Livskvalitet efter överlevt hjärtstopp
Patientens perspektiv
Quality of life after surviving cardiac arrest
The patient's perspective
Specialistsjuksköterskeprogrammet inriktning hjärtsjukvård, 60 högskolepoäng Självständigt arbete, 15 högskolepoäng
Avancerad nivå
Examensdatum: 2021-04-04 Kurs: Ht20
Författare: Handledare:
Alexandra Dabija Eriksson Caroline Löfvenmark
Hanna Eding Examinator:
SAMMANFATTNING
Varje år sker cirka 6000 hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Patienter som varit med om ett plötsligt hjärtstopp kan drabbas av mer eller mindre uttalade fysiska, kognitiva, sociala och emotionella konsekvenser som minskar deras upplevda livskvalitet. Patienter som har överlevt ett hjärtstopp är en växande patientgrupp och sjukvården bör lägga mer fokus på
evidensbaserad uppföljning, hälsofrämjande stöd och rehabilitering till dessa patienter och deras närstående för att kunna skapa de bästa förutsättningarna för en god livskvalitet. Syftet är att fördjupa kunskaperna om patientens livskvalitet under det första året efter ett överlevt plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus.
En litteraturöversikt med systematisk sökstrategi enligt metod beskriven av Polit och Beck (2017) samt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) har använts för att granska 16 kvantitativa artiklar.
Resultatet visade att livskvaliteten påverkades mer eller mindre av olika faktorer relaterat till behandling, individ, efterförlopp och social situation. Ett snabbt ingripande, en defibrillerbar första rytm och en kort vårdtid var associerade med goda förutsättningar för god återhämtning och ökad livskvalitet. Vidare visade resultaten att livskvaliteten var beroende av hur väl patienterna återhämtade sig fysiskt och mentalt och hur aktiva var de i det sociala
sammanhanget. Resultaten beskrev även att livskvaliteten påverkades av ålder och kön. Det framkom även att livskvaliteten förbättrades i tid och att efter ett år många patienter uppgav en god livskvalitet ett år efter händelsen.
Examensarbetets resultat kan bidra till att kunna se vilka faktorer har starkt samband och kan påverka patientens livskvalitet efter hjärtstopp. Detta för att få kunna anpassa vårdåtgärderna utifrån patientens behov. För att öka förståelse i hur livskvaliteten upplevs på individnivå krävs det mer forskning inom ämnet av kvalitativ ansats.
ABSTRACT
Every year, approximately 6,000 cardiac arrests occur outside hospitals in Sweden. Patients who have experienced a sudden cardiac arrest may experience physical, cognitive, social and emotional consequences that reduce their perceived quality of life. Patients who have survived a cardiac arrest are an increasing patient group, and healthcare should focus more on
evidence-based follow-up, health-promoting support and rehabilitation for these patients and their relatives in order to create the best conditions for a good quality of life.
The aim is to deepen the knowledge about the patient's quality of life during the first year after surviving a sudden cardiac arrest outside hospital.
A literature review with a systematic search strategy according to the method description of Polit and Beck (2017) and Bettany-Saltikov and McSherry (2016) has been used to review 16 quantitative articles.
The results showed that the quality of life was affected by treatment, individual, course and social situation. A quick intervention, a defibrillable first rhythm and a short care period were associated with good conditions for good recovery and increased quality of life. Furthermore, the results showed that the quality of life depended on how well the patients recovered physically and mentally and how active they were in the social context. The results also described that quality of life was affected by age and gender. It also emerged that the quality of life improved in time and that after one year many patients reported a good quality of life one year after the event.
The results of the degree project can help to be able to see which factors are strongly related and can affect the patient's quality of life after cardiac arrest. This is to be able to adapt the care measures based on the patient's needs. To increase understanding of how the quality of life is experienced at the individual level, more research is needed in the subject of a
qualitative approach.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 4
BAKGRUND ... 4
Livet efter hjärtstopp ... 5
Definition plötsligt hjärtstopp ... 5
Orsaker till hjärtstopp ... 5
Akut behandling vid hjärtstopp ... 6
Avancerad vård vid hjärtstopp ... 7
Uppföljning efter hjärtstopp ... 7
Begreppen livskvalitet och hälsorelaterad livskvalitet ... 7
Mätinstrument för livskvalitet ... 7
Sjuksköterskans ansvar ... 8
Levines bevarande modell ... 9
Problemformulering ... 9 SYFTE ... 9 Frågeställningar ... 9 METOD ... 10 Ansats ... 10 Design ... 10 Urval ... 10 Datainsamling ... 11 Dataanalys ... 11 Forskningsetiska överväganden ... 11 RESULTAT ... 12
Behandlingsrelaterade faktorer av betydelse för livskvalitet ... 13
Individrelaterade faktorer av betydelse för livskvalitet ... 13
Efterförloppsrelaterade faktorer av betydelse för livskvalitet... 14
Socialt relaterade faktorer av betydelse för livskvalitet ... 15
DISKUSSION ... 16 Resultatdiskussion ... 16 Metoddiskussion ... 18 Slutsats ... 20 Klinisk tillämpbarhet ... 20 REFERENSER ... 21 Bilaga A- Granskningsmall Bilaga B- Artikelmatris
INLEDNING
Varje år sker cirka 6000 hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Vid millennieskiftet var snittöverlevnaden tre procent, men tack vare ett flertal faktorer som effektiviserat de första livräddande insatserna så överlever idag mer än var tionde person som drabbas av ett hjärtstopp utanför sjukhus. I Europa ligger motsvarande utfall runt sex procent (Strömsöe et al, 2011; Perkins et al., 2015). Personer som överlevt ett plötsligt
hjärtstopp kan drabbas av mer eller mindre uttalade fysiska, kognitiva och emotionella konsekvenser. Förekomst av ångest, depression, posttraumatisk stress och
minnesproblem är vanliga och kan påverka dessa personers liv på många plan som minskar deras upplevda livskvalitet. I och med att detta är en växande patientgrupp bör sjukvården lägga mer fokus på evidensbaserad uppföljning, hälsofrämjande stöd och rehabilitering till dessa patienter och deras närstående för att kunna skapa de bästa förutsättningarna för en god livskvalitet (Israelsson & Lilja, 2019; Neumar et al., 2008).
BAKGRUND
Livet efter hjärtstopp
Tiden efter en dramatisk händelse såsom ett hjärtstopp är oftast svår. Patienten och dess anhöriga kan behöva mycket stöd. I många fall har hjärtstoppet bevittnats av de
anhöriga, som kanske också varit de som fått larma efter hjälp och påbörjat
hjärt-lungräddning. Perioden efter hjärtstoppet består av återhämtning men i många fall också av att göra stora livsförändringar i form av ändrade kost-, dryckes-, motions, sömn- och stressvanor. Viljan att ändra sitt beteende efter en akut hjärthändelse är stor, men har visats minska med tiden när personen mår bättre (Pattenden et al., 2007; Wilkinson & Whitehead, 2009). Efter ett hjärtstopp kan patienten drabbas av olika restsymtom och komplikationer. Förekomsten och omfattningen av dessa komplikationer är korrelerat till diverse faktorer, framförallt tidigare sjukdomar, orsak till hjärtstoppet och tid utan cirkulation. De vanligaste komplikationerna som kan uppstå är hypoxiska hjärnskador som kan ge neurologiska skador såsom nedsatt kognitiv funktion och fysiska
restsymtom i form av exempelvis förlamning (Marinšek et al., 2020). Den första tiden efter hjärtstoppet är det vanligt med muskuloskeletal smärta från bröstkorgen efter hjärtlungräddning, många patienter får också frakturer på revbenen eller sternum (Seung et al., 2016). Personer som drabbats av en akut hjärthändelse lider inte bara av de
fysiska symtomen utan det finns också en emotionell och psykosocial smärta som måste ses, bekräftas och behandlas (Johansson & Broström, 2012).
Att antalet överlevare ökat medför även ett större krav på vården att erbjuda en individanpassad vård. Studier visar att de som överlever ett plötsligt hjärtstopp ofta drabbas av kognitiva och emotionella nedsättningar (Van Lommel, 2011; Haydon et al., 2017; Israelsson & Lilja, 2019;). Tanken av att drabbas av ett nytt hjärtstopp finns kvar och vardagen kan vara präglad av rädsla vilket sänker livskvaliteten (Palacios-Cena et al., 2011). Att ha konfronterats med döden är en livsavgörande händelse som för många är förknippat med ett stort existentiellt lidande (Khanna & Grayson, 2014).
Definition plötsligt hjärtstopp
Hjärtstopp innebär att hjärtats mekaniska aktivitet upphör. Termen plötsligt hjärtstopp är den som oftast används för att beskriva oväntade hjärtstopp som sker utanför sjukhus. Då hjärtats pumpförmåga upphör kan inget blod transporteras runt i kroppen. På grund av syrebristen till hjärnan kommer personen som drabbas att förlora medvetandet inom några sekunder. Utan behandling leder ett hjärtstopp oundvikligen till döden. Den mekaniska aktiviteten i hjärtat upphör vid ett hjärtstopp antingen till följd av en asystoli, där hjärtmuskelcellerna inte får några elektriska impulser, eller av ett ventrikelflimmer som orsakas av ett elektriskt kaos i hjärtat. Det sistnämnda är den vanligaste orsaken till plötsligt hjärtstopp och orsakas av att de elektriska signalerna av olika anledningar startar på ett okontrollerat sätt i hjärtats kammare. (Perkins et al. 2015).
