpfö 18. Stockholm: Skolverket.

Säljö, Roger (2014). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur

Säljö, Roger (2017) Den lärande människan. I Lundgren U P, Säljö R & Liberg, Caroline (red.) (2017). Lärande, skola, bildning. Fjärde utgåvan, reviderad Stockholm: Natur & Kultur, pp. 203-263.

Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002) http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf [2020-12-21]

1177 Vårdguiden (2020). Barns sömn i olika åldrar. https://www.1177.se/barn--gravid/att-ta-hand-om-barn/barns-somn/barns-somn-i-olika-aldrar/ [2020-12-21]