Orsaker till hjärtstopp Akut hjärtinfarkt är den absolut vanligaste orsaken till plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus. Vid en hjärtinfarkt uppstår syrebrist i de hjärtmuskelceller som försörjs av det drabbade blodkärlet. På grund av sviktande funktion finns vid syrebrist risken att hjärtmuskelcellerna okontrollerat börjar skicka elektriska impulser som leder till ett ventrikelflimmer. Primära arytmier, oftast från hjärtmuskelskadade områden efter tidigare hjärtinfarkter, är också vanliga bakomliggande orsaker, lika så lungembolier och avancerad hjärtsvikt (de Vreede-Swagemakers et al. 1998). Även övriga
hjärtsjukdomar, lungsjukdomar, förgiftningar och syrebrist genom drunkning eller kvävning kan leda till hjärtstopp (Hjärt- och lungfonden, 2019). Trauma mot hjärtat, stora blödningar och extrema temperaturer likaså. Hälften av alla plötsliga hjärtstopp sker hos individer utan en tidigare känd hjärtsjukdom (Wellens et. al., 2014).
Medelåldern för plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus är 67 år, detta enligt en stor registerstudie från 28 europeiska länder (Gräsner et al. 2020). Plötsligt hjärtstopp är vanligare hos män än hos kvinnor, och på grund av högre förekomst av
hjärt-kärlsjukdom ökar risken med stigande ålder. Globalt sett är incidensen för plötsligt hjärtstopp där HLR har påbörjats 56/100 000 invånare/år med relativt liten spridning mellan länder (Gräsner et al. 2020).
Akut behandling vid hjärtstopp För att en person ska överleva eller överleva utan stora organskador måste hjärtats
normala rytm återställas inom några minuter. Den enda behandling som i akutskedet visats vara effektiv är hjärt-lungräddning (HLR) och defibrillering med hjälp av en hjärtstartare (Björkelund et al., 2012). En snabb handläggning vid hjärtstopp är helt avgörande för chansen för överlevnad. Vid ett hjärtstopp ökar risken för död med tio procent för varje minut som går om ingen behandling sätts in (Hjärt- och lungfonden, 2019). En av anledningarna till att fler och fler patienter överlever plötsligt hjärtstopp i Sverige tros vara att tiden från hjärtstopp till påbörjad HLR har minskat. Detta på grund av utbildning i HLR och även för att antal halvautomatiska hjärtstartare har ökat i samhället (Strömsöe et al. 2015; Nordberg et al., 2015; Claesson et al., 2016). Svenska rådet för hjärt-lungräddning, HLR-rådet (2020), sammanfattar de livsviktiga första insatserna vid ett hjärtstopp i en handlingsplan som kallas Kedjan som räddar liv. Denna kedja innebär tidigt larm, tidigt insatt hjärt-lungräddning (HLR) och tidig
defibrillering. Vidare innefattar kedjan tidig avancerad hjärt-lungräddning, vilket räddar och minskar skador på hjärnan och andra organ. I hjärt-lungräddning ingår konstgjord andning och hjärtmassage. Genom inblåsningar och hjärtkompressioner eftersträvas att syresatt blod ska pumpas runt i kroppen och nå de viktiga organen, hjärtat och hjärnan (HLR-rådet, 2020).
Avancerad vård vid hjärtstopp
Avancerad hjärt-lungräddning, som också ingår i Kedjan som räddar liv innefattar bland annat intubation och medicinsk behandling. Oftast fortsätter vården av patienten på en intensivvårdsavdelning där behandlingen kompletteras med läkemedel och
interventioner utifrån de bakomliggande orsakerna till hjärtstoppet (Persson & Stagmo, 2017). Hypotermibehandling är en viktig del i vården efter hjärtstopp. Detta för att minska riskerna för hypoxiska hjärnskador. Internationella kontaktkommittén för återupplivning (ILCOR) rekommenderar hypotermibehandling efter hjärtstopp för alla personer som återfår spontan cirkulation. Enligt Svensson (2012) ska behandlingen påbörjas inom 90 - 120 minuter efter hjärtstoppet genom att sänka kroppstemperaturen ner till 32-34 grader Celsius under 24–48 timmar. Nielsen et al. (2013) visar att samma resultat uppnås även om kroppstemperaturen sänks bara till 36 grader Celcius. Även tidigare studier rapporterar att personer som fick hypotermibehandling (36 grader) ansåg sig vara nöjd med livet efter hjärtstoppet då deras psykologiska och kognitiva funktion förbättrats avsevärt efter sex månader (Wallin et al., 2014). Enligt European Society of Cardiology’s (ESC) riktlinjer ska alla patienter som överlevt ett oväntat hjärtstopp med en ventrikulär arytmi utan reversibla orsaker övervägas få en implanterbar defibrillator, ICD (Priori et al., 2015). Denna opereras in under huden med elektroder in i hjärtats kammare och kan bryta livshotande arytmier och på så vis förhindra nya hjärtstopp eller svimningar hos patienterna.
Uppföljning efter hjärtstopp En ny indikator som Socialstyrelsen (2018) har börjat mäta utöver de sjukdomsspecifika indikatorerna såsom klaffsjukdom, kranskärlssjukdom och arytmier är överlevnaden vid behandlat hjärtstopp som inträffat både på och utanför sjukhus. Detta för att förbättra kunskapen om tidiga åtgärder vid hjärtstopp både för allmänheten och
sjukvårdspersonal. Adekvata vårdinsatser i god tid samt uppföljning och rehabilitering efter en hjärthändelse ökar patientens välbefinnande (Socialstyrelsen, 2018). Svenska HLR-rådets riktlinjer är att alla patienter som överlevt ett hjärtstopp ska ha tillgång till en strukturerad uppföljning efter sitt hjärtstopp. Denna uppföljning innefattar bland annat en standardiserad patient- och anhöriginformation samt screening för kognitiva och emotionella svårigheter (Israelsson & Lilja, 2019). Hur denna uppföljning är uppbyggd skiljer sig nationellt. En studie av Israelsson et al. (2016) har visat att den vanligaste rutinen i Sverige är att uppföljningen sker via en hjärtmottagningsenhet. Begreppen livskvalitet och hälsorelaterad livskvalitet
Begreppet livskvalitet har ett väldigt brett innehåll och kan inte sammanfattas i en distinkt och allmän definition (SBU, 2020). WHO (2012) definierar livskvalitet som individens uppfattning och känsla av tillhörighet och delaktighet till den kultur och respektive till det samhälle hen befinner sig i. Utöver känslan av delaktighet och
tillhörighet omfattar koncepten livskvalitet individens fysiska och psykiska hälsa, nivån av självständighet och personliga övertygelser. Livskvalitet är alltså en subjektiv uppfattning som är inbäddad i ett kulturellt, socialt och miljömässigt sammanhang. Om begreppet livskvalitet har en bredare mening har begreppet hälsorelaterad
livskvalitet (health-related quality of life, HRQOL) en mer avgränsad sådan. Här läggs fokus på individens välbefinnande, funktion och syn på den egna hälsan (Kristoffersen et al., 2005). Detta förstärks även av SBU (2020) som beskriver termen hälsorelaterad livskvalitet som funktion och välbefinnande vid ohälsa, sjukdom och behandling.
Mätinstrument för livskvalitet
Redan under 1980-talet användes variabler som fysisk och psykisk hälsa samt allmän daglig livsföring (ADL) för att utveckla instrument för att kunna kvantifiera
livskvaliteten (Armstrong et al., 2007). SBU (2020) beskriver att det finns många mätmetoder för att beskriva livskvalitet inom forskningen. WHOQOL är ett mätinstrument som fokuserar på individens upplevda effekter av sjukdomar samt hälsointerventioner på livskvalitet, där flera aspekter såsom individens uppfattning om hälsotillstånd och psykosocial status mäts (WHO, 2012).
EuroQol-5D-3L (EQ-5D) är ett annat mätinstrument för att mäta och värdera hälsostatus (Devlin & Brooks, 2017). Den innefattar fem domäner; rörlighet, hygien, huvudsakliga aktiviteter, smärtor/besvär och oro/nedstämdhet. Utifrån dessa kan ett index kalkyleras, där 1 är bästa tänkbara livskvalitet och 0 är en livskvalitet som är lika illa som att vara död. EQ-5D innefattar också en visuell analog skala där patienterna kan skatta sin livskvalitet från 0-100 där 0 är värsta tänkbara livskvalitet och 100 är bästa tänkbara livskvalitet. EuroQol-5D-3L (EQ-5D) är ett mätinstrument som är brett använt för att mäta livskvalitet i många olika patientkategorier internationellt. Conner-Spady et al. (2015) och Dyer et al. (2010) har bedömt att mätinstrumentet har god reliabilitet i allmänhet och inom det kardiovaskulära området.
egenvård. Skalan startar med 0,00 vilket är den sämsta mätningspunkten och slutar med 1,00 vilket anses vara den bästa nivån. HUI har visat sig vara ett tillförlitligt och giltigt mått i olika kliniska studier och ger en övergripande bedömning av hälsorelaterad livskvalitet (Furlong, Feeny, Torance & Barr, 2001).
LiSat-9 (Assessment of life satisfaction) är en bedömningsskala utformad för att skatta nivån av tillfredsställelse med den nuvarande livssituationen. Områden som mäts med LiSat-9 är bland annat yrkessituation, sexlivet, ekonomi och utförande av dagliga aktiviteter. Varje område skattas på en sexgradig skala som går från ”mycket
otillfredsställande” till ”mycket tillfredsställande” (Fugl-Meyer, Melin & Fugl-Meyer, 2002).
SF-12 är en förkortad version av SF-36 som är ett mätinstrument där patienterna får skatta sin livskvalitet utifrån åtta domän. Dessa innefattar hälsorelaterade begränsningar i fysisk och social aktivitet, smärta, emotionella besvär, mental hälsa, energinivå och allmän hälsouppfattning. Värden ≥50 motsvarar obefintlig begränsning, värden 40 till 49 motsvarar lätt begränsning, värden 30 till 39 motsvarar måttlig begränsning och värden motsvarar <30 uttalad begränsning. SF-12 har god reliabilitet och har använts inom det kardiovaskulära området (Grandek et al. 1998 & Drixler et al. 2020).
Sjuksköterskans ansvar
Sjuksköterskan har i allmänhet en central roll i omvårdnadsarbetet vilket innebär att hen självständigt eller i samarbete med andra vårdkompetenser, och även med patient och dennes närstående, ansvarar för bedömning, diagnostik, planering, genomförande och utvärdering av omvårdnaden (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Vården efter hjärtstopp är komplext vilket kräver engagemang från flera vårdkompetenser.
Socialstyrelsen (2018) rekommenderar att ett multidisciplinärt team kopplas in. I teamet ingår förutom sjuksköterskor och läkare även kurator, dietist och sjukgymnast och kan genom deras kunskaper och erfarenhet guida och stödja patienten under
återhämtningsprocessen (Socialstyrelsen, 2018). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL (2017) ska vården tillgodose patientens behov med hänsyn till dennes
självbestämmande och integritet. Patientens behov kan vara av fysisk, psykosocial, andlig och kulturell karaktär. Av denna anledning bör sjuksköterskan ha en helhetssyn på hela situationen och individen för att kunna bedöma rätt och erbjuda en god
omvårdnad. Att bygga en relation med patienten och dennes närstående som är baserad på tillit och empati är också en förutsättning för god omvårdnad (Svensk
sjuksköterskeförening, 2017). För att skapa en förtroendefull relation bör sjuksköterskan bemöta patienten på ett positivt och professionellt sätt samt vara lyhörd och lyssna aktivt på vad patienten vill förmedla (Socialstyrelsen, 2018). På detta sätt kan
sjuksköterskan fånga upp viktig information om patientens tillstånd och behov för att kunna planera och sätta in adekvata omvårdnadsåtgärder (Carlström et al., 2013). Efter en allvarlig hjärthändelse är patienten i behov av mycket stöd dels för att förstå vad som hänt och dels för att skaffa sig kunskaper och verktyg som kan hjälpa vid
återhämtningsprocessen och egenvård. Patientutbildning men även det
sekundärpreventiva arbetet är några viktiga vårdåtgärder som sjuksköterskan ansvarar för. I det sekundärpreventiva arbetet ingår förutom läkemedelsbehandling och
optimering, även en noggrann planering av lämpliga förebyggande vårdåtgärder i form av förbättrade livsmönster (Pattenden et al., 2007). I enlighet med Socialstyrelsen (2018) ska patienten få möjlighet att vara delaktig i vårdprocessen och de preventiva
vårdåtgärderna ska anpassas till patientens särskilda förutsättningar, erfarenheter och önskemål.
Levines bevarande modell
Levines bevarande modell (1967) beskriver hur individen anpassar sig till en ny inre - och yttre miljö i syftet för att uppnå helheten. I samband med anpassningen bör individen upprätthålla sin integritet och hitta lugnet i den respektive miljön (Levine, 1967). Den här anpassningsprocessen är beroende av individens förmåga av att bevara sin energi samt strukturella-, personliga- och sociala integritet. Energi är ett abstrakt begrepp som bygger på fritt utbyte mellan den inre och den yttre miljön och bevaras när en balans mellan energitillförsel och energiåtgång uppnås. Med detta menar Levine (1967) att energin kan användas vid aktivitet vid hälsa och till läkande vid
ohälsa. Vidare i den här anpassningsprocessen måste individen bevara sin strukturella integritet. Detta görs genom att delta i olika fysiska aktiviteter för att upprätthålla de kroppsliga funktionerna. En annan viktig komponent i denna process är den personliga integriteten, alltså individens självrespekt, självkännedom, självständighet och
självbestämmande. För att detta ska uppnås bör individen ses som en helhet med både kropp och själ (Levine, 1967). Den sista komponent i anpassningsprocessen är den sociala integriteten som fokuserar på patientens roll i samhället och familj. Enligt Levine är vi människor "andliga varelser". Med detta vill hon påstå att individen är en andlig, holistisk och unik varelse som minns det förflutna men är inriktad på framtiden och som behöver finnas i ett socialt sammanhang och samspel för att kunna må och fungera bra.
Problemformulering Fler individer överlever plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus idag jämfört med för ett tiotal år sedan. Denna växande patientgrupp av överlevare kan uppvisa både akuta och långvariga, psykiska och fysiska symtom efter sitt hjärtstopp. Trots glädjen att ha överlevt kan hjärtstoppet vara ett stort trauma för patienten och dess anhöriga. Återgången till livet i hemmet kan präglas av rädsla, oro, stress, nedstämdhet, sömnproblem och ångest. Genom att kartlägga patientupplevd livskvalitet efter utskrivning kan man på ett bättre sätt få förståelse för patientens problem, och också kunna planera för hur sjukvården bäst hjälper denna patientgrupp genom hela vårdkedjan exempelvis genom utarbetning av uppföljningsprogram, riktlinjer eller interventioner för att hjälpa patienten främja sin återhämtning.
SYFTE
Syftet är att fördjupa kunskaperna om patientens livskvalitet under det första året efter ett överlevt plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus.
Frågeställningar
● Vilken livskvalitet har personer som överlevt ett hjärtstopp under det första året efter utskrivning?
● Vilka faktorer påverkar livskvalitet hos personer som överlevt ett hjärtstopp under det första året efter utskrivning?
METOD
Ansats och design Studiens syfte besvarades genom en litteraturöversikt där aktuell forskning granskades,
kvalitetsbedömdes och sammanställdes. Litteraturöversikten utfördes med en
systematisk sökstrategi enligt metod beskriven av Polit och Beck (2017) samt Bettany-Saltikov och McSherry (2016), det vill säga följde ett tydligt systematiskt
tillvägagångssätt och utgick från ett tydligt syfte och frågeställning. En litteraturöversikt med systematisk sökstrategi ska vara grundlig och omfattande och på ett tydligt sätt presentera och utvärdera litteraturen i ämnet. Inklusions- och exklusionskriterier ska vara tydligt beskrivna och förutbestämda innan sökningen genomförs i databaserna. Resultatet av en litteraturöversikt med systematisk sökstrategi ger en objektiv sammanställning av aktuell evidens inom ett avgränsat ämne.
Urval Författarna till detta arbete har inkluderat artiklar som är peer-reviewed och sökningen gjordes på artiklar som publicerats mellan 2010–2020. Peer-reviewed innebär att artiklarna granskades och kvalitetssäkras av en expertisgrupp, och begränsningen i årtal motiveras i metodlitteraturen (Polit & Beck, 2017). Andra inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara originalartiklar skrivna på engelska eller svenska och finnas tillgängliga i fulltext. Författarna har exkluderat artiklar som beskrivit livskvalitet från ett annat perspektiv än patientens och artiklar som handlat om andra hjärtsjukdomar eller som undersökt en pediatrisk population. Vidare exkluderades studier som beskrev hjärtstopp som sker på sjukhus, studier i review-format, kvalitativa studier samt studier med låg kvalitet efter kvalitetsgranskningen. Studier som beskrev livskvalitet på längre sikt än ett år gallrades bort efter granskning av abstracts.
Datainsamling Den systematiska sökningen har utförts i Pubmed och CINAHL complete. Dessa
databaser valdes för att de är mest omfattande databaser inom medicin och omvårdnad (Polit & Beck, 2017). Sökningarna presenteras i tabell 1 nedan. Resultatet av
kvalitetsbedömningen presenteras i artikelmatrisen i bilaga B.
För att effektivisera sökningen av tillgängliga studier är det viktigt med ett väl avgränsat syfte. Utifrån Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) beskrivna steg för en systematisk sökning delades syftet för denna litteraturöversikt in i PEO-block (Population, Exposure och Outcome) för att kunna utveckla sökord till databaserna. Utifrån PEO delades syftet in i P = hjärtstoppspatienter, E = överlevnad, O = patientens upplevda livskvalitet. Sökningar gjordes i de två olika databaserna, först i fritext och sedan mer systematiskt med ämnesord, blocksökningar (kombinerat med booleska termerna AND och OR) och trunkeringar (det vill säga genom att söka på ordstammen med alla olika möjliga
ändelser). De sökord som använts var: heart arrest (MeSH och subject heading), cardiac arrest, survival (MeSH och subject heading), surviv*, resuscitation (MeSH),
cardiopulmonary resuscitation, ”resuscitation, cardiopulmonary” (subject heading), CPR, quality of life (MeSH och subject heading), health-related quality of life, HRQoL, patient (MeSH), patients (subject heading).
När resultaten av sökningarna i de båda databaserna ansågs tillfredsställande lästes samtliga rubriker från sökningarna igenom. De titlar som ansågs svara på syftet
sparades och abstrakten lästes efter att dubbletterna strukits. Totalt lästes 188
abstrakt. Efter detta kvarstod 61 studier som ansågs svara mot syftet. För att begränsa antalet studier till en lämplig nivå för detta arbete så valde författarna att endast välja studier publicerade de senaste sex åren. Då återstod 20 studier. Efter att ha läst igenom dessa noggrant fick ytterligare två studier tas bort där det inte gick att utläsa om livskvaliteten mättes under det första året, samt tre som inte bedömdes svara till syftet. De kvarvarande 16 studierna presenteras i matrisen (bilaga B).
Tabell 1. Sökmatris
Datum & databas
Sökord Urval Antal
träffar Antal lästa titlar Antal lästa abstrakt Antal valda artiklar (dubbletter) 2020-11-03 CINAHL complete
“Cardiac arrest”AND "functional
outcomes"AND"quality of life" Peer-Reviewed Full text 2010-2020 English 6 6 6 2 2020-11-03 CINAHL complete
“Cardiac arrest”AND “experience”
AND “quality of life” Peer-Reviewed Full text 2010-2020 English 2 2 2 1 2020-11-03 CINAHL complete
“Cardiac arrest”AND “Out of
hospital” Peer-Reviewed Full text 2010-2020 English 40 40 2 1 2020-11-18 Pubmed
“heart arrest” [MeSH Terms] OR "heart arrest" OR "cardiac arrest" OR resuscitation [MeSH Terms] OR resuscitation OR
"cardiopulmonary resuscitation" OR“CPR” AND quality of life [MeSH Terms] OR "quality of life" OR "health-related quality of life" OR HRQoL Full text English 2010-2020 722 722 80 15 (3)
Dataanalys De valda artiklarna lästes och kvalitetgranskades av båda författarna, först enskilt och sen tillsammans. Kvalitetsgranskningen skedde med hjälp av ett av Sophiahemmet högskola sammanställt bedömningsunderlag som utgår från Polit och Becks (2017) samt Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) metoder för systematiska litteratursökningar (Caldwell et al., 2010), se bilaga A. Studierna poängsattes då utifrån hur väl de svarade mot 18 granskningskriterier. Varje granskningskriterie genererade noll poäng om det inte uppfylldes, ett poäng om det delvis uppfylldes och två poäng om det helt
uppfylldes. En sammanlagd poäng >29 räknas som en studie med mycket god kvalitet (I), poäng 20-28 räknas som god kvalitet (II) och <20 räknas som låg kvalitet (III). Dataanalysen utfördes sedan enligt Bettany-Saltikov & McSherrys (2016). Studierna lästes först flera gånger för att få en helhetsbild av innehållet. Data som svarade upp till syftet extraherades utifrån arbetets PEO-komponenter och fördes in i artikelmatrisen. Utifrån den extraherade datan formades sedan förslag till reultatkategorier/rubriker. Därefter lästes artiklarna igen i sin helhet för att säkerställa att ingen relevant data missats.
Forskningsetiska överväganden
De studier som valts till litteraturöversikten har fått tillstånd från en etisk komitté och lyder därigenom under etiska principer, detta enligt beskrivning av Polit och Beck (2017). De forskningsetiska principerna baseras på individskyddskravet vilket innefattar krav på information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande. De inkluderade studierna lyder också under etikprövningslagen (SFS 203:460) som säger att all forskning ska ha ett formellt etiskt tillstånd. De inkluderade studierna har också lästs med utgångspunkt i Olsson och Sörensens (2011) beskrivning att deltagarnas välbefinnande alltid ska väga tyngst och att forskningens för- och nackdelar ska vägas mot individens integritet. Sökningsförfarandet redovisas i fullhet i arbetet och alla resultat presenteras oberoende av författarnas eventuella åsikter eller förförståelser (Polit & Beck, 2017). Det finns alltid risk att kvalitetsgranskningen av studier blir subjektiva, trots att det som i detta fall finns ett standardiserat bedömningsunderlag som används. För att stärka
objektiviteten har båda författarna enskilt och tillsammans granskat de inkluderade studiernas resultat. Studierna citeras och refereras korrekt i arbetet i enlighet med Olsson och Sörensen (2011).
RESULTAT
Resultaten från de 16 kvantitativa studierna mynnade i fyra kategorier av betydelse för upplevd livskvalitet: behandlingsrelaterade faktorer; efterförloppetsrelaterade faktorer; socialt relaterade faktorer och individrelaterade faktorer. De inkluderade studierna sammanfattas i matrisen (bilaga B).
Behandlingsrelaterade faktorer av betydelse för livskvalitet Resultaten visar att livskvaliteten påverkas av vårdtiden, den initiala rytmen, tid till HLR samt behandling efter hjärtstoppet. Ett snabbt ingripande, en defibrillerbar första rytm och en kort vårdtid var associerade med goda förutsättningar för god återhämtning och självständighet, och med detta en bättre livskvalitet (Andrew et al. 2018). Varken ICD-implantation eller hypotermibehandling efter hjärtstoppet hade någon inverkan på livskvalitet (Viktorisson et al. 2018). Exempelvis visade studien av Ketki et al. (2015), där nästan hälften (13 av 29) av patienterna behandlades med hypotermi, att det inte var någon skillnad i livskvalitet. Ytterligare två studier som undersökte sambandet mellan livskvalitet och hypotermibehandling efter hjärtstopp stärker detta och hittade inget signifikant samband (Beesems et al. 2014; Lim et al., 2014). Dessutom visade en studie av Lim et al., (2014) att en lång konstgjord koma (mellan 4-7 dagar) ledde till kognitiv svikt och istället en minskad livskvalitet.
Individrelaterade faktorer av betydelse för livskvalitet
Resultaten visar att livskvaliteten påverkas mer eller mindre av bland annat ålder, kön, tidigare livskvalitet, självständighet och övriga fysiska eller psykiska besvär. Två studier som undersökte den hälsorelaterade livskvaliteten efter hjärtstopp påvisade att den inte skiljer sig så mycket från en ålders- och könsmatchad kontrollpopulation som inte varit med om ett hjärtstopp (Hellevuo et al., 2018; Tiainen et al., 2018). Studien av Tiainen et al. (2018) visar exempelvis att det inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad i EQ-5D index mellan patienter som överlevt ett hjärtstopp och den allmänna populationen. Medianvärdet på EQ-VAS var dessutom högre (median 80) hos patienter som fick hjärtstopp jämfört med den köns- och åldersmatchade populationen (median 69,5).Vidare rapporterade även Hellevuo et al. (2018) att den skattade hälsorelaterade livskvaliteten inte skilde sig åt mellan en generell population och de patienter som överlevt ett hjärtstopp. Samma studie visade att en god hälsorelaterad livskvalitet innan hjärtstoppet var den enda faktor som signifikant kunde förutsäga en god hälsorelaterad livskvalitet efter hjärtstoppet.
Verberne et al. (2018) samt Juan et al. (2018) kunde visa att livskvaliteten var kopplad till hur patienterna upplevde sin förmåga att klarar ADL självständig efter hjärtstoppet. Verberne et al. såg att patienter vars ADL-status försämrats efter hjärtstoppet skattade sin livskvalitet signifikant lägre (p=0,007) på SF-36 än de patienter som inte upplevde någon försämring. Dessutom visade samma studie att den fysiska livskvaliteten efter hjärtstoppet hade ett signifikant samband med huruvida patienterna samtidigt hade inslag av ångest (p<0,001), depressiva besvär (p<0,001) och trötthet (p<0,001) efter hjärtstoppet. Över tid visade det sig att en nedsatt fysisk förmåga två veckor efter hjärtstoppet förutsade en låg fysisk livskvalitet efter ett år, och detsamma gällde kognitiva nedsättningar efter tre månader (Verberne et al., 2018).
Patienter som upplever otillfredsställande återhämtning efter sitt hjärtstopp skattar signifikant sämre livskvalitet, både fysiskt, emotionellt och kognitivt (64 procents nöjdhet med livskvaliteten jämfört med 81 procent hos dem som upplevde
tillfredsställande återhämtning, p=0,03) (Juan et al. 2018). I samma studie framkom att 84 procent av patienterna klarade ADL självständigt ett halvår efter hjärtstoppet, 61 procent hade återgått till jobbet och 73 procent körde bil igen (Juan et al. 2018). Vidare visade en studie av Henry et al. (2020) att hälften av deltagarna (n= 20) hade
depression och det visade sig minska livskvaliteten. Dessutom framkom att majoriteten av patienterna uppnådde en god livskvalitet efter hjärtstoppet, där 100 procent av deltagarna bodde hemma vid uppföljningstiden varav 90 procent av dem levde självständigt (Henry, et al., 2020).
Resultaten visar att ålder är en faktor som har betydelse för livskvalitet efter ett hjärtstopp. Sannolikheten för god funktionell återhämtning och därmed en bättre
livskvalitet minskade med stigande ålder i en studie av Andrew et al. (2018). Förmågan att klara sig självständigt minskade med stigande ålder och nådde 50 procent efter 76 år, 40 procent vid 80 år och 30 procent vid 84 år (Andrew et al., 2018). En studie visar ett signifikant samband där låg ålder förutsäger sämre egenskattad hälsa och livskvalitet både tre månader och ett år efter ett hjärtstopp (Viktorisson et al. 2019). En annan studie visar också att ålder är den enda faktorn som signifikant är associerad med livskvalitet efter ett hjärtstopp, där en lägre ålder korrelerade negativt med egenskattad livskvalitet (Viktorisson et al. 2018). En annan studie visar å andra sidan att yngre patienter utan någon tidigare neurologisk funktionsnedsättning samt patienter med ett gott hälsostatus innan hjärtstoppet i högre grad kan återgå till sitt normala sociala liv och därigenom uppleva en bättre livskvalitet ett år efter hjärtstoppet (Verberne et al. 2018). En studie av Beesems et al. (2014) visar också ett samband mellan ålder och livskvalitet där
patienterna över 80 år skattade en signifikant sämre fysisk livskvalitet jämfört med en kontrollpopulation i samma ålder (40,5 vs. 38,1) i SF-12.
Även andligheten hade en viktig roll och enligt Wachelder et al. (2016) hade personer som var mer andliga en bättre förmåga att hantera situationen vilket resulterade i ökad livskvalitet.
Resultaten visar att det finns skillnader i hur män och kvinnor skattar sin livskvalitet efter ett överlevt hjärtstopp. En studie av Nehme et al. (2019) visade att kvinnor i större utsträckning än män upplever problem från samtliga fem domän i EQ-5D ett år efter sitt hjärtstopp. De mest uttalade skillnaderna var i domänen rörlighet och oro/nedstämdhet. Samma studie visade att kvinnor skattar sin livskvalitet efter hjärtstoppet på EQ VAS signifikant (p=0,04) lägre än män (72 jämfört med 74 på en skala 0-100) trots att livskvaliteten inte signifikant skilde sig åt innan hjärtstoppet. Viktorisson et al. (2018) visar också att kvinnor skattar sin livskvalitet sämre än män. Det framkom i den studien att kvinnor hade signifikant lägre livskvalitet än män tre månader efter hjärtstoppet, både i EQ-5D (alla domäner med undantag för hygien) och på EQ VAS (p=0,002 respektive p=0,002). Kvinnorna rapporterade också högre förekomst av ångest och depressiva inslag i denna studie.
Efterförloppsrelaterade faktorer av betydelse för livskvalitet
Resultaten visade att många patienter upplevde god livskvalitet efter sitt hjärtstopp och att livskvaliteten var beroende av hur väl patienterna återhämtade sig fysiskt och mentalt. Till exempel såg Juan et al. (2018) att 70 procent av patienterna upplevde god återhämtning och livskvalitet ett halvår efter sitt hjärtstopp. Medeltalet på den egna skattade livskvaliteten för patienterna i studien var 79 procent (där 100 procent var max). Detta stämmer överens med Smith et al. (2015) som kunde se att mer än en tredjedel av patienterna rapporterade att de inte hade några nedsättningar i något av EQ-5D-domänen ett år efter sitt hjärtstopp. I motsats till detta visade Viktorisson et al. (2018) att individer som överlever ett hjärtstopp skattade signifikant lägre poäng än en generell population på samtliga domän på EQ-5D med undantag för domänen
smärtor/besvär. I samma studie framhöll att medelvärdet för EQ-5D-3L index ökade över tid. Patienterna upplevde sig ha bättre hälsa och livskvalitet efter 12 månader jämfört med efter tre månader. Vid tre månader var EQ-5D-3L index 0,82 och vid 12 månader var den 0,88 (Viktorisson et al. 2019). Studien av Smith et al. (2015) visade liknande medeltal i EQ-5D-3L index efter ett år (0,82), och att det till och med låg högre än en köns- och åldersmatchad population som hade index på medel 0,81. Denna studie visade också att nästan hälften av de nära 700 patienterna upplevde att deras livskvalitet var oförändrad eller till och med bättre ett år efter hjärtstoppet jämfört med innan hjärtstoppet.
Beesems et al. (2014) undersökte livskvaliteten hos patienter som genomgått hjärtstopp 6-12 månader efter hjärtstoppet genom den så kallade Short-form Health Survey (SF-12) som studerar hur patienterna upplever sin allmänna hälsa, sin fysiska funktion, mentala hälsa, inskränkningar i livet relaterat till fysisk hälsa och känslomässiga besvär, smärta, vitalitet och social funktion, där ett högre värde indikerar högre skattad
livskvalitet. Patienterna fick också skatta sin upplevda livskvalitet på en ordinalskala mellan 1-10 där 1 är sämsta tänkbara livskvalitet. På ordinalskalan skattade patienterna i studien att deras generella livskvalitet var median 7. De kunde se att nästan alla
patienter (90 procent) tyckte sig ha en bra livskvalitet utifrån de psykologiska
områdena. Däremot upplevde mindre än hälften (45 procent) att de hade en god fysisk livskvalitet efter hjärtstoppet.
Andrew et al. (2018) rapporterade att ett år efter utskrivning från sjukhuset bodde de flesta hemma utan några kommunala hjälpinsatser. Totalt 116 (17,6 procent) patienter arbetade innan de fick hjärtstoppet och av dessa 75 patienter (64,7 procent) återvände till arbetet efter händelsen. Dessutom visade samma studie att mer än hälften hade en bra funktionell återhämtning vilket resulterade i en god livskvalitet. Livskvaliteten var beroende av den fysiska och den mentala komponenten där den fysiska komponenten minskade med ökande ålder (p <0,001) och skilde sig inte signifikant jämfört med standardpopulationen. Däremot ökade den mentala komponenten icke-signifikant med stigande ålder (p = 0,2) och var dock signifikant bättre än den australiska
standardbefolkningen. Åt andra sidan framhöll Geri et al. (2017) att det finns ett samband mellan livskvalitet och neurologisk återhämtning. Forskarna menade att livskvaliteten hos patienter med fullständig neurologisk återhämtning inte var annorlunda jämfört med resten av populationen i samma ålder och kön, medan hos patienter med nedsatt neurologisk förmåga noterades stora förändringar i livskvalitet (Geri et al., 2017). Även Wachelder et al (2016) påtalade att livskvaliteten ökade med tiden och var beroende av kognitiva symtomens svårighetsgrad, alltså ju mindre symtom desto bättre livskvalitet.
Det mest frekvent rapporterade symtom som hade inverkan på patienternas livskvalitet efter hjärtstoppet var tröttheten, vilket 71 procent av patienterna upplevde i studien av Juan et al. (2018) och drygt hälften av patienterna i studien av Moulaert et al. (2018). Moulaert et al (2018) använde i deras studie. Ett år efter hjärtstilleståndet, rapporterade 14 procent låg funktionsförmåga, 15 procent drabbades av ångest och depression och 28 procent av posttraumatisk stress. Trots detta påverkades inte deltagande i samhället eller olika aktiviteter och med det inte livskvaliteten heller. Däremot antydde Verberne et al. (2018) att förekomst av ångest och depression inverkade negativt på patienternas livskvalitet.
Ketki et al. (2015) undersökte hur deltagarna som fick ett bevittnat hjärtstopp utanför sjukhuset på grund av ventrikelflimmer självskattade deras livskvalitet. Forskarna använde HUI för att bedöma hälsorelaterade livskvaliteten genom att mäta indikatorer som: syn, rörlighet, skicklighet och känslor. Av 29 deltagare levde 86 procent
självständiga och 55 procent jobbade eller var arbetssökande vid punkten när
hjärtstoppet inträffats. Resultaten visade att livskvaliteten minskade relaterat till den långa återhämtningen på grund av funktionshinder.
Socialt relaterade faktorer av betydelse för livskvalitet
I resultaten framkom att livskvaliteten hade samband med bland annat relationsstatus och fritidsaktiviteter. En studie av Verberne et al. (2018) visade att patienter som lever i ett parförhållande hade signifikant bättre rapporterad fysisk livskvalitet ett år efter sitt hjärtstopp jämfört med dem som levde ensamma (p=0,008). Att socialt umgänge var en förutsättning för en bättre livskvalite relaterades även av Wachelder et al (2016). Forskarna framhöll att sociala aktiviteter och fritidsaktiviteter var förknippade med nivån av tillfredsställelse med den nuvarande livssituationen. Detta stämmer överens med Moulaert et al. (2018) som rapporterade att 92 procent av patienterna var aktiva och deltog i samhället efter sitt hjärtstopp. Att återvända till jobbet hade stort betydelse för livskvalite. 72 procent gick tillbaka till jobbet 12 månader efter hjärthändelsen vilket resulterade i ökad livskvalitet. Ett gott ADL-status (p=0,02) samt en god kognitiv funktion (p=0,01) var positivt korrelerad till hur patienterna återgick till sitt sociala liv och med det förbättrade sin livskvalitet (Verberne et al., 2018 ).
DISKUSSION
Resultatdiskussion Syftet med föreliggande litteraturöversikt var att beskriva patientens livskvalitet under det första året efter ett överlevt plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus. Sammanfattningsvis visade resultaten att livskvaliteten påverkade mer eller mindre av olika faktorer relaterat till behandling, individ, efterförlopp och social situation. Det framkom även att
livskvaliteten förbättrades i tid och att efter ett år kände sig många patienter återhämtade och uppgav en god livskvalitet. Examensarbetets resultat kommer att diskuteras i
relation med den teoretiska utgångspunkten Levines bevararande modell och tidigare forskning/ riktlinjer inom hjärtsjukvård samt författarnas egna reflektioner.
Att få behandling i god tid i samband med hjärtstopp och efter hjärtstopp har stor betydelse och påverkar livskvaliteten i ett senare skedde framkom i vårt resultat
(Andrew et al., 2018; Viktorisson et al., 2018; Ketki et al., 2015; Beesems et al., 2014; Lim et al., 2014). Tidigare studier har rapporterat att fler och fler överlever ett
hjärtstopp utanför sjukhuset (Strömsöe et al. 2015). Utbildningsinsatser i HLR, bland annat på skolor och arbetsplatser, har gjort att fler människor kan och vågar påbörja HLR om någon drabbas av ett plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus. Vid ett
hjärtstoppslarm larmar SOS ut även brandkår och polis som är utrustade med
halvautomatiska hjärtstartare och är utbildade i HLR, dessa är i många fall på plats och kan påbörja HLR innan ambulansen anländer (Nordberg et al. 2015). Ute i samhället finns numera halvautomatiska hjärtstartare på de flesta större arbetsplatser,
matvarubutiker, idrottsanläggningar och skolor. På vissa håll i landet pågår arbete med att utveckla möjligheten att med hjälp av drönare flyga ut hjärtstartare till avlägsna områden där ambulansen annars har lång framkörningstid (Claesson et al. 2016).
Resultatet visade att många patienter som överlevt ett hjärtstopp faktiskt tycker sig ha en god livskvalitet, även i jämförelse med en köns- och åldersmatchad population (Hellevuo et al., 2018; Tiainen et al., 2018). Studien av Tiainen et al. (2018) lyfte fram att patienter som överlevt hjärtstopp till och med skattade sin livskvalitet högre på EQ-VAS än en generell population som inte varit med om ett hjärtstopp. Smith et al. (2015), en stor studie på nästan 700 patienter som överlevt hjärtstopp visade också att nästan hälften av patienterna upplevde sin livskvalitet oförändrad eller till och med bättre efter sitt hjärtstopp jämfört med innan. Vid ett hjärtstopp konfronteras den drabbade med döden, vilket kan vara traumatiskt på många sätt. Levines bevarande modell (1967) beskriver hur individen ständigt anpassar sig till en ny inre - och yttre miljö. Vid en traumatisk händelse kan individens referenspunkter på exempelvis smärta och livskvalitet ändras. Det är känt att friska individer skattar sin livskvalitet lägre vid tilltänkta sjukdomstillstånd än vad de sjuka individerna som befinner sig i
sjukdomstillståndet gör, vilket kanske kan vara anledningen till att de som överlevt ett hjärtstopp skattar sin livskvalitet bättre än de som inte haft ett hjärtstopp. Detta fenomen kallas response shift och bör tas i beaktande då man utvärderar resultat som jämför skattad livskvalitet (PROMcenter, u.å).
Ett annat viktigt fynd som framkom i vårt resultat är att livskvaliteten var korrelerad och påverkades av graden hur individen klarar sina dagliga aktiviteter (Verberne et al., 2018; Juan et al., 2018). Detta innebär att patienten är i behov av att träna sin fysiska förmåga för att upprätthålla och förbättra sina kroppsliga funktioner och som följd öka livskvaliteten i vardagen. Enligt Levines bevarande modell (1967) förbrukas energi på olika sätt. Vid hälsa används energin vid olika aktiviteter och vid sjukdom används energin i läknings- samt återhämtningsprocessen. Exempelvis behöver en person som drabbats av plötsligt hjärtstopp energi för att återhämta sig, men för att kunna uppnå detta måste personen få energin utifrån. Energin kan i detta fall vara till exempel god sömnkvalitet, vila, motion eller nyttiga kostvanor. Med utgång från detta bör
sjuksköterskan tillsammans med andra vårdkompetenser bedöma i vilken fas patienten befinner sig och vilka behov patienten har för att kunna sätta in adekvata vårdåtgärder. Även tidigare studier belyste att vården efter hjärtstopp är komplex och
återhämtningsprocessen kräver tid och kontinuitet (Pattenden et al., 2007; Wilkinson & Whitehead, 2009). I de flesta fallen måste patienten göra stora livsförändringar för att förebygga en ny hjärthändelse. Nya uppmaningar syftar till att förbättra kosten, öka sömnkvaliteten, öka den fysiska prestanda och lära sig att hantera stress (Pattenden et al., 2007; Wilkinson & Whitehead, 2009). Behoven är varierande och det kräver inblandning av flera professioner. Därmed föreslår Socialstyrelsen (2018) att ett multidisciplinärt team ska kopplas in för att kunna hjälpa patienten med sin rehabilitering efter hjärtstopp.
Ett annat intressant fynd som framkom i vårt resultat och anses viktigt att lyfta fram är att livskvaliteten förbättrats under förloppet av ett år. Ökad livskvalitet var beroende av de fysiska och kognitiva symtomen, det vill säga ju mindre besvär desto bättre
livskvalitet (Viktorisson et al., 2019; Andrew et al. ,2018; Ketki et al., 2015; Beesems et al., 2014 & Juan et al., 2018). Tidigare studier (Marinšek et al., 2020; Johansson & Broström, 2012) påpekade att efter ett hjärtstopp kan den fysiska och även den psykiska förmågan vara nedsatt, vilket kan leda till att patienten känner sig begränsad i vardagen. Även oförmåga att vara aktiv i vardagen gjorde att patienten kände sig beroende av omgivningen. Detta beroende hotade patientens självbestämmande och integritet som i
anpassa sig till den nya situationen. För att bevara den personliga integriteten bör patienten ses som en helhet med både kropp och själ. Av denna anledning är det viktigt för vårdpersonalen att uppmärksamma alla behov som patienter uppvisar oavsett om dessa är av fysisk, psykisk eller social karaktär. För att kunna se helhet och
tillfredsställa alla dessa behov krävs det ett strukturerat arbetssätt. Sjuksköterskan kan ta hjälp och stöd av Socialstyrelsen riktlinjer vid hjärtsjukvård (2018). Dessa riktlinjer omfattar bland annat aktuell och preventiv medicinsk behandling, diagnostiska metoder samt uppföljning på hjärtmottagningar. Även HLR- rådet (2016) förslår en strukturerad uppföljning för att identifiera patienter och närstående som är i behov av extra
stödinsatser. I den strukturerade uppföljningen ingår information om händelseförloppet, bakomliggande orsak, hjärtsjukdom och behandling såsom ICD, sekundärprevention (t.ex. avseende kost, fysisk aktivitet etc.), fysiska begränsningar (t.ex. rörelserädsla), dagliga aktiviteter (t.ex. arbete och bilkörning), mental trötthet (fatigue), sociala relationer (t.ex. samlevnadsfrågor) och närståendes situation. Screening av kognitiva och emotionella svårigheter görs också i samband med återbesök (HLR- rådet, 2016). Vårt resultat betonade att livskvaliteten var korrelerad även med sociala faktorer. Patienter som levde i ett parförhållande hade högre livskvalitet än de som bodde ensamma. Likaså de som återvände till jobbet kunde rapportera en bättre livskvalitet (Wachelder et al., 2016; Verberne et al.,2018; Moulaert et al.,2018). Levine (1967) beskriver att vi människor är andliga varelse som behöver interagera med andra
människor för att kunna fungera bra. I samband med återbesöket (förutom aspekter som berör den fysiska och kognitiva återhämtningen) bör i enlighet med HLR rådet (2016) även patientens sociala relationer tas upp och uppmärksammas för att ge trygghet i vardagen. En viktig åtgärd som ingår i vård efter en akut hjärthändelse är så kallad hjärtskola där både patient och anhöriga kan delta för att få mer information och stöd om hur vardagen ska hanteras (Socialstyrelsen, 2018). Författarna till detta
examensarbete reflekterar över vikten av att träffa andra personer som befinner sig i samma situation. Detta kan bidra till ökad förståelse och ökad livskvalitet. Idag används tekniken mer och mer och digitala träffar är inte längre en okänd domän för oss. Detta kan utnyttjas av patienter som överlevt hjärtstopp i syftet för att delta i olika
patientföreningar och sammanträffar för att dels får stöd men även social samvaro. Begreppet livskvalitet har ett brett spektrum och det kan innebära allt från fysisk och psykisk hälsa till social närvaro, integritet, självständighet och delaktighet (WHO, 2012). Även i de granskade artiklarna uppmärksammades att livskvalitet har många betydelser som omfattar bland annat fysisk hälsa, kognitiva och psykosociala aspekter, grad av återhämtning, förmåga av att klara självständigt sin ADL samt delta i sociala aktiviteter. Detta innebär att olika bedömningsunderlag har använts för att mäta
livskvaliteten i samtliga artiklar. Till exempel använder Ketki et. al. (2015) HUI för att skatta livskvaliteten. Moulaert et al. (2017) mäter livskvaliteten med hjälp av en generell livskvalitetsskala (EuroQol 5D) och Wachelder et al. (2016) använder i deras mätning LiSat skala. Oberoende av mätinstrument så visar studierna att patienter som överlevt ett hjärtstopp återhämtar sig och skattar en bra/god livskvalitet inom ett år. En förklaring till detta kan vara att alla dessa formulär liknar varandra och i stort sätt mäter samma sak. Det som skiljer sig är att några mätinstrument riktar sig på helhet jämfört med andra som är mer fokuserad på detaljer. Exempelvis kan fysisk förmåga ses som en helhet eller delas in i flera komponenter som till exempel syn, hörsel och rörelse.
Vårt resultat poängterade också att livskvaliteten efter ett hjärtstopp skilde sig mellan män och kvinnor. Nehme et al. (2019) visade i sin stora studie på drygt 1700 patienter
som överlevt hjärtstopp att kvinnors livskvalitet sjönk i större utsträckning än män efter hjärtstoppet. I studien fick deltagarna i efterhand skatta hur deras livskvalitet var innan hjärtstoppet. En eventuell felkälla i denna studie skulle kunna vara att patienterna
överskattade sin livskvalitet innan hjärtstoppet. I studien av Viktorisson et al. (2018) såg man att kvinnor hade lägre livskvalitet än män, samt högre förekomst av ångest och depressiva inslag tre månader efter hjärtstoppet. Värt att nämnas är att av deltagarna i denna studie var endast 21 procent kvinnor och resultatet bör därför tolkas med försiktighet.
Metoddiskussion Denna litteraturstudie resulterade i sexton kvantitativa studier. Validitet och reliabilitet i studier med kvantitativ ansats handlar om att rätt sorts data har samlats in på ett
tillförlitligt sätt. Reliabilitet innebär att data är framtagen på ett tillförlitligt sätt och att resultaten blir desamma vid upprepade mätningar oberoende av vem som utför
undersökningen (Infovoice, 2002; Polit & Beck, 2017). För att garantera reliabiliteten har vi strävat efter att presentera de granskande artiklarnas resultat objektivt utan att förvanskat eller undanhållit data. Detta har krävt att vi medvetandegjort vår egen förförståelse i syfte att minska risken för bias i enlighet med Polit och Beck (2017). En reflektion som dök upp hos författarna av detta examensarbete är hur mätningen kan påverkas av tiden. Riktlinjerna vid vård efter hjärtstopp kan ändras och nya
förutsättningar för hjärtsjukvård kan uppkomma vilket i sin tur kan påverka hur patienterna som överlevt hjärtstopp skatta livskvaliteten.
Validitet innebär att man mäter det som är relevant i sammanhanget med rätt mätmetod (Polit & Beck, 2017). De mätinstrument som används i de inkluderade studierna är vedertagna och används extensivt inom forskning där patientupplevd livskvalitet är ett utfall. I vår bakgrund beskriver vi de olika mätinstrumenten närmare och hänvisar till hur dess validitet styrkts av andra forskare. Resultatet av en litteraturöversikt av Dyer et al. (2010) stödjer exempelvis validiteten och tillförlitligheten av EQ-5D som ett
resultatmått inom just kardiovaskulär forskning. En känd svaghet med EQ-5D är däremot är att det endast finns tre svarsnivåer på varje fråga vilket kan göra att små förändringar inte syns. Exempelvis kan en patient uppleva att den förbättrats i en domän men inte så pass mycket att symtomen gått från svåra till måttliga eller från måttliga till inga besvär. Samma sak gäller för SF-12 (Dyer et al. , 2010).
Vårt resultat liknar fynden som framkom i tidigare reviews vilket stärker validiteten och reliabiliteten. Dessutom är den kunskap vi kommit fram till användbar framför allt för att förbättra livskvaliteten efter hjärtstopp genom att tillämpa adekvata vårdåtgärder och eliminera faktorer som har starkt samband med påverkan av livskvalitet.
Examensarbetet består av peer-reviewed artiklar vilket enligt Polit & Beck (2017) ska garantera att forskningen håller en hög standard då dessa artiklar granskades kritiskt av en expertis innan publicering. Förutom detta har examensarbetets författare bedömt att alla granskade artiklar har en hög kvalitet enligt granskningsmall (se bilaga A).
Artiklarna har kvalitetsgranskat först separat och därefter har författarna tillsammans diskuterat kvalitetsgraden för att minimera misstolkningar i granskningen. Hänsyn bör tas eftersom författarna för första gången granskar kvantitativa artiklar och det kan finnas risk att vi över- eller underskattat kvaliteten på studierna. De frågor som upplevdes svårast att svara på i kvalitetsgranskningen var de gällande studiernas
var vi endast oense om kvaliteten på två bedömningar, vilket styrker objektiviteten. Att litteraturstudien och kvalitetsgranskningen är gjord i par bedömer vi minskar risken för bias. Samtliga artiklar var skrivna på engelska. Ingen av författarna har engelska som modersmål och för att översätta texten har Google translate ibland använts. Ibland förekom felöversättningar vilket hade krävt att författarna använt andra
översättningshjälp som till exempel ett engelskt-svenskt lexikon. Vi är medvetna om att översättningen av vissa benämningar kan ha gjort att vi missat budskapet i vissa
beskrivningar.
Utifrån litteraturöversiktens syfte och PEO-block bedöms de valda sökorden ha varit tillräckliga då de resulterat i en tillräcklig mängd studier med god kvalitet. Sökorden framtogs dels utifrån våra egna erfarenheter i ämnet och dels efter att ha granskat de sökord som använts i studierna från arbetets bakgrund. Vi bedömer att resultatet av denna litteraturöversikt är reproducerbart i och med att sökningarna genererade så pass adekvata studier. Som diskuterats innan är begreppet livskvalitet ett brett begrepp. Vi valde att använda de resultat där livskvalitet ordagrant beskrevs i antingen löpande text eller genom olika mätinstrument. Eventuellt hade denna litteraturöversikt genererat mer information om vi exempelvis använt oss av sökord såsom experience, eller valt att ta med exempelvis HADS. Om vi hade gjort på detta sätt hade det däremot varit svårt att begränsa arbetets omfattning. Sökningen i de valda databaserna resulterade inte i så många kvalitativa studier. Med de valda inklusions- och exklusionskriterierna hittades bara två kvalitativa studier som verkade svara upp mot syftet. Dessa valde vi då att exkludera då de inte tillförde något mer till arbetet utan istället gjorde resultaten svårare att jämföra sinsemellan. En styrka i vår litteraturöversikt är att datainsamligen har skett strukturerat och enligt metodlitteraturen (Polit & Beck, 2017; Bettany-Saltikov & McSherry, 2016) vilket stärker reliabiliteten och validiteten. Sökningarna har gjorts i block, med MeSH-termer och subject headings samt med fritext för att försäkra oss om att inga relevanta studier missats utifrån sökorden.
Sökningarna i de aktuella databaserna och med de aktuella sökorden genererade en stor mängd artiklar. Efter att ha läst titlar och i viss utsträckning abstracts kvarstod många studier som verkade svara upp mot arbetets syfte. För att få den senaste forskningen inom området valde vi att inkludera de studier som publicerats de senaste sex åren. Det är rimligt att anta att många artiklar som skulle kunnat bidra med evidens i ämnet då sållats bort och vi har missat en mängd relevant data. Vi är medvetna om att resultatet av denna litteraturöversikt skulle kunnat se annorlunda ut om vi haft möjlighet att inkludera alla studier de senaste tio åren, men motiverar ändå beslutet med att de inkluderade artiklarna väl svarar upp till syftet och att de ger ett gott vetenskapligt underlag i ämnet.
Slutsats
Resultatet visar att många patienter som överlever ett hjärtstopp tycker sig ha en god livskvalitet, även i jämförelse med en generell population. Livskvaliteten efter ett hjärtstopp påverkas av diverse faktorer, framförallt grad av fysisk och psykisk
återhämtning där de patienter som upplever otillfredsställande återhämtning också har en sämre livskvalitet. Även sociala faktorer, ålder, kön och behandlingsrelaterade faktorer påverkar hur dessa patienter uppskattar sin livskvalitet. Resultaten visar också att patienternas livskvalitet stiger med tiden efter ett hjärtstopp. Sammanfattningsvis upplever de flesta patienterna att de har en god livskvalitet efter sitt hjärtstopp, trots olika grad av fysiska och psykiska försämringar.
Klinisk tillämpbarhet
Trots att de flesta faktorer som korrelerar till livskvalitet inte är påverkbara så indikerar resultatet av denna litteraturöversikt att några faktorer kan påverkas av vården. Det akuta omhändertagandet och eftervården som fokuserar på att främja en god fysisk och psykisk återhämtning kan påverkas av vården och förbättra patienternas livskvalitet. En standardiserad uppföljning med patient- och anhörigutbildning samt insatser för att upptäcka och behandla fysiska och psykiska nedsättningar efter hjärtstoppet kan påverka patienternas livskvalitet till det bättre. Detta då denna litteraturöversikt visade att livskvaliteten är starkt kopplad till hur patienten upplever sin återhämtning efter sitt hjärtstopp. För att öka förståelse i hur livskvaliteten upplevs på individnivå krävs det mer forskning inom ämnet med kvalitativ ansats.
REFERENSER (* Ingår i resultatet)
Abumaria, I., M., Hastings-Tisma, M., & Sakraida, T., J. (2015), Levine's Conservation Modell: Ett ramverk för avancerad gerontologi omvårdnad Practice. Nursing Forum, 50(3), 179–188. 10.1111/nuf.12077
*Andrew, E., Mercier, E., Nehme, Z., Bernard, S., & Smith, K. (2018). Long-term functional recovery and health-related quality of life of elderly out-of-hospital cardiac arrest survivors. Resuscitation, 126, 118–124.
https://doi.org/10.1016/j.resuscitation.2018.03.017
Armstrong, D., Lilford, R., Ogden, J., & Wessely S. (2007). Hälsorelaterad livskvalitet och omvandling av symtom. Sociology of Health and Illness, 29(49), 570–583.
10.1111/j.1467-9566.2007.01006
*Beesems, S. G., Wittebrood, K. M., de Haan, R. J., & Koster, R. W. (2014). Cognitive function and quality of life after successful resuscitation from cardiac arrest.
Resuscitation, 85(9), 1269–1274. https://doi.org/10.1016/j.resuscitation.2014.05.027 Bettany-Saltikov, J. & McSherry, R. (2016). How to do a systematic literature review in nursing: A step-by-step guide (2nd ed.). London: McGraw-Hill Education/Open
University press.
Caldwell, K., Henshaw, L., & Taylor, G. (2011). Developing a framework for critiquing health research: an early evaluation. Nurse education today, 31(8), e1–e7.
https://doi.org/10.1016/j.nedt.2010.11.025
Claesson, A., Fredman, D., Svensson, L., Ringh, M., Hollenberg, J., Nordberg, P., Rosenqvist, M., Djarv, T., Österberg, S., Lennartsson, J., & Ban, Y. (2016). Unmanned aerial vehicles (drones) in out-of-hospital-cardiac-arrest. Scandinavian journal of trauma, resuscitation and emergency medicine, 24(1), 124.
https://doi.org/10.1186/s13049-016-0313-5
Conner-Spady, B. L., Marshall, D. A., Bohm, E., Dunbar, M. J., Loucks, L., Al Khudairy, A., & Noseworthy, T. W. (2015). Reliability and validity of the EQ-5D-5L compared to the EQ-5D-3L in patients with osteoarthritis referred for hip and knee replacement. Quality of life research : an international journal of quality of life aspects of treatment, care and rehabilitation, 24(7), 1775–1784.
https://doi.org/10.1007/s11136-014-0910-6
Devlin, N. J., & Brooks, R. (2017). EQ-5D and the EuroQol Group: Past, Present and Future. Applied health economics and health policy, 15(2), 127–137.
de Vreede-Swagemakers, J.J.M., Gorgels, A.P.M., Dubois-Arbouw, W.I., et al. (1998). Circumstances and causes of out-of-hospital cardiac arrest in sudden death survivors. Heart, 79, 356-361. http://dx.doi.org/10.1136/hrt.79.4.356
Drixler, K., Morfeld, M., Glaesmer, H., Brähler, E., & Wirtz, M. A. (2020). Validierung der Messung gesundheitsbezogener Lebensqualität mittels des Short-Form-Health-Survey-12 (SF-12 Version 2.0) in einer deutschen Normstichprobe [Validation of the Short-Form-Health-Survey-12 (SF-12 Version 2.0) assessing health-related quality of life in a normative German sample]. Zeitschrift fur Psychosomatische Medizin und Psychotherapie, 66(3), 272–286. https://doi.org/10.13109/zptm.2020.66.3.272 Dyer, M. T., Goldsmith, K. A., Sharples, L. S., & Buxton, M. J. (2010). A review of health utilities using the EQ-5D in studies of cardiovascular disease. Health and quality of life outcomes, 8, 13. https://doi.org/10.1186/1477-7525-8-13
Furlong, W., J., Feeny, H., D., Torrance G., W., & Barr, R., D. (2001).The Health Utilities Index (HUI®) system for assessing health-related quality of life in clinical studies. Annals of medicine, 33 (5), 375-384.
Fugl-Meyer, A. R., Melin, R., & Fugl-Meyer, K. S. (2002). Life satisfaction in 18- to 64-year-old swedes: in relation to gender, age, partner, and immigrant status. Journal of rehabilitation medicine, 35 (2), 84-90
Gandek, B., Ware, J. E., Aaronson, N. K., Apolone, G., Bjorner, J. B., Brazier, J. E., Bullinger, M., Kaasa, S., Leplege, A., Prieto, L., & Sullivan, M. (1998).
Cross-validation of item selection and scoring for the SF-12 Health Survey in nine countries: results from the IQOLA Project. International Quality of Life Assessment. Journal of clinical epidemiology, 51(11), 1171–1178.
https://doi.org/10.1016/s0895-4356(98)00109-7
*Geri, G., Dumas, F., Bonnetain, F., Bougouin, W., Champigneulle, B., Arnaout, M., Carli, P., Marijon, E., Varenne, O., Mira, J. P., Empana, J. P., & Cariou, A. (2017). Predictors of long-term functional outcome and health-related quality of life after out-of-hospital cardiac arrest. Resuscitation, 113, 77–82.
https://doi.org/10.1016/j.resuscitation.2017.01.028
Gräsner, J. T., Wnent, J., Herlitz, J., Perkins, G. D., Lefering, R., Tjelmeland, I., Koster, R. W., Masterson, S., Rossell-Ortiz, F., Maurer, H., Böttiger, B. W., Moertl, M., Mols, P., Alihodžić, H., Hadžibegović, I., Ioannides, M., Truhlář, A., Wissenberg, M., Salo, A., Escutnaire, J., … Bossaert, L. (2020). Survival after out-of-hospital cardiac arrest in Europe - Results of the EuReCa TWO study. Resuscitation, 148, 218–226.
https://doi.org/10.1016/j.resuscitation.2019.12.042
Haydon, G., van der, P., Maguire, J. (2017). Survivors’ quality of life after
cardiopulmonary resuscitation: an integrative review of the literature. Scandinavian Journal of Caring, 31(1), 6–26. 10.1111/scs.12323
resuscitation. Acta anaesthesiologica Scandinavica, 62(4), 515–521. https://doi.org/10.1111/aas.13065
*Henry, K., Mulcaire, J., Kirby, A., Cotter, A., Masterson, S., O'Donnell, C., & Deasy, C. (2020). Out-of-hospital cardiac arrest quality of life follow-up study of survivors in Munster, Ireland. Irish journal of medical science, 189(3), 1073–1085.
https://doi.org/10.1007/s11845-020-02189-4
HLR-konsulten (2015). Fyra gånger fler överlever hjärtstopp. Hämtad 13 november 2020, från https://www.hlr-konsulten.se/nyheter/fyra-ganger-fler-overlever-hjartstopp HLR-rådet, Svenska rådet för hjärt-lungräddning (2020). Om plötsligt hjärtstopp och HLR. Hämtat 3 december 2020, från https://www.hlr.nu/om-plotsligt-hjartstopp-och-hlr/
Hjärt-lungfonden (2019). Plötsligt hjärtstopp. Hämtad 13 november, 2020 från https://www.internetmedicin.se/wp-c ontent/uploads/2020/05/Hjartstopp-2019.pdf Hälso- och sjukvårdslag (2017:30). Hämtad 27 november 2020 från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
Infovoice (2002). Validitet och reliabilitet. Hämtad 17 februari 2021 från https://infovoice.se/fou/bok/10000035.shtml
Israelsson, J., Lilja, G., Bremer, A., Stevenson-Ågren, J., & Årestedt, K. (2016). Post cardiac arrest care and follow-up in Sweden - a national web-survey. BMC nursing, 15, 1. https://doi.org/10.1186/s12912-016-0123-0
Israelsson, J., & Lilja, G. (2019). Uppföljning efter hjärtstopp – nu finns svenska riktlinjer. Intervention för hjärtstoppsöverlevare kan ge snabbare återgång i arbete och bättre mental hälsa. Läkartidning, 116, s. 1–3, hämtad 11 november 2020 från
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2019/03/uppfoljning-efter-hjartstopp-nu-finns-svenska-riktlinjer/Is
Johansson., P., & Broström, A. (2012). Vård av patienter med hjärtsjukdom och
depression. I B., Fridlund, D., Malm, & J., Mårtensson (Red), Kardiologisk omvårdnad. Lund: Studentlitteratur AB
*Juan, E., De Lucia, M., Beaud, V., Oddo, M., Rusca, M., Viceic, D., Clarke, S., & Rossetti, A. O. (2018). How Do You Feel? Subjective Perception of Recovery as a Reliable Surrogate of Cognitive and Functional Outcome in Cardiac Arrest Survivors. Critical care medicine, 46(4), e286–e293.
https://doi.org/10.1097/CCM.0000000000002946
*Ketki, R. D., Rittenberger, J. C., Holm, M. B., & Callaway, C. W. (2015). Functional Outcomes: One Year after a Cardiac Arrest. BioMed research international, 2015, 283608. https://doi.org/10.1155/2015/283608